Fru talman! Gustaf Lantz har frågat mig om jag och regeringen avser att vidta några åtgärder för att säkerställa att elever inte ska drabbas av skolnedläggningar motiverade av lönsamhetskrav med kort varsel, och i så fall när.

Till att börja med vill jag understryka att alla barn och elever ska få en bra och trygg start i livet. Det finns problem med de nuvarande reglerna för fristående skolor. Vi ska bekämpa bristande likvärdighet, och regeringen anser att oseriösa och olämpliga aktörer inte ska få förekomma inom skolväsendet.

Därför har regeringen lagt tilläggsdirektiv till Utredningen om vinst i skolan. Utredaren ska bland annat föreslå hur krav på långsiktigt ägande, som innebär att elevers rätt till en sammanhållen utbildning garanteras, och ett tydligare skydd för elevers skolgång genom krav på ekonomiska garantier kan införas. Det skulle till exempel kunna handla om krav på bankgaranti, så att elevernas skolgång inte riskeras om en huvudman för en skola hamnar i ekonomiskt trångmål. Utredningen ska även leda till förslag om en breddad och fördjupad tillsyn och stärkta möjligheter för Skolinspektionen och kommunerna att ingripa. Förslag ska lämnas på höjda vitesbelopp och ett system med sanktionsavgifter för både kommunala och fristående skolor som komplement till viten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Regeringen har också påbörjat en helrenovering av skolans finansieringssystem i syfte att genom statlig styrning av finansieringen öka likvärdigheten i den svenska skolan i hela landet. Som ett led i detta arbete har regeringen tillsatt Utredningen om en nationell skolpengsnorm för ökad likvärdighet (U 2023:05). Den ska föreslå ett system för resursfördelning som utgår från en nationellt bindande skolpengsnorm.

I dag finns det stora skillnader i hur mycket olika kommuner satsar på skolan, och det finns ett tydligt behov av att ändra regleringen när det gäller hur resurser ska tilldelas fristående skolor. Kommunala och fristående skolor har olika ansvar, och det behöver på ett rimligt och befogat sätt speglas i resursfördelningen.

Regeringen satsar stort på skolan och följer den ekonomiska utvecklingen noggrant. Staten bidrar till skolans finansiering, men det är viktigt att komma ihåg att det är kommunerna som har det huvudsakliga ansvaret för att finansiera och bedriva förskola och skola.

Fru talman! Nej, detta är inte rimligt. Det är också därför den här utredningen om fristående skolor har fått i uppdrag att se över regelverket kring hur länge man ska kunna bedriva en verksamhet; till exempel ska det finnas en tillräcklig ekonomisk styrka för att kunna driva verksamheten långsiktigt. Jag tror att det är viktigt. I uppdraget ingår också att föreslå en omfattande rätt för elever att slutföra delar av sin utbildning. I dag finns inte denna rätt, och det spelar ingen roll om det är en kommunal eller en fristående skola. En kommun kan också lägga ned en skola med några veckors varsel, och det har också naturligtvis inträffat till och från. Ofta beror det på att man helt enkelt har ett för litet antal elever. Att stärka elevernas rättigheter i friskolesystemet är enormt viktigt. Stora delar av utredningen handlar just om det.

När det kommer till resursskolor är det lite speciellt. Resursskolorna kan inte leva enbart på skolpeng. De elever som går där har ofta väldigt omfattande behov av särskilt stöd. Därför handlar en del av direktivet till utredningen om nationell skolpengsnorm just om det. Hur ska man säkerställa regelverket för fristående resursskolor?

Det gäller inte bara friskolor. Vi måste ha ett system som garanterar att det finns resursskolor i Sverige. Det ser otroligt olika ut i Sverige. I en del kommuner finns de inte över huvud taget.

Jag har träffat så många föräldrar genom årens lopp som verkligen har fått slåss för sina elever. Vi har haft ett system där vi talat om inkludering och att alla dessa elever ska inkluderas i det vanliga skolsystemet. Det har tyvärr ofta lett till en exkludering.

