Fru talman! Eva Lindh har frågat mig om Gotland med dess avgörande säkerhetspolitiska läge kan bidra till det stärkta civilförsvar som önskas och, om inte, hur jag kommer att agera för att garantera Gotlands civilförsvar.

Låt mig börja med att tacka interpellanten för engagemanget i frågan och för att ha ställt en mycket viktig fråga. Gotland är strategiskt mycket viktigt för försvaret av Sverige och för Östersjöregionen som helhet.

I det rådande säkerhetsläget behöver takten i förstärkningen av det civila försvaret öka. Regeringen föreslår därför ytterligare åtgärder avseende 2024. Ett av förslagen i budgetpropositionen är att bidragen till kommunernas och regionernas arbete med krisberedskap och civilt försvar ska öka med 100 miljoner kronor årligen från och med 2024 utöver den ökning med 50 miljoner kronor som följer av tidigare beslut. Denna satsning innebär att bidragen till kommunernas och regionernas arbete med krisberedskap och civilt försvar under 2024 sammantaget ökar med cirka 25 procent till totalt 754 miljoner kronor per år.

Det bör också framhållas att de senaste ändringarna i kostnadsutjämningen inom det kommunalekonomiska utjämningssystemet trädde i kraft 2020 och innebar en stor ökning i utfallet för just Gotland. Även om ingen särskild öfaktor infördes beaktas strukturella förhållanden som kan föranleda högre kostnader, till exempel avseende transporter, på ett förbättrat sätt genom ändringarna. Gotland får det allra högsta bidraget mätt i kronor per invånare i utjämningssystemet för regioner.

Fru talman! Jag vill börja med att uttrycka glädje över att vi i dag debatterar Gotlands civilförsvar i riksdagens kammare. Tidigare under hösten ställde jag en skriftlig fråga till statsrådet om Gotlands civilförsvar. Jag fick då ungefär samma svar som statsrådet läste upp här nyss. Det är ett svar, fru talman, som sammanfattningsvis går ut på att vi på Gotland ska sitta still i båten och vara glada över vad vi har fått. Jag anser att det är en orimlig hållning, om den regering Bohlin företräder menar allvar med att civilförsvaret ska stärkas. Vi är helt överens om att så ska ske. Men kraven som ställs på Gotland är oacceptabelt höga i en exceptionell tid.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag vill vara tydlig. Det är oerhört välkommet att Gotlands geografiska läge uppmärksammas och att även statsrådet använder ett begrepp som öfaktor, liksom att Försvarsmakten på senare år återfinns på Gotland och därtill växer stadigt. Totalförsvaret av Sverige bygger dock på att identifiera sårbarheter och eliminera dem eller åtminstone göra dem mindre. I Gotlands fall ökar sårbarheten i och med pågående sjukvårdskris.

Fru talman! Kostnaderna för att bedriva välfärd i Sveriges enda öregion ökar stadigt. I den del som specifikt rör sjukvården handlar det i dag om 275 miljoner kronor i underfinansiering. Det är helt riktigt att en viss utjämning kommer Gotland till del, som statsrådet säger, men någon fullödig kompensation för öläget är det uppenbarligen inte tal om. Det innebär att gotländsk sjukvård konsekvent är underfinansierad i stora reella tal. Gotland är Sveriges minsta sjukvårdsregion med en alldeles för liten befolkning och stora merkostnader. Därtill har Gotland ett orimligt tungt ansvar i händelse av kris eller krig.

Den här underfinansieringen modell större är ett faktum, fru talman, i samma tid som Försvarsmakten är besvärande tydlig med att ansvaret för att säkra sjukvårdskapacitet vilar tungt på regionerna. Det säger sig självt att ekvationen inte går ihop. Gotland har merkostnader för förlossningsvård och laboratoriekapacitet, men i och med vårt geografiska läge tar vi också höjd för att klara akutsjukvård själva. Att leverera grundtrygghet som vilar i viss överkapacitet brottas gotländsk sjukvård med varje dag. Men det är också en kostnad, en risk och en utmaning som statsrådets regering måste ta på långt större allvar än vad som kan skönjas i statsrådets svar här i dag. All den tid man inte gör det slarvar man med berått mod med det civilförsvar man säger sig vilja bygga upp.

