Rasmus Ling

Herr talman! Tack så mycket för de jättefina orden!

Det har varit en ynnest att få jobba med Anna Wallentheim, och våra partier har under många av dessa tio år - särskilt sju år, men även de andra tre åren - haft ett samarbete där vi ibland har tyckt precis likadant och försökt att köra på och ibland har sett olika på saker och ting. Men allt detta har alltid varit med såväl våra partiers som Sveriges bästa för ögonen.

Det är mycket som jag kommer att sakna, men jag kan lova att engagemanget för en hållbar, rättvis och fredlig värld samt ett hållbart, rättvist och fredligt samhälle kommer jag att fortsätta att bära med mig - oavsett i vilken form det kan tänkas bli.

Herr talman! Detta är min 131:a betänkandedebatt, inklusive särskilda debatter. Det kanske inte är något jubileum i sig, men det är sista gången jag står i talarstolen och debatterar. Jag kommer att komma till ärendet, herr talman, men jag kommer till att börja med också att göra en liten utsvävning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Nya uppgifter för centrum mot vålds-bejakande extremism

Första gången jag stod här och debatterade var i november 2014. Drygt tio år har gått sedan dess. Det var en debatt om en interpellation som Moderaternas dåvarande gruppledare Anna Kinberg Batra hade skrivit till den då nyss utnämnda finansministern Magdalena Andersson och som handlade om vilka effekter på sysselsättning, arbetade timmar och bnp Finansdepartementet bedömde att skattehöjningarna i promemorian Vissa förslag på skatte- och socialavgiftsområdet inför budgetpropositionen för 2015 skulle komma att få.

Det var en spännande tid. Det har varit en väldigt spännande resa. Det är väldigt mycket som har förändrats i Sverige och världen. Det har varit väldigt händelserikt. Jag är väldigt glad över att jag har haft möjligheten att företräda Miljöpartiet, min valkrets, Malmö stad och svenska folket under den här tiden.

Redan då, 2014, hade världen börjat bli mer osäker. Men det var ändå i mindre skala, vill jag hävda, än det vi ser nu. Också debatterna och samhällsklimatet var på olika sätt annorlunda.

I Malmö hade vi under en lång rad år plågats av gängvåld, men det var inte en nationell fråga på samma sätt som det varit de senaste åren. Tyvärr får man ju säga att detta har varit högt uppe på dagordningen, mot bakgrund av en väldigt tråkig och negativ utveckling.

Vid den här tiden hade Ryssland ganska kort tidigare, i februari 2014, annekterat Krim. Det är lätt att konstatera att omvärlden både kunde och borde ha agerat på ett helt annat sätt än vad som då gjordes. Visserligen började steg tas för att rusta försvaret, inte bara det militära utan också det psykologiska med flera, men tveklöst borde EU, USA och andra ha varit betydligt hårdare mot Ryssland än vad som var fallet vid den här tiden.

Nu är vi där vi är och har den situation vi har. En vädjan och uppmaning till er som kommer att vara kvar i det här huset är att Sverige måste fortsätta och öka stödet till Ukraina så länge som det behövs.

Under den här tiden var det även fokus på många andra viktiga frågor. Hösten 2015 kom att bli ihågkommen som flyktingkrisens höst. På kort tid kom tiotusentals flyktingar till Europa och också till Sverige. Vi gjorde en väldigt stor insats. Många människor i Sverige gjorde en väldigt stor insats. Men Sverige lade också om politiken. Sverige införde id-kontroller på Öresundsbron från Danmark, vilket jag röstade emot. Sverige lade om politiken och införde en betydligt mer restriktiv politik än tidigare.

Det fanns åtgärder under den här tiden som var bra. Men i åtstramningen av migrationspolitiken var och är min åsikt att Sverige gick alltför långt.

Vi gick vidare. År 2016 var ett tufft år för Miljöpartiet i regeringen. Vi hade jobbiga debatter om Förbifart Stockholm, Vattenfalls kolgruvor och Bromma flygplats. I dag kan vi konstatera att Bromma flygplats i princip är nedlagd och att kolgruvorna i Europa avvecklas. Förbifarten lär bli av men är ännu inte klar.

Herr talman! Terrorismen, som ju detta ärendet handlar om åtminstone indirekt, har också blivit ett allt värre problem under den här tiden. Vi kunde se tragiska terrorattentat i Paris, Manchester, Köpenhamn, Nice och på många andra platser. Detta var också någonting som drabbade vår egen huvudstad Stockholm med det fruktansvärda attentatet på Drottninggatan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Nya uppgifter för centrum mot vålds-bejakande extremism

Det gjordes flera blocköverskridande överenskommelser, åtminstone två stora, för att förhindra terrorism, vilket också har varit viktigt. Det ligger i sakens natur att det är svårt att utvärdera hur bra någonting har varit som är till för att förhindra att någonting ska ske, men även om vi har haft vad man kan kalla attentat i skolmiljöer har vi sluppit den typ av attentat i Sverige som vi tvingades utstå i april 2017.

Herr talman! Detta blir lite utanför ämnet igen, men jag vill också kort nämna den coronapandemi som kom i början av 2020 och höll både Sverige och världen i sitt grepp till 2022. Detta var en stor tragedi. Många avled av eller med sjukdomen, och konsekvenserna av smittan, inte minst konsekvenserna av försöken att hejda smittan, blev väldigt stora.

