Gustaf Lantz

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag noterar att jag inte har fått svar på mina frågor. De här 18 HVB-hemmen - är de i drift, eller är de stängda? Det har jag inte fått svar på.

Jag får dra slutsatsen att det system vi har i dag inte svarar upp mot det som statsrådet och jag så gärna vill - att de här hemmen ska kunna stängas omedelbart. Därför tycker jag att det är intressant att diskutera hur vi får ett system på plats som gör att när uppgifter som dessa kommer från polisen ska utgångspunkten vara att de ska stänga omedelbart. Bevisbördan ska inte ligga på samhället.

Jag håller med om att personalbrist på offentliga - kommunala - HVB-hem är något fruktansvärt. Att man hittat narkotika på HVB-hem är också fruktansvärt. Det är bra att dessa nu har fått stänga. Men två fel gör inte ett rätt. Det här är ett totalt marknadsmisslyckande. Situationen på hela marknaden är fruktansvärd. Då är det inte rätt att låta personer som driver HVB-hem ta vinsterna. I så fall har man ägare och styrelser som är i klorna på den organiserade brottsligheten.

Det var bra att polisen kunde ingripa så att Ivo kunde stänga HVB-hemmen, men vi måste ha högre krav och Ivo ha vassare tänder. Det ska inte krävas att man ertappar en narkotikacentral på själva HVB-boendet. Om detta är kravet för att Ivo ska kunna stänga det har vi mycket att göra.

Jag vill verkligen att socialtjänstministern ska lyckas med det här. Det vet jag att alla i Sverige vill, för det är så viktigt. Men då måste vi sluta skylla på när och var besluten togs. Nu gäller det att vi steppar upp tillsammans för Sverige och framför allt för barnen.

Fru talman! Jag har utbildats till jurist vid Uppsala universitet, så jag vet mycket väl vad grundlagen säger om en ministers möjlighet att styra myndigheter direkt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Därför blev jag också väldigt förvånad när jag på radion hörde det budskap som socialtjänstministern kom med. Det är väl bättre att hon säger att det blev lite förhastat och att hon gjorde fel i stället för att läxa upp mig om vad grundlagen säger. Ni som tittar på den här debatten kan ju själva kontrollera på Sveriges Radios hemsida. Där finns intervjun från den 27 augusti. Jag tycker att det är ett tråkigt inslag i svensk politik om man börjar argumentera som att man inte har sagt det man har sagt.

Med det sagt tror jag att statsrådet har tagit på sig favoritplagget en Tidöpolitiker kan bära: den socialdemokratiska offerkoftan. Att skylla på Socialdemokraterna för att man inte har gjort tillräckligt mycket börjar bli uttjatat, och jag tror att väljarna är väldigt trötta på den offermentaliteten. Det är lite som att man skyller ett ostädat förråd på ett ex som har flyttat för över två år sedan. Det håller liksom inte längre.

Vi har en akut situation som förändras varje dag, ett tilltagande problem med kriminella aktörer som lägger händerna på de barn som har det absolut svårast i samhället. Det är regeringen som har befälet och sitter vid ratten nu, och det är dags att vi är överens om det.

Jag är också orolig för att regeringen har väldigt svårt att se att marknader kan misslyckas. Regeringen pratar ofta om individers ansvar. Bra så, men kan regeringen se att en bransch är så korrumperad att samhället måste återta kontrollen?

Det är bra med mer pengar till granskning, fler sammanträden med aktörer och kraftfulla ord på presskonferenser, men det räcker inte. Det har inte räckt, och det kommer inte att räcka.

Regeringen har gäspat åt Socialdemokraternas förslag att ta tillbaka de HVB-hem där kriminella ungdomar placeras till kommunerna. Men vad har man för egna idéer om en genomgripande uppstyrning av HVB-hemmen? Det är bråttom, och det är angeläget.

Lämna ideologin om hur vi ser på marknader i allmänhet och titta på HVB-marknaden specifikt! Här finns osunda drivkrafter och bristande kontroll. Vi måste se verkligheten som den är. HVB-hemmen behöver styras upp.

För mig är verkligheten viktigare än kartan. För mig är praktiken viktigare än teorin. För mig är människan viktigare än marknaden.

Tyvärr missar regeringen gång på gång öppna mål att göra det som socialtjänstministern har sagt och som jag instämmer i måste göras: att bekämpa den här typen av brottslighet med samhällets samlade förmåga.

Ta till exempel kravet att man ska ha en legitimerad revisor, en certifierad revisor, för företag med en omsättning upp till 3 miljoner kronor som högerregeringen avskaffade 2010. Regeringen Andersson ville återinföra kravet. Utredningen var klar, men den här regeringen har lagt den i papperskorgen.

Det är väldigt provocerande att veta att i Málaga sitter gängtopparna och skrattar åt det svenska systemet, som ser till att deras fest blir betald. Girigheten, fifflet, fusket, brottsligheten och korruptionen fortgår.

Den organiserade brottsligheten använder HVB-hemmen som kassako och morduppdragsförmedling. Det kan vi politiker sätta stopp för, och socialtjänstministern är den som sitter med stoppknappen framför sig.

Fru talman! Tack för svaret, statsrådet! Min fråga ställdes mot bakgrund av de 18 HVB-hem som polisen granskat och där man i samtliga fall hittat kopplingar till den organiserade brottsligheten.

