Håkan Svenneling

Fru talman! Jag tror helt ärligt att det inte finns någon direkt konkurrens om att vara den största Natomotståndaren. Jag tror att det priset går till mig. Jag brukar tänka på det de få gånger jag har varit på Natos parlamentariska församling att det nog inte finns någon där inne som är så mycket emot Nato som jag.

Det är jag ganska stolt över. Jag tycker att det var en viktig debatt att föra i svensk politik, och det ledde i ett avgörande säkerhetspolitiskt skede för Sverige till att vi hade en bredare diskussion än vad man hade till exempel i Finland.

I det här betänkandet har man tagit copy and paste, för att använda ett engelskt uttryck, från Natobetänkandet som vi behandlade i riksdagen för 15 månader sedan och på nytt fört in de skrivningar man har om utländska baser och kärnvapen för att verifiera det anslaget mellan Centerpartiet, Socialdemokraterna, regeringspartierna och Sverigedemokraterna.

Det som jag tycker är relevant här är inte vad som står utan vad som inte står. Det är därför jämförelsen med det norska avtalet, det danska avtalet och det finska avtalet är så relevant - för att där står det om kärnvapen. Det gör det inte i det svenska avtalet, av någon anledning som ännu ingen lyckats förklara för mig.

Det jag också saknar i det är en amerikansk verifiering av att man inte avser att föra in kärnvapen på svenskt territorium.

Det finns också i debatten om det här och även i texten tydliga uttalanden att det bara rör sig om fredstid. Det gör att vi helt saknar regleringar av vad som sker vid krigstillstånd eller i den typ av gråzonsproblematik vi i dag rör oss i med hybridhot. Det gör att jag tycker att statsministerns uttalande är ytterst oroväckande.

Det är absolut så att rörelsefriheten kom in på slutet. Det handlar om att man för att bordlägga någonting i riksdagen behöver hänvisa till någon av de grundlagsskyddade rättigheter vi som svenska medborgare har, och då bedömer vi att det är rörelsen som hindras genom det amerikanska tillträdet.

Fru talman! Även det var en klok fråga från ledamoten Berglund. Sverige är ju den nyaste medlemmen i Nato av alla Natos medlemmar, och jag tror att vi har ganska mycket att göra bara med den Natoimplementering som vi håller på med.

Jag åkte själv på mitt första möte med Natos parlamentariska församling, och det var väl ungefär som jag väntat mig. Men det var ändå bra att för första gången vara i rummet och förstå hur Nato funkar inifrån på ett annat sätt. Jag tror inte att konsekvenserna blir så stora, för vi har väldigt mycket annan implementering att göra till följd av Natobeslutet, och jag tror att vi kan fördjupa vår nordiska samverkan med Danmark, Norge och Finland på ett bra sätt även vid en bordläggning.

Jag vill också säga att vi förvarnade kammarkansliet några dagar innan om att vi avsåg att göra detta, och det har också skett viss utredning av i vilka lägen man kan begära bordläggning. Kammarkansliet har nu kommit fram till en vidare bedömning av i vilka fall frågan om bordläggning kan bli aktuell, vilket väl är väl bra att ha med sig för framtida eventuella lagändringar kopplat till det svenska Natomedlemskapet. Det är ju ändå i grunden en principiellt väldigt viktig förändring av svensk säkerhetspolitik.

Jag accepterar att vi förlorade den omröstningen. Jag är fullt medveten om det, men jag menar att en implementering av det svenska Natobeslutet behöver ske på ett korrekt och bra sätt. Jag ser framför mig att den regering som Jörgen Berglund företräder som ledamot av riksdagen kommer att komma med en del propositioner innan vi stänger här inför valet 2026.

Fru talman! Tack så mycket, ledamoten Berglund, för en väldigt bra fråga!

Jag skulle säga att det bygger på två delar. Lagrådet har yttrat sig, medan konstitutionsutskottet har valt att inte yttra sig i samband med behandlingen av det här betänkandet. Däremot har det varit tydligt att många svenska medborgare har hört av sig. Jag vet inte exakt hur Jörgen Berglunds mejlkorg ser ut, men jag vet hur min egen ser ut och jag skulle tippa att det har kommit ett och annat mejl om dagens debatt och beslut.

Min uppfattning som företrädare för det näst största oppositionspartiet i riksdagen är att om det finns en stark folklig vilja att ha upp frågan om bordläggning på bordet för att man önskar mer debatt är det viktigt för mig som riksdagsledamot och folkets främsta företrädare att lyssna på de kraven.

Det var grunden till att jag började titta på bordläggningsfrågan och såg att vi hade agerat på liknande sätt vid liknande avtal med Nato och USA vid tidigare tillfällen. Även gällande lagen om utlandsspioneri förekom denna bordläggningsdiskussion. Därför tyckte jag att det var rimligt att ställa det under proposition.

Vi får se vad riksdagens ledamöter tycker. Det krävs faktiskt bara att en sjättedel av riksdagens ledamöter ställer sig bakom yrkandet, och jag tycker att de ledamöter som funderar på om det ändå inte finns vissa oklarheter i det här avtalet ska ta chansen och välja bordläggning i dag. Det betyder inte att man är emot avtalet, men det innebär att vi har en långsammare process och att vi kan vänta in det amerikanska presidentvalet, vilket jag tycker är ganska avgörande för hur vi ser på implementeringen av det här avtalet - en fråga som vi ska ställa oss i morgon.

Jag tycker alltså att det finns goda skäl att argumentera för en bordläggning i dag. Dessutom är jag glad att ha fått lära mig att det var en liberal som en gång i tiden såg till att det här står i vår grundlag.

Fru talman! Vi debatterar i dag ett militärt avtal mellan Sverige och USA, ett avtal kallat DCA-avtalet. Det är ett avtal som är mer långtgående än något annat avtal som Sverige tidigare undertecknat. Vi ger upp vårt eget territorium och vår egen lagstiftning för ett annat land.

Oavsett vad en tycker om DCA-avtalet, för eller emot, är det viktigt att komma ihåg att dagens beslut är av principiell vikt, skiljer sig från tidigare fattade beslut och förändrar Sveriges säkerhetspolitiska position gentemot vår omvärld. Jag skulle inte gå så långt som att säga att det är mer avgörande än Nato-beslutet. Men det har samma principiella förflyttning som historiskt har varit otänkbar.

Fru talman! Vänsterpartiet avser i dag att rösta avslag på regeringens proposition om att godkänna undertecknandet av DCA-avtalet. Vi gör det av flera skäl, som jag och mina kollegor ska redovisa under dagens långa debatt.

Låt mig börja i det övergripande principiella. DCA-avtalet är inte en del av det svenska Natomedlemskapet, som blev av för drygt tre månader sedan. I stället för att amerikanska soldater ska följa samma regelverk som alla andra stater inom Nato beslutar vi i dag om att amerikanska soldater ska ha en särställning, ett extra förmånligt avtal, med högre tillträde och mindre svensk kontroll än andra Natoländer i Sverige.

Jag kan i grunden tycka det är ett tveksamt sätt att hantera andra Natomedlemmar. Men jag är egentligen inte förvånad då USA har en dominerade ställning, som det dagligen utnyttjar såväl inom Nato som globalt.

Fru talman! Vänsterpartiet har fört fram grundläggande kritik på två punkter mot avtalet sedan det undertecknades. Det gäller bristen på skrivningar om kärnvapen och att amerikansk lagstiftning ska gälla för amerikanska soldater, anhöriga och underleverantörer. Jag ska nu djupdyka i respektive frågeställningar.

På 50- och 60-talet pågick i Sverige inom hemliga delar av vår försvarsmakt ett utvecklande av ett eget svenskt kärnvapen. Våra fysiker och experter låg långt fram i sin kompetens och kunskap på det kärnfysiska området. Sverige hade efter år av forskning och utveckling parallellt med utvecklingen av kärnkraften goda möjligheter att utveckla kärnvapen som annars vid den tiden bara var utvecklat av världens stormakter.

Men svenska politiker gjorde ett vägval. De bestämde att Sverige och världen skulle vara säkrare om Sverige inte utvecklade kärnvapen utan i stället arbetade riskreducerande och för avspänning mellan stormakter i en tid, likt denna, där spänningarna ökade.

Sverige beslutade om att avveckla sitt kärnvapenprogram och om att år 1968 ansluta till Ickespridningsavtalet, NPT. Det var ett historiskt beslut av Sveriges riksdag som har tjänat Sveriges säkerhetsintressen och dess medborgare väl i över femtio år.

Vi spolar fram bandet till nutiden. Sverige har sedan drygt tre månader gått med i militäralliansen Nato. Nato är tydligt i sina doktriner. De bygger på avskräckning, och ytterst med kärnvapen.

Sverige ingår för första gången i vår historia under ett kärnvapenparaply. Kärnvapen skulle kunna, av någon annan stat, användas i vårt namn. Så sent som i förra veckan deltog försvarsminister Pål Jonsson i ett möte med Natos Nuclear Planning Group.

Kärnvapen är inte vilket vapen som helst. Det är ett massförstörelsevapen. Det är ett vapen som de två gånger det har använts dödat hundratusentals och för lång tid förstört miljön för mänskligt liv. Japan kommer aldrig glömma Hiroshima och Nagasaki, och det bör inte vi heller göra.

Vad säger då det svenska DCA-avtalet om kärnvapen? Ja, fru talman, svaret är skrämmande nog ingenting. Det är till skillnad från det norska avtalet, det danska avtalet och det finska avtalet, som hänvisar tillbaka till finsk gällande lagstiftning som förbjuder kärnvapen på finskt territorium.

Det gör att Sverige är det enda land i Norden som saknar avtalsklausuler som ger skydd mot kärnvapen. Men du överdriver Håkan, USA vill inte ställa några kärnvapen på svenskt territorium, säger då anhängarna av avtalet.

