Linus Sköld

Fru talman! Jag hade planerat att mitt andra inlägg skulle handla om det extra tillägget i större detalj. Det är nämligen så att det finns en oroande utveckling i det, och det hade varit en träffsäker åtgärd för att rikta stödet till dem som har det allra sämst ställt. De hushåll som har rätt till detta är de där hushållets gemensamma inkomster understiger 150 000. Då har man rätt till ett par hundralappar. Om regeringen hade förstärkt det hade det träffat dem som har det allra sämst ställt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Men det är inte så Mats Persson och hans regering prioriterar. Som Mats Persson pekar på är politik att prioritera, och Mats Persson och hans regering prioriterar inte de svagaste grupperna. Det Mats Persson prioriterar är att sänka skatten för de rika.

För mindre än hälften av det som den här regeringen lägger på att göra det billigare för höginkomsttagare att lyxrenovera sitt kök och sitt badrum hade man fått en extra utbetalning av studiebidraget till våra gymnasieungdomar. De som tar del av rotavdraget är uteslutande de 50 procent av den svenska befolkningen som har de högsta inkomsterna, ingen annan. Det är dem den här regeringen prioriterar.

Det som förra årets riktade skattesänkning för höginkomsttagare, uppräkningen av skiktgränsen för statlig skatt, kostade - 13 miljarder kronor - hade räckt till en elfte utbetalning av studiebidraget till gymnasieelever i 30 år. Det är så den här regeringen prioriterar.

Regeringen prioriterar inte att stärka de svagaste hushållens ekonomi. Då hade man inte sagt nej till våra förslag om att stärka underhållsbidraget för ensamstående föräldrar. Man hade inte sagt nej till våra förslag om en extra utbetalning av barnbidraget. Man hade inte sagt nej till våra förslag om en skuldakut för att förebygga att fler hamnar hos Kronofogden. Man hade inte prioriterat att sänka skatten för höginkomsttagare före dessa åtgärder om man värnade om dem som har de minsta marginalerna.

Det är de med de minsta marginalerna som far mest illa. Vanlig mat på påskbordet - det var ju nyss påsk - som lax, sill och ägg var i år mellan 10 och 12 procent dyrare än förra året. Så är det även för dem som har de lägsta inkomsterna, och ändå ökar inte utbetalningarna från transfereringssystemen.

Urholkningen av studiebidraget är över 20 procent de senaste fyra åren. Mats Persson uttrycker sig nästan lite hånfullt i den här debatten och antyder att jag inte skulle värna de mest utsatta.

Nej, bot och bättring! Varför, Mats Persson, säger du nej till en elfte utbetalning av studiebidraget?

(Applåder)

Fru talman! Tack, Mats Persson, för tillfället att så här en tisdagskväll få debattera gymnasieelevers ekonomiska situation!

Jag tänkte börja med att göra en kort exposé över ministerns svar på min egentligen mycket enkla fråga, alltså om ministern tänker vidta några åtgärder för att stärka gymnasieelevers ekonomiska situation.

Det korta svaret är: Det tänker han inte. Han svarar först och främst att föräldrar har underhållsskyldighet, det vill säga att det inte är ministerns ansvar. Sedan svarar han att det finns ett extra tillägg för dem som har små ekonomiska marginaler, de allra minsta marginalerna. Han refererar till en tidsbegränsad förstärkning av bostadsbidraget, som ju är något helt annat och redan genomfört. Slutligen pratar ministern om inflationsbekämpning. Summerat skulle jag vilja säga att det inte finns något i ministerns svar som antyder att han avser att agera för att stärka gymnasieelevers ekonomi på något sätt.

Vi har tidigare haft en debatt, jag och ministern, om inackorderingstillägget. Det handlar om likvärdighet i elevers möjligheter att röra sig till utbildningar som ligger långt från föräldrahemmet - att det ska finnas likvärdighet i möjligheten att göra det. Den statliga delen av det stödet ingår i samma anslag som studiebidraget och räknas inte upp, precis som studiebidraget inte räknas upp.

Anledningen till att studiebidraget skulle behöva räknas upp alldeles extra mycket just nu är de senaste årens galopperande inflation, alltså den som gjort att vanliga löntagare har fått se tio års reallöneökningar flyga ut genom fönstret och som gett oss rekord i skulder till Kronofogden, räknat i både skuldsumma och antal skuldsatta, och rekord i antalet vräkta barnfamiljer under 2023. Hårdast drabbas de som har de minsta marginalerna, och barnfamiljer är extra utsatta.

Studiebidraget höjdes år 2006 till 1 050 kronor. År 2017, det vill säga elva år senare, skrev Sveriges Elevkårers ordförande under en debattartikel där man hade gjort en beräkning av hur mycket värdet hade förändrats under de elva år som hade gått däremellan. Då var bedömningen att det hade urholkats med 107 kronor under de elva åren.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

År 2018 höjdes studiebidraget med 200 kronor till dagens nivå 1 250. Enligt en rapport från riksdagens utredningstjänst har värdet under de senaste fyra åren urholkats med 265 kronor. Det ger en bild av hur mycket snabbare inflationen äter upp värdet av det här bidraget.

Det extra tillägget som ministern hänvisar till på max 855 kronor om hushållet har inkomster som understiger 75 000 kronor om året rör sig inte heller. Det räknas inte heller upp. Det har inte höjts sedan 2018, så också de ekonomiskt mest utsatta blir alltmer utsatta för varje år som går.