Den 27 augusti gick socialtjänstministern ut i radio med budskapet att de HVB-hem som polisen pekat ut omedelbart skulle stängas av Ivo. I min värld har omedelbart redan inträffat räknat från den 27 augusti. Jag skulle vilja veta om dessa 18 HVB-hem är stängda, som socialtjänstministern utlovat.

Fru talman! Enligt polisen finns det kriminella nätverkskopplingar till ägare, föreståndare och personal på HVB-hemmen. Med andra ord skickar Sverige de mest utsatta barnen till den organiserade brottsligheten. Det är barn och unga som behöver stöd och hjälp och som redan hamnat väldigt snett i livet. Vi vet också att den organiserade brottsligheten letar bland placerade barn för att kunna lägga ut morduppdrag. Detta måste få ett stopp.

Fru talman! En plats på ett HVB-hem kan utan problem kosta 10 000 kronor per dygn. Det är 10 000 kronor per dag per barn rakt ned i den organiserade brottslighetens fickor. Inget har varit mer generöst mot den organiserade brottsligheten än den naiva privatiseringen av vår gemensamma välfärd.

Fru talman! Varje dag går hårt arbetande svenskar till sina jobb och får se en del av sin lön gå in i den organiserade brottsligheten via skattsedeln. Det är illa nog att kriminella köper Audi och Gucci för pengar som skulle ha gått till vård av barn. Ännu värre är det när de investerar pengarna i vapen och droger. Det gör de nämligen. När skattekronor växlas till bitcoin finansierar vi vår egen otrygghet. Detta måste stoppas.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Har statsrådet några besked att ge huruvida dessa 18 kriminella HVB-hem stängts, som utlovat? Vet socialtjänstministern ens vilka dessa hem är? Och avslutningsvis: Känner hon sig själv trygg? Och känner hon att hon har kontroll över situationen?

Fru talman! Min kollega brukar halvt på skämt och halvt på allvar säga att man inte kan pusta ut förrän man har fått in alla sina ungar på ålderdomshemmet. Det beskriver ganska bra den oro som kommer med föräldraskap och andra nära relationer i livet. Kärlekens pris är oro, slit och uppoffringar. Men kärleken är störst. Vi är beredda att göra nästan vad som helst för dem vi älskar. Vi gör allt vi orkar, men också sådant vi inte orkar. Vi lånar från vår egen bank energi som förr eller senare måste återbetalas, ibland till priset av utbrändhet. Inte ens kärlek kan i längden kompensera för en ohållbar livssituation.

Jag kommer att tänka på syrgasmaskerna på flygplan. Som barn tyckte jag att det var brutalt att det i foldern i stolsfickan framför stod att de vuxna skulle sätta på maskerna före barnen. När vi gick på kalas fick vi barn ta tårta först. När det var livsfara skulle vi dock helt plötsligt komma i andra hand.

Men det är ganska logiskt. För att kunna hjälpa måste man fungera. Att ge stöd till anhöriga handlar såklart om att den anhöriga ska bli sedd och inte fara illa, men det handlar minst lika mycket om att den som är sjuk eller på annat sätt i behov av hjälp från anhöriga ska få bästa möjliga omsorg, även av samhället i dess helhet.

Jag tror att vi är många som har sett äldre par i vår närhet drabbas av demenssjukdom. För få av oss har dock sett kommunen avlasta dem med insatser. Men vilken skillnad det kan göra! När en person tar över omsorgen för några timmar kan den anhöriga ta igen sig från att sköta om, tjata och svara på samma frågor om och om och om igen.

Den som har tränat bänkpress känner till känslan när den egna kraften inte räcker till för att stången ska komma ända upp. Armar och stång darrar. Men så står någon bakom och hjälper till med ett finger, och helt plötsligt går det. Helt plötsligt känns det till och med ganska lätt. Det är hjälpen på marginalen, när marginaler inte finns, som kan få det att fungera.

Fru talman! Den socialdemokratiskt ledda regeringen antog i april 2022 Sveriges första nationella anhörigstrategi. Det var ett viktigt steg för att fler familjer skulle kunna få denna hjälp. Vi vill nu att regeringen tar arbetet med anhörigstrategin vidare. Vackra dokument hjälper i sig ingen. Men samtidigt finns det ingenting så praktiskt som en god teori. Vi måste helt enkelt se till att det blir verkstad av strategin och att anhöriga faktiskt får hjälp. Det är både angeläget och brådskande.

Fru talman! En helt vanlig småbarnsfamilj vaknar av höga ljud. En person har just skjutit sönder familjens altandörr och tagit sig in. På bottenvåningen ligger den 40-årige pappan i familjen och sover. Det yngsta barnet, en tvååring, sover i hans och hustruns säng, så han har lagt sig i ett annat rum.

Hans fru hör skott och hur maken ropar ut sin smärta. Hon och det minsta barnet skriker till. Skriken avskräcker inte skytten. Han går i stället upp på övervåningen och passerar barnens lekrum, som ligger vägg i vägg med sovrummet. Där står mamman och kramar sin två år gamla flicka. I famnen har barnet sitt älskade gosedjur i form av Nalle Puh. Han säger åt mamman att vända sig om. Sedan skjuter han. Gärningsmannen skjuter flera skott. Ett av dem går genom mammans kropp och vidare genom Nalle Puh och skadar det lilla barnet. Allt detta hände för att familjen råkade ha samma efternamn som en gängkriminell.

Detta är från Aftonbladets bevakning av ett rättsfall i veckan.

Fru talman! Vad gör detta med en familj? Vad gör detta med ett samhälle? Finns ens ord att besvara dessa frågor?

