Ulrika Heindorff

Herr talman! Jag tycker att jag redogjorde relativt väl för det i det inlägget, även om jag inte hann säga allt. Det finns en tydlig ambition i Tidöavtalet för vad vi vill göra. Vi har fokus på just de onödiga sjukskrivningarna, särskilt de långa.

Det är en stor utmaning och ett stort problem i dag för alla dem som skulle kunna arbeta men som inte har hanterats på rätt sätt, som har kommit i en situation där man är sjukskriven fast man egentligen inte hade behövt det. Jag tänker då främst på de stressrelaterade sjukskrivningarna, vilka utgör mer än hälften av alla sjukskrivningar.

Där ser jag fram emot att vi får presentera förslag framöver, både för ledamoten och andra i kammaren, som är i linje med det som står inom ramen för Tidöavtalet.

Herr talman! Inte oroliga alls, skulle jag säga till den socialdemokratiska ledamoten Eriksson.

Efter ett val tycker jag inte att det är märkligt att man gör om utredningar som den nya regeringen önskar att se dem, och det har såklart gjorts. Jag läste från listan över utredningar som är på gång. Några av dem har man skruvat i, och några av dem har fått ett tydligare fokus efter den moderatledda regeringens önskemål. Det tycker jag i sig inte är speciellt märkligt.

Vad gäller karensavdraget, som är en av de utredningar som jag tror att ledamoten syftar på när hon säger "lägga ned", var det i stället så att man valde att knyta den ännu tätare till Regeringskansliet. Utredningen ska redovisa sitt slutuppdrag i december i år, så den finns kvar men i en annan form. Man kan tycka olika, men jag tycker inte att det är att lägga ned en utredning, utan man har helt enkelt gjort om den till en utredning som är närmare knuten till Regeringskansliet.

Jag tror att jag och ledamoten har en del likheter, men vårt fokus som finns i Tidöavtalet är väldigt tydligt, nämligen att faktiskt undvika alla de onödiga sjukskrivningarna som finns i dag, särskilt de långa, för de långa sjukskrivningarna är ett reellt problem.

Jag skulle också säga att vi har ett annat fokus på arbetslinjen, vilket är särskilt viktigt i den tuffa ekonomiska situation som vi befinner oss i nu.

Herr talman! I den stora budgeten som lades i höstas gjordes stora tillskott till kommuner och regioner. Vi ser också det stora behovet.

Som jag sa i mitt inledningsanförande tar vi den höga sjukfrånvaron på oerhört stort allvar, särskilt den höga sjukfrånvaron som finns inom kommuner och regioner. Jag har ju bilden och förhoppningen att kommuner och regioner ska vara tillräckligt goda arbetsgivare för att stå i framkant när det gäller låga sjukskrivningstal.

Där har vi nog också otroligt olika lösningar. Jag som före detta regionpolitiker ser till exempel att valfrihet när det gäller arbetsgivare är en sådan sak som är bra för vårdpersonal. Vi tycker också att vårdval är bra, och där vet jag att ledamoten från Miljöpartiet och jag tycker olika.

Herr talman! Tack, ledamoten Hirvonen, för frågan eller åtminstone för repliken! Vi är i alla fall överens om en sak, inser jag i det replikskifte som nu pågår, och det är att vårdpersonal inte ska springa snabbare. Det är vi väldigt överens om. Men sedan tror jag att vi har väldigt olika lösningar.

Jag höjde lite på ögonbrynen när det gällde en av de intressanta motioner som vi har hanterat inom ramen för detta motionsbetänkande. Den var just från Miljöpartiet, och den handlade om medborgarlön. Det trodde jag var en fråga som sedan länge hade försvunnit från er agenda, men den var tydligen fortfarande aktuell. Där tror jag inte att lösningen ligger.

Jag tror heller inte att lösningen ligger i att man ska arbeta färre timmar, för just nu har vi vårdpersonal som behöver fler anställda, fler kollegor. Vi behöver fler händer i vården, och jag tror inte att vare sig medborgarlön eller sex timmars arbetsdag är lösningen på de stora problem och utmaningar som vi har när det gäller kompetensbristen. Där finns det mycket som Moderaterna gör. När det gäller kompetensförsörjningen gör Moderaterna det kanske inte inom ramen för detta utskott, utan det ligger framför allt på andra utskott.

Där gör också våra kollegor i kommuner och regioner ett stort arbete, men jag ser inte att Miljöpartiets lösningar skulle hjälpa när det gäller frågorna kring kompetensförsörjningen i hälso- och sjukvården. Jag har väldigt svårt att se att det skulle lösa den problematiken.

Herr talman! I går var det ett halvår sedan den moderatledda regeringen tillträdde. För precis sex månader sedan började regeringen arbetet med att göra Sverige grönare, säkrare och friare. Det är mycket som har påbörjats, inte minst inom vårt utskott, socialförsäkringsutskottet. Det är ett paradigmskifte inom migrationsområdet. Ett antal utredningar är på väg inom socialförsäkringsområdet. Regeringen har stärkt inkomsterna för dem som fortsätter att arbeta efter ålderspensionen. Och de första stegen är tagna för stora reformer när det gäller kvalificering till välfärden och bidragstak.

