Eva Lindh

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Nästan varje gång vi tar upp en fråga handlar svaret om inflationen. Låt mig bara säga en sak: Socialdemokraterna står upp för kampen mot inflationen. Den är minst lika viktig för oss som för den SD-styrda regeringen. Här tycker vi alltså inte annorlunda. Men vi vet också att satsningar på välfärden faktiskt inte påverkar inflationen på det sätt regeringen verkar tro. Vi har bekämpat inflationen hela tiden men ändå kunnat lägga fram budgetar som ger förutsättningar för en stark och jämlik välfärd i hela landet.

Givetvis är skog, jordbruk och fiske många gånger viktigt i gles- och landsbygd. Men det handlar om så mycket mer än det, såsom att ha en bra skola och äldreomsorg och att ha förutsättningar att leva, bo och verka utanför storstäderna. Det handlar också om att vara här och nu. Det är jättebra med landsbygdsstrategier och att ta fram politik för framtiden. Men dessa människor lever ju här och nu, och just nu minskar resurserna till gles- och landsbygden, vilket är ett problem för dem.

För oss socialdemokrater är det helt avgörande att hela landet ska leva och utvecklas. Det är också därför vi har lagt fram vårt stora paket. Vi vill stärka förutsättningarna för att alla ska få en jämlik välfärd oavsett var i landet de bor.

Herr talman! Det är tydligt att vi socialdemokrater vill gå en annan väg. Vi föreslår ju ett kraftfullt gles- och landsbygdspaket där en del av de pengar som statsrådet nämner finns med. Låt mig säga någonting om det.

Vi hade ett stöd till näringslivsutveckling i gles- och landsbygd i vår budget. Det har vi också nu, för vi har sett att en del av de saker som görs när man sätter in riktade statsbidrag görs för att pröva. Detta stöd har varit otroligt viktigt för de kommuner som har haft det. Vi har fått många exempel på vad det har lett till att man har kunnat bedriva viss tillväxtpolitik även i landsbygd.

Det är därför vi förlänger detta. Vi ser hur det ser ut i verkligheten och att pengarna fortsatt behövs, så det är klart att vi förlänger detta. Även om det finns ett slutdatum kan man förlänga det hela om man ser att det faktiskt är verkningsfullt. Det borde regeringen göra när man ser att en satsning är betydelsefull.

Vi ser att det är otroligt viktigt med dessa 300 miljoner till små kommuner i gles- och landsbygd. Min poäng i mitt tidigare anförande var att detta bör förlängas åtminstone ett år, tills man eventuellt har ett nytt utjämningssystem på plats, därför att det tar mer hänsyn till de kommuner som dessa resurser har gått till. Det är därför jag tycker att det är så otroligt märkligt att man inte kan förlänga detta åtminstone ett år för att ge förutsättningar för dessa kommuner och fortsätta satsa på en jämlik välfärd för hela landet.

En annan sak som jag tog upp i min fråga var satsningar på servicecenter. Man tar nu bort 50 miljoner kronor till servicecenter i hela landet. Vi vet att det för många är en otroligt viktig och avgörande fråga att det finns en statlig närvaro runt om i landet.

Vi socialdemokrater hade tanken att vi skulle utveckla detta. Ibland har man hört åtminstone några statsråd säga att de skulle vilja det. Med denna neddragning på 50 miljoner är det ingen som gör någon annan bedömning än att det i alla fall inte kan byggas eller tillföras några nya servicecenter ute i landet. Det här kommer att innebära att det blir färre servicecenter. Oron är stor i många av de byar, samhällen och städer där det finns servicecenter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag skulle gärna vilja ha svar på vad bedömningen är och varför den här regeringen inte tycker att detta är en viktig fråga.

Låt mig gå tillbaka till vad detta faktiskt innebär. En kollega till mig är kommunstyrelsens ordförande i Boxholm. Han får nu 2,7 miljoner mindre till sin budget, och det är bortanför den här SD-styrda regeringens minskade satsningar på välfärden. Han säger att 2,7 miljoner kanske inte är så mycket i större kommuner, men i hans kommun - i Boxholm - gör de här pengarna stor skillnad. Dessa 2,7 miljoner hade varit ett rejält tillskott till deras välfärd.

Fru talman! Tack så mycket till statsrådet för svaret!

Jag hade förväntat mig att jag skulle diskutera den här frågan med civilministern, men jag har inga synpunkter på hur statsråden fördelar arbetet. De här frågorna är dock väldigt inriktade på utgiftsområde 25, så jag hoppas att vi kan reda ut dem.

Fru talman! Alla kommuner och regioner får nu otillräckliga resurser för att klara sin välfärd. Särskilt utsatta är många av de kommuner som är små och som finns på landsbygd eller i glesbygd. Det här påverkar naturligtvis livet för alla som lever och verkar på landsbygden. Den här regeringens specialgren har ju varit att ge mer till dem som redan har och särskilt till dem som bor i storstäder. Men man ger inte resurser för att klara välfärden för dem som lever och bor på landsbygden.

Låt mig förklara varför! Regeringen har som sagt gjort sänkningar och ger inte tillräckliga resurser överlag i Sverige för att klara vare sig vården, skolan eller omsorgen. Men vi vet också, vi som har suttit i Utjämningskommittén och sett siffror på hur det ser ut, att det är många av de mindre kommunerna och då särskilt kommuner i glesbygd och på landsbygd som kämpar allra hårdast. Att regeringen då väljer att ta bort de 300 miljoner som varit särskilt riktade till mindre kommuner och kommuner som verkligen kämpar hårt är mycket anmärkningsvärt och oroande.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Särskilt märkligt blir det i min värld eftersom Utjämningskommittén har kommit med ett förslag efter att ha tittat särskilt på det som statsrådet svarar på. Man har föreslagit en kostnadsutjämning som på ett tydligare sätt ska kompensera smådriftsnackdelar. Det är det förslaget gäller. Man har också föreslagit ett nytt gleshetsindex.

