Linus Sköld

Fru talman! Regeringen sänker skatten för dem med de allra högsta inkomsterna. Det kostar 4,7 miljarder. Frågan jag har ställt och som jag tänker avsluta mitt sista anförande med så att finansministern faktiskt kan svara på den är: Om man vill skapa tillväxt för 4,7 miljarder, hade det inte varit bättre disponerade medel att ge dem till välfärden eller till dem som har de minsta marginalerna? Då hade pengarna konsumerats och skapat större tillväxt. Håller inte finansministern med om det? Själva ingången i denna interpellationsdebatt är att detta är ineffektiv tillväxtpolitik.

Finansministern har försvarat regeringens linje att nästa år ge exakt 0 kronor i ökning i de generella statsbidragen till regioner och kommuner. Jag hörde finansministern i budgetdebatten säga att regioner och kommuner inte behöver några tillskott nästa år. Men om man ska tro på regeringens egen prognos kommer priser och löner att öka med 3,43 procent. Det kommer att kosta 6 miljarder, och här hade de 4,7 miljarderna kunnat hjälpa. Då hade regioner och kommuner kunnat upprätthålla sin service och ha fler anställda, och vi hade haft tillväxt på dessa pengar. Men nu kommer de att hamna i skattebefriat sparande. Ministrar och direktörer kommer att få dessa pengar, och de kommer att garva hela vägen till banken när de öppnar nästa skattebefriade sparkonto. Jag tycker att detta är provocerande, och jag tror att en hel del väljare håller med mig om att regeringens prioritering är provocerande.

Fru talman! Jag tackar finansministern för svaret.

Jag instämmer givetvis i att inflationen har fallit tillbaka - det är oomtvistligt. Men priserna på mjölk eller kaffe har inte sjunkit, och jag tycker att regeringen använder sig av en farlig kommunikativ bild när man säger att det ljusnar.

På lång sikt är ju låg inflation en förutsättning för reallöneökningar och den ljusning som finansministern pratar om. Men när man använder det för att nästa år sänka bostadsbidraget för barnfamiljer riskerar man att ge en bild av att priserna nu sjunker, att det kommer att bli billigare att leva och att hyran för de här barnfamiljerna kommer att gå ned. Detta är dock inte fallet, utan den dramatiska prisökning som har skett de senaste åren ligger ju kvar. Lönerna har inte ökat så att man har kommit i kapp prisökningen, och de uppräkningar i form av till exempel förstärkningar av bostadstillägget som funnits har inte motsvarat de prisökningar en barnfamilj har. Med detta som motiv väljer man ändå att minska förstärkningen nästa år.

För att sätta detta i perspektiv kan man fråga sig vilka barnfamiljer det är vi pratar om här. Jo, det är ungefär 100 000 barnfamiljer som har rätt till det här stödet. De har i genomsnitt en inkomst på 16 300 kronor tillsammans i hushållet, vilket råkar vara ganska exakt 10 procent av vad ministrarna har i arvode. Det har man i gemensamma inkomster i hushållen. För de människorna minskas på kort sikt - det vill säga från den 1 januari nästa år - den disponibla inkomsten med ungefär 400 kronor. För ministrarna, som har tio gånger så höga inkomster som de hushållen, ökar den disponibla inkomsten med 4 000 kronor månadsvis nästa år.

Det finansministern säger här, om man drar ut linjen för denna politik och ska börja prata om vad som händer på lång sikt, är att tillväxt skapas genom att klyftorna ökar - genom att fattiga blir fattigare och rika blir rikare. Men vi vet ju att det inte är så det funkar. Den historiska beskrivning som finansministern gav av den svenska utvecklingen är i mångt och mycket korrekt och inte alls frikopplad från jämlikhet. Tvärtom har den jämlikhet vi har haft i Sverige, i kombination med marknadsekonomi, varit "prosperous" och gett oss god tillväxt under många år.

Nu byter finansministern riktning och säger att vi medvetet ska ha större klyftor i det här landet eftersom det behöver finnas drivkrafter till jobb. Det är ett lustigt sammanträffande att högern alltid säger att rika behöver mer pengar för att de ska vara drivna att arbeta, medan fattiga tydligen behöver mindre pengar för att de ska vara drivna att arbeta. Det som detta egentligen innebär är att man skyddar privilegierades privilegier.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Vi pratar här om en skattesänkning för dem med de allra högsta inkomsterna. Det handlar om dem som har de allra största marginalerna, får man utgå ifrån, och som det inte har gått någon nöd på under hela den inflationsperiod vi har bakom oss. Dem lägger regeringen 5 miljarder på att sänka skatten för. Ja, nästan 5 miljarder är det - ska man vara ärlig är det 4,7 miljarder som det bedöms kosta.

Dessa 4,7 miljarder är en nästan tre gånger så stor summa som den som regeringen ökar anslagen till forskning med nästa år. Det som finansministern påstår är den största satsningen på forskning någonsin är alltså en tredjedel av vad finansministern häller över landets mest välbärgade människor.

Den här interpellationen tar sin utgångspunkt i tillväxt, för det är så finansministern har motiverat förslaget. Det ska skapa tillväxt. Om finansministern har 4,7 miljarder och vill ha mesta möjliga tillväxt för de pengarna blir det citat som finansministern gav när Svenska Dagbladet frågade vad hon ska göra med skattesänkningen rätt talande. Jag ska inte anklaga ministern för att bedriva politik för att gynna sin egen plånbok - det tror jag inte att hon har anledning till eftersom ministrar har goda ekonomiska villkor redan som det är - men finansministerns svar är ändå talande, och det hänger tätt ihop med anledningen till att jag hävdar att detta är ineffektiv tillväxtpolitik.

På frågan vad hon ska göra med pengarna svarade finansministern att hon inte har någon som helst tanke på vad hon ska göra med pengarna. De som har 156 000 i arvode varje månad behöver nämligen inte ha någon som helst tanke på vad de ska göra med tillkommande 4 000 kronor i månaden. Det kan räcka till att resa med familjen till Gran Canaria, men det har finansministern redan råd med.

