Fru talman! Vi ska diskutera regeringens årliga skrivelse om strategisk exportkontroll, närmare bestämt exporten av krigsmateriel och produkter med dubbla användningsområden.

Sverige har en högkvalitativ produktion av försvarsmateriel. Det är delvis en följd av vår långa period av alliansfrihet. Som ett alliansfritt land fanns det ett egenvärde i att kunna tillverka våra egna vapen så att vi inte skulle behöva vara beroende av någon annan.

Genom åren har vi därför, tillsammans med industrin, byggt upp en sådan produktion som mäter sig väl med stormakternas materiel, ja, som många gånger också är bättre än vad stormakterna själva producerar.

Så har vi till exempel egen produktion av stridsflygplan, Jas Gripen, som är flygplan av världsklass. Detsamma gäller svenska ubåtar, som också är av yppersta världsklass. Det gäller stridsvagnar, pansarbandvagnar och flygburna radarsystem, och det finns många fler exempel.

Försvarsindustrin är helt enkelt en stor tillgång för Sverige. Mot bakgrund av det allvarliga säkerhetspolitiska läget, med ett storkrig i Europa där Ryssland angripit Ukraina, är det naturligtvis en ännu större tillgång. Det gäller både för det svenska försvaret och numera också för Nato, men också för att kunna hjälpa Ukraina i det krig som man nu utkämpar.

Den frågan har ju präglat de senaste åren. Sverige har från första stund stött Ukraina ekonomiskt och humanitärt men också militärt. Bara fyra dagar efter Rysslands invasion i februari 2022 beslutade den dåvarande socialdemokratiska regeringen om att skicka vapen till Ukraina.

Det var 5 000 pansarskott, som man så väl behövde i Ukraina vid just den tidpunkten för att kunna slå ut ryska pansarfordon som då var på väg att försöka inta Kiev. Det lyckades de inte med, bland annat på grund av de vapen Sverige och andra länder bistod med.

En delegation från utrikesutskottet besökte Ukraina för lite drygt ett år sedan. Vi kunde då på plats själva se hur viktigt det var vid den kritiska tidpunkten våren 2022 att man snabbt fick hjälp med just den typ av vapen som man då behövde.

Beslutet att skicka vapen till Ukraina var historiskt. Det var första gången sedan finska vinterkriget 1939 som Sverige beslutade att skicka vapen till ett annat land i krig. Det var historiskt, men det var också nödvändigt, och det var rätt.

Det var det därför att Ukrainas sak är vår sak. De utkämpar inte bara ett krig för sin egen självständighet och sin demokrati, utan också för oss alla. Om Putin får sin vilja igenom i Ukraina kommer han att gå vidare med andra länder. Så är det ju med despoter. De måste stoppas medan tid är.

Det här får naturligtvis avtryck också i den här skrivelsen. Under 2023 har 21 utförseltillstånd beviljats för statliga donationer, och ytterligare 16 tillstånd för privata företag, vad gäller militär materiel till Ukraina. Det rör sig framför allt om markstrids- och missilsystem.

Det gäller alltså 2023. Men sedan dess har också nya beslut fattats, och vi kan väl se framför oss att det kommer att fortsätta. Sverige ska fortsätta att stödja Ukraina så länge det behövs. Det finns det bred enighet i riksdagen om det.

Fru talman! Frågetecknet i den här skrivelsen när det gäller Ukraina är snarare något annat. Det gäller i det här avseendet inte så mycket vad som står i skrivelsen, utan vad som inte står. Ukraina har ju länge begärt hjälp med stridsflygplan. Överst på deras önskelista har stått - och står - Jas Gripen, som passar ypperligt för den typ av krigföring som Ukraina tvingas bedriva.

Vi socialdemokrater krävde redan i somras att Sverige skulle gå Ukraina till mötes och skicka Jas till Ukraina när Sverige kommit med i Nato.

Det utreddes av Försvarsmakten, och man lämnade sin utredning i mitten av december förra året. Men sedan dess har det dessvärre varit tyst från regeringen i över fem månader. Vi har från vår sida gång på gång efterlyst besked från regeringen.