Om den här utredningens förslag blir verklighet kommer de att genomföras från den 1 januari 2026. Vi vet inte om det blir så, men det är tanken. Att regeringen då tar bort de här 300 miljonerna i år, innan man har genomfört en kostnadsutjämning som tar mer hänsyn till gleshet och till att mindre kommuner har det tuffare, är mycket märkligt.

Dessutom är det otroligt viktigt för mig och alla oss socialdemokrater som driver den här frågan att vi inte bara tittar på hur förutsättningarna är i vissa delar av landet utan verkligen stärker förutsättningarna för en jämlik välfärd och jämlika förutsättningar i hela landet. Det gäller också människor som bor i mindre kommuner.

I mitt län handlar det om fem kommuner: Boxholm, Vadstena, Valdemarsvik, Ydre och Ödeshög. De får mellan 2 ½ och 3 miljoner kronor mindre på grund av att man tar bort det särskilda stödet till mindre kommuner i gles- och landsbygd. För de kommunerna är detta oerhört mycket pengar som verkligen spelar en avgörande roll.

Låt mig ställa frågan igen: Varför väljer man att ta bort de här resurserna?

Fru talman! Jag vill återigen tacka justitieministern. Jag ser fram emot den öppna processen och hoppas verkligen att det blir en sådan, så att vi kan lösa det här på ett bra sätt.

Jag känner att åtminstone vi som är här i kammaren är eniga om att det gäller en kontroll och ett maktbehov som en del män har. Det tar sig uttryck i våld mot den partner som man en gång ändå har visat någon typ av kärlek och trygghet. Men det har blivit till en kamp för livet och hälsan. Det kan vi aldrig acceptera.

Vi som samhälle måste göra allt vi kan för att stoppa att det här sker. Då är det otroligt viktigt att ge det här stödet, inte bara för att kvinnorna ska våga och orka lämna sin partner utan också för att hjälpa alla barn som blir vittnen till detta. Det är förstås fruktansvärda upplevelser. För de barn som blir utsatta för detta skakas världsbilden i grunden. Någon som man älskar och är rädd om blir utsatt för våld av någon som man åtminstone tror sig eller hoppas kunna känna trygghet hos.

Tack för utredningen! Jag ser fram emot att se vart den tar vägen och att vi faktiskt kan göra den förändring, eller åtminstone en del av den, som gör att det blir möjligt för de kvinnor som vågar ta steget att leva ett liv efter.

Fru talman! Jag tackar justitieministern för svaret.

Jag har inte tänkt ägna den här debatten åt historieskrivning. Jag tror inte att det är särskilt givande framåt. Jag tycker också att detta borde ha hänt tidigare. Oavsett vem som är skyldig eller inte skyldig till att inget hänt är mitt engagemang väldigt starkt. Jag kommer att fortsätta att granska detta noga. Jag tror att vi är många. Men jag tänkte som sagt inte ägna mig åt detta nu.

Vi måste göra mer för att stoppa mäns våld mot kvinnor, varav detta är en del. Det är otroligt viktigt, och det är därför vi pratar om det i dag. Vi måste också vara eniga. Det viktiga är just att vi är eniga i att mer behöver göras och står upp för att stoppa mäns våld mot kvinnor.

Detta är också viktigt i sig. Vi ser ju att utvecklingen tyvärr inte är positiv. Det är inte så att det utdelas färre slag eller inträffar färre fall av psykisk misshandel nu. Denna utveckling är inte heller unik för Sverige. Vi ser den också i andra länder. Det innebär också att vi inte får förtröttas i vårt ansvar och vårt arbete. Det är viktigt att vi tar tag i detta.

Nu har vi alltså fått en utredning tillsatt - mycket bra, tack för det! Inte bara jag utan alla som varit engagerade i frågan tackar för att det kommer en utredning. Det är då också viktigt, precis som Martina Johansson var inne på, att vi samtalar vidare och att regeringen bjuder in till sådana samtal - jag menar inte att jag måste få en inbjudan men kvinnoorganisationerna och alla som varit väldigt engagerade i frågan och ser på vilket sätt processerna kan förbättras - så att utfallet verkligen blir det bästa möjliga.

När vi nu startar en utredning och det verkligen finns förhoppningar om en lösning som gör det bättre behöver vi ta in alla synpunkter vi kan för att förbättra processen på ett bra sätt, inte göra för små förändringar eller förändringar som inte på riktigt tar tag i de problem som finns.

Jag har tagit del av det som Sveriges Kvinnoorganisationer, till exempel, har tagit upp. Jag gör här ingen bedömning av det, men vi vet att vi tycker att det är bra med utredningar och att man behöver titta på det. Det känns dock som viktiga och angelägna frågor att ta med, till exempel avsaknaden av sanktioner och om det finns möjlighet att inte ha ett tvång om privaträttslig process, som det heter. Detta behöver man titta på. De processerna är ju också dyra. Att ha med allt detta men också andra aspekter känns väldigt viktigt.

