Fru talman! Till skillnad från Johan Pehrson tycker jag att det i tider av ökande arbetslöshet och lågkonjunktur är smart att satsa på att fler människor ska kunna utbilda sig.

Den här regeringen gör i budgeten för 2025 nedskärningar i antalet utbildningsplatser, det vill säga att färre kommer att kunna utbilda sig under 2025 än vad som var fallet 2024. Det står helt klart. Det gäller för övrigt både de akademiska utbildningarna och de av Johan Pehrson uppräknade andra utbildningsformerna för vuxna. Både arbetsmarknadsutbildning, regionalt yrkesvux och yrkeshögskolan kommer att få färre platser som en direkt konsekvens av den budget som regeringen har lagt på riksdagens bord. Tro inget annat!

Jag övergår nu till saken för den här debatten. Jag har frågat Johan Pehrson om han har gjort någon analys av effekterna av dessa förändringar, och jag skulle vilja uttolka hans rätt långa svar som det enkla ordet nej. Det finns ingen sådan analys. Han kan inte svara på hur antalet platser på olika utbildningar kommer att påverkas som en följd av de föreslagna förändringarna med de omfördelningar av takbelopp eller de ökningar av prislappar som regeringen gör. Johan Pehrson vet inte. Han för politik i blindo. Han gör inte ens antaganden om det.

För att få detta bekräftat ställde jag en skriftlig fråga den 29 september i år, då jag frågade ministern rakt ut hur många färre platser han planerar att denna förändring kommer att leda till. Inte heller på den frågan - hur många färre platser ministern antar att förändringarna kommer att rendera - finns det något svar. Jag tycker att det är oroväckande att vi har en utbildningsminister som tar så lättvindigt på sitt uppdrag och helt enkelt gör förändringar helt i blindo.

Jag tänker ändå att Johan Pehrson kanske har gjort ett mer utförligt arbete inför den här debatten och har ett svar med sig, så den första fråga jag skulle vilja att Johan Pehrson besvarar är: Hur många färre platser i högre utbildning, totalt i hela landet, kommer det att bli 2025?

När det gäller omfördelningen av takbeloppen rör det sig totalt om 100 miljoner fördelat på ett antal olika lärosäten runt om i landet. Regeringen skriver själv i budgetpropositionen att man siktar in sig på utbildningar som går på distans och som har låg genomströmning.

Jag skulle vilja höra Johan Pehrson berätta vilka utbildningar det är som han tycker ska skalas ned eller avvecklas som en följd av minskningarna av takbeloppen. Det är helt klart att pengarna ska användas till en specifik sorts utbildningar. Det står nämligen i svaret på den skriftliga fråga jag ställde att det är just ingenjörsutbildningar som ska finansieras med de här medlen.

Vilka utbildningar är det alltså som ska skäras ned, Johan Pehrson? Det är min andra fråga. Hur många platser färre blir det, och på vilka utbildningar blir det färre platser? De frågorna tycker jag att Johan Pehrson är skyldig både mig och hela Utbildningssverige ett svar på.

(Applåder)

Fru talman! Vi är många som kan vittna om betydelsen av att det har funnits en högskola i relativ närhet till där vi bor. Så här skriver TCO:s tidigare ordförande Sture Nordh: "Jag är uppvuxen i mammas stora bondkök, som den tredje sonen i syskonskaran på vår västerbottniska gård. . Jag är ganska säker på att om inte Umeå universitet funnits i rimlig geografisk närhet, så hade min studieväg blivit annorlunda."

Samma resonemang är tillämpligt för många unga killar och tjejer i min valkrets, Jämtland. I Jämtlands län har vi en av de lägsta övergångfrekvenserna till högre utbildning i landet. Men det faktum att vi har Mittuniversitetet, att vi har vackra campus i Östersund och Sundsvall och därtill väldigt goda möjligheter till distansutbildning, har väsentligt bidragit till att vi har kunnat sänka trösklarna för högre utbildning och möjliggöra för fler att skola om sig eller bygga på tidigare utbildningar.

Nej, alla vill inte bli akademiker, men alla ska ha rimliga förutsättningar att hitta sin väg i livet, oavsett var man bor och oavsett klassbakgrund. Har man inte med sig studietraditionen hemifrån blir det ännu viktigare att det, precis som för Sture Nordh, finns goda möjligheter att ändå ta steget. Då kan, utöver campusförlagd utbildning, just möjligheten till distansutbildning vara en väg. Enskilda kurser kan vara en annan.