Därför undrar jag: Med vilka resurser menar statsrådet att civilförsvarskapaciteten ska byggas? Känner sig statsrådet trygg med att en strategiskt viktig del av Sverige inte har bättre förutsättningar att bygga gemensam styrka?

(Applåder)

Fru talman! Låt mig börja med att upprepa det jag började med att säga, nämligen att jag storligen uppskattar engagemanget från riksdagsledamöterna i denna fråga. Det jag kanske uppskattar mindre är att man försöker göra en retorisk figur av att det skulle finnas någon skillnad i ambitionsnivå mellan våra respektive partier i denna fråga. Om man går till Socialdemokraternas budgetmotion kan man konstatera att anslagen för detta inom utgiftsområde 6 är identiska med regeringens. Det finns alltså ingen annan ekonomisk ambitionsnivå från Socialdemokraternas sida.

Jag tror och hoppas att den försvarsberedning som just nu arbetar tar ut stegen även i förslagen gällande det civila försvaret. Det vore bra om vi kunde höja ribban gemensamt, allra helst i en åttapartiöverenskommelse. Precis som ledamöterna inskärper är läget nämligen mycket allvarligt.

Man blandar också bort korten lite grann i den här diskussionen för att man till en del vill göra den till en allmän diskussion om satsningar på välfärden och till en del vill göra den till en diskussion riktad mot det civila försvaret. Som ledamöterna säkert känner till har staten ett finansieringsansvar när det gäller civilt försvar och arbetet för en höjd beredskap. Men kommuner och regioner har också ett mycket långtgående ansvar i dessa frågor.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är problematiskt att vi har en förlegad lagstiftning på detta område och att den utredning som den tidigare socialdemokratiska regeringen tillsatte inte kom i mål. Det är problematiskt, för vi förlorade viktig tid. En av de första saker som den här regeringen gjorde var att tillsätta en ny utredning för att på allvar tydliggöra ansvarsfördelningen mellan stat, kommun och region. Men samtidigt som vi gör det ser vi också till att genomföra substantiella satsningar på detta område, som kommer kommuner och regioner till del.

För att bara nämna ytterligare en sak - i budgetpropositionen för 2023 tilldelades regionerna ytterligare 400 miljoner kronor, bland annat för att stärka hälso- och sjukvårdens arbete med civilt försvar, samt ytterligare 400 miljoner kronor för försörjningsberedskap i fråga om läkemedel. Det är satsningar som den här regeringen har gjort.

Den här regeringen har också en gång för alla tagit tag i frågan om reservhamn på Gotland, ett behov som har varit känt under mycket lång tid men som den tidigare regeringen under åtta års tid inte lyckades komma framåt med.

Det gäller också den tredje elkabeln till Gotland - som Gotland, som vi alla vet, har ett mycket stort behov av för att säkerställa robusthet och redundans. Men det hände ingenting under de föregående åtta åren.

Jag välkomnar alltså en hög ambitionsnivå. Men jag vänder mig emot retorik som inte är förenlig med det som Socialdemokraterna lägger fram i sina budgetmotioner.

Fru talman! Som det har sagts tidigare befinner sig Sverige i det säkerhetspolitiskt mest kritiska läget sedan andra världskriget. Sverige rustar upp, och att så måste ske är odiskutabelt. Att då hantera livsavgörande sjukvård på det här sättet är häpnadsväckande. Jag noterar dessutom att statsrådet nämner den förra kostnadsutjämningen men inte alls den pågående utredningen. Det är förmodligen en signal i sig om att även den dörren är stängd.

Fru talman! Jag vill särskilt betona en mening i Eva Lindhs interpellation: "Det civila försvaret löper risk att inte hålla måttet i händelse av kris eller krig." Så enkelt och så allvarligt är det. Priset för att den regering statsrådet företräder inte prioriterar Gotland, trots öns strategiska läge, är högt. I ett fruktansvärt scenario där storkrig härjar i Europa står Gotland, med sitt strategiska läge, med Sveriges med råge minsta sjukvårdshuvudman, med ansvaret för att leverera sjukvård för totalförsvarets behov. Med vilka resurser ska den kapaciteten byggas?

Det säger sig självt att de miljoner för hela landets krisberedskap som statsrådet hänvisar till är djupt otillräckliga för att kommuner och regioner med vitt skilda förutsättningar ska förmå leverera på det uppdrag som kommer an på dem i totalförsvaret av Svea rike. Jag undrar därför om det verkligen är så enkelt och så illa att Gotlands civilförsvar är upp till Gotland att sörja för, trots Gotlands strategiska läge. Statsrådets resonemang om resursfrågan antyder att just så är fallet. Om inte är det nog dags att prioritera annorlunda. Allt annat riskerar att bli oerhört dyrköpt för oss alla i händelse av kris eller krig.

