Herr talman! Arber Gashi har frågat mig om jag avser att ta nya initiativ för att säkerställa att återvinningsbranschen erbjuder en trygg och säker arbetsmiljö för sina medarbetare.

Jag vill inleda med att tacka ledamoten för frågan.

Ingen ska dö eller skadas till följd av sitt arbete. Det är arbetsgivaren som har huvudansvaret för arbetsmiljön enligt arbetsmiljölagen (1977:1160) och Arbetsmiljöverkets föreskrifter. I samband med en redovisning 2024 av ett regeringsuppdrag (A2023/01237) framhöll både Arbetsmiljöverket och arbetsmarknadens parter att åtgärder för att få fler att engagera sig som skyddsombud bäst hanteras av parterna själva och ute på arbetsplatserna.

Arbetsmiljöverket har i regleringsbrev fått regeringens uppdrag att genomföra ett utvecklingsarbete för en mer träffsäker och riskbaserad tillsyn. I syfte att åstadkomma en skärpt och effektivare tillsyn mot dödsolyckor och andra allvarliga arbetsmiljörisker höjdes Arbetsmiljöverkets förvaltningsanslag med 50 miljoner kronor för 2025. Anslaget föreslås därefter öka med 75 miljoner kronor för 2026 och 100 miljoner kronor från och med 2027. Då har vi rett ut den frågan också – hur banan för anslaget ser ut.

Jag kan också nämna att regeringen arbetar med en ny arbetsmiljöstrategi som möter utmaningarna på framtidens arbetsmarknad. Regeringen avser att återkomma till riksdagen med en skrivelse om detta.

Herr talman! Tack till arbetsmarknadsministern.

Jag hade egentligen inte tänkt anmäla mig till den här debatten, men efter svaret från ministern känner jag mig helt enkelt manad. Det gäller särskilt mot bakgrund av de händelser som har skett i Halmstad som P4 Halland har rapporterat om och som också har föranlett interpellationen.

Det stämmer att det är arbetsgivaren som har huvudansvaret för arbetsmiljön. Min fråga är hur regeringen lever upp till sitt ansvar, herr talman. Beskedet från arbetsmarknadsministern här verkar vara att han inte är redo att vidta några ytterligare åtgärder. Det är ett svar i sig.

Dessutom är det väldigt tydligt att det här sätter fingret på den passivitet som har präglat regeringens arbetsmarknadspolitik under den här mandatperioden. Det kommer att få väldigt allvarliga konsekvenser för den enskilde och för samhället i stort.

Herr talman! Det är fortfarande min förhoppning att ministern under debatten kan återkomma med tydligare besked om vad man tänker göra för att säkerställa en tryggare arbetsmiljö inom just återvinningsbranschen. Det handlar om att säkerställa att det som skedde i Halmstad inte sker igen. Precis som ledamoten Arber Gashi redogjorde för är det här ett strukturellt arbetsmiljöproblem. Det hoppas jag att ministern tar på allra största allvar.

Herr talman! Jag ska fatta mig kort och sammanfatta det som är kärnan i min frågeställning. Vad tänker arbetsmarknadsministern göra för att det som skedde i Halmstad inte ska ske igen?

(Applåder)

Herr talman! Jag tackar ministern för svaret. Det är just i svaret som problemet blir tydligt.

Ministern säger mycket om hur ansvaret är fördelat på papperet men alldeles för lite om hur regeringen tänker säkra att det faktiskt fungerar i verkligheten. Ministern återkommer till att arbetsgivaren har huvudansvar och vilken uppgift som Arbetsmiljöverket har. Det stämmer, och det ska ingen komma undan.

Herr talman! Vi har en bransch där risker inte tycks vara begränsade till ett enskilt företag utan där både rapportering och kunskapsläge pekar på att farliga ämnen förekommer brett. Då räcker det inte att regeringen nöjer sig med att hänvisa vidare. Då måste regeringen ta ansvar för styrning, prioritering och uppföljning.

Ministern lyfter också fram att Arbetsmiljöverket har fått i uppdrag att göra en mer riskbaserad tillsyn och mer resurser. Det är ju bra, men det jag efterfrågade var vad det betyder i praktiken för återvinningsbranschen och när. Hur ser prioriteringen ut? Vad följs upp? Hur ska vi veta att det inte bara blir ett departementspapper medan arbetare fortsätter att stå i dammiga miljöer dag in och dag ut?

Herr talman! Ministern sa också några ord om skyddsombuden och parterna. Man behöver inte övertyga en socialdemokrat om vikten av parterna ute på vår arbetsmarknad. Men regeringen kan inte använda det som en anledning att kliva åt sidan.

