Magnus Berntsson

Herr talman! Jag vill tacka ledamoten Büser för frågorna. Jag tycker att vi är ett väldigt trovärdigt parti som vågar ta itu med situationen i Iran samtidigt som vi ser dess inflytande och påverkan på hela situationen i Israel och i Palestina. Där tycker jag att ledamoten Büsers parti har varit mycket tystare under väldigt lång tid. Jag menar inte de senaste veckorna, för nu har man börjat vara tydlig. Men särskilt under sitt regeringsinnehav var man väldigt tyst när situationen i Iran diskuterades. Jag tycker inte att det är särskilt trovärdigt.

Johan Büser räknade upp ett antal sammanhang. Jag kanske inte instämmer helt i beskrivningen av de sammanhangen. Jag tycker inte att det är rimligt att bara nämna att min partiledare sa att Israel gör världen en tjänst och sluta med de orden, för det fanns en förlängning. Det handlade ju om att man faktiskt har gjort någonting åt terrororganisationen Hamas. Det var det som frågan gällde.

Därför blir mina motfrågor till ledamoten Büser: Tycker ledamoten att man skulle ha låtit Hamas fortsätta med sina terrorattacker? Borde detta inte ha hanterats av den sida som blev anfallen, det vill säga den israeliska?

Herr talman! I början av denna vecka firades purim i Israel. Högtiden påminner om berättelsen i Esters bok om hur judar i dåtida Persien hotades av utplåning men till slut räddades. Det är en berättelse från historien, från en annan tid, men den rymmer en påminnelse som känns märkligt aktuell.

I det land som en gång kallades Persien, dagens Iran, finns i dag en regim vars ledarskap återkommande talar om att Israel måste sluta existera. Just denna regim finansierar och beväpnar också de grupper som driver konflikterna i regionen vidare: Hamas i Gaza, Hizbollah i Libanon och huthirörelsen i Jemen.

När vi i dag diskuterar situationen mellan Israel och Palestina behöver vi därför våga se och tala om även det större sammanhanget. Mycket av instabiliteten i Mellanöstern börjar nämligen hos det som med rätta kan beskrivas som ormens huvud: den iranska regimen.

Terrorattacken mot Israel den 7 oktober 2023 var en brutal påminnelse om vad denna ideologi leder till i praktiken. Civila mördades brutalt och kallblodigt. Människor kidnappades. Det var en attack som syftade till att skapa maximal rädsla och maximal destabilisering.

Irans strategi drabbar dock inte bara Israel. Den drabbar hela regionen.

Hamas styre i Gaza har under många år inneburit ett samhälle där resurserna har gått till raketer och tunnlar i stället för till skolor, sjukvård och utveckling.

Huthirörelsens attacker i Röda havet hotar internationell handel och sjöfart.

Hizbollah förvandlade Libanon till ett land där en väpnad milis har stått över staten. I dag hörs också en växande förtvivlan i Libanon, inte minst bland många shiamuslimer, över att Hizbollah än en gång kastar in landet i krig genom sina missilattacker mot norra Israel, instruerade av Islamiska revolutionsgardets män, som är på plats, utsända av Iran. För allt fler står det nu klart att organisationen inte agerar för Libanons skull utan tjänar den iranska regimens intressen.

Därför är det svårt att tala seriöst om fred i Mellanöstern utan att också tala om Iran.

Herr talman! Mitt i allt detta får vi inte glömma den mycket svåra humanitära situation som civila i Gaza lever i. Civila har drabbats hårt av kriget. Barn, familjer och äldre lever under mycket svåra förhållanden. Humanitärt bistånd måste nå fram, och internationell humanitär rätt måste respekteras av alla parter, inklusive Israel.

Vi måste samtidigt vara tydliga med att Hamas bär ett avgörande ansvar för den tragedi som utspelat sig i Gaza. Organisationen har under lång tid byggt upp sin militära infrastruktur mitt i civila områden. Vapenlager har placerats i bostadsområden, i skolor och i närheten av sjukhus. Civila har använts som mänskliga sköldar. Det har gjort konflikten ännu mer tragisk. Om vi menar allvar med en fredlig framtid för Gaza kan Hamas inte ha en roll i Gazas framtida styre.

Nu råder en bräcklig vapenvila i Gaza, och implementeringen av den andra fasen av fredsplanen för att skapa en ny ordning i Gaza pågår. Efter att gisslan har frisläppts ligger fokus nu på att stabilisera situationen, säkerställa ett adekvat och permanent humanitärt stöd samt lägga grunden för ett civilt palestinskt styre i Gaza utan Hamas.

Ambitionen är att på sikt möjliggöra en omfattande återuppbyggnad och skapa mer långsiktig stabilitet. För att en sådan process ska lyckas krävs också ett brett regionalt engagemang. Gulfstaterna kommer att spela en avgörande roll, både politiskt och ekonomiskt, i arbetet med att återuppbygga Gaza och stödja nya civila strukturer.