Det är förvisso sant. Under den nuvarande amerikanska Bidenadministrationen finns inga tecken på några sådana kärnvapenpropåer. Men Biden kommer inte vara president för alltid i USA. Det är han i max fyra år till, om hans svajande hälsa håller. Men det är också så att vi redan i november vet vi om Donald Trump kommer tillbaka som president i USA, en president vars förra presidentperiod de flesta svenskar minns som klart skakig.

"Min knapp är större än din" är en tweet riktad mot Nordkoreas diktator vi inte ska glömma. Avtal skrivs inte bara för dagar med solsken. Avtal ska också skrivas för dagar med moln, regn och till med storm.

Regeringens hantering av avtalet är inte bara naiv, utan direkt dumdristig. Både Norge, Danmark och Finland har varit noga med att skriva in förbud mot kärnvapen. I Sverige har i stället statsminister Ulf Kristersson öppnat för att kärnvapen på svenskt territorium skulle kunna vara aktuellt i en krigssituation. Det är en oroväckande utveckling i en tid när hybridhot och skillnader mellan krig och fred blir allt otydligare.

Det gör att det socialdemokratiska handslaget om formuleringarna om kärnvapen med Moderaterna är väldigt svagt, eller som moderaten Stefan Olsson uttryckte sig i Sveriges riksdag för två veckor sedan: "Mitt parti står bakom överenskommelsen med Socialdemokraterna så länge vi har den."

Det är ett oerhört uttalande som går helt emot båda vad det svenska folket tycker och vad Sverige har stått för under lång tid.

Vänsterpartiet har länge drivit att Sverige ska införa en lag, lik den finska, som gör det tydligt att vi inte accepterar kärnvapen på svenskt territorium.

Det är viktigt att komma ihåg att det inte bara handlar om oss och om vad vår syn är. Vi vet ju hur vi tänker och hur vi avser att agera. Men vad tror, vet och förstår Ryssland? I vilka lägen uppfattar Ryssland Sverige på fel sätt? Kan vi få vår egen Kubakris då?

Fru talman! Den andra delen av vår kritik mot DCA-avtalet gäller den amerikanska jurisdiktionen, alltså den långtgående förändringen att amerikansk lag ska gälla i Sverige, som om Sverige inte vore en rättsstat. Amerikanska soldater, deras anhöriga och underleverantörer till den amerikanska armén borde såklart prövas i svensk domstol som alla andra.

I och med detta avtal ges de amerikanska styrkorna en liknande immunitet gentemot svensk lag som den som bara utländska diplomater har. Grundtanken är att de vid brott ska straffas enligt amerikansk militärlag. Problem uppstår dock i de fall då denna lag är svagare än den svenska. Synen på sexualiserade brott är ett tydligt sådant exempel. Amerikansk militär strafflagstiftning förbjuder absolut våldtäkt och prostitution, men lagstiftningen är svagare än Sveriges.

USA har till exempel inte en samtyckeslagstiftning, vilket innebär att en utsänd amerikan som begår våldtäkt skulle kunna frias i en amerikansk militärdomstol i fall där man hade dömts enligt svensk rätt. Detsamma gäller sexköp, som enligt amerikansk militärlagstiftning är förbjudet men där det krävs någon form av uppmaning eller tvång för att en person ska dömas. Enligt svensk lag räcker själva sexköpet. Avtalet skulle alltså i praktiken kunna leda till straffrihet för brott som vissa våldtäkter och sexköp.

Men det finns en ventil. Det handlar om att Sverige inom 30 dagar ska notifiera USA om att man tar fallen inom ramen för svensk rätt och jurisdiktion i stället för amerikansk lag. Vilka fall gäller då detta? Ja, regeringen är tydlig i sin proposition med att det verkligen är få undantagsfall där svensk rätt ska gälla. I regeringens proposition står det också: "En medlem av en amerikansk styrka kommer således att vid misstanke om sexualbrott som utgångspunkt prövas under amerikansk militär strafflagstiftning."

Vad innebär det för brottsoffret? Jag tänker på om det sker ett krogslagsmål på Stadshotellet i Kristinehamn eller en våldtäkt i Halmstad. Vad innebär det vid ett sexköp där säljaren inte kommer från Sverige eller när en amerikansk partner utsätts för sex utan samtycke?

Ja, i utskottets behandling blev detta en diskussion, och utskottet landade i delvis nya skrivningar, bland annat formuleringen: "Vidare vill utskottet understryka vikten av att rättssäkerheten för brottsoffer i Sverige värnas."

Det är ett steg i rätt riktning som kan göra att framtida regeringar gör bedömningar som kan göra att fler fall hamnar i svensk domstol, inte amerikansk. Vi borde vara överens om att straffrihet inte ska råda, inte någonstans i världen. Men enligt mig hade det bästa varit att aldrig överlåta jurisdiktionen till USA över huvud taget.

Det är också viktigt i sammanhanget att komma ihåg den inverkan som avtalet mellan Sverige och USA kan ha för tredje land. Om inte ens vi som är en av världens starkaste demokratier och rättsstater klarar av att stå upp mot USA när det gäller domsrätt, hur ska då ett utvecklingsland klara av att göra det?

På global nivå leder detta till straffrihet för amerikanska soldater. Vi har sett det många gånger, i många olika krig. Afghanistan är det som dyker upp som ett tydligt exempel i närtid för mig. När Internationella brottmålsdomstolen, ICC, försökte utreda amerikanska soldaters eventuella brott i Afghanistan införde Trump sanktioner mot chefsdomaren och hennes man. Reste de till USA skulle de gripas. När USA agerar på detta sätt leder det till straffrihet och till att brottsoffer inte får upprättelse.

Fru talman! Jag tror att vi alla, både förespråkare för och motståndare till detta avtal, är överens om att det är ett omfattande avtal. Liknande avtal har tecknats med Norge, Danmark och Finland. Men det svenska avtalet är det avtal som innehåller flest baser för amerikanerna.

I såväl propositionen som i utskottets betänkande står det att det inte rör sig om permanenta amerikanska baser i Sverige utan att det i stället handlar om förhandslagring av amerikansk materiel för de fall de skulle behöva komma till Sverige.

I remissyttrandet från Stockholms universitets juridiska fakultet förs ett resonemang om vad som är en permanent bas och inte. Den juridiska fakulteten konstaterar att DCA-avtalet med USA är motstridigt och otydligt.

De rättigheter som ges till den amerikanska styrkan är långtgående. Den amerikanska styrkan, dess anhöriga och underleverantörer ges tillåtelse att bygga byggnader utan att svensk tillsyn råder, att köra bil med amerikanskt körkort och att skippa bilprovningen. Amerikansk arbetsrätt ska gälla. Barnen ska inte omfattas av svensk skolplikt. De kan till och med använda amerikanska frimärken. Vill USA kan de utan problem bygga ett parallellsamhälle till det svenska.

Är det en permanent bas? Kanske, kanske inte. Även om det inte är en permanent amerikansk bas som kommer att etableras i Sverige innebär DCA-avtalet en permanent amerikansk närvaro i Sverige.

Den svenska regeringen bygger mycket av sin argumentation på ett ord i DCA-avtalets artikel 1 - samtycke. Det som amerikanerna ska göra ska ske med svenskt samtycke. Även i denna del har den juridiska fakulteten vid Stockholms universitet ett intressant resonemang.

I det norska avtalet verifieras att USA måste efterleva norsk rätt och norska folkrättsliga förpliktelser internationellt. Ingenting i USA:s agerande får gå emot dessa norska principer.

Enligt den juridiska fakultetsnämndens slutsats är "den rimligaste tolkningen av denna vaga formulering därför inte att den begränsar USA vad gäller vilka aktiviteter som ska utföras eller hur".

Även om regeringen är benhård mot USA kan samtycket alltid utmanas. Det kan göras i praktisk handling, det vill säga att man agerar först och ber om ursäkt i efterhand. Man kan då säga att USA uppfattade att det fanns ett samtycke. Mer sannolikt, särskilt om det blir ett presidentskap för Trump, är att man använder sig av alla tänkbara metoder för att sätta press på Sverige till att samtycka.

Ett bättre förhandlat avtal från regeringens sida hade byggt på tydliga begränsningar och avgränsningar för den amerikanska styrkan, inte samtycke.

Jag kan tycka lite synd om Socialdemokraterna i detta. Jag är övertygad om att de är genuina i sin tro på att Sverige blir säkrare utan kärnvapen på vårt territorium och utan utländska baser i Sverige. De förhandlar och gör upp med regeringspartierna - Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna - för en politik som håller över tid, över flera mandatperioder, och de lyckas. Men sedan går det bara dagar, veckor och månader innan den ena efter den andra liberalen och moderaten uttrycker att de vill ha både utländska baser och kärnvapen i Sverige. Frågan är då vad dagens förhandlingar och handslag kommer att vara värda i framtiden.

Vänsterpartiet begär i dagens debatt att frågan om bordläggning ska prövas i enlighet med regeringsformen 2 kap. 22 §, vilket innebär att om en sjättedel av riksdagens ledamöter så begär ska ett ärende vilandeförklaras i ett år innan det kommer upp till omröstning på nytt. För att detta lagrum ska kunna användas behöver någon av de grundläggande friheterna i vår grundlag inskränkas som en konsekvens av de lagändringar som föreslås.

I detta fall rör det sig om friheten att röra sig fritt inom Sverige för svenska medborgare, som fastslås i regeringsformen 2 kap. 8 §, den så kallade rörelsefriheten.

Avtalet om försvarssamarbete med USA ger genom artikel 6 amerikanska styrkor rätt av vid exceptionella omständigheter vidta nödvändiga och proportionerliga åtgärder bortom den omedelbara närheten av de överenskomna anläggningarna, alltså de 17 baserna, för att upprätthålla och återställa säkerheten för och försvaret av de amerikanska styrkorna. Vilka omständigheter detta är beskrivs inte närmare. Det är en väldigt långtgående rättighet vi ger till amerikanska styrkor.