Jag tackar för svaret så här långt och vill återigen tacka alla som har jobbat för detta. Sedan får jag återkomma i nästa anförande. Jag vill dock rikta en önskan till justitieministern om att verkligen genomföra den här processen på ett sådant sätt att så många som möjligt kan vara delaktiga så att vi får en bättre lagstiftning och en bättre process.

Fru talman! Första gången jag stötte på det här problemet var när jag jobbade som socialarbetare och mötte en kvinna som nästan hade blivit slagen sönder och samman. I det samtalet togs naturligtvis många saker upp, men jag frågade henne om hon var beredd att lämna den man som gång på gång våldförde sig på henne. Då sa hon att hon redan hade gjort det en gång men aldrig skulle våga göra det igen. Hon hade försökt lämna den här mannen, men bodelningsprocessen hade blivit utdragen. En bodelningsprocess handlar ju om att man fördelar tillgångarna mellan sig efter ett äktenskap eller efter att man levt tillsammans.

Men det blev aldrig någon, eftersom maken drog ut på tiden och förhalade processen år efter år. Det blev aldrig en bra lösning för henne och framför allt för hennes barn. Som mamma är barnens situation det viktigaste, sa hon till mig, och så är det ju.

Eftersom det inte löste sig fann hon inget annat alternativ än att gå tillbaka till mannen. Då blev våldet ännu mer upptrappat, eftersom hon enligt hans mening hade tagit sig friheten att lämna honom en gång.

Mäns våld mot kvinnor är ett stort samhällsproblem och ett personligt problem. Justitieministern tar upp flera konsekvenser av detta och andra saker som vi verkligen måste ta tag i.

Det är fruktansvärt att se konsekvenserna för de kvinnor som utsätts men också för de barn som lever i detta. Beräkningar visar att det är ungefär 150 000 barn som lever i den situationen.

När en kvinna vågar ta steget att lämna sin partner är det för sin egen skull och inte minst för barnens skull. De blir också offer i och med att de bevittnar det många gånger svåra våld som kvinnor utsätts för.

Därför måste samhället ge allt det stöd som bara är möjligt för att kvinnor ska våga ta steget. Men när de väl vågar ta steget gäller det också att ge dem det stöd de behöver för att klara ut det och leva ett gott liv.

Alla de saker som hindrar det är någonting som vi måste ta på stort allvar och verkligen jobba för att ta bort. När jag blev riksdagsledamot var det en av de frågor där jag kände: Jag ska inte ge mig förrän det är möjligt och vi reder ut detta. Det är för den här kvinnans skull och för alla andra kvinnors skull.

Det är viktigt att rikta ett stort tack till alla de kvinnor, organisationer, politiker och andra som jobbat för att det ska lösas. Om vi är många som driver på kan det också bli möjligt att lösa frågan.

Jag vill också rikta ett tack till justitieministern. Men det finns en del saker i kommittédirektivet som jag tänker att jag får ta upp i mitt nästa anförande. Det är viktigt att vi löser den här frågan för kvinnornas och barnens skull.

Fru talman! Vi trodde kanske att vi hade ett mycket bättre nordiskt samarbete än vad vi hade. Det prövades verkligen under pandemin. Där har vi verkligen mycket att arbeta med.

Gränshindren är avgörande. Jag tror att det är viktigt att fokusera på många olika gränshinder som är problematiska. Det gäller inte minst välfärdsfrågorna. Nu är jag kanske lite biased, för det är detta som jag brinner för. Men jag tror att det finns mycket när det gäller ambulans- och sjuktransporter, e-recept och en massa andra saker som behöver lösas för att det på riktigt ska bli bättre i människors vardag. Det handlar också om att förbättra välfärden när vi kan samarbeta tillsammans.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag hör vad statsrådet svarar, men jag förstår inte riktigt bevekelsegrunden och på vilket sätt det här skulle bli bättre. Hade man förklarat och kunnat presentera tanken med detta på ett bättre sätt hade man kanske fått en ökad förståelse. Jag tror ändå att det här kommer att vara ett hinder på vägen.

Det är en vädjan att när Nordiska ministerrådet fattar beslut om förändringar framöver ska det göras på ett mycket mer transparent och tydligt sätt tillsammans mellan Nordiska rådet, Nordiska ministerrådet och de civilorganisationer som är väldigt aktiva. Då tror jag att vi kommer bättre framåt.

Jag tackar så mycket för svaren, även om jag inte är riktigt övertygad. Jag uppfattar ändå att statsrådet verkligen försöker att ge svar angående de här förändringarna, och jag hoppas att det blir lite bättre än vad jag och andra känner en oro över.

Fru talman! Jag hör att statsrådet verkar övertygad om att detta är en bättre väg. Jag hoppas verkligen att statsrådet överbevisar mig och att det faktiskt kommer att bli bättre.

Men det innebär en oro när det blir en mindre långsiktighet. Jag tror inte att det är bra för en sådan här viktig organisation i det nordiska samarbetet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag vill lyfta några ytterligare saker. Jag använde ordet frustration när vi pratade om nordiskt samarbete tidigare. Det återkommer nu. Den frustration som man känner handlar om avsaknad av information och om att man inte har varit delaktig i de beslut som har tagits. Jag tror att detta är väldigt viktigt, inte bara för samarbetet i Norden utan också när det gäller kontakterna med våra organisationer. Det har inte heller varit en tydlig tidsplan framåt i fråga om hur man ska agera. Jag tror att det också är väldigt avgörande när det gäller den otrygghet som man känner.