Till slut kom det ett besked i förra veckan, och det var ett negativt besked. Jas till Ukraina sköts på obestämd framtid med motivet att amerikanska F16 skulle gå före. Man kunde inte ha båda systemen, sades det. Det var en förklaring som sedan kom på skam när Frankrike, också i förra veckan, gick ut med att man skulle skicka franska Mirage. Jag undrar: Om de kan skicka franska flygplan - varför kan då inte vi skicka svenska när vi vet hur hett efterfrågat det är av Ukraina? Det är en fråga som måste ställas i denna debatt.

Fru talman! För att kunna upprätthålla en svensk försvarsindustri måste man också ha en vapenexport - annars får man inte ihop det. Ett land av Sveriges storlek som ska kunna upprätthålla en försvarsindustri måste också kunna sälja vapen och annan försvarsmateriel till andra länder.

Den totala exporten av krigsmateriel uppgick 2023 till 18 miljarder kronor. 80 procent av detta gick till de 39 länder som vi har långsiktiga relationer med. De största mottagarna är USA och Brasilien. Det ska ändå sägas att det här förstås är en väldigt svår avvägning. Vilka länder ska man förse med försvarsmateriel och vilka länder ska man inte förse med försvarsmateriel? Det är en evig och viktig diskussion som vi för löpande.

Jag vill ändå säga att Sverige har världens stramaste lagstiftning när det gäller export av försvarsmateriel. Våra vapen ska inte gå till länder som bedriver anfallskrig mot andra länder, och vi ska strikt följa de beslut om till exempel vapenembargo mot enskilda länder som FN, EU eller OSSE fattar.

Den svenska strama lagstiftningen blev ännu stramare 2018, då Sverige bland annat som enda land i världen införde ett särskilt demokratikriterium för exporten. Mottagarlandets demokratiska status ska vägas in när man beslutar om utförseltillstånd, och det är vi alltså ensamma om i världen.

Vi är också ensamma om att ha ett system där alla riksdagens partier har insyn i och kan påverka de beslut som den ansvariga myndigheten, ISP, fattar. Det sker genom det så kallade Exportkontrollrådet. Det är ett rådgivande organ, men det väger tungt när det gäller de enskilda affärerna. Och alla partier deltar som sagt i detta arbete.

Ytterligare en sak jag vill nämna i den kontrollregim vi har är att Sverige sedan 2022 har ett system för efterkontroller. Det innebär att ISP systematiskt besöker olika mottagarländer för att säkerställa att det Sverige har exporterat verkligen har gått till rätt ställe och inte vidareexporterats till andra länder. Det är inte så många andra länder som gör detta. Det här är ytterligare en uppstramning av exportkontrollen som kom i och med den nya lagstiftningen 2018 och som en bred majoritet i den här riksdagen stod bakom, vilket också i sig är en stor tillgång för Sverige.

Fru talman! Det var två saker som fick mig att studsa till lite i Yasmine Erikssons inlägg.

Den första var när hon sa att den feministiska utrikespolitiken hade lagt hinder i vägen för vapenexporten. Jag undrar bara: Vad menar hon rent konkret? Vilka länder tycker Sverigedemokraterna att vi skulle ha exporterat till men inte har kunnat exportera till därför att kvinnors och barns rättigheter systematiskt kränks? Vilka länder är det Yasmine Eriksson menar att vi borde kunna exportera till? Är det exempelvis Iran hon menar, där kvinnors rättigheter systematiskt kränks? Eller vad menar hon egentligen när hon säger att den feministiska utrikespolitiken lade hinder i vägen för vapenexporten? Vilka länder syftar hon på?

Min andra fråga gäller Israel, som Sverigedemokraterna vill exportera vapen till. Jag sa i mitt inlägg att våra svenska vapen inte ska gå till länder som bedriver anfallskrig i andra länder eller i andra områden. Det är helt uppenbart att Israel inte bara ockuperar palestinsk mark och har så gjort i många år utan dessutom just nu står mitt uppe i ett krig med fruktansvärda konsekvenser. 35 000-40 000 människor har dött, varav en mycket stor andel civila, kvinnor och barn.

Vi ska inte ha någon vapenexport till Israel. Vi har inte haft det sedan 50-talet. Om Sverigedemokraterna nu, när man befinner sig i detta fruktansvärda krig, vill att svenska vapen ska gå till denna typ av krig där civila som sagt löper mycket stor risk att bli dödade är det ett totalt brott, skulle jag vilja säga, med alla principer vi haft för svensk krigsmaterielexport under decennier.