De regionala normaliseringsprocesser som har inletts genom Abraham Accords visar också att det finns en möjlighet till ett nytt regionalt samarbete där fler arabländer utvecklar relationer med Israel. Om dessa processer kan fortsätta och fördjupas kan de bidra till en mer stabil regional ram för fred och utveckling.

Herr talman! Sveriges linje måste vara tydlig. Israel har rätt att existera och rätt att försvara sig mot terrorism. Samtidigt måste alla militära insatser ske inom ramen för internationell rätt och med största möjliga hänsyn till civila.

På längre sikt behöver vi fortsätta att sträva efter en hållbar lösning. Och det finns inget bättre alternativ än två stater som lever sida vid sida i fred och säkerhet – ett demokratiskt och säkert Israel respektive en framtida demokratisk palestinsk rättsstat med fungerande institutioner som tar hänsyn till Israels legitima säkerhetsbehov.

Det är också viktigt att vara tydlig med att utvecklingen på Västbanken väcker stor oro. Våld från extrema bosättare mot palestinska civila är oacceptabelt och måste fördömas. Den typen av handlingar underminerar rättsstatens principer och riskerar att ytterligare förvärra en redan mycket spänd situation.

Det är uppenbart att den fortsatta bosättningsutbyggnaden på ockuperad mark försvårar möjligheterna för en framförhandlad tvåstatslösning. Om vi menar allvar med en framtid där israeler och palestinier kan leva sida vid sida i fred och säkerhet måste också sådana handlingar tydligt motverkas. Extremism, oavsett från vilken sida den kommer, utgör hinder som för oss längre bort från fred.

Herr talman! EU och dess medlemsstater behöver bidra till humanitärt stöd och till återuppbyggnad men behöver också stå upp tydligt mot terrorism och de aktörer som systematiskt undergräver stabilitet i regionen. Att motverka Irans destabiliserande roll är därför inte bara en sidofråga. Det är själva frågan. Fred i Mellanöstern börjar där ofreden har sin härkomst: hos ormens huvud – den iranska regimen.

Jag vill yrka bifall till förslaget i utskottets betänkande i dess helhet.

(Applåder)

Herr talman! Jag uppfattar, som sagt, inte att jag och ledamoten Risberg har samma bild av vad KKL Sverige står för. Det var med KKL Sverige som ett antal kristdemokrater åkte på en resa för att se det arbete man har gjort med att plantera inte minst skog i obebodda områden.

Men det som är viktigt just nu är att fredsprocessen går vidare. Där har vi faktiskt en möjlighet nu som vi inte får missa från världens sida. Vi måste se till att vi kommer till en framförhandlad tvåstatslösning, där parterna i området är engagerade och där Europa hjälper till. Det är det som kan förändra saken i grunden för att man ska få en situation där man kan leva gemensamt i området.

Herr talman! Det känns som att vi kommer tillbaka till replikskiften som jag och ledamoten har haft i tidigare års utrikespolitiska debatter. Vi skiljer oss verkligen åt i synen på KKL. Jag stämmer inte in i den syn som ledamoten Risberg har. KKL Sverige är, som jag uppfattar det, en mycket seriös organisation.

När det gäller de övriga inbjudna som ledamoten nämner vet jag att några av dem inte alls har bjudits in i Kristdemokraternas namn. Exempelvis var det en samling där ledamöter från alla partier i Knesset var på plats. Så är det ibland när delegationer kommer till Sverige. Vi har bland annat tagit emot delegationer från Tyskland där även AFD har varit med. Vad ska man göra i det läget? Ska man säga att alla inte får vara med?

Jag säger: Det viktigaste man kan göra i de sammanhangen är att vara tydlig med vad man tycker om frågorna. Det försöker jag alltid vara i de sammanhangen.

Är det ordet ”alltid” som går att ifrågasätta i vad jag sa? Stryk ordet ”alltid” om det går att hitta något exempel. Men Kristdemokraterna är tydliga med att den israeliska bosättarpolitiken är ett hinder mot tvåstatslösningen. Och vi vill se en framförhandlad tvåstatslösning.

Herr talman! En framförhandlad tvåstatslösning är den enda väg framåt som vi från kristdemokratiskt håll ser som möjlig. Det är inte enkelt. De senaste åren har ju inte gjort att parterna har förts närmare varandra.

Men det har samtidigt hänt en del som faktiskt talar för att det nu finns bättre möjligheter. Framför allt har Gulfstaternas engagemang ökat. Länder i närområdet har också ett starkt intresse av normaliseringsprocesser med Israel, vilket dessa länder också använder för att sätta tryck på den israeliska regeringen att gå vidare med en framförhandlad tvåstatslösning. Det finns ju med som en del i den så kallade fredsplanen.