Sverige befinner sig i ett svårt ekonomiskt läge, och många människor har det väldigt tufft. Rekordhög inflation, höga elpriser och lågkonjunktur pressar såväl hushåll som företag. Och osäkerheten kring det ekonomiska läget är påtaglig.

Det är avgörande för Sverige att vi har en regering som kan föra en ansvarsfull ekonomisk politik och göra tuffa prioriteringar och som klarar av att snabbfotat vidta rätt åtgärder vid rätt tidpunkt. Den vårbudget som presenterades i måndags är ett exempel på en sådan ansvarsfull politik.

Herr talman! I dag debatterar vi motionsbetänkandet SfU14. Det är ett väldigt omfattande motionsbetänkande, och jag tänkte göra några nedslag i det.

Utgångspunkten för regeringen är att sjukförsäkringen ska ge en ekonomisk trygghet vid sjukdom. Fokus ska vara på rehabilitering, och utformningen ska motverka onödigt många sjukskrivningar, särskilt långa sådana.

Herr talman! Sedan vi debatterade detta ämne i december inom ramen för budgeten har jag besökt företagshälsovård i Skåne - och jag kommer att göra ytterligare sådana besök under våren. Det blev tydligt under dessa besök att arbetsgivare måste arbeta mer förebyggande, att de måste få koll på de aktuella sjukskrivningarna och att det ska finnas en tydlig rehabpolicy. Här finns det mycket arbete kvar att göra.

Jag tänkte säga några ord om Försäkringskassan. Försäkringskassan ska enligt regleringsbrevet för 2023 klarlägga behov av rehabilitering tidigt i sjukfallen och verka för att åtgärder för en effektiv rehabilitering ska vidtas. Den skrivningen tror jag och Moderaterna är viktig för Försäkringskassans arbete med att få ytterligare fokus på både det förebyggande arbetet och tidiga insatser.

Herr talman! Den ökande sjukfrånvaron måste tas på allra största allvar. Sjukfrånvaron ökade under 2022 jämfört med året innan. Sjukfall som pågått i 180 dagar eller längre ökade med 9 000 till antalet jämfört med året innan, alltså 2021. Totalt har vi ungefär 107 000 långa sjukfall i Sverige, och de står för mer än hälften av alla pågående sjukfall. Två av tre långtidssjukskrivna är kvinnor. Det knyter sig i magen på mig då jag vet att en majoritet av alla sjukskrivningar är på grund av psykisk ohälsa, och många gånger är det stressrelaterat. Det är sjukskrivningar som hade kunnat förebyggas. De hade inte behövt inträffa.

Den 7 mars i år presenterade SKR att sjukskrivningarna fortsätter att öka i kommuner och regioner. Ökningen sker bland både män och kvinnor, men det är fortfarande betydligt högre sjukskrivningstal bland kvinnor. När det gäller kvinnor i kommunerna ökade det från 8,4 procent till 8,8 procent. I regionerna var motsvarande ökning från 7,1 procent till 7,9 procent. Här har kommuner och regioner ett stort arbete framför sig.

Just nu, herr talman, pågår det många utredningar inom sjukförsäkringsområdet. Utredningen som ska se över regelverket för sjukpenninggrundande inkomst och slutbetänkandet när det gäller översynen av socialförsäkringsskyddet för gravida kommer att presenteras i juni i år. I augusti kommer slutbetänkandet från Arbetsskadeutredningen. I september kommer utredningen om läkarintygets betydelse i sjukpenningärenden att redovisas. Den arbetsgrupp som nu arbetar inom Regeringskansliet med karensavdraget kommer att redovisa sitt arbete i december. Slutligen kommer den utredning som utvärderar regeländringar inom sjukförsäkringen att redovisas i mars nästa år. Det pågår alltså mycket.

Herr talman! Regeringen har genom Tidöavtalet ett tydligt fokus på just förebyggande av sjukskrivningar och rehabinsatser. Jag har sagt det tidigare i denna talarstol: Den förra regeringen misslyckades med att förebygga sjukskrivningar och därmed med att få ned sjukskrivningarna. Denna regering måste lyckas.

En person som är sjukskriven är inte en pinne i statistiken. Det är en människa av kött och blod. Många av de individer som är sjukskrivna på grund av exempelvis stress hade inte behövt bli sjukskrivna om arbetsgivaren till exempel hade fångat upp tidiga signaler på stress.

Vi kan göra mycket politiskt, men det krävs också att samhällets aktörer bidrar för att sjukfrånvaron inte ska fortsätta att öka.

(Applåder)

Herr talman! En bra ingång i den här debatten och något jag gärna vill addera i mitt sista inlägg här är att vi i grunden har ett bra pensionssystem. Ibland kan det på Ida Gabrielsson låta som om vi inte har det, men i grunden har vi ett stabilt pensionssystem.