Om du i stället frågade kommuner och regioner vad de skulle göra med 4,7 miljarder nästa år skulle de svara: Vi skulle anställa personal med vanliga löner, vi skulle köpa in skolböcker och förbrukningsmaterial och vi skulle ge bättre mat i skolbespisningen och på sjukhusen.

Om du frågade en ensamstående förälder samma sak skulle denna svara: Jag skulle köpa bättre mat, jag skulle köpa vinterkläder och jag skulle köpa leksaker. Jag kanske skulle köpa nya skridskor, för ungarna har vuxit ur dem de hade förra året.

En pensionär med små marginaler hade kanske köpt något mer än knäckebröd att ha i skafferiet eller bokat en tågresa till barnbarnen som annars inte fått plats i budgeten. Den som är arbetslös hade kanske svarat: Jag skulle köpa en ny kavaj att ha på mig på min nästa anställningsintervju.

Finansministern vet dock inte, och detta är poängen. Om de här 4,7 miljarderna hade använts till att stötta de hushåll som har de minsta marginalerna eller till att investera i välfärden hade de konsumerats. Det hade lett till högre tillväxt. Nu bränner finansministern 4,7 miljarder på att säkra köpkraften hos dem som redan har den allra största köpkraften.

Herr talman! Jag välkomnar den kraftslagsneutrala ansatsen här, oavsett från vem den kommer. Upprinnelsen till uttalandet om stålskogar, som har gått på repeat och som jag antar att Ebba Busch har fått svara för många gånger utöver i den här debatten, var en valrörelseteknisk fråga från högern där man ställde kraftslagen mot varandra. Det var därför Ebba Busch sa att det skulle byggas ny kärnkraft inom 100 dagar från att hon tillträdde, och det är därför vi har en situation där man är beredd att skuldsätta generationer av svenskar och höja skatten för att finansiera utbyggnaden av ny kärnkraft.

Vi har haft en förblindad debatt som inte har varit kraftslagsneutral. Jag tycker att lite pragmatism är på sin plats och välkomnar verkligen den linjen.

När det kommer till konkreta förslag är det värt att nämna i sammanhanget att den socialdemokratiska gruppen tillsammans med övriga oppositionen har lagt fram ett förslag till utskottsinitiativ om att se till att man kan få tillbaka finansieringen av anslutningspunkterna för havsbaserad vindkraft. Det har regeringspartierna avslagit på utskottssammanträdet i dag. Det kan bara beklagas. Det gör nämligen att Kriegers flak fortfarande inte kommer att byggas.

På det sättet fortsätter det. Ebba Busch säger att hon fortfarande är emot stålskogar. Jag vet att Ebba Busch var i Norrbotten i augusti i år utan att besöka Markbygden, där norra Europas största vindkraftspark finns. Jag tycker att det vore på sin plats att komma och besöka stålskogen. Den är nämligen inte så stålskogig som Ebba Busch vill ge sken av här i kammaren.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

(Applåder)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Kjell Jansson ställde den retoriska frågan vad anledningen är till den här debatten. Både han och de andra i den vindkraftshatande kulturkrigshögern svarar så att säga själva på frågan. Till alla moderater som deltar i debatten vill jag säga: Visa lite pragmatism!

Socialdemokraterna har inte lagt ned kärnkraften - vi har byggt den. Vi har en stolt tradition av pragmatism, av att inte tänka antingen eller och av att orka tänka både och. Det förmår inte Lars Beckman och hans kompisar i Moderaterna som deltar i den här debatten. Tvärtom! De hatar vindkraften. Kanske är det förklaringen till deras sätt att debattera. Kanske är det därför Ebba Busch inte förbehållslöst kan säga att det behövs mer vindkraft.

Grunden till att jag, som bor i Norrbotten där det blåser och där industrin ska elektrifieras, ställer den här frågan är att det behövs mer el i norra Sverige. Ska LKAB kunna fortsätta med sina planer, där andra svårigheter visserligen bidrar till en tillfällig paus, ska SSAB kunna fortsätta med sina planer, ska det bli någon konstgödselfabrik och ska industrin ställa om och göra sig fossiloberoende behövs mer kraftproduktion. Då bryr jag mig faktiskt inte om att Lars Beckman hatar vindkraft.

Det finns ett färdigprojekterat område mitt inne bland 500 verk som är 200 meter höga, och regeringen sitter på möjligheten att fatta beslut om det på torsdag. Jag förstår inte varför man ska dra det i långbänk. Men svaret finns i reaktionen från Moderaterna här i dag, och det är att de inte vill ha samarbete om detta. De vill ha konflikt om detta.

Det för oss tillbaka till valrörelsen, då Ebba Busch också ville ha konflikt om detta och påstod att vi drev att oändliga stålskogar av vindkraft skulle tryckas på svensken. Det stod på Twitter, som det väl fortfarande hette då, den 24 mars 2021. Det tog sedan ungefär två år innan Ebba Busch sa i Dagens Nyheter att det kommer att behövas mer vindkraft överallt. Det ser ut som en omsvängning, men lik förbaskat tog det otroligt lång tid att fatta det här beslutet. Det är ett exempel. Ett annat exempel är den indragna finansieringen av anslutningspunkter för havsbaserad vindkraft, som gör att det inte verkar bli någon vindkraft på Kriegers flak. Ett tredje exempel är gårdagens besked om att neka 13 projekt tillstånd.

Jag tänker mig att en regering som är beredd att bränna 400 miljarder av skattebetalarnas pengar för att kanske bygga kärnkraft långt fram i tiden har handlingskraft - när man vill, som Lars Beckman - och skulle kunna se till att få den här kraftproduktionen utbyggd och hitta sätt att lösa detta. Men det vill inte Ebba Busch; det är min bästa gissning efter första debattrundan.