Tidigare i år kom Johan Pehrsons företrädare Mats Persson ut med en debattartikel. Han hade upptäckt några distanskurser med lite lustiga namn och tog det till intäkt för att här behövs en politisk storstädning. Mats Persson nämnde några fristående kurser som han inte tyckte om. Johan Pehrson kanske i samma klåfingriga anda kan föra det resonemanget vidare och här i kammaren i dag tydliggöra vilka kurser i Mittuniversitetets utbildningskatalog som han inte tycker om och som borde strykas till nästa år.

Jag gick själv igenom katalogen lite snabbt inför debatten. Tycker han att distansprogrammet Webbutveckling, som alltså utbildar webbutvecklare, en yrkesgrupp som arbetsmarknaden nu skriker efter, ska bort? Eller ska distansutbildningen till systemutvecklare bort? Det är samma sak där. Eller ser Pehrson problem med de fristående kurserna inom datavetenskap och elektronik?

Klart är i alla fall att nästa år väntar miljonbesparingar på Mittuniversitetet, liksom åren efter det. Det är ett faktum att det, precis som vi har hört, kommer att bli mindre högre utbildning i Jämtland och Västernorrland med regeringens budget. Det blir mindre högre utbildning, samtidigt som behovet av välutbildad arbetskraft är skriande. Det blir sämre möjligheter för människor att ställa om mitt i livet för att ta de nya jobb som växer fram, inte minst kopplat till den gröna omställningen. Det blir ett större steg för en person för vilken det inte är ett alternativ att bryta upp och lämna familj och hemort för att påbörja högre studier någon annanstans om möjligheterna till distansutbildning minskar, vilket ju är regeringens uttalade ambition.

Det är möjligt att ministern och regeringen har rätt i så måtto att det finns utbildningar på distans som inte håller måttet. Så kan det absolut vara, precis som det finns campusförlagda utbildningar som inte håller måttet. Poängen är förstås, fru talman, att all utbildning i vårt land ska hålla hög kvalitet. Men kvalitet kommer inte genom neddragningar. Då får man bara neddragningar.

Eller menar Johan Pehrson på allvar att de miljonbesparingar på Mittuniversitetet som vi nu har att vänta oss på något sätt kan bidra till att förbättra kompetensförsörjningen i Jämtland och Västernorrland? I så fall skulle det vara väldigt intressant att veta hur det ska gå till.

(Applåder)

Fru talman! Tack, Linus Sköld, för möjligheten att debattera den här frågan i dag!

Jag vill uppehålla mig vid framför allt en sak i utbildningsminister Johan Pehrsons svar på Linus Skölds fråga: campusbaserad utbildning. Jag tycker att det har tagits fram alltmer sedan skiftet av utbildningsminister. Under denna korta tid har det pratats ganska mycket om campusbaserad utbildning.

Det som jag vill lyfta fram är perspektiv och vad ministern ser att campusbaserad utbildning är. Precis som de socialdemokrater som varit uppe i talarstolen tidigare i dag har talat om kan campusförlagd utbildning se väldigt olika ut. Decentraliserad utbildning är faktiskt campusutbildning. På olika campus och lärosäten runt om i vårt land bedrivs campusutbildning.

Jag skulle vilja veta om utbildningsministern delar synen som vi socialdemokrater har på utbildning som bedrivs på lärcentrum, så som på Campus Värnamo som jag besökte förra veckan. Där bedrivs utbildning till förskollärare och sjuksköterska, men där finns också korta kurser i hållbart ledarskap i kris och förändring. Räknas ledarskapskurser som bedrivs på distans men med campusförlagd utbildning som campusförlagd utbildning? Är utbildning till 3D-tekniker som ger högskoleexamen kvalitativ campusutbildning? Oftast får vi inte de svaren i debatten.

Vi socialdemokrater vill att utbildning ska finnas nära medborgarna, nära människor som behöver utbilda sig. Jag kommer från Jönköpings län. Vi har femte lägst utbildningsbakgrund i landet. Då ligger vi ändå mitt i södra Sverige där det med korta avstånd borde finnas alla möjligheter att ta sig till olika lärosäten. Trots det ligger mitt hemlän femte lägst i landet när det gäller hög utbildning.