Jag ser naturligtvis inget negativt i att det ges stöd till andra civilorganisationer under paraplyet, så som Nordiska ministerrådet har beslutat om. Det finns andra projekt som säkerligen är väldigt viktiga. Men Föreningen Norden är inte riktigt som andra civilorganisationer, och på något sätt är det väl ändå viktigt att man inte konkurrerar mellan de olika organisationerna. Det har med långsiktigheten att göra.

Det är en sak som kanske kan te sig förvirrande för dem som inte kan det här. Det gäller Info Norden och det som har hänt. Det är klart att skillnaden blir större i de andra länderna, eftersom den svenska organisationen har sett lite annorlunda ut. Men när vi fattar beslut på nordisk nivå måste vi, även om konsekvenserna inte blir lika avgörande i Sverige, vara lojala när det gäller hur det påverkar de andra länderna.

Jag tänker att det är viktigt att ta hänsyn till den ännu större oro som finns utanför Sverige, det vill säga i de andra nordiska länderna, för hur detta kommer att påverka. Det tror jag är viktigt.

I det här läget, fram till årsskiftet, är Sverige fortfarande ordförandeland. Därför blir detta med att få ett svar ännu tydligare. Även om man alltid, som jag uppfattar det, fattar beslut tillsammans i Nordiska ministerrådet är ordförandeskapet en viktig del. När detta händer under den tid som Sverige har ordförandeskapet i Nordiska ministerrådet blir Sverige kanske lite mer svaret skyldigt. Det är så organisationen fungerar.

Eftersom många undrar skulle jag vilja fråga statsrådet: Hur har beslutet fattats? På vilka grunder har det fattats? Har man tagit beslutet gemensamt? Varför var det så otydligt, och varför kunde man inte kommunicera vad tankarna var tidigare, så att det gick att förbereda sig?

Fru talman! När jag började engagera mig i nordiska frågor lärde jag mig att Föreningen Norden är en hörnsten för nordisk samhörighet och nordisk samverkan. Det tycker jag också att den har visat sig vara. Det finns ju en stark kraft i Föreningen Norden att fortsätta driva de nordiska frågorna, och det finns fortfarande ett stort engagemang, inte på alla håll men på några håll i Sverige. Det är också så att man sammanbinder det engagemang som finns i de olika länderna, som är väldigt viktigt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Föreningen Norden är som sagt en ideell organisation som arbetar för att stärka samarbetet. Det ska också nämnas att det är en partipolitiskt och religiöst obunden förening eller organisation.

Som sagt är civilorganisationerna otroligt viktiga. De kompletterar det politiska arbetet väldigt väl.

Vi har Nordiska rådet. En del som lyssnar kanske inte förstår skillnaden, men Nordiska rådet är alltså för dem som är parlamentariker eller sitter i de olika ländernas riksdagar. Sedan finns Nordiska ministerrådet, som statsrådet ingår i. Sedan har vi den tredje hörnstenen, som är Föreningen Norden och det stora engagemang som finns.

Anledningen till att jag framställt den här interpellationen är något som har väckt mycket frågor runt om i landet - hade det inte varit något specifikt hade vi kanske inte stått här i kammaren och talat om Föreningen Norden - nämligen det beslut som ändå fattades. Låt mig säga att det inte handlar om regeringens stöd till Föreningen Norden, för det är gott och väl. Där finns det inga skillnader i vad vi tycker. Men det är inte detta det handlar om.

Det handlar om det beslut som Nordiska ministerrådet fattade. Det kan ses i budgeten - en ganska svårläst budget, om jag får säga så. Den är indelad i väldigt stora sjok, och det är svårt att tyda den riktigt. I den budget som Nordiska ministerrådet har tagit fram är det lite mer pengar i en pott till det övriga som man ska kunna söka. Men det som är frågan här är just långsiktigheten för Föreningen Norden. Konsekvenserna av det beslut som Nordiska ministerrådet har fattat är just att man måste söka pengar.

Statsrådet framhåller att det handlar om treårsperioder, vilket ger en viss långsiktighet. Men det är ändå mindre långsiktigt än det som har varit tidigare. Det finns en hel del oro. Det är gott och väl med långsiktighet, men får man mindre pengar är det ett problem också om man måste vänta till kommande år.

Det finns alltså en hel del oro. Vad beror då den på? Det handlar framför allt om utmaningen att inte veta och att inte ha den långsiktighet som man har haft tidigare. Man har gått från att ha en längre långsiktighet till att behöva söka medel för projekt. Alla som har sökt projektmedel vet att det innebär mycket för de föreningar som gör det. I det här fallet blir det ett tydligt avbrott i och med att man ska söka projektmedel och inte kan ha den långsiktighet man har haft tidigare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Jag vill ändå rikta en vädjan till statsrådet om att göra vad hon kan för att förbättra det samarbete som behöver förbättras med framför allt, men inte bara, Färöarna och Grönland för att stärka det nordiska samarbetet. Om detta inte sker kan det faktiskt få allvarliga konsekvenser. Det är betydelsefullt att detta samarbete fungerar, både för oss och för hela Norden.

Man bör också tänka lite utanför det som statsrådet var inne på. Detta handlar om att kunna vara flexibel när det gäller det formella och det informella, för det är så samarbete sker - eller hur? Detta behöver jag inte lära statsrådet, så jag ber om ursäkt. Men det är viktigt att göra vad vi kan för att stärka samarbetet.

Med detta tackar jag så mycket för debatten.