Herr talman! Kristdemokraterna har alltid varit tydliga med att bosättarpolitiken är ett hinder för att man ska kunna nå fred. Den är inte förenlig med de beslut som har fattats i FN. Vi har tydligt, både från kristdemokratisk sida och från regeringens sida, kritiserat planerna på det så kallade E1-området. Det är ett större problem än bara en vanlig bosättning, för det är också ett sätt att skära av hela Västbanken och därmed göra det ännu svårare att hitta en väg till fred. Det är i detta läge vi befinner oss just nu, när vi ska börja diskutera fredsavtal i Mellanöstern.

Detta är en del i att vi nu har kommit vidare till del 2 i den så kallade fredsplanen. Där har vi inte sett några konkreta steg än så länge, men detta behöver komma till för att vi verkligen ska kunna få se en långsiktig stabilitet i området, så att människor kan leva sida vid sida och se att de har mycket att vinna genom att samarbeta.

Trumps så kallade fredsråd kan, trots alla problem som vi ser med det, vara första tillfället sedan Osloavtalet som det finns möjlighet att få igång en ny fredsdiskussion, vilket vore eftersträvansvärt.

Herr talman! Vi lever i en tid där auktoritära krafter flyttar fram sina positioner och där människor runt om i världen betalar ett högt pris för att stå upp för sina rättigheter. I en sådan tid måste utrikespolitiken vara tydlig. Den måste vara förankrad i värderingar men också i ansvar.

Herr talman! I helgen samlades hundratusentals människor i München för att uttrycka stöd för ett fritt Iran. De bar på bilder på dem som dödats. De ropade namn som regimen gjort allt i sin makt för att tysta. De krävde frihet, värdighet och ett slut på förtrycket. Jag fick själv möjlighet att tala vid manifestationen och uttrycka mitt partis och vårt lands stöd för alla modiga iranier som i detta nu kämpar. Jag fick också möjlighet att träffa kronprins Reza Pahlavi, som vuxit fram som de facto-ledare för den rörelse som kräver ett alternativ till den islamistiska republiken. Han talade om ett Iran som en dag kan bli fritt, sekulärt och demokratiskt – ett Iran där makten ytterst tillhör folket och där rättsstaten ersätter rädslan.

Den iranska regimen har svarat på protesterna med brutal repression. Människor har skjutits på öppen gata, och kvinnor har misshandlats för att de har vägrat underkasta sig tvång. Studenter, journalister och minoriteter har förföljts. Regimen har gjort våldsamma nedslag mot protesterna. Många människor har frihetsberövats.

Det är inte en serie isolerade övergrepp eller ett system som inte fungerar som det är tänkt; det är ett system som fungerar precis så som det är uppbyggt, ett system vars makt är beroende av tillämpning av våld och rädsla. Det islamistiska revolutionsgardets uppgift är att se till att till varje pris skydda regimen liksom att sprida revolutionen utanför landets gränser, vilket gjort Irans regim till den enskilt största bidragande faktorn till regional instabilitet och terrorism i Mellanöstern.

EU:s beslut att terrorlista Islamiska revolutionsgardet var ett viktigt och efterlängtat beslut och något som vi kristdemokrater och Sverige länge drivit. Sanktionerna behöver dock skärpas ytterligare. De som genom sina ekonomiska nätverk och familjestrukturer upprätthåller förtrycket, liksom ryska oligarkers släktingar, ska inte kunna avnjuta semestrar i Europa. Så länge landet bedriver ett anfallskrig ska den iranska regimens släktingar inte heller kunna göra det. Man behöver därutöver stärka stödet till civilsamhället med de åtgärder som krävs för att bidra till att säkra tillgången till internet och fri information.

Herr talman! Iran är inte en isolerad fråga. I vårt närområde är den mest avgörande konflikten i vår tid Rysslands brutala anfallskrig mot Ukraina. Hur detta krig slutar kommer att forma Europas säkerhet i generationer. Därför är stödet till Ukraina såväl en moralisk solidaritetshandling som en investering i vår säkerhet. Sverige står på Ukrainas sida, politiskt, militärt och ekonomiskt så länge som det krävs. Det är inte bara ord, vilket Sverige har visat. Vi visar, och vi ska fortsätta att visa, handling.

Vi ska fortsätta att öka pressen på Ryssland genom sanktioner. Vi ska verka för att frysta ryska tillgångar används till Ukrainas återuppbyggnad. Vi ska stödja arbetet med att inrätta en särskild tribunal för att utkräva ansvar för de brott som Ryssland begått mot Ukrainas folk.

Sveriges medlemskap i Nato var ett historiskt steg. Vi står inte längre ensamma. Vi bidrar till alliansens avskräckning och kollektiva försvar. Vi stärker säkerheten i Östersjöområdet, på Nordkalotten och i Arktis. Europa behöver ta större ansvar för sin egen säkerhet, och Sverige ska vara en aktiv och trovärdig del av det arbetet.