Vi måste göra allt för att barn och unga ska göra en u-sväng när de är på väg in i gängen. Till detta behövs anhöriga. Tänk er själva oron om er son kom hem med ett par skor eller klädesplagg som inte borde rymmas i hans klädbudget - oron över att han var på väg in i ett gäng och oron över att ni alla i familjen skulle drabbas av ett totalt gränslöst, hänsynslöst och vidrigt våld.

Det finns i dag verksamheter inom vissa kommuner som riktar sig till anhöriga till personer som begår brott eller är i riskzonen för att hamna i gängkriminalitet. Det är bra så.

Men det är orimligt att det är beroende på vilken kommun man bor i om ett sådant stöd ges. För att erbjuda ett likvärdigt stöd över hela landet anser vi att en nationell stödlinje för anhöriga till kriminella behöver inrättas. Detta är frågor på liv och död för unga och deras anhöriga. Men det är också en angelägenhet för hela samhället, för att förebygga den grova kriminaliteten.

I mitt Facebookflöde dyker jag ned i vänners och bekantas liv: En studentmottagning här, några kloka visdomsord där, några Netflixtips och så vidare. Det är livet. Men så dyker det också upp sådant som vi sällan pratar om. Det är vänner som modigt vågar berätta om livstragedier. I sådana lägen önskar jag att alla visste att de skulle få ett stöd långt mer än de ord som skrivs i kommentatorsfältet.

Tillgången till stöd för anhöriga är dock inte jämlik. Regionerna har olika riktlinjer, och tillgången till stöd skiljer sig stort åt i landet. Jag tror det är dags att överväga lagstiftning för att skapa jämlik tillgång till anhörigstöd. Detta är också det förslag vi socialdemokrater driver.

Fru talman! Jag har inte hunnit tala om alla våra förslag på socialtjänstens område i dag. De är många. Men jag tyckte att det kändes viktigt att låta de anhöriga ta plats. De är inte bara en resurs utan också människor med egna behov som förtjänar att bli behandlade med respekt. Det kan vi politiker visa med lagstiftning och pengar. Exakt så enkelt är det!

Med detta yrkar jag bifall till reservation 12.

Fru talman! Jag instämmer helt och tydligt i att vi behöver en ny socialtjänstlag. Framför allt behövs den för de socialsekreterare som står längst ut och jobbar gentemot våra medborgare som behöver hjälp. De har behövt den länge.

Vi har fått olika utfästelser hela tiden. Det gör att man till slut slutar lita på beskeden. Men jag hoppas verkligen att det här stämmer och att vi kan få den nya socialtjänstlagen enligt utlovad tidsplan. Jag tänker fortsätta att ställa frågan, och jag tänker inte ge mig förrän vi har ett förslag att ta ställning till.

Fru talman! Jag fäster mig särskilt vid det som ledamoten sa om en ny socialtjänstlag i slutet av sitt anförande. Som vi längtat! Men det här börjar likna socialpolitikens Hallandsåstunnelbygge. Det kommer ju aldrig någon lagstiftning. Det lämnades redan 2020 en utredning till regeringen, och det var precis på gång att det skulle läggas fram en proposition av den förra regeringen. Ingen av oss i oppositionen vet varför det dröjer. Var är den nya socialtjänstlagen, som behövs precis just nu och helst för många år sedan?

Fru talman! När vi debatterar våldsutsattas situation ställer det särskilda krav på oss politiker att förstå hur människor fungerar i extrema situationer som många av oss inte har varit med om själva - varför det är långt ifrån självklart att lämna en våldsam relation och varför kvinnor ofta går tillbaka till en man som slår. Vi måste läsa forskarnas artiklar. Men framför allt måste vi samtala med både dem som är utsatta och dem som arbetar med att hjälpa. När vi börjar förstå mekanismerna bakom våldet, när vi börjar se mönster, kan en förståelse växa för vad vi politiker måste göra.

Till synes små hinder för att lämna en våldsam relation kan vara övermäktiga för den som saknar kraft och självförtroende efter år av kontrollerande och våld. Vi socialdemokrater vill därför se en rad åtgärder för att fila ned trösklarna för våldsutsatta att ta steget ut från skadliga relationer. Detta är bokstavligt talat en fråga om liv och död.

Vi driver därför att det borde finnas ett standardiserat och snabbt sätt för samhället att svara upp mot våldsutsatta kvinnors behov på ett helt annat sätt än i dag. Vi vill att det ska finnas tydliga rutiner för hur vården ska agera, hur socialtjänsten kan bistå, hur placering på skyddat boende ska gå till och hur omsorg om barn och samtalsstöd kan erbjudas. Detta är ett arbete som regeringen måste ta vidare.

Fru talman! Kvinnojourerna gör ett livsviktigt arbete för att i främsta linjen försvara mänskliga rättigheter. Det handlar om rätten till ett liv fritt från våld och förtryck, rätten att bestämma över sin kropp och rätten att bestämma över sitt eget liv. Vi behöver se över kvinnojourernas verksamhet och arbete i syfte att försvara, förstärka och utveckla dem.

Fru talman! Boende och försörjning är en bottenplatta i tillvaron för oss alla. Tas detta ifrån en våldsutsatt kvinna blir det väldigt svårt för henne att ta sig vidare eller att inte känna sig tvingad att återvända till våldet.

Länsstyrelserna har tidigare gjort en kartläggning när det gäller kommuners insatser för att hjälpa våldsutsatta personer att ordna stadigvarande boende efter vistelse i skyddat boende. Det är viktigt att regeringen tar länsstyrelsernas slutsatser vidare. Få kommuner arbetar för att motivera våldsutövare att flytta så att våldsutsatta kan bo kvar.