När ett annat land ges makt att agera utan ett direkt godkännande utanför de militära baserna, begränsa allmänhetens tillträde till tidigare öppna områden och spärra av eller stängsla in mark äventyras svenska medborgares rörelsefrihet. Sådana inskränkningar bör föregås av noggranna överväganden avseende proportionalitet, effektivitet och nödvändighet. Det har inte gjorts i detta fall, menar vi, och därför bör konstitutionsutskottet och Lagrådet få granska denna fråga närmare.

Därför har tio ledamöter från Vänsterpartiet begärt att Sveriges riksdag i dag också ska ta ställning till bordläggning vid dagens votering.

Med det, fru talman, vill jag yrka bifall till reservationerna 1 och 2 från Vänsterpartiet och Miljöpartiet, med tillhörande särskilda yttrande 1 från Vänsterpartiet. Jag yrkar även bifall till reservationerna 3, 5 och 7 från Vänsterpartiet samt till det inkomna yrkandet om bordläggning.

(Applåder)

Fru talman! Jag vill börja med att välkomna att Joar Forssell missar sitt anförande. Med tanke på att jag är sen till en lunch passar det min kalender alldeles utmärkt.

Jag vill också kommentera det sista gällande Markus Wiechels attack gällande OSSE-betänkandet. Det är ett betänkande som har debatterats i kammaren och redan klubbats igenom. Det fanns en reservation från Vänsterpartiet, Socialdemokraterna och, tror jag, även Miljöpartiet, där vi kritiserade ordförande Björn Söder för de uttalanden han har gjort. Han har gjort väldigt skarpa uttalanden som har handlat om minoriteter, vars rätt att vara i Sverige han har ifrågasatt. Han har också gjort en del ganska lustiga uttalanden kring pedofili. Man har även haft en omröstning om huruvida Björn Söder skulle vara ordförande i OSSE.

Jag tror absolut att vi kan komma tillbaka till de diskussionerna i riksdagen, men det här är en fråga som har avgjorts i ett annat betänkande. Det är viktigt att slå fast detta i början av debatten.

Med det, fru talman, vill jag börja prata om feministisk utrikespolitik och verkligen beklaga det vi ser att den svenska högerregeringen nu gör när den har övergett den feministiska utrikespolitiken. Sverige har varit ett föregångsland som andra länder har tagit efter. Men plötsligt har regeringen i ett slag ändrat riktning mot världens flickor och kvinnor.

Expertgruppen för biståndsanalys, EBA, har i en rapport undersökt effekterna av Sveriges feministiska utrikespolitik. Rapporten heter More Than a Label, Less Than a Revolution: Sweden's Feminist Foreign Policy och skrevs förra året. Där konstateras att den feministiska utrikespolitiken ledde till att jämställdhetsarbetet intensifierades och att ambitionsnivån höjdes samt att den stärkte Sveriges internationella ledarskap i jämställdhetsfrågor. Det är ett arbete som regeringen och Sverigedemokraterna tillsammans nu kastar över bord.

Kränkningar av kvinnors rättigheter är det vanligaste och mest omfattande brottet mot de mänskliga rättigheterna. Världen över begränsas kvinnors liv av diskriminerande lagstiftningar och samhällsnormer. Könsdiskriminering är en vanlig orsak till fattigdom. Kvinnor, som oftast har det verkliga försörjningsansvaret för familjen, saknar ofta de mest basala rättigheterna.

Därtill kommer den politiska utvecklingen i stora delar av världen där nationalistiska och fascistiska strömningar går på offensiven samtidigt som demokratin krymper. Det är en rörelse som inte sällan bygger sin politiska agenda på repression mot och kontroll av kvinnor och flickor.

Kvinnors rättigheter är därför en nyckel till utveckling. Att öka kvinnors möjligheter till utbildning och försörjning bidrar till att förbättra den enskilda kvinnans ställning och främja jämställdhet i stort. Det bidrar dessutom till hela samhällets utveckling.

Samtidigt är det viktigt att understryka att kvinnor världen över i högsta grad själva är aktörer. Det är därför avgörande att det är kvinnor i fattiga länder som sätter dagordningen för arbetet med jämställdhet i utvecklingspolitiken och att Sverige verkar för att kvinnor finns representerade och inkluderade i alla former av beslutsprocesser. Jämställdhet är inte bara en mänsklig rättighet; det är en förutsättning för hållbar utveckling.

Kvinnors deltagande ska inte vara villkorat eller tillfälligt. För att bygga verklig och hållbar jämställdhet krävs att kvinnor aktivt kan delta på alla samhällsnivåer. Ett genusperspektiv ska genomsyra alla områden, oavsett om det handlar om infrastruktursatsningar, handelsavtal eller vapenexport. Arbetet ska vara målstyrt och möjligt att utvärdera och följa upp. Jämställdhet ska inte vara en separat strategi någonstans på en hylla, utan det ska vara en del i hela den svenska utvecklingspolitiken.

Både fattigdom och inskränkningar av mänskliga rättigheter tar sig olika uttryck för flickor och kvinnor respektive pojkar och män. För att nå framgång på dessa områden behöver ett tydligt könsperspektiv inkluderas så att man synliggör de skillnader i villkor som finns för kvinnor och flickor kontra män och pojkar. Politiken behöver undanröja den diskriminering som sker på grund av kön.

Så här skulle det kunna vara med Sveriges feministiska utrikespolitik. Det här är den politik vi borde föra. När vi i Vänsterpartiet tillsammans med andra partier kommer tillbaka till makten om två år är det också den här feministiska utrikespolitiken jag ser framför mig att vi kommer att föra.

Fredsprocesser och återuppbyggnad efter konflikt är, liksom utrikes- och säkerhetspolitik i stort, ett traditionellt manligt område. Kvinnor är därför ofta antingen helt frånvarande eller kraftigt underrepresenterade i dessa processer, trots att deras deltagande är avgörande för att skapa hållbar fred och mänsklig säkerhet. FN:s utvecklingsfond för kvinnor, Unifem, beräknar att mellan 1992 och 2019 utgjorde kvinnor inom fredsprocesser globalt 13 procent av förhandlarna, 6 procent av medlarna och 6 procent av undertecknarna. Omkring 70 procent av fredsprocesserna under samma tidsperiod innehöll inga kvinnor som deltagare.

Att öka andelen kvinnor i alla stadier av det fredsbyggande arbetet är ett viktigt mål i sig eftersom representation är grundläggande för demokrati och rättvisa. FN:s agenda för kvinnor, fred och säkerhet syftar till att stärka kvinnors rättigheter och deltagande i fredsprocesser. Den bygger på FN:s resolution 1325 och en lång rad efterföljande resolutioner.

Det borde vara en självklarhet att kvinnors och mäns representation och deltagande i fredsprocesser fördelas jämnt. Det är grundläggande att understryka kvinnors avgörande uppgift och roll i fredsprocesser, fredsbevarande trupper, rättsväsen, valprocesser, säkerhetssektor och återuppbyggnadsprocesser, som det beskrivs i resolution 1325 och påföljande resolutioner.

Eftersom det i praktiken inte är så bör riksdagen tillkännage för regeringen att Sverige inom FN ska verka för att kvinnors deltagande i fredsprocesser ska öka och för att säkerhetsrådet ska ge agendan för kvinnor, fred och säkerhet genomslag i alla sina resolutioner.

Fru talman! Jag går nu över till några av de så kallade konsulära ärendena och fängslanden av människorättsaktivister runt om i världen.

När hela världens blickar var riktade mot USA efter attacken den 11 september passade Eritreas diktator på att gripa en grupp ledande politiker som ville föra landet i en demokratisk riktning. En av dem som greps var journalisten och författaren Dawit Isaak, som i sin nystartade tidning hade publicerat ett par politikers upprop. Dawit hade flytt och blivit medborgare i Sverige men återvänt till Eritrea för att bidra till en positiv utveckling i landet, där de politiska vindarna hade vänt. Gripandena innebar att den demokratiska utvecklingen avbröts, och Eritrea är än i dag en diktatur, där presidenten och tidigare gerillaledaren Isaias Afewerki alltid har sista ordet.

I eritreanska fängelser sitter inte bara Dawit Isaak utan hundratals samvetsfångar, journalister och före detta politiker utan att åtal har väckts mot dem. De har ingen möjlighet att träffa en advokat eller sina anhöriga. Sverige bör därför både som enskilt land och som medlem i FN och EU verka för att alla politiska fångar i Eritrea friges.

Fru talman! Efter massakern på Himmelska fridens torg 1989 blev Gui Minhai svensk medborgare. Han jobbade med lite olika saker och projekt men blev till slut bokförläggare och författare. Han startade ett bokförlag med i bas i Hongkong, där det fanns en marknad för politisk satir och realistisk fiction om de kinesiska politiska ledarnas lyxliv med texter som var förbjudna på andra sidan sundet, i Kina. Genom Hongkongs dåvarande självstyre och demokratiska rättigheter som yttrandefrihet kunde Gui Minhais förlag växa och öka sin försäljning framför allt till kinesiska turister.

Men så krympte demokratin i Hongkong. Paraplyrevolutionen slogs ned brutalt, och de som stod upp för det fria ordet förföljdes allt mer. Den kinesiska regimen fick fatt i Gui Minhai genom att han i oktober 2015 kidnappades från sin semesterbostad i Thailand. Han fördes ut ur landet och flögs till Kina. Där har han åtalats i en skenrättegång och frisläppts för att sedan gripas, dömas och fängslas på nytt. Sveriges regering måste fortsätta kämpa för Gui Minhais frihet.

Fru talman! Även i Turkiet krymper demokratin, och människor som står upp för demokratin fängslas. Kobane-cases handlar om att åtala personer som uppmanade till fredliga protester mot IS. Det absurda, förutom anklagelserna i sig, är att hela partiledningen, 108 personer, för det oppositionella partiet HDP åtalas. Det var alltså ett sätt att attackera och förgöra oppositionen till den turkiska regimen.