EU är vår viktigaste utrikespolitiska plattform. I en värld präglad av konflikt och konkurrens behöver Europa vara starkt, enat och handlingskraftigt. EU:s stöd till Ukraina är avgörande. EU:s försvarsdimension växer i betydelse, och EU:s utvidgning till Ukraina, Moldavien och länder på västra Balkan är en långsiktig och strategisk investering i fred och stabilitet.

Säkerhet handlar också om ekonomi, handel och motståndskraft. Vi behöver fördjupa samarbetet med likasinnade i Asien, Afrika och Latinamerika. Vi behöver försvara den regelbaserade handeln och minska farliga ensidiga beroenden. En stark svensk ekonomi bygger säkerhet i en osäker tid.

Vi måste också vara tydliga i vår syn på Kina. Kina är världens näst största ekonomi och spelar en central roll i den globala handeln och den teknologiska utvecklingen. Men landet har samtidigt ett auktoritärt styre som systematiskt undergräver internationella normer och friheter, vilket vi senast såg i domen gällande Jimmy Lay. Målet måste därför vara att Kinasäkra svensk och europeisk ekonomi genom att minska vårt beroende och inte lägga alla ägg i samma korg.

Ett alltför stort beroende av en aktör som använder ekonomiska investeringar som verktyg för politisk kontroll och påtryckningar medför i sig stora säkerhetsrisker. Det såg vi inte minst i Europas tidigare beroende av rysk energi. Vi behöver stärka de europeiska och transatlantiska värdekedjorna, diversifiera våra partnerskap och samtidigt försvara våra demokratiska principer från påtryckningar från Peking. Samtidigt bejakar vi förstås dialog och samarbete i linje med våra intressen och värderingar.

Herr talman! Sverige ska fortsätta att vara en stark biståndsgivare. I en svår ekonomisk tid med krig i vårt närområde har biståndsminskningarna i reella pengar stannat på några få procent. Sverige är 2026 den fjärde eller femte största biståndsgivaren i världen per capita. Den svenska biståndsstrategin för Ukraina är den största strategin någonsin.

Samtidigt fortsätter vi att bidra humanitärt där behoven är som störst, från Ukraina till Sudan och andra krisområden. Svenskt bistånd till sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter och till jämställdhet och global hälsa är en central del av vår utrikespolitik. Det handlar om stabilitet. Det handlar om att förebygga konflikter innan de växer sig större.

Kristdemokraterna fortsätter att driva på för att utvecklingsstödet i större andel ska kanaliseras via civilsamhällets aktörer.

Herr talman! Från Kiev till Teheran ser vi människor som riskerar allt för frihet och framtidstro. Vår uppgift är inte att ersätta deras kamp. Vår uppgift är att aldrig svika dem. Vår uppgift är också att stå upp för frihet, för mänskliga rättigheter och för internationellt ansvarstagande. Ytterst handlar det om att värna vår fred, frihet och säkerhet.

(Applåder)

Herr talman! Jag uppfattar det som att ledamoten tycker att man kan säga saker som att Israel är världens gemensamma fiende och ändå bli nominerad till Nobels fredspris, om man kommer ihåg att lämna in förslaget.

Låt mig påminna om att kritiken mot Albanese inte började nu. Den fanns långt innan ledamoten föreslog att nominera henne till Nobels fredspris. Hon har gjort uttalanden som verkligen har väckt avsmak. Hon har talat om att USA skulle vara underordnat den judiska lobbyn. Det är ett uttryck som ligger obehagligt nära klassiska antisemitiska konspirationsteorier. Hon har ifrågasatt motiven bakom angreppen den 7 oktober.

Därför kvarstår min fråga. Anser Håkan Svenneling att dessa uttalanden är förenliga med den moraliska auktoritet och det omdöme som bör prägla en mottagare av Nobels fredspris? Är det detta som menas med det som ledamoten definierade som ”fredens återkomst”?

Herr talman! Ledamoten Håkan Svenneling, som talade mycket om fred i sitt inlägg, har varit med och föreslagit Francesca Albanese till Nobels fredspris. Men de senaste dagarna har flera länder, däribland Frankrike, Tyskland och Italien, offentligt krävt hennes avgång som särskild rapportör för mänskliga rättigheter i de palestinska områdena med hänsyn till hennes senaste uttalande vid ett al-Jazira-forum i Doha.

Kritiken bottnar i att hon sa: Vi som inte kontrollerar stora mängder kapital, algoritmer och vapen ser nu att vi som mänsklighet har en gemensam fiende. Hon fortsatte med: Västvärldens stöd till Israel bidrar till en sådan situation. Hon tillskrev med andra ord Israel en roll som mänsklighetens ”common enemy”.