Samma pensionsekonom, Staffan Ström, som jag citerade tidigare har också sagt att vi har en bild av att vi skulle ha ett uselt pensionssystem, men så är inte alls fallet. Vi brukar vara bland de tio i topp i de undersökningar som görs om världens olika pensionssystem. I grunden har vi ett bra och stabilt pensionssystem.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Pensioner

Nu har jag vid två tillfällen hört Ida Gabrielsson säga att vi vill att de som har lite ska få ännu mindre. Då tror jag att Ida Gabrielsson helt har missförstått det som hände under förra året. Det lades ju fram förslag från regeringen, där det fanns ett samarbete med Vänsterpartiet. Där hade vi likalydande förslag för dem med allra lägst pensioner.

Här kommer vi återigen tillbaka till grundfrågan. Det som skiljer Moderaterna och Vänsterpartiet åt är att vi vill att det ska löna sig att ha arbetat. Vi ville därför stärka pensionerna för dem med allra lägst pensioner, men vi ville också stärka pensionerna för alla pensionärer. Där går den stora skiljelinjen, och detta tycker jag att ledamoten Ida Gabrielsson missar i sitt anförande. Det handlar alltså inte om att de som har lite ska ha mindre. Tvärtom stärkte vi upp de pensionerna också i vårt förslag, men vi tyckte att man behövde stärka pensionerna över hela linjen.

(Applåder)

Herr talman! Tack, Ida Gabrielsson, för frågan och synpunkterna! När jag talar om jobbonärer talar jag om den frihet och valfrihet som jag och Moderaterna värnar om. Om man kan, vill och har möjlighet ska man få fortsätta att bidra. Det är väldigt många som väljer att göra detta. Över 416 000 i Sverige gör just detta. Vi vill underlätta för dem att fortsätta att arbeta och bidra.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Pensioner

Det finns en del skiljelinjer i pensionsfrågorna. En väldigt tydlig skiljelinje mellan mitt parti och Vänsterpartiet gäller om det ska löna sig att ha arbetat. Om man varje dag under 40 år eller ännu längre ställer sin klocka, kanske på klockan 6 varje morgon, och går till arbetet så ska det innebära en skillnad i förhållande till den som inte har haft ett arbete eller arbetat i väldigt liten utsträckning. Det tycker vi moderater är viktigt.

Ibland kallar vi detta för respektavstånd. Det handlar om att visa respekt för alla dem som har slitit under ett helt arbetsliv. Där tror jag att det finns en stor skiljelinje.

Ida Gabrielsson frågar om att höja inbetalningarna. Vi moderater står bakom att vi ska analysera frågan. Vad jag förstår var detta med i pensionsuppgörelsen 2017. Man ska analysera frågan vidare. Men i sammanhanget kan jag också nämna att det har skett en ökad inbetalning till pensionssystemet. På 1990-talet satte man av 3,5 procent i många avtal, och den siffran är numera 6 procent. På totalen talar vi om uppemot 24-25 procent till allmän och avtalad pension som i dag sätts av i pensionssystemet.

Herr talman! Det är 110 år sedan vi i Sverige tog det första steget mot ett pensionssystem. Det var 1913 som riksdagen beslutade att införa allmän pensionsförsäkring. Därmed var vi först i världen.

Pensionssystemet behöver vara långsiktigt, tryggt och förutsägbart. Under mandatperioden kommer vi moderater att tillsammans med våra samarbetspartier ta fram förslag på hur pensionärers ekonomi ska stärkas och hur valfriheten ska värnas.

Herr talman! Vi måste med kraft motverka ålderismen. Diskrimineringsombudsmannen, DO, vittnar om att det finns ett stort mörkertal när det gäller åldersdiskriminering. Av de anmälningar som kommer in varje år leder få till någon åtgärd. Det kan vi läsa i Delegationen för senior arbetskrafts betänkande, som kom år 2020 och har det fantastiska namnet Äldre har aldrig varit yngre och underrubriken - allt fler kan och vill arbeta längre.

Studier visar att åldersdiskriminering i samband med rekryteringar är omfattande. Sannolikheten att bli kontaktad av en arbetsgivare vid en arbetsansökan sjunker kraftigt redan i 40-årsåldern. När man närmar sig traditionell pensionsålder är sannolikheten att bli kallad till intervju mycket låg, ungefär 2-3 procent. För kvinnor sjunker sannolikheten mycket snabbare än för män. Det handlar om missuppfattningar, negativa attityder och fördomar om att seniorer är hinder. Allt detta behöver undanröjas. Samhället måste ta vara på all erfarenhet och kompetens som äldre personer besitter.

Herr talman! Av en sammanställning som Alecta har gjort över alla svenskar mellan 55 och 85 år framgår att var tredje 68-åring, var femte 73åring och var tionde 79-åring fortfarande har inkomst av arbete. Dessa personer är inte i klassisk bemärkelse pensionärer. Ett relativt nytt uttryck har myntats. De är i stället jobbonärer.