När någon tvingas leva med skyddad identitet på flykt från en tidigare partner försvinner ofta möjligheten att försörja sig som tidigare. Denna fråga måste adresseras. Här måste vi som samhälle se om vi kan stärka upp skyddet. Frågan måste upp på regeringens att göra-lista.

Fru talman! Tyvärr stannar våldet och kontrollen över kvinnor inte inom landets gränser. Varje år rapporteras ett antal fall där barn, i synnerhet flickor, bortförs från Sverige till andra länder. Vi behöver göra mer för dessa barn. Det behövs därför en kraftsamling på nationell nivå för att stötta barn som riskerar att bortföras från Sverige. Ett nationellt kompetensteam skulle kunna samordna samarbetet mellan polis, socialtjänst, skola och sjukvård.

Fru talman! Avslutningsvis vill jag rikta ett stort tack till alla er som utanför denna kammare ger er tid och energi för att arbeta mot våldet i nära relationer, mot sexhandeln och mot hederskulturen. Ni försvarar mänskliga rättigheter på ett mycket konkret sätt. Det är i dialogen med er som politiken måste formas.

Oavsett paragrafer och myndigheter, förordningar och överklagandemöjligheter handlar det för den enskilda alltid om vilka människor man möter när livet är som skörast. Vi kan, och ska, ge er den lagstiftning och de resurser som behövs. Men det är ert arbete som gör den stora skillnaden i människors liv. Ett stort tack för det!

Med det yrkar jag bifall till reservation 6.

(Applåder)

Fru talman! Jag tycker fortfarande inte att jag får något svar på frågan över huvud taget. Det är ungefär som om jag skulle diskutera med en polis om infiltration och de allvarliga läckorna inom polisen och polisen då skulle redogöra för det viktiga arbete man gör för att bekämpa brott ute i samhället. Det är ju två olika frågor.

Det här handlar om hur man säkerställer att man internt i regeringens arbete, på högsta politiska nivå där mycket känsliga uppgifter hanteras, ser till att ett parti som har deltagit aktivt i LVU-kampanjen och försatt svenskar i Sverige och utanför Sverige i fara inte sitter med.

Det här är särskilt viktigt i den tid vi lever i. Jag såg Gunnar Strömmers presskonferens i går angående den mycket allvarliga situationen att kriminella gäng i Sverige har lierat sig med utländska säkerhetstjänster som driver en islamistisk agenda. Det är den tiden vi lever i, och sociala medier och internet är en del av detta. Vi måste hålla ihop i Sverige över alla partier för att gardera oss i tider av osäkerhet och göra exakt allt vi kan för att inte få detta gift innanför Rosenbads väggar eller någon annanstans.

Jag tycker att det är högst anmärkningsvärt om ett riksdagsparti genom sin kommunikationsavdelning har deltagit i och aktivt eldat på en islamistisk kampanj iscensatt av främmande makt. Detta måste vi gå till botten med, och det är regeringen som har makten att sätta kraft bakom frågorna till Sverigedemokraterna.

Fru talman! Jag håller med om exakt allting som socialtjänstministern säger. Jag håller inte bara med. Jag är även väldigt tacksam över det engagemang som socialtjänstministern visar men också det arbete som regeringen i sin helhet har startat på detta område - det är utmärkt.

Men det är inte svaret på min fråga. Jag kom att tänka på när min mamma under pandemin skulle börja näthandla mat. Hon skulle köpa lax och fick hem laxermedel, microlax. Lite så känns det nu, när jag får något helt annat än det denna frågestund ska handla om.

Min fråga handlar om regeringsunderlagets ansvar för att ha deltagit i en kampanj som har satt svenskar i fara, barn och andra, och som har ökat terrorhotet.

Jag har ingen möjlighet att ställa frågor direkt till SD, det som statsministern bad mig göra och som socialtjänstministern har bett mig göra. Jag har inte den möjligheten här i kammaren.

Det har varit anslaget att denna frågestund skulle bli av. Det har stått SD-ledamöter fritt att anmäla sig till den, men ingen har gjort det. Vi har inte fått något svar i tidningen. Vi har inte fått något svar i Jimmie Åkessons tal till nationen. Om någon ska ta politiskt ansvar för den här kampanjen blir det därför regeringen. När det handlar om LVU-kampanjen blir det då naturligt att jag riktar mig till socialtjänstministern.

Jag tycker att det är särskilt allvarligt när vi ser tendenser till att detta är en del av en större politisk metod. SD:s Kent Ekeroth hade ett stort engagemang i Paludans koranbrännarturné. Efter valet skrev han stolt: Korankravallerna gjorde sitt jobb - dreamteam.

Detta är ett exempel på hur man tillämpar den här politiska metoden: Man skapar faror ute i samhället för att sedan sprida sitt budskap om splittring.

Som jag sa är det här en mycket större fråga än ett enskilt partis inre angelägenheter. Jag menar att någon måste kunna ta ett politiskt ansvar, och det finns ingen som har en bättre ingång till Sverigedemokraterna än regeringen. Ni har byggt upp en parallell organisation inom Rosenbads skalskydd, där det samordnas politik och informeras. Där borde diskussionerna kunna tas.

Det är också oroväckande att tänka på att den här informationen delas. Har känslig information och underrättelseuppgifter delats som rör regeringens arbete mot LVU-kampanjen och hur den typen av kampanjer framkallar starka känslor som aktörer i Sverige och utomlands kan dra nytta av för att splittra och polarisera och som innebär ytterligare fara för svenskar i Sverige och utomlands liksom för barn och socialsekreterare?