(Applåder)

Fru talman! Kan Gotland ensamt bära ansvaret? Svaret på den frågan är naturligtvis nej. Gotland kan i kapacitet av att vara kommun och region naturligtvis inte ensamt bära totalförsvaret av Gotland. Det är bland annat därför som den här regeringen vidtar åtgärder för att komma framåt i frågan om reservhamn och extra kraftförsörjning av Gotland. Det som var min poäng när jag nämnde jämförelsen per capita är att Gotland har en extrafördelning, det vill säga Gotland har den högsta fördelningen per capita.

Marcus Wennerström frågar om det här är min lösning. Jag redogör alltså för hur ansvarsförhållandena ser ut, nämligen att det finns ett kommunalt, regionalt och statligt ansvar. Min poäng är att det inte fungerar tillräckligt bra. Ansvarsförhållandena är inte tillräckligt tydligt klarerade. Precis som riksdagsledamöterna känner till när de återvänder till frågan om de generella statsbidragen har Sverige ett omfattande kommunalt och regionalt självstyre. Det ställer naturligtvis mycket stora anspråk på ansvar för alla dem som är regional- och kommunalpolitiskt aktiva att prioritera.

Den fredstida krisberedskapen och den grundläggande nivån av civilt försvar är i dag ett kommunalt och ett regionalt ansvar. Då är det naturligtvis mycket angeläget att det ansvaret tas. Om Socialdemokraterna vill öppna för att minska de generella statsbidragen och ha tydligare öronmärkta statsbidrag till återupprustandet av det civila försvaret är jag absolut beredd att ta den diskussionen. Vi har tillsatt en utredning som tittar på just den frågan. Den strukturutredning som den förra regeringen tillsatte och mottog betänkande från klarade inte av att hantera frågan om det kommunala och regionala ansvaret för det civila försvaret. Det här är ett problem, och det har gjort att vi har förlorat många viktiga år.

Låt mig återgå till den ursprungliga frågan. Anser regeringen att försvaret av Gotland är upp till gotlänningarna själva? Nej, naturligtvis inte. Det är därför vi bland annat har utvecklingssatsningen på Gotland för totalförsvaret, det är därför regeringen tar mått och steg för att få till en reservhamn och det är därför regeringen vidtar mått och steg för ytterligare kraftförsörjning. Slutligen är det därför regeringen har inlett snabbspår för att återaktivera civilplikten. Det här är frågor där den tidigare regeringen aldrig kom fram.

Fru talman! Det är gott att höra att vi i grunden är överens om att Gotland är en omistlig del av Sverige, att Gotland har en särskild militärstrategiskt viktig betydelse och att försvaret av Gotland är en angelägenhet för hela Sverige.

Just för att försvaret av Gotland är en angelägenhet för hela Sverige är det väldigt viktigt att titta på resultatet och utvärderingen av den särskilda utvecklingssatsning för totalförsvar som militärregionen och länsstyrelsen har genomfört på Gotland. Där konstaterar man att ett antal av de stora frågor som är viktiga för att just bygga ett starkt totalförsvar på Gotland är sådant som är nationella angelägenheter. Det gäller till exempel kommunikationer, elförsörjning och robusthetshöjande åtgärder i samhället i stort.

Fastlandssverige ska alltså hjälpa till att försvara Gotland också genom att vara robust och genom att försörja Gotland med angelägna nyttigheter. Det är därför bekymmersamt att vi till exempel ännu inte har kommit i mål med reservhamnsfrågan. Hade den tidigare regeringen arbetat mer framåtlutat hade den frågan kanske varit löst nu. Jag hoppas att vi ska kunna lösa den inom en inte alltför lång tidsperiod. Att Gotland får sin tredje elförsörjningskabel är naturligtvis också mycket viktigt.

Sedan ser jag fram emot Carl Fredrik Grafs utredning om det kommunala och regionala ansvaret för den fredstida beredskapen och för civilt försvar vid höjd beredskap. Det är en mycket angelägen fråga när det gäller att klara ut ansvarsförhållandet en gång för alla.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.