Aida Birinxhiku

Fru talman! Det är väldigt intressant att se att ministern tycker att jag borde göra det här jobbet i stället. Ministern pratar om att vi socialdemokrater ska vara transparenta med konsekvenserna av vår politik, när ministern först säger att Sverige inte ser ut att nå sitt ESR-åtagande till 2030 och sedan inte ens har koll på vilka kostnader detta kommer att innebära för svensk del.

Jag noterar att jag inte kommer att få svar på mina frågor i dag, fru talman. Jag noterar också att ministern alltid är frustrerad över berättigad kritik från oppositionen men aldrig över missade klimatmål. Det är så det brukar låta.

Fru talman! Jag vill också svara på frågan, och jag ska ge ett väldigt kort och enkelt svar: Nej, vi socialdemokrater har inget förslag om att höja drivmedelsskatten.

Jag vill också svara på frågan om de verkliga kostnaderna för regeringens politik. Vi får ju inte något svar från vare sig finansministern eller klimatministern. Det vi däremot har fått är en springnota till nästa regering, och klimatministern har inte ens koll på hur stor den kommer att bli.

Jag tycker att klimatministern borde ställa sig frågan om skattebetalarnas pengar ska gå till att köpa överprestationer från andra medlemsländer och till att betala EU-böter eller om de ska gå till satsningar här för att öka takten i omställningen, skapa nya jobb och stärka vårt välstånd. Det är verkligen satsningar som behövs när vi ser hur den här regeringens mandatperiod har sett ut.

Fru talman! Klimatministern kan alltid hoppas att det inte blir ett regeringsskifte, men förtroendet för den här regeringen och inte minst för klimatministerns eget parti indikerar något helt annat. Inte ens Liberalerna verkar tro på den liberala ministerns klimatpolitik, och kanske är det därför klimatministern verkar lägga så mycket tid på oss socialdemokrater och vad vi kommer att säga eller inte säga i våra kommande regeringsförhandlingar. Det om något, fru talman, visar att ingen verkar tro på den här regeringens klimatpolitik – inte ens klimatministern själv.

(Applåder)

Fru talman! Det finns mycket att bena ut efter det inlägget, bland annat att ministern verkar påstå att det är omöjligt att göra en sådan analys när vi ser att andra medlemsländer har gjort det.

Dessutom har riksdagens utredningstjänst tittat på vad det här skulle innebära för konsekvenser när det gäller köp av överprestationer. Att det är svårt är en sak, men det är inte en anledning att inte göra den typen av prognoser och dessutom inte vara transparent mot väljarna om vad det kostar för Sverige när den här regeringen missar klimatmålen som ett direkt resultat av regeringens politik.

Fru talman! Nu har vi förvisso haft några debatter i den här kammaren, men jag kan bara konstatera att klimatministern gärna använder sina inlägg till att prata runt frågan, prata om andra partier och prata om saker som hon själv hellre vill prata om, det vill säga allt annat än att ge ett tydligt och rakt svar på interpellantens fråga, vilket någonstans är själva poängen med en interpellationsdebatt.

Min fråga är väldigt enkel, fru talman, och kan besvaras med ett ja eller ett nej. Antingen har regeringen tagit fram analyser av kostnaderna till följd av den här regeringens klimatpolitik, som man då borde redovisa öppet, eller så har regeringen helt enkelt inte gjort det. Då borde man redovisa och vara öppen med det och omgående påbörja det arbetet, precis som andra medlemsländer har gjort.

Fru talman! Om regeringen konstaterar dels att befintliga åtgärder inte är tillräckliga för att nå målet och dels att man inte tänker presentera några nya åtgärder för att nå målet, då finns det ingen plan. Ett plus ett blir två, fru talman. Klimatministern lämnar en springnota till nästa regering och verkar inte ens ha koll på hur stor den kommer att bli. Antingen har man koll på siffrorna, eller så har man inte det. Jag förstår att klimatministern gärna vill prata om andra saker, men det går inte att prata runt siffrorna.

På tal om siffror, fru talman, visade faktiskt Indikator i måndags att det är ytterst få som tycker att det är Romina Pourmokhtari och hennes parti som står för en ambitiös klimatpolitik. Det gäller till och med i de egna leden. Det tycker jag att klimatministern borde ha i åtanke när hon menar att vi socialdemokrater inte har någon politik för det här.

Med vår politik, fru talman, hade vi haft goda förutsättningar att nå ESR-åtagandet till 2030. Vi hade använt dessa fyra år till att faktiskt få fart på elektrifieringen och den svenska biodrivmedelsproduktionen, inte till att bidra till den största utsläppsökningen på 15 år under 2024.

När ministern här säger att utsläppen minskade 2025 vill jag också föra till protokollet att hon jämför just med den rekordstora utsläppsökningen och inte med hur det såg ut när regeringen tillträdde 2022. Nya siffror från SCB visar att utsläppen är 3,1 procent högre jämfört med när regeringen tillträdde 2022.

Jag vill upprepa min fråga, fru talman. Det finns andra länder som har gjort det, och riksdagens utredningstjänst har tittat på det. Varför kan klimatministern inte vara transparent? Regeringen konstaterar själv att vi inte kommer att nå målen till 2030. Hur kan man då inte ha någon koll på de statsfinansiella konsekvenserna av att Sverige på grund av regeringens klimatpolitik inte gör det?

Fru talman! Jag tackar klimatministern för svaret. Det här är en interpellation som jag ställde till finansministern, eftersom det handlar om analyser som det rimligen borde ankomma på Finansdepartementet att göra. Finansministern valde att lämna över interpellationen till klimatministern. Jag har egentligen inga synpunkter på vem som levererar svaret, fru talman. Problemet är att mina interpellationsfrågor inte besvaras.