Detta fick också konsekvenser för hur vi arbetade i Sveriges riksdag under den här perioden - historiskt och på många sätt nog också lärorikt. Vi fick ses mindre och ha social distans. Samhället var mer slutet.

Sverige stack dock ut. Vi gick inte lika långt som många andra länder gjorde. Detta är en av de saker jag är väldigt glad för, inte minst att vi kunde hålla grundskolan öppen. Vi höll också gymnasieskolorna öppna under lång tid, även om det till slut stängdes även där. Vi kanske inte borde ha stängt dem alls, men det kunde ha varit betydligt värre. Vi ska också komma ihåg att det naturligtvis var oerhört svåra avvägningar.

Det finns också saker jag hade kunnat säga om januariavtal, regeringskriser och så vidare, men jag sparar dem till framtida memoarer, Facebookinlägg eller liknande. I stället ska jag avrunda detta med att tacka några.

Jag har haft många debatter med den nuvarande justitieministern, som inte är här i dag, i kammaren och i andra sammanhang. Jag vill tacka dem i utskottet, både dem som tillhör den samlade oppositionen och dem som tillhör majoriteten - naturligtvis även i tidigare utskott.

Inte minst vill jag tacka talmannen och talmanspresidiet. Jag vill även tacka alla som arbetar här i huset men som man inte alltid tänker på. Det är alltifrån administrationen som har ordning på allt, personal på Helpdesk som med stora portioner tålamod hjälper ledamöter som inte har koll på hur teknik fungerar till alla andra. Stort tack för att ni ser till att denna demokratins högborg fungerar året runt, och lycka till med det fortsatta arbetet. Tack så mycket!

(Applåder)

(TALMANNEN: Eftersom ledamoten avrundade med ett så vänligt tack tänker jag varken påpeka att ledamoten inte sa ett ord om betänkandet eller att han överskred den anmälda talartiden med mer än 50 procent, utan i stället tackar jag ledamoten för tio års insatser i Sveriges riksdag och för demokratin.)

Fru talman! Jag uppskattar frågor så länge de ges i rimliga mängder och proportioner, och den här besvarar jag gärna. Jag tillhör dem som har svängt i frågan. Jag röstade nej i folkomröstningen 2003 och tycker fortfarande att det var rätt att göra det då. Men jag tycker att omvärlden har förändrats på ett sådant sätt att jag om det hade varit en omröstning i dag skulle ha röstat för euron. Mitt parti har ännu inte landat i frågan, men vi för diskussioner och hoppas att man gör det på fler håll. Jag tror att det här kommer att bli mer och mer angeläget.

Niklas Wykman pratar om den folkliga förankringen, och jag kan väl hålla med såtillvida att jag inte har sett några demonstrationer på Sergels torg för att ansluta till euron. Jag kan konstatera att när opinionsinstituten frågar folk är det ingen hundraprocentig uppslutning bakom ett nej. Det är fortfarande en stor andel som tycker att det här vore en bra idé. Jag kan också konstatera att det i regeringen finns partier på Arbetsmarknadsdepartementet - och kanske i första hand på Utbildningsdepartementet - som tycker att det vore väldigt bra. Jag tror även att det är många runt om i landet som inte har funderat på det här men som gärna bildar sig en uppfattning.

Fru talman! Jag tycker att de starkaste skälen för detta är att det skulle innebära fördjupad politisk integration, att det skulle stärka Sveriges inflytande i EU, att vi skulle bli av med valutariskerna och att det handlar om en beprövad valuta, som 20 länder använder varje dag. Jag hoppas att detta är något regeringen kan titta vidare på framöver.

Fru talman! Det finns naturligtvis fler möjligheter att diskutera frågor än i statliga utredningar. Jag ser framför mig att det kommer att bli så i sinom tid, både i seminarieform och runt om i landet på gator och torg. Icke desto mindre är de ett väldigt bra sätt att få mer kunskap. Det brukar också kunna trigga igång diskussioner på andra håll när ledande politiker grottar ned sig i frågor. Det brukar leda till vidare diskussion.

Fru talman! Jag tror också att man kan se att länder som använder euron och är med i det samarbetet har de problem som Niklas Wykman nämner. Jag är dock övertygad om att frågan om länder sköter sin finanspolitik och inte drar på sig för stor skuldsättning inte i sig har med euron att göra. Jag tror att man kan vara ganska säker på även Sverige drabbas i de fall finansiella kriser uppstår. Om vi är med kommer vi däremot att ha större påverkan på de beslut som fattas.

Fru talman! Jag vill också säga någonting om formalia kring frågan om euro. Formellt sett är ju Sverige bundet att införa den. Vi har till skillnad från exempelvis Danmark inte haft något undantag. Åren efter folkomröstningen 2003 var det många som motionerade i Sveriges riksdag om att Sverige borde söka ett sådant undantag, men det har inte gjorts. Om regeringen inte ser framför sig att Sverige ska gå med i eurosamarbetet borde man ansöka om och förhandla för att få ett sådant undantag. Det var en av mina frågor, men det gavs inget svar, och det hoppas jag få.