Nyligen föll domen. 24 personer dömdes till långa fängelsestraff. Två av dem var Selahattin Demirtas och Figen Yüksekdag, partiledare för HDP, som dömdes till 42 år respektive 30 års fängelse. Såväl 2020 som 2022 har Europarådet krävt deras omedelbara frisläppande.

Både Kobane-cases och den krympande demokratin i Turkiet i stort måste få konsekvenser. Turkiet måste suspenderas från Europarådet. Europarådet måste utöka sina granskningar av Turkiet, samtidigt som deras förmåner måste dras in. Dessutom måste EU agera. Turkiets medlemskapsprocess till EU måste helt avbrytas. Allt stöd och alla förmåner måste dras in, och sanktioner måste inrättas gällande demokrati.

Det här är den enda vägen framåt för att öka pressen på Erdogan. Vi har under alldeles för många år sett ett gullande med Erdogans Turkiet, särskilt under den svenska Natoprocessen, och det måste bli slut med det nu.

Fru talman! Sverige måste stå upp för dem som kämpar för mänskliga rättigheter, oavsett vilket medborgarskap de har och var i världen de är fängslade. Det är vårt ansvar som demokrati.

Med det vill jag yrka bifall till Vänsterpartiets reservation 8.

Fru talman! Som jag sa i min första replik är det här inte mitt specialområde. Jag har inte jobbat många dagar i trafikutskottet; jag tror inte att jag har gått på ett enda möte eller ens suttit i utskottet mer än under pandemin. Men man måste ändå notera den drömvärld som Moderaterna lever i när de tycker att svenska redare är de absolut bästa i hela världen. Det är som om omställningen redan hade skett.

Vi ser ju faktiskt varje dag att omställningen inte har skett. Det är inte så att det puttrar runt några gulliga små båtar som inte ger några utsläpp, utan vi ser att sjöfartsnäringen står för stora utsläpp och har gjort det under lång tid. Vi ser att vi har en jätteutmaning framför oss. Vi behöver elektrifiera vägnätet och elektrifiera de sjötransporter som går att elektrifiera, och vi behöver ställa om så att man går över till bränslen som är mer förnybara än dem vi har i dag.

Vi ser de utsläpp som har kommit från sjöfartsnäringen på många, många platser i Sverige. Blekinge, som nämndes här, drabbades av det senaste stora utsläppet, men jag ser själv hemma i Vänern hur det finns historiska skulder i form av stora utsläpp som ligger långt tillbaka och som kommer att finnas kvar under lång tid framöver. Låt oss alltså se hur verkligheten faktiskt ser ut, och låt oss se behovet av att göra en klimatomställning snabbt!

Vi kan diskutera exakt hur man ska göra och vilka verktyg man ska dra, men problemet är att Moderaterna just nu gör Sverige sämre ur ett EU-perspektiv. EU-kommissionen ligger längre fram i sitt miljö- och klimatarbete än vad Moderaterna och den svenska regeringen gör, och Sverige motsätter sig hela tiden nya lagstiftningar på miljöområdet. Det här oroar mig väldigt mycket. Man leker med vår framtid på ett sätt som oroar mig.

Vi ser klimatförändringarna här och nu - vi har precis upplevt fyra veckors valrörelse i ett maj som var varmare än någonsin. Man undrar hur varmt det kommer att bli i juli.

Fru talman! Nu är detta långt ifrån mitt expertområde. Jag gör ett litet gästspel här i kväll i sjöfartsdebatten. Men jag har suttit i den kommitté som har hand om sjöfartspolitik i tio år nu, så ett visst hum har jag ändå om vad vi håller på med här.

Man får konstatera att vi i går hade ett EU-val där klimatfrågan stod i fokus och där väljarna tydligt visade att klimatfrågan är en av deras absolut viktigaste frågor. En av de tydliga skiljelinjerna när det kommer till EU-politik och omställning är att partierna till vänster är väldigt tydliga med att vi behöver ett aktivt statligt agerande i klimatomställningen för att få till en omställning som gör skillnad och som sker snabbt och effektivt så att vi når vårt mål - Parismålet - att komma så nära 1,5-gradersmålet som möjligt för att stoppa klimatförändringarna. Vi ser dem här och nu, och under hela maj månad - det har aldrig varit så varmt under någon annan majmånad. Vi undrar inte om sommaren kommer, för den har redan varit här.

Man kan göra som Moderaterna och tänka att marknaden löser det här och att vi har sjysta och trevliga kapitalister som äger rederier och som verkligen bryr sig om klimatet. Det har vi säkert i Sverige, men vi kan också se till att vi tar ett samhälleligt ansvar tillsammans allihop, för att bygga ett bättre och starkare samhälle genom att samhället ger incitament, går före och driver och pekar ut riktningen.

Om vi har en beskattning för företag och rederier på ett sätt som driver på miljö- och klimatomställningen kommer vi framåt snabbare. Problemet med Moderaternas politik här är inte att man är orolig för att företag behöver subventioner för att komma framåt, utan problemet är att man inte ställer om tillräckligt snabbt. Det blir inte tillräckligt stor effekt. Det är detta vi i Vänsterpartiet menar när vi pratar om att rederierna måste vara med. De måste få stöd av staten för att omställningen ska kunna ske snabbt. Vi har inte tid på oss. Vi har inte 30 år på oss. Då står vi här i värmen redan i februari.

Fru talman! Som många har lyft fram i dagens debatt är Sveriges import och export helt beroende av sjöfarten. Sjöfarten borde användas mer, och vi ser hur hamnar moderniseras med intermodala möjligheter och nya förnybara bränslen liksom hur järnvägen dras fram in till hamnen. Det här är bra. Tunga transporter ska tas på sjön och på järnvägen, och inte via lastbilar som sliter på Sveriges redan hårt belastade vägar.

För att få fart på den svenska sjöfarten måste fler fartyg svenskflaggas och lyda under svenska arbetsmiljöregler. Att bedriva färjerederi under ett annat lands flagg är inte rimligt. Det leder till illojal konkurrens när arbetsmiljö och löner kan dumpas på ett sätt som inte är värdigt ett land som Sverige. Även ur ett beredskapsperspektiv måste fler fartyg ha svensk flagg eftersom det bara är svenskflaggade fartyg som får användas i kris och krig. Det är dags att regeringen ser till att fler fartyg blir svenskflaggade.

Det finns ett stort utbildningsbehov inom många områden av transportsektorn, så även inom sjöfarten. Det är en utbildning och ett yrke som kräver att du både kan räkna och göra praktiskt arbete i ett års tid för att till slut kunna bli sjökapten. För att bli lots krävs ytterligare uppemot ett års utbildning hos Sjöfartsverket.

Detta är yrken och utbildningar som behöver anpassas efter dagens samhälle och värld. Att vara borta i flera veckor eller ett halvår i sträck har sin tjusning och utmaning. Fler måste lockas till sjön, men arbetet på sjön måste också anpassas efter livet på land. Jag skulle vilja se en plan för hur fler ska lockas till yrken inom transportbranschen, från sjön till järnvägen och vägen.

Något som möter mycket kritik är hur Sjöfartsverket är finansierat. Verket är inte en förvaltningsmyndighet som andra statliga myndigheter som får statliga medel utan ett affärsverk som finansieras genom att man tillhandahåller farleder där fartyg sedan kan transportera allt gods som importeras till och exporteras från Sverige.

Argument som brukar lyftas är att om farledsavgifterna sänks skulle mer kunna fraktas på sjön. För det första fraktas nästan allt som går redan på sjön, så möjligheterna till ökning är små. För det andra är det inte farledsavgifterna som är den betydande avgiften för rederierna, utan det är bränslepriserna, som för sjöfarten är helt obeskattade, och hamnavgifterna, som påverkar rederierna.

Bättre är i så fall att göra Sjöfartsverket till en förvaltningsmyndighet utan krav på avkastning, som i dag måste komma från just rederierna. Myndigheter har små möjligheter att göra affärer, så låt dem slippa det! Vänsterpartiet föreslår därför att Sjöfartsverket ska bli en förvaltningsmyndighet och inte ett affärsverk vars affär är farledsavgifterna, ett system som många är kritiska till.

Fru talman! Som värmlänning vill jag lyfta fram vikten av inlandssjöfarten och de korta transporterna. Vänerns och Mälarens inlandstrafik är enligt Statskontorets utredning den del av sjöfarten som kan ökas om farledsavgifterna sänks. Det gods som transporteras i inlandssjöfarten är lågvärdigt och därmed priskänsligt. I dag finns rabatt på lotsningen på Mälaren och Vänern, och det finns många hamnar som har svårt att få sin verksamhet att gå runt. Här behövs en strategi för hur mer kan överflyttas från väg till inre sjötransporter, särskilt när de nya slussarna i Trollhättan blir klara en dag.

Det behövs också en tydligare hamnpolitik för hela Sverige. I dag är Sveriges hamnar till största delen en kommunal angelägenhet, men ur ett civilt beredskapsperspektiv måste vi lyfta blicken och se hur till exempel utländskt ägande är en säkerhetsrisk.

Exempelvis använder sig Kina systematiskt av infrastrukturinvesteringar i andra länder för att utöka sin makt och sitt inflytande. Hamnar ligger ofta vid strategiska platser och är sammanlänkade med resten av transportsystemet. Vi ser det till exempel i hamnen Pireus utanför Aten, där Kina har köpt in sig för att hamna i ett strategiskt läge.

Det är viktigt att staten tar ett helhetsgrepp om Sveriges hamnar och deras ägande. Regeringen bör därför skyndsamt arbeta fram en svensk nationell hamnstrategi.

När det gäller Gotland är färjetrafiken mellan Gotland och fastlandet det absolut viktigaste transportsättet för gods- och persontransporter mellan Gotland och det svenska fastlandet. Gotland har en särskild situation som staten behöver ta ett ökat ansvar för. Bastrafiken måste året runt bygga på moderna snabbfärjor med lägsta möjliga utsläpp och stärkt tillgänglighet.

