Linus Sköld

Fru talman! "Att kunna få information om exempelvis friskolornas ekonomi och kvalitet är inte bara viktigt för elever och föräldrar, utan även för tilliten. Medborgare, föräldrar och elever ska vara trygga i att man har tillgång till samma skolinformation, oavsett om det är en kommunal eller fristående skola. Offentlighetsprincipen är en grundsten i Sveriges demokratiska statsskick. Principen innebär att var och en har rätt att ta del av allmänna handlingar. Den borde också innebära att allmänheten har rätt till insyn i och tillgång till information om hur alla skolor använder våra skattemedel. Det kommer även underlätta för journalister som granskar friskolornas brister. . Ägarnas intresse kan inte, och får inte, tillåtas väga tyngre än allmänhetens rätt att se var skattepengarna går."

Det här hade kunnat vara inledningen av mitt anförande i dag, men det är det inte. Det är ett direkt citat av vad Lotta Edholm, Johan Pehrson och Fredrik Malm skrev på Expressen Debatt den 11 april i år. Den problembeskrivning som jag har är i allt väsentligt densamma som den som Lotta Edholm, Johan Pehrson och Fredrik Malm ger uttryck för i sin debattartikel. Den problembeskrivningen har burit socialdemokratin i friskoledebatten väldigt länge.

Detta har anor från 2013, då det slöts en blocköverskridande friskoleöverenskommelse om att offentlighetsprincipen bör införas i fristående skolor. Sedan har konfliktnivån successivt ökat i denna fråga. Liberalerna har med sina egna ord stått för en naiv syn på friskolesektorn tillsammans med resten av borgerligheten och Sverigedemokraterna och avstyrkt alla förslag om att införa offentlighetsprincipen som passerat den här kammaren sedan dess.

Därför var det för alla oss som tycker att offentlighetsprincipen hör hemma i friskolesektorn ett välgörande besked när Johan Pehrson - dagen efter att Fredrik Malm hade röstat nej till offentlighetsprincipen i utskottet - i medierna sa: Ja, vi ska ha offentlighetsprincipen i friskolor. Den 11 april bekräftade som sagt Johan Pehrson detta tillsammans med Fredrik Malm och Lotta Edholm. Veckan som följde därpå röstade Liberalerna i riksdagen nej till införande av offentlighetsprincipen, i mycket med hänvisning till väntan på det betänkande som utredningen skulle leverera - jag tror att det skedde dagen efter att vi hade omröstningen eller samma dag.

Men sanningen att säga finns det redan ett färdigt beredningsunderlag för att lagstifta om offentlighetsprincipen. Det har varit färdigt sedan 2019. Lotta Edholm har möjlighet att lägga det på riksdagens bord. Hon behöver inte vänta på någon remissrunda. Hon behöver inte invänta en lagrådsremiss. Hon behöver just inte göra någonting annat än att lägga fram en proposition med förslag om att införa offentlighetsprincipen i fristående skolor. Den skulle kunna vara beslutad inom någon månad.

Lotta Edholm! När får vi se propositionen om att införa offentlighetsprincipen i fristående skolor?

Fru talman! Jag kan påminna Lotta Edholm om att när Liberalerna utgjorde regeringsunderlag till Socialdemokraterna tillsattes en utredning om potentiellt förstatligande av skolan, och ett kunskapsunderlag togs fram. Men när Liberalerna bildade regering ihop med Tidögänget fanns inte förstatligande av skolan omnämnt med ens en stavelse i överenskommelsen.

Jag tänker mig att Lotta Edholm hade kunnat komma mycket längre i problembeskrivningarna som hon nu ger om hon hade bjudit in partierna till att brett diskutera huvudmannaskapet, finansieringen och kunskapssynen i den svenska skolan. Då hade vi kanske fått ett system som bar över tid. Men Lotta Edholm väljer att hoppa ned i konflikttunnan, och då blir det som det blir. Det är ju inte den frågan vi diskuterar nu.

Den fråga som den här debatten gäller är specifikt skolmarknadssystemet och vad Lotta Edholm tänker göra åt det. Något etableringsstopp lär det inte bli fråga om, utifrån det svar jag får nu. Anledningen till detta är uppenbar.

De gånger det låter som om Lotta Edholm och jag är överens är när Lotta Edholm undertecknar med "ledamot i partistyrelsen, Liberalerna" på Expressens debattsida. Men när hon är företrädare för regeringen, som fattar kollektiva beslut, kommer hon för de andra partierna i regeringen aldrig att få lov att utreda så långtgående åtgärder som krävs för att komma till rätta med det här systemet.

Lotta Edholm har slagit sig i slang med partier som inte tycker som hon när det gäller skolfrågan. Det är därför det inte finns något förstatligande omnämnt i Tidöavtalet, och det är därför det inte blir någon reglering av skolmarknaden som kommer att göra någon skillnad på riktigt.

Lotta Edholm, om jag glömde att tala om förstatligandet glömde Lotta Edholm att tala om sina partikamrater.

(Applåder)

Fru talman! Vad gäller beredningsunderlag för att införa ett etableringsstopp för skolkoncerner finns det ett färdigberett underlag om att införa ett etableringsstopp för religiösa friskolor. Lotta Edholm kanske skulle kunna börja med att se vad man kan lära sig av det? Då kanske vägen till att stoppa rovdriften på det svenska skolsystemet skulle kunna bli något kortare.

Lotta Edholm sa i Dagens Nyheter för inte så länge sedan att svensk skola före reformerna - åsyftande de på 90-talet - ansågs vara bland världens bästa, men att den därefter dalade. Det påminner mig om ett uttalande som gjordes i Aftonbladet den 7 maj 2021: "Sverige har haft världens bästa och mest jämlika skola - dit ska vi igen." Det var signerat Anna Ekström.