Fru talman! För att spinna vidare på Danmark - där har man aviserat en ganska stor förändring av synen på EU-samarbetet mot bakgrund av omvärldsförändringarna, framför allt den fullskaliga invasionen. Danmark har ofta varit återhållsamma gällande samarbete och har i likhet med Sverige motsatt sig exempelvis att EU upptar gemensamma lån. Men man har nu öppnat för att ompröva detta för att gemensamt kunna bekosta stödet till Ukraina och stärka konkurrenskraften. Frågan är alltså om den svenska regeringen ser att förändringarna i omvärlden leder till en förändrad syn på den här typen av EU-frågor.

Fru talman! Slutligen ska jag säga någonting om bankunionen och den utredning som 2019 tittade på för- och nackdelar med att vara med i den. Det var en gedigen produkt, som också gick på remiss. Flera remissinstanser välkomnade att den här frågan belystes på ett allsidigt sätt. Exempelvis Svenskt Näringsliv tyckte inte att vi skulle gå med, men de sa även att det var bra att titta på det. Riksbanken tog inte ställning. Det gjorde inte heller Bankföreningen. Men det har gått en hel del år sedan dess. Ser regeringen skäl att titta på den frågan en gång till?

Fru talman! Tack så mycket, statsrådet Niklas Wykman, för svaret, som var kort och koncist, vilket man inte är van vid från statsrådet Wykman. Men vi har ju chansen att diskutera frågan vidare i några utbyten här, vilket jag ser fram emot.

Svenska folket röstade 2003 om vilken valuta Sverige skulle ha, om vi skulle behålla kronan eller gå över till euron. Resultatet den gången var tydligt. Svenska folket sa nej till euron. Jag tycker, fru talman, att Niklas Wykman och regeringen gör rätt i att inte göra något förhastat i den andra riktningen.

Svenska folket var tydligt, men man ska heller inte se en folkomröstning för snart 22 år sedan som något som för alltid är ristat i sten. Det går som i andra frågor att fatta nya beslut och åtminstone diskutera vilka vägval man ska göra framöver.

Det har ju förflutit ganska lång tid sedan 2003. Ett stort antal röstberättigade i dag var inte födda 2003. Sverige, Europa och världen ser på många sätt väldigt annorlunda ut i dag. Det här var innan Allians för Sverige fanns, bara för att ta ett exempel. Det var före den stora eurokrisen 2008-2010. Vi använde kontanter på ett helt annat sätt då än vad vi gör i dag. Framför allt var inte de östeuropeiska länderna med vare sig i euron eller i EU i någon särskilt stor omfattning. Detta var också före brexit.

I dag är situationen en annan på många sätt. EU består numera av 27 länder som också samarbetar alltmer kring fler och fler frågor, och 20 av dessa länder använder euron som valuta varje dag. Skälen till att samarbeta har blivit starkare, inte minst mot bakgrund av Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina, klimatkrisen och nu också den ökade protektionismen från USA.

Fru talman! Jag tycker alltså att regeringen gör rätt som inte bara tvärvänder. Däremot tycker jag att man från högerpartierna borde kunna dra lite lärdom från Natoprocessen och den kritik man riktade mot hur Socialdemokraterna agerade i den frågan. Man sa från Socialdemokraternas sida att frågan inte var aktuell - samma formulering som Niklas Wykman använder i sitt svar här - och det var den inte. Men så blev den det, och jag tror att det behövs beredskap, såväl faktisk som mental, inför att saker och ting kan komma att ändras, och att man därför behöver stöta och blöta argument och också ta in mer kunskap.

Det här är en fråga som det finns olika syn på även inom partierna, ska man komma ihåg, och så var det även i hög utsträckning 2003. Sedan dess har flera partier ändrat sig kring detta, och eftersom frågan inte har diskuterats särskilt mycket de senaste åren är det möjligt att fler skulle kunna få nya perspektiv att ta ställning till.

Fru talman! Jag tycker att regeringen borde tillsätta en förutsättningslös utredning om euron, varför inte en parlamentarisk sådan, och låta den se över såväl fördelar som nackdelar. Jag vill därför fråga statsrådet om han är beredd att göra det.

Herr talman! Jag vill säga att inspirationen till det förslag jag lagt fram kommer från Lettland. Jag har läst om det system man införde i Lettland där bilar som beslagtas efter att det begåtts grova rattfylleribrott har omhändertagits och skänkts till Ukraina. Det var alltså mot den bakgrunden som jag funderade på om man skulle kunna ha något liknande för svensk del. Jag tror att det finns exempel i flera europeiska länder på hur man med innovativa idéer och förslag har kunnat öka stödet. Det lettiska exemplet kan vara ett, men det här skulle kunna vara ett annat.

Herr talman! Jag är enig med Gunnar Strömmer om att sanktionerna mot Ryssland naturligtvis har effekt. Det får därmed också effekt i de fall då sanktionerna inte fungerar, så det är viktigt att vidmakthålla dem. På de områden där sanktioner inte har införts på samma sätt - framför allt gällande olja och gas, som flera länder i Europa fortsatt köpa - skulle det ha effekt om inkomsterna till Ryssland skulle kunna strypas den vägen.

Slutligen vill jag säga att jag är glad över den positiva ansatsen från justitieministern. Jag ser fram emot att ta detta vidare. Vi är naturligtvis överens om Kronofogdens grunduppdrag när det gäller att få in pengar, men när det gäller vissa produkter - skyddsvästar kan vara en, knivar kan vara en annan - som inte är licenspliktiga kan man ju överväga att ha någon form av system så att vem som helst inte kan ha dem. Det skulle man ha rådighet över på Justitiedepartementet.