Herr talman! Jag måste säga att man som riksdagsledamot - och faktiskt också som invånare och medborgare i Sverige - vill vara stolt över sitt land och över sin regering oavsett om man har röstat på den eller inte. Det här är därför en allvarligt menad debatt eller diskussion, för jag tycker att det är besvärande när man som riksdagsledamot i Sverige möter frustrationen och ilskan över hur det här har hanterats. Det blir bekymrande, och därför tycker jag ändå att det är viktigt att vi klarar ut vad som ska ske i framtiden.

Jag hör vad statsrådet säger och att det finns förklaringar till att de självstyrande inte bjöds in till toppmöten eller så. Men så uppfattas det inte av andra. Färöarna och Grönland har båda sagt att de har blivit inbjudna tidigare men att det helt plötsligt var stopp - och det var under Sveriges ordförandeskap. Detta uppfattas väldigt negativt.

Ofta kan man i konflikter, även på mänsklig nivå, tycka att någon har fel. Man kan argumentera och säga: Nej, så var det inte; vi kan påvisa att det var så vid det här årtalet eller att det fungerar på ett annat sätt. Men nu finns det ändå en frustration, och det finns en tagg kvar. Detta var också tydligt när vi möttes i Reykjavík under Nordiska rådets möte.

Det uttalande som gjordes och det faktum att man inte bjöds in har påverkat vårt samarbete, och det beklagar jag. Min uppfattning är att detta var väldigt tydligt när man tackade för allt stöd och riktade sig till alla nationer utom Sverige. Det är ändå en tydlig officiell markering av att detta fortfarande inte känns bra.

När vi samarbetar i Norden är det naturligtvis det samlade, det som vi gör gemensamt, som är avgörande. Men det är självklart att samarbetet mellan olika länder och hur man bemöter varandra spelar roll, inte bara i framtiden och i framtida samarbeten mellan Sverige och till exempel Färöarna och Grönland utan också för det gemensamma samarbetet i Norden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag vill därför ställa frågan till statsrådet: Finns det något ytterligare som Sverige kan göra för att förbättra samarbetet så att vi kan få det där goda som vi faktiskt en gång har haft, i en tid när vi verkligen behöver det nordiska samarbetet så väl?

Herr talman! Man kan förstås undra varför undertecknad ställer samma fråga igen, och som en förklaring kan jag säga att vi ju har fått en ny Nordenminister. Jag vill välkomna statsrådet till det nya uppdraget. Precis som statsrådet berättade var vi båda på plats i Reykjavík för Nordiska rådet, och det var lite grann de känslor som kom där som gjorde att jag ville ställa frågan till den nya samarbetsminister som Sverige har och få höra funderingar om det läge som vi är i.

För att de som sitter och tittar ska förstå detta vill jag ge något slags bild av vad det är som har hänt och varför jag ställer frågan om det nordiska samarbetet. Det som har hänt - åtminstone under den senare tiden, kanske sedan ett halvår tillbaka eller så - är att Grönlands regeringschefer har bojkottat Nordiska rådet. Det är mot bakgrund av, hänvisar man till, att den svenska regeringen inte bjöd in Grönland, Åland och Färöarna till ett nordiskt toppmöte i Stockholm tidigare i somras. Man bjöds inte heller in senare, ganska nyligen, till detsamma.

Det handlar dock även om ett uttalande som gjordes av den tidigare Nordenministern. Jag vill inte på något sätt be statsrådet att recensera detta uttalande, för det tror jag vore förmätet. Det är alltså inte det jag frågar efter. Men den tidigare svenska Nordenministern svarade på ett uttalande på ett sätt som uppfattades som väldigt negativt av flera i det här samarbetet - framför allt om Färöarna och Grönland.

Både uttalandet och att man inte har bjudits in till samarbeten har lett till att Grönland har bojkottat samarbetet inom Nordiska rådet. Det är taggigt och sårigt för Färöarna, vilket också är den bakgrund vi har, och vad som har hänt det senaste halvåret har spelat roll. Det är bakgrunden till min fråga.

Det vi också lever i, vilket jag tror att vi är flera som instämmer i, är att det nordiska samarbetet kanske är viktigare än någonsin. Vi befinner oss i en väldigt svår situation på många olika sätt, och det är med länder som med grannar som bor nära varandra: När man befinner sig i en svår och tuff situation är grannarna viktiga. Det samarbete man har med grannar och det stöd och den trygghet man har i grannar blir ännu mer avgörande.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det jag talar om är naturligtvis det osäkra internationella läge vi befinner oss i, med krig i vår närhet och att vi inte riktigt vet vad som kommer att hända efter valet på andra sidan Atlanten. Det här säkerhetsläget påverkar Sverige väldigt mycket, och det påverkar Norden väldigt mycket - men det påverkar även Grönland och Färöarna väldigt mycket. Allt det här gör att jag är bekymrad över risken att vi inte kan komma över den situation vi har hamnat i, och det är därför jag ställer frågan till Nordenministern om hon kan dra några slutsatser av detta. Jag undrar också: Vart ska vi framåt, och vad behöver vi göra?

Herr talman! Det låter lovande, särskilt det sista. Det handlar just om att skruva åt kranarna och inte göra det möjligt för välfärdsbrottslighet. Detta tror jag är det viktiga. Tillsynen är otroligt viktig - annars skulle jag inte ha ställt frågan.

Jag är tveksam till om resurserna räcker, men det är inte min sak att bedöma. Jag bara säger det. Jag tror att det är viktigt att vi fokuserar på att Ivo verkligen har möjligheter att göra den tillsyn som behövs. Jag hoppas att vi är flera som följer förutsättningarna så att man gör den tillsyn som vi kan förvänta oss och behöver.