Det finns alltså otroligt täta beröringspunkter mellan hur skolministern uttrycker sig i medierna och hur Socialdemokraterna och även andra partier i oppositionen har beskrivit situationen på den svenska skolmarknaden. Då är det förvånande att Lotta Edholm inte i större utsträckning tillstyrker förslag som Socialdemokraterna kommer med. Lotta Edholms partikamrat, som också hade skrivit under den där Expressenartikeln, Fredrik Malm, ordförande i utbildningsutskottet, röstade ned initiativet att utreda frågan om ett etableringsstopp, fastän Lotta Edholm säger att det skulle behöva analyseras. Man kan tycka att det är en märklig inkonsekvens i partiets hållning.

Man kan också notera att i artikeln i Dagens Nyheter som jag nämnde nyss står det att den förra regeringen försökte reglera skolmarknaden, men att förslaget stoppades av de borgerliga partierna och SD - inklusive Liberalerna. Lotta Edholm fick frågan om de ångrade det, och svarade "Ja, det skulle jag verkligen säga".

Förslagen handlade om att differentiera skolpengen mellan fristående och kommunala skolor, att införa krav på strukturkostnadsredovisning och att förbjuda kötid som urvalsgrund. De finns färdigberedda på ministerns bord. Om ministern ångrar att Liberalerna inte röstade för dem är det ju bara att lägga fram dem som ett alternativ, om man nu inte vet hur man vill ställa sig till vårt förslag om etableringsstopp.

När det kommer till frågan om planeringen av systemet, alltså kommunernas plikt att yttra sig som Lotta Edholm har tillsatt en utredning om, vill Socialdemokraterna gå ett steg längre. Vi vill ge kommunerna vetorätt över friskoleetableringar. Så långt är Lotta Edholm inte beredd att gå. Varför, om hon samtidigt konstaterar att skolpengen är ett ineffektivt sätt att nyttja de gemensamma resurser som är avsatta för utbildningen, som den är organiserad nu?

Det finns flera delar i detta där jag tycker att Lotta Edholm skulle behöva ge lite mer substans kring varför hon inte är beredd att gå längre och snabbare fram. Hon sitter på den yttersta maktpositionen över den svenska skolan, och här finns färdigberedda förslag och idéer som man skulle kunna gå vidare med för att reglera marknaden mycket snabbare än vad Lotta Edholm marscherar. Hur kan det komma sig?

Fru talman! "Att friskolesektorn dras med stora problem kan inte ha undgått någon. Friskolor har fler obehöriga lärare, lägre lärartäthet, sämre ställt med skolbibliotek och större problem med fuskbetyg.

Vidare finns mängder av exempel där skolpengen gått till allt annat än till elevernas utbildning, så som sexklubbar i Thailand, till våffelstugor eller till friskolor som bedriver 'omvändelse'-terapi för homosexuella elever.

De konkurser vi sett visar också på att friskolesektorn bär på stora risker.

Dagens system för att finansiera friskolor har därtill en osund och kostnadsdrivande struktur för kommunerna. Allt detta går ut över både elever och skattebetalare på ett orimligt sätt. De drivkrafter som i dag finns i friskolesystemet gynnar varken elever eller skolsystemet i sin helhet."

Fru talman! Detta hade kunnat vara inledningen på mitt anförande i dag. Men det är det inte. Det är ett citat, signerat Lotta Edholm, ur Expressen den 11 april i år.

Utifrån vad Lotta Edholm själv skriver i Expressen är hon och jag i allt väsentligt överens om problembilden när det gäller friskolesektorn. Drivkraften att tjäna pengar prioriteras av vinstdrivande friskolor, i synnerhet skolkoncerner, högre än drivkraften att bedriva en bra utbildning för eleverna - det som skolan är till för.

Så kan vi inte ha det. Så som Lotta Edholm beskriver skolmarknaden kan vi inte ha det.

Som nämnts konsolideras skolmarknaden. Det blir alltså allt fler skolkoncerner som blir allt större. De senaste tre åren har antalet skolkoncerner ökat med över 20 procent. Och vid det här laget ägs var tionde skola i landet av en koncern, som har som överordnad drivkraft att ge vinst till ägaren. Det får de konsekvenser som Lotta Edholm själv beskriver i Expressen.

Detta var bakgrunden till att vi socialdemokrater för ett par månader sedan föreslog införande av ett etableringsstopp för skolkoncerner. När vi lade fram det förslaget för utbildningsutskottet fick Lotta Edholm tillfälle att kommentera det i medierna. Då uppgav hon i ett mejl till SVT att det finns stora problem i friskolesektorn men att hon inte visste om ett etableringsstöd är rätt väg framåt. Det är därför vi har den här interpellationsdebatten i dag. Jag tänkte att Lotta Edholm skulle få lov att ge besked om det är rätt väg framåt att omedelbart stoppa koncernernas expansion tills man kan få på plats ett vinstförbud som gör upp med de drivkrafter som Lotta Edholm själv säger är skadliga för det svenska skolsystemet.

Blir det ett etableringsstopp för skolkoncerner, Lotta Edholm - ja eller nej?

(Applåder)

Fru talman! Inledningsvis i mitt avslutningsanförande vill jag understryka att Socialdemokraterna tycker att det är positivt att de nationella proven digitaliseras. Vi är också för en central rättning av de nationella proven. Det stärker likvärdigheten, och detta har varit vår strävan även vid regeringsmakten, som Lotta Edholm påpekade.