En särskild FN-rapportör förväntas vara saklig, opartisk och korrekt i sina formuleringar. När man uppfattas som partisk påverkar det faktiskt förtroendet för hela FN.

Min fråga till Håkan Svenneling är därför: Står du kvar vid din nominering av Francesca Albanese till Nobels fredspris, trots hennes senaste uttalande med antydningar om att Israel är världens gemensamma fiende?

Herr talman! Jag tackar ledamoten Johansson för att han utvecklade sin hållning i sitt svar. I hans huvudanförande var det väldigt mycket fokus på USA och väldigt lite fokus på Iran, så jag tyckte att min fråga var relevant.

Vi är ju många som har sett bilder från Socialdemokraternas tid vid makten när svenska företrädare och ministrar i slöja mötte den iranska regimen med närmast underdånig vänlighet samtidigt som människor i Iran fängslades, torterades och avrättades.

Därför frågar jag Morgan Johansson: Vad är det som gör att vi ska tro på att Socialdemokraterna i dag står för en tydligare linje mot Iran än den ni stod för tidigare? Vad konkret har förändrats i er analys, politik och beredskap när det gäller att sätta press på regimen?

Herr talman! Under den socialdemokratiska regeringen talades det ofta om dialogspår och diplomatiska öppningar gentemot Iran. Samtidigt ser vi hur den iranska regimen fortsätter att finansiera Hizbollah, Hamas och andra. Man slår även brutalt ned sin egen befolkning och planerar och understöder säkerhetshot i Europa. I dag vet vi mer. Vi vet att Iran inte bara destabiliserar Mellanöstern utan också aktivt försöker påverka och hota europeiska samhällen. Den senaste tiden har vi dessutom sett iranska regimtrogna flaggor i Palestinademonstrationer, vilket väcker frågor om hur regimen försöker normalisera sitt inflytande även här i Sverige.

Min fråga till Morgan Johansson är därför: Anser ledamoten att Socialdemokraternas tidigare linje var tillräckligt skarp? Är Socialdemokraterna beredda att verka för betydligt hårdare och mer konsekventa sanktioner mot Iran med anledning av Irans stöd till terrorstämplade proxygrupper? Är Socialdemokraterna också beredda att tydligare erkänna kopplingen mellan Irans agerande i regionen och den konkreta hotbild vi ser mot säkerheten i Europa?

Herr talman! Jag uppskattar det statsministern säger när det gäller frihandel. Vi är i ett läge där vi verkligen behöver diversifiera den europeiska handeln, och vi ser gärna att det sker på många fler ställen.

Jag har tidigare också lyft frågan om risken att vi binder oss i ett nytt ensidigt beroende och i så fall med Kina, vilket jag skulle se som väldigt olyckligt. Det är därför väldigt bra med diversifieringen.

Jag tycker också att de signaler som kom efter mötet visar att frågan om Kina lyftes på allvar och att farhågorna diskuterades på ett bra sätt. Det känner jag mig trygg med. Det är som sagt viktigt att vi klarar båda delar, det vill säga att kunna handla och att inte vara naiva när vi blir utsatta och sårbara.

Herr talman! Tack, statsministern, för redogörelsen och svar på frågor som har ställts hittills!

Det är spännande att de här diskussionerna just nu verkligen förs på allvar. Det är allvar, och om vi inte för diskussionerna och kommer vidare med dem kommer Europa att hamna efter. Om Europa hamnar efter kan vi inte stödja Ukraina, och vi kan inte göra de satsningar som vi själva behöver. Dessutom påverkar det direkt svenska arbetstillfällen. Det här är därför jätteviktigt.

Jag är glad för att det, vad jag förstår, har varit konkreta diskussioner. Det handlar om att skapa bättre villkor för våra företag, och då gäller det att man ser till att man gör regler som är lätta att följa. Det tycker jag är jätteviktigt, och jag hoppas att det är det vi kommer att se i kommissionens förslag framöver.

Det handlar också om att riva hindren och därmed om fortsättningen på frihandelsagendan, som vi från svensk sida alltid har tyckt är viktig men där vi nu ser att det är fler som är på.

Jag skulle gärna höra statsministern säga någonting om hur diskussionerna går om fortsatta frihandelsavtal och var man kan nå längre. Den gemensamma marknaden är kärnan i Europeiska unionens samarbete. Den är direkt kopplad till vår egen möjlighet till försörjning och möjlighet att skapa ett gott liv för våra invånare. Den har också möjlighet att utvecklas mer.

Det är som sagt 30 år sedan den gemensamma marknaden infördes, och vi har fortfarande inte riktigt sett att alla regler har möjliggjort exempelvis en digital gemensam marknad. Det skulle vara intressant att lyssna till statsministern om han har något mer att säga om de frågorna.

Herr talman! Tack, statsministern, för ett resonemang som jag givetvis stämmer in i väldigt mycket!

