Svar på interpellation

Fru talman! har frågat finansministern om hur hon kommer att agera för att nödvändiga förändringar av offentlighets- och sekretesslagen ska ske för att öka möjligheterna till samverkan. Interpellationen har överlämnats till mig.

Jag vill först bara säga att tillit till det offentliga och till gemensamma institutioner är en av grundstenarna för ett välfungerande samhälle. Det är grundläggande för medborgarnas tillit att det allmänna sköter sina åtaganden på ett effektivt och rättssäkert sätt. För att kunna göra detta behöver myndigheterna tillgång till uppgifter som är korrekta, aktuella och relevanta. Uppgifter som finns tillgängliga hos en myndighet kan vara avgörande för att en annan myndighet ska kunna utföra sitt uppdrag på ett effektivt sätt. Ett utökat informationsutbyte mellan myndigheter är därför en högt prioriterad fråga för regeringen.

Ett välfungerande informationsutbyte mellan myndigheter är ofta en förutsättning för att olika former av fusk, regelöverträdelser och brottslighet ska kunna förebyggas, utredas och bekämpas. Detsamma gäller för att bland annat förhindra och upptäcka felaktiga utbetalningar.

Även myndigheter som kommer i kontakt med barn och unga behöver kunna dela och ta emot relevant information för att kunna vidta åtgärder för att skydda barn och unga som riskerar att fara illa. Det kan handla om barn som utnyttjas i kriminella sammanhang, där myndigheter och andra aktörer behöver agera för att förhindra att barnen lockas in i en livsstil som är präglad av brottslighet.

En utredare har haft i uppdrag att utvärdera möjligheterna till utökat informationsutbyte mellan myndigheter, kommuner och arbetslöshetskassor. Syftet var att säkerställa att de här aktörerna har tillgång till den information som de behöver för att fatta korrekta beslut i fråga om ersättningar från välfärdssystemen och för att motverka arbetslivskriminalitet. Regeringskansliet bereder för närvarande förslag som utredaren lämnade i departementsskrivelsen Utökat informationsutbyte.

Regeringen har också beslutat om tilläggsdirektiv till Utredningen om förbättrade möjligheter att utbyta information med brottsbekämpande myndigheter. Tilläggsdirektiven innebär bland annat att utredaren ska ta ställning till hur det kan införas en huvudregel i sekretesslagstiftningen som innebär att de myndigheter och andra aktörer som omfattas av uppdraget ska kunna utbyta information med brottsbekämpande myndigheter när det behövs för att förebygga och bekämpa brott.

Därutöver ser regeringen ett behov av att ta ett ännu bredare grepp om frågan om myndigheternas möjligheter till informationsutbyte. Därför anser regeringen att förutsättningarna för en generell reglering som möjliggör ett större informationsutbyte bör utredas. Inom kort kommer en utredning att tillsättas som ska få ett brett uppdrag att stärka möjligheterna till samarbete och informationsutbyte mellan myndigheter.

Sammanfattningsvis delar jag i högsta grad Eva Lindhs beskrivning av problemet och av de avvägningar som måste göras. Jag kan samtidigt konstatera att regeringen redan agerar på flera sätt för att säkerställa att myndigheterna ska kunna utbyta uppgifter i betydligt större utsträckning än i dag. Jag är övertygad om att detta kan göras samtidigt som enskildas integritet ges ett tillfredsställande skydd.

Fru talman! Tusen tack till Eva Lindh för att hon både lyfter fram dessa viktiga frågor och beskriver dem i ljuset av egen praktisk erfarenhet av att arbeta socialpreventivt!

Jag vill helt och hållet bejaka ingången när det gäller sekretesshinder. Vi ska naturligtvis vårda den personliga integriteten, men sekretesshinder som har som främsta effekt att myndigheter i det goda samhället inte kan dela information med varandra för att på ett effektivt sätt hjälpa barn och unga bort från en begynnande brottslig bana - eller för den delen andra stora bekymmer som kan vara kopplade till det - är regler som vi måste ändra på och ta bort. Det är det ena.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellation

Förslag kommer att komma i slutet av oktober om detta, alltså lite förenklat samspelet mellan polis, socialtjänst och skola. Vi lade tilläggsdirektiv när vi tillträdde för att verkligen tydliggöra att vi vill ha en ny huvudregel som säger "dela" och inte "dela inte".