Det finns all anledning att i likhet med våra nordiska grannar höja barnbidraget och som en följd av det höja studiebidraget.

Varför säger ministern nej till vårt förslag om en extra utbetalning av studiebidraget under innevarande år?

Herr talman! Elisabeth Svantesson tycker att debatten har kommit att handla om allt möjligt. Ja, Edward Riedl vill hellre debattera kärnkraft än stigande matpriser och hushållens ekonomi. Det är tydligt. Jag tänker inte gå i den fällan. Men Elisabeth Svantesson förde faktiskt i sitt svar själv på tal att många hushåll med svag ekonomi har fått kompensation för den höga inflationen via prisindexerade bidrag och transfereringar. Jag har några exempel på att alla transfereringar inte fungerar på det sättet.

Man kan ta underhållsstödet, som vi för övrigt har föreslagit ska höjas, som exempel. Det har tappat ungefär 300 kronor i värde de senaste fyra åren. Sjukpenning för arbetssökande har minskat med över 20 procent i värde. Riksnormen i försörjningsstödet har tappat flera hundralappar. Grundnivån i a-kassan har tappat 2 500 kronor. Taket i a-kassan har tappat 5 000 kronor i värde. Barnbidraget har tappat 265 kronor i värde och grundnivån i föräldraförsäkringen 1 600 kronor. Taknivån i föräldraförsäkringen har också tappat 1 600 kronor i värde. Taknivån i graviditetspenningen har gått ned med 1 000 kronor. Det är effekter av den inflation som regeringen har underlåtit att bekämpa. Regeringen har bara suttit på händerna och väntat på att inflationen ska gå över.

Elisabeth Svantesson sa att hon har svarat på frågan, och det betyder sannolikt att hon inte vill debattera den här frågan mer och att hon kommer att stå över nästa tillfälle till anförande och tillfället efter det. Jag tycker att det är ett oskick att hålla på så. Mina tre interpellationsdebatter tidigare i dag slogs ihop till en, och sedan står man över slutanförandet i hopp om att slippa stanna kvar över gruppmötestiden. Jag tycker att det är oförskämt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

(Applåder)

Herr talman! Som Jytte Guteland påpekar i sin interpellation och i sitt inlägg är matprisernas uppgång ett dramatiskt problem för en stor andel av den svenska befolkningen.

Även om Elisabeth Svantesson har rätt i att flera transfereringar i det svenska socialförsäkringssystemet indexeras gör inte alla det. Man kan till exempel notera att barnbidraget inte räknas upp. Det har urholkats så att ett barnbidrag innevarande år, räknat i 2020 års priser, bara är värt 985 kronor. Barnbidraget är alltså nominellt satt till 1 250 kronor. Eftersom det inte har räknats upp sedan 2020 är det nu värt 985 kronor. Det är en urholkning med över 20 procent på de fyra åren.

På liknande sätt är det med grundnivåerna i arbetslöshetsförsäkringen och föräldraförsäkringen. På samma sätt är det med takbeloppet i a-kassan. På samma sätt är det med en lång rad av komponenter i socialförsäkringssystemet.

För alla människor som är beroende av detta - som Elisabeth Svantesson gärna talar lite föraktfullt om som bidragsberoende - är det allvarligt att priset på påskbordet den gångna helgen har ökat med mellan 7 och 12 procent sedan föregående år. Priset beror lite på vilka varor det är. Äggen är 12 procent dyrare. Chokladen är 7 procent dyrare. Laxen är 10 procent dyrare. Sillen är 8 procent dyrare. Det är några exempel på vad svenskarna har på påskbordet och som man behöver kunna köpa även om man har garantinivån i föräldraförsäkringen eller, för den delen, takbeloppet i a-kassan.

Elisabeth Svantesson firar att inflationsbekämpningen har effekt. Ja, prisökningarna avtar. Men prisökningar av det slag som vi har sett de senaste åren gör att de svenska hushållen kommer att vara fattigare under lång tid framöver, inte minst på grund av att priset på mat har ökat mer i Sverige än vad det har gjort i våra nordiska grannländer.

Elisabeth Svantessons inflationsbekämpning har ärligt talat varit mindre effektiv än grannländernas, och hon har inga ambitioner att skydda de mest utsatta hushållen från konsekvenserna av dessa prisökningar.

Fru talman! Inflationen kommer ned, Elisabeth Svantesson, men inte förrän efter att den har ätit upp tio års reallöneökningar. Den har alltså skickat tillbaka vanliga löntagare tio år i tiden och gjort dem tio år fattigare. Den kommer inte ned förrän svenskarnas skulder till kronofogden har slagit rekord, inte förrän vräkningarna av barnfamiljer har slagit rekord och inte förrän antalet svenskar som ansöker om skuldsanering har slagit rekord.

Under tiden som Elisabeth Svantesson har suttit på händerna och kallat det för inflationsbekämpning har man i alla andra nordiska länder infört ett extra barnbidrag eller höjt barnbidraget på olika sätt. Man har dessutom sett mindre prisökningar i de andra nordiska länderna än vad vi har sett i Sverige.

Elisabeth Svantessons inflationsbekämpning har inneburit att de svenska hushållen relativt sett har blivit fattigare i förhållande till hushåll i de andra nordiska länderna, och de har inte heller fått någon förstärkning av barnbidraget.