Jag förstår att det är en komplex sak att digitalisera de nationella proven. Det är mycket svårare att göra än att säga, så att säga. Det har gjort att det har varit en långdragen process. Vi satte igång denna process för många år sedan. Det har varit en långdragen process att få detta på plats - både rättsligt och tekniskt. Jag har alltså den största respekt för att det är komplext, men det betyder inte att man kan avhända sig ansvaret för att försöka åtgärda inkonsekvenser eller det som potentiellt kan bli orättvisor i detta system, tvärtom.

Om Lotta Edholm tycker att de nationella proven är en faktor som gör betyg och bedömningar mer rättvisa borde hon nu kliva fram och säga: Här behöver vi vidta åtgärder för att betygen ska bli rättvisa även för elever som går på introduktionsprogrammet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Tack, Lotta Edholm, för svaret! Det är särskilt glädjande att höra att Lotta Edholm inser sin begränsning när det gäller att överpröva de sekretessbedömningar som Skolverket gör. Det gör i sanning jag också. Men det är inte detta som interpellationen handlar om egentligen.

Detta handlar om den politiska strävan som ändå måste finnas. Om Lotta Edholm tycker att de nationella proven är en faktor som gör betyg och bedömning mer rättvisa borde hon som en konsekvens av detta tycka att betygen ska vara rättvisa på samma sätt även för elever som går på introduktionsprogrammet och vidta åtgärder för att uppnå det. Som hon svarar här i kammaren i dag uppfattar jag att hon visst håller med om att betygen blir mer rättvisa av de nationella proven men att man kan lämna detta lite vind för våg på introduktionsprogrammet. Det är ett ställningstagande som jag inte är riktigt nöjd med.

Jag tycker att det hade varit bra om vi kunde införa en åtgärd som utgör en garanti för att det ska vara samma typ av rättvisa även om man får läsa vidare på grundskolans kunskapsmål ytterligare ett år eller två innan man kan ta sig in på gymnasiet.

Det intresse som provsekretessen ska skydda är just den likvärdiga bedömningen. Läckta prov eller den typ av fusk som Lotta Edholm talar om är ett sätt att korrumpera likvärdigheten i bedömningen. Syftet med sekretessen är alltså att upprätthålla likvärdigheten.

Nu använder Lotta Edholm sekretessen för att försvara en olikvärdighet på ett ologiskt sätt, alltså olikvärdigheten mellan dem som går raka vägen från grundskolan till ett nationellt gymnasieprogram och dem som går vägen via ett introduktionsprogram.

Lotta Edholm säger att Skolverket har sagt att det bara är under de första åren som det ska vara på detta sätt. Men det är ju under de första åren som problemet att elever riskerar att få skriva omprov kommer att vara som störst. Men om fem eller tio år, när det finns massvis med gamla prov med utgångspunkt i den nu gällande läroplanen, kommer problemet inte längre att vara så stort som när läroplanen bara har hunnit gälla några enstaka år.

Sedan förstår jag av svaret att lärare som tycker att äldre prov är relevanta kan välja att använda dem, men det borgar inte för en särskilt hög grad av likvärdighet. Det finns liksom en inkonsekvens i Lotta Edholms resonemang. Hon använder sekretessargumentet för att försvara en olikvärdig konstruktion. Jag tycker att det är lite grann att bagatellisera risken för att man genomför proven och får sina betyg på olikvärdiga villkor beroende på om man får dem i grundskolan eller på introduktionsprogrammet.

Fru talman! Lotta Edholm har de senaste åren debatterat stora systemfrågor som hur betygssystemet ska se ut och hur resursfördelningsmodeller ska fungera. I ljuset av det kan detta verka som en liten detalj. Men det är en ack så viktig detalj, för det säger något om hur vi ser på betyg och bedömning.

Låt mig börja från början. I det svenska systemet har vi de nationella proven - även om standardiserade testers effekt på kunskapsresultaten är omtvistad - för att stärka likvärdighet och rättvisa i bedömning och betygsättning. Förutom att de såklart också ger en återkoppling till eleven om hur den ligger till och hur det går i skolan är det detta som är det primära syftet.

I årskurs 9 skriver man nationella ämnesprov i minst fem ämnen. Om man skulle misslyckas på dem så mycket att man blir underkänd - antingen genom att man blir underkänd i matte, svenska eller engelska eller att genom man blir underkänd i för många andra ämnen - blir man inte behörig till ett nationellt program på gymnasieskolan. Då hamnar man på introduktionsprogrammet och får så att säga läsa upp sin grundskolekompetens. Därför är användandet av de nationella proven för årskurs 9 också på introduktionsprogrammen det enda adekvata för att säkerställa att bedömningen och betygsättningen blir så rättvis som möjligt även för de elever som gått den vägen in på gymnasiet.

Fram till nu har skolor som ger introduktionsprogram och vill använda de nationella proven kunnat göra det på exakt samma villkor som grundskolan. Men i och med digitaliseringen av de nationella proven riskerar regeringen nu att slänga ut det barnet med badvattnet. Intresset av en rättvis bedömning är ju lika stort på introduktionsprogrammet som i årskurs 9.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Lotta Edholm svarar, i strid med vad Skolverket har sagt till lärare som jag varit i kontakt med, att det kommer att bli möjligt att använda gamla, analoga prov på introduktionsprogrammet. Men det finns ett par problem med det. Det ena är att jag inte ser varför sekretessrisken skulle vara större för att proven blir digitala. Detta har ju fram till nu tillämpats på ett sådant sätt att proven har varit tillgängliga för alla skolor som har introduktionsprogram. Varför skulle sekretessrisken bli större för att man tillämpar det på samma sätt fast med digitala prov? Det förstår jag faktiskt inte.

Det andra handlar om att en elev som går ut årskurs 9 nu på våren och hamnar på introduktionsprogrammet ska skriva ett gammalt prov som ska spegla kunskapskraven i Lgr 22, som har använts i bara två år. I år är det alltså andra gången man ger prov med utgångspunkt i den versionen av läroplanen. Elever på introduktionsprogrammet kommer alltså nästa vår att löpa en 50-procentig risk att få skriva om samma prov som de har skrivit i år.