Det handlar inte om att förbjuda all handel eller allt samarbete med Kina på handelsområdet. Vi har som sagt många svenska företag i Kina, inte minst från Göteborg, som jag kommer ifrån, men vi får inte återigen bygga oss fast i ett nytt beroende med en auktoritär stat. Många europeiska stater lyckades göra sig beroende av Ryssland på energiområdet, och vi har också sett det när det gäller samarbete med Kina på handelsområdet. När man sätter sig i beroendeställning är man inte fri. Då blir vi återigen sårbara.

Jag tror att europeisk konkurrenskraft minskar Europas sårbarhet om vi inte binder fast oss i en annan sårbarhet.

Herr talman! Tack, statsministern, för redogörelsen och för svar på frågor som har dykt upp hittills!

Bara Danmark och Grönland beslutar över Danmark och Grönland. Tänk att det ska behöva sägas! Det är fascinerande. Men det är också skrämmande, för det påverkar tilliten vad gäller den transatlantiska länken. Tillit är en viktig sak, stavas samma fram och bak. Det fick jag lära mig när jag började med politiken.

Det är väldigt viktigt att vi faktiskt försöker hitta sätt att åter bygga upp tilliten. Det är svårt att se att den nuvarande amerikanska administrationen är beredd att hjälpa till med det återuppbyggandet. Men det finns ju motkrafter i kongressen, som vi väldigt tydligt har sett under den här processen.

Vad kan då Europa göra? Europeisk konkurrenskraft minskar Europas sårbarhet, och därför måste vi diversifiera vår handel. Jag var en av dem som kanske var lyckligast över att Mercosuravtalet hade kommit i mål. Jag har längtat efter det en lång tid och blev mycket bekymrad över att Europaparlamentet fattade ett beslut om att fördröja införandet.

Lika glad var jag när ett avtal verkade vara färdigt med Indien. Det är en enorm möjlighet till marknad som faktiskt gör Europa mindre sårbart. På så sätt kan vi koncentrera oss på det vi behöver. Det handlar inte om att bara själva berika oss, utan vi får det lättare att försvara och hjälpa Ukraina liksom att försvara den regelbaserade världsordningen.

Det som gör mig lite orolig är om vi går för långt i att göra avtal och utveckla samarbetet med Kina. Jag skulle gärna höra hur de diskussionerna fördes under mötet.

Fru talman! Tack till utrikesministern, interpellanterna, meddebattörerna och alla som är i salen och lyssnar!

Jag uppskattar enigheten i rummet. Första gången jag stod i riksdagens talarstol lyfte jag upp frågan om terrorlistning av IRGC, och jag är glad över att vi har en gemensam syn i den svenska riksdagen.

Nästan alla av oss som deltar i dagens debatt har partivänner i partier som ingår i de regeringar som stoppar terrorlistningen, och jag tror att vi behöver prata med våra kollegor i de länder som inte ser nödvändigheten av en terrorlistning – hur de nu inte kan göra det. Här har vi alltså en gemensam uppgift, och jag räknar med att vi kommer att göra den.

Den iranska regimens agerande stannar inte vid de egna gränserna. Den förföljer oppositionella i Europa, fängslar utländska medborgare och bidrar aktivt till krig och instabilitet. I nästan varenda stor konflikt är den iranska regimen inblandad, inte minst i Ukraina, som är Sveriges högsta prioritering.

Vi behöver som sagt göra vad vi kan för att övertala våra europeiska vänner att förstå allvaret och förstå betydelsen av en terrorlistning.

Vi måste också visa politiskt och moraliskt stöd till de iranska folken och till alla som vill se ett fritt, demokratiskt och fredligt Iran. Tystnad och halvmesyrer vore ett svek; Sverige och EU måste stå fast i sitt stöd. Irans folk ska veta att de inte står ensamma.

(Applåder)

Fru talman! Det iranska folkets situation är inte ett olycksfall i historien och inte ett tillfälligt politiskt misslyckande. Det är resultatet av ett system som är byggt för förtryck. Det är ett system som använder rädsla, fängelser, tortyr och avrättningar för att behålla makten.

I Iran slås kvinnor, studenter, journalister och oppositionella ned för att regimen vill visa att den inte har tappat kontrollen. Det är så det iranska styret fungerar.

Ändå ser vi mod. Vi ser kvinnor som vägrar att underordna sig, studenter som fortsätter att protestera trots risken att aldrig komma hem igen och föräldrar som sörjer sina barn men ändå säger att kampen för frihet inte får dö med dem. Det är dessa människor som förtjänar vårt tydliga stöd.

Fru talman! Detta är inte bara en iransk fråga. Den iranska regimen är i dag ett av de mest destabiliserande elementen i och utanför regionen. Man bedriver förtryck på hemmaplan men exporterar samtidigt våld, terror och instabilitet. Man förföljer oppositionella i exil, även i Europa. Man frihetsberövar utländska medborgare som politiska förhandlingsbrickor. Man understöder väpnade konflikter och extremistiska grupper.