I dag har fler än 416 000 personer i Sverige fortsatt att arbeta i någon mån efter pensionen. Låt oss underlätta för dessa jobbonärer att fortsätta bidra till välfärden. Pensionsekonom Staffan Ström säger: "Det är en nödvändighet att seniorer som kan och vill arbeta längre också både får och faktiskt gör det. Arbetet för ett längre arbetsliv bör främst inriktas på att minska hindren för de som kan och vill arbeta längre."

Herr talman! Förbättringar har gjorts för seniorer sedan den moderatledda regeringen tillträdde i höstas. Jag vill ge tre snabba exempel. För det första finns det nu en äldreminister med särskilt ansvar för frågorna. För det andra har vi gjort riktade satsningar när det gäller ofrivillig ensamhet. För det tredje har den moderatledda regeringen sänkt skatten för alla över 65 år som fortsätter att arbeta. På det sättet blir jobbskatteavdraget också en relevant drivkraft att, i den mån man kan, stanna kvar på arbetsmarknaden.

Herr talman! Jag vill avsluta med att säga några ord om grundskyddet. Grundskyddet består av garantipension, bostadstillägg, särskilt bostadstilllägg, äldreförsörjningsstöd och inkomstpensionstillägg. Tycker du som lyssnar där hemma att det verkar lite krångligt? Det har du helt rätt i; det är det. Jag citerar: "Syftet med de olika förmånerna är delvis oklara och delvis motstridiga. Pensionsmyndigheten ifrågasätter om reglerna idag är ändamålsenliga, säger Ole Settergren, analyschef på Pensionsmyndigheten."

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Pensioner

Utöver detta har också skillnaden i pension minskat mellan dem som arbetat och dem som inte arbetat alls eller arbetat i väldigt liten utsträckning. Det är en följd av att den förra S-regeringen gjorde överenskommelser med bland annat Vänsterpartiet om pensionerna utanför Pensionsgruppen.

Jag hoppas verkligen att den här mandatperioden kommer att präglas av att man inte gör populistiska utspel om pensionerna och att man inte använder pensionerna som vallöften eller valfläsk.

(Applåder)

I detta anförande instämde Caroline Högström, Magnus Resare och Viktor Wärnick (alla M).

Fru talman! Nej, det stämmer inte att vi inte gör ytterligare förstärkningar för pensionärerna, och det redogjorde jag för i mitt huvudanförande. Sänkt skatt om man fortsätter att arbeta är också ett sätt att stärka pensionärers ekonomi.

Många med mig anser nog att stora svängningar i pensionssystemet bör undvikas. Förra mandatperioden gick det igenom ett förslag som vi moderater menade inte tog hänsyn till helheten och som var dåligt eftersom det höjde pensionen för vissa pensionärer men inte för resten. Men att rulla tillbaka det när man kommer till makten hade varit direkt oansvarigt. Man måste se till pensionen som helhet.

Som jag sagt ett antal gånger i talarstolen är pensionerna långsiktiga, och därför behöver vi långsiktiga överenskommelser. Och låt mig påminna ledamoten om att det är vi och inte hennes kära kamrater på vänstersidan som vill ha politiska samtal med samtliga partier.

Det här är ju någonting som både statsministern har sagt och som finns med i Tidööverenskommelsen. Vi vill just bjuda in till breda samtal, för vi tror att det skulle vara bra för pensionerna. Men vi kunde i den socialdemokratiska ledamotens anförande tidigare höra att man där är ganska skeptisk till att bjuda in brett. Men, som sagt, Moderaterna och de partier som ingår i Tidöavtalet tycker att det hade varit en god idé att bjuda in brett.

Fru talman! Jag tackar ledamoten Ida Gabrielsson för frågan.

Moderaterna står bakom livsinkomstprincipen. Som jag sa i mitt anförande var inte problemet den förstärkta pensionen för dem med lägst pension utan att man inte stärkte ekonomin för alla pensionärer.

Varför gjordes inte fler satsningar i budgeten? Tiden var knapp. Vi hade några veckor på oss att färdigställa budgeten, så allt som finns med i Tidöavtalet finns inte med i denna budget. Men vi har en mandatperiod på oss, och vi avser att återkomma längre fram. Det står ju i Tidöavtalet att alla pensionärers ekonomi ska stärkas.

Fru talman! Att åldras är som att bestiga ett berg - man blir lite andfådd men får en mycket bättre utsikt. Så sa en gång Ingrid Bergman, skådespelerskan.

Med ålder kommer erfarenhet, kompetens och kunskap. För att också må bra på äldre dar är det viktigt med ekonomisk trygghet, och det för oss in på dagens debatt om ekonomisk trygghet vid ålderdom. Det är ett stort och viktigt utgiftsområde som omfattar 55 miljarder kronor.

Jag har ett stort engagemang för seniorers och årsrikas möjlighet att leva ett gott liv långt upp i åren. Det är därför enkelt för mig att prata om frågorna i dagens betänkande om hur ekonomisk trygghet ska uppnås för pensionärer. Att få bli äldre och kanske till och med riktigt gammal är ju en nåd att stilla bedja om, som man brukar säga - och alternativet är, vad vi vet, mycket sämre.