(Applåder)

Herr talman! I början av oktober, under en av den här säsongens första riktigt kalla dagar, var jag och några av mina partikamrater på besök i Markbygden i Pite. De som vi besökte lät hälsa att ministern, som är ansvarig för frågorna, är hjärtligt välkommen på besök till norra Europas största landbaserade vindkraftspark. Där står 501 vindsnurror och producerar några procent av Sveriges totala kraftbehov.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Eftersom tillstånden gavs när projektet påbörjades, alltså för rätt många år sedan vid det här laget, har teknikutvecklingen dock sprungit ifrån tillstånden. Nu har norska Statkraft, som äger en del av parken, ansökt om ett förnyat tillstånd för att bygga högre verk. Men det handlar då om färre verk, som tar mindre mark i anspråk. Det blir alltså större produktion på totalt sett samma yta.

Det handlar om en liten fläck, mitt inne i ett område med över 500 producerande verk, som man vill ha ett ändrat tillstånd för. Mark- och miljödomstolen bedömde att verksamheten skulle vara tillåtlig såvida den inte medför påtaglig skada på totalförsvarets intressen. Med det yttrandet överlämnade man frågan till regeringen för snart ett och ett halvt år sedan - och här står vi nu. Detta är anledningen till att jag har ställt interpellationen.

Bygget av Markbygden är tätt sammankopplat med ett ökande kraftbehov i norra Sverige. Hela stålindustrin i norra Sverige ska ställa om från fossila metoder till fossilfria metoder. Det handlar förvisso inte bara om ståltillverkning, utan det kan handla om konstgödseltillverkning eller batteritillverkning. Men processerna ska hur som helst elektrifieras, och då kommer det att behövas mer el.

Därför tycker jag att det är befogat att fråga varför det inte har hänt någonting i det här ärendet. Behovet av kraftutbyggnad kan inte ifrågasättas, och även om det är någorlunda färdigt för att sätta spaden i jorden kommer det att ta några år att få de tillkommande verken på plats. Det finns alltså ingen tid att förlora. Ett beslut - oavsett vilket - brådskar.

Den som är konspiratoriskt lagd kan ju få för sig att energi- och näringsministern, som gick till val på att stoppa stålskogar från att pressas på det svenska folket, sitter på denna fråga därför att hon inte vill att vindkraft ska byggas över huvud taget. Några åtgärder som regeringen har vidtagit har gravt försvårat detta. Jag vet att energiministern har haft en debatt om tillstånden för den havsbaserade vindkraften, som hon så stolt proklamerade här, men det blir ju ingenting av detta eftersom regeringen har bestämt sig för att Svenska kraftnät inte ska stå för anslutningen. Då går inte kalkylen ihop längre.

Frågan är egentligen: Vill Ebba Busch att det ska byggas mer vindkraft? Eller handlar detta egentligen om att Ebba Busch fortfarande är emot vindkraft, precis som hon var i valrörelsen?

(Applåder)

Fru talman! Till att börja med vill jag vända mig till Patrick Reslow apropå mitt påstående att han är här för att övervaka debatten så att avsteg från det som är överenskommet i Tidöavtalet inte görs. Vi har ju sett det förut, exempelvis i samband med interpellationer jag väckt om modersmålsundervisning, en fråga där jag vet att dessa två partier är oense. Det har gällt folkbildning, det har gällt angiverilagstiftning och det gäller nu tydligen även betyget F. Detta är frågor där Patrick Reslow tycker att det finns anledning att vara i kammaren för att kolla att ministern inte överskrider det man har kommit överens om i Tidöavtalet.

Ministern säger att det finns många systemfel i svensk skola. Hon pratar så mångordigt om dem att det enda hon hinner säga om betygssystemet är att det är en viktig pusselbit i detta.

Frågan har ställts till ministern förut. Först ställdes den av Sveriges Lärare. Då svarade hon att hon aldrig kommer att medverka till att F-betyget tas bort. Sedan ställdes den av DN. Då sa hon att hon var beredd att slopa F-betyget. Sedan har den ställts av Tomas Eneroth, och i sitt svar den 4 september undvek hon att svara på frågan. Sedan har den ställts av Camilla Hansén, och i sitt svar den 25 september undvek hon att svara på frågan. Nu har den ställts av Åsa Westlund och flera i denna debatt deltagande ledamöter, och hon undviker återigen att svara på frågan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Frågan är: Vilken inställning har regeringen till det underkända betygssteget? Ska det finnas ett underkänt betygssteg i det framtida betygssystemet eller inte? Frågan är mycket enkel. Jag håller med om att det finns många systemfel; dem kan vi ägna andra debatter åt. I dag är det frågan om betyget F vi ställer. Ge ett svar i ditt avslutande inlägg, snälla Lotta Edholm!

(Applåder)

Fru talman! Till att börja med måste man tillstå att ett system som konsekvent slår ut lite drygt 15 procent av eleverna är ett systemfel och inte något som Patrick Reslow kan lägga på den enskilda individen. Men det är ju det han gör. Han rycker ut till systemets försvar och säger att vi ska ha kvar detta system. Han säger att det är individerna som finns i systemet som gör fel - de är otillräckliga eller kommer från fel land.

Det är individerna som det är fel på i Patrick Reslows värld - inte systemet. I min värld är det tvärtom.

Jag börjar från början när det gäller betyget F, eller rättare sagt från Tidöavtalet. I Tidöavtalet stipulerade gänget bakom avtalet att betygssystemet även fortsättningsvis skulle ha en gräns mellan godkänt och icke godkänt resultat.

Den 21 november 2022, alltså alldeles efter att Tidöavtalet tecknades, sa Lotta Edholm till tidningen Läraren att hon aldrig skulle medverka till att F-betyget tas bort. Vi gör sedan ett klipp till den 19 september 2024, då Dagens Nyheter braskade med rubriken "Skolministern beredd att slopa F-betyget".

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det gick ytterligare några dagar. Den 22 september, det vill säga tre dagar senare, skrev Lotta Edholm tillsammans med Johan Pehrson under en debattartikel i Svenska Dagbladet. "Vi ska inte ha ett betygssystem som leder till att en stor andel elever stängs ute från gymnasieutbildning", stod det där. Den debattartikeln undertecknade hon dock inte som skolminister, och Johan Pehrson undertecknade den inte som utbildningsminister. Då var de i stället plötsligt medlem i Liberalernas partistyrelse respektive partiledare.