Vänsterpartiet anser att trafiken, precis som den statliga väginfrastrukturen, gör sig bäst i statlig regi och ska ses som en del av den statliga infrastrukturen. Gotlandstrafiken bör alltså räknas som infrastruktur och följaktligen hanteras inom ramen för infrastrukturplanering och finansiering. Det finns också ett stort behov av att stärka trafiken till och från Gotland ur ett totalförsvarsperspektiv, och Vänsterpartiet anser därför att fartygen ska ägas och drivas av Trafikverket.

Det är för dyrt, både för gods och för resenärer, att ta sig till och från Gotland. Gotlandstrafiken är upphandlad, och väldigt få rederier har möjlighet att lägga anbud på trafiken. Biljettpriserna har höjts avsevärt de senaste åren, enligt Region Gotland med så mycket som 50 procent, vilket har drabbat Gotland och gotlänningarna hårt. Detta gäller såväl företag som den viktiga besöksnäringen.

Fraktkostnaderna för gotländska varor är betydligt högre än fraktkostnaderna för varor producerade på fastlandet. Detta gör att gotländska producenter har mindre marginaler och är känsliga för höjda priser i Gotlandstrafiken, särskilt under pågående kontraktsperiod.

Det har visat sig att kraftiga prishöjningar kan göras när som helst och med relativt kort varsel, vilket ställer till problem. För de gotländska företagarnas konkurrenskraft är priser, turtäthet och kort överfartstid viktigast. Region Gotland och Länsstyrelsen i Gotlands län har tidigare krävt konkurrenskraftiga, låga priser i färjetrafiken - "vägpriser" - i paritet med motsvarande sträckor på land.

Regeringen måste återkomma med särskild kompensation i enlighet med Region Gotlands bedömningar, riktad till resenärer och fraktköpare, för att mota de kraftigt ökade frakt- och biljettpriserna i Gotlandstrafiken.

Gotland måste få lika bra förutsättningar som alla andra regioner i Sverige. Att Gotlandstrafiken fungerar optimalt är viktigt för hela Sverige. Gotland är inte bara ett populärt besöksmål utan också en stor producent av livsmedel för hela landet. Ännu högre priser och sämre tidtabeller skulle försvåra detta väsentligt, och det skulle också drabba fastlandet.

Gotland kan inte ensamt förväntas finansiera Gotlandstrafikens klimat- och miljöomställning, utan denna ska finansieras solidariskt, precis som omställningen i hela landet. Trafikverket tänker sig att man kan använda andra hamnar på fastlandet. Det har inte gjorts någon som helst konsekvensanalys av detta, och konsekvenserna kan bli mycket negativa. Hela det gotländska samhället, inte bara näringslivet utan också kultur- och idrottslivet och hela civilsamhället, påverkas kraftigt av eventuella försämringar. Därför bör dessa studeras noggrant i en konsekvensanalys med Gotlands regionala utveckling i fokus.

Vänsterpartiet anser att Trafikverkets rapportmodell 4, Gotlandstrafiken helt i statlig regi, är den modell som bör fungera bäst. Med denna modell får staten full kontroll över sådant som verksamheten, dess kostnader, prisbilden, utvecklingen av tonnaget och personalansvaret. Detta gör att Region Gotland skulle få full insyn i verksamheten och i hög grad kunna påverka den.

Med detta vill jag yrka bifall till Vänsterpartiets reservation nummer 23 om Gotlandstrafiken.

Herr talman! Vi kanske ska ha en kod på plats innan vi pratar om exakt hur implementeringen ska gå till.

Jag tror ändå att det är viktigt att konstatera att det finns ganska stora risker som vi som lagstiftare behöver se när det kommer till AI. Om vi har en AI som bygger på maskininlärning, där man har tittat på ett underlag med bara vita människor, och utifrån det konstaterar att man ska göra en bedömning på ett mer blandat underlag kan det bli så att AI:n diskriminerar automatiskt.

Om man har tagit fram en etisk kod som diskuterar vad man behöver göra för att ha maskininlärning med data som stämmer överens med det underlag som AI:n ska jobba utifrån, då jobbar man mot diskriminerande inriktningar.

Det är otroligt viktigt att både lagstiftare och regering tar ansvar för den snabba teknikutvecklingen och är tydliga med vilka etiska risker som finns och hur man kan jobba med en etisk kod, med syftet att det offentliga ska driva på utvecklingen i företagen så att vi inte hamnar i ett läge där etiska spörsmål hamnar fel.

Man behöver titta på de exempel som finns, och jag tycker att det vi ser i Gaza är ett bra exempel. Där har Israel använt sig av AI för att identifiera mål som man sedan har valt att bomba. Det är den yttersta konsekvensen - att en människa har blivit identifierad med AI och är en måltavla, oavsett om den är det eller inte. Kriget i Gaza visar att Israel konsekvent har dödat många civila människor. Därför är det ett bra exempel att titta på.

Det är viktigt att trafikutskottet inte går bort sig här och tror att Sverige är en liten ö utan att man klarar av att lyfta perspektivet och se att man är en del av Europeiska unionen och den lagstiftning som finns på EU-nivå men att man också finns på en global arena och att Sverige behöver verka globalt för en bra AI-policy så att stormakter och andra länder kan komma in i samma hägn som vi andra befinner oss i.

Herr talman! Som vi beskriver i reservation 11 handlar en etisk kod om att vi behöver bättre reglering på nationell nivå. Vi är alla inne på i våra anföranden att det här är ett område där utvecklingen går väldigt fort, och just för att många av de utvecklingar som vi ser från AI-håll kan ha en negativ baksida behöver man ta nya steg och reglera AI.

Jag tror att vi behöver göra det lagstiftningsarbetet på många områden. EU har varit ganska tidigt med den AI-akt som man har tagit fram. Det är bra att Europaparlamentet har legat i framkant. Nu går Europaparlamentet in i ett omtag med en ny lagstiftande församling efter det EU-val vi såg i går, där Vänsterpartiet till skillnad från Sverigedemokraterna hade stora framgångar. Det sker också ett arbete både på nationell och global nivå, vilket är viktigt att komma ihåg.

Jag lyssnade på en dragning av FN-representationen i New York. UNGA-sessionen som går av stapeln i september varje år samlar alla världsledare, och då är Sverige tillsammans med Zambia, tror jag att det var, ansvariga för framtagandet av en ny global policy på civil nivå för hur detta ska funka.

Jag hörde hur ledamoten var ute efter hur vi reglerar Kina, USA och andra stormakter, och det gör vi på global nivå. EU är givetvis ett område där vi kan hjälpa till och reglera för att skapa en europeisk utveckling. Som en ledande nation behöver Sverige också ligga i framkant. Vi ska inte låta andra sätta standarder för oss utan i stället vara pådrivande.

En sådan etisk kod som vi föreslår är en del i bygget av det nätverk av lagstiftning som vi behöver ha kopplat till utvecklingen. Jag tror absolut att vi behöver ha både ett civilt och ett militärt ben i det arbetet. Bara för att vi åtgärdar den civila delen på vissa ställen får vi inte glömma bort att vi även måste reglera de militära delarna på andra ställen.

Det är därför jag tror att det är otroligt viktigt att se båda dessa aspekter och titta på de krig som pågår just nu, till exempel hur drönare används i kriget i Ukraina och hur Israel har använt AI-teknik för att identifiera vilka attacker man vill genomföra i Gaza.

Herr talman! I dag gör jag ett litet gästspel i trafikutskottets debatt om digitaliseringsfrågor. Jag skulle vilja lyfta ett område som tillhör digitaliseringsfrågorna som kanske inte så ofta lyfts inom trafikutskottets område men som jag som ledamot i utrikes- och försvarsutskotten dagligen stöter på. Det gäller det säkerhetspolitiska läget och hur digitalisering och AI påverkar vår omvärld i stor utsträckning.

Sverige och världen står i dag inför större utmaningar än på länge, och vi befinner oss på många sätt i ett nytt säkerhetspolitiskt läge med Rysslands aggression mot, attack på och invasion av Ukraina. Sverige är ett av världens mest digitaliserade länder. Det är på många sätt en tillgång som öppnar upp för nya möjligheter att bedriva verksamhet både i offentlig sektor och i det privata näringslivet.

Rätt använd kan digitaliseringen göra våra liv bättre och vårt samhälle mycket mer effektivt. Vi ser det inom många områden, till exempel hur tåglägen kan planeras effektivt genom införandet av MPK, hur Chat-GPT är en naturlig del av mångas arbetsvardag och hur bra internettäckning i hela Sverige är en förutsättning.

Samtidigt utsätts Sverige för tusentals aggressiva cyberattacker varje dag, dygnet runt. Våra svagheter utnyttjas av grupper som vill oss illa. Angriparna utgörs både av privata hackare, kriminella nätverk, terrororganisationer och stater. Framför allt Kina och Ryssland utför avancerade angrepp både på företag och andra stater, men även Iran märks som en tydlig antagonist till Sverige. Även USA är i vissa delar aggressivt i cyberrymden.

Den ökade digitaliseringen och den snabba utvecklingen av AI innebär även det ökade digitala risker. Sakernas internet, det så kallade internet of things, innebär att allt fler saker är uppkopplade mot internet. Det innebär också att enorma mängder information skickas och delas över nätet. Intelligenta hus, smarta elnät och mätningar av hälsodata kan ge mycket exakt information om såväl privatpersoner som större samhällsförändringar, och i fel händer kan även sådan vardaglig information missbrukas.

Utvecklingen av AI går snabbt inom alla branscher, och det behövs regleringar som kan balansera och gynna en snabb teknisk utveckling och entreprenörskap samtidigt som vi lagstiftare inte får vara naiva gällande hur AI kan användas av en antagonist.