Jag läste en artikel för några veckor sedan, den 24 oktober, med rubriken "Statistik: Svenska pensionärer rikare än någonsin - bäst i hela EU". Svenska pensionärer har aldrig haft det bättre, visar flera rapporter som tar hänsyn till pensionärers totala ekonomi. Ändå har många svårt att tro att det är så, menar pensionsekonomen Staffan Ström i artikeln. "Bilden av att Sverige har ett uselt pensionssystem där alla blir fattiga sitter så djupt", säger han vidare.

Men sanningen är faktiskt att det svenska pensionssystemet står sig bra. I de pensionsrankningar som görs brukar Sverige hamna i topp tio, lite beroende på vad som mäts och hur mätningarna görs.

Jag tycker att det är bra att ha detta som utgångspunkt när vi ska debattera ekonomisk trygghet vid ålderdom. Men med det sagt är det såklart viktigt att se till gruppen pensionärer som har det tuffast.

Sett över tid är det ensamstående kvinnor som är den grupp av pensionärer som har störst andel personer med låg ekonomisk standard. Anledningarna är som ni vet flera. Kvinnor lever längre än män och blir därför i större utsträckning ensamstående. Det gäller om man ser på olikkönade relationer. Kvinnor har ofta en lägre allmän pension till följd av att de förvärvsarbetat i lägre grad och i genomsnitt haft lägre lön än män. Förhoppningsvis och troligtvis är detta något som över tid kommer att förändras, då kvinnor i dag arbetar i högre utsträckning än förr och lönegapet minskar. Men det kommer att ta tid innan vi når helt jämställda löner och då också jämställda pensioner.

Fru talman! Jag vill fortsätta med att citera några meningar ur regeringsförklaringen innan jag tar upp några av de områden som ryms inom det här utgiftsområdet.

"Ingenting skapar välstånd i ett land som arbete. Ingenting motverkar enskilda människors fattigdom som arbete, och ingenting skapar nya klassresor som att få sitt allra första arbete." Så sa statsminister Ulf Kristersson i sin regeringsförklaring.

Den som har jobbat ett helt liv ska ha en tillräcklig pension som ger en värdig ålderdom med god livskvalitet. Den moderatledda regeringens inriktning är att ta fram reformer under mandatperioden som stärker alla pensionärers ekonomi. Det finns ju goda skäl att stärka ekonomin för landets pensionärer. Egentligen är det en självklarhet: Vi ska ha ett pensionssystem som ger landets alla äldre en grundtrygghet. Men givetvis ska det också synas i det orangea kuvertet om man har arbetat ett helt yrkesliv jämfört med om man inte har jobbat alls eller i väldigt liten utsträckning.

Äldres erfarenhet och kompetens är ofta förbisedd i Sverige, och det är något som hela samhället förlorar på. Åldersdiskriminering, eller ålderism, ligger ofta bakom när äldres förmåga att bidra underskattas i arbetslivet.

Regeringen föreslår i propositionen ett nytt mål för utgiftsområdet, och det är att förmånerna ska bidra till en god ekonomisk standard för kvinnor och män, såväl ensamstående som sammanboende, med låg eller ingen inkomstgrundad pension. Genom att ändra målet och ersätta de tidigare målen blir det ett större fokus på den ekonomiska standarden bland pensionärer i stället för förmånernas reala värde.

Så några ord om Pensionsmyndigheten. Regeringens bedömning är att vissa delar av Pensionsmyndighetens ärendehandläggning fungerar väl medan andra uppvisar brister. Den långa handläggningstiden inom bostadstillägget är bekymmersam, och handläggningstiden måste fortsätta att minska.

Fru talman! Nästan hälften av utgiften inom området, närmare bestämt 25,6 miljarder, avser garantipensionen. Grundnivån för garantipensionen höjdes med 1 000 kronor i månaden från och med i somras, och antalet garantipensionärer ökade med cirka 300 000 personer. Då det måste vara en bärande princip att det ska löna sig att ha arbetat stred höjningen av garantipensionen mot livsinkomstprincipen.

Det talades tidigare om sanning i debatten när ledamoten från Socialdemokraterna pratade om just denna fråga, och sanningen i debatten är att Moderaternas och den socialdemokratiska regeringens förslag för pensionärer med lägst pension var helt likalydande. Skillnaden var att vi moderater ville stärka pensionerna även för dem som arbetat.

I Tidöavtalet, som är ingånget mellan samarbetspartierna, finns en skrivning om hushållsekonomi. Där fastslås det att det ska tas fram förslag om hur pensionärers ekonomi kan stärkas och valfriheten värnas. Jag ser verkligen fram emot att återkomma längre fram under mandatperioden med fler förslag om hur vi värnar valfriheten.

Men redan i denna budget, dock inte inom detta utgiftsområde, sänks skatten för alla över 65 som fortsätter att jobba. På så sätt blir jobbskatteavdraget även en relevant drivkraft för att i den mån man kan stanna kvar på arbetsmarknaden. Jag som närmast kommer från socialutskottet hoppas att detta gör att många inom exempelvis vården väljer att stanna kvar på hel- eller deltid, för där finns stora behov liksom inom övrig välfärd.