Detta har gett upphov till ett antal frågor. Lotta Edholm har fått skriftliga frågor, som hon svarat på, både den 4 september - innan hon gjorde positionsförflyttningen - och den 25 september, alltså efter att hon gjorde positionsförflyttningen. Hon har lämnat i princip samma svar utan att svara på frågan. Inför denna interpellationsdebatt fick hon, av Åsa Westlund, samma fråga en gång till, men hon har fortfarande inte svarat på den.

Vilken är regeringens ståndpunkt när det gäller det underkända betygssteget? Jag tänkte att Lotta Edholm skulle få tillfälle att utveckla det, men så slog det mig att Patrick Reslow är här i kammaren för att hålla medlemmen i Liberalernas partistyrelse i schack. Patrick Reslow är här för att hålla henne i örat så att hon inte säger det hon har sagt i Svenska Dagbladet, det vill säga att betyget F borde avskaffas. Det är ju därför han är här. Det är också därför han tar replik på mig och rycker ut till systemets försvar.

Frågan kanske ska riktas till Patrick Reslow i stället. Vad är regeringens ståndpunkt när det gäller det underkända betygssteget? Kan både Patrick Reslow och Lotta Edholm vara snälla och redogöra för detta?

(Applåder)

(forts.)

Fru talman! Jag vill inleda med att poängtera att detta, som Åsa Westlund sa, berör 18 000 barn. I år handlar det om 16 ½ procent av avgångseleverna i årskurs 9. Dessa personer ska vi inte reducera till en siffra eller statistisk uppgift som vi bara slänger oss med. Jag vill poängtera att detta rör unga människors livsöden och möjligheter att leva ett gott liv, få en utbildning som leder till arbete, utvecklas som personer och förverkliga sig själva och sina drömmar. Det är det 18 000 elever berövas i övergången mellan grundskola och gymnasieskola. Det handlar om 18 000 sextonåringar.

När Lotta Edholm säger att detta är allvarliga utmaningar håller jag definitivt med. Men när Lotta Edholm säger att hon har arbetat med dem sedan dag ett uppstår frågan hur det kan komma sig att de gäller en större andel av den avgående elevkullen nu, när halva mandatperioden har gått, än när Lotta Edholm tillträdde.

Jag går över till lite mer specifika frågor. Niels Paarup-Petersen ställde en fråga om resurser. Lotta Edholm värjer sig lite grann mot beskrivningen av sjunkande resurser. Det är inte så länge sedan Lotta Edholm blev tvungen att medge att regeringens och hennes beskrivningar av resurstillskotten till skolan inte var annat än skönmålningar. Det reala värdet av det regeringen gav var nämligen mindre än det hade varit året innan. Lotta Edholms trovärdighet kring begreppen "historiska satsningar" och "den största på 20 år" är faktiskt noll. Den är lika stor som ökningen av generella statsbidrag till kommunerna i regeringens budgetförslag för 2025, det vill säga noll.

Regeringen antar att det 2025 kommer att krävas 3,43 procents ökning av anslagen för att det reala värdet ska bibehållas. Det kallas pris- och löneomräkning. Man förväntar sig att priser och löner kommer att stiga med 3,43 procent 2025.

På utgiftsområdet vi debatterar i dag råkar regeringens tillskott vara ganska exakt 3,43 procent. Det vill säga att de pengar som man sätter av för utbildning och universitetsforskning kommer att räcka till ungefär lika mycket 2025 som de gjorde 2024, om man beaktar inflationen.

Med detta skulle jag vilja ställa frågan till Lotta Edholm om hon har gjort någon analys av vilken roll de minskade resurser som skolan fått från regeringen de senaste åren har spelat för den ökande andelen underkända elever.

(Applåder)

Fru talman! Budgetpropositionen är förvisso inte beslutad - det är mycket riktigt. Men som statsrådet påpekar har den en majoritet i den här kammaren bakom sig, så vi lär inte kunna förvänta oss något annat än att den går igenom. Ingen skulle bli gladare än jag om vårt budgetalternativ vann i stället; då skulle neddragningen av servicekontoren inte bli av. I denna budgetproposition skriver regeringen: "Modellen där regeringen pekar ut var servicekontor ska etableras försvårar för Statens servicecenter att bedriva en kostnadseffektiv verksamhet." Analysen är alltså att politiska prioriteringar gällande myndighetens lokalisering försvårar kostnadseffektivitet.

Det antagandet bygger på erfarenheter som både statsrådet och tidigare regeringar har sedan decennier tillbaka: Släpper man en myndighet någonstans i landet kommer den att rulla mot Stockholm. Om det inte finns en ambition om statlig närvaro i hela landet kommer det inte heller att bli någon sådan. Det kommer att krävas hård politisk styrning om den statliga närvaron ska upprätthållas. Jag noterar att statsrådet abdikerar från den ambitionen.

Jag hörde honom försöka svara på Kalle Olssons fråga alldeles nyss. Men det finns ju inget innehåll i det han säger, utan det är bara "vi får se". Kanske kommer man att ge Statens servicecenter någon form av direktiv. Vi får se.

Jag skulle vilja höra vad som är den politiska ambitionen hos Erik Slottner. Ska det finnas kontor i hela landet? Och om kostnadseffektivitet är anledningen - alltså att det är för få besök per krona - varför skulle man då inte tro att det är kontoren i landsorterna som kommer att få stänga? Så blir det om kostnadseffektivitet är den överordnade prioriteringen i regeringens politik.

(Applåder)

Fru talman! Jag kan inte låta bli att kommentera Erik Slottners indignation över begreppet SD-regeringen.

Det är mycket riktigt så som statsrådet påpekar att de tre i regeringen ingående partierna är Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna. Men de som bestämmer över regeringen är ju ingalunda något av dessa partier utan Sverigedemokraterna, och därmed är det en riktig beskrivning att kalla det här en SD-regering.