Jag är i alla fall glad över att den här frågan ska tas vidare, för jag tror att detta är viktigt att se över.

Herr talman! Jag är medveten om att Kronofogdemyndigheten huserar under finansministern och Finansdepartementet och inte Justitiedepartementet. Jag skrev i första vändan interpellationen till Elisabeth Svantesson, men den lämnades över, och jag är glad att Gunnar Strömmer hade möjlighet att svara i stället.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Jag är också glad över att det i kammaren finns ett brett stöd och i allt väsentligt har funnits det sedan den fullskaliga invasionen. Bara ett par dagar efter att invasionen hade inletts var så gott som alla i Sveriges riksdag eniga om att vapen skulle sändas till Ukraina. Det är väl 17 stödpaket som har getts under den här tiden, och jag tror att alla utom det allra första har skett i full enighet. Det är naturligtvis en styrka.

En demokrati bygger på åsiktsskillnader och på att man tycker olika, men jag tycker också att det är en styrka att man i vissa frågor tycker likadant och har en bred enighet. När det gäller en sådan här sak är det bra att man är helt överens åtminstone om inriktningen.

Herr talman! Det är viktigt att stödet till Ukraina är högt och långsiktigt. Jag ska också säga någonting kort om sanktionerna mot Ryssland, som behöver förstärkas ännu mer. Att det fortfarande sker handel med olja och gas till EU som också har kommit till Sverige är inte acceptabelt. Det här borde EU stoppa så fort det bara är möjligt.

Herr talman! Vad gäller regelverket för Kronofogdens försäljning av produkter för att borgenärerna ska kunna få betalt tror jag att det vore bra att skicka med till Finansdepartementet att det kan behövas en åtstramning. Precis som staten och samhället i stort kan behöva se på frågeställningar på nya sätt, i takt med att den organiserade brottsligheten växer på det oroväckande och hemska sätt som den gör, kan även Kronofogden behöva vara en del av detta.

Jag är övertygad om att väldigt många medborgare inte tycker att det är acceptabelt att skyddsvästar, knivar och annat säljs till gängkriminella. Jag tror att detta är något man behöver se över.

Herr talman! Givetvis måste stödet också ske på ett samordnat och effektivt sätt. Vi har ju sett under den här tiden att staten har lyckats göra det på ett fullgott sätt. Försvarsmakten har kunnat göra detta, men många civilorganisationer och privatpersoner har också kunnat göra det på ett väldigt bra sätt. Blågula Bilen är ett exempel. De har gjort resa efter resa och skänkt personbilar, lastbilar och även andra saker. Vi ska också ha med oss att det militära stödet är av central vikt men att Ukraina också är i behov av mycket annat. Det gäller inte minst på den civila sidan, på sjukvårdssidan och så vidare.

Jag ser fram emot att Gunnar Strömmer kan ta med detta och se ifall man kan utforma något system för detta.

Herr talman! I utbildningar i politisk kommunikation ges alltid rådet att man ska hålla sig till en fråga åt gången, för om man pratar om flera saker riskerar man att tappa folk. Men jag tar risken i den här interpellationen, eftersom jag tror att vi både kan och bör hålla flera frågor i huvudet samtidigt och att det också är viktigt att göra det.

Den här interpellationen handlar dels om den organiserade brottsligheten och om de försäljningar som Kronofogden gör, dels om hur vi kan ta oss an den kanske största ödesfrågan på europeisk nivå, nämligen kriget i Ukraina och hotet från Ryssland, som är ett hot mot alla demokratiska länder i vår del av världen.

Det förslag som jag här har lagt fram är att staten ska köpa av staten - staten ska alltså köpa saker som Kronofogden har ute till försäljning och som annars riskerar att köpas upp av gängkriminella. Det kanske mest tydliga exemplet på detta är skyddsvästar. Skyddsvästar förekommer aktivt i de här miljöerna och används för att visa på att det finns ett våldskapital. Till skillnad från vapen är skyddsvästar inte förbjudna, så man kan visa att man är en person som rör sig i sådana här miljöer och därmed skrämmas utan att begå något lagbrott.

Det finns alltså ett intresse av att begränsa detta, som alltså sker till second hand-pris. Skulle man göra på det här sättet skulle också borgenärer få betalt; som justitieministern säger är det Kronofogdens kärnuppdrag. Om materielen sedan skänks till Ukraina skulle det, förvisso på marginalen, kunna bidra till att hjälpa Ukraina.

Jag och justitieministern har båda en förkärlek för att väga målkonflikter mot varandra på olika sätt, och det här skulle faktiskt vara en win-win-win-lösning - inte någon revolutionerande sak men ändå någonting som skulle störa gängen, stödja Ukraina och göra så att borgenärer får betalt. Jag tror därför att det skulle vara klokt att titta närmare på detta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Det är ingen tvekan om att Ukrainas kamp för fred, frihet och självbestämmande mot despoten Vladimir Putin och den statsterrorism som Ryssland ägnar och har ägnat sig åt är en av vår tids mest avgörande frågor, naturligtvis för Ukraina men även för oss i Sverige och för hela vår del av världen.