Fru talman! Jag har sagt detta tidigare, och jag säger det igen: Det är viktigt att värna det pensionssystem som finns och att vi har breda överenskommelser på området. Pensionerna är alldeles för viktiga för att göra valfläsk av, så det hoppas jag att vi slipper se framöver.

Fru talman! Jag tackar ledamoten för hans anförande. Ledamoten lyfte fram flera viktiga aspekter som vi faktiskt inte har pratat så mycket om i dag, bland annat företagarfokuset. Ett stort tack för det! Det är väldigt viktigt.

Men jag har en liten fundering. De olika budgetförslagen från de fyra partierna som inte tillhör regeringsunderlaget är lite spretiga. Socialdemokraterna gör en marginell ökning på 230 miljoner kronor. Den är liten i sammanhanget när vi pratar om över 106 miljarder kronor. Men både Vänsterpartiet och Miljöpartiet tillför ganska stora summor till detta utgiftsområde, medan Centerpartiet minskar det med 515 miljoner kronor.

Jag ställde tidigare en fråga till ledamoten från Vänsterpartiet när jag insåg att jag kanske egentligen borde ha ställt den till Anders W Jonsson. Den fråga som jag ställde till Vänsterpartiet var: Hur ska ni kunna komma överens i de fyra partierna till vänster? Och just i detta sammanhang inkluderar jag Centern.

Ida Gabrielssons svar från Vänsterpartiet var då: Vi kommer att diktera villkoren, och sedan säger de andra ja. Det gjorde de nämligen förra gången.

Därför tänkte jag ställa en konkret fråga om karensavdraget som inte är med i Centerpartiets budgetmotion. Vad anser Centerpartiet om att återinföra borttagandet av karensavdraget? Både Vänsterpartiet och Miljöpartiet har med ett borttagande av karensavdraget i sina budgetmotioner och har på olika sätt tagit höjd för det. Ett av partierna vill lägga detta på arbetsgivarna, vilket jag tror hade varit väldigt dåligt i det ekonomiska läge som vi befinner oss i. Och det andra partiet har lagt det inom ramen för budgeten. Men vad anser Centerpartiet om just ett återinfört borttagande av karensavdraget?

Herr talman! Tack, ledamoten, för svaret! Huruvida det är lätt eller svårt för er att komma överens ska inte jag avgöra. Ledamoten får möjligen prata med Centerpartiets representant, som inte är i rummet nu. Det kanske är lika bra.

Jag tackar som sagt för det svar som gavs, men jag har lite funderingar. Ökningstakten i sjukskrivningarna just nu är 6 procent. Ledamoten föredrar på ett utmärkt sätt de förstärkningar som ni tycker är rätt och som ni vill göra som parti. Men jag hör ganska lite om hur man ska få ned ökningstakten i sjukskrivningarna.

Skulle ledamoten vilja säga något om Vänsterpartiets ingångar för att faktiskt minska sjukskrivningarna? Även om ledamoten inte vill ha detta som ett mål, kanske av andra skäl, tror jag väl att vi i den här kammaren ändå är överens om att det av ekonomiska, sociala och högst mänskliga skäl är bra att så få som möjligt är sjukskrivna. Då vill jag höra något om hur ledamotens parti ser på de frågorna och vill minska antalet sjukskrivna i Sverige.

Herr talman! Tack, ledamoten, för ett engagerat anförande! Jag har tittat lite på samtliga oppositionspartiers budgetar. Man får ju säga att det spretar en del.

Som jag nämnde innan tillför S bara 230 miljoner, vilket i sammanhanget - vi pratar här om 106 miljarder - är kaffepengar. Det är en väldigt liten förstärkning. V gör däremot en rejäl förstärkning om 8 miljarder. Centerpartiet minskar utgiftsområdet med ungefär 515 miljoner, och MP tillför nästan 7 miljarder. Det ser alltså lite olika ut.

Den första frågan jag vill ställa är hur ledamoten ser på möjligheten att enas med de andra tre partierna på vänstersidan om just sjukförsäkringsfrågorna. Det skulle vara intressant att höra ledamotens inställning i den frågan.

Ledamoten talade ju om karensen. Men i Vänsterpartiets budgetmotion lade jag märke till att den summan ska läggas på arbetsgivaren. Det är ekonomiskt tuffa tider. Jag kommer själv från Skåne. Under oktober månad vet jag att konkurserna där ökade med ungefär 40 procent. Tycker ledamoten och Vänsterpartiet att det är rimligt att lägga ytterligare sten på bördan, så att säga, och lägga karensavdraget på arbetsgivaren? Det är ju dessutom inte bara företag det drabbar utan alla arbetsgivare. Det hade varit intressant att höra ledamot Ida Gabrielssons synpunkter när det gäller detta.

Herr talman! Jag tackar ledamoten för en bra och angelägen fråga som jag inte kommer att kunna svara på fullt ut i dag.