Det finns en sak där jag tror att vi skiljer oss åt. Det är att vi socialdemokrater är beredda att ibland skruva åt möjligheterna inom vissa områden, till exempel när det gäller HVB-hem i privat regi eller att ha lagen om valfrihetssystem, LOV, inom de områden där vi ser mest fusk. Vi tycker att kranarna borde skruvas åt där, det vill säga att möjligheterna att utöva välfärdsbrottslighet ska stoppas.

Det handlar inte om att vi är emot all privatisering, utan det handlar om att vi inte vill öppna möjligheter till välfärdsbrottslighet. Ibland talar pengarna högre än de moraliska värderingarna, och detta vill vi inte ge möjlighet till.

Det är inget hot från mig, men jag kommer att följa frågan. Jag hoppas ändå att det uppskattas att vi drivs av att vi måste ha en bra sjukvård. För att det ska vara så måste vi ha en god tillsyn.

Herr talman! Statsrådet nämner en sak som inte jag nämnde men som naturligtvis också är viktig. Några har uppfattat att jag ställt frågan och sedan hört av sig till mig angående hanteringen av klagomål. Den kommer Riksrevisionen att särskilt granska kommande år. Det tänker jag är väldigt bra.

Det har skett felaktigheter. Jag har fått exempel på fruktansvärda saker, bland annat att man inte gått vidare med tester och att behandlingar försenats, vilket kanske inneburit att patienten drabbats av bristande hälsa eller inte överlevt sin sjukdom. Det är helt fruktansvärt. Självklart ska Ivo ha fokus även på de frågorna. Det kanske var det vi tänkte att Ivo skulle göra.

Välfärdsbrottsligheten ökar i så stor omfattning att det konkurrerar med både kompetensen och resurserna för tillsyn. Det är beklagligt. Därför frågar jag återigen om pengarna kommer att räcka, med tanke på de stora utmaningar som finns. Kan man tänka sig förstärkta befogenheter, vilket också efterfrågas av Ivo? Jag tänker att när de sträcker ut sin hand och säger vad de behöver ska vi ha stora öron och se om det finns ytterligare saker vi kan göra.

Som socialarbetare har jag själv kämpat med sekretessen för att man ska kunna prata mer med varandra. Jag såg att man inte kunde samarbeta för barns bästa. Det är också tydligt att det behövs även i de fall där vi måste samarbeta för att förhindra välfärdsbrottslighet och att oseriösa aktörer utnyttjar systemen. Det håller jag alltså helt med om. Jag ser fram emot att vi kan göra någonting på det området.

När det gäller att hantera det jag kallar inflödet hoppas jag att vi kan stoppa möjligheten att tjäna pengar på att utnyttja patienter, för det är ju det välfärdsbrottslighet handlar om. Det handlar som sagt inte bara om att ta ut pengar, även om det är upprörande i sig eftersom det är miljardtals kronor som vi skulle ha väldigt stor nytta och glädje av för att förstärka välfärden. Det handlar om den sjukvård jag vet att vi båda brinner för. De resurserna är otroligt viktiga. Men det finns ändå möjligheter att tjäna pengar på att inte ge patienter det de behöver eller att ge patienter behandlingar de inte behöver, till exempel dra ut tänder eller göra andra insatser. Det skadar hälsan.

Det finns otaliga fall. Därför är det viktigt att förstärka tillsynen och begränsa möjligheterna till välfärdsbrottslighet. Oseriösa aktörer ska inte kunna göra dessa otroligt skadliga saker bara för att tjäna pengar och stoppa dem i egen ficka.

Herr talman! Medvetenheten om välfärdsbrottligheten har ökat hos inte bara oss politiker utan hos alla eftersom välfärdsbrottsligheten i Sverige tyvärr ökar.

Det finns i grunden två problem med välfärdsbrottslighet och oseriösa aktörer.

För det första går skattebetalarnas pengar inte till det som är tanken att de ska gå till. Vi hoppas ju att våra pengar ska stärka välfärden och gå till sjukvården med mera. Men nu vet vi att väldigt mycket pengar försvinner till välfärdsbrottslighet och att oseriösa företagare och vårdgivare tar pengar från den vård vi betalar till. Det är väldigt allvarligt.

För det andra hörde vi i går om en tandläkare som dragit ut tänder som inte behövde dras ut - 20 stycken i ett fall. Detta är ett av de exempel där vi uppmärksammas på vad som händer när någon bryr sig mer om pengarna än den vård man ger.

Det handlar alltså både om att skattebetalarnas pengar som borde gå till vården i stället försvinner till annat och om patientsäkerhet. Detta rör många olika verksamheter inom bland annat tandvård, sjukvård och HVB-hem, och i oräkneliga fall finns det brister. Det som är gemensamt är att Ivo har tillsynsansvaret. De ska granska de här verksamheterna i Sverige.

Vi har fått veta på olika sätt - senast väldigt tydligt utpekat av Riksrevisionen - att den tillsyn vi förväntar oss och tror sker inte sker på det sätt vi hoppas. Man hinner inte eller har inte möjligheter och resurser att bedriva den tillsyn som behövs.

Jag väckte den här debatten för att det bekymrar mig väldigt mycket inte bara att välfärdsbrottsligheten finns och att bristerna påverkar patienter otroligt mycket utan att det också finns mycket mer än vi ser, eftersom tillsynen inte är tillräcklig. Den sker inte i den omfattning vi hoppas på.

