Fru talman! har frågat statsrådet Elisabeth Svantesson om hon kommer att ta initiativ till en offentlig utredning som ser över såväl för- som nackdelar med svensk anslutning till euron, hur hon ställer sig till en ny folkomröstning om euron, om hon och regeringen kommer att förhandla om ett svenskt undantag från införandet av euron och hur hon ställer sig till att Sverige ska gå med i EU:s bankunion.

Interpellationen har överlämnats till mig.

Sedan 1999 är euron den officiella valutan i euroområdet, och 20 av EU:s 27 medlemsstater har euron som valuta. Sverige deltar inte i EU:s valutaunion. Det får ses mot bakgrund av utgången av den rådgivande folkomröstning som skedde 2003 och som de dåvarande riksdagspartierna valde att respektera. Ett initiativ till en omprövning av det ställningstagandet bör vila på en stark folklig förankring. Frågan är inte aktuell för närvarande.

Sedan 2014 finns ett gemensamt system för tillsyn över banker och hantering av banker i kris i euroområdet, EU:s bankunion. Sverige deltar inte i EU:s bankunion. I betänkandet Sverige och bankunionen (SOU 2019:52) redovisas för- och nackdelar med ett svenskt deltagande i EU:s bankunion. Frågan är komplex och är tydligt förknippad med frågan om ett svenskt deltagande i EU:s valutaunion.

Fru talman! Frågan är inte aktuell, och jag har inget sådant besked att lämna i dag.

Däremot sätter jag stort värde på Rasmus Lings sätt att resonera kring frågan. Det är bra om svåra frågor kan föregås av en transparent diskussion där många parter ges möjlighet att delta och där landets medborgare har möjlighet att reflektera över de vägval som man står inför.

Jag kan heller inte annat än hålla med Rasmus Ling om att världen i dag på många sätt är väldigt annorlunda mot hur den var då, vilket såklart kan addera till argument både för och emot en euroanslutning.

Som en liberal person gläds jag åt den generella utvecklingen i Sverige, där vi söker oss till mer av internationella samarbeten och gemenskaper. Natoanslutningen är ett sådant exempel. Nu står Sverige äntligen fullt och fast med den övriga västvärlden för våra värderingar och principer kring demokrati, fred, säkerhet och mänskliga rättigheter.

Andra områden där det har skett en liknande om än inte lika binär utveckling är till exempel miljöområdet, där jag vet att både Rasmus Ling och jag har ett varmt engagemang. Där har vi haft en glädjande och, troligtvis, för mig och Rasmus Ling gemensam seger i att väldigt många frågor på miljöområdet har blivit viktiga europeiska frågor.

Var och en för sig kan givetvis göra insatser som både förbättrar och försämrar för miljö, natur och klimat, men det är alldeles uppenbart så att de stora förändringarna kan komma till stånd om vi är många som gör dem tillsammans. En någorlunda bra reglering för väldigt många människor kan ju ha mycket större effekt än en helt perfekt reglering för ett fåtal personer, och på område efter område har det skett en förflyttning mot mer av gemenskap på områden som till sin natur är gränsöverskridande.

Jag kan också bara skriva under på allt som Rasmus Ling säger om världsutvecklingen. Storbritannien har lämnat EU-samarbetet, och Rasmus Ling nämner - lite underförstått, tror jag - att det är klart att det finns en skillnad i att Sverige då var ett land som tillsammans med Storbritannien och andra var med i EU men inte i eurosamarbetet. Nu har Sverige inte den gemenskapen med Storbritannien längre, utan nu står vi med andra länder utanför eurosamarbetet men med i EU-samarbetet.

Så där kan man fortsätta ganska länge med att stapla för- och nackdelar på varandra. Man kan givetvis rikta en hel del kritik mot hur kriser har uppkommit och hur länder sköter sina ekonomier och så vidare.

