Herr talman! Frågan är vad som är viktigast - hur mycket pengar polisen får till sin budget, eller vad de gör med pengarna, det vill säga vilka resultat de levererar.
I min värld kommer alltid resultaten att vara viktigare än budgeten.
Så tänker också många poliser ute på gator och torg när det kommer till prat om polisens budget. De vill veta vad de får i lön, vilka ob-tillägg de har och hur många helger de måste jobba. Kan jag få semester i sommar? Finns det pengar till utbildning? Kan jag byta ut den här gamla bilen? Min uniform är trasig, kan jag få en ny? Blir det något julbord?
Poliserna ser till verksamheten. De ser till den vardag de jobbar i.
Är man chef över någon av de myndigheter som vi diskuterar i dag, till exempel polisen, gäller det att kunna hålla två bollar i luften samtidigt. Budgeten ska såklart hållas, men också verksamheten är viktig. Resu…
Visa hela anförandet
Herr talman! Frågan är vad som är viktigast - hur mycket pengar polisen får till sin budget, eller vad de gör med pengarna, det vill säga vilka resultat de levererar.
I min värld kommer alltid resultaten att vara viktigare än budgeten.
Så tänker också många poliser ute på gator och torg när det kommer till prat om polisens budget. De vill veta vad de får i lön, vilka ob-tillägg de har och hur många helger de måste jobba. Kan jag få semester i sommar? Finns det pengar till utbildning? Kan jag byta ut den här gamla bilen? Min uniform är trasig, kan jag få en ny? Blir det något julbord?
Poliserna ser till verksamheten. De ser till den vardag de jobbar i.
Är man chef över någon av de myndigheter som vi diskuterar i dag, till exempel polisen, gäller det att kunna hålla två bollar i luften samtidigt. Budgeten ska såklart hållas, men också verksamheten är viktig. Resultaten måste levereras.
Jag har som polis jobbat under åtta olika justitieministrar och sju olika rikspolischefer. Det har varit med blandade känslor och blandade resultat. I dag känner jag mig, för första gången under mina 33 år som verksam inom Polismyndigheten, trygg. Vi har en regering som förstår vikten av att satsa på rättspolitiken. Vi har en justitieminister som har vilja, mod och ambitioner. Vi har en rikspolischef och biträdande rikspolischef som har vilja, visioner och även där ambitioner. Förutsättningarna för att Sverige även framöver ska ha en bra och fungerande rättspolitik och en väl fungerande polismyndighet är således goda.
Rättsväsendet
Förutom det självklara att brottsligheten ska minska och människors trygghet öka är man från regeringens håll tydlig med att man vill se att polisen visar resultat. Det ska bli fler lokalt närvarande poliser, så kallade områdespoliser. Man vill se en bättre uppklaringsprocent och bättre utredningsresultat av mängdbrotten, de så kallade vardagsbrotten. Våld i nära relation ska vara fortsatt prioriterat. Man vill också att arbetet mot den organiserade brottsligheten med skjutningar, sprängningar och rekrytering av unga även fortsättningsvis ska ligga högt upp i prioriteringen.
För att kunna göra detta får Polismyndigheten i budgeten 45 miljarder. Det är mer pengar än vad polisen har fått någonsin tidigare. Men med det kommer också krav på prestation. Då är vi tillbaka till det jag sa i början av anförandet om budget och resultat: Budgeten ska hållas, men man måste också leverera resultat.
Herr talman! Det skjuts och dödas fortfarande i Sverige på en helt oacceptabel nivå. Då kan man vara raljant och säga: Titta, det skjuts ju trots att regeringen lägger fram offensiv politik och offensiva lagar och polisen får mer resurser än vanligt. Så kan man säga, och så får man applåder i de egna leden.
Men låt oss stanna upp i den tanken en sekund och i stället tänka: Hur illa hade det varit om den här regeringen inte hade varit så offensiv som den är? Om den bara hade suttit passiv och tittat på, som tidigare regeringar gjort genom åren, hur hade det sett ut då?
Den här regeringen har producerat reform efter reform, lag efter lag. Mycket av det som Polismyndigheten har sagt att man behöver för att kunna vara effektiv har man fått.
Men arbetet mot kriminaliteten, inte minst den organiserade kriminaliteten, är svårt. När polisen flyttar fram sina positioner och blir mer effektiv ser de kriminella till att ducka och hitta andra vägar och andra sätt att tjäna pengar. I dag ser vi hur allt fler i ledande positioner inom de kriminella nätverken inte längre är verksamma i Sverige utan befinner sig utomlands, inte sällan i lite mindre demokratiska länder där det är svårt att få till ett samarbete för de rättskipande myndigheterna. Där är det svårt att komma åt dem.
Här hemma i Sverige kan polisen störa verksamheten - göra det jobbigt att vara en del av de kriminella nätverken, göra det jobbigt att vara kriminell. Ledarna är dock svårare att komma åt. Vi kan kapa armarna på draken, men vi behöver kapa huvudet.
Det här kräver ett nytänk. Jag gläds därför när jag ser att regeringen och justitieministern är med och ligger i framkant i det jobbet. Jag noterade att justitieministern varit utomlands och träffat sina motsvarande ministrar i syfte att komma fram till bra samarbeten. Jag vet att även Polismyndigheten jobbar i den riktningen. Det bådar gott.