Dessa delar finns med i min interpellation, men Lotta Edholm berör dem inte med ett ord i sitt svar, så jag skulle vilja be henne att kommentera detta.

Fru talman! Den utredning som vi talar om skisserar två alternativa vägar. Antingen ska man införa en insynslag - det som Tidöavtalet refererar till som en insynsprincip - eller så ska offentlighetsprincipen införas i fristående skolor. Skillnaden mellan dessa två är att offentlighetsprincipen gör att alla handlingar som finns inom verksamheten som huvudregel är offentliga, medan insynsprincipen säger att bara vissa handlingar är offentliga och att man kan vägra att lämna ut handlingar av viss karaktär.

En vägransgrund som insynsprincipen kommer att omfatta är affärs och driftsförhållanden för huvudmannen. Vilka uppgifter är det Mathias Bengtsson vill hålla hemliga när han vill ha en insynsprincip i stället för en offentlighetsprincip? Jo, det är de uppgifter som huvudmannen hanterar som gäller affärs- och driftsförhållanden, alltså hur skattebetalarnas pengar används. Det är dessa uppgifter som Mathias Bengtsson inte vill ska bli offentliga.

Det är att stå på kapitalets sida. Det är inte att stå för en ordning där friskolornas förehavanden kan granskas, där allmänheten har insyn, där medierna kan granska och där eleverna kan få jämförbar information om offentliga och fristående verksamheter.

I sakfrågan handlar det om att välja om uppgifter om friskolor ska betraktas som affärshemligheter eller vara offentliga för alla. Detta är det sakpolitiska valet här. Även om Mathias Bengtsson, som Daniel Riazat påpekade tidigare, har gett uttryck för att han och hans parti tycker att uppgifterna ska vara offentliga har han rättat in sig i ledet. Sverigedemokraterna sitter här och ser nöjda ut. De nickar och är glada för att Kristdemokraterna rättar sig efter vad de tycker. Det är det som händer här.

Det blir ingen offentlighetsprincip; det är det Mathias Bengtsson säger nu. Tack för tydligheten!

(Applåder)

Fru talman! Till att börja med skulle jag vilja göra en betraktelse över Kristdemokraternas, och uppenbarligen även Liberalernas, syn på maktförhållandena mellan riksdag och regering.

Under förra mandatperioden var det ju en minoritetsregering som styrde riket. Kristdemokraterna tillhörde oppositionen men samlade allt som oftast en majoritet för att rikta olika typer av tillkännagivanden till regeringen. Utbildningsutskottet riktade faktiskt flera stycken. Var det då så att Kristdemokraterna tyckte att detta var helt irrelevant och att regeringen bara kunde bortse från de ställningstaganden som det fanns majoritet för i riksdagen?

Det resonemang som Fredrik Malm och Mathias Bengtsson har fört i dag om motioner kontra propositioner betyder att de tycker att regeringen kan bortse från riksdagsmajoritetens vilja. Så fungerar ju inte vår demokrati. Att riksdagen riktar ett tillkännagivande om att offentlighetsprincipen ska införas binder regeringen vid att detta är riksdagsmajoritetens uppfattning. Det är alltså ingalunda en oväsentlig omröstning vi ska ha i eftermiddag. Tvärtom är den helt avgörande.

Här har Mathias Bengtsson möjlighet att ta ställning. Jag tänker mig dock att det som egentligen är i görningen här är att Mathias Bengtsson inte vill införa offentlighetsprincipen i fristående skolor. Precis som resten av högermajoriteten står han på friskoleägarnas sida - inte på elevernas.

Fru talman! Jag vill påpeka för Jörgen Grubb att skillnaden mellan det som går till friskoleägares vinst och det som fördelas enligt resursfördelningsmodeller är att den ena typen av utgift inte används för barnens undervisning och att den andra typen av utgift går direkt till barnens utbildning. Det är den stora skillnaden. Det är inte jämförbara storheter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Övergripande skolfrågor

Pengar som går till friskoleägares vinster är slöseri med skattemedel. Det är pengar som inte används till undervisning, medan pengar som fördelas enligt resursfördelningsprinciper rakt av - oavkortat - används till undervisning.

Jag tycker att det som Jörgen Grubb inledde med att säga är anmärkningsvärt, nämligen att Tidöavtalet stipulerar att en insynsprincip ska införas och att det därför inte finns några skäl att diskutera något annat. Jag skulle vilja upplysa Jörgen Grubb om att en riksdagsmajoritet nu är för införandet av en offentlighetsprincip i friskolor. Detta ger alla skäl att diskutera något annat. Annars respekterar man ju inte demokratin.

Om en majoritet av riksdagens ledamöter skulle uttala stöd för en offentlighetsprincip är det en offentlighetsprincip som ska införas, och då kan Tidöavtalet slängas i papperskorgen.

(Applåder)

Fru talman! Jag tycker att det som Jörgen Grubb alldeles nyss sa är viktig väljarupplysning, nämligen att resurser i skolan inte ska fördelas efter elevernas behov. Jörgen Grubb är mycket upprörd över att så sker. Han har rätt till den uppfattningen, men om man frågar mig verkar det orimligt att fördela efter någon annan princip än elevernas behov.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Övergripande skolfrågor

Jörgen Grubb är också upprörd över ineffektiviteten i det svenska skolsystemet. Om man tittar på Riksrevisionens granskning av skolpengens effektivitet kan man konstatera att skolpengens utformning kanske är den största ineffektiviteten i skolsystemet.