Sverige är en de större bidragsgivarna till Ukraina, säger justitieministern. Absolut, vi gör mycket, men vi ska också hela tiden ha med oss att vi kan och behöver göra mer. Det finns andra länder som gör ännu mer. Våra nordiska grannländer, exempelvis Danmark, och även våra baltiska grannländer ger en större del av sin bnp än vad vi gör.

Vi bör anstränga oss för att inte vara bland de bästa eller medelmåttiga i detta. Vi bör ligga i framkant och göra allt vad vi kan för att stödja Ukraina nu och även långsiktigt så länge som det behövs.

Herr talman! Hur var det då 2010? Vilka var det som styrde förra gången det var ännu sämre än det faktiskt var förra året?

Jag tycker att det är beklagligt att statsministern inte kan ta sig an den här frågan och det här området med en större seriositet. Det är på allvar. Vi är i en situation där tågbiljetterna går åt som om det vore en konsert på Ullevi och hemsidan kraschar när SJ släpper biljetter till jul för att folk ska kunna besöka sina vänner och sin familj.

Man säger nej till att bygga nytt, man drar ned underhållet och man satsar på biltrafiken i stället. Jag tycker, herr talman, att det här är för dåligt.

(Applåder)

Herr talman! Punktligheten i den svenska tågtrafiken är under all kritik. I går kom siffror som visar att den är den sämsta sedan 2010. I det här läget prioriterar regeringen samtidigt ned järnvägssatsningarna. Bland det första man gjorde vid tillträdet var att pausa utbyggnadsprojekt. Därefter har man dragit ned på det helt nödvändiga underhållet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Statsministerns frågestund

Tankarna förs till det Carl-Oskar Bohlin sa våren 2022 när han motiverade sitt nej till Miljöpartiets förslag om att strypa rysk oljeimport med att man inte ville legitimera Miljöpartiets förslag. Man får känslan, herr talman, att regeringen stryper både satsningar och underhåll av anledningen att Miljöpartiet varit för detta.

Min fråga är varför man annars skulle ha den här politiken, statsminister Ulf Kristersson.

Herr talman! Då ser jag fram emot att det kommer mer tydliga besked framöver när regeringen har övervägt detta mer.

Givetvis ska det inte äventyra utredningar eller försvåra förundersökningar, vilket jag underströk i det första inlägget och vidhåller även nu. Men som vi hörde i dag kan man bli försatt på fri fot. Vi har liksom inget mellanting mellan att vara häktad utan restriktioner och att bli försatt på fri fot. Om man gör det här på ett välavvägt sätt skulle det också kunna minska risken för flykt.

Det här gällde häktena, men det är även ett stort tryck på anstalterna. Även med den stora utbyggnad och stora anslagsökning som justitieministern tar upp står vi likväl under överskådlig tid inför en situation där det kommer att vara pressat. Rekryteringsbehovet kommer troligen att vara större än vad man kommer att lyckas med alla gånger. Det kommer att vara en pressad myndighet under lång tid framöver.

Även på detta område har vi diskuterat hur vi ska underlätta. Vi är av naturliga skäl oftast inriktade på de grövsta våldsverkarna och de värsta brotten. Men de flesta som sitter hör inte till dem som har mördat eller begått grova våldtäkter, utan de flesta är något annat. Trygghetsberedningen, som leddes av Henrik Vinge, föreslog också ökade möjligheter att avtjäna straffet med fotboja i de fall det är lämpligt. Är det här något, herr talman, som regeringen kommer att överväga att gå vidare med?

Herr talman! Även jag vill passa på att tacka för statsrådets närvaro vid denna debatt. Det är heller inte första året utan något återkommande, och jag tycker att det är väldigt bra för det demokratiska samtalet och debatten kring de här väldigt viktiga frågorna.

Jag tänkte uppehålla mig lite vid situationen i kriminalvården, som ju är oerhört ansträngd på många sätt. Häktena är fulla de allra flesta dygn och tillfällen. Vi har till och med sett fall där man har behövt använda polisens arrest för att tillfälligt hysa personer som inte ska försättas på fri fot. Många sitter också häktade länge, och det är många som har restriktioner. Det här är någonting som man såklart inte gör bara för att utan för att det behövs under utredningens gång.

Det finns dock personer som sitter häktade utan restriktioner, och det finns personer som släpps på fri fot. Jag tänkte fråga om ett tidigare förslag som finns från en utredning och som också Kriminalvårdens ledning har fört fram som önskemål i den kapacitetsrapport som man för snart ett år sedan gav till regeringen. Där efterfrågade man att möjligheten till så kallad hemarrest och områdesarrest skulle införas som ett slags mellanting mellan att vara på fri fot och att sitta häktad utan restriktioner. Det innebär alltså att man får fotboja och måste vara antingen i sitt hem eller i ett avgränsat område.

Herr talman! Är det här, eller något annat, någonting som Gunnar Strömmer kommer att överväga för att mildra trycket? Det gäller givetvis inte för de allvarligaste fallen och ska heller inte vara till men för utredningar, utan det handlar om en ökad flexibilitet och om att kunna lätta på trycket.

Herr talman! Det är ställt utom allt tvivel att brott som klaras upp och att brott får konsekvenser i sig är brottsförebyggande. Jag hoppas att det är svar nog på frågan, även om det kanske går att utveckla det hela. Givetvis har det effekt - även en brottsförebyggande sådan - om en stor andel av de brott som begås klaras upp.