Det jag efterfrågar är alltså vad det kommer att kosta för Sverige om vi missar vårt ESR-åtagande till 2030. Det är en högst berättigad fråga med tanke på att nuvarande regering i den egna budgetpropositionen konstaterar att Sverige kommer att missa sitt ESR-åtagande till 2030. Dessutom visar andra prognoser att elektrifieringstakten går ännu långsammare än tidigare beräknat och att gapet till att nå det här åtagandet är ännu större än vad regeringen tidigare räknat med.

Det här får såklart stora konsekvenser för den globala uppvärmningen och för klimatförändringarna, frågor som vi pratar om alldeles för sällan. Men det handlar också om vår ekonomi, om förlorade arbetstillfällen, utebliven tillväxt och investeringar som inte blir av.

Dessutom handlar det om kostnader som den här regeringen inte verkar vilja prata om, nämligen de kostnader som kan följa av att vi dels behöver köpa överprestationer från andra länder som har gjort jobbet, dels betala EU-böter för att vi inte når vårt åtagande enligt ESR-förordningen. Det är pengar som vi skulle kunna använda till mycket bättre saker, som att öka takten i klimatomställningen.

Fru talman! Det klimatministern framför här om en annan sektor, om LULUCF-sektorn, förstärker egentligen bara mitt argument om behovet av att vidta åtgärder för att kunna minska utsläppen i transportsektorn, vilket den här regeringen inte gör. Tvärtom såg vi under förra året den största utsläppsökningen på 15 år. Därför räcker det inte att regeringen hävdar att man verkar för att Sverige ska leva upp till sitt åtagande enligt ESR-förordningen. Vad ser vi i praktiken? Jo, att planen tycks vara att invänta en utredning, den så kallade Styrmedelsutredningen, vars betänkande ska lämnas först i maj. Det är alldeles för sent för att kunna vidta tillräckliga åtgärder under den här mandatperioden, och det vet ministern mycket väl.

Prognoser är enligt ministern behäftade med osäkerhet, men det ligger så att säga i prognosernas natur. Det är ingen anledning till att inte ta fram dem över huvud taget. Vi ser att andra medlemsländer har gjort just det. Dessutom bidrar regeringens agerande till ökad osäkerhet eftersom man skjuter åtgärder på framtiden och gör oss mer beroende av fossila bränslen.

Fru talman! Ministern avslutade med att säga att det är för tidigt att uttala sig om hur förutsättningarna ser ut. Men regeringen konstaterar som sagt själv att Sverige ser ut att missa ESR-åtagandet till 2030 med nuvarande politik. Då borde ministern rimligen kunna svara på frågan om de statsfinansiella konsekvenserna av att Sverige gör det på grund av den här regeringens politik. Den frågan skulle jag vilja ha ett svar på.

Herr talman! Jag tackar statsministern för återrapporteringen. Jag skulle vilja följa upp några av de frågor som ställts tidigare.

Jag vill börja där statsministern avslutade under förra veckans samråd. Det räcker inte att fastna i problembilden, utan man måste även kunna visa handlingskraft i det här oroliga läget. Det var också budskapet från Kanadas premiärminister Carney i hans tal. Vi behöver en ny strategi, inte bara i ord utan i handling. För Kanadas del har det här lett till nya krafttag inom handel, investeringar och AI.

Herr talman! Detta leder mig in på vad som görs i Sverige. Vi socialdemokrater står alltid redo att stötta regeringen i ett svårt läge. Det innebär att jag och mitt parti alltid kommer att välkomna det arbete som är rätt och riktigt men att vi också kommer att framföra kritik när det som görs inte är tillräckligt. Vi kommer att göra det på ett konstruktivt sätt. Det är därför vi socialdemokrater har presenterat flera konkreta åtgärder för att stötta hushållen, jobben och ekonomin i det här omvärldsläget, herr talman. Det handlar bland annat om nya krafttag i handelspolitiken för att kunna nå nya marknader och stärka exportstödet, en nationell analys av vår ekonomiska säkerhet och sårbarhet och ett reformerat system för korttidsarbete för att kunna skydda svenska jobb.

Herr talman! Vi befinner oss i ett läge som ställer helt nya krav på politisk handlingskraft. Därför skulle jag vilja fråga statsministern vilka nya initiativ som regeringen planerar att ta för att skydda svenska jobb och företag i det här omvärldsläget.

Herr talman! Tack, ledamoten, för svaret!

Min fråga handlade inte om varför Värmland är hårt drabbat. Jag konstaterade att Värmland är hårt drabbat av försurning, precis som min valkrets Halland. Vi är eniga om att problemet finns, men min fråga handlade om varför regeringen inte säkrar den nödvändiga finansieringen för kalkningsarbetet. Ledamoten verkar ju vara väl medveten om problematiken.

Dessutom handlar det inte bara om kalkningsarbetet. Jag nämnde flera exempel i mitt anförande. Det handlar om skötseln av naturreservat och om klimatanpassningsåtgärder. Trots att vi ser att riskerna för bland annat översvämningar, ras och skred ökar väljer regeringen att lämna olika lokalpolitiker och lokala företrädare i sticket. Varför? Är beskedet att de får stå för notan själva? I så fall tycker jag att man ska vara väldigt uppriktig om det och ge tydliga besked till våra lokala företrädare, som nu i sin egen verklighet ser konsekvenserna av regeringens nedskärningar i miljöbudgeten. Kalkningen är ett konkret exempel.