Den moderata och nyligen tillträdda regeringen - det är nästan så att vi fortfarande behöver ha en ny-på-jobbet-lapp - ser just nu över alla de utredningar som är genomförda och alla de utredningar som pågår utifrån hur de ska fortsätta och om direktiven ska ändras. När man sedan har en klar bild av just denna kombination får man återkomma i frågan.

Jag tycker att ledamoten tar upp ett viktigt ämne, bristen på flexibilitet i sjukförsäkringen, som också vidimerades av min anhöriga.

Jag kan inte i dag lova vad regeringen kommer att göra framöver, men den utredning ledamoten nämnde kommer att vara en av de saker man tittar på.

Herr talman! Ja, det var en intressant diskussion och debatt som vi hade för några veckor sedan.

Jag kan säga att min oro kvarstår. Jag tänker på hela historiebeskrivningen och hur läget var en 15 år tillbaka i tiden. Då hade vi, lite beroende på hur man räknar, i vart fall 100 personer som förtidspensionerades varje dag. En del siffror pekade till och med på att det var 140 personer som förtidspensionerades varje dag i Sverige. Det var också ett sätt att säga till alla dessa människor som kanske var 30, 40 eller 50 år gamla: Du kommer aldrig mer att kunna arbeta.

Jag är rädd, ledamoten, att de förändringar som Socialdemokraterna gjorde under förra mandatperioden - det som ledamoten kallar trygghetspension men som jag tycker snarare börjar likna det som var förtidspension - gör att man lämnar människor i sticket. Det gör att för dem som är fyllda 60 gör man inte de insatser som skulle behöva göras, för man vet att det finns en annan väg ut. Jag har fortfarande den oron.

Herr talman! Jag tackar ledamoten så mycket för frågan och för att hon tar upp den oro hon känner gällande sjukförsäkringen. Jag vet att ledamotens engagemang började med just bortre tidsgräns i sjukförsäkringen.

Det finns en del forskning om det här med avstämningstillfällen och tidsgränser. Bland annat säger ESO - Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi, som ledamoten säkert känner till - ungefär så här: Om kompensationsgraden är hög, kontrollen är svag och en bortre tidsgräns saknas kan sjukfrånvaron förväntas bli högre än om kompensationsgraden är lägre, kontrollen är stark och en tidsgräns finns.

Jag tänker att lite oavsett vad man tänker om den bortre tidsgränsen är det viktigt att prata om de här avstämningstillfällena. Det är det som gör just det som står i Tidöavtalet - att vi vill undvika många sjukskrivningar och särskilt de långa. Då är det oerhört viktigt med avstämningstillfällen under tiden som man är sjukskriven så att man så snabbt som möjligt kan komma tillbaka i arbete. Den åsikten hoppas jag att vi delar, jag och ledamoten.

Jag tror att fokus ska vara på just de här avstämningstillfällena. De finns redan i dag men behöver bevisligen förbättras, bland annat kopplat till det jag tog upp tidigare om en av de här tre rapporterna där man ser att arbetsgivarna inte i tillräcklig utsträckning gör till exempel en plan för återgång till arbete. Det är något som oroar mig oerhört mycket.

Herr talman! Den friske har tusen önskningar, men den sjuke har bara en. Det är så sant som det är sagt.

I dag debatterar vi betänkande SfU1, Utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning. Det här är ett viktigt och stort budgetområde som omfattar ungefär 106,5 miljarder kronor.

Den 18 oktober, för drygt två månader sedan, tillträdde den nya moderatledda borgerliga regeringen. Regeringen tillträdde i en svår tid med flera parallella kriser. Det är hög inflation i Sverige och omvärlden, en sjunkande tillväxt, och Sverige bedöms gå in i en lågkonjunktur under 2023. Detta sker samtidigt som många människor och företag utsätts för rejäla kostnadsökningar samt höga bränsle- och energipriser.

Utöver detta har vi stora problem och utmaningar med kriminalitet, ökade utsläpp och långa vårdköer. Arbetslösheten i Sverige är fortfarande hög. Vi hörde i debatten före vår debatt att arbetslösheten är den femte högsta i Europa trots att den före detta socialdemokratiska regeringen lovade att Sverige skulle ha Europas lägsta arbetslöshet. Antalet sjukskrivna i Sverige är fortfarande högt. I december förra året var det 188 700 personer. Under hela förra året hade 620 000 personer mottagit sjukpenning eller rehabpenning.

Herr talman! För att möta dessa stora problem och utmaningar behöver alla som kan stå till arbetsmarknadens förfogande. Vi behöver fler som arbetar, fler som bidrar till välfärden och fler som bidrar till vård, skola och omsorg. Arbete skapar välstånd och motverkar enskilda människors fattigdom.

I dag debatterar vi sjukförsäkringen, och jag vill gärna citera från Tidöavtalet:

"Sjukförsäkringen ska ge ekonomisk trygghet för den som på grund av sjukdom inte kan arbeta. Fokus ska vara på rehabilitering och utformningen ska motverka onödigt många sjukskrivningar, särskilt långa sådana, bland annat genom tydligt definierade avstämningstillfällen. Åtgärder sätts in för att motverka ohälsa."