Det är inte nog med att vinstutdelning gör att skattepengar försvinner i fickorna på privata skolägare. Själva utformningen av systemet gör också att varje skolplats måste betalas flera gånger. Detta gör att kommuner måste stå med överkapacitet och ersätta friskolorna för att hålla samma överkapacitet, vilket de inte gör. Denna typ av ineffektivitet skulle man kunna göra något åt, Jörgen Grubb, om man ville.

Det vill dock inte Sverigedemokraterna, för Sverigedemokraterna står på friskoleägarnas sida. Hellre friskoleägare än elever - det hörs ju tydligt. Elevernas behov ska inte tillgodoses, och resurser ska inte fördelas efter elevernas behov. Men friskoleägarnas vinster ska skyddas.

Jag vill ställa samma fråga till Jörgen Grubb som jag ställde till Noria Manouchi tidigare. Liberalernas partiledare hoppas skapa majoritet för att införa offentlighetsprincipen i fristående skolor. Då undrar jag: Är Sverigedemokraterna och Jörgen Grubb beredda att följa Liberalernas positionsförflyttning i denna fråga?

(Applåder)

Herr talman! Fredrik Malm, som är utbildningsutskottets ordförande och sitter här i kammaren, och den liberala skolministern, som företräder Noria Manouchis regering, skrev under en debattartikel i Expressen den 11 april. Där stod det att de vill vara drivande i att göra upp med borgerlighetens friskolearv och att borgerligheten under alldeles för lång tid haft en naiv syn på friskolor, som i vissa fall satt ägarnas vinstintresse framför barnens rätt till en god utbildning.

Den ordning vi har när det gäller insynen i friskolor sätter ägarnas intressen framför elevernas. Jag hör nu Noria Manouchi svara nej på min fråga om hon är beredd att följa Fredrik Malm och skolministern i positionsförflyttningen när det gäller offentlighetsprincipen. Det var ju det hon sa. Hon sa inte "Ja, vi vill införa offentlighetsprincipen", utan hon sa "Vi vill säkra en god insyn".

Detta betyder i praktiken att Moderaterna fortfarande säger nej till införande av offentlighetsprincipen, och min fråga är varför. Delar inte Moderaterna Liberalernas syn att borgerligheten har haft en naiv syn på friskolesektorn? Varför vill inte Noria Manouchi att offentlighetsprincipen ska gälla lika för friskolor och kommunala skolor? I alla andra avseenden vill hon att lika förhållanden ska råda för kommunala och fristående skolor men inte när det gäller insynen. Hur kan det komma sig? Varför, Noria Manouchi, säger du nej till att införa offentlighetsprincipen i friskolor?

Herr talman! Införandet av offentlighetsprincipen på 1700-talet syftade till att förebygga korruption och tillförsäkra medborgarna insyn i myndigheternas förehavanden. Man skulle kunna följa och se att inga oegentligheter förelåg. Den då uppfunna tryckkonsten och därmed mediernas framfart skulle så småningom leda till insyn i och granskning av det offentligas användning av skattemedel.

Nu har vi en hel skattefinansierad sektor som varken medborgare eller medier har någon insyn i över huvud taget. All information om fristående skolor är nämligen affärshemligheter.

För mig är det en självklarhet att offentlighetsprincipen borde gälla även för fristående skolor, på precis samma sätt som den gäller för kommunala skolor. Fristående skolors enda finansiering är skattebetalarnas pengar, och friskolor utövar myndighet mot enskilda när man beslutar om till exempel särskilt stöd, disciplinära åtgärder eller betygsättning. Men medier i allmänhet saknar som sagt insyn. Därmed kan missförhållanden inte avslöjas.

Nu har Liberalerna kommit med beskedet att de har ändrat sig och vill att offentlighetsprincipen ska omfatta fristående skolor. Därmed finns det en majoritet som är för det förslaget i den här kammaren. Liberalernas partiledare sa i SVT den 9 april: "Jag hoppas kunna samla en majoritet i regeringsunderlaget för detta."

Min fråga till ledamoten är om hon är redo att följa Liberalerna i denna positionsförflyttning.

Herr talman! Innan jag går in ytterligare på djupet med de förslag vi ska debattera i dag vill jag börja med att fortsätta på replikväxlingen alldeles nyss.

Vi har hört Fredrik Malm upprepade gånger kalla andra för sena på bollen. Då är det viktigt att tala om för den intresserade allmänheten eller andra som lyssnar på debatten att Socialdemokraterna har drivit frågan om offentlighetsprincipen i friskolor i decennier. Utredningen som Fredrik Malm stolt deklarerar att ministern har tagit emot tillsattes av den socialdemokratiska regeringen. När skolministern antog ändringsdirektiv till utredningen var det ogjort att uppdraget att utreda offentlighetsprincipen höll på att strykas precis när utredningen nästan var klar.

Anledningen till att det över huvud taget finns ett lagförslag för regeringen att ta vidare är att Socialdemokraterna och oppositionen bildade opinion för att offentlighetsprincipen måste införas. De satte ett sådant tryck på Lotta Edholm att hon var tvungen att låta utredningen ha kvar uppdraget. Det är ingalunda Fredrik Malms förtjänst att det lagförslaget finns.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Övergripande skolfrågor

På tal om att vara sist på bollen; Liberalerna bytte uppfattning för två veckor sedan. Socialdemokraterna har drivit frågan i decennier. Bara för att reda ut några saker!

Så till mitt anförande. Det allt överskuggande målet måste vara en skola som fungerar för alla barn, en skola med kapacitet att utjämna skillnader i barns uppväxtvillkor. Att alla barn går i skolan, med rätt och plikt att delta, oberoende av föräldrarnas sociala status, är kanske den mest utjämnande faktor som finns i vårt välfärdssamhälle.