Elisabeth Svantesson har prioriterat att avskaffa skatten på plastpåsar och att sänka skatten på lyxrenovering av badrum eller på att anlita hemhjälp. Det är riktade satsningar på dem som har det bäst. Samtidigt har hon underlåtit att underlätta för barnfamiljer, som är beroende av grundnivån i föräldrapenningen eller för den delen barnbidrag eller underhållsstöd. Med samma pengar hade man kunnat prioritera betydligt annorlunda. Vi hade kunnat slippa de skamliga rekord för den svenska ekonomin som vi har sett under 2023.

Förhoppningen, Elisabeth Svantesson, är att regeringen tar sitt förnuft till fånga och prioriterar annorlunda framöver.

(Applåder)

Fru talman! Tack, Elisabeth Svantesson, för ännu ett inlägg där min grundtes ändå erkänns: Prisnivåerna kommer att fortsätta försvåra för hushållen, och de kommer att försvåra allra mest för de hushåll som har det allra sämst ställt. Elisabeth Svantesson svarar också att hon inte är beredd att göra något ytterligare för att stötta dessa hushåll.

Ett extra barnbidrag för innevarande år fanns med bland våra budgetförslag. Detta hade Elisabeth Svantesson och hennes partikamrater kunnat säga ja till, om de velat. Ett höjt underhållsstöd med 500 kronor i månaden för ensamstående föräldrar hade Elisabeth Svantesson kunnat säga ja till, om hon velat. Detsamma gäller den permanenta förstärkningen av bostadsbidraget till barnfamiljer, som Elisabeth Svantesson nu äntligen har kommit på att hon också tycker verkar vara en bra idé. Detta förslag har vi lagt fram tidigare. Eller ta för den delen förslaget om en skuldakut som vi har lagt fram för att förebygga att ännu fler hamnar i skuldsaneringsbehov.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag lät riksdagens utredningstjänst räkna på några typfallsfamiljer. Två av de interpellationer vi debatterar handlar om två olika typfallsfamiljer: dels en familj med tonårsbarn, dels en familj med medianinkomst.

I det senare fallet rör det sig om två vuxna med medianlöner och två barn, som bor i en hyresrätt på 80 kvadrat. Om man räknar på deras inkomster i 2020 års priser, det vill säga flyttar tillbaka värdet på det de tjänar nu till 2020, har värdet blivit 9 procent mindre. Det är detta vi brukar prata om som att tio års reallöneökningar har ätits upp av inflationen. När det gäller dessa 9 procent ska jag, innan Elisabeth Svantesson ännu en gång säger att hon har gjort en skattesänkning, säga att beslutade reformer för 2024 är medräknade i denna minskning av den disponibla inkomsten.

Problemet här är att löneökningarna är lägre än prisökningarna och att barnbidragen inte räknas upp med inflationen. Om man värdesäkrade barnbidragen eller såg till så att vårt förslag om en extra barnbidragsutbetalning blev verklighet skulle nedgången lindras, även för genomsnittsfamiljen, som också ska handla sill till påskbordet. Om äggen var 12 procent dyrare i år än i fjol var sillen 8 procent dyrare. Så länge löneökningarna inte kommer i kapp, det vill säga ligger över inflationstakten, kommer köpkraften eller levnadsstandarden för de svenska hushållen att fortsätta vara lägre.

Den här regeringen har oåterkalleligen bidragit till att svenska hushåll kommer att vara fattiga under lång tid framöver, fattigare än de var när regeringen tillträdde. Värst drabbade är de som har minst.

Elisabeth Svantesson hade kunnat prioritera annorlunda - införa en skatt på bankernas övervinster och använda pengarna för denna typ av åtgärder - men hon vill inte göra det. Hon hade kunnat införa beredskapsskatt eller tillsätta en matpriskommission, som vi föreslog. Men inget av detta ville hon göra, för hon vill skydda höginkomsttagarna i den här krisen genom att till exempel göra det billigare att lyxrenovera badrummet.

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar Elisabeth Svantesson för svaret.

Elisabeth Svantesson står här i kammaren och säger att inflationsmålet är på väg att nås, och det är i sanning glädjande. Det måste man erkänna även om man är oppositionspolitiker. Det Elisabeth Svantesson inte nämnde i sitt svar är att den inflation som har varit inte kommer att försvinna. Effekterna av den inflation som har varit de senaste åren kommer att kvarstå under många år framöver, om inte de som styr riket är beredda att göra politiska prioriteringar för att komma till rätta med detta.

Låt oss ta några exempel. Den senaste tiden har vi fått rapporter om ett antal rekord. Det är svenskarnas skulder till kronofogden räknat i antal skuldsatta och i skuldsumma. Det är vidare antalet vräkningar av familjer med barn.

Det som föranledde en av de tre interpellationer som Elisabeth Svantesson har slagit ihop till den här debatten - det är därför det lät som att jag har ställt så många herrans frågor, men de har ställts i tre olika interpellationer - var ett nytt skamligt rekord för en nation som Sverige. Det handlar om antalet svenskar som ansöker om skuldsanering. 31 000 personer ansökte om skuldsanering 2023. Det är 22 procent fler än 2022. Med politik kan man prioritera och underlätta för dem som har det allra sämst ställt.