Den målbild som jag har hört många socialsekreterare, lärare och poliser enas kring när de beskriver det här behovet är att de vill få en ordning där polis, skola och socialtjänst kan sätta sig runt samma bord och ösa upp allt de vet, fråga även andra aktörer som sitter inne på viktig information om de kan komma till bordet och dela med sig det de vet om en specifik individ och sedan gemensamt sätta in insatser med stor precision.

Med full medvetenhet om att det finns integritetsaspekter, inte minst inom socialtjänsten, ungdomspsykiatrin eller vad det kan vara, är det målbilden som vi arbetar utifrån. Jag är övertygad om att vi kommer att kunna hitta en väg som tillgodoser intresset av att kunna dela information och gemensamt arbeta precist och kraftfullt på ett helt annat sätt för att möta de här bekymren utan att äventyra viktiga integritetsvärden.

Den andra huvudströmmen kan man säga är den bredare frågan om att dela information mellan myndigheter. Där tycker jag också att det är väldigt bra att Eva Lindh lyfter upp den omfattande ekonomiska brottslighet som numera, till och med i högre grad än narkotikan, utgör en huvudsaklig intäktskälla för de kriminella nätverken. Där finns förstås alla uppmärksammade och förfärliga bedrägerier mot äldre människor, men där finns också systematiska bedrägerier mot våra välfärdssystem. Jag noterade också det senaste om att kriminella aktörer tycks öppna vårdcentraler.

Vi talade i justitieutskottet tidigare i dag om avhopparverksamhet. Jag vet att kommuner köper de tjänsterna av företag, många seriösa, men att det också där har letat sig in aktörer som på olika sätt har kopplingar till kriminella nätverk med omfattande penningtvätt och en obehaglig infiltrering av idrottens värld med olika intrikata sätt att tvätta pengar.

Summan av kardemumman är att det på alla nivåer måste bli bättre samverkan och ett annat samspel. Skälet till att det här hamnade hos finansministern är kanske att den andra huvudströmmen här är en utredning som har gjorts med Finansdepartementet som beställare och som tar sikte på allt det som handlar om att upprätthålla lag och ordning i det offentliga välfärdssystemet. Där kommer en utbetalningsmyndighet i närtid - toppen! Det kommer att komma skarpa förslag från Finansdepartementet under hösten som handlar om att riva en del av sekretesshindren. Vi kommer att vilja gå ännu längre och därför återkomma med ytterligare en utredning som i ännu högre grad ska flytta fram positionerna så att alla aktörer i det offentliga som måste kunna dela information för att kunna värna skattebetalarnas och medborgarnas pengar och i förlängningen tilliten till den offentliga välfärden får de verktyg de behöver för att kunna arbeta effektivt tillsammans.

Fru talman! Tack, Eva Lindh, för följdfrågorna!

För att först ta tidsplanen kan man säga att den utredning som kom med resultatet av sitt arbete tidigare, den som Finansdepartementet beställde, är klar och kommer att leda till två huvudströmmar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellation

En är ett lagförslag till riksdagen, och avsikten från regeringens sida är att komma till riksdagen nu under hösten med det lagförslaget baserat på den utredningen.

Den utredningen har också resonerat lite bredare, kan man säga, om ytterligare behov än de som uttryckligen omfattades av uppdraget för att kunna gå ännu längre än det som utredaren faktiskt föreslog. I de delarna är regeringens bedömning att vi måste göra en kompletterande utredning, förhoppningsvis under kortare tid, för att få tillräckligt underlag för att kunna förverkliga allt det som utredaren pekade på. Det ska vi också göra i närtid, så det blir nu en sekvens med skarp lagstiftning till riksdagen - eller förslag till riksdagen som ska bli lagstiftning - och nästa steg i ljuset av vad den utredaren pekar på.