Fru talman! Jag och socialtjänstministern har en fin tradition: att inte ägna oss åt onödigt tjafs här i kammaren. Jag tycker också att det konkreta svar jag fått på min fråga bekräftar detta.

Vi är överens om att kampanjen som riktats mot svensk socialtjänst från främmande makt med islamistiska intressen har höjt risken för terrorattentat, utsatt socialsekreterare för fara och försvårat hjälp till barn som far illa. Vi är också överens om det allvarliga i uppgifterna om att SD registrerat hemsidesadresser som riktar sig mot människor med arabiskt ursprung. I Kalla faktas granskning fick vi höra hur personal på SD:s kommunikationsavdelning nämnde dessa hemsidor när LVU-kampanjen var på tal.

Fru talman! Socialtjänstministern ger mig ett rakt och ärligt svar i att hon inte försäkrat sig om att SD inte deltagit aktivt i kampanjen mot svensk socialtjänst. Hon är lika tydlig med att hon inte heller avser att göra det. Jag ställde samma fråga till vår statsminister, som också hänvisade till SD med tillägget att han för egen del inte hade en aning om huruvida partiet deltagit aktivt i LVU-kampanjen.

Om regeringen nu anser att det är fullt möjligt att Sverigedemokraterna eldat på LVU-kampanjen har jag svårt att förstå oviljan att konfrontera partiet med frågor för att reda ut hur det faktiskt ligger till. Jag ser det inte som en intern angelägenhet för SD. Det handlar inte om vad som hänt på deras riksdagskansli under en personalfest, utan det handlar om vad som har hänt runt om i Sverige för socialsekreterare och utsatta barn. Men det handlar också om hur det har påverkat svenskar i världen.

I Belgien sköts svenskar med landslagströjor ihjäl av en islamistisk terrorist, som enligt landets myndigheter radikaliserats. Han följde ett antisvenskt konto på sociala medier, som bland annat delat konspirationsteorier om att svensk socialtjänst kidnappar barn.

Fru talman! Jag vill veta varför regeringen inte vill ställa relevanta frågor till SD. Är det för att svaret inte spelar någon roll? Kommer det att vara business as usual oavsett svar? Eller frågar man inte för att det finns risk att få ett svar som gör att det blir omöjligt att fortsätta ge SD information och inflytande, som i dag?

Herr talman! SD:s Kent Ekeroth hade ett stort engagemang i Paludans koranbrännarturné. Efter valet skrev han stolt: Korankravallerna gjorde sitt jobb - dream team. Det är ett exempel på en politisk metod att framkalla farliga situationer.

För en tid sedan märkte vi en kampanj mot svensk socialtjänst från främmande makter med islamistiska intressen. Det påstods att svenska myndigheter kidnappade barn från muslimska familjer.

Efter Kalla faktas reportage vet vi att SD registrerat hemsideadresser som riktar sig till människor med arabiskt ursprung. Dessa nämndes när LVU-kampanjen kom på tal.

Kan statsministern gå i god för att SD inte aktivt har deltagit i LVU-kampanjen, och har statsministern förhört sig om vad som har hänt med dessa hemsideadresser?

Herr talman! Jag har jobbat som elevassistent och inom hemtjänsten. Jag har arbetat på domstol och inom kriminalvården. Jag har även varit juridiskt ombud. I olika roller har jag mött brottsoffer som kämpat med sitt liv. Ibland har jag anat vad de har råkat ut för. Ibland har jag vetat. Ibland har jag gett stöd till den som drabbats, och ibland har jag varit med och dömt förövaren.

Jag har sett fotografier av blåmärken, sår och avslitna hårtussar. Jag har sett barn som ålar sig igenom inspelade förhör, där de berättar om övergrepp. Jag har sett hur kvinnor brutits ned efter år av terror.

Jag har många gånger på allvar reflekterat över hur brutal och orättvis den här världen kan vara och hur det ryms så mycket lidande även i ett land med fred och välstånd. Det tror jag att många av er också har gjort.

Men är det något land som har möjligheten att förebygga brottslighet och hjälpa brottsoffer så är det Sverige. Vårt samhälle är starkt. Våra resurser är stora. Vi måste tro på det, och vi måste satsa på det. Politik handlar om att vilja och att välja. I slutändan är det inte politikers kunskap och engagemang som är avgörande utan politikens förmåga att se till att samhället tar till vara den kunskap och det engagemang som finns i samhället.

Herr talman! Alla engagerade människor som bokstavligt talat räddar liv på landets kvinnojourer förtjänar rätt förutsättningar för sitt arbete. Framför allt förtjänar utsatta kvinnor långsiktiga och stabila lösningar för att de ska få den hjälp som de behöver. Regeringen måste därför verka för att kvinnojourerna finansieras långsiktigt genom statligt stöd.

I dag krävs inget tillstånd för att tillhandahålla insatsen skyddat boende. Krav på ordning och reda borde vara en självklarhet i sådan viktig verksamhet. Förslag finns, men lagstiftning dröjer. Det är viktigt, herr talman, att de utredda förslagen om stärkta rättigheter för barn och vuxna i skyddat boende snabbt kommer på plats. Insatsen skyddat boende ska enligt förslaget omfattas av både särskilda kvalitetskrav och en tillståndsplikt. Detta är viktigt. Detta är brådskande.