Ett annat exempel i en annan av interpellationerna handlar om en tonårsförälder, i det här fallet en ensamstående förälder som saknar sjukpenninggrundande inkomst och därmed är beroende av grundförsäkringen i föräldraförsäkringen och ett barnbidrag. Den gruppen föräldrar har tappat 13 procent i realinkomst de senaste fyra åren. Betydelsen av detta är att äggen som tonårsföräldern köpte till påsk fortfarande var 12 procent dyrare i slutet av mars i år än vad de var förra året.

Prisökningarna kvarstår. När Elisabeth Svantesson säger att inflationen går ned betyder det bara att prisökningstakten avstannar. Priserna kommer inte att gå ned, utan priserna kommer att fortsätta att öka.

Grundnivån i föräldraförsäkringen ökar inte, om inte Elisabeth Svantesson bestämmer att den ska göra det. Barnbidraget ökar inte, om inte Elisabeth Svantesson bestämmer att det ska göra det.

Det tonårsföräldern är beroende av för sin försörjning kommer inte att bli mer om inte Elisabeth Svantesson är beredd att höja de nivåerna. Men äggen kommer att vara ännu dyrare nästa år, och det är poängen. Elisabeth Svantesson har råd att förstärka rot och rut med 1 miljard, men att öka underhållsstödet för ensamstående föräldrar, för halva priset, har hon inte råd med.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Politik handlar om att prioritera, och Elisabeth Svantesson prioriterar fel.

(Applåder)

Herr talman! Konsekvenserna av regeringens politik och prioriteringar är tydliga. Som Paula Örn påpekade prognostiseras ett underskott på 7 miljarder för kommunerna, totalt. Var tredje kommun budgeterar med underskott. Samtidigt ser vi de största kommunalskattehöjningarna sedan Alliansen satt vid regeringsmakten. Detta är konsekvenserna av den statliga underfinansieringen.

Statens största enskilda utgift är generella statsbidrag till regioner och kommuner. När man inte räknar upp dem får det dramatiska konsekvenser för kommunernas möjlighet att finansiera välfärden. Kommuner måste antingen budgetera med underskott - gå med underskott trots att de försökt få ihop sin budget - eller höja skatten.

När regeringen sänker skatten på att renovera köket eller på de allra mest välbärgades inkomster får kommunerna höja skatten för alla inkomsttagare. Så hänger det ihop. Konsekvenserna för skolorna i Älvsbyns kommun innebär nedskärningar med 13 procent av verksamheten över två år. Jag skulle vilja fråga Lotta Edholm om det är de avsedda konsekvenserna. Var det vad Lotta Edholm ville - att skolan i Älvsbyn skulle bli tvungen att spara 13 procent - när hon sa att hon skulle göra historiska satsningar på skolan?

(Applåder)

Fru talman! Tidigare i dag var jag och Lotta Edholm på samma seminarium, arrangerat av Sveriges Lärare som i dag släpper en rapport om hur lärare upplever situationen för extra anpassningar och särskilt stöd.

Man kan konstatera att mellan 65 och 77 procent av de svarande lärarna i Sveriges Lärares enkät säger att det på deras skola i låg eller mycket låg grad finns resurser för att följa skollagens krav när det gäller extra anpassningar och särskilt stöd. Omkring 70 procent av lärarna säger alltså att resurserna inte räcker för att möta skollagens krav. Låt den siffran sjunka in!

Lotta Edholm säger att regeringen tillförde 1,2 miljarder kronor till skolan för 2024 och att regeringens prioritering är skolan. Det är ungefär lika mycket som man förstärkte skatterabatten med för dem som lyxrenoverar sitt kök.

Jag tänker också ta ett exempel ur verkligheten. Jag är även lokalpolitiker i Älvsbyns kommun. Älvsbyn är en ganska liten kommun i Norrbotten, på gränsen till inlandet. Den har 8 000 invånare och en total skolbudget från förskola till vuxenutbildning som omfattar 184 miljoner kronor. För 2023 och 2024 är nedskärningen, alltså besparingskravet, på verksamheten 5,1 miljoner, vilket motsvarar ungefär 2,7 procent. Om man tar de 184 miljonerna och kör dem i prisomräknaren hos SCB blir de plötsligt inte värda mer än 165 miljoner. Utöver de 2,7 procenten behöver man alltså lägga till en värdeurholkning på 10 procent av budgetutrymmet, och besparingen blir därför nästan 13 procent under två år.

Detta, fru talman, är resultatet av regeringens politik. Detta är resultatet av att regeringen inte räknar upp statsbidragen, vare sig de riktade till skolan eller de generella, med det som inflationen kräver. Resultatet, alltså vad det kokar ned till i verksamheterna, är till exempel att man måste säga upp personal i den anpassade grundskolan i Älvsbyn och att gymnasiet måste slå ihop och samläsa i större grupper eller samnyttja resurser med vuxenutbildningen i mycket större utsträckning.

Lotta Edholm hänvisade till utredningen En nationell skolpengsnorm. Ja, Riksrevisionen har konstaterat att skolpengsmodellen är ett otroligt ineffektivt nyttjande av de befintliga resurserna i skolan. Det finns ju färdigberedda förslag på Lotta Edholms bord för att ändra skolpengen så att vi kan få ett mer effektivt resursutnyttjande och minska läckaget i form av vinst som försvinner till privata aktieägarfickor. Detta är resurser som hade kunnat underlätta i en sådan här situation.

Jag tycker att Lotta Edholm fortfarande är svaret skyldig på frågan i interpellationen, alltså vad hon ska göra för att stoppa nedskärningarna i landets skolor. Om svaret är att regeringens prioritering är skolan skulle jag inte vilja vara prioriterad av den här regeringen.