AI kan användas inom de flesta branscher, från transportbranschen med självkörande bilar till säkerhetsbranschen genom ansiktsigenkänning som kontrollmekanism i större folksamlingar. AI-frågor spänner därmed över samtliga politikområden, vilket medför stora krav på samordning. Det var något som talmannen också uppmärksammade genom ett AI-seminarium här i riksdagen för en tid sedan.

Jag vill understryka att på samma sätt som AI kan medverka till en stor rad positiva effekter i samhället, från näringslivet till offentlig sektor, finns det en risk för oönskade eller oförutsedda konsekvenser av att använda AI, till exempel vinklade eller manipulerade data, bristande transparens, missbruk och rent fientlig användning.

Herr talman! Hybridkrigföring karaktäriseras av en kombination av traditionella militära medel och irreguljära, civila metoder, till exempel psykologisk krigföring, politisk påverkan, it-angrepp och elektronisk krigföring. Gränsen för vad som är hybridkrigföring är svårare att avgöra än vid ett militärt angrepp. Så kallad gråzonsproblematik kan förstås som ett tillstånd mellan krig och fred, där hybridkrigföring ofta utgör en central del.

Syftet med att använda en gråzonsstrategi är att vinna fördelar och uppnå politiska mål utan att behöva möta eskalering och starka motåtgärder från motparten. Det ger också en möjlighet att testa och demonstrera förmågor och studera förmågan att försvara sig mot dessa utan att det leder till en kraftfull konflikt. Men det kan också övergå i väpnat angrepp. Inför Rysslands fullskaliga attack mot Ukraina märktes det i en hög aktivitet av ryska cyberattacker i syfte att destabilisera Ukraina innan den militära invasionen. Även Ukrainas grannländer har utsatts för ryska cyberangrepp.

Det märks också att fysiskt övertagande och förstörelse av internetinfrastruktur är en viktig del av den mer traditionella krigföringen på marken. Enligt Ukrainas regering hade omkring 15 procent av landets internetinfrastruktur förstörts i juni 2022.

På senare år har det skett en väsentlig ökning vad gäller antalet aggressiva attacker mot svensk kritisk infrastruktur. Det gäller inte minst mot myndigheter och statliga bolag. Även attackerna mot svensk sjukvård har ökat kraftigt. Enligt Enisa, Europeiska unionens cybersäkerhetsbyrå, är offentlig förvaltning och regering den sektor som är överlägset mest utsatt för cyberhot.

Jag vill också lyfta fram en motion som jag själv har skrivit om så kallade killer robots, mördarrobotar på svenska, som behandlades i ett annat betänkande för två veckor sedan. Det handlar om helt autonoma vapensystem som förmår agera utan mänsklig kontroll, programmerade att agera på egen hand.

Med hjälp av AI är vi på väg mot en värld där beslut om vem som ska dödas i ett krig inte längre fattas av en människa utan av AI. Vi har redan sett exempel på detta i krigets Gaza. En lång rad stater har efterlyst någon typ av reglering, och ytterligare andra vill se ett förbud. FN:s generalsekreterare António Guterres har kallat autonoma vapen moraliskt motbjudande och politiskt oacceptabla. Helt autonoma vapensystem sätter även ansvarsfrågan ur spel. Vem är ansvarig för folkrättsbrott begångna av en robot? Vem ska ställas till svars för mord på regimkritiker, folkmord eller etnisk utrensning utförda av helt automatiska drönare?

Vänsterpartiet menar att helautonoma vapensystem bör förbjudas enligt internationell lag, att Sverige borde arbeta för en bindande internationell konvention mot helt autonoma vapensystem och att Sverige som land aldrig ska vara med och främja utvecklingen av eller delta i annan verksamhet som rör helt autonoma vapensystem.

Herr talman! Jag anser att det är nödvändigt att vara medveten om att användandet av AI också kan leda till diskriminering, minskad tillit, ekonomisk skada eller skada på person samt negativ påverkan på demokratin. Därför måste etiska aspekter och integritets- och säkerhetsmässiga aspekter väga tungt vid all utveckling av AI, oavsett om det sker inom näringslivet, välfärden, rättsväsendet eller försvaret av Sverige. De samhällsnyttiga aspekterna, alltså hur välfärden, klimatet och det offentliga kan ta del, och tar del, av denna användbara teknik, måste beaktas minst lika mycket som intresset av att utveckla kommersiella innovationer som kan gynna näringslivet.

Det kommer att bli mycket intressant att följa AI-kommissionens arbete och slutsatser, men det räcker inte. Utvecklingen av AI går snabbare än en kommission kan arbeta, och därför behöver regeringen tillsätta en utredning i syfte att ta fram en nationell AI-policy med etisk kod. Jag anser därför att det bör krävas att AI är utvecklad i enlighet med en nationell policy med etisk kod för att den ska kunna användas i offentlig verksamhet.

Med detta yrkar jag bifall till Vänsterpartiets reservation 11 om en AI-policy.

Herr talman! Jag tänkte i denna debatt säga några ord om läget för demokratin och mänskliga rättigheter i Turkiet.

Det har blivit väldigt viktigt att diskutera detta, tycker jag, särskilt som Sverige blivit Natomedlem och vi nu under två år har sett hur Sveriges röst har tystnat i sin kritik gentemot Turkiet och dess regering, och framför allt gentemot dess president Erdogan.

Europarådet har en viktig roll i att granska och följa utvecklingen i Turkiet. Vid flera tillfällen har Europarådet gjort uttalanden och ställningstaganden med kritik mot Turkiet. Europadomstolen har vid flera tillfällen dömt mot Turkiet, domar som Turkiet sedan inte velat följa.

Det är dags att Turkiets agerande får konsekvenser. Turkiet är ingen demokrati. Det kvittar vad utrikesminister Tobias Billström försöker lura i oss - det är ingen demokrati i Turkiet.

Nyligen hölls dock lokalval i Turkiet. De var, som vanligt när det är val i Turkiet, varken fria eller rättvisa, men oppositionen lyckades ändå nå valframgångar. En var att få borgmästarposten i staden Hakkari i det kurdiskdominerade området i östra Turkiet, där Mehmet Siddik Akis valdes till borgmästare.

Men som vanligt har den turkiska regimen alltid ett svar mot dem som försöker ha demokrati. Denna gång har man givetvis svarat ännu en gång med repressiva åtgärder. För en vecka sedan greps och fängslades den valde borgmästaren Akis, allt för att kunna tillsätta en till regimen lojal borgmästare. Vi måste fördöma denna krympande demokrati i Turkiet som vi ser varje dag. Det är viktigt att Europarådet lyfter upp och följer det.

Det andra exemplet som är värt att uppmärksamma är så kallade Kobane-cases. År 2014, i samband med striderna om den syriska staden Kobane mellan kurdiska styrkor och Islamska staten, IS, förekom stora protester i Turkiet gentemot Turkiets indirekta och direkta stöd till IS.

IS-soldater kunde då fritt passera genom Turkiet vid en mängd tillfällen. Kurdiska befästningar besköts ofta från turkiskt håll innan IS kunde attackera dem. Det blev ett slags fiendens-fiende-vänskap som utvecklades där kurderna, inte IS, var den gemensamma fienden för Turkiet tillsammans med IS.

Under dessa protester dog tragiskt nog en del människor. Det var framför allt civila, men också några poliser. Kobane-cases handlar om att åtala personer som uppmanade till fredliga protester mot IS.

Det absurda, förutom själva anklagelserna i sig, är att hela partiledningen för det oppositionella partiet HDP åtalades: 108 personer. Det var alltså ett sätt att attackera och förgöra oppositionen från den turkiska regimens sida.

Nyligen föll domen, tio år efter dessa händelser. 24 personer dömdes till långa fängelsestraff. Två av dem var Selahattin Demirtas och Figen Yüksekdag, partiledare för partiet HDP. De dömdes till 42 års respektive 30 års fängelse. Såväl 2020 som 2022 har Europarådet krävt deras omedelbara frisläppande.

Både Kobane-cases och den krympande demokratin i Turkiet måste nu få konsekvenser. Turkiet måste suspenderas från Europarådet. Europarådet måste utöka sina granskningar av Turkiet, och samtidigt måste förmåner dras in.

Dessutom måste EU agera. Medlemskapsprocessen för Turkiet till EU måste helt avbrytas. Allt stöd och alla förmåner måste dras in. Sanktioner behöver inrättas. Det är den enda vägen framåt för att öka pressen på Erdogan och hans regim.

Vi har alldeles för länge sett år av gullande med Erdogan och Turkiet, särskilt under den svenska Natoprocessen. Detta måste få ett slut nu!

Fru talman! Jag ska försöka besvara ledamotens tre frågor.

I vårt nya partiprogram är vi väldigt tydliga med att vi vill se till att vi inte exporterar till stater som för angreppskrig. Så visar vi att det är stater som Ryssland som vi inte vill exportera till, medan det är tillåtet att exportera till Ukraina som försvarar sig. Det är en skrivning som har kommit till efter att vi lade den här motionen i samband med skrivelsen. Vi förstod att det fanns en viss dynamik i det men ville inte peta i motionen förrän vi hade haft kongress och tagit ett nytt partiprogram utifrån de formuleringar som kom.

När det gäller import tycker jag i grunden att det är ganska konstigt att vi har jättemycket regleringar, skrivelser och debatter om vårt lands export men inte tittar på vår import. Genom historien har vi importerat saker till exempel från Belarus - jag kan ännu i dag inte förstå hur man ens kunde tänka tanken att det vore ett bra land att importera från.

Vi borde ha en mycket tydligare politisk reglering av vår vapenimport än vad vi har i dag. Vilka principer som ska gälla för en sådan import kan vi återkomma till, men jag tror att andra partier borde fundera över importens betydelse.