Det blir särskilt märkligt när vi har ett liberalt parti som krokar arm med Sverigedemokraterna inom ramen för Tidösamarbetet. Det är ett parti som aktivt arbetat för att avskaffa regionala skyddsombud och så vidare. Skyddsombudens ställning i debatten blir därför ännu märkligare.

Skyddsombuden är en av arbetstagarnas viktigaste skyddslinjer. Men när riskerna är kemiska, långsiktiga och svåra att känna i stunden blir också skyddsombudens ställning och möjligheter att agera helt avgörande. Om systemet brister måste regeringen vara beredd att stärka förutsättningarna och inte bara hänvisa till att andra får lösa det.

I återvinningsbranschen kan man inte arbeta hemifrån. Jag vill lyfta upp ett annat perspektiv här som glöms bort när vi talar om arbetsmiljö. Det gäller karensavdraget. Man kan som sagt inte ta med sig sitt arbete hem om man jobbar inom återvinningsbranschen.

Karensavdraget gör att människor förlorar pengar direkt. Det skapar ett tryck på människor att ändå gå till jobbet trots sjukdom och symtom och trots att kroppen redan är påverkad. I en miljö med tunga moment, maskiner, damm och kemiska risker är det farligt. Det är farligt för individen, och det är farligt för arbetskamraterna. Vi socialdemokrater menar att ingen ska tvingas välja mellan hälsa och lön. Därför driver vi att karensavdraget ska tas bort för alla oavsett bransch.

Herr talman! Jag har en tydlig fråga till ministern i direkt anslutning till det som han sa om ansvarsfördelning och tillsyn. Är ministern beredd att verka för att karensavdraget avskaffas så att arbetsmiljöpolitiken inte undergrävs av ett ekonomiskt system som pressar människor att arbeta sjuka, särskilt i branscher där man inte kan arbeta på distans? Om inte, vilka konkreta åtgärder tänker regeringen vidta för att säkerställa att människor inte går sjuka till riskfyllda arbetsplatser av ekonomisk nöd?

(Applåder)

Herr talman! Jag vill ändå påstå att regeringen gör mycket av det som efterfrågas här. Det är inte regeringen som är rätt organ att bedöma exakt i vilka branscher som det råder störst risk, utan det är Arbetsmiljöverket. Därför är det viktigt att Arbetsmiljöverket har goda förutsättningar att fullgöra sitt uppdrag. Det handlar om att ge myndigheten de verktyg och det stöd som krävs för att skapa en trygg arbetsmiljö för alla.

Det var inte i ett ”departementspapper” utan i regleringsbrevet för 2025 som Arbetsmiljöverket fick i uppdrag att utveckla en mer träffsäker och riskbaserad tillsyn samt att säkerställa enhetlighet och rättssäkerhet i tillämpningen av sanktionsavgifter. Det är precis den här typen av träffsäkerhet – mer träffsäker och riskbaserad tillsyn – som ska användas för att identifiera och kontrollera företag som tillhör en bransch, kanske avfallsbranschen, där riskerna för arbetsmiljön är extra stora.

Den 31 augusti 2025 lämnade myndigheten en delredovisning av uppdraget. Den ska slutredovisa det senast den 31 december 2025. Det är klart att vi kommer att få anledning att återkomma till hur myndigheten på ett mer pricksäkert sätt kan säkerställa att tillsyn sker där den gör störst nytta.

Herr talman! Jag vill invända mot beskrivningen att det här skulle handla om att vi ritar upp principer och inte genomför riktiga åtgärder. Uppdraget till Arbetsmiljöverket att bli mer träffsäkert och arbeta mer riskbaserat syftar just till att kunna identifiera verksamheter som den som det har rapporterats om i medierna för att utöva tillsyn där. Det gäller att arbeta effektivt. Vi har dessutom tillfört medel till Arbetsmiljöverket, det vill säga gett mer pengar, just i syfte att de ska ha en skärpt och effektivare tillsyn.

Jag tycker att den här debatten är väldigt viktig. Ingen ska behöva skadas eller dö på sin arbetsplats. Arbetsgivarnas ansvar för arbetsmiljön behöver hela tiden lyftas upp. Jag tror i grund och botten att vi har exakt samma ambitioner i frågan. Arbetsmiljö är jätteviktigt. Vi måste hela tiden påminna arbetsgivarna om deras ansvar, föra den här diskussionen och säkerställa att Arbetsmiljöverket har de resurser och verktyg som krävs för att göra sitt jobb. Det tycker jag att den här regeringen också gör.

Med det vill jag tacka så hemskt mycket för den här viktiga debatten.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.