(Applåder)

Fru talman! Det jag sa, Anders Alftberg, var att det är väl beforskat hur andraspråksinlärning går till och att starka kunskaper i modersmålet underlättar inlärningen av andraspråket.

Hur modersmålsundervisningen fungerar utreddes väl under den förra mandatperioden. Om man vill stärka modersmålsundervisningen kan man titta på de färdigberedda förslag som ligger på regeringens bord, men det är ju inte detta man vill. Man vill i stället genomföra Sverigedemokraternas idé att avveckla modersmålsundervisningen.

Idén att avveckla modersmålsundervisningen är, precis som indragen rätt till tolk i sjukvården och angiverilagar för offentliganställda, sverigedemokratisk signalpolitik. Signalen som Sverigedemokraterna vill skicka till människor som är födda utomlands är: Ni är inte välkomna här. Jag kan bara beklaga att Lotta Edholm hjälper Sverigedemokraterna att skicka denna rasistiska signal.

(Applåder)

Fru talman! Jag satt i bänken och lyssnade på Anders Alftberg och studsade till över hur gravt han har missat poängen.

Det finns övertygande mängder forskning som säger att andraspråksinlärning underlättas av att man har ett starkt förstaspråk. Det betyder att den som vill underlätta andraspråksinlärningen också behöver jobba med utvecklingen av förstaspråket. Sedan växelverkar det, precis som Lawen Redar sa, så att språkutvecklingen på andraspråket också stärker ställningen i förstaspråket.

Den förre statssekreteraren Erik Nilsson brukade liknade detta vid kapital och valuta, alltså att språkutveckling och kunskaper i språk är att likna vid ett kapital som en individ bär. Sedan kan man växla detta kapital till olika valutor. Det spelar liksom ingen roll om du tar ut det i svensk, dansk eller arabisk valuta. Kapitalet har du ändå med dig, så all språkutveckling för individen är av godo när man ska ta ut sitt kapital i en ny valuta.

Den rapport som Alftberg hänvisar till låg till grund för beslutet i Danmark. Den handlar egentligen om Köpenhamns skolor. Det som står i rapporten är att den inte är omfattande nog för att kunna användas för att avgöra om modersmålsundervisning leder till bättre skolresultat eller inte. Det är denna rapport som Sverigedemokraterna brukar återkomma till när de vill hitta någonting att hålla sig till och säger att det finns forskning som stöder att modersmålsundervisning hindrar integrationen. Detta står alltså i nämnda rapport.

Den utredning som sitter nu är tillsatt för att titta på de externa syftena med modersmålsundervisningen. Men syftet med modersmålsundervisning måste ju vara att eleverna ska bli bättre på sitt modersmål, inte att de ska bli bättre på svenska eller matematik. Syftet med modersmålsundervisningen är inte heller att man ska integreras eller att föräldrarnas ställning på arbetsmarknaden ska stärkas, utan syftet med modersmålsundervisningen, som det är stipulerat i den läroplan som den förra alliansregeringen tog fram, är att eleverna ska utveckla sina kunskaper i och om sitt modersmål. Det syftet har denna utredning inte i uppdrag att se över, utan denna utredning har i uppdrag att se över det ämnesexterna syftet.

Jag och Lotta Edholm har debatterat detta i kammaren ett par gånger tidigare. Vi vet att Liberalerna gick till val med ett landsmötesbeslut och ett beslut från stämman - vad den nu heter - som säger att modersmålsundervisning är en prioriterad integrationspolitisk åtgärd. Efter valet sa man att man skulle undersöka om detta hindrar integrationen. Det enda som har hänt är att man har gjort gemensam sak med Sverigedemokraterna, som är fullständiga kunskapsförnekare i denna fråga.

(Applåder)

Fru talman! Min bedömning är att det inte är ett enskilt ärende som berörs av frågan som jag har ställt. Jag frågade om Lotta Edholm tycker att det är rimligt att enskilda kan köpa sig kontroll över hundratusentals elevers utbildning, oavsett vem som gör det. Tycker hon att det är rimligt att människor med mycket pengar kan köpa sig kontroll över hundratusentals elevers utbildning? En stor andel av det svenska skolsystemet kan försvinna i en affär och få en helt ny inriktning. Är det rimligt, Lotta Edholm?

Om Lotta Edholm var så kritisk mot vinster att hon verkligen ville göra någonting åt detta skulle hon inte föreslå att behålla möjligheten att ta ut vinst ur skolsystemet. Lotta Edholm gav ändringsdirektiv till den pågående utredningen om vinstförbud och sa att vinster ska tillåtas. Det är vinster som Lotta Edholm själv säger leder till betygsfiffel och skolsegregation. Ändå vill hon behålla dem. Hur kan det komma sig?

Lotta Edholm vill också bekämpa de oseriösa aktörerna genom att tvinga fram ett krav på buffert hos huvudmännen. Det kommer att dräpa ut alla de små, idéburna skolorna ur Skolsverige. De som klarar det är de stora koncernerna - dem man kan köpa för miljardbelopp. Det är de som kommer att överleva ett krav på buffert, och det är precis det som Lotta Edholm är ute efter.