Låt oss vara tydliga: Iransk militär teknologi används dagligen i Rysslands anfallskrig mot Ukraina. Det finns knappt någon stad eller större tätort i Ukraina som inte har attackerats med iranska Shaheddrönare. Den iranska regimen är därmed en direkt medaktör i detta hot mot Europas säkerhet.

Mot denna bakgrund är Europas och EU:s respons ofta alltför försiktig. Man talar i vissa länder om balans, dialog och tyst diplomati. Men man kan inte balansera med bödlar. Man kan inte kompromissa med tortyr. Och man kan inte förhandla bort kvinnors grundläggande rätt till fria liv.

Det är därför nödvändigt med ett tydligare europeiskt agerande. Det handlar om skärpta och konsekventa sanktioner mot dem som beordrar och genomför övergreppen. Det handlar om ekonomisk och politisk isolering av revolutionsgardet och dess nätverk. EU måste i det här läget verkligen terrorlista hela IRGC. Det handlar också om stöd till rättsprocesser, så att förövare vet att straffrihet inte är ett alternativ.

Lika viktigt är dock stödet till Irans folk – till de demokratiska krafter som vill se ett fritt och fredligt Iran, till kvinnor som vägrar låta staten kontrollera deras kroppar, till unga människor som kräver framtidstro och till dem som trots enorma risker står upp för frihet.

Fru talman! I slutändan handlar det om vilken värld vi vill leva i. Är det en värld där våld lönar sig eller en värld där förtryck möts av motstånd? Är det en värld där kvinnor tystas eller en värld där deras röster är med och formar framtiden?

Sveriges och EU:s hållning måste vara tydlig. Halvmesyrer räcker inte, tystnad är inte neutralitet, och försiktighet får aldrig bli ett svek mot dem som riskerar sin frihet.

Fru talman! Jag vill avsluta med att meddela att Elin Nilsson från Liberalerna hade för avsikt att delta i den här debatten, men på grund av närvaro i EU-nämnden kan hon inte vara med.

(Applåder)

Herr talman! Vi debatterar i dag utrikesutskottets utlåtande om kommissionens arbetsprogram för 2026. Det kan låta tekniskt – ett arbetsprogram bland många andra dokument, men i själva verket handlar det om EU:s kurs i några av de allvarligaste tiderna för Europa på decennier.

För Kristdemokraterna är utgångspunkten tydlig: EU är Sveriges viktigaste utrikespolitiska plattform för att hantera kriget, kriminaliteten, klimatet och konkurrenskraften. Ett starkt och värderingsdrivet EU gör Sverige säkrare och mer välmående och stärker vår röst för demokrati och mänskliga rättigheter i världen.

Herr talman! Kommissionens arbetsprogram slår fast att EU och EU-länderna måste ta ett större ansvar för sin säkerhet och sitt försvar, vilket vi kristdemokrater instämmer i. När Ryssland för ett brutalt anfallskrig mot Ukraina, när den regelbaserade världsordningen pressas tillbaka och när auktoritära regimer flyttar fram sina positioner duger det inte att Europa lutar sig tillbaka och hoppas på andra.

Vi behöver en stark europeisk försvarsindustri, en bättre förmåga att gemensamt upphandla materiel och ett tydligare säkerhetsperspektiv i all EU-politik. Samtidigt ska vi slå fast att Nato utgör grunden för det kollektiva försvaret av Europa och att varje lands säkerhetspolitiska val ska respekteras. EU:s roll är att komplettera – inte ersätta – Nato, men att göra det på ett betydligt mer kraftfullt sätt än i dag.

Herr talman! Ukraina är den stora prövningen för Europas trovärdighet. EU:s stöd till Ukraina ska vara orubbligt och långsiktigt och omfatta politiskt, militärt, ekonomiskt, humanitärt och rättsligt stöd. Det är en linje vi kristdemokrater helhjärtat delar. Vi vill se ett ökat och mer förutsägbart stöd från EU till Ukraina, inte bara från månad till månad utan planerat över flera år. Det gäller både vapenleveranser, återuppbyggnad och reformstöd på Ukrainas väg mot EU-medlemskap.

Ryssland måste betala för den enorma skada man har vållat genom sin fullskaliga invasion. Därför är det rätt att EU arbetar vidare med hur immobiliserade ryska tillgångar kan användas för att stödja Ukraina, i enlighet med folkrätten och EU-rätten. Sanktionerna mot Ryssland ska vara effektiva och rättssäkra och genomföras enhetligt i hela unionen men också vidareutvecklas när Ryssland försöker hitta kryphål.