Fru talman! Menar alltså Yasmine Eriksson, angående den feministiska utrikespolitiken, att ISP inte ska kontrollera om kvinnors och barns rättigheter systematiskt kränks i de länder som kan vara föremål för vår vapenexport? Är det detta hon menar?

Jag vet att Sverigedemokraterna stod utanför uppgörelsen om den exportkontrollagstiftning vi har nu, där vi bland annat införde ett demokratikriterium så att ISP också ska titta på demokratiska rättigheter. Det behövde man inte göra tidigare. Nu får vi beskedet från Sverigedemokraterna att man inte heller tycker att ISP ska titta på om kvinnors och barns rättigheter systematiskt kränks därför att det blir krångligt. Ja, då får det väl vara krångligt i så fall. Jag tycker nog ändå att det är viktigt att vi får veta vilken typ av länder våra vapen går till och att vi därmed har den typen av stramhet i lagstiftningen.

Jag fick inget svar på vilka länder Yasmine Eriksson i så fall skulle vilja att vi exporterade vapen till. Iran är ju som sagt ett land där kvinnors rättigheter systematiskt kränks. Vi får väl utgå från att det inte är det landet hon tänker på.

När det sedan gäller Israel är det ju fastslaget sedan decennier tillbaka genom FN-resolutioner att Israel ockuperar palestinsk mark. De befinner sig just nu också i ett krig. Sveriges hållning har i alla tider varit att vi inte exporterar vapen till länder i den typen av situationer. Vi vill inte att våra vapen ska gå till den typen av krigföring.

Har vi en situation där tiotusentals människor faktiskt har dött är mitt enkla besked: Detta ska inte Sverige genom vapenexport bidra till.

Fru talman! Även jag studsade på ledamoten Erikssons anförande kopplat till vapenexport till Israel. Det är ju för att vi befinner oss i en helt fruktansvärt horribel situation som vi ser varje dag i Gaza. Vi ser hela tiden i våra mobiler och i våra flöden hur barn mördas och hur den humanitära situationen är helt olidlig.

I det läget vill Sverigedemokraterna skicka svenska vapen till Israel som ska användas i det kriget. Då undrar man dels vilka vapen Sverigedemokraterna ser framför sig ska skickas till Israel, dels på vilket sätt det ska legitimeras att palestinska barn dödas med svenska vapen.

Man undrar också hur Sverigedemokraterna ser på de domstolsprocesser som Israel befinner sig i - både i ICJ, den internationella domstolen, där Sydafrika har dragit dem inför folkmordskommissionen, och i ICC, den internationella brottmålsdomstolen, där ledande företrädare för både Hamas och Israel kan komma att stå åtalade för brott mot mänskligheten. Kommer då Sverige att åtalas som en del i de anklagelser som har riktats mot Israels och Hamas företrädare?

Demokrati pratas det väldigt skarpt om. Det är intressant att höra Sverigedemokraternas syn på den. Man slår fast att Israel är en demokrati, och i nästa andetag säger man att man nog inte vill ha ett demokratikriterium. Det är så jobbigt med kvinnor, barn, mänskliga rättigheter och sådant.

Här måste man någonstans bestämma sig, och det är uppenbart att Sverigedemokraterna har gjort det. De vill ha en krigsmaterielpolitik som går ut på att man som regering eller som parti bestämmer vilka länder man gillar och sedan exporterar till dem. Jag tror att det är bättre om vi använder oss av principer och utgår från dem. Sedan kan vi diskutera vilken politik vi har.

Fru talman! Det är uppenbart att Sverigedemokraterna försöker göra världen väldigt enkel för sig själva. Det passar bättre in i den politik de försöker föra. De vill bekämpa terrorister. Det har de som ambition, och då vill de skicka vapen för att bekämpa terrorister. De tänker inte över någon som helst konsekvens av vad de vapnen leder till; vi ser ett fruktansvärt folkmord pågå i Gaza. Över 35 000 människor har redan dödats. Många av dem är barn och unga under 18 år. Det har varit åtta månader av avskärmning från mat, vatten, mediciner och elektricitet i Gaza. På det kommer en blockad som har pågått mot Gaza i 17 år.

Jag tror att man kan bekämpa terrorism på många sätt. Man kan absolut döda terrorister. Men frågan är om man ska acceptera den typ av civilt dödande och civila offer som vi ser i Gaza. I Sverigedemokraternas värld verkar det vara helt okej. Jag är av en annan uppfattning.