Tycker Lotta Edholm att det är rimligt att enskilda kan köpa sig kontroll över hundratusentals elevers utbildning?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Mot bakgrund av den här affären och beskrivningen av den ställde jag den mycket enkla frågan om statsrådet bedömer att det är systemhotande att en så stor del av det svenska skolsystemet kan säljas. Om hon gör det undrade jag också hur hon avser att agera för att komma till rätta med det.

Statsrådet svarade att oseriösa aktörer ska bekämpas. Det går inte att förstå på något annat sätt än att statsrådet bedömer aktörerna i den här affären som oseriösa. Frågan är om det är de som vill behålla vinsten i verksamheten som är de oseriösa aktörerna eller om det är den som vill avskaffa vinstutdelningen som är den oseriösa aktören.

Var står Lotta Edholm i frågan om vinstutdelningar? När man lyssnar på hennes uttalanden i medierna den senaste tiden låter det som att hon är rätt kritisk till stora vinster till friskoleägare. Exemplen jag drog i mitt förra anförande var att det inte finns några fördelar med börsnoterade skolor, att incitamenten för vinst trumfar incitamenten för kvalitet, att skolmarknaden kan vara en anledning till det hon själv har beskrivit som en kunskapskollaps och att borgerligheten har haft en naiv syn på friskolor.

De miljarder som försvinner i vinster till privata fickor hos friskolornas ägare hade kunnat användas till exempelvis fler läromedel i skolan, som Lotta Edholm brukar prata sig varm för. De hade även kunnat användas till att anställa fler speciallärare. Det är ansenliga summor pengar vi talar om. De skulle räcka till långt mycket mer än vad Lotta Edholm förmår få fram i några riktade statsbidrag.

Vi kan också prata om systemeffekterna som vinstintresset får, det vill säga den tilltagande segregationen av skolsystemet. Barn till akademiker och svenskfödda barn går på vissa skolor, medan barn till föräldrar med svag utbildningsbakgrund och som är utlandsfödda går på andra skolor. Det är ett resultat av vinstintresset. Den som vill göra överskott behöver nämligen segregera ut ett högpresterande elevunderlag.

Det leder oss till kösystemet, som Lotta Edholm vill bevara. Det leder oss också till planeringsfrågan.

Riksrevisionen har konstaterat att det här systemet innebär ineffektiv användning av offentliga medel. Det läcker inte bara vinster till privata ägare; med det här systemet får man också betala för en plats i skolan flera gånger. Kommuner sitter kvar med kostnader, och friskolor får intäkter för uppgifter som de inte har. Med ökad effektivitet och stopp för vinstläckaget hade det alltså funnits väldigt mycket mer pengar i systemet. Det behöver skolan nu mer än någonsin, med den kostnadskris som pågår.

Jag vänder mig direkt till Lotta Edholm. Tycker hon att det är rimligt att enskilda kan köpa sig kontroll över hundratusentals elevers utbildning?

Fru talman! Den senaste tiden har Lotta Edholm tagit till rätt högljudda brösttoner i medierna. Hon har till exempel sagt att det inte finns några fördelar med börsnoterade skolor, att incitamenten för vinst trumfar incitamenten för kvalitet och att skolmarknaden kan vara en anledning till det som Edholm själv har beskrivit som en kunskapskollaps. Hon har bekänt, självreflekterande, att borgerligheten har haft en naiv inställning till friskolor. Ändå kan hon, säger hon, leva med en liten vinst.

Jag har ställt den här interpellationen mot bakgrund av den affär som nästan blev av, när det största aktieinnehavet i Sveriges största skolkoncern skulle säljas för miljardbelopp. Efter att köparen i medierna spekulerat om att ändra den pedagogiska inriktningen i verksamheten och deklarerat sin uppfattning om vinstutdelning, det vill säga att sådan bara bör göras om de elever som går i verksamheten betalar för det själva - skattepengar skulle alltså enligt hans mening inte kunna omvandlas till privata vinster - störtdök dock aktiens värde, och affären blåstes av.

Förutom det uppenbara, att svenska elevers utbildning blivit något som privata intressen kan tjäna grova pengar på, synliggör den här affären den kanske tyngsta absurditeten med det svenska skolsystemet: Privata intressen, privatpersoner med djupa fickor, kan köpa sig kontroll över hundratusentals elevers utbildning och ändra inriktning på verksamheten med några månaders varsel. När det betyder att andra inte längre kan tjäna pengar på elevers utbildning blåses affären av.

Jag föreställer mig att skolministern kan leva sig in i hur det kändes för de andra aktieägarna. Hon ägde ju ganska nyligen själv aktier i en skolkoncern och tjänade pengar på det när hon utsågs till minister eftersom aktieinnehavet då steg i värde. Men om det hade varit hennes skolkoncern som Akelius velat köpa in sig i och gjort ett liknande uttalande om hade hon i stället förlorat på aktiekursens rörelse. Det är klart att hon inte hade velat att det skulle bli så.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Nu är Edholm inte längre friskoleföreträdare. Nu är hon skolminister och ansvarar för det här skolsystemet och hur det ska ge alla elever en bra utbildning. Därför frågade jag i dag om hon ska agera för att förhindra att enskilda privatpersoner med djupa fickor kan köpa sig kontroll över elevers utbildningsmöjligheter och framtid. Tycker hon att det är systemhotande att en enskild i ett slag kan köpa sig kontroll över hundratusentals barns skolgång? I så fall, vad ska hon göra åt det?