Det är därför vi har lagt fram förslag om att alla möjligheter att ta ut avgifter av föräldrarna, även obetydliga sådana, bör avskaffas. Det ska inte vara några fler ojämlika fruktstunder eller matsäckar, inga fler entrébiljetter till museibesök eller resor i kollektivtrafiken. Alla barn ska ha möjlighet att delta på lika villkor. Även små avgifter kan spela stor roll för familjer med små marginaler. Är det inte dags att vi också bestämmer att alla gymnasieelever ska ha rätt till en näringsriktig lunch utan avgift?

Skolan ska inte bara vara lika för alla utan också möta behov som den enskilda eleven har. Den ska vara en mötesplats för barn från olika bakgrunder, och den ska bygga en gemensam kunskapsbas för alla som bor i landet - skapa sammanhållning, inte splittring.

Men om skolan ska ha kapacitet för att kompensera för skillnader i uppväxtvillkor, fungera som mötesplats för barn från olika bakgrunder och bygga en gemensam kunskapsbas - då måste systemet göras om.

Som skolvalssystemet är utformat förstärker det segregationen. Som skolpengssystemet är utformat räcker inte pengarna, och skolans resurser blir inte rättvist fördelade. Som etableringsrätten för fristående skolor är utformad kan ingen instans heller planera för hur skolväsendet på en geografisk plats ska fungera i sin helhet. Därför har vi socialdemokrater en lång rad systemförändrande förslag i de motioner som behandlas i kammaren i dag.

Herr talman! De pengar som vi gemensamt har avsatt för barns och ungdomars utbildning måste gå till just detta. Ja! Friskolorna är här för att stanna. Ja! Valfriheten är här för att stanna. Men den som driver skola måste göra det i syfte att göra bra utbildning för eleverna, inte för att berika sig själv. Därför måste vinstuttag i friskolor förbjudas.

Kommuner har ansvaret för att se till att alla barn som bor i kommunen har en plats i en skola i rimlig närhet till hemmet. Friskolor har inte samma ansvar. En friskola kan optimera sina klasstorlekar, sin bemanning, sina lokaler, eller välja att avveckla verksamheten närhelst ägarna vill. Men man får ändå samma ersättning för att driva skola som kommunen har i kostnad för att driva sina egna skolor. Det gör att friskolor får betalt för en uppgift i skolsystemet som kommunerna utför. Därför måste skolpengen differentieras så att kommuner får ersättning för det utbudsansvar de har och friskolorna inte längre får betalt för en uppgift de inte utför.

Etableringsfriheten för fristående skolor gör att ingen kan skapa ett planerat skolväsen på en geografisk plats. Kommuner som har ansvar för att se till att alla barn har en skolplats i rimlig närhet till hemmet måste ha rådighet över var skolorna ligger. Därför måste kommunerna kunna lägga in sitt veto när det gäller friskolors etableringar och expansion.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Övergripande skolfrågor

I det här systemet sköter varje huvudman sin egen antagning. En lång rad mediala avslöjanden har visat svåra missförhållanden när det gäller detta. När Skolinspektionen granskar hur de fristående skolorna sköter sin antagning kan slutsatsen sammanfattas med att det går dåligt. Det är en uppgift som friskolorna helt enkelt inte klarar av. Dessutom innebär den ordningen att elever måste söka till varje skola hos respektive huvudman för att så att säga ha ett andrahands- och tredjehandsval om de inte skulle komma in på sitt förstahandsval. Det vore bättre och betydligt mer rättssäkert för dem som ska välja om skolvalet var gemensamt, det vill säga en instans som sköter administrationen. Därför bör skolvalet administreras av det offentliga, antingen av staten eller av lägeskommunen för respektive friskola.

När det finns fler sökande än platser till en skola måste ett urval göras. De flesta friskolor låter då kötiden vara det som avgör vilka barn som ska få plats. Den som har ställt sig först i kön kommer först in. Det kan låta rättvist, men det får konsekvensen att barn från socioekonomiskt starka hem har ett försprång när det gäller att komma in på populära friskolor. I stället borde givetvis alla som vill gå på en viss skola ha lika möjligheter att komma in. Kötid borde inte få användas för att göra urvalet. Det leder till att elevunderlaget segregeras.

Herr talman! När vi har täppt till läckaget av skattemedel och har fått stopp på segregationen och ineffektiviteten i systemet måste finansieringen förstärkas. En mer likvärdig skola innebär också att statens ansvar för finansieringen måste öka. Skolans resurser ska fördelas kompensatoriskt, men den kommunala resursen i skolan i dag är inte kompensatoriskt fördelad. Inom kommuner må den vara det, men mellan kommuner är den inte det.

Kommuner sätter av olika mycket till barnens utbildning, och mönstret verkar vara att kommuner med stor skattekraft sätter av mer än kommuner med liten skattekraft. Det får konsekvensen att elever som bor i socioekonomiskt starka kommuner får en mer påkostad utbildning än elever som bor i socioekonomiskt svagare kommuner.

Kommuner kan inte ansvara för den utjämningen mellan varandra. Det ansvaret måste staten ta. Därför borde likvärdighetsbidraget, kunskapsbidraget, byggas ut. Det är också viktigt att dess kompensatoriska inslag bevaras.

Dessutom behöver mer resurser riktas mot de tidiga skolåren, så att insatser kan sättas in tidigt både i ålder och i ett problematiskt skeende.

Samtidigt borde kunskapsbidraget byggas ut så att det omfattar också gymnasieskolan, vars resurser i dag i princip helt saknar kompensatoriska inslag. Förresten borde gymnasieskolan också bli obligatorisk. Det är den redan för den som vill ha en rak väg in på arbetsmarknaden. Det är dags att vi gör den obligatorisk också i lagstiftningen.