Den här förändringen kommenterade Erik Slottner i Altinget för några veckor sedan, närmare bestämt den 25 september, med följande ord: "De kommer behöva effektivisera sin verksamhet." Förändringen går alltså i rakt motsatt riktning mot vad som är hela syftet med förekomsten av servicekontor. Den som tänker sig att han ska uppnå förtroende för staten i hela landet och tillgång till de medborgarnära myndigheternas service, fysiskt på plats, i hela landet och har effektivitet som överordnat värde har ju tänkt fel.

Självklart kommer man inte att få flest besök per satsad krona i Överkalix. Självklart kommer man inte att få det i Jokkmokk. Självklart kommer man inte att få den högsta effektiviteten i Arvidsjaur. I alla de här kommunerna får man dock faktum att det är över sju mil till närmaste servicekontor om det lokala skulle stänga. Det är liksom det som är hela poängen. Hela poängen med statens närvaro i hela landet är inte effektivitet utan tvärtom.

Ska man uppnå statens närvaro i hela landet krävs det politisk ambition, och den saknar Erik Slottner helt. Han står här och säger att myndigheten är bäst lämpad att avgöra detta. Då finns det ingen politisk ambition. Då var de där löftena om hjärtlandet som inte skulle glömmas, som inte skulle läggas i träda, bara prat. Det var bara tomt prat, för när det kommer till kritan höjer Erik Slottner händerna i luften och säger att någon annan får bestämma; jag har ingen ambition.

Jag menar att om man vill ta politiskt ansvar för den här förändringen behöver man säga vilka kontor det är som ska lägga ned. Besparingen på 50 miljoner nästa år, 100 miljoner året efter det och 150 miljoner året efter det - vilka kontor kommer den att kosta? Är det Jokkmokk? Är det Arvidsjaur? Är det Kiruna? Är det Haparanda? Är det Överkalix? Alla har mer än sju mil till nästa kontor.

Jag tycker att civilministern behöver kliva fram, ta politiskt ansvar för de reformer han gör och svara på de här frågorna.

(Applåder)

Herr talman! "Vi är många som bor i det svenska hjärtlandet, i våra småstäder och på landsbygden. Faktum är att bara var tredje svensk bor i stads- eller storstadsområden. Ändå är hjärtlandets perspektiv märkligt frånvarande i debatten. [- - -] Hjärtlandet ska inte läggas i träda. Inte om vi kristdemokrater får bestämma. Vi ser det svenska hjärtlandet. Och vi kommer att kämpa för det. För att hela Sverige ska fungera."

Detta är ett direkt citat ur Norrbottens-Kuriren den 12 oktober 2021, signerat två statsrådskollegor till Erik Slottner, nämligen hans partiledare Ebba Busch och landsbygdsminister Kullgren.

Klipp till SD-regeringens budget 2025, och hjärtlandet är plötsligt bortglömt. Att servicekontoren finns på, från och med i dag, 148 ställen runt om i vårt land handlar om hjärtlandets förtroende för staten.

Jag föreställer mig att Erik Slottner vet exakt hur det ser ut i mitt hemlän Norrbotten och platsen för utgivningen av den publikation som jag just citerade ur. Den 16 augusti i år besökte nämligen Slottner tillsammans med Kristdemokraternas riksdagsgrupp just Norrbotten. Kanske besökte han då servicekontoren i Kiruna, Gällivare, Jokkmokk, Överkalix, Haparanda, Boden, Piteå eller Arvidsjaur och kan säga vilket av dessa som nu ska stänga? Vilket av dessa kontor är det som kommer att behöva stänga till följd av det här årets och den här budgetens besparingar? När den besparingen ska trefaldigas på tre års sikt kanske alla måste stänga.

Poängen är att regeringen tar sin hand ifrån statens närvaro i hela landet, och då snackar vi inte om närvaro som i statliga arbetstillfällen utan om tillgängligheten till de medborgarnära myndigheternas service.

För den som finns i ett digitalt utanförskap och inte kan använda bank-id finns inga alternativ annat än att söka sig till servicecentren. Om kontoret i Överkalix, som i dag har öppet på måndagar och onsdagar mellan klockan 10 och 16, måste stänga är det 8 mil att åka till närmaste servicekontor. Även om kontoret i Överkalix har få besök kommer de som bor där att få ett försämrat förtroende för staten och sämre tillgång till statlig service än människor som bor på andra platser i landet.

Jag vill verkligen veta vilka kontor Erik Slottner ser framför sig kommer att stänga som en följd av regeringens budget. Det är uppriktigt menat.

(forts.)

Fru talman! Johan Pehrson sa nu att det kvalitetsmått man använder för att skära ned, det vill säga låg genomströmning, används för att omfördela till annan utbildning som också har låg genomströmning. Resonemanget går inte riktigt ihop. Johan Pehrson är fortfarande svaret skyldig - varför gör man skillnad mellan å ena sidan natur och teknik och å andra sidan humaniora och samhällsvetenskap när det gäller hur medlen fördelas? Om svaret varit att det sker utifrån genomströmning hade vi ju fått det solklara svaret att ingenjörsutbildningarna ska ha samma typ av prestationsbaserade peng. Men det kan ju inte vara det som det handlar om. Varför är det skillnad mellan å ena sidan humaniora och samhällsvetenskap och å andra sidan natur och teknik i hur man gör uppräkningen av prislappen? Johan Pehrson är fortfarande svaret skyldig.

Jag har fortfarande inte hört Johan Pehrson säga hur många färre utbildningsplatser det blir 2025. Tycker inte Johan Pehrson att det är relevant att göra en sådan analys? Är det inte intressant att veta vilken tillgång befolkningen, med en ökad andel arbetslösa, har till platser i högre utbildning? Behöver vi fler eller färre utbildningsplatser i tider av ökad arbetslöshet?

Jag hör inte Johan Pehrson svara på de frågor vi ställer. Jag vet inte riktigt vad det är Johan Pehrson försöker säga. Vad är det Johan Pehrson vill åstadkomma med de förändringar som han genomför? Det finns ingen analys av vilket utfallet blir. Han kan inte säga vilka utbildningar som det ska skäras ned på, bara att de som har låg genomströmning ska minska till förmån för annan utbildning som också har låg genomströmning.