Herr talman! Den som är sjuk eller skadad och inte kan arbeta ska självklart ha rätt till ersättning, vård och rehabilitering. Vi moderater är övertygade om att möjligheterna och drivkrafterna att agera för att hjälpa människor tillbaka till arbetslivet måste stärkas för samtliga aktörer inom ramen för sjukförsäkringssystemet. Det är fråga om den försäkrade, arbetsgivaren, vården och Försäkringskassan.

Mycket kan göras inom det förebyggande arbetet, men det finns en del sjukskrivningar som inte kan förebyggas. När någon drabbas av bröstcancer är ett sådant exempel.

En närstående till mig drabbades av bröstcancer för ett och ett halvt år sedan. Det var ett omvälvande besked både för min närstående och för alla anhöriga. Tack och lov upptäcktes cancern tidigt vid ett screeningtillfälle. Då är man tacksam för att man bor i Sverige och att dessa screeningar görs med stor kontinuitet. Likväl blev det behandling med först operation, sedan strålning och sedan cellgifter.

Möjligheten till sjukskrivning var klart avgörande för min närstående. Men jag skulle vilja påpeka att möjligheten till att i den utsträckning som min anhöriga själv kunde och ville arbeta också var viktig.

Att ha rutiner är viktigt även när man har cancer, sa min närstående. Att jobba och känna sig behövd är lika viktigt oavsett om man har cancer eller inte, berättade hon vidare. Det handlar om att känna att man är en del av någonting och inte bara en patient i sjukvården. Vidare handlar det om att få det sociala sammanhanget, utanför familjen och vännerna, som arbetet är. Oro och stress kan uppkomma både vid beskedet och inför behandling. Då är det skönt att någonting är som vanligt och att kunna gå till sitt arbete i den utsträckning det går.

Det handlade inte om att min närstående tvingades att arbeta. Tvärtom. Utifrån läkarens erfarenhet gjordes rekommendationer om hur mycket man brukar orka jobba under behandling, och justeringar gjordes efter hand. Jag fick med mig oerhört många nya perspektiv på sjukskrivning genom att se allt detta på nära håll och verkligen förstå hur viktigt det är att se till varje individs egna möjligheter och önskningar.

På tal om önskningar, herr talman - så här när det lackar mot jul är det väl dags att framföra sina önskningar. Jag önskar mig att alla ledamöter i kammaren lägger en ansenlig del av sitt anförande på att prata om hur vi ska förebygga sjukskrivningar och hur vi på bästa sätt ska rehabilitera.

För att vara säker på att denna önskan delvis går i uppfyllelse tänkte jag därför nu prata om det förebyggande arbetet och rehab.

Jag ska kort nämna tre rapporter. År 2021 kom Riksrevisionens rapport om förebyggande sjukpenning och arbetslivsinriktat rehabiliteringsstöd.

Låt mig ge en kort förklaring för er som eventuellt lyssnar på debatten. En arbetsgivare kan ansöka om bidrag för att förebygga sjukfrånvaro eller underlätta för medarbetaren att komma tillbaka i arbete. Det kan handla om att utreda, planera, initiera, genomföra och följa upp arbetsplatsinriktade åtgärder.

Granskningen visade att dessa två verktyg är lågt prioriterade internt inom Försäkringskassan. Riksrevisionen bedömde därför att myndighetens möjligheter att med hjälp av dessa ersättningar påverka sjukpenningtal och ohälsotal var begränsade.

Det här är oerhört allvarligt. Sjukskrivningar ska ju, enligt målet som vi pratat om här tidigare, ligga på en långsiktigt stabil och låg nivå. Och ur ett mänskligt perspektiv är det alltid bättre med tidiga insatser som kan bidra till att sjukfrånvaro inte uppkommer.

Förra året kom den andra rapporten, en IFS-rapport med granskning av arbetsgivares upprättande av en sådan här plan för återgång till arbetet. Den visade att inte ens hälften av arbetsgivarna gör det inom föreskriven tid.

År 2020 kom en annan ISF-rapport om förebyggande sjukpenning. Förebyggande sjukpenning har funnits i 30 år. Trots det visar rapporten tydligt att vid kortare insatser såsom kbt-terapi funkar inte den förebyggande sjukpenningen. Man måste vara sjukskriven på 25 procent, och det fungerar inte när det gäller till exempel kbt-terapi vid psykisk ohälsa.

Avslutningsvis vill jag säga att jag hoppas och tror att regeringens tydliga fokus genom Tidöavtalet på förebyggande av sjukskrivningar och rehabilitering kommer att vända den negativa trend som vi kan se i alla dessa tre rapporter, som visar att det finns verktyg men att de inte används i tillräcklig utsträckning för att förebygga sjukskrivningar eller för rehabilitering.

Den förra regeringen har bevisligen inte lyckats öka det förebyggande arbetet. Den nuvarande regeringen måste lyckas med detta.

(Applåder)