Herr talman! Tack, ledamoten Kjell-Arne Ottosson, för anförandet!

Ledamoten började med att citera en socialdemokrat. Jag ska citera några kristdemokratiska lokalpolitiker som är väldigt upprörda över regeringens nedskärningar i miljöbudgeten.

Jag nämnde flera exempel i mitt anförande. Det handlar om kalkningen av våra försurade sjöar och vattendrag. Försurningen är ett jättestort problem i min valkrets Halland, och kalkningsarbetet har varit helt avgörande. Vi ser nu som sagt att kostnaderna ökar, att anslagen inte räcker till och att decennier av framgångsrikt naturvårdsarbete riskerar att gå förlorat. I min hemkommun Falkenberg tvingas man, i ett redan pressat ekonomiskt läge, att avsätta egna medel i kommunbudgeten för att försöka kompensera för regeringens tillbakadragande.

Men, herr talman, vi ska som sagt inte bara referera till Halland i den här debatten. Detta är inte ett så kallat Hallandsproblem, utan det är i allra högsta grad ett problem även i ledamotens valkrets Värmland. Mer än hälften av Värmlands sjöar och vattendrag är fortfarande i behov av kalkning, men anslagen räcker inte längre till.

Som jag också nämnde i mitt anförande är det en väldigt kortsiktig politik med tanke på att det blir både dyrare och svårare att hantera konsekvenserna längre fram, när skadan redan är gjord. Jag undrar helt enkelt, herr talman: Hur motiverar ledamoten de så kallade prioriteringarna i de senaste budgetpropositionerna?

Herr talman! Det betänkande som vi debatterar i dag rymmer många angelägna frågor. Det handlar om allt från behovet av effektiva tillståndsprocesser till frågor om miljökrav vid offentlig upphandling och skärpta straff för miljöbrott. Därför är jag väldigt glad över att få ta plats i det här utskottet och att få arbeta med dessa viktiga frågor.

Jag är dock samtidigt i allra högsta grad oroad över den senaste utvecklingen där klimat- och miljöpolitiken reduceras till ett så kallat kulturkrig. Där får kortsiktiga politiska poäng gå före vad som är bäst för Sverige och svenska styrkeområden, och där blir det omöjligt att tänka längre än till nästa val.

Det här är högst oroväckande med tanke på vad som står på spel. Det handlar om vår gemensamma natur, om att minska klimatutsläppen och om att möta klimatförändringarna. Men det handlar också om hur vi säkrar framtidens tillväxt, hur vi skapar jobb i hela landet och hur vi stärker vår konkurrenskraft och motståndskraft i ett förändrat geopolitiskt läge. Allt detta kräver samverkan, stabilitet och långsiktighet – just det som har saknats under denna mandatperiod.

Herr talman! Vad syftar jag på? Jo, vi ser det i de kraftiga nedskärningar som har genomförts i miljöbudgeten. Skötseln av värdefull natur har försämrats kraftigt, vilket även Riksrevisionen har konstaterat. Det handlar om skötsel av naturreservat, underhåll av vandringsleder och lokala naturvårdsprojekt som nu får stå tillbaka.

Regeringen har dessutom valt att kraftigt skära ned anslagen för bekämpning av invasiva främmande arter. Budgeten för 2023 nollades helt, trots att spridningen utgör ett växande hot mot våra ekosystem.

Vi ser också hur kommuner och länsstyrelser vädjar om mer resurser efter nedskärningarna i klimatanpassningsarbetet – samtidigt som riskerna för översvämningar, ras och skred ökar.

Hotat är även arbetet med kalkning av våra försurade sjöar och vattendrag. I min valkrets Halland, som jag refererade till tidigare och som är särskilt hårt drabbad, riskerar decennier av framgångsrikt naturvårdsarbete att gå förlorat.

Herr talman! Visst handlar politik alltid om prioriteringar. Just därför är det svårt att förstå hur regeringen och Sverigedemokraterna inte har haft råd med detta samtidigt som de har haft råd med omfattande skattesänkningar för dem med de allra högsta inkomsterna. Denna politik är kortsiktig och ineffektiv, och konsekvenserna blir både svårare och dyrare att hantera längre fram.

Herr talman! Stabila och långsiktiga spelregler, som flera av oss här i kammaren har lyft fram, behövs även i arbetet med tillståndsprocesser. Vi behöver snabbare och mer förutsägbara tillståndsprocesser, särskilt mot bakgrund av att den globala konkurrensen hårdnar för varje dag som går och att vi de facto står inför stora teknikskiften.

Därför är det positivt att det finns, eller i varje fall fanns, en bred samsyn i kammaren om att ändringstillstånd borde utgöra huvudregeln, i enlighet med förslaget från Miljöprövningsutredningen, som den tidigare socialdemokratiskt ledda regeringen tillsatte. Det är därför svårt att förstå varför regeringen och Sverigedemokraterna valde att inte gå vidare med förslaget när man skulle presentera sin proposition om en mer effektiv miljöprövning. Trots att det finns ett färdigt och väl underbyggt förslag väljer man i praktiken att behålla nuvarande ordning.

Det är uppenbart att det finns mycket mer att göra för att åstadkomma snabbare och enklare tillståndsprocesser, och därför yrkar jag bifall till reservation 1 i betänkandet.

Herr talman! Betänkandet omfattar även frågor som specifikt rör tillståndsprocesserna för vindkraft. Vi socialdemokrater vill att kommunerna ska ges starkare incitament att medverka till en utbyggnad och att eventuella invändningar inkommer tidigare i processen. Ett tidigarelagt kommunalt ställningstagande skulle skapa både effektivitet och förutsägbarhet i tillståndsprövningen utan att tumma på det kommunala inflytandet.