Herr talman! Det allt överskuggande målet måste vara en skola som fungerar för alla barn, en skola med kapacitet att utjämna skillnader i barns uppväxtvillkor. För att uppnå detta måste en lång rad systemförändringar ske.

Därför står vi socialdemokrater bakom samtliga av våra reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation nummer 29 om kötidsförbud.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Övergripande skolfrågor

(Applåder)

Herr talman! Låt oss skingra Lützendimman och se vad Liberalerna har för ställningstagande i det här.

Den 9 april sa Johan Pehrson i SVT att han hoppades kunna samla en majoritet i regeringsunderlaget för detta. Jag tänker att vi får tillfälle att fråga regeringsunderlaget senare under den här debatten om hur de ser på ställningstagandet och om han kommer att lyckas med det. Men Fredrik Malm och hans partikamrater i den här kammaren har i dag tillfälle att påpeka för regeringsunderlaget att de minsann inte behöver ha någon majoritet i regeringsunderlaget, för de har majoritet i kammaren, och det är ju det som räknas.

Fredrik Malm har möjlighet att rösta för yrkandet om att riksdagen ska ställa sig bakom det som anförs i motionen om att offentlighetsprincipen även ska omfatta friskolor och tillkännage detta för regeringen. Fredrik Malm kan alltså i dag tillsammans med sina liberala partikompisar bestämma att riksdagen ska tala om för regeringen att det är riksdagens mening att offentlighetsprincipen ska införas.

I utredningsförslaget finns det två alternativa vägar, och Fredrik Malm behöver inte en majoritet av regeringsunderlaget med sig, utan han behöver en majoritet av kammaren med sig. Han kan i dag uttala till regeringen att det finns en majoritet för detta i kammaren.

Varför tänker Fredrik Malm rösta nej i dag?

(Applåder)

Herr talman! Den 9 april, det vill säga för 15 dagar sedan, fattade utbildningsutskottet beslut om betänkandet. Majoriteten beslutade att utskottet ska föreslå riksdagen att avslå alla yrkanden om att införa offentlighetsprincipen i fristående skolor. Den avgörande rösten då var Fredrik Malms. Dagen efter, den 10 april, gick Liberalernas partiledare ut och sa att Liberalerna har ändrat sig och vill att offentlighetsprincipen införs i friskolorna. Dagen efter det, den 11 april, skrev Fredrik Malm, skolminister Edholm och partiledare Pehrson under en debattartikel i Expressen, där de bekräftade detta nya ställningstagande från Liberalerna.

Senare i eftermiddag ska vi rösta om frågan här i riksdagen. Och jag utgår från, Fredrik Malm, att det betyder att Liberalerna då kommer att rösta på vår med Centerpartiet, Vänsterpartiet och Miljöpartiet gemensamma reservation om att offentlighetsprincipen ska gälla lika för alla skolor.

Fru talman! Jag tänker att Lotta Edholm undviker att svara på frågan vad som hände mellan den 2 november och den 9 december. Varför var det inte aktuellt att ha med ett totalt mobilförbud i direktiven till den pågående utredningen om nu regeringspartierna en månad senare kunde komma med ett gemensamt utspel om det? Och varför har vi sedan dess inte fått se något mobilförbud?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

"Frågan bereds i Regeringskansliet" är regeringska för "Vi skjuter det framför oss". Sannolikheten att det kommer att bli något mobilförbud under den innevarande mandatperioden bedömer jag därför som mycket liten om inte Lotta Edholm vid den här tidpunkten kan komma med ett besked i frågan.

Detta leder mig till samma slutsats en gång till: Regeringen vet att den man jag mötte i helgen som undrade hur svårt det ska vara att få till ett mobilförbud - och att män och kvinnor som han, som inte följer skolpolitiken på nära håll och som inte jobbar i skolan - inte vet om att det redan är fullt möjligt att ha mobilförbud i skolan. De vet inte om att mobiler är förbjudna i undervisningen redan som det är, i utgångsläget. Och detta kapitaliserar regeringen på.

Det finns ett ord för detta, och det ordet är populism.

(Applåder)

Fru talman! Lotta Edholm och jag har mötts rätt många gånger i talarstolarna vid det här laget, och jag har säkert gjort mig skyldig till exakt det sätt att debattera som Lotta Edholm nu använder, det vill säga att tillskriva motståndaren en annan uppfattning än han gett uttryck för och slå ned på den i stället för att bemöta det han faktiskt säger.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag vill påminna Lotta Edholm om att den lagstiftning som jag refererar till - och som jag alltså tycker är till fyllest givet att man kan ha en mobilfri skola och att mobiler i utgångsläget är förbjudet under undervisningstiden - genomfördes av Socialdemokraterna. Vi tog fram den lagstiftningen tillsammans med Liberalerna efter att också vi hade gått till val på detta. Lotta Edholm har alltså ingenting för att tillskriva mig uppfattningar som jag inte har gett uttryck för.

Lotta Edholm refererar till de positiva hälsoeffekter som ett totalt mobilförbud kan leda till, och jag tycker att hon behöver fundera på var den kunskapen kommer ifrån. Den kommer nämligen från det faktum att den lagstiftning som nu finns medger ett totalt mobilförbud, där rektorer och lärare har gjort bedömningen att det är det som är det mest effektiva. Det är detta som gör att Lotta Edholm har den uppgiften att referera till, vilket också understryker min tes att den lagstiftning som finns är till fyllest.