Jag tror att det är bättre om Sverige är tydliga mot staten Israel, mot dess regering och mot dess militär med att man är i domstol för att man inte har följt internationell rätt. Man är där för att man måste ta ansvar för de handlingar man har begått.

Det är ingen som tycker något positivt om Hamas. Det är en terrororganisation. Vi kommer att fördöma den. Men skillnaden är att Hamas inte har någon ambassad i Sverige från vilken vi kan kalla upp ambassadören och skälla på denne. Israel är en stat och ett subjekt som vi kan förhålla oss till. Det kan vi inte när det gäller Hamas.

Jag tror att det här kanske är den sämsta idé jag har hört någon uttala i Sveriges riksdag, särskilt efter åtta månader av krig i Gaza.

Fru talman! Ämnet för denna debatt är utrikesutskottets betänkande nummer 9. Jag vill börja med att för majoritetens räkning yrka bifall till utskottets förslag i alla delar.

Fru talman! Vapen är bra. Svenska vapen är bra. Svenska vapen används i denna stund för att försvara Ukraina och därmed även Sverige. Det ska vi svenskar vara stolta över.

Jag säger detta eftersom det under många år har påståtts vara smutsigt med vapenhandel. Kommuner och regioner i Sverige har haft som etisk policy för sina finansiella placeringar att aldrig investera i vapenindustrin. Men när vi i dag ser hur våra svenska vapen kommer till användning tror jag att alla förstår vilken tur det är att vi aldrig avvecklat krigsmaterielindustrin i Sverige. Det gör att Sverige kan bistå Ukraina på ett sätt som vi annars aldrig hade kunnat göra.

I dag tävlar partierna i riksdagen om vem som mest av alla vill skicka vapen till Ukraina. Det går knappt att skilja högerpartier från vänsterpartier i den debatten. Så var det inte förr.

Jag var därför tvungen att kolla om Miljöpartiet avskaffat sitt gamla krav på att vapenexporten ska avvecklas helt. Jag kollade vad som står i partiets partiprogram. Där står det alltjämt att "Sverige ska bidra till militär nedrustning i världen. Miljöpartiet de grönas mål är därför en avvecklad vapenexport".

Det gällande partiprogrammet är från 2013. Mycket har hänt sedan dess. Det skulle vara intressant att få veta mer om Miljöpartiets nuvarande inställning till svensk vapenindustri. Jag vill därför uppmana Miljöpartiets företrädare här i kammaren att klargöra partiets ståndpunkt. Är målet fortfarande att vapenexporten ska avvecklas?

Fru talman! Som framgår av regeringens skrivelse tillsattes i november förra året en utredning för att se över vilka förändringar i lagstiftningen om krigsmaterielexporten som kan behöva göras med anledning av att vi numera är medlemmar i Nato. Av direktiven till utredningen framgår att de huvudsakliga ramarna för dagens system med exportkontroll inte kommer att förändras.

Det som främst är värt att uppmärksamma och som vi kan få anledning att återkomma till är problematiken med att svensk vapentillverkning inte är så svensk som man kan tro. När nya vapensystem tas fram görs det i samarbete med företag i andra länder. Det kommer att krävas att vi synkroniserar vår lagstiftning med andra länders, särskilt inom EU, för att vi ska kunna ha enighet om vilka länder som kan komma ifråga för vapenexport. Möjligen ska exportkontroll i stället ligga hos EU framgent.

Fru talman! När Ryssland anföll Ukraina i februari 2022 hade vi en debatt om huruvida de svenska riktlinjerna för vapenexport tillät att vi sände vapen till ett land som befann sig i krig. Nu är alla partier eniga om att detta är tillåtet. Ändå noterar jag att det i regeringens skrivelse alltjämt står: "Tillstånd till utförsel av krigsmateriel för strid, eller till annan utlandssamverkan som avser krigsmateriel för strid eller övrig krigsmateriel, bör inte beviljas om det avser en stat som befinner sig i väpnad konflikt."

Det är förvisso ett villkor som man kan frångå. Det har vi också gjort. Men eftersom formuleringen, i och med kriget i Ukraina, har blivit obsolet kan det vara rimligt att vi när vi ändå reviderar riktlinjerna nästa gång förtydligar att länder som försvarar sig i enlighet med artikel 51 i FN-stadgan kan vara tillåtna att exportera vapen till, givet att länderna uppfyller alla andra kriterier.