Den politik som bedrivits under mandatperioden har i stället försvårat en utbyggnad, vilket jag var inne på i ett tidigare replikskifte. Villkoren för anslutning av havsbaserad vindkraft till stamnätet har försämrats, utbetalningar till vindkraftskommuner har uteblivit trots tydliga löften och incitament för närboende saknas fortfarande, flera år efter det att utredningen presenterades. Brister i arbetet med tillståndsprocesserna har till och med inneburit att regeringen har dragits inför EU-domstolen.

Herr talman! Vi har inte råd med en politik som målar upp fiktiva motsättningar mellan kraftslagen när vi behöver alla fossilfria kraftslag, från vindkraft till kärnkraft. Det beskedet vill jag vara tydlig med, med anledning av ett tidigare replikskifte.

Vi har inte heller råd med en politik där man inte förmår att se vad som behöver göras på kort respektive lång sikt. Det går inte att bedriva en ensidig politik som slår undan benen för all annan nödvändig fossilfri elproduktion som kan komma på plats under de närmaste 10–15 åren i väntan på ny kärnkraft. Vi behöver mer billig el här och nu för att kunna öka takten i klimatomställningen och säkerställa att jobben och investeringarna hamnar i Sverige.

Herr talman! Ska vi bygga ut elproduktionen i den takt som krävs, stärka överföringskapaciteten och bygga ut elnätet krävs stabila och långsiktiga spelregler. Det är inte bara vi socialdemokrater som säger detta, utan det säger även svensk industri och svenskt näringsliv. Det är beskedet från svensk industri. Därför behövs en bred energiöverenskommelse som omfattar alla fossilfria kraftslag och där utgångspunkten är leveranssäkerhet och låga kostnader.

Mot den bakgrunden kan jag bara beklaga att det trots konstruktiva samtal mellan flera partier inte blev någon energiöverenskommelse. Det var nämligen så att vissa partistrateger i vissa partier tydligen ville ha kvar denna fråga som något slags politiskt slagträ i valdebatten. I slutändan fick kortsiktiga politiska poäng gå före Sveriges långsiktiga behov.

Herr talman! Jag vet att vi kan bättre än så, särskilt i den oroliga omvärld vi befinner oss i. Vårt gemensamma fokus borde vara att öka takten i klimatomställningen, att minska utsläppen och att säkerställa stabila spelregler för vår klimat- och miljöpolitik.

Det är den riktning som Socialdemokraterna vill se, och det är den riktning som Sverige både förtjänar och behöver.

(Applåder)

Herr talman! Tack, ledamoten, för svaret!

Jag noterar att regeringen tar åt sig äran för processer och ärenden som förbereddes och utreddes under den förra regeringen och som ledamoten mycket väl vet tar lång tid.

Det vi ser i praktiken är ett kraftigt fall för nyinvesteringar i elproduktion. Pågående projekt riskerar att pausas. Exempelvis pausas Kriegers flak nu när regeringen försämrar förutsättningarna för den havsbaserade vindkraften. Vi ser att Kattegatt Syd utanför min hemkommun Falkenberg, som skulle kunna stå för fem terawattimmar elförsörjning, också riskerar att pausas på grund av den här politiken.

Vad är det då för politik som jag redogör för, herr talman? Jo, det handlar om att man i stället för att leva upp till det som ledamoten pratar om, det vill säga att alla fossilfria kraftslag behövs, från vindkraft till kärnkraft, bedriver en ensidig politik som i princip slår undan benen för all annan nödvändig fossilfri elproduktion. Den skulle kunna komma på plats inom de närmaste 10–15 åren, i väntan på ny kärnkraft. Jag tror inte att halländska hushåll och företag är redo att vänta minst 10–15 år på lägre elpriser och ökad takt i klimatomställningen.

Jag noterade också att vi kan prata om stabila och långsiktiga spelregler. Jag tror att ledamoten och jag är överens om det. Men då undrar jag varför Moderaterna valde att inte ingå en bred energiöverenskommelse. Varför valde man att lyssna på partistrategerna som drog slutsatsen att man hellre ville ha det här som ett politiskt slagträ i valdebatten? Ska vi ha en konflikt för konfliktens skull? Eller ska vi kroka arm i de frågor där vi är överens och leverera mer billig el för halländska hushåll och företag? Jag vet vad hallänningarna svarar på den frågan. Vad svarar ledamoten Helena Storckenfeldt?

Herr talman! Ledamoten Helena Storckenfeldt och jag är från samma valkrets. Vi är båda från Halland, och vi känner båda till vikten av energifrågan och dess betydelse för omställningen och tillväxten i vårt län och i vårt land.

Jag begär inte replik för att ifrågasätta ledamotens personliga engagemang, utan det handlar snarare om att jag är något oroad över utvecklingen i Moderaterna den senaste tiden. Den visar inte på långsiktighet och stabilitet och sådana spelregler som ledamoten nämnde i sitt anförande. Det handlar dels om de nedskärningar som vi ser i miljöbudgeten och som slår hårt mot vårt län i fråga om naturvård, klimatanpassning och kalkning. Det handlar dels om energipolitiken. Fokus borde vara att bygga ut elproduktionen, bygga ut elnätet och stärka överföringskapaciteten. För att göra det i den takt som krävs behövs stabila spelregler.