Man kan konstatera att euron ändå har bestått och klarat sig genom kriser. Andra skulle kunna tillägga att många europeiska länder har väsentliga problem med sina offentliga finanser, som vi inte har i Sverige. I Sverige har vi välskötta offentliga finanser. De är motståndskraftiga. Vi har låg skuldsättning. Vi har mycket hög grad av hållbarhet i våra offentliga finanser om man jämför med andra.

Jag delar Rasmus Lings ansats att det här lämpar sig för en stor och bred diskussion. Möjligtvis kan man lägga till att en utredning inte nödvändigtvis är enda sättet att ha en diskussion. Det finns givetvis många andra som också har möjlighet att resonera vidare kring eurofrågan. Att man resonerar vidare kring och fördjupar sig i något måste ju inte ske i form av en statlig utredning. Jag utesluter inte att det här är en fråga som skulle kunna lämpa sig för ett sådant format, men något sådant besked har jag inte att ge i dag.

Fru talman! Frågan om deltagande i bankunionen är tätt förknippad med euromedlemskapet. Jag säger inte att det tekniskt är en helt nödvändig förutsättning, men det hänger ändå naturligt samman på många sätt. Det ena eller det andra är troligtvis inte lika aktuellt som både och i det här fallet.

Vad gäller Rasmus Lings andra frågor kan jag egentligen bara upprepa mitt svar att ett initiativ till omprövning av vårt ställningstagande bör vila på en stark folklig förankring. Frågan är inte aktuell för närvarande. Även om världen har förändrats verkar inte den svenska opinionen ha ändrats särskilt mycket. Det är nog ändå en rimlig förutsättning för ett sådant projekt att det finns någon förskjutning i opinionen åt det ena eller andra hållet. Att gräva ned mig djupare i någon skyttegrav än så avser jag inte att göra i den här frågan.

Fru talman! Jag är medveten om att det är interpellanten som ställer frågor och jag som ger svar, men min nyfikenhet har ändå triggats. Vad tycker interpellanten själv om frågorna kring euroanslutning och bankunionsmedlemskap? Det skulle möjligtvis ha påverkan på opinionen om det finns politiker och partier som traditionellt har haft en mycket avvaktande eller negativ inställning till detta helt plötsligt skulle visa sig vara för.

Fru talman! Jag tackar Rasmus Ling för redogörelsen för sin bedömning av frågan. Den tar jag givetvis till mig, liksom andra bedömningar jag hör. Jag förstår att när man lyssnar på diskussionen kan det framstå som lite tråkigt, passivt eller väl försiktigt att säga så. Men det ingår i rollen när man ska styra i väldigt svåra och komplicerade frågor. Det här är ju genuint svårt. Det finns övertygande argument emot en euroanslutning, och det finns övertygande argument för en euroanslutning.

Sverige har på sistone tagit stora kliv in i den västliga gemenskapen genom att bli integrerat i Nato fullt ut. I någon mån är det såklart där Sverige hör hemma. Vi ska inte vara åskådare och sitta vid sidan av när det gäller vår gemensamma internationella säkerhet. Vi ska vara med. Jag är glad över att Sverige är där.

Jag är också glad över stora positionsförflyttningar framåt som har gjorts i EU-samarbetet på till exempel miljöområdet. Allt är inte perfekt eller färdigt, men det faktum att vi kan samla EU:s länder kring gemensamma EU-regler på miljöområdet ger oss givetvis mycket större muskler när vi möter globala utmaningar i fråga om natur, djur och klimat. I den andan ska Sverige alltid vara en konstruktiv och drivande kraft i EU-samarbetet.

När det gäller euron har jag inga nya besked att ge här i dag, men jag välkomnar att det finns en bred och djup diskussion om eurosamarbetet bland både experter och människor i allmänhet. Såtillvida delar jag interpellantens resonemang om att det här är en fråga som bör diskuteras. Men jag har inga besked att ge i dag avseende medlemskap eller utredningar. Att vi har en diskussion om en viktig fråga är dock mycket välkommet.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.