Om man tittar på forskningen och andra länder kan man konstatera att svaret dock inte är lika tydligt när det gäller att fängslade personer skulle vara en avskräckande faktor. De länder som har de högsta straffen har inte lägre andel kriminalitet än andra länder. Något sådant tydligt samband finns alltså inte. Om däremot individer som är oerhört våldsamma och som begår grova våldsbrott och har gjort det vid upprepade tillfällen sitter inne kan de självklart inte begå brott gentemot samhället under tiden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Rättsväsendet

Herr talman! Denna åtgärd är ingenting som har provats. Vi menar inte att poliser ska följa med de unga, utan vi vill göra en statlig satsning i likhet med den man har gjort i Danmark. Där har man väldigt tydligt kunnat konstatera att detta har stor effekt.

Jag vet att Tidöpartierna och regeringen är väldigt intresserade av Danmark. Men tyvärr har de bortsett från denna åtgärd, trots att Danmark tydligt har visat att den haft stor effekt. I stället för att satsa pengar på att hålla potentiellt kriminella borta från kriminalitet och i stället vara i skolan och göra läxor efter skoldagen väljer regeringen tyvärr att prioritera skattesänkningar för folk som har väldigt hög månadsinkomst.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Rättsväsendet

Herr talman! Jag tackar jättemycket för frågan.

Jag kan hålla med om att det är galenskap att om och om igen göra saker som inte fungerar. Det här gäller saker som har prövats, dock inte i Sverige. Som Teresa Carvalho redogjorde för i sitt inlägg har man i Danmark satsat på att punktmarkera unga på glid som riskerar att rekryteras till gängen.

Det är naturligtvis inte gratis att ha vuxna som går med barnen och ser till att de är i skolan och inte begår brott efteråt. Efter skolan följer de med barnen hem och ser till att de gör läxorna. Det här kostar pengar, och vi har avsatt 1 miljard där detta blir en viktig del.

I Danmark har detta visat sig vara en effektiv åtgärd. Man kan naturligtvis också vidta andra åtgärder - 1 miljard är mycket pengar men kommer inte att räcka till allt. För dem som redan har börjat begå brott kan övervakning med elektronisk fotboja vara ett alternativ. Det finns också ungdomsövervakning och annat.

Att satsa ordentligt - 1 miljard - för att se till att dessa pojkar, som det oftast handlar om, inte begår brott eller sugs upp av gängen vore betydligt bättre än att välja att göra som regeringen och satsa 30 miljarder på att sänka skatterna för dem med de allra högsta inkomsterna.

Herr talman! Vi lever i en orolig och våldsam tid. Vi har områden och länder med konflikter och fullskaliga krig. Vi har ett globalt terrorhot, som också är riktat mot Sverige. Vi har också en utbredd våldskultur, inte minst i gängmiljöerna. Och vi har en organiserad brottslighet. Situationen är oerhört allvarlig.

Att den är allvarlig innebär att frågan är prioriterad. Den är prioriterad för Miljöpartiet och för resten av oppositionen men också för regeringen och regeringsunderlaget. Självklart har vi olika uppfattningar i olika frågor. Som oppositionsparti kommer vi att kritisera förslag som vi inte tror på. Det kommer vi inte att vara rädda för. Men vi kommer inte heller att kritisera för sakens skull. Vi kommer att välkomna förslag som vi tror kan leda framåt. Vi kommer att lägga fram egna förslag och naturligtvis välkomna om regeringen tar dem vidare. Vi kommer också att kritisera i de fall det inte sker.

Herr talman! Vi kommer att omvärdera och göra nya ställningstaganden i de fall omvärlden förändras eller omständigheter motiverar det. Vi kommer inte att ha någon prestige i detta.

Polisen har fått många nya verktyg. Miljöpartiet har stått bakom de flesta av dem. Det finns saker som vi inte har stått bakom det senaste året, exempelvis visitationszoner och anonyma vittnen. Men flertalet har vi sett som nödvändiga. Vi tycker till exempel att hemliga tvångsmedel, även i de fall de används preventivt och för dem som inte fyllt 15 år, också kommer att vara behövliga eftersom utvecklingen lett dithän. Det behövs för att rädda liv.

Straffen för att ha begått brott har skärpts kraftigt det senaste decenniet. Det är emellanåt värt att illustrera utvecklingen och vart vi har tagit oss, herr talman. År 2014, då S-MP-regeringen tillträdde, var minimistraffet för grovt vapenbrott sex månaders fängelse. I dag är det fyra år. Vi har också skärpt straffen för sexualbrott och andra grova våldsbrott. Och det har varit motiverat.

De flesta som sitter fängslade på våra anstalter runt om i Sverige sitter dock inte inne för att ha begått de allvarligaste brotten. Det stora flertalet har inte begått mord eller grova sexualbrott utan är inlåsta på grund av andra saker. Vi behöver vara vaksamma så att vi inte får en situation där människor som dömts till fängelse under en kortare tid blir rekryterade av gängen under fängelsetiden och kommer ut som mer härdade kriminella än när de blev inlåsta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Rättsväsendet

Kriminalvården är en av de mest pressade myndigheterna i Sverige. De har besökt oss i justitieutskottet i dag. De bedriver ett fantastiskt arbete och gör utbyggnaden av både fysiska platser och personal i snabb takt. Men de är pressade. Det får konsekvenser för hur man kan arbeta så att de som sitter inne blir bättre när de en dag kommer ut.