Snälla Johan Pehrson! Svara på mina frågor nu! Hur många färre platser räknar han med att det blir 2025? Vilka utbildningar är det som ska minska?

(Applåder)

Fru talman! Jag vill inleda med att notera att Johan Pehrson inte besvarade mina frågor, det vill säga hur många färre platser han räknar med att det blir 2025 och vilka utbildningar det är som kommer att skalas ned eller läggas ned.

En ledtråd fick vi. Det var låg genomströmning. Vi vet att de här pengarna ska satsas på ingenjörsutbildningar och att det ska skäras ned på utbildningar av låg kvalitet. Det säger Johan Pehrson. Det enda mått vi får på vad det skulle vara är alltså låg genomströmning, låg prestationsgrad, som ministern sa.

Då skulle jag vilja fråga ministern hur genomströmningen ser ut på ingenjörsutbildningarna som man ska finansiera genom den här omfördelningen. Hur ser genomströmningen och prestationsgraden ut på dem? Det är en relevant fråga i sammanhanget.

Jag tänker att det egentligen är två förändringar vi debatterar här. Den ena är omfördelningen av takbeloppen, som vi har berört djuplodande. Den andra är förändringen av prislapparna, den ersättning som lärosätena får per student.

Det sker två sådana i år. Den ena aviserades i 2024 års budget, och den andra aviserades i 2025 års budget.

Den som aviserades i 2024 års budget gäller natur- och teknikutbildningar. Prislappen har en höjning med precis under 1 000 kronor för helårsstudenter. Det som aviseras i årets budget innebär en höjning med precis över 1 000 kronor för studenter inom humaniora eller samhällsvetenskapliga utbildningar, men det gäller inte helårsstudenter utan helårsprestationer.

Jag skulle vilja höra Johan Pehrson motivera skillnaden i dessa finansieringsmodeller. Natur- och teknikutbildningarna får en höjning för att man antar studenter, medan man inom humaniora och samhällsvetenskap får en höjning när man examinerar studenter. Varför gör Johan Pehrson skillnad på hur man stärker finansieringen av humaniora och samhällsvetenskap respektive natur och teknik? Jag kan inte se något skäl till att det skulle vara någon skillnad mellan dessa båda områden.

Slutligen har jag en fråga som jag också tycker att Johan Pehrson borde svara på. Behöver vi fler eller färre utbildningsplatser i tider av ökande arbetslöshet? Vi förväntar oss att arbetslösheten kommer att fortsätta öka nästa år. Kommer vi att behöva fler eller färre utbildningsplatser i Sverige då? Frågan är ytterst relevant. Enligt den politik som regeringen för kommer det att bli färre. Om Johan Pehrson nu svarar "fler" har han en hemläxa att göra.

Hur många färre platser blir det? Vilka utbildningar ska skalas ned? Varför finns det en skillnad i hur man höjer ersättningen? Och i tider av arbetslöshet: Behövs det fler eller färre utbildningsplatser?

Det är ett antal rätt enkla frågor som jag tycker att Johan Pehrson borde svara på.

(Applåder)

Fru talman! Till skillnad från Johan Pehrson tycker jag att det i tider av ökande arbetslöshet och lågkonjunktur är smart att satsa på att fler människor ska kunna utbilda sig.

Den här regeringen gör i budgeten för 2025 nedskärningar i antalet utbildningsplatser, det vill säga att färre kommer att kunna utbilda sig under 2025 än vad som var fallet 2024. Det står helt klart. Det gäller för övrigt både de akademiska utbildningarna och de av Johan Pehrson uppräknade andra utbildningsformerna för vuxna. Både arbetsmarknadsutbildning, regionalt yrkesvux och yrkeshögskolan kommer att få färre platser som en direkt konsekvens av den budget som regeringen har lagt på riksdagens bord. Tro inget annat!

Jag övergår nu till saken för den här debatten. Jag har frågat Johan Pehrson om han har gjort någon analys av effekterna av dessa förändringar, och jag skulle vilja uttolka hans rätt långa svar som det enkla ordet nej. Det finns ingen sådan analys. Han kan inte svara på hur antalet platser på olika utbildningar kommer att påverkas som en följd av de föreslagna förändringarna med de omfördelningar av takbelopp eller de ökningar av prislappar som regeringen gör. Johan Pehrson vet inte. Han för politik i blindo. Han gör inte ens antaganden om det.

För att få detta bekräftat ställde jag en skriftlig fråga den 29 september i år, då jag frågade ministern rakt ut hur många färre platser han planerar att denna förändring kommer att leda till. Inte heller på den frågan - hur många färre platser ministern antar att förändringarna kommer att rendera - finns det något svar. Jag tycker att det är oroväckande att vi har en utbildningsminister som tar så lättvindigt på sitt uppdrag och helt enkelt gör förändringar helt i blindo.

Jag tänker ändå att Johan Pehrson kanske har gjort ett mer utförligt arbete inför den här debatten och har ett svar med sig, så den första fråga jag skulle vilja att Johan Pehrson besvarar är: Hur många färre platser i högre utbildning, totalt i hela landet, kommer det att bli 2025?

När det gäller omfördelningen av takbeloppen rör det sig totalt om 100 miljoner fördelat på ett antal olika lärosäten runt om i landet. Regeringen skriver själv i budgetpropositionen att man siktar in sig på utbildningar som går på distans och som har låg genomströmning.

Jag skulle vilja höra Johan Pehrson berätta vilka utbildningar det är som han tycker ska skalas ned eller avvecklas som en följd av minskningarna av takbeloppen. Det är helt klart att pengarna ska användas till en specifik sorts utbildningar. Det står nämligen i svaret på den skriftliga fråga jag ställde att det är just ingenjörsutbildningar som ska finansieras med de här medlen.