Jag har fått svar av sjukvårdsministern och tackar för det, men jag har egentligen tre frågor. Jag uppfattade att statsrådet inser behoven och ser problematiken, så det frågar jag inte om. Men räcker de pengar man har tillfört? Avser man att förstärka befogenheterna så att tillsynen förbättras och utökas? Hur har man tänkt hantera inflödet, det vill säga stoppa välfärdsbrottsligheten innan den sker?

Herr talman! Nej, jämställdhetsministern, det duger inte att skylla på tidigare regeringar när det gäller jämställdhetsarbetet, särskilt inte när man själv lägger fram en budget som ökar ojämställdheten i Sverige. De insatser som görs på jämställdhetsområdet duger inte.

Vi behöver göra mer. Vi behöver ha en ekonomisk politik som ger kvinnor möjlighet att leva mer självständigt och få den frihet som kvinnor behöver och ska ha. Det gör man inte här. Vi behöver en politik som underlättar för alla de ensamstående mammor som kämpar varje dag för att klara att betala mat och hyra. Det är inte rimligt i ett land som Sverige att människor ska behöva låna pengar för att klara att sätta mat på bordet.

Det regeringen gör nu är att sänka stödet till just den grupp som har det tuffast i Sverige: kvinnorna. Det duger inte.

Nu säger såväl statsministern som Åkesson och alla i det SD-styrda regeringsunderlaget att det ljusnar. Nej, det ljusnar inte för alla. Det ljusnar inte för dem som kämpar och som har det tuffast. Men det ljusnar för rika män i större städer, som får enorma skattesänkningar.

Det ljusnar inte för jämställdheten. Det sörjer jag.

Herr talman! Jämställdheten är på tillbakagång i hela världen. Det vet jämställdhetsministern, som har tagit del av kvinnokommissionens berättelser om hur jämställdheten nu backar. Starka organisationer driver på för att öka ojämställdheten. Det är väldigt tydligt.

Hos kvinnokommissionen är det också väldigt tydligt att kvinnor ber oss i Sverige och Norden att fortsätta gå före, för om vi jobbar hårt för jämställdhet finns det någonting för andra att sträva efter och ta efter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vårt jämställdhetsarbete i Sverige är otroligt viktigt för kvinnor och flickor och faktiskt även för män och pojkar. Men det är inte bara viktigt för oss; det är viktigt för att öka jämställdheten i hela världen. Därför är det extra sorgligt när det är precis det som inte händer i Sverige. Vi ser att jämställdheten är på tillbakagång även här.

Det finns krafter som driver tillbaka jämställdheten. Som skolkurator har jag sett det väldigt tydligt. Jag var borta i sju år, och när jag kom tillbaka som skolkurator såg jag att jämställdheten hade gått tillbaka. Jag hoppades att det bara var lokalt, men jag vet nu när jag har träffat forskare på jämställdhetsområdet att det tyvärr inte är så. Det finns väldigt mycket som är på tillbakagång i hela Sverige. Just därför krävs en stark jämställdhetspolitik som kan mota krafterna och göra det bättre för alla kvinnor och flickor som lever i vårt land.

Vi vet att i tider av kris drabbas kvinnor och barn mest. I Sverige har det också varit tydligt att kvinnor drabbats hårdast av både inflationen och den lågkonjunktur vi har haft. Ensamstående föräldrar drabbas hårt. Över 40 procent av de ensamstående föräldrarna har varit tvungna att låna för att få råd att ställa mat på bordet till sina barn. De flesta av de ensamstående föräldrarna är kvinnor. Kvinnor som är pensionärer har det väldigt tufft. Detta har också synts nu när det gäller skuldsättning och annat.

Den generella bilden är tydlig: Kvinnor har det tufft. De har drabbats av den ekonomiska krisen. Då behöver mer göras.

I den budget som den SD-styrda regeringen har lagt fram är det precis tvärtom. De flesta av de satsningar som görs gynnar företrädesvis rika män i större städer. Det är de som får de största skattesänkningarna. Det är de som gynnas av den politik som förs.

Det som också är otroligt allvarligt är att resurserna till välfärden är alldeles otillräckliga. Trots de insatser som jämställdhetsministern läste upp här innebär bristerna i välfärden att det sammantaget blir sämre på de områden som jämställdhetsministern räknade upp.

Fru talman! Med förlov sagt, finansministern: Jag skulle inte heller vara nöjd. Jag tycker att det är bedrövligt att ojämställdheten nu ökar i Sverige, för det gör den faktiskt. Den ökar därför att resurserna till välfärden blir mindre. Det innebär att alla de som är utsatta för mäns våld mot kvinnor inte får det stöd som de behöver. Det innebär att skolan inte får de resurser som den behöver för att stärka jämställdheten.

Välfärden är så otroligt viktig på många sätt, och nu får den inte tillräckligt med resurser. Det är det ena. Det här är verkligen en avgörande del för att öka jämställdheten i ett land.

Det andra är att den ekonomiska jämställdheten nu minskar i ekonomin eftersom kvinnor missgynnas i den budget som den SD-styrda regeringen lägger fram. Det innebär att rika män blir rikare och att kvinnor som kämpar med att sätta mat på bordet till sina barn får mindre resurser nästa år. De som redan har får ännu mer. Klyftorna ökar.

Samtidigt har vi nu en kraft i hela världen som också påverkar Sverige. Jämställdheten motarbetas. Då måste vi arbeta hårdare för att stärka jämställdheten i Sverige och i hela världen. Det är något som inte görs just nu.