Utöver det pågår en utredning till. Det är den som kommer i oktober, och den rör specifikt relationen till de brottsbekämpande myndigheterna. Där tror jag att vi hamnar mycket i snittet som Eva Lindh lyfter fram mellan socialtjänst, skola och polis på det lokala planet och hur man ska få in ungdomspsykiatrin, vården och andra aktörer på ett effektivt sätt utan att äventyra de integritetsvärden som de förstås måste bevaka. Jag har anledning att tro, eftersom jag har fått en liten förhandsvisning, att det där kommer att kunna bli riktigt bra och väldigt offensivt.

Jag tar också fasta på det som Eva Lindh beskriver och uppfattar att det har skett ett litet skifte, i positiv bemärkelse. Tidigare kanske olika professioner kom in med rätt olika ingångsvärden i dessa frågor, givet att man som huvudsakligt uppdrag har att bevaka olika intressen. Jag tycker att detta i hög grad håller på att försvinna därför att vi alla inser att vi sitter i samma båt, inte minst när det gäller unga människor på glid. Utan en stor transparens mellan dem som har med saken att göra och kan påverka situationen kommer det att vara väldigt svårt för oss som samhälle att på ett effektivt sätt ta ansvar för och göra tillvaron bättre för inte minst barn och unga i utsatta lägen.

Denna samsyn hoppas och tror jag också kommer att prägla den politiska behandlingen av förslagen. Jag ser framför mig att vi kommer att kunna få mycket breda majoriteter i Sveriges riksdag för dessa förslag. Jag bedömer inte att detta är en partipolitiskt splittrande fråga, utan här tror jag att vi kommer att kunna hitta spelregler som kommer att hålla under lång tid, oavsett skiften i regeringsmakten. Jag tror att det finns en bred insikt om vikten av att ta dessa grepp och skapa långsiktiga lösningar.

Jag vill också allra sist säga att ett annat viktigt ingångsvärde när man ändrar reglerna är att det måste vara enkelt att göra rätt för den som konkret ska använda reglerna. Detta tror jag kanske är ett av de stora problemen med dagens reglering. Man upplever, i alla fall som praktiker på fältet, att risken för att kliva fel är stor, och därför kanske man avstår från att agera i ett läge där man egentligen skulle kunna göra det - därför att man inte känner ett tillräckligt tydligt rättsligt stöd för de mått och steg man skulle vilja ta. Detta måste vi ändra på, och det upplever jag att vi är på väg att göra nu.

Fru talman! Återigen tack, Eva Lindh, för att vi får möjlighet att diskutera dessa viktiga frågor i dag! Jag tar verkligen fasta på Eva Lindhs stora engagemang i frågorna och allt viktigt som har lyfts fram i sak i denna diskussion.

Jag är fullt medveten om att det trots allt handlar om svåra intresseavvägningar och att olika aktörer givet sina huvudsakliga professionella uppdrag kan komma in med lite olika ingångsvärden eller tyngdpunkter i dessa frågor. Men jag tycker att det när vi blickar framåt känns väldigt löftesrikt att veta att det ändå finns en mycket större samsyn kring dessa frågor i dag än det kanske någonsin har funnits - mellan poliser, lärare, socialsekreterare och andra aktörer som finns runt framför allt barn och unga och som ser behovet av att vi kan riva hinder för att alla goda krafter i samhället ska kunna arbeta effektivt och tillsammans för att skapa ett ordentligt tryck i alla processer som kan påverka situationen för barn och unga som befinner sig i utsatta lägen.

Jag uppfattar också att detta, som vi båda har varit inne på under diskussionens lopp, återspeglar sig i den politiska stämningen här i kammaren. Jag ser framför mig att vi kommer att kunna göra detta med bred support både från medborgarna och från de olika professioner som berörs av denna lagstiftning och, som det heter, across the isle här inne i kammaren, över blockgränserna, med bred uppslutning kring viktiga reformer. Det råder nämligen ingen som helst tvekan om att det inte går att på ett effektivt sätt sätta in insatser mot barn och unga om det inte finns verkliga förutsättningar för ett gott samarbete mellan alla de olika aktörer som kan påverka situationen. Det tror jag att vi med gemensamma krafter kan åstadkomma, i närtid.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellation

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.