Vilka utbildningar är det alltså som ska skäras ned, Johan Pehrson? Det är min andra fråga. Hur många platser färre blir det, och på vilka utbildningar blir det färre platser? De frågorna tycker jag att Johan Pehrson är skyldig både mig och hela Utbildningssverige ett svar på.

(Applåder)

Herr talman! Det här var ett häpnadsväckande inlägg av Johan Pehrson. Han sällar sig till en inte särskilt smickrande rad av auktoritära ledare som ger sig på att styra vad människor får lära sig och diskutera i olika sammanslutningar.

Poängen med folkbildningen är att den är fri och frivillig. Den är fri till innehållet. Det som man får lära sig i en studiecirkel är inte politiskt styrt. Den är också frivillig att delta i.

Johan Pehrson oroar sig för att en studiecirkel ska lägga ned något vapen - jag vet inte vad det var - på något universitet. Jösses! Nej, den ende som lägger ned någonting här är ju Johan Pehrson. Han lägger ned studieförbund på löpande band.

Jag tycker att detta är fräckt av Johan Pehrson. Han borde be om ursäkt för det övertramp han gjorde i talarstolen alldeles nyss.

När det kommer till att "satsa" tycker jag att man ska vara varsam med orden, precis som Johan Pehrson säger. Det finns en semantisk innebörd i ordet "satsa". När man har en fallande skala på hur många som kan delta i verksamheten som man finansierar är det lögn att beskriva det som en satsning. Det är lögn att beskriva det som att man satsar på folkbildningen om det är ett fallande antal deltagare i folkhögskolornas kurser och man samtidigt tar bort finansieringen för var tredje studiecirkel och vart tredje kulturarrangemang.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Johan Pehrson inledde med att säga att folkbildningen är en viktig kraft i samhället. Jag hoppas att Johan Pehrson står för att det är en viktig kraft för fri och frivillig bildning och ingenting annat.

(Applåder)

Herr talman! Johan Pehrson återkommer till att det läggs 4 miljarder på folkbildningen. Det motsvarar ungefär en sjundedel av de inkomstskattesänkningar som föreslås för de välbärgade i nästa års budget. Det är mindre än vad man lägger på för att ta bort marginalskatten för dem som har de allra högsta inkomsterna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag ställde en fråga till Johan Pehrson i mitt förra inlägg om vilka utbildningar som leder till jobb som han prioriterar. Den kraftfulla satsning på folkbildningen som Johan Pehrson pratar om ledde detta år till tusen färre platser inom folkhögskolan. Det finns även en plan för att ta bort finansieringen för var tredje studiecirkel, vart tredje kulturevenemang, som genomförs av studieförbunden.

Regeringens förda politik har redan sett till att ett studieförbund har fått stänga helt. Det som det rapporterades om i dag var ju otaliga replokaler som en efter en nu stängs.

Folkhögskolan innebär en andra och en annan chans för den som inte har fått med sig en gymnasieexamen efter genomförd grundskole- och gymnasieutbildning. Studieförbunden utgör en infrastruktur för människors tillgång till att bilda sig fritt och frivilligt och tillsammans med andra, och den täcker hela landet. Studieförbunden - störst är ABF - finns i varenda kommun i hela landet. Den enda andra gemensamma nyttighet som finns i varenda kommun i hela landet är Systembolaget. Men så här kommer det inte att vara om regeringen får som den vill. ABF och de andra studieförbunden kommer inte att kunna upprätthålla den infrastruktur som de utgör för kulturarrangemang, studiecirklar och bildning i hela landet.

Frågan kvarstår. Vilka utbildningar som leder till jobb är det som Johan Pehrson syftar på när han använder det som motiv för att paja infrastrukturen för bildning och försämra möjligheterna till en andra och en annan chans?

Jag tänkte avsluta detta inlägg med att återkomma till en av huvudfrågorna i interpellationen. Det var den om Johan Pehrson delar bilden av att en bildad befolkning är viktigt av säkerhetsskäl. Det var också något som min kollega här tog upp förut. Bedömer Johan Pehrson att en bildad befolkning har större motståndskraft mot påverkansoperationer från främmande makt eller inte? Om han gör det undrar jag varför han i så fall vill försämra tillgången till bildning.

Det är ju bildning som gör att människor kanske tänker "Hm, vem är avsändaren för det här? Varför skickas det här budskapet till mig?" och förhåller sig kritiska till desinformation och annan typ av destabilisering av det svenska samhällsklimatet. Att ha en bildad befolkning vaccinerar mot den typen av destabiliseringsförsök.

Delar Johan Pehrson bilden att en bildad befolkning är viktigt av säkerhetspolitiska skäl?

(Applåder)

Herr talman! Precis som Niklas Sigvardsson vill jag välkomna Johan Pehrson som ny utbildningsminister. Johan Pehrson och jag har haft anledning att debattera förut, dock inte frågor som specifikt rör folkbildningen, ämnet för dagens debatt.

"Vi har ingenstans att vara längre. Hur ska den unga kulturen kunna växa om inte vi har någonstans att repa och utvecklas på?" Det är ett citat från 20-årige Alexander i ett inslag från P3 Nyheter i morse. Temat som denna nyhet sorterade under kallas replokalskrisen och har en direkt koppling till den politik regeringen för när det gäller studieförbundens förutsättningar för sin verksamhet. Johan Pehrson har kommenterat inslaget skriftligen, uppges det, och sagt att till förmån för utbildningar som leder till jobb skär man ned på studieförbundens verksamhet. Han poängterar att det går nästan 4 miljarder totalt till folkbildningen.

Här i kammaren svarar Johan Pehrson att folkbildningen är en viktig kraft i samhället. Med tanke på hur den här regeringen behandlar folkbildningen skulle inte jag vilja betraktas som en oviktig kraft av regeringen. Det finns ju inte ett tecken på eller något spår av att regeringen skulle betrakta folkbildningen som en viktig kraft i den politik man för.

Man vill prioritera utbildningar som leder till jobb - det är vad Johan Pehrson svarar. Det svarar han också i kammaren i dag. Då undrar jag vilka utbildningar Johan Pehrson prioriterar.