Lotta Edholm svarar att hon ska bekämpa oseriösa och olämpliga aktörer. Menar hon att Akelius uttalande om att skattepengar borde gå till barnens utbildning i stället för till vinstutdelning gör honom till en olämplig och oseriös aktör?

Jag tycker att Lotta Edholm behöver svara på de frågor jag nu har ställt, det vill säga: Tycker Lotta Edholm att det är rimligt att enskilda kan köpa sig kontroll över hundratusentals elevers utbildning? Var det att Akelius sa att skattepengarna borde gå till barnens utbildning i stället för till utdelning som gjorde honom till en olämplig eller oseriös aktör?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Herr talman! Gymnasieelever har rätt till en sorts studiebidrag som motsvarar barnbidraget. Det är 1 250 kronor per månad som betalas ut tio månader om året. Men inflationen äter upp värdet på detta eftersom det inte räknas upp med prisutvecklingen. Räknat i 2020 års priser har studiebidraget för gymnasieelever förlorat över 20 procent av värdet.

Vi socialdemokrater har föreslagit en extra utbetalning av studiebidraget till gymnasieelever, vilket skulle vara viktigt för hundratusentals familjer i vårt land och viktigast för dem som har de minsta marginalerna.

Varför säger Mats Persson nej till vårt förslag om att stärka gymnasieelevers ekonomi? Jag är väl medveten om att regeringen brukar svara "inflationsbekämpning" när man ställer den här typen av frågor. Men inflationsbekämpningen går ju så där för regeringen, i alla fall jämfört med våra nordiska grannar, och politiken prioriterar. Den här reformen hade kostat en fjärdedel av lyx-rot.

Min fråga kvarstår därför: Varför säger Mats Persson nej till att stärka gymnasieelevers ekonomi?

Herr talman! Man får ju utgå från att när lagstiftning ska ändras, som det lär vara fråga om i det här fallet, föregås det av en utredning. Jag förutsätter att när Lotta Edholm säger att hon avser att återkomma betyder det att hon avser att återkomma med direktiv till en statlig utredning. Så är det givetvis.

Vad gäller det nationella frånvaroregistret och utredningen som pågår om trygghet och studiero hade barnen i Ystadfallet inte förekommit i registret eftersom de inte ansågs ha skolplikt med hänvisning till att familjen varaktigt vistades utomlands. Det som krävs för att komma åt sådana fall är en uppskärpning och ett förtydligande av hur de skolpliktsbrytande bestämmelserna ska fungera och tillämpas.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Nu har regeringen analyserat detta och vid två tillfällen med mer än ett års mellanrum bett att få återkomma i frågan. Jag räknar med att Lotta Edholm inom en snar framtid återkommer och att det då innebär att hon tillsätter en utredning för att se över bestämmelserna.

Herr talman! När jag var rektor jobbade jag med att tillämpa den här lagstiftningen. Jag har några autentiska exempel.

En familj åkte på semesterresa flera månader i Thailand. De skrev in sitt barn vid en inrättning som kallas Svenska skolan. Är det att betrakta som de synnerliga skäl som krävs för att få fullgöra skolplikten på annat sätt?

En lärarstudent ville göra sin VFU på den svenska skolan på Gran Canaria. Är det att betrakta som synnerliga skäl för att få fullgöra skolplikten på annat sätt?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vad gäller för elever som har föräldrar som halvårsvis måste vara i Storbritannien för jobbets räkning? Upphör skolplikten för att man varaktigt vistas utomlands om man gör det i ett halvår och därefter kommer tillbaka?

Riksrevisionen påpekade att vägledningen till huvudmännen när det gäller att tillämpa den här lagstiftningen är mycket skral. Utredningen som Lotta Edholm pratade om och som hon har tillsatt om trygghet och studiero och ett nationellt frånvaroregister syftar ju till att ha koll på vad som händer när eleverna är i skolan och har plikt att vara det. Men detta handlar om de pliktbrytande bestämmelserna för när elever inte ska vara i skolan. Frågan kvarstår alltså. Tänker sig Lotta Edholm en översyn av bestämmelserna? Hur lång är en kort ledighet som kan medges och delegeras? Hur lång är en längre ledighet som kräver särskilda skäl?

Det här handlar om överlappen i bestämmelserna, svårigheterna med tillämpningen och den bristande tillsynen av hur de tillämpas. För att vi inte ska få fler Ystadfall skulle Lotta Edholm behöva ta frågan om de pliktbrytande bestämmelserna på allvar, se över hur de fungerar och hur de borde utformas framöver. Om vi står här om ett år igen och Lotta Edholm säger att rekommendationerna analyseras och att hon får återkomma i frågan kommer jag att bli djupt besviken.

Herr talman! Att gå i skolan är i Sverige både en plikt och en rättighet för alla barn. Att alla går i skolan är viktigt för att vi med skolans hjälp ska kunna utjämna de skillnader i livschanser som i hög grad bestäms av uppväxtmiljön hemma.

Plikten innebär att alla barn mellan 6 och 16 år måste gå i skolan och ta del av den verksamhet och undervisning som anordnas där. Men det finns några situationer som utgör undantag från skyldigheten att gå i skolan. Det är det som denna granskning från Riksrevisionen handlar om.

Bakgrunden till granskningen är det som uppmärksammades i medierna för vid det här laget gott och väl fem år sedan. Det benämns som Ystadfallet. Föräldrarna i en fembarnsfamilj hade hållit barnen borta från skolan under många år genom att ge sken av att familjen befann sig utomlands.