Barn med autism har till exempel blivit sittande i ett klassrum eller i värsta fall i en korridor med en outbildad tjugoåring för att skolan inte är kapabel att se till att det finns personal som har kunskaper och att elever får en tillräckligt liten grupp att vara i.

Detta måste säkerställas både i de fristående resursskolorna och i det kommunala skolsystemet. Det gäller att vi får till stånd fler små undervisningsgrupper och att vi anställer fler speciallärare så att de elever som har neuropsykiatriska diagnoser får en betydligt bättre skolgång än vad de har i dag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Vi måste göra betydligt mycket mer för de elever som har olika typer av neuropsykiatriska funktionsnedsättningar än vad svensk skola har gjort de senaste åren. Vi har haft en inkluderingstanke som enligt min uppfattning har lett till exkludering. Då måste man jobba på två olika fronter anser jag.

Det handlar om att förändra regelsystemen. Det gäller friskoleutredningen men även utredningen om nationell skolpengsnorm. Men vi har också tillsatt en utredning om elevhälsan. Det handlar till exempel om att man ska veta vilka yrkeskategorier som ska ingå i elevhälsan och att man inte kan välja bort det och så vidare.

Den andra vägen man kan gå är genom olika typer av statsbidrag. Där har regeringen infört statsbidrag för till exempel mindre särskilda undervisningsgrupper. Vi ser nu över hela landet hur det byggs ut. Det går från att det nästan har varit helt oacceptabelt att ha mindre undervisningsgrupper för de elever som behöver det allra mest till att det nu byggs ut i de allra flesta kommuner.

Jag tycker att det är bra, och det är välkommet. Men vi måste också se över möjligheten att få en rimlig finansiering av resursskolorna. Det ser också väldigt olika ut i landet. Till det kommer också statsbidrag för att utbilda och anställa fler speciallärare. Vi behöver det. Det behövs särskilt utbildade lärare som är duktiga och skickliga på att undervisa elever med stora särskilda behov.

Också det var en yrkeskategori som var i det närmaste utrotningshotad just eftersom man ville att dessa elever skulle gå inkluderat i helt vanliga klassrum med kanske 30 klasskompisar. Var och en av oss som har besökt resursskolor, och jag har besökt många genom årens lopp, förstår att det är väldigt svårt.

Det behövs många stora förändringar på området så att dessa elever får exakt samma rätt till utbildning som alla andra elever i Sverige har. Så har det inte varit, kan jag säga.

Fru talman! Det är naturligtvis otroligt angeläget att elever får en bra utbildning, och det gäller inte minst de elever som har någon form av neuropsykiatrisk funktionsnedsättning. Det är helt enkelt ganska många i Sverige i dag som inte får en tillräckligt bra utbildning.

Vi måste åtgärda detta, dels genom förändringar i friskolesystemet, dels genom andra stora förändringar. Det handlar om att öka regleringen av svensk skola. Det är orimligt att 290 kommuner i Sverige kan göra lite som de själva vill när det gäller den här frågan. Resursskolor finns inte ens i alla kommuner. Det är fortfarande så att elever runt om i Sverige sitter ensamma i korridoren med en elevassistent, trots att det inte fungerar, eftersom man vägrar att inrätta särskilda undervisningsgrupper för dessa elever. Vi måste alltså få till stånd en stor förändring.

Självklart träffar jag gärna föräldrarna på Kajan, men det är också viktigt att komma ihåg att jag som statsråd inte kan lägga mig i enskilda ärenden. Jag vill verkligen understryka att jag under årens lopp har träffat många föräldrar vars barn har farit så illa i det svenska skolsystemet att det får mig att tänka att vi behöver göra någonting åt detta. Men då måste vi öka den statliga regleringen. Det är orimligt med så stora skillnader som det faktiskt är i svensk skola i dag.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.