Vi hörde många ord om vindkraften, något som jag och vi socialdemokrater står bakom. Men i praktiken ser det ut så här, herr talman: Incitament för närboende saknas fortfarande, flera år efter att utredningen presenterades. Utbetalningarna till kommunerna, de så kallade vindkraftsmiljonerna, har uteblivit trots tydliga löften. Det första regeringen gjorde när den tillträdde var att försämra förutsättningarna för den havsbaserade vindkraften att ansluta till stamnätet.

Jag undrar helt enkelt varför, herr talman. Varför får vi höra det här i teorin men se att det i praktiken blir något helt annat? Förutsättningarna för vindkraften blir nämligen försämrade.

Herr talman! Tack, ledamoten, för svaren! Jag tycker att det börjar bli lite tröttsamt att hela tiden titta tillbaka på vad den tidigare regeringen gjorde eller inte gjorde. Först klagar man på att den tidigare regeringen inte gjorde någonting. När den tidigare regeringen sedan presenterar ett förslag som Martin Kinnunen inte verkar ha någon annan uppfattning om väljer Sverigedemokraterna ändå att inte gå vidare med det.

Sverigedemokraterna måste bestämma sig: Tycker man att ändringstillstånd borde vara huvudregel får man ändra på den nuvarande ordningen. Det finns ett färdigt och väl underbyggt förslag. Varför går inte Sverigedemokraterna vidare med det?

Jag ska också ta upp vindkraften. Ingen vill investera, säger ledamoten Martin Kinnunen. Jag skulle snarare säga att problemet är att spelreglerna har förändrats. Det ser vi bland annat i de försämrade förutsättningarna för att ansluta till stamnätet. Det var ett beslut som fattades direkt när regeringen och Sverigedemokraterna kom till makten, och det är en följd av skrivningar om havsbaserad vindkraft som finns i Tidöavtalet.

Jag noterar också att jag inte fick något svar om utredningen Vindkraft i havet. Där var det ett minst lika stort missnöje över att Sverigedemokraterna inte hade involverats i utredningen.

Nu kom utredningen med ett förslag om hur man kan snabba på tillståndsprocesserna för havsbaserad vindkraft, vilket är det som vi debatterar just nu. Jag undrar om anledningen till att de här förslagen inte har dykt upp på propositionsförteckningen är att Sverigedemokraterna till slut har fått det inflytande som de har efterfrågat och då stoppat den här typen av förslag från att bli verklighet.

Herr talman! Tack till ledamoten Martin Kinnunen för anförandet!

Nu börjar mandatperioden närma sig sitt slut, och därför hade det varit väldigt intressant att höra hur ledamoten och Sverigedemokraterna tycker att det har gått så här långt.

Vad gäller tillståndsprocesserna nämnde ledamoten att det är den fråga i betänkandet som har högst dignitet. Det fanns också en bred samsyn här i kammaren om att ändringstillstånd borde vara huvudregel. Trots att det finns ett färdigt och väl underbyggt förslag från Miljöprövningsutredningen, som den tidigare socialdemokratiskt ledda regeringen tillsatte, valde regeringen och Sverigedemokraterna att inte gå vidare med det. Jag undrar helt enkelt om anledningen är att Sverigedemokraterna är nöjda med nuvarande ordning och vill behålla den.

Min andra fråga, herr talman, handlar om tillståndsprocesserna för vindkraft specifikt. De omfattas också av det här betänkandet. För ett tag sedan var Sverigedemokraterna väldigt missnöjda med att de inte hade blivit involverade i de beslut som fattades gällande Kriegers flak och Kattegatt Syd, där regeringen gav grönt ljus för dessa havsbaserade vindkraftsprojekt. Sverigedemokraterna krävde att få involveras, men klimat- och miljöministern sa nej.

Jag undrar helt enkelt vad som gäller nu. Har Sverigedemokraterna fått igenom att denna typ av ärenden ska samordnas med dem i Regeringskansliet? Vad berodde missnöjet på? Innebär det att dessa projekt hade fått ett nej om Sverigedemokraterna hade fått bestämma?

Jag skulle också vilja gå vidare till utredningen Vindkraft i havet, som Sverigedemokraterna också var väldigt missnöjda med. Det blev en utredning, men det har inte blivit något av förslagen. Handlar det om att Sverigedemokraterna har stoppat dem från att dyka upp på propositionsförteckningen?

Herr talman! Bilden efter snart en mandatperiod med den här regeringen är att det inte blev någon energiöverenskommelse, eftersom regeringen valde att lyssna på partistrategerna i stället för på svensk industri. Det blev ingen effektiv klimatpolitik utan i stället den största utsläppsökningen på 15 år. Det blev – och blir – bevisligen inte svenska intressen som får genomslag i EU:s klimatpolitik.

Är det denna utveckling som klimatministern är nöjd med? Är det detta som Romina Pourmokhtari kallar stabila och långsiktiga spelregler för industrins omställning?

Herr talman! Jag kan bara beklaga att klimat- och energipolitiken fortsätter att reduceras till ett så kallat kulturkrig där kortsiktiga politiska poänger får gå före vad som faktiskt är bäst för Sverige och svenska styrkeområden. Regeringen borde i stället fokusera på att öka takten i klimatomställningen för att få fart på svensk tillväxt, vända arbetslösheten och skapa stabila spelregler för svenska företag.

Vi vet att svensk industri ligger i framkant i omställningen. Det är något som svenska företag borde belönas för men som de nu i stället straffas för när EU backar från tidigare klimatambitioner. Vi såg det senast i frågan om förbränningsmotorer, där Tidöpartierna gav helt olika besked.

Vad gör klimatministern och regeringen för att säkerställa stabila och långsiktiga spelregler för industrins omställning?