Samtidigt har vi en industri som är på fjärde eller femte plats av exportlänen i hela Sverige. Det visar att vår potential är enorm. Men det visar också bekymren i fråga om framtida teknologisk utveckling. Om länet ska kunna fortsätta bidra till svensk konkurrenskraft behöver företagen fylla på kompetens hos både alla som är mitt i arbetslivet och alla som står utanför arbetslivet, som Linus Skölds fråga också handlar om. Hur ser vi till att de som är arbetslösa faktiskt kommer i arbete? Och hur ser vi till att de utbildas för att kunna ta det arbetet nära där de bor? Jag tror att det är där nyckeln finns.

När takbeloppet omdefinieras och omprioriteras är risken stor att det blir färre platser på campusförlagda utbildningar långt ifrån lärosätets huvudort. Det är egentligen den stora oron. Därför är det viktigt att vi diskuterar det. Då kan regeringen nämligen inte gömma sig bakom att det är lärosätena som prioriterar hur man förlägger utbildningsplatser. Riktningen från regeringen är tydlig. Det går inte att tolka två år av högerstyre på annat sätt än att utbildningsplatser långt ifrån lärosätesorterna, gärna universitetsorter, är sämre utbildningsplatser.

Därför vill jag att Johan Pehrson fortsätter att reflektera över och diskutera om lärcentrumen, de decentraliserade utbildningarna, ingår i begreppet campusbaserad utbildning.

(Applåder)

Fru talman! Jag vill inleda med att notera att Johan Pehrson inte besvarade mina frågor, det vill säga hur många färre platser han räknar med att det blir 2025 och vilka utbildningar det är som kommer att skalas ned eller läggas ned.

En ledtråd fick vi. Det var låg genomströmning. Vi vet att de här pengarna ska satsas på ingenjörsutbildningar och att det ska skäras ned på utbildningar av låg kvalitet. Det säger Johan Pehrson. Det enda mått vi får på vad det skulle vara är alltså låg genomströmning, låg prestationsgrad, som ministern sa.

Då skulle jag vilja fråga ministern hur genomströmningen ser ut på ingenjörsutbildningarna som man ska finansiera genom den här omfördelningen. Hur ser genomströmningen och prestationsgraden ut på dem? Det är en relevant fråga i sammanhanget.

Jag tänker att det egentligen är två förändringar vi debatterar här. Den ena är omfördelningen av takbeloppen, som vi har berört djuplodande. Den andra är förändringen av prislapparna, den ersättning som lärosätena får per student.

Det sker två sådana i år. Den ena aviserades i 2024 års budget, och den andra aviserades i 2025 års budget.

Den som aviserades i 2024 års budget gäller natur- och teknikutbildningar. Prislappen har en höjning med precis under 1 000 kronor för helårsstudenter. Det som aviseras i årets budget innebär en höjning med precis över 1 000 kronor för studenter inom humaniora eller samhällsvetenskapliga utbildningar, men det gäller inte helårsstudenter utan helårsprestationer.

Jag skulle vilja höra Johan Pehrson motivera skillnaden i dessa finansieringsmodeller. Natur- och teknikutbildningarna får en höjning för att man antar studenter, medan man inom humaniora och samhällsvetenskap får en höjning när man examinerar studenter. Varför gör Johan Pehrson skillnad på hur man stärker finansieringen av humaniora och samhällsvetenskap respektive natur och teknik? Jag kan inte se något skäl till att det skulle vara någon skillnad mellan dessa båda områden.

Slutligen har jag en fråga som jag också tycker att Johan Pehrson borde svara på. Behöver vi fler eller färre utbildningsplatser i tider av ökande arbetslöshet? Vi förväntar oss att arbetslösheten kommer att fortsätta öka nästa år. Kommer vi att behöva fler eller färre utbildningsplatser i Sverige då? Frågan är ytterst relevant. Enligt den politik som regeringen för kommer det att bli färre. Om Johan Pehrson nu svarar "fler" har han en hemläxa att göra.

Hur många färre platser blir det? Vilka utbildningar ska skalas ned? Varför finns det en skillnad i hur man höjer ersättningen? Och i tider av arbetslöshet: Behövs det fler eller färre utbildningsplatser?

Det är ett antal rätt enkla frågor som jag tycker att Johan Pehrson borde svara på.