Herr talman! Ibland sägs det att diamanter är kvinnans bästa vän. Vilket sexistiskt nonsens! Det är inte diamantringar från uppvaktande män som har gjort att kvinnor har rösträtt, social trygghet utanför äktenskapet eller möjlighet att arbeta och försörja sig. Kvinnlig frigörelse har skett i och med framväxten av sjukvård, barnomsorg och annan välfärd. Det är krav som inte minst har ställts av en stark kvinnorörelse. Är det något som är kvinnans bästa vän är det i så fall välfärdsstaten, som kvinnorörelsen har varit med och byggt upp i detta land.

Men vad händer när vi går in i en ekonomisk kris och regeringen står bredvid och tittar på? Vad händer när jobben försvinner från vården, när bostadsköerna växer och när socialtjänsten saknar resurser? Vad händer när det rent praktiskt blir svårare att lämna en skadlig relation och när kollegorna plötsligt inte finns där?

Vi socialdemokrater prioriterar välfärden i vår budget. Miljarder i skattesänkningar skulle kunna ha varit miljarder till välfärden om vi hade fått bestämma. Vi lade 12 miljarder i generella statsbidrag till kommuner och regioner i vår budget. Regeringen lade 6 miljarder. Vi lade en halv miljard på specialsatsning till socialtjänsten. Regeringen lade 10 miljoner kronor. Vi avsatte 50 gånger mer. Men det är regeringen som styr detta land och som har anförtrotts skattepengarna. Det är deras vilja och deras val vi alla får leva med.

Herr talman! Bostadsmarknaden skapar stora hinder för kvinnor som tvingas leva med skyddade personuppgifter och kvinnor som måste flytta till annan ort. Vi vet för lite om deras situation. Men vi vet att vi måste veta mer för att kunna göra mer. Kommunernas insatser för att hjälpa våldsutsatta personer att ordna ett stadigvarande boende efter vistelse i skyddat boende måste kartläggas noggrant.

Herr talman! Fadime Sahindal har sin egen plats i Uppsala - både i medvetandet hos oss som bor där och rent fysiskt på Bangårdsgatan, där Fadimes plats finns. Tack vare hennes kamp och på grund av hennes död vet vi så mycket mer om hedersvåld i allmänhet i det här landet. Denna kunskap måste hela tiden omvandlas i bättre insatser från socialtjänsten. Regeringen har ett särskilt ansvar att driva på detta arbete - för Fadimes skull och för varenda en som långt efter hennes död drabbas av hedersvåldets vidrigheter.

Herr talman! Sverige behöver av den anledningen, och av många andra, en ny socialtjänstlag - en som ger socialtjänsten bättre verktyg i vår tid. Socionomer trivs bäst på tårna, men lagen tvingar dem ofta att stå på hälarna. Släpp deras kraft fri och låt oss få en socialtjänst som lyhört och snabbt kan förebygga katastrofer i stället för att endast tvingas reda i dem när de väl har hänt!

Förslag finns, men lagstiftning dröjer. Regeringen har skjutit upp den nya lagen. Tiden tickar, och vi i oppositionen räknar varje dag som går innan vi har en ny socialtjänstlag på plats. Planen var att vi skulle besluta om en ny lag i år, men regeringen har meddelat att det inte kommer att hända. Jag hoppas att vi nästa år ges möjlighet att besluta om en ny socialtjänstlag här i riksdagen. Inga fler förlorade år!

Herr talman! Eftersom detta är mitt sista inlägg för i år skulle jag vilja passa på att önska alla en glad sommar. För min del väntar hårda oväntade klossar under fötterna, kräk på axlarna och brysk väckning av en fot i ansiktet mitt i natten, men också oändligt med kärlek. Snart är jag föräldraledig.

Med det yrkar jag bifall till reservation 27.

(Applåder)

Herr talman! Det är inte första gången som Moderaterna gör anspråk på epitet eller till och med försöker ta andras. Man kallade sig arbetarparti i valen 2006 och 2010. Det var ett arbetarparti som försämrade för dem som arbetar, för dem som utför hårt arbete inte minst i välfärden, genom sämre a-kassa, sämre sjukförsäkring och sådant som skapar trygghet.

Men låt oss prata om vår tid, där vi står nu. Om man på allvar vill understryka arbetslinjen, som jag är den förste att haka på, varför gör man det då svårare för människor att utbilda sig till vissa yrken? Varför försvårar man för folkhögskolor och för dem som behöver en andra chans i livet när vi har en sådan brist på arbetskraft inom många yrken och samtidigt har många arbetslösa. Den logiska slutsatsen är då snarare att prata om arbetsmarknadspolitik, arbetsmarknadssatsningar och arbetsmarknadsutbildning i stället för att lägga all kraft på att prata om ett bidragstak.

Självklart har människor en skyldighet att försörja sig själva. Men samhället har också en skyldighet att se till att det är möjligt att ta de jobb som finns. Aktiv arbetsmarknadspolitik är en del av SSU:s grundutbildning. Jag kan rekommendera den. Den är fantastisk. De kanske till och med släpper in moderata ledamöter, vad vet jag.

Nu står vi inför en enorm kris i Sverige. Många jobbar inom välfärden, och det är inte så att de som jobbar i välfärden rullar sina tummar. De kommer att behövas där. Vad de skulle behöva är beskedet: Ni kan behålla era jobb. Krisen ska inte behöva betalas med er arbetslöshet.