Herr talman! Tack, arbetsmarknadsministern, för debatten! Det här är mitt sista anförande i den. Det är också den tredje arbetsmarknadsministern som jag debatterar mot under mandatperioden.

Nu när mandatperioden lider mot sitt slut kan jag bara konstatera, herr talman, att regeringen har fört en arbetsmarknadspolitik som slår direkt mot arbetstagare i Halmstad, i Halland och i övriga landet. De möter rekordhög arbetslöshet, försämrad akassa och en ovilja och oförmåga att avskaffa det orättvisa karensavdraget, för att nämna några exempel. Resultatet av regeringens politik under mandatperioden börjar bli väldigt tydligt.

För att återkomma till frågan om arbetsmiljön inom återvinningsbranschen vill jag återigen understryka att det saknas konkreta initiativ, beslut och förslag från den här regeringen. Jag skulle vilja uppmana ministern att använda den tid som återstår av mandatperioden till att ändra på det och leverera beslut som faktiskt märks på arbetsplatserna runt om i landet, inte bara hänvisa till strategier eller dokument som ska tas fram någon gång framöver.

Herr talman! Regeringen har i allra högsta grad ett ansvar att agera, och det hoppas jag att arbetsmarknadsministern också gör. Det gör även arbetstagare runt om i Halmstad, Halland och resten av Sverige. Tack så mycket för debatten!

(Applåder)

Herr talman! Tack till arbetsmarknadsministern.

Jag hade egentligen inte tänkt anmäla mig till den här debatten, men efter svaret från ministern känner jag mig helt enkelt manad. Det gäller särskilt mot bakgrund av de händelser som har skett i Halmstad som P4 Halland har rapporterat om och som också har föranlett interpellationen.

Det stämmer att det är arbetsgivaren som har huvudansvaret för arbetsmiljön. Min fråga är hur regeringen lever upp till sitt ansvar, herr talman. Beskedet från arbetsmarknadsministern här verkar vara att han inte är redo att vidta några ytterligare åtgärder. Det är ett svar i sig.

Dessutom är det väldigt tydligt att det här sätter fingret på den passivitet som har präglat regeringens arbetsmarknadspolitik under den här mandatperioden. Det kommer att få väldigt allvarliga konsekvenser för den enskilde och för samhället i stort.

Herr talman! Det är fortfarande min förhoppning att ministern under debatten kan återkomma med tydligare besked om vad man tänker göra för att säkerställa en tryggare arbetsmiljö inom just återvinningsbranschen. Det handlar om att säkerställa att det som skedde i Halmstad inte sker igen. Precis som ledamoten Arber Gashi redogjorde för är det här ett strukturellt arbetsmiljöproblem. Det hoppas jag att ministern tar på allra största allvar.

Herr talman! Jag ska fatta mig kort och sammanfatta det som är kärnan i min frågeställning. Vad tänker arbetsmarknadsministern göra för att det som skedde i Halmstad inte ska ske igen?

(Applåder)

Fru talman! Tack till energi- och näringsministern för den här debatten! Eftersom detta är mitt sista anförande vill jag inflika att jag inte riktigt fick svar på alla mina tidigare frågeställningar. Men jag hoppas att statsrådet kan återkomma till dessa i sitt nästa anförande.

Hur som helst vill jag som sagt tacka för den här debatten. Det är inte ofta frågor om innovation och tillväxt dominerar nyhetsrubrikerna. Men vi får inte glömma bort att det, när den geopolitiska spelplanen ändras och vi står inför nya teknikskiften, också uppstår nya möjligheter för Sverige. Vi har kunnandet, naturresurserna och de innovativa lösningarna.

Men vi måste också visa politiskt ledarskap. Vi måste visa att vi vill att investeringarna, jobben och välståndet ska hamna i Sverige. Det gör vi inte just nu, fru talman, när vi har företrädare för regeringsunderlaget som hellre ägnar sig åt kulturkrig än sakpolitik och som hellre lägger fokus på allt annat än att lösa verkliga problem – som det faktum att vi har en arbetslöshet som är rekordhög, en tillväxt i EU:s bottenliga och, som sagt, stora utmaningar när det gäller svensk innovationskraft och konkurrenskraft.

Därför måste vi kunna tänka längre än till nästa val. Vi måste ha en idé om vad vi ska leva av i framtiden och hur vi skapar morgondagens jobb och välstånd. Det är det den här interpellationsdebatten handlar om.

Fru talman! För att försöka knyta ihop säcken: Sverige har länge varit ett ledande innovationsland, men det innebär inte att vi kan luta oss tillbaka, särskilt inte mot bakgrund av det läge som vi befinner oss i just nu. Jag hoppas och får också intrycket att energi- och näringsministern delar den bilden. Jag ser fram emot att fortsätta debattera dessa frågor vid ett annat tillfälle.

Fru talman! Tack, energi- och näringsministern, för svaret!

Det finns mycket att bena i här, men jag ska försöka konkretisera mina frågeställningar. Jag börjar med behovet av en innovationsstrategi.

Det jag har svårt att begripa är att ministern å ena sidan pratar om behovet av en samlad och strategisk satsning, å andra sidan inte är beredd att göra det i form av en nationell innovationsstrategi. Det är alldeles uppenbart, menar jag, att det arbete som har skett under mandatperioden inte är tillräckligt. Ministern menar att massor har hänt. Jag vet inte om hon syftar på FoU-propositionen, som pekar på behovet av en strategisk riktning men som inte stakar ut den själv, eller om ministern åsyftar industristrategin från i somras. Den är, skulle jag säga, mer en förteckning över redan fattade beslut och pågående arbete än en färdplan framåt.