Folkhögskolorna omnämns specifikt. Från 2023 till 2024 minskade antalet platser i folkhögskolorna med 1 000 stycken. Folkbildningsrådet sa i sitt budgetunderlag inför budgeten 2025, som vi just fått på riksdagens bord, att det behövs ytterligare 289 miljoner för att behålla antalet platser nästa år, plus den pris- och löneomräkning som regeringen själv bedömer till 3,43 procent. Sammantaget handlar det alltså om över 350 miljoner som man skulle behöva stärka folkhögskolorna med för att behålla antalet platser. Folkhögskolorna är alltså inte prioriterade av regeringen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Sedan kommer vi till vuxenutbildningen, som Johan Pehrson också nämner i sitt svar. Om vi tittar på anslagsutvecklingen i budgeten ser vi att det är över 500 miljoner mindre 2025 än 2024. Det betyder att färre kommer att kunna gå en vuxenutbildning i komvuxregi med statlig finansiering.

Vi kan titta på yrkeshögskolan. Där är anslaget exakt detsamma 2024 och 2025. Det betyder att det har en värdeurholkning, enligt regeringens egna beräkningar om en pris- och löneomräkning på 3,43 procent, som uppgår till 137 miljoner.

För akademin bedöms det bli över 3 000 färre utbildningsplatser nästa år.

Vilka utbildningar som leder till jobb är det Johan Pehrson prioriterar i stället för studieförbunden och folkhögskolorna?

Fru talman! I likhet med Camilla Hansén vill jag tacka skolministern för möjligheten att ha den här debatten.

Daniel Riazat ställde frågan om det kan finnas fler frågor där Liberalerna har en ståndpunkt som parti och en annan som regeringsföreträdare. Jag har faktiskt stött på en sådan. Efter årsskiftet 2022/23 hade jag en interpellationsdebatt med jämställdhetsministern om förekomsten av religiösa friskolor. Liberalerna hade precis varit ute med en debattartikel på Expressens debattsida och sagt att de tog i med hårdhandskarna och minsann ville förbjuda religiösa friskolor. När jag ställde den frågan till jämställdhetsministern var hennes formulering: "Men jag står här med regeringshatten."

Beroende på vilken hatt jämställdhetsministern har på sig för dagen verkar det alltså vara så att man antingen accepterar religiösa friskolor eller är emot dem.

Jag tycker att det var en träffande formulering, för det verkar vara exakt likadant för Lotta Edholm. Beroende på om hon har partihatten eller regeringshatten på sig är hon för eller emot införandet av offentlighetsprincipen i fristående skolor.

Jag kan bara beklaga detta. När partiet Liberalerna vill göra gemensam sak finns alltså en samlad opposition från Centerpartiet till Vänsterpartiet, och det finns en gemensam reservation i utskottet om att införa offentlighetsprincipen i fristående skolor. Räck ut handen till oss. Vi gör gemensam sak. Lagförslaget är färdigberett från regeringen Löfven I - när Gustav Fridolin var skolminister. Det är bara att agera. Vi kommer att hjälpa till.

Fru talman! Den 11 april sa Lotta Edholm i Expressen: Det är uppenbart att friskolesystemet måste helrenoveras i grunden. En del i denna helrenovering är krav på ökad insyn, och Liberalerna har nu landat i att offentlighetsprincipen bör gälla i alla friskolor. Det är avgörande för att vi ska kunna granska och följa hur våra offentliga medel används.

Ordagrant detta skrev Lotta Edholm i Expressen.

I dag står Lotta Edholm här i talarstolen och säger att vi ska öka insynen i friskolorna. Hon tar inte begreppet "införa offentlighetsprincipen" i sin mun på samma tydliga sätt som hon gjorde i Expressen den 11 april.

Jag tänker mig att det hänger ihop med den ambivalens som Liberalerna under lång tid har känt inför denna fråga. Så sent som när tilläggsdirektivet till den utredning som levererade sitt slutbetänkande, som vi har berört flera gånger under debatten, skulle ges höll hela beredningsunderlaget för offentlighetsprincipen på att åka i papperskorgen - det som den utredningen dittills hade presterat. Den var i princip färdig. Efter påtryckningar ändrade Lotta Edholm sig och lät utredningen lägga fram förslag om offentlighetsprincipen i friskolor i alla fall. Men det var efter en tuff debatt och hårda påtryckningar från hela Skolsverige som det blev på det viset.

Sedan är det ett sammanträffande som ser ut som en händelse. Det var bara någon vecka innan slutbetänkandet levererades som Lotta Edholm var så här brysk på Expressens debattsida.

Den som har provat att debattera detta med företrädare för de andra Tidöpartierna förstår att resultatet av denna utredning och Lotta Edholms långsamma beredning inte kommer att bli ett förslag om offentlighetsprincipen i fristående skolor. Det kommer de andra Tidöpartierna aldrig att tillåta.

Att Lotta Edholm skriver en debattartikel i Expressen som hon känner sig nödgad att skriva under som partistyrelseledamot i Liberalerna i stället för som skolminister är ett tydligt tecken på att det är mycket väsen och lite verkstad.

Det är så med hela regleringen av friskolesektorn. De förslag som Lotta Edholm stoltserar med och som hon säger kommer att bli den största renoveringen av detta system sedan det infördes är ju inte så långtgående. Det kommer att vara förslag som passar koncernerna som hand i handske. Krav på att det finns kapital kommer bara stora koncerner att kunna möta. Ett vinstutdelningsstopp de första tre åren kommer inte att vara något problem för de stora koncernerna. Att man inför en insynsprincip, som det står i Tidöavtalet och som verkar vara Lotta Edholms linje som minister, är precis vad Academedias vd har varit ute i medier och krävt.

Lotta Edholm säger i dag att en av pusselbitarna i denna helrenovering av skolsystemet är att öka insynen i friskolorna. Jag skulle vilja säga att det betyder att Lotta Edholm i dag har lämnat beskedet att det inte kommer att bli någon offentlighetsprincip i de fristående skolorna.