Herr talman! Med tanke på protokollet kan jag inte låta en moderat ledamot stå och säga att Moderaterna är barnrättspartiet. Säger man någonting sådant förpliktar det. Men tittar vi på vad barn i detta land behöver för att de ska tillförsäkras sin rätt till utbildning och bostad kan vi på punkt efter punkt pricka av att det inte är där som Moderaterna satsar sitt krut. Det är inte till kommunerna, för vilka ett stålbad nu väntar i den ekonomiska krisen, som pengarna kommer för att skolan och socialtjänsten ska räddas. Det är inte ett barnrättsperspektiv att satsa på stora skattesänkningar till dem som tjänar mest.

Då måste man ställa frågan: Vilka barn pratar vi om, och vilka rättigheter pratar vi om? Det är en rättighet att bo. Då måste vi diskutera bostadspolitiken. Det satsas ingenting där. Stöd till hyresrätter tas bort. Om man tittar på socialtjänstens möjligheter att göra tidiga insatser och göra skillnad är det stora skillnader om man lägger budgetarna bredvid varandra.

Det är inte så att man blir ett barnrättsparti bara för att man säger det, utan man måste faktiskt också leverera.

Min mamma är en klok kvinna. När någon säger att han eller hon vill vara tydlig, brukar hon skrika från tv-soffan: Men var det i stället för att säga det!

Jag lånar hennes klokskap här och får uppmana Johan Hultberg att i ord, handling, siffror och engagemang visa att Moderaterna faktiskt är ett barnrättsparti. Nu har de skrivit på ett avtal enligt vilket det försvåras för tolkning inom sjukvården - att patienter ska göra sig förstådda och förstå läkare. Jag har svårt att se att detta avtal i dess helhet skulle gå i barnrättens riktning.

Herr talman! Frågan till ledamoten Hultberg kvarstår. Vi har en halv miljard avsatt i vår skuggbudget för att satsa speciellt på socialtjänsten så att de kan jobba med förebyggande insatser. Ni har 10 miljoner. Ditt svar handlar om vad ni ska göra med dessa 10 miljoner som 290 kommuner ska vara med och få del av. Det är inte svar på frågan.

Varför lägger vi 50 gånger mer än vad ni lägger på en specialsatsning på socialtjänsten? Svaret är såklart att ni prioriterar på ett helt annat sätt. Hultberg och Hultbergs parti företräder här i riksdagen dem med högst inkomster. När allt kommer omkring är det alltid så det prioriteras.

Vi kan prata vitt och brett, men i slutändan handlar politik om vad man gör - vad man prioriterar, vad man lägger pengarna på och vilken ny lagstiftning man tar fram. Där har vi många idéer. Det är många idéer som nu går i mål som utreddes under den förra regeringens tid och som den här regeringen nu går fram med. Det är bra. Jag har inga problem med att dela ut tack och beröm till politiska motståndare. Vi är överens om mycket, och vi röstar ofta lika.

Men när man påstår att Lena Hallengren satt och rullade tummarna på Regeringskansliet under förra mandatperioden är det helt enkelt inte sant. Jag tycker att Camilla Waltersson Grönvall är en fantastisk person, och jag vet att hon brinner för de här frågorna. Men i slutändan kommer hon att mätas mot vad hon fick gjort. Hur såg budgetarna ut, och vilka framsteg gjorde socialtjänsten? Jag önskar henne all lycka i det arbetet.

Herr talman! Ledamoten Johan Hultberg har ju haft diskussioner med mig tidigare här i kammaren och vet att det gjordes väldigt mycket under förra regeringen. Jag tänker att vi snarare ska blicka framåt, framför allt för väljarnas skull. Men det är lite ironiskt att en kollega till Hultberg i justitieutskottet i dag twittrade att när utskottet röstade igenom en produkt som tagits fram av den förra, socialdemokratiska regeringen var vänstern bara ett hinder på vägen. Men det var faktiskt den regeringen som tog fram förslaget som man röstade för i justitieutskottet i dag.

Jag tror att väljarna är väldigt trötta på den här typen av diskussioner. I stället bör vi prata om vad vi kan lära av varandra. Har Hultberg några bra idéer? Vad är på gång? Jag hoppas verkligen att regeringen kommer tillbaka till riksdagen med skarpa och bra förslag.

Vi kan ta socialtjänstlagen som exempel. Den har skjutits upp. Den var beredd och framtagen som förslag under den förra regeringen, och enligt den regeringen var ambitionen att lagen skulle ha antagits här i riksdagen redan under det här året, men nu skjuts det fram till nästa år. Låt oss i stället diskutera hur vi kommer till rätta med de enorma problem som finns, inte minst vad gäller skjutningar och kriminalitet i det här landet! Jag tänker att det är viktigt att fortsätta i den anda som jag upplever har funnits i socialutskottet att försöka vända och vrida på problem tillsammans och ta steg framåt.

Den här regeringen kommer att utvärderas när mandatperioden är slut, i valet. Då får väljarna se vad det blev av allt prat. I den här budgeten ser vi vad det blev; det blev väldigt stora skillnader mellan den socialdemokratiska skuggbudgeten och vad regeringen satsade på.

Herr talman! När jag satt i justitieutskottet önskade jag ofta att få göra det jag gör precis just nu: debattera barn och unga inom socialtjänsten som ledamot i socialutskottet.

Jag är stolt över hur vi förändrade brottsbalken förra mandatperioden. Men alla vet att om vi ska lyckas med att mota tillbaka den organiserade brottsligheten måste kön in till gängen bort. Där kan socialtjänstens tidiga insatser göra skillnad på riktigt.