Hur som helst! Jag tycker att Lotta Edholm borde kunna redogöra för hur det gick till. Vad var det som hände mellan den 2 november och den 9 december 2023? Mellan den 2 november, då man fattade beslut om tillsättandet av utredningen om trygghet och studiero, och den 9 december måste det ha hänt någonting som gör att Liberalerna, de andra regeringspartierna och Sverigedemokraterna är överens om någonting som uppenbarligen borde ha ingått i utredningsdirektiven. Jag skulle vilja veta vad det var som hände under de fem veckorna.

Om Lotta Edholm inte kan svara på vad det innebär att frågan om ett totalt mobilförbud bereds i Regeringskansliet och när vi kommer att få ett ändringsdirektiv till den sittande utredningen kommer jag att tänka att Lotta Edholm bekräftar min slutsats att det här handlar om ett spel. Då handlar det här om att Lotta Edholm och hennes regering har sett att mannen jag träffade i helgen inte vet att det är möjligt att ha mobilförbud i alla skolor - och spelar på det. Man håller en presskonferens för att låta tuff och sträng och plocka populistiska poänger.

Om jag har fel kan ju Lotta Edholm komma med sakupplysningar gällande de frågor hon har fått i interpellationen och den här debatten, det vill säga: Vad hände mellan den 2 november och den 9 december, och när får vi ändringsdirektiven?

(Applåder)

Fru talman! Den 2 november beslutade regeringen om direktiv 2023:154, det vill säga den utredning om trygghet och studiero som regeringen har tillsatt. I direktivet går det att utläsa att det ska bli tuffare tag nu. Lärares befogenheter ska bli större, fast vi så sent som för ett par år sedan lagreglerade lärares rätt till fysiska ingripanden. Det ska bli lättare att slänga ut elever ur undervisningslokalen, att stänga av elever och att omplacera elever tillfälligt eller permanent. Det ska bli fler akutskolor. Det ska bli minskat elevinflytande. Det ska bli konsekvenstrappor och förväntanskontrakt, och det ska, i likhet med när Jan Björklunds föräldrar gick i skolan, bli betyg i ordning och uppförande.

Men i direktivet till den särskilda utredaren finns inte ett enda ord om mobiltelefoner eller teknisk utrustning. Inte en enda gång förekommer "mobil" eller "telefon" - jag har sökt i direktivet. Ändå kommunicerade Lotta Edholm en lite dryg månad senare att skolan ska bli helt mobilfri.

Det har snart gått ett halvår sedan dess, och vi har fortfarande inte sett något ändringsdirektiv till den utredning som Lotta Edholm just hade tillsatt när hon kom på att skolan ska bli helt mobilfri.

Jag har heller inte sett något annat som har substans. Än så länge är beskedet bara en presskonferens. Varför gör regeringen så här, kan man undra. I sak är det ju en icke-fråga då lagstiftningen redan har ett generöst utrymme att göra skolan mobilfri. Som det är nu ska det beslutet fattas av rektor.

Det finns såklart anledning att ha en livlig debatt om vad skolans roll är. Ska den förbereda elever för det samhälle som de kommer att verka i, eller ska den vara en skyddad verkstad modellerad efter hur samhället såg ut när Jan Björklunds föräldrar gick i skolan?

Givetvis ska den förbereda för det framtida samhället. Hur gör den detta bäst? Jag skulle säga att denna debatt förs bäst av lärar- och rektorskollektiven. Att Lotta Edholm i detalj ska reglera vad som ska gälla på varje skola och i varje klassrum tycker jag verkar vara en sämre idé. Frågan kvarstår: Varför gör regeringen på det här viset?

I helgen mötte jag en man som, när jag började prata skolpolitik med honom, utbrast: Hur svårt ska det vara att få till ett mobilförbud? Jag svarade att jag, som har arbetat som både lärare och rektor innan jag började tjänstgöra som riksdagsledamot, inte har jobbat på en enda skola där det inte har varit mobilförbud. Det här vet ju Lotta Edholm mycket väl om - både att det är rektor som bestämmer och att det finns generösa möjligheter att ha en helt mobilfri skola.

Lotta Edholm vet detta mycket väl, men regeringen har förmodligen förstått att människor inte vet om det. Det var därför jag fick frågan i helgen, för folk vet inte att frågan om mobilförbud är en icke-fråga. Därför går regeringen ut och låtsas som att ett förbud behövs. Jag kan bara säga: Hatten av, Lotta Edholm, bra spelat!

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

(Applåder)

Fru talman! Byggkrisen i det här landet inleddes förvisso som en följd av inflationen och kostnadsökningarna. Men den blir inte bättre av att man då avskaffar investeringsstödet för att bygga bostäder. Det är regeringens ansvar att det är byggkris i det här landet.

Det jag pratar om är den förstärkning av både rot- och rutavdraget som regeringen lägger 1 miljard på innevarande år. Det hade kostat ungefär 400 miljoner att göra en extra utbetalning av studiebidraget - mindre än hälften av vad regeringen förstärker skatterabatten med för dem som har hemhjälp och dem som renoverar för stora belopp. Det är den förstärkningen jag pratar om.

Socialdemokraterna vill inte avskaffa rotavdraget, för tydlighetens skull. Vi har inte lagt fram något sådant förslag.

Jag tycker att Mats Persson försöker dribbla bort det den här debatten handlar om. Han vill prata om andra saker än gymnasieelevers ekonomi och det faktum att han inte bryr sig om att barnfamiljer med gymnasieungdomar ska ha bibehållen levnadsstandard. Mats Persson bryr sig mer om höginkomsttagares levnadsstandard. Det är beklagligt.

Som sagt, studiebidraget höjdes med 200 kronor 2018. Då hade det sedan den senaste ökningen urholkats med 100 kronor, så man fick då faktiskt en reell värdehöjning med 100 spänn. Sedan 2020 har värdet sjunkit med 265 kronor, och det är dags att höja studiebidraget igen, som alla våra nordiska grannar har gjort.