Vad gäller vårt förslag om ett ökat statligt ägande inom försvarsindustrin ber jag att få återkomma även om detta, för vi behöver göra en politikutveckling kring vad vi som land ska göra. Men vad som har varit tydligt, och det tycker jag också att man ser i Försvarsberedningens rapport som kom i våras, är att fler partier än tidigare är med när Vänsterpartiet pratar om statligt ägande och att ta tillbaka kontrollen och få saker under det offentliga hägnet.

Jag tror inte att vapenindustrin ska bedrivas 100 procent i statlig regi, men jag tror att om vi delvis har en statlig kontroll över ägandet av vår vapenindustri så kan vi få en bättre vapenindustri där man ser både säkerhetsperspektivet, folkets perspektiv och näringslivsperspektivet tillsammans. Därför är jag öppen för den typen av lösningar.

Fru talman! Vi hörde tidigare att ledamoten Olsson hade ägnat sig åt vissa arkivstudier i fråga om Miljöpartiets partiprogram. I Vänsterpartiet har vi precis tagit fram ett nytt partiprogram. I det definierar vi den riktning som vi som land principiellt bör gå i.

Vi menar att världen behöver gå mot fred, nedrustning och färre vapen i cirkulation. Det behövs en politisk medvetenhet om hur vinstintressen och stormaktsintressen drar åt ett helt annat håll.

Vi är tydliga i vårt partiprogram med att vi vill öka det statliga ägandet i svensk vapenproduktion, för att säkerhetspolitiska nyckelbeslut ska fattas utifrån ett helhetsperspektiv och inte av enskilda intressen.

Sverige ska vara ett land med höga ambitioner i det internationella arbetet. Vi ska jobba för hållbarhet, fred och demokratisk utveckling. Men då kan vi inte hålla på med vapenexport till diktaturer, stater som bedriver angreppskrig eller regimer som bryter mot mänskliga rättigheter.

För mig är detta en tydlig politik. Sverige behöver vapenexport. Men samtidigt kan man ju låta som den moderate ledamoten Olsson gjorde, det vill säga som valfri lobbyist från ett svenskt vapenföretag. Är det kanske en framtida karriär efter politiken? Det steget har vi sett alltför många politiker ta. Om man bara lyfter fram att det är positivt med vapenexport ser man inte vapenexportens baksida. Jag ser jättegärna vapenexport till Ukraina och till andra stater i vårt närområde, som Norden och Baltikum. Men jag har väldigt svårt att se att den svenska vapenexporten till exempel till Saudiarabien och Förenade Arabemiraten har varit så himla lyckade som det lät i Olssons och Erikssons anföranden.

För mig är det i stället fokus på Ukraina och på att bygga det svenska försvaret och stärka våra grannländer som är det viktiga för att bygga fred och säkerhet för Sverige och för hela världen. Därför behöver vi jobba med att ha bra kontroll på våra vapen och titta framåt på det sättet.

Fru talman! Regeringens skrivelse Strategisk exportkontroll 2023 - krigsmateriel och produkter med dubbla användningsområden visar att den svenska vapenexporten fortsatt befinner sig på en historiskt hög nivå. År 2023 exporterade svenska företag krigsmateriel till ett värde av drygt 18 miljarder kronor. Exportvärdet ökade med cirka 18 procent jämfört med föregående år.

Bland köparna av svenska vapen under 2023 återfinns en rad diktaturer, krigförande stater och länder som begår allvarliga och omfattande brott mot mänskliga rättigheter. Vi återfinner även länder som har tagit stora steg tillbaka i sin demokratiutveckling och där vi ser att våld och förföljelse av minoriteter och politisk opposition ökar.

Dubbelmoralen i svensk vapenexport blir tydligast i vapenexporten till de stater som krigar i Jemen. Samtidigt som regeringen talar om vikten av demokrati, fred och kvinnors rättigheter beväpnar Sverige krigförande diktaturer som systematiskt kränker kvinnors rättigheter och bombar det jemenitiska folket. Sverige kommer inte med trovärdighet att vara en röst för mänskliga rättigheter någonstans på jorden så länge denna vapenexport fortsätter. Det går heller inte att som utrikesministern deklarera att demokratiska värderingar ska vara kärnan i den svenska utrikespolitiken samtidigt som Sverige vikt sig för Turkiets påtryckningar om bland annat vapenexport för att släppa igenom ett svenskt Natomedlemskap.

Fru talman! Sverige har under förra året exporterat en stor mängd vapen till Ukraina. Det är vapen som gör nytta genom att skydda och försvara Ukraina här och nu. I princip allt som skickats till Ukraina har efterskänkts, gratis, men det är ändå vapenexport och ska därför redovisas i denna skrivelse.

En del försöker medvetet misstolka Vänsterpartiets stöd till Ukraina. Men vi är tydliga med att Sveriges stöd till Ukraina ska fortsätta att vara på en hög nivå såväl civilt och humanitärt som finansiellt och militärt.

Alla krig börjar med att en part attackerar en annan. Det avgörs på slagfältet vem som är den starkaste parten, och kriget avslutas alltid genom förhandlingar och avtal. Så har skett i århundranden, och så lär ske även denna gång. Men det är det ukrainska folket som ska avgöra när och hur de vill förhandla, inte någon annan. Vi ska ge dem bästa möjliga förutsättningar. Helst ska Putin kapitulera - gärna redan i dag.

I samband med EU-valet i går kom en undersökning som visade att Vänsterpartiets väljare ligger i topp vad gäller att vilja öka EU:s stöd till Ukraina. Det enda parti som sticker ut negativt är Sverigedemokraterna. Jag vet att det finns sverigedemokrater som är tydliga i sitt stöd, men Sverigedemokraterna har en hemläxa att göra jämfört med andra partier i Sverige.

Med stöd i folkrätten och FN-stadgan står Vänsterpartiet bakom Sveriges militära, ekonomiska och humanitära stöd till Ukraina. Människors rätt att leva i fred och trygghet är ovillkorlig, och varje lands möjlighet att självt få styra över sin framtid måste försvaras. Rysslands stormaktsaggression utgör ett hot mot en regelbaserad världsordning och är ett flagrant brott mot de principer om fred, avspänning och internationellt samarbete som bör råda.

Vi i Vänsterpartiet tycker att Sverige ska prioritera exporten till Ukraina framför export till andra stater. Framöver behöver vi tillsammans med våra ukrainska partner hjälpas åt med att följa vart alla vapen tar vägen. Krig är till sin natur röriga. Många konflikter har genom historien visat att vapen försvinner och alltför ofta får fötter och tar sig till nya krig och konflikter eller till gängkriminella som vill använda vapnen för sina syften.

Tillsammans med Ukraina måste vi motverka det som sker med de svenska vapen som exporterats. Ukraina har agerat trovärdigt. Det är viktigt att den noggrannheten består. Jag ser att det finns goda möjligheter och förutsättningar för att arbeta tillsammans med det.

Fru talman! Låt mig gå över till denna debatts viktigaste fråga: Sveriges militära band till Israels militär, vapenindustri och regering.

Ockupationen av Palestina har pågått i mer än 75 år. Det fruktansvärda kriget i Gaza har nu pågått i mer än åtta månader. Det startade denna gång genom Hamas fruktansvärda attack på Israel där många civila fick sätta livet till och några fortfarande är gisslan. Vi har alla fördömt Hamas om och om igen.

Efter åtta månader är den humanitära situationen i Gaza nu helt horribel. Över 35 000 människor har dödats. Israels blockad av Gaza innebär att Gazaborna har förnekats de mest grundläggande förnödenheterna, som vatten, mat, mediciner och elektricitet, i över åtta månader. Det handlar om Gazabor som inte är Hamas och Gazabor som ofta är under 18 år gamla.

FN har gång på gång vädjat utan att världsledare, och särskilt inte Israels regering, har lyssnat. I stället har den egna makten för Benjamin Netanyahu satts framför mänskligt liv och fred. Det har lett till att det nu pågår rättegångsprocesser i domstolarna ICJ och ICC om brott mot folkrätten. Sannolikt kommer en arresteringsorder mot Netanyahu att utfärdas. Och notera att även Hamas är åtalat! Nu måste vi sätta in alla resurser för att sätta press på Israel.

Svenska väljare var tydliga i går. De vill ha fred i Gaza. För två veckor sedan lade vi i oppositionen fram ett gemensamt förslag om hur Sverige bör agera för att upprätthålla internationell rätt och folkrättsliga principer. Vi kan börja med att frysa associeringsavtalet, ett slags förmånligt handelsavtal, mellan Israel och EU.

Fru talman! Vad har då detta med vapenexport att göra? Jo, det har visat sig att Sverige under det senaste året har både importerat och exporterat vapen till Israel. Den svenska vapenexporten har bestått av dels så kallade följdleveranser, dels vapendelar som inte omfattats av våra regler för vapenexport.

Det gäller framför allt rödpunktssikten, som exporterats av företaget Aimpoint i samarbete med dess israeliska partner Emtan. Det här är sikten som i grunden är till för jakt men som nu hamnat på vapen från Emtan och som används av både den israeliska militären och bosättarrörelsen för att mörda palestinier - och vi kontrollerar inte ens denna export. Det är häpnadsväckande.

I dag har vi i Vänsterpartiet lagt fram ett skarpt förslag om att stoppa exporten av rödpunktssikten och andra liknande produkter till Israel och om att den ska inkluderas i vårt regelverk för vapenexport. Miljöpartiet har anslutit till vårt förslag. Andra partier pratar gärna om att stoppa kriget i Gaza, men tyvärr ser vi ingen handling i dag i denna del.

En annan del gäller den import som sker från Israels största vapentillverkare, Elbit. Elbit har i sin marknadsföring varit tydligt med att dess system är så kallat battle-proven, testat i krig, det vill säga testat på palestinier. Sveriges försvarsmakt tecknade i oktober förra året - mitt under brinnande krig i Gaza - ett långt avtal med Elbit om ett så kallat ledningssystem.