Herr talman! Jag har en kollega på polisen som kallas för "Doktorn". Han är ett känt ansikte i Gamla stan här i Stockholm, där han inte sällan syns åka runt i gränderna på sin segway. "Doktorn" är områdespolis, och han är enligt mig urtypen för hur en områdespolis ska vara. Han är tillgänglig. Han syns. Han är ute och jobbar på gator och torg. Han känner näringsidkarna i området. Han känner dem som bor i området. Han vet vilka som brukar leta burkar i papperskorgarna. Han vet vilka portar som har trasiga lås. Han kan ficktjuvarnas knep på julmarknaden. Han kan känna igen en bedragare på långt avstånd. Det finns inte mycket som sker i Gamla stan som inte "Doktorn" känner till.
Det är så här en områdespolis ska vara. Han eller hon ska vara ett naturligt inslag i gatubilden. En områdespolis ska ha kunskap om sitt område, om dem som bor där, om dem som besöker det och om dem som är verksamma i det, legalt eller illegalt. Det är då det brottsförebyggande arbetet fungerar. Det är då områdespoliserna gör skillnad.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Rättsväsendet
Det här vittnar många områdespoliser om i dag: Det fungerar bra när de får arbeta problemorienterat, när de får verka ostört från annan verksamhet och när de får jobba långsiktigt.
När det kommer till det brottsförebyggande arbetet och vikten av det tror jag att jag sa det här förra året, och jag kan upprepa det igen. Polisen jobbar på tre sätt: brottsförebyggande, ingripande och utredande. Ju mer brottsförebyggande polisen kan jobba, desto mindre behöver man ingripa och desto mindre behöver man utreda. Då kan man också flytta resurserna till det brottsförebyggande arbetet.
Men för att det ska finnas tillräckligt många områdespoliser krävs det att polisen får växa. Det gör den också. Det blir fler poliser här i Sverige. I somras klev vi över den magiska gränsen: 24 000. Nu är det alltså över 24 000 poliser. Så många poliser har det aldrig någonsin funnits i Sverige.
Om den här kammaren hade varit full av poliser hade det applåderats nu. Fler poliser betyder nämligen att arbetsmiljön för våra poliser blir bättre. Det blir fler som delar på helger, nätter och övertid. Det innebär att fler poliser kommer att stanna kvar i yttre tjänst, där det behövs poliser.
Herr talman! Till sist och kanske viktigast - jag ser i dag med oro på hur allt fler unga dras in i kriminalitet, i grov kriminalitet. Tonåringar rekryteras för att utföra transporter av narkotika och vapen och för att mörda. Det finns i dag platser på nätet och appar där uppdragen ligger som menyer på restaurangerna. Det är bara att välja och vraka. Man får 10 000 för att transportera en väska från Helsingborg till Stockholm, 100 000 för att skjuta skallen av någon i Eskilstuna, 25 000 för att spränga en bil i Upplands Väsby och så vidare. Listorna är långa och många.
Det här är såklart lockande och frestande för en ung person som det kanske går dåligt för i skolan, som lever i en dysfunktionell familj och som har vuxit upp med våld och droger. Det kan vara en ung person som ingen ser, som ingen frågar hur han har det eller hur han mår. Det kan vara en ung person som under hela sin uppväxt har fått höra att han inte duger, att han inte är bra på något och att han är värdelös.
Då kommer de här grabbarna, som peppar honom och stöttar honom och får honom att ta ett av de här uppdragen. De hejar på honom: Skjut in genom dörren bara. Det är ingen fara. Du kommer inte att åka fast.
Efter att han har gjort det är han någon. Äntligen finns det några som ser honom, som uppskattar honom och som berömmer honom. Och de där andra, de som tidigare inte såg honom, tittar nu på honom med helt andra ögon, med någon form av respekt men framför allt med rädsla. Detta lyfter honom. Det ger honom självförtroende. Helt plötsligt är han någon.
Men livet i kriminalitet är inte lösningen. Det är ofta bara en kortsiktig flykt undan någonting annat. Inte sällan blir livet i kriminalitet och de kriminella nätverken snabbt obehagligt. Det som från början var frivilligt och spännande blir snart tvång och obehag. Plötsligt blir skjutandet och dödandet verklighet. Du blir själv ett av målen. Du börjar sova dåligt, du är stressad, du får ångest, du skaffar skyddsväst, du vågar inte röra dig fritt och du skippar skolan. Droger, vapen, kontroller och visitationer av polisen blir vardag.
Plötsligt en dag sitter du där i cellen med kala väggar. Du är ensam och övergiven. Gängen skiter i dig. Det finns andra som kan ta över efter dig. Än en gång är du tillbaka där du var från början - ensam och övergiven, och ingen ser dig.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Rättsväsendet
Herr talman! Där har vi, samhället, en skyldighet att göra något. Vi måste finnas där tidigt och fånga upp de här unga männen som inte blir sedda i dag och de barn som inte känner att de har några andra alternativ än att söka sig till de kriminella gängen. I någon form av desperation att bli något, att vara någon, är de beredda att döda. Vi pratar om barn som är så unga som 12 eller 13 år. De är vilsna, övergivna och osedda. Vi måste stoppa nyrekryteringen. Den debatten får vi aldrig sluta ta, herr talman.
(Applåder)
(TALMANNEN: En mild påminnelse om vårdat språk i kammaren. I kammaren säger vi att man struntar i saker och använder inte det verb som ledamoten använde.)





