Fru talman! Gustaf Lantz har frågat mig om jag delar åsikten att eftersupning borde förbjudas och om regeringen avser att vidta några åtgärder för att kunna gå till riksdagen med ett sådant förslag.

Jag får först bara understryka att jag förstås är väl medveten om att påståenden om eftersupning kan utgöra ett betydande problem vid utredningar om misstänkta rattfylleribrott. För att komma till rätta med den brottslighet vi nu talar om är det förstås av stor betydelse att man kan lagföra de brotten. Det kan inte heller uteslutas att ett väl utformat straffansvar för eftersupning skulle kunna bidra till fler lagföringar.

Till bilden hör att den här frågan har utretts tidigare. År 2013 gjorde en utredare bedömningen att ett straffansvar för eftersupning inte borde införas. Det anfördes olika skäl för det - dels att en sådan kriminalisering skulle vara oförenlig med en grundläggande princip i vår straffrätt, nämligen att det inte är straffbart att dölja sin egen brottslighet, dels att straff inte bedömdes som tillräckligt effektivt för att motverka efterförtäring och efterbruk, som det heter. Den dåvarande socialdemokratiska regeringen instämde uppenbarligen i de argumenten eftersom man inte gick vidare med frågan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Detta säger jag inte i polemiskt syfte utan bara för att beskriva att lika intuitiv som man kan uppfatta att frågan är, lika komplicerad verkar den vara när man tittar närmare på den i praktiken. Det är i alla fall uppenbart att om en sådan reglering ska bli verkningsfull måste den utformas på ett bra sätt, där man också beaktar grundläggande principer i vår rättsordning.

Vad som krävs för att man ska åstadkomma detta är sannolikt ett fortsatt ganska gediget analysarbete. Det finns ingen konkret plan för det i dagsläget, men jag utesluter inte att arbeta vidare med frågan framåt. Jag välkomnar att den i dag har lyfts av Gustaf Lantz.

Fru talman! Tack till Gustaf Lantz för möjligheten att få diskutera de här väldigt viktiga frågorna! Det råder ingen som helst tvekan om att det är ett väldigt stort samhällsproblem att så många människor omkommer i trafiken varje år. Det är slående och naturligtvis bedrövligt att en så stor andel av dessa människor omkommer i olyckor där alkohol eller narkotika på olika sätt är inblandat. Det är klart att vi på en rad olika sätt måste flytta fram positionerna för att komma åt det problemet.

Jag välkomnar att Gustaf Lantz lyfter just denna aspekt av frågan. Det är som sagt kanske inte i första hand den här regeringens senfärdighet i frågan som gör att vi står här, eftersom den utredning som vi diskuterar kom med sina förslag 2013. Det fanns åtminstone åtta år för den föregående socialdemokratiska regeringen att hugga tag i frågan, som det heter. Men med det sagt tycker jag ändå att det är viktigt och bra att den lyfts. Att Gustaf Lantz nu lyfter frågan gör också att utredningen från 2013 kommer fram i dagsljuset.

Jag tycker att det är intressant att höra om erfarenheterna från Norge. Jag säger ärligt att det inte finns en pågående process eller plan för hur frågan ska hanteras, men jag tycker att det är välkommet att den nu lyfts på det här sättet. Jag utesluter inte att vi hittar ett format för att också göra en mer uppdaterad analys av frågan.

Jag får samtidigt passa på att lyfta fram att det är viktigt att vi gör en lång rad andra saker för att se till att alkohol- och narkotikapåverkade förare upptäcks och lagförs och att straffen för den brottsligheten motsvarar brottens allvar.

Jag kan lyfta fram en mycket närliggande fråga. Regeringen har tagit fram ett lagförslag som ger polisen möjlighet att göra rutinmässiga ögonundersökningar i trafiken utan att det finns misstanke om brott. Det innebär, konkret, stärkta möjligheter att upptäcka narkotikapåverkade förare i trafiken. Den här lagen träder glädjande nog i kraft redan den 1 mars i år.