Fru talman! Ministern är fortfarande svaret skyldig. Hur ska regeringen ta ett helhetsgrepp? Det helhetsgrepp som jag och Daniel pratar om spänner över hela fältet från grundforskning till kommersialisering och nyttiggörande. Sverige har en stark forskningsbas, och det har vi påpekat flera gånger i den här och i tidigare debatter. Men vi behöver bli mycket bättre på att omvandla det till nya tekniska lösningar. Vi har stor potential som vi måste kunna utnyttja mycket bättre och inte hålla tillbaka, som ministern framförde.

Fru talman! Låt oss tala om fler frågor än en renodlad innovationsstrategi. En central del i arbetet är hur vi hanterar våra immateriella tillgångar. Även här behöver vi bli mycket bättre på att hantera våra kunskapsbaserade tillgångar på ett bättre sätt. Det är bra att regeringen har tillsatt en arbetsgrupp, men sett till de utmaningar som finns är det långt ifrån tillräckligt.

I mitt första anförande hänvisade jag till en rapport från Iva. Även nu skulle jag vilja hänvisa till Ivas förstudie om en nationell immaterialrättsstrategi. Man pekar där ut 23 konkreta förslag som skulle kunna göra att vi hanterar våra kunskapsbaserade tillgångar på ett mycket bättre sätt.

Där finns flera förslag som vi socialdemokrater också har drivit. Ett som jag särskilt vill lyfta fram är möjligheten till ett snabbspår för patentansökningar inom grön teknik. Där finns ju flera andra länder som vi konkurrerar med på innovationsområdet. Ett annat förslag är hur vi kan använda vår patentinformation på ett mycket bättre sätt. Här finns oerhört värdefull kunskap som skulle kunna hjälpa oss att studera utvecklingstendenser runt om i världen, påskynda vissa innovationer och undvika dubbelforskning.

Det finns alltså väldigt mycket att göra, fru talman. Jag har inga problem med att titta på vad som sker i andra länder. Tvärtom uppmuntrar jag ministern att göra det. Jag uppmuntrar också ministern att titta mer på den immaterialrättsstrategi som Danmark har tagit fram. Jag tror att det skulle kunna utgöra ett bra underlag.

Fru talman! Jag vill också säga något om strategiska teknikområden. Ministern verkar vidhålla de kraftiga nedskärningar som skedde hos Vinnova. Det har såklart påverkat arbetet. Det är bra att man nu har inrättat excellenskluster och gett i uppdrag att föreslå strategiskt viktiga teknikområden. Det skulle kunna utgöra ett viktigt kunskapsunderlag till en nationell innovationsstrategi.

Låt mig sammanfatta mina frågeställningar, fru talman. Varför är ministern inte beredd att ta fram en strategi när den behövs mer än någonsin? Hur arbetar regeringen vidare med arbetsgruppen om immaterialrätt? Och hur arbetar man vidare med uppdraget till Vinnova om strategiskt viktiga teknikområden?

Fru talman! Tack till energi- och näringsministern för svaret! Vi har debatterat svensk innovationspolitik flera gånger tidigare i den här kammaren, och bara under de senaste åren har vi sett hur den geopolitiska spelplanen ändras och hur den globala konkurrensen hårdnar för varje dag som går. Det här är inte längre bara en fråga om vår konkurrenskraft, utan det handlar i allra högsta grad även om vår motståndskraft.

Fru talman! Sverige har länge varit ett ledande innovationsland. Därför är det helt riktigt som ministern påpekade att Sverige har ett fantastiskt utgångsläge. Samtidigt står vi inför stora utmaningar. Därför vill jag börja med att adressera två saker som ministern lyfte fram i sitt svar.

För det första är det bra att regeringen ökar anslagen till Vinnova, men man inledde faktiskt mandatperioden med kraftiga nedskärningar. Konsekvenserna ser vi än i dag. De framgår klart och tydligt av myndighetens konsekvensanalys av de senaste neddragningarna på området. Dessutom skickar det helt fel signaler i ett läge där andra länder väljer att öka innovationssatsningarna och höja ambitionsnivån.

Det andra jag vill bemöta, fru talman, är att ministern själv tog upp behovet av en mer samlad och strategisk satsning. Det är ju det som är anledningen till att vi socialdemokrater genom mig och Daniel Vencu Velasquez Castro sedan början av den här mandatperioden har krävt en nationell innovationsstrategi.

Fru talman! För ett tag sedan tog Iva fram en rapport som kartlägger Sveriges globala position inom 48 strategiskt viktiga tekniker. Den visar bland annat att vi ligger bra till när det kommer till batterier och autonoma fordon men att vi tappar mark inom life science och har stora utmaningar när det kommer till AI. Anledningen till att jag lyfter fram just den här rapporten är att den sätter fingret på vad som är utmaningen framåt för svensk innovationspolitik.

Den stora utmaningen är hur vi kan utveckla befintliga styrkeområden samtidigt som vi stärker Sveriges position inom de framväxande och strategiska teknikområdena, som AI och grön teknik. Då behövs också en tydlig vision och riktning för svensk innovationspolitik och hur vi skapar morgondagens välstånd. Just därför, fru talman, behöver vi en nationell innovationsstrategi.

Vi behöver ta ett samlat och strategiskt grepp om vår innovationspolitik, särskilt mot bakgrund av det förändrade geopolitiska läget. Om statsrådet Ebba Busch inte var övertygad om detta tidigare hoppas jag att hon är det nu. När vi debatterade de här frågorna i kammaren 2023 sa ministern: ”Om alla de strategier och det arbete som är igång i Regeringskansliet inte möter det som är avsikten med en renodlad innovationsstrategi kommer vi att kunna återkomma med ett sådant uppdrag.”