Herr talman! Att gå på pengarna är A och O i arbetet mot gängkriminaliteten. Den nya förverkandelagstiftningen, som vi hanterade här i riksdagen för en ganska kort tid sedan, är vi många som sätter stort hopp till.

I några delar hade Miljöpartiet velat gå längre, vilket framgår i vår följdmotion. Vi har också ställt frågor om detta tidigare till justitieministern. I propositionen redogjordes för just detta: När tingsrätten avstyrker att beslag ska kvarstå har vi velat att det inte ska ske förrän domen vunnit laga kraft. Om ärendet ska vidare till hovrätten innebär det alltså att den som fått något beslagtaget inte ska få tillgång till det utan att man ska avvakta tills hovrätten har gjort sin prövning. Jag hoppas, herr talman, att regeringen vill överväga att gå vidare med förslaget.

Vad gäller budgeten, som är ämnet för debatten, är Miljöpartiet det parti i Sveriges riksdag som satsar mest på rättsväsendet. Vi vill satsa mer på polisen och Ekobrottsmyndigheten än vad regeringen gör, och vi vill inrätta en polisinspektion som en egen myndighet. Den skulle i så fall ersätta avdelningen särskilda utredningar som finns i dag. Vi vill att det ska vara en separat myndighet, liknande Ivo för sjukvården och Skolinspektionen för skolan, som ska kunna granska polisen och kanske också någon annan del av rättsväsendet. Det här blir mer angeläget när hela rättsväsendet växer som det gör.

Herr talman! Vi har också satsningar på 1 miljard på det brottsförebyggande arbetet. Vi gör en satsning på rättsliga biträden för att fler ska kunna få rättshjälp, vilket är en viktig rättssäkerhetsfråga, och vi vill satsa mer på ersättning för skador som uppkommit på grund av brott.

Eftersom budgetramen för Miljöpartiet är större än regeringens finns det ingen möjlighet att göra ett yrkande. I stället hänvisar jag till Miljöpartiets särskilda yttrande i betänkandet.

Fru talman! Jag avkrävs svar när jag gav ett tydligt svar, men jag får inte svar på mina frågor. Vi säger nej till Mikael Damsgaards skattesänkningar för höginkomsttagare. Jag tror att det var tydligt tidigare, och jag understryker det en gång till. Har man 150 000 kronor i månadslön behöver man inte 3 000-4 000 kronor extra varje månad.

Min fråga är återigen: Varför tycker Moderaterna att det är viktigare med skattesänkningen än att satsa på rättsväsendet? Är man nöjd med den situation vi har? Tycker man att polisen har för mycket pengar, att Kriminalvården har för mycket pengar och att Säkerhetspolisen och Sveriges Domstolar har för mycket pengar? Går det för mycket pengar till det förebyggande arbetet?

Jag tycker inte det. Mikael Damsgaard tycker uppenbarligen det. Han tycker uppenbarligen att det är viktigare att människor som har riktigt höga inkomster får ännu mer än att vi satsar det mest basala i samhället, nämligen trygghet för alla oss som bor här.

Fru talman! Att Mikael Damsgaard och Moderaterna inte har koll på Miljöpartiets syn på det finanspolitiska ramverket förvånar dessvärre inte. Det är sant att vi vill ha en annan modell än den vi har.

Vi vill att Sverige ska ha en investeringsbudget och att vi finansierar sådant som vi har nytta av och som har värde för lång tid framåt vid sidan av driftsbudgeten. Vår syn på det finanspolitiska ramverket innebär att det som är driften för staten ska gå plus minus noll över en konjunkturcykel. Att vi, till skillnad från regeringen, vill ha tåg som går att lita på är också helt korrekt. Mikael Damsgaard är svaret skyldig om hur hans favoritprojekt, exempelvis kärnkraften, ska finansieras. Ska Mikael Damsgaard dra ned 300 miljarder på rättsväsendet, miljövård, infrastruktur och på alla områden för att finansiera kärnkraften, eller hur har han tänkt sig? Miljöpartiet har ett svar. Regeringen och Moderaterna har det inte.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Rättsväsendet

Fru talman! Mikael Damsgaard försökte i ett tidigare replikskifte få det till att det skulle bli svårt för Socialdemokraterna och Miljöpartiet att enas om hur satsningar på rättsväsendet ska se ut. Jag kan konstatera att Miljöpartiet vill se 1,6 miljarder mer på rättsväsendet än vad Mikael Damsgaard uppenbarligen tycker är tillräckligt.

Mikael Damsgaard påstår att vi vill se stora skattehöjningar. Sanningen är att vi säger nej till de skattesänkningar som regeringen gör för höginkomsttagare med 3 000-4 000 kronor netto i månaden för dem som har 150 000 kronor i månadslön.

Fru talman! Varför tycker Mikael Damsgaard att det är mer prioriterat med skattesänkningar för höginkomsttagare än att satsa på rättsväsendet och mot gängkriminaliteten?