Herr talman! EU:s trovärdighet handlar inte bara om hård säkerhet utan också om värderingar. Utskottet välkomnar kommissionens betoning av rättsstat, demokrati och skydd för fria medier. Här måste vi vara mycket tydliga: Inga EU-medel ska gå till regeringar som systematiskt underminerar oberoende domstolar, fria medier och grundläggande rättigheter. En meritbaserad utvidgningsprocess, inte minst för Ukraina och Moldavien, är också ett viktigt verktyg för att stärka demokrati, bekämpa korruption och öka stabiliteten i vårt närområde. När länder gör sin hemläxa, genomför stora reformer och visar att de menar allvar med rättsstat och mänskliga rättigheter ska EU svara med konkret stegvis integration.

Herr talman! Arbetsprogrammet innehåller också en kommande strategi för Mellanöstern. Sverige ska, inom ramen för EU, stå upp för internationell rätt och de humanitära principerna om humanitet, opartiskhet, neutralitet och oberoende. Hjälpen ska nå fram till dem som behöver den mest. Samtidigt måste vi vara tydliga med att Hamas inte kan vara en del av det framtida styret i Gaza.

På längre sikt måste EU bidra till återuppbyggnaden av Gaza, stödja reformeringen av den palestinska myndigheten och värna förutsättningarna för en förhandlad fred. Vi behöver fler länder som är involverade, både regionalt och globalt, i det arbetet. Vi behöver också lägga mer politisk kraft på att stödja demokrati och stabilitet även i länder som Syrien och Libanon.

Herr talman! Kommissionens arbetsprogram lyfter även behovet av att reformera det globala systemet för humanitärt bistånd. Här har EU en särskilt viktig roll att spela, både som stor givare och som normbildare. För oss kristdemokrater är det centralt att humanitärt bistånd ska vara behovsstyrt och grundas i den enskilda människans okränkbara värde. Vi välkomnar att EU vill arbeta för snabbare och mer effektiva insatser i krissituationer, men det får aldrig ske på bekostnad av de humanitära principerna.

Herr talman! Stärkt säkerhet och ett robust internationellt system behöver också en stark ekonomi i ryggen. Arbetsprogrammet innehåller viktiga delar om regelförenklingar, stärkt konkurrenskraft och investeringar i innovation, forskning och den inre marknaden. Vi kristdemokrater ser positivt på att det görs förenklingar som underlättar för företag och medborgare.

EU behöver också vara en verklig energiunion, med stärkt elnät, borttagna flaskhalsar och teknikneutralitet där också kärnkraften har en given plats. Det minskar sårbarheten och beroendet av auktoritära regimer, och det stärker både klimatet och konkurrenskraften.

Herr talman! Europa prövas nu både i sin förmåga att försvara sig och i sin vilja att stå upp för sina värderingar. Kommissionens arbetsprogram för 2026 är inte hela svaret, men det är en viktig del av den kurs vi nu sätter för unionen. Vi kristdemokrater vill att Sverige, genom EU, fortsatt ska vara en tydlig röst för frihet, ansvar och människovärde i Ukraina, i Mellanöstern och i hela den regelbaserade världsordning som nu är under press.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag i utlåtandet i dess helhet.

Herr talman! Public service har en särskild roll i vårt demokratiska samhälle, en roll som bygger på höga krav på saklighet, transparens och korrekthet. När redigering eller översättning brister riskeras förtroendet, inte bara för den enskilda redaktionen utan för hela public service-uppdraget.

Den senaste tiden har BBC hamnat i en omfattande skandal där ett tal av Donald Trump den 6 januari 2021 klippts på ett sätt som fått hård kritik. Även SVT har ifrågasatts, om än inte alls i samma omfattning.

Här i Sverige har vi däremot sett andra allvarliga exempel. Sveriges Radios språkversioner felöversatte ett uttalande från min partiledare där ”islamister” återgavs som ”muslimer” i en vilseledande framställning som är helt oacceptabel.

Min fråga till kulturministern blir därför: Vilka åtgärder avser regeringen att vidta för att stärka public services trovärdighet och objektivitet så att allmänhetens förtroende kan värnas?

Herr talman! Jag delar den bild statsministern ger. För att Europa ska klara av att både finansiera den dagliga statsapparaten i Ukraina och utvecklas även på andra områden, även för europeisk del, måste vi komma ännu längre vad gäller konkurrenskraften för Europa. Vi har hamnat efter, och det är väldigt tydligt. Det svenska ordförandeskapet satte upp detta som en målsättning.

Det är klart att världen står inför väldigt många utmaningar, men vi får inte glömma den här. Vi måste komma vidare med konkurrenskraftsfrågorna. Vi som kommer från ett land med mycket industri som är väldigt exportberoende vet ju direkt vad det här innebär. Jag hoppas att rådet trots all oro i världen kommer vidare även med konkurrenskraftsfrågorna. Jag vill ge statsministern totalt stöd i att jobba vidare med de frågorna.