Precis som ministern redogjorde för granskade Riksrevisionen tre skolpliktsbrytande bestämmelser varav en är att varaktigt vistas utomlands. Men det handlar också om ledighet och att fullgöra skolplikten på annat sätt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Riksrevisionen kom med ganska skarpa rekommendationer, som ministern förtjänstfullt redogjorde för. Den dåvarande regeringen lämnade i sitt svar den något vaga formuleringen att den avsåg att ta med sig frågan i det fortsatta arbetet. Då sa utbildningsutskottet samfällt och enhälligt: Det duger inte. Regeringen måste ta Riksrevisionens rekommendationer på allvar.

En av rekommendationerna är att se över hur lagstiftningen om de skolpliktsbrytande bestämmelserna, som jag just räknade upp, fungerar, att helt enkelt se över hur lagstiftningen ska se ut för att det ska fungera. De här reglerna tillämpas olika på olika ställen, och det fungerar mycket dåligt. Det är Riksrevisionens sammanfattande slutsats.

När Lotta Edholm tillträdde hösten 2022 gick det någon månad, och sedan ställde jag en skriftlig fråga till Lotta Edholm om hon hade för avsikt att göra en översyn av de skolpliktsbrytande bestämmelserna. Lotta Edholm angav i sitt svar att regeringen avser att återkomma i frågan och analyserar rekommendationerna. Den som just lyssnade på Lotta Edholm kunde höra att ett års analys ger exakt samma svar. Det pågår ett arbete med en sådan analys, och regeringen kommer att återkomma i frågan, svarade Lotta Edholm alldeles nyss. Min följdfråga blir: När då?

Herr talman! Tack, Lotta Edholm, för möjligheten att ställa frågorna en sjätte gång! Menar ministern att modersmålsundervisningen i dag motverkar integration? Menar ministern att modersmålsundervisningen i dag inverkar negativt på elevers kunskapsutveckling i svenska språket? Ja eller nej?

Lotta Edholm säger upprepade gånger i debatten att den utredning som hon har tillsatt inte har till syfte att avveckla ett skolämne. Det handlar inte om modersmålsundervisningens vara eller icke vara, säger hon. För Sverigedemokraterna gör det dock det. Den svenska grundlagen stipulerar att regeringen styr riket, och Tidöavtalet stipulerar att Sverigedemokraterna styr regeringen.

Jag tycker alltså att våra frågor behöver tas på allvar. Vad ser Lotta Edholm framför sig kommer att hända efter att utredningen är klar? Kommer hon att klara att brotta ned Sverigedemokraterna, som är övertygade om att utredningen ska leda till att modersmålsundervisningen avvecklas? Eller kommer hon att vika sig för den sverigedemokratiska rasismen?

(Applåder)

Herr talman! Nu har jag ställt de här frågorna fyra gånger, och jag provar en femte. Menar ministern att modersmålsundervisningen i dag inverkar negativt på elevers kunskapsutveckling i svenska språket? Menar ministern att modersmålsundervisningen i dag motverkar integration?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag förväntar mig att ministern i dag - nästan ett helt år efter att hon fick frågorna första gången och sa att hon skulle svara på dem när utredningsdirektiven var beslutade - kommer med ett svar.

Ministern säger att det är svårt att förstå att det skulle vara upprörande att utredningen är tillsatt. Jag ska förklara hur det hänger ihop och varför det är upprörande. Liberalerna fattade på sitt landsmöte året före riksdagsvalet beslut om att betrakta modersmålsundervisning som en prioriterad åtgärd i det egna partiets integrationspolitik. Så bra tyckte Liberalerna då om modersmålsundervisning, och så viktig tyckte de att den var.

Sedan gjorde Liberalerna gemensam sak med Sverigedemokraterna och skrev i Tidöavtalet att man ska tillsätta utredningen med direktiv att analysera hur modersmålsundervisningen inverkar på integration och kunskapsutveckling i svenska språket.

Därefter skrev Sverigedemokraterna en kommittémotion här i riksdagen som tydliggjorde hur de såg på överenskommelsen. De betraktade den som en seger och som att modersmålsundervisningen nu skulle utmönstras, för det är Sverigedemokraternas politiska hållning.

Det enda sätt jag kan förstå detta på - och det är det här som är upprörande - är att Sverigedemokraterna har tvingat Edholm att genomföra ett av deras signalpolitiska förslag. Sverigedemokraternas idé om angiveri för offentliganställda, Sverigedemokraternas idé om indragen rätt till tolk i sjukvården och Sverigedemokraternas idé om att utmönstra modersmålsundervisningen - allt detta är samma typ av signalpolitik. Den signal man vill skicka är att invånare som har utländsk bakgrund och som inte är födda i det här landet inte är välkomna här. Det syftar till att tydliggöra Sverigedemokraternas rasistiska hållning, och Lotta Edholm hjälper dem tjänstvilligt att göra detta.

Det är därför det är upprörande att utredningen är tillsatt. Nu talar jag klarspråk så att Lotta Edholm kan ta det till sig. Jag tycker att Lotta Edholm som företrädare för ett parti vars demokratiskt fattade beslut om den egna politiken säger att modersmålsundervisning är en prioriterad integrationspolitisk åtgärd borde svara på frågan. Tycker hon att modersmålsundervisningen i dag motverkar integration och inverkar negativt på elevers kunskapsutveckling i svenska språket?

(Applåder)