Herr talman! Nu har riksdagens partier genom sina företrädare i justitieutskottet redogjort för sina ståndpunkter om förslaget att införa anonyma vittnen i svensk rätt. Jag ska som sista talare ut i mitt inlägg redogöra för varför jag och Miljöpartiet säger nej till förslaget. Jag yrkar avslag på förslaget i betänkandet och bifall till reservation 1.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Anonyma vittnen

Regeringen har argumenterat för att det här är en mönsterbrytande åtgärd som behövs för att gängbrottsligheten har blivit ett så allvarligt samhällsproblem som det de facto är. Men samtidigt står det i propositionen att bedömningen är att anonyma vittnen kommer att användas ytterst sparsamt.

Utifrån våra grannländer, som har detta sedan olika tidpunkter tillbaka, vet vi att det inte används speciellt ofta. I Norge har man använt det i noll fall, enligt vad juristerna där kan komma ihåg. I Finland har det använts vid ett tillfälle. Då handlade det om krigsbrott i Irak eller Syrien. I Danmark har det använts vid ett par tillfällen.

Frågan är, herr talman, vad som är mönsterbrytande. Jag är rädd för att det inte är det oroande mönstret att få vill eller vågar vittna, utan det som är mönsterbrytande är att det avviker från en grundläggande ordning i svensk rätt men utan att ha några uppenbara fördelar.

Herr talman! Man kan ha invändningen att även om det inte skulle användas i särskilt många fall skulle det kunna vara till hjälp i ett enstaka fall. Och om det så bara är i ett fall är det ändå värt allt detta. Jag har fört diskussioner med företrädare som är positiva till förslaget som har argumenterat så: Det räcker med ett fall för att det ska vara värt det. Men då bortser man från de risker som finns.

Med denna förändring är nämligen risken stor att om möjligheten att vittna anonymt ges för en eller några kommer det att skapa förväntningar hos den stora massan att kunna använda detta regelmässigt. Det är inte jag som hittar på det här, utan det varnar inte minst Lagrådet för men även många andra. Finns möjligheten för några kommer alla att vilja ha den, för det är aldrig bekvämt att vittna, inte ens i enkla fall. Många gånger är det farligt. Det finns ingen som helst anledning att negligera det. Det här kommer att röra sig om mycket få fall, och de allra flesta kommer även i fortsättningen att behöva vittna öppet. Det går inte att nog understryka att det behöver göras väldigt mycket mer för att stärka skyddet för dem.

Frågan är också, herr talman, vilken nytta ett anonymt vittnesmål ger. Den konstruktion som man har valt, det vill säga att rättens domare och nämndemän inte kommer att veta vem som vittnar, är bra på så sätt att det blir rättvist under rättegången genom att försvaret och de som ska döma har samma information, men det gör också att värdet blir väldigt begränsat.

Jag är rädd för att det som flera har tagit upp i debatten om att bevis med ringa värde är bättre än inget leder helt fel. Man bortser då från risken att det kan vara ett felaktigt vittnesmål och att det därmed blir ett villospår i stället för ett litet bevisvärde. Det, herr talman, är en risk som i så fall sätter rättssäkerheten ur spel.

Herr talman! En aspekt som jag tycker har diskuterats för lite överlag är vad som händer i de fall där ett vittne har beviljats anonymitet men anonymiteten sedan röjs. Om vi kommer att se sådana fall framöver, där någon som har fått statens garanti att förbli anonym sedan blir utsatt för en hämndaktion, hur kommer då ansvarsutkrävandet att se ut? Vad kommer det att göra med förtroendet för rättsväsendet? Det här är frågor, herr talman, som inte har fått några svar och som i alltför liten utsträckning har belysts.

Anonyma vittnen

Herr talman! Jag ska inte gå in alltför djupt i beredningen av det här ärendet, men eftersom jag nu ändå står här i talarstolen kan jag ta tillfället i akt att klaga över att remisstiden var i kortaste laget och att antalet remissinstanser var för litet. Det var alltför snävt.

Herr talman! Jag kan konstatera att Lagrådet avstyrker hela förslaget. Lagrådet förutsätter att bevisvärdet av ett anonymt vittnesmål kommer att vara oerhört lågt. Värderas det å andra sidan högt blir det i stället ett hot mot rättssäkerheten. Lagrådet pekar också på att förväntningarna från allmänheten kommer att vara ganska stora på den här reformen och de möjligheter den kommer att ge.

Herr talman! Mycket talar alltså för att det här förslaget kommer att skada och att vinsten blir ingen alls eller väldigt begränsad. Därför, herr talman, borde riksdagen avslå propositionen. Jag yrkar bifall till reservation 1.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 27 november.)

Herr talman! Det är helt sant att utvecklingen på området har varit negativ och att det finns all anledning att arbeta för att vittnen överlag ska få ett betydligt bättre skydd än vad man har i dag. Jag hoppas och utgår från att både Martin Melin och regeringen tycker det. Oavsett vad vi tror att detta kommer att leda till kommer det här trots allt att röra ett fåtal. Den stora mängden vittnen kommer även i fortsättningen att få vittna öppet och kommer att behöva ett större skydd från rättssamhället än vad som är fallet i dag.

Herr talman! Jag ska inte bli långrandig. Vi har haft en diskussion. Jag beklagar att minoriteten i Liberalerna inte fick gehör. Men säga vad man vill om Liberalerna är våra partier ändå ibland lika i det avseendet att vi ofta har transparenta diskussioner och att man kan följa vad olika företrädare tycker och tänker. Jag tror att det gagnar demokratin på flera olika sätt.