Att mot den bakgrunden exportera krigsmateriel och ha militärt samarbete och kontakter med Israel blir ett indirekt stöd. Vänsterpartiet anser att alla militära kontakter med Israel omgående ska avbrytas. Avtalet med det israeliska vapenföretaget Elbit måste hävas. All vapenexport till Israel, följdleveranser inkluderade, bör upphöra omgående.

I dag förekommer ingen vapenexport från EU till de palestinska parterna, men flera EU-länder exporterar vapen till Israel. Omvärlden borde lägga ett vapenembargo mot Israel. All vapenexport från EU-länderna till Israel måste upphöra.

Vänsterpartiet anser vidare att det är dags att den svenska militärattachén i Israel kallas hem. Det omfattande utbyte som pågår mellan det svenska försvaret och den israeliska armén måste omedelbart stoppas. Sverige ska inte vara ett land som indirekt stöder dödandet av oskyldiga civila.

Sverige och det internationella samfundet har stora möjligheter att agera mot Israels ockupation av Palestina. Att strypa vapentillförseln är ett effektivt verktyg för att sätta press och skapa ett vapenembargo mot Israel.

Fru talman! I årets rapport finns en hemligstämplad del. Jag tycker att det är olyckligt att export redovisas på detta sätt. Svensk vapenexport ska präglas av öppenhet och transparens. Det har historiskt sett varit våra ledord och bör så vara även framgent.

I skrivelsen beskrivs också hur ett svenskt medlemskap i Nato förändrar förutsättningarna för krigsmaterielexport och att regeringen i november 2023 tillsatte en utredning i ljuset av det svenska Natomedlemskapet. Under ledning av den tidigare moderate talmannen Per Westerberg ska utredningen se över riktlinjerna för utförsel och annan utlandssamverkan i ljuset av ett svenskt Natomedlemskap samt internationella materielsamarbeten och reglering av underleverantörer till svensk försvarsindustri.

Utredningen har redan fått relevant kritik då endast försvarsindustrin, genom Saabs vice ordförande, givits plats bland de få utomstående experterna. Utredningen riskerar att bli ett beställningsverk för industrin, inte för svenska folket.

ISP beviljade under 2022 tillstånd för följdleveranser till Turkiet med hänsyn till de förändrade försvars- och säkerhetspolitiska omständigheterna. Utan att förändra lagstiftningen är det alltså plötsligt möjligt att återigen exportera vapen till Turkiet, trots att landet så sent som i år gjort sig skyldigt till militära attacker i grannländerna Irak och Syrien.

Vänsterpartiet varnade tidigt för riskerna med att ansöka om medlemskap i en militär allians som Nato med bland annat Turkiet. Att andra länder ska tillåtas diktera villkoren för svensk politik är oacceptabelt.

År 2022 exporterade Sverige vapen till Albanien. ISP:s generaldirektör Carl Johan Wieslander menar att ingen export till vare sig Turkiet eller Albanien sannolikt hade beviljats om det inte vore för Sveriges Natoansökan.

Sverige måste ha en självständig politik när det gäller vapenexport och inte styras eller påverkas av Nato.

Jag yrkar bifall till reservation 2.

Fru talman! Det är uppenbart att Sverigedemokraterna försöker göra världen väldigt enkel för sig själva. Det passar bättre in i den politik de försöker föra. De vill bekämpa terrorister. Det har de som ambition, och då vill de skicka vapen för att bekämpa terrorister. De tänker inte över någon som helst konsekvens av vad de vapnen leder till; vi ser ett fruktansvärt folkmord pågå i Gaza. Över 35 000 människor har redan dödats. Många av dem är barn och unga under 18 år. Det har varit åtta månader av avskärmning från mat, vatten, mediciner och elektricitet i Gaza. På det kommer en blockad som har pågått mot Gaza i 17 år.

Jag tror att man kan bekämpa terrorism på många sätt. Man kan absolut döda terrorister. Men frågan är om man ska acceptera den typ av civilt dödande och civila offer som vi ser i Gaza. I Sverigedemokraternas värld verkar det vara helt okej. Jag är av en annan uppfattning.

Jag tror att det är bättre om Sverige är tydliga mot staten Israel, mot dess regering och mot dess militär med att man är i domstol för att man inte har följt internationell rätt. Man är där för att man måste ta ansvar för de handlingar man har begått.

Det är ingen som tycker något positivt om Hamas. Det är en terrororganisation. Vi kommer att fördöma den. Men skillnaden är att Hamas inte har någon ambassad i Sverige från vilken vi kan kalla upp ambassadören och skälla på denne. Israel är en stat och ett subjekt som vi kan förhålla oss till. Det kan vi inte när det gäller Hamas.

Jag tror att det här kanske är den sämsta idé jag har hört någon uttala i Sveriges riksdag, särskilt efter åtta månader av krig i Gaza.

Fru talman! Även jag studsade på ledamoten Erikssons anförande kopplat till vapenexport till Israel. Det är ju för att vi befinner oss i en helt fruktansvärt horribel situation som vi ser varje dag i Gaza. Vi ser hela tiden i våra mobiler och i våra flöden hur barn mördas och hur den humanitära situationen är helt olidlig.

I det läget vill Sverigedemokraterna skicka svenska vapen till Israel som ska användas i det kriget. Då undrar man dels vilka vapen Sverigedemokraterna ser framför sig ska skickas till Israel, dels på vilket sätt det ska legitimeras att palestinska barn dödas med svenska vapen.

Man undrar också hur Sverigedemokraterna ser på de domstolsprocesser som Israel befinner sig i - både i ICJ, den internationella domstolen, där Sydafrika har dragit dem inför folkmordskommissionen, och i ICC, den internationella brottmålsdomstolen, där ledande företrädare för både Hamas och Israel kan komma att stå åtalade för brott mot mänskligheten. Kommer då Sverige att åtalas som en del i de anklagelser som har riktats mot Israels och Hamas företrädare?

Demokrati pratas det väldigt skarpt om. Det är intressant att höra Sverigedemokraternas syn på den. Man slår fast att Israel är en demokrati, och i nästa andetag säger man att man nog inte vill ha ett demokratikriterium. Det är så jobbigt med kvinnor, barn, mänskliga rättigheter och sådant.

Här måste man någonstans bestämma sig, och det är uppenbart att Sverigedemokraterna har gjort det. De vill ha en krigsmaterielpolitik som går ut på att man som regering eller som parti bestämmer vilka länder man gillar och sedan exporterar till dem. Jag tror att det är bättre om vi använder oss av principer och utgår från dem. Sedan kan vi diskutera vilken politik vi har.

Herr talman! Jag tycker inte att civilministern ska spela ned detta genom att hänvisa till andra saker. Det här sker här och nu. Detta är bara siffrorna för de tre senaste månaderna.

Nu är vi på väg in i EU-valrörelsen. Det är nu vår demokratis trygghet avgörs. Människor ska göra val. Kan de lita på att inlägget de läser i sociala medier är sant, eller är det falskt? Sveriges näst största parti vill uppenbarligen sprida falsk information, desinformation.

Riksdagen vidtar nu de åtgärder vi kan, men vad gör regeringen i det allvarliga läge som vi nu befinner oss i?

Herr talman! Utrikesutskottet beslutade i dag att kalla in Svenska institutet, Myndigheten för psykologiskt försvar och Totalförsvarets forskningsinstitut, och i justitieutskottet och i försvarsutskottet har man initierat processer med anledning av att Sveriges näst största parti, det största partiet i regeringsunderlaget, har en trollfabrik på sitt partikansli.

Avslöjandet visar att de senaste tre månaderna har 260 000 följare fått över 1 000 inlägg, som haft över 27 miljoner visningar. Desinformation sprids i syfte att vilseleda våra medborgare och omvärlden om bilden av Sverige och driva på hot och hat både inom vårt land och utifrån.

Vad var Sverigedemokraternas roll i LVU-kampanjen?

Vad var Sverigedemokraternas roll i koranbränningarna?

Den här regeringen behöver ta tag i saker och inte bara prata om framöver. Regeringen måste vidta åtgärder här och nu mot de trollfabriker som regeringsunderlaget självt har skapat.

Herr talman! Vi står inför ett EU-val, och jag är övertygad om att EU-minister Jessika Roswall har ett visst inflytande över de moderata Europaparlamentarikerna och att hon ingår i de typer av kretsar, som jag utgår från att statsministern också ingår i, där man diskuterar vilka vägval som Moderaterna vill göra.

Moderaterna har tidigare visat sig framgångsrika i att till exempel utesluta Orbán från sin partigrupp just därför att han har varit för högerextrem. Jag tror också att det är viktigt att man som EU-minister i ett EU-val diskuterar frågan hur valet görs, och det är därför jag lyfter upp de fejkkonton som Sverigedemokraternas trollfabrik skapar.

Vi har nu mindre än en månad kvar till valet. När jag tar upp min telefon eller när skoleleverna på läktaren tar upp sina telefoner, hur vet vi om de inlägg som är postade i sociala medier är fejk eller på riktigt? Vet eleverna om det är någon som gömmer sig bakom humorn för att smutskasta sina politiska motståndare och aktivt sprider desinformation eller om det är korrekt information?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Verksamheten i Europeiska unionen under 2023

Här har både jag och Jessika Roswall ett stort ansvar för att det är en korrekt och riktig debatt. Men vi har ett parti, Sveriges näst största parti här i riksdagen, som aktivt driver fejkkonton för att sprida desinformation för att skapa en valrörelse som inte följer de demokratiska spelregler som vi har kommit överens om.

Jag vill höra från EU-ministern att hon vill se en valrörelse utan fejkkonton och att hon vill se en sjyst EU-valrörelse där argument står mot varandra och där man pekar ut vilken riktning man vill ha för EU på ett rakt, tydligt och debatterande sätt. Detta kommer att avgöra hur stark den svenska demokratin är, hur stark demokratin är när det gäller att engagera människor så att de deltar i EU-valet, att de går och röstar och att de lägger sin röst på politiska partier, inte på partier som sprider politisk desinformation.

(Applåder)