Herr talman! Situationen är så utomordentligt allvarlig i Sverige att vi inte kan fastna i en debatt om brottsligheten antingen ska bekämpas här och nu eller förebyggas för framtiden. Vi har haft för många diskussioner om valet mellan hårda och mjuka tag i kriminalpolitiken. Debatten förpestas av förenklingar och påhittade motsatsförhållanden. Det är inte bara fördummande utan även skadligt.

Vi måste göra flera saker samtidigt: Vi måste skydda samhället från brottslingar och ungdomar från brottslighet, och vi måste ta till oss vetenskap med sunt förnuft. Det finns inte utrymme för politiskt spel eller medvetna missförstånd när det sker masskjutningar på öppen gata där barn dör. Tro mig - jag vill att regeringen ska lyckas med att göra Sverige tryggare. Det handlar om vårt land, om oss, våra barn och vår framtid.

Herr talman! Den förra regeringen påbörjade arbetet med att införa kriminalitetsnämnder för ungdomar enligt dansk modell. Det är ett sätt att bryta ny, nödvändig mark i svensk kriminalpolitik. Det är viktigt att detta arbete fullföljs av nuvarande regering.

De danska nämnderna består av en domare samt representanter för polis och kommun. Nämnderna finns i varje polisdistrikt och sammanträder i tingsrättens lokaler. De är en väg till konsekventa och kraftfulla åtgärder mot unga i gängmiljöer, i form av skräddarsydda insatser med noggrann uppföljning av ungas utveckling. Till detta kommer en snabb reaktion om planen inte följs.

Socialtjänsten kommer framför allt i kontakt med barn som inte är ett hot mot andra, men som far mycket illa själva. Det är barn som går runt med en klump i magen för att de lever med missbrukande föräldrar eller blir utsatta för sexuella övergrepp. Det är barn som inte får den omvårdnad som alla har rätt till under uppväxten.

Herr talman! Socialtjänsten kan vända liv i rätt riktning och ibland till och med rädda liv. Det måste väl ses som en av de absolut viktigaste uppgifter som utförs i vårt land? Ändå har inte socialtjänsten rätt resurser och verktyg för sitt arbete. Ta bara det att en socialsekreterare inte kan se alla orosanmälningar som gjorts kring ett barn, på grund av att regler om personuppgifter sätter stopp. Storleken på en kommun, personalomsättning och enskilda socialsekreterares minne kan avgöra om ett barn får hjälp eller inte. Så kan vi faktiskt inte ha det!

Det kom ett utrett förslag om hur detta lätt kan rättas till under förra regeringen. Tyvärr far barn illa i onödan innan en ny lag finns på plats. Jag hoppas att regeringen känner pressen, allvaret och brådskan.

Herr talman! Socialtjänsten hade behövt den där förstärkningen på en halv miljard kronor som finns i den socialdemokratiska skuggbudgeten, men i stället stannade regeringens satsning på 10 miljoner kronor för landets alla 290 kommuner att dela på. Pengarna tog helt enkelt slut när höginkomsttagarna skulle ha sitt. Stora ord om socialtjänsten blev en stor skattesänkning till dem med högst inkomster.

Ministrar kan lova allt åt alla, men regeringen kan bara lägga en budget. Vill du se den här regeringens verkliga prioriteringslista? Läs då deras budget!

Herr talman! Föräldrar måste få bättre stöd. De statliga ungdomshemmen måste fortsätta reformeras. Barn måste få psykiatrisk vård som är bättre än i dag. Barn måste få hjälp tidigare. Kring detta har vi många förslag och idéer, men oavsett vilka lagar som stiftas, vilka system som skapas och vilka myndigheter som får uppdragen är det människor som ska göra skillnad i barnens liv.

Socionomer, kontaktpersoner, boendepersonal, familjer som tar emot barn - politiken behöver ert arbete, era idéer och erfarenheter! Ni förtjänar rätt förutsättningar, och framför allt förtjänar barnen att ni får det.

Jag yrkar bifall till reservation 6.

(Applåder)

Fru talman! Den 24 oktober förra året offentliggjordes Tidöavtalet. En av punkterna handlar om anmälningsplikt gällande personer utan uppehållstillstånd. Nu frågar sig hela Sjukvårdssverige om det kommer att införas inom sjukvården. Kommer sjukvården att undantas? Jimmie Åkesson säger bestämt nej. Lyssnar man på sjukvårdsministern låter det vagt annorlunda.

I Region Skåne protesterar Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna mot Tidöavtalet i denna del. Mina frågor till sjukvårdsministern blir därför: Kommer sjukvårdsanställda att undantas? Har sjukvårdsministern några röda linjer i den här delen? Vem har i sista hand tolkningsföreträde när det gäller Tidöavtalet - Åkesson eller sjukvårdsministern?

Fru talman! Jag tackar Juno Blom för ett mycket intressant inlägg. När det gäller hedersproblematik har Juno Blom en fantastisk erfarenhet och kunskap som vi alla uppskattar.

Därför blir min fråga varför Liberalerna väljer att inte rösta för att se över möjligheten att införa öppna insatser utan vårdnadshavarens kännedom. Just när det gäller familjer med hedersproblematik är Juno Blom väl medveten om att det finns problem inom familjen. Om familjen får den kännedomen blir det svårt att söka stöd, att få hjälp och att kanske få en kontaktperson som kan ledsaga en ung person som lever i en familj som präglas av hederskultur.

Min fråga är egentligen: Varför väljer Liberalerna att inte rösta för att se över denna möjlighet?