(Applåder)

Fru talman! Jag kan bara bekräfta Peder Björks bild. Oron liksom upprördheten är påtaglig över de neddragningar som nu sker, inte minst i vår del av landet. Mittuniversitet är en av de stora förlorarna när regeringen skär ned inom Högskolesverige. På Mittuniversitetet talar man nu om hur man ska hantera neddragningarna. Bland annat ska man satsa mer på att öka antalet internationella avgiftsbelagda studenter.

Man kan inte, fru talman, bortse från ironin i ett sådant scenario: en SD-ledd regering som driver fram en utveckling där fler utlänningar ska studera vid våra universitet samtidigt som färre svenskar bereds plats. Om inte Johan Pehrson ser några problem med det kan man ju fundera på om Jimmie Åkesson är lika nöjd med en sådan utveckling. Men det är en parentes i sammanhanget.

Det beklagliga här, fru talman, är att i en tid när i stort sett alla - kommuner, företag och enskilda - efterfrågar fler möjligheter till kompetensutveckling och fler vägar till omställning drar regeringen ned på den högre utbildningen. Det är en skadlig politik. Det är en politik som går stick i stäv med den tillväxtagenda som regeringen säger sig företräda.

Fru talman! Frågan om hur ministern ser på campusförlagd och campusbaserad utbildning lovar jag att ministern kommer att kunna svara på framgent. Det får bli en interpellationsdebatt om specifikt den frågan. Det är trots allt viktigare att grotta i frågan om vad som är högkvalitativ undervisning och utbildning på högre nivå.

När jag besökte Värnamo kunde jag på plats i klassrummet se personer sitta i Oskarshamn och i Hultsfred och ta del av den undervisning som bedrevs i Värnamo. Det var inte ensamma studenter framför en dataskärm, utan studenter satt i ett sammanhang med personal runt omkring sig. De fick på så sätt del av undervisning och studier på annan ort. Det här är en fantastisk möjlighet vi har i vårt land, och vi kommer att diskutera detta mer.

Jag tycker inte att jag ska ställa nya frågor, för en av de tre frågor som Linus Sköld ställde till ministern förtjänar verkligen att vi grottar vidare i den. Det handlar om hur man ser på sådant som helårsstudenter, och prislappen för dem, och helårsprestation. Konstruktionen för det senare är annorlunda. Regeringen gör där en tydlig prioritering. Det går inte att tolka regeringens användning av prislapp på något annat sätt.

Om det är något som ministern ska fokusera sitt svar på i nästa anförande är det att besvara Linus Skölds fråga om hur han ser på att de tekniska utbildningarna ska få betalt per helårsstudent medan man för studenter inom humaniora, samhällsvetenskap och liknande ska få betalt per helårsprestation.

Fru talman! Johan Pehrson sa nu att det kvalitetsmått man använder för att skära ned, det vill säga låg genomströmning, används för att omfördela till annan utbildning som också har låg genomströmning. Resonemanget går inte riktigt ihop. Johan Pehrson är fortfarande svaret skyldig - varför gör man skillnad mellan å ena sidan natur och teknik och å andra sidan humaniora och samhällsvetenskap när det gäller hur medlen fördelas? Om svaret varit att det sker utifrån genomströmning hade vi ju fått det solklara svaret att ingenjörsutbildningarna ska ha samma typ av prestationsbaserade peng. Men det kan ju inte vara det som det handlar om. Varför är det skillnad mellan å ena sidan humaniora och samhällsvetenskap och å andra sidan natur och teknik i hur man gör uppräkningen av prislappen? Johan Pehrson är fortfarande svaret skyldig.

Jag har fortfarande inte hört Johan Pehrson säga hur många färre utbildningsplatser det blir 2025. Tycker inte Johan Pehrson att det är relevant att göra en sådan analys? Är det inte intressant att veta vilken tillgång befolkningen, med en ökad andel arbetslösa, har till platser i högre utbildning? Behöver vi fler eller färre utbildningsplatser i tider av ökad arbetslöshet?

Jag hör inte Johan Pehrson svara på de frågor vi ställer. Jag vet inte riktigt vad det är Johan Pehrson försöker säga. Vad är det Johan Pehrson vill åstadkomma med de förändringar som han genomför? Det finns ingen analys av vilket utfallet blir. Han kan inte säga vilka utbildningar som det ska skäras ned på, bara att de som har låg genomströmning ska minska till förmån för annan utbildning som också har låg genomströmning.

Snälla Johan Pehrson! Svara på mina frågor nu! Hur många färre platser räknar han med att det blir 2025? Vilka utbildningar är det som ska minska?

(Applåder)