Nej, vi behöver göra något verkligt och något stort för att öka jämställdheten på alla plan och göra kvinnor mer ekonomiskt jämställda, fria och självständiga. Kvinnor ska kunna leva ett gott liv.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! När man sitter och lyssnar kan man tro att allt det som finansministern säger är sant, och det mesta är sant. Men vissa saker används precis som om det vore en sanning fast det inte är sant.

Vi har inte höjt skatten. Vi sänkte också skatten i vår budget. Vi gjorde det för vanligt folk. Vi valde att inte särskilt sänka skatten för dem som redan har. Det gör en skillnad. Det skulle också göra en skillnad för kvinnor.

Sänker man skatten för vanligt folk kommer det också mer särskilt till kvinnor. Vi tycker att det är rimligt att jämna ut de förutsättningar som finns i Sverige, det vill säga att öka jämställdheten trots att vi på många sätt har gått före i jämställdheten.

Många länder tittar på Sverige, eller har åtminstone tittat på Sverige, som en förebild i att man har tagit steg framåt. Några av de saker som man verkligen har höjt Sverige för är nu borttagna.

Det gäller till exempel den feministiska utrikespolitiken. Det var ett tydligt framgångsrecept att vi arbetade särskilt med feministisk utrikespolitik. Jag kan dra en massa exempel. Men det hör inte till ekonomisk politik, så jag ska bara koncentrera mig på det.

När det gäller välfärden vet vi att erfarenheter och forskning från hela världen visar att neddragningar i offentliga utgifter drabbar kvinnor oproportionerligt med långsiktigt negativa konsekvenser för jämställdheten och tillväxten som följd.

Nu vet vi att resurserna till välfärden är otillräckliga. Det innebär att det naturligtvis påverkar patienter, personal och alla oss som bor i Sverige. Men vi vet att kvinnor drabbas särskilt.

När det handlar om den finansiella ekonomin, det vill säga när man gör satsningar på det vi kallar hushållens ekonomi, har regeringen också tappat. Det är precis som jag sa i mitt första inlägg. Alla dessa satsningar innebär att det är män som får mest.

Alltså går den största delen av de satsningar som regeringen gör i sin budget till män i större städer och inte till kvinnor. Det innebär att ojämställdheten ökar.

När det gäller kvinnors frihet och självständighet tappar kvinnor nu. När det gäller satsningar på välfärden, som framför allt kommer kvinnor och barn till del, tappar jämställdheten nu. När det gäller värderingar om jämställdhet tappar jämställdheten nu. Det vet vi också genom forskning. Inte bara i Sverige utan i hela världen är jämställdheten på väg att minska. Därför måste vi för att motverka det göra extra satsningar för att stärka kvinnors självständighet, frihet och möjligheter till samma goda liv som män - inte alla män - har i Sverige. Förutsättningarna ska vara likvärdiga. Det är det som jämställdheten handlar om.

Därför frågar jag igen: Är finansministern nöjd med detta?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jämställdheten är otroligt viktig. Kanske är det så att jag är än mer besjälad av jämställdhet i dag än jag var när jag var yngre - just för att jag ser hur jämställdheten slår.

Vi vet att det i tider av kris alltid är kvinnor och barn som drabbas värst. Så har det även varit i Sverige. Den svåra tid vi har haft av inflation och lågkonjunktur har påverkat många, men allra mest dem som redan tidigare vände på varenda krona. Av dem är kvinnor i majoritet. Kvinnor har lägre löner, har osäkrare anställningar och jobbar oftare deltid. När allt blir lite dyrare blir det väldigt mycket dyrare för dem som redan vänder på varenda krona. Kvinnor som har gått i pension har det tuffast. De ser att det gör stor skillnad. När det gäller dem som nu har ökade skulder är också kvinnor de som drabbas.

Vi måste fortsätta att kämpa för jämställdheten, för det blir inte bättre. Jämställdheten stannar av, och med den här regeringen blir den sämre. Ojämställdheten i ekonomin och den orättvisa skillnaden mellan kvinnor och män ökar nu. Jag ska ge några exempel.

Budgeten för 2025 skulle slarvigt kunna sägas vara en budget för välbeställda män i större städer. Det har blivit enorma skattesänkningar för dem som redan har, och de allra flesta av dem är män. Jobbskatteavdrag och grundavdrag ökar inkomstgapet mellan könen. 300 000 fler män beräknas få del av skattesänkningen, och de får en större skattesänkning eftersom de har högre löner. Därutöver har regeringen tagit bort jobbskatteavdragets avtrappning. Det kostar ganska mycket pengar. Alla de som har arbetsinkomster över 65 000 kronor i månaden får sänkt skatt. 70 procent av dem är män. Bland dem som tjänar över dagens brytpunkt på 51 000 är det också fler män än kvinnor. Sammantaget innebär alla skattesänkningar att den ekonomiska ojämställdheten ökar.

Däremot tar regeringen under nästa år bort det stöd som gått till exempelvis ensamstående kvinnor, som har haft det otroligt tufft under den här tiden. Över 40 procent av de ensamstående föräldrarna har behövt låna för att sätta mat på bordet till sina barn, och de flesta är kvinnor.

Det bekymrar mig och gör väldigt ont i hjärtat att vi inte kan vara eniga om att man måste göra satsningar på både kvinnor och män och ta in de skillnader som fortsatt faktiskt finns mellan kvinnor och män i Sverige.