Nu är slutsatsen från näringslivet och akademin att det pågående arbetet inte är tillräckligt, och det är den som sagt också mot bakgrund av det förändrade geopolitiska läget. Därför vill jag fråga, fru talman, om energi och näringsminister Ebba Busch är redo att ta initiativ till en nationell innovationsstrategi.

Herr talman! Jag kan bara konstatera att jag fortfarande inte har fått svar på min fråga.

Klimatministern räknade här upp fem åtgärder som regeringen i den egna budgetpropositionen konstaterar inte är tillräckliga för att uppfylla ESR-åtagandet till 2030. På frågan vilka ytterligare åtgärder som ministern är redo att vidta får vi helt enkelt inget svar. Det finns nämligen ingen plan, herr talman. Regeringens plan verkar vara att lämna en springnota till nästa regering, när Styrmedelsutredningens förslag ska vara färdiga.

Därför förstår jag att det kan vara mer bekvämt att hålla sig till dessa fem talepunkter och försöka flytta fokus, herr talman, men jag ska nu ge Romina Pourmokhtari en sista chans.

För det första kan hon ge tydliga svar på de frågor som vi från oppositionen har ställt i den här interpellationsdebatten.

För det andra kan hon vara noggrann och transparent med den egna politikens konsekvenser och vem som får betala priset för minskad tillväxt och ökade utsläpp.

Sist men inte minst kan hon presentera konkreta åtgärder som på ett trovärdigt sätt bidrar till måluppfyllelse i tid och bidrar till att Sverige når de klimatmål som vi har enats om här i riksdagen.

Jag ger Romina Pourmokhtari en sista chans att lägga mindre tid på sina talepunkter och mer tid på att ta ansvar för den politik som regeringen har fört de senaste åren och vad den innebär för klimatet, jobben och svensk konkurrenskraft.

(Applåder)

Herr talman! Jag ska inledningsvis säga att jag gärna debatterar energipolitik med Romina Pourmokhtari, även om jag i huvudsak har ägnat mig åt att göra det med hennes departementschef Ebba Busch. Men klimatministern förstår ju mycket väl att ny kärnkraft om 10–15 år inte kan vara svaret på hur Sverige ska nå sitt ESR-åtagande till 2030, vilket är det som är föremål för interpellationen just nu.

Eftersom jag själv inte fick ett tydligt svar på min fråga ska jag, till skillnad från Romina Pourmokhtari, ge ett tydligt svar på vad vi socialdemokrater vill i energipolitiken. Vi vill bygga ut all nödvändig fossilfri elproduktion, inklusive ny kärnkraft. Frågan är om klimatminister Romina Pourmokhtari och Liberalerna vill det.

Klimatministern frågade vad näringslivet efterfrågar. Jo, näringslivet efterfrågar breda, långsiktiga och stabila spelregler. De vill se en bred energiöverenskommelse för att få en utbyggnad av elproduktionen på plats. Det säger ministern och Liberalerna nej till. Det är exakt denna vilja att ha något slags energipolitiskt kulturkrig i valrörelsen, herr talman, som sätter käppar i hjulet för ny kärnkraft och för en ökad utbyggnad av fossilfri elproduktion.

Herr talman! Klimatministern frågade också vad vi socialdemokrater vill göra. Det svarade Åsa Westlund på. Jag kan också svara på frågan. Vi hade velat använda de här åren till att få fart på elektrifieringen och öka svensk biodrivmedelsproduktion, inte till att skjuta upp utsläppsminskningar som ändå behöver göras och vilket bara kommer att göra det dyrare i längden. Med den här regeringen kommer det att bli en prischock vid pump 2027 när nya EU-regler börjar gälla.

Jag tycker också att det vore lämpligt, herr talman, om klimatministern öppet kunde redovisa vilka konsekvenser det här får för hushåll och företag. Då syftar jag på miljardböter för missade klimatmål. Jag syftar på prischocken vid pump 2027, när nya regler börjar gälla. Jag syftar på klimatförändringarna som kommer att drabba oss. De drabbar oss redan i dag i form av översvämningar och skred samtidigt som ministern nu kapar anslagen till länsstyrelsernas arbete med klimatanpassningsåtgärder.

Jag tänker också på kostnaderna för uteblivna investeringar och förlorade arbetstillfällen när industrins gröna omställning nu bromsas, när man inte kan få den breda energiöverenskommelsen på plats som många av oss andra partier, inklusive Romina Pourmokhtaris departementschef, gärna vill ha. Vad kommer kostnaderna att bli för det? Det kommer att stå svenska hushåll och företag väldigt dyrt.

Herr talman! Låt oss återgå till själva interpellationsfrågan. Jag fick inget svar på min fråga. Jag vill bara upprepa att den utsläppsökning som skedde 2024 självklart bidrar till att en stor del av den buffert som Sverige har byggt upp inom ESR-sektorerna nu riskerar att ätas upp och att det blir ännu svårare att nå vårt ESR-åtagande till 2030.

Vad är då svaret? Vilka konkreta åtgärder kommer ministern att presentera? Att svara på den frågan genom att säga att man väntar på en utredning som ska vara färdig i maj före valet är, särskilt med hänsyn till att förslagen behöver remitteras och beredas i Regeringskansliet, samma sak som att säga att man planerar att lämna en springnota till nästa regering. Det, herr talman, kommer att stå svenska hushåll och företag väldigt dyrt.

(Applåder)