Dessutom är det så att inom ramen för den pågående utredningen om den stora reformen vad gäller straffen - som ska komma med sina förslag under våren - ingår också en bred översyn av de straff som kan bli aktuella när det gäller denna typ av lagbrott.

Sammantaget flyttar vi fram positionerna, inte minst genom det jag nu beskrev. Jag tycker också att det är utmärkt att vi får en förnyad diskussion om den fråga som Gustaf Lantz har lyft fram i dagens interpellationsdebatt.

Fru talman! Jag vill återigen bekräfta att det samhällsproblem som Gustaf Lantz lyfter upp verkligen är stort och reellt. Det handlar förstås om att vi alla vill värna om medborgarna, som i alldeles för hög grad exponeras för sådana här risker i trafiken. Alltför många människor omkommer, och av dem omkommer i sin tur alltför många i olyckor där det förekommer alkohol och droger hos den som orsakar olyckan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag tycker också att det i sammanhanget är viktigt att värna om polisen - vilket även Gustaf Lantz gör - som också utsätts för dessa risker i sitt viktiga uppdrag. När det gäller rättsväsendet tycker jag att arbetsbelastningsfrågorna är relevanta även om de förstås också illustrerar att invändningen om eftersupning naturligtvis inte ger trumf. Den kan man naturligtvis överbevisa, och det sker också i hög grad.

När det gäller den principiella frågan redogjorde jag för utredningens två argumentationslinjer. Den ena var den mer principiella om att var och en ska ha rätt att dölja sin egen brottslighet. Den andra gällde mer praktiska komplikationer. Jag är förvisso en varm supporter av denna princip.

Jag tror att var och en kan uppleva att det också finns andra viktiga principiella värden i samhället även när det gäller brottsbekämpningen och legitimiteten i rättsordningen. Dessa måste naturligtvis också in i den här ekvationen. För min del handlar det inte så mycket om de principiella frågorna utan kanske snarare de praktiska.

I ljuset av det som lyfts fram i den här diskussionen tycker jag att vi ska fundera på hur det möjligtvis går att föra dessa frågor framåt. Det har som sagt gått tolv år, eller något sådant, sedan den senaste utredningen gjordes. Den norska erfarenheten fanns ju rimligen på plats även när den utredningen togs i mål. Det vore intressant att se hur man förhöll sig till den norska erfarenheten redan i den utredningen.

Jag kanske också får efterforska skälen till att den socialdemokratiska regeringen under åtta år inte valde att gå vidare trots utredningen. Jag ska inte utesluta att det fanns goda skäl också för det ställningstagandet.

Med allt detta sagt tycker jag att det är utmärkt att frågan aktualiseras även på detta sätt. Låt oss hitta ett format för att diskutera detta vidare.

Fru talman! Det gläder mig mycket att Gustaf Lantz är glad.

När jag väl avgår som justitieminister efter valet 2030 och vid den tidpunkten lämnar över till en yngre moderat förmåga hoppas jag att vi ska kunna blicka tillbaka på en tid som varit framgångsrik i många olika avseenden och även på detta område. Jag hoppas dock att vi långt innan den tidpunkten ska ha flyttat fram positionerna rejält.

Vi tar diskussionen om det vi pratat om i dag vidare och ser om det finns ett lämpligt sätt att hantera den frågan framåt. Tills vidare gläds vi åt det viktiga steg som tas redan den 1 mars i år. Då får vi en lagändring på plats som gör det möjligt att upptäcka narkotikapåverkade förare i trafiken på ett mycket bättre sätt än i dag. Det blir då möjligt att göra rutinmässiga ögonundersökningar i trafiken utan att det finns en misstanke om brott.

Redan det är en viktig framgång på det här området, men det finns säkerligen mycket mer att göra för att värna medborgarnas trygghet och säkerhet i trafiken, liksom för all del många andras - exempelvis polisers - trygghet och säkerhet i trafiken.

Jag tycker att vi kan avrunda med att konstatera att inte bara Gustaf Lantz utan även jag är glad för att vi fick möjlighet att diskutera det här i dag. Vi återkommer till frågorna på ett lämpligt sätt framöver.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.