Fru talman! Rysslands anfallskrig mot Ukraina tycks ha varit startpunkten på en alltmer orolig tid i världen. Sverige och andra länder rustar upp igen. Svensk försvarsindustri kommer här att spela en viktig roll i försvaret av inte bara vårt land utan hela den fria världen.

Tidigare har försvarsindustrin som sagt varit ifrågasatt. De som har tagit den i försvar har gjort det genom att hänvisa till det stora exportvärdet och alla arbetstillfällen som den har skapat. Men i dag bleknar dessa argument inför vad som skulle kunna bli en ny och farligare värld.

Värdet av den svenska försvarsindustrin är att den faktiskt finns och inte behöver byggas upp från grunden. Det var många saker som inte blev bra under de 30 år av fred och avspänning som vi haft sedan kalla kriget. Nästan alla länder avrustade sina försvar alltför mycket. Men som tur är gjorde vi inte det med den svenska försvarsindustrin. Vi behöll den. Det ska vi vara glada över nu när vi återigen måste rusta upp.

I många delar av världen är vapenhandel en smutsig bransch, och vapen hamnar påfallande ofta i fel händer. Men det gäller inte för den svenska exporten. Regelverket är strikt, företagen är skötsamma och den parlamentariska uppsikten är noggrann.

Det är därför dags nu att säga att investeringar i svensk vapenindustri är goda investeringar och att uppmana kommuner och pensionsfonder att skriva om sina etiska riktlinjer. Svenska vapen gör världen säkrare för alla. Det ska vi vara stolta över.

(Applåder)

I detta anförande instämde Joar Forssell (L) och Gustaf Göthberg (M).

Fru talman! Tyvärr har jag inte mycket mer information än det som har framkommit i medierna. Det är samma information som Morgan Johansson har. Jag kan alltså inte ge en bakgrund till hur regeringen har tänkt, utan här får jag nog uppmana ledamoten att ställa en interpellation till försvarsministern.

Jag tänker också bara påminna om vad företrädare för Socialdemokraterna i både regeringsställning och opposition sa när företrädare för mitt parti tyckte att vi skulle skicka artillerisystemet Archer till Ukraina. Jag vill minnas att dåvarande regering, som ledamoten Johansson själv var statsråd i, menade att det var väldigt svårt och behövde utredas och att det kanske inte var så enkelt som att bara skicka ned Archersystemet. Jag vill också minnas att även förutvarande försvarsminister Peter Hultqvist sa det - men nu, som riksdagsledamot, har han återkommit till detta och påpekat för den nuvarande försvarsministern att det nog inte var så enkelt att skicka ett vapensystem.

Jag tror att ledamoten Morgan Johansson gör det lite enkelt för sig om han tänker sig att det bara är att köra ned dessa flygplan till Ukraina och sedan är det klart. Det är inte så enkelt. Det fick jag faktiskt lära mig av Johanssons kollega Peter Hultqvist.

Fru talman! I ett av Vänsterpartiets yrkanden skriver ni väldigt tydligt att ni vill att vi ska förbjuda export till länder som befinner sig i krig, vilket Ukraina gör. Den motionen lade ni efter Rysslands fullskaliga anfallskrig mot Ukraina. Ni går ju med på att exportera till Ukraina. Hur kommer det sig att ni efter att allt detta har skett lägger förslag om att det inte under några omständigheter ska ske någon sådan export?

Jag undrar också över Vänsterpartiets importförslag. Vill ni att Sverige ska sluta importera krigsmateriel från samma länder som ni vill se exportförbud till? Varifrån ska vi få vårt eget försvar om ni samtidigt vill minska den svenska produktionen?

Jag tycker också att det är lite intressant med Vänsterpartiets idé om att öka det statliga ägandet i krigsmaterielbolagen i Sverige. Hur har ni tänkt att det ska gå till? Ska ni tvinga företagen att sälja till staten? Om ni inte vill se en lika stor export, hur ska ni då hålla de här bolagen i rullning? Hur ska ni få ekonomin att gå ihop om ni samtidigt vill begränsa exporten?

Fru talman! Tack till mina meddebattörer från andra partier för en god debatt!

Sverige befinner sig tillsammans med världens övriga demokratiska länder som står upp för frihet och mänskliga rättigheter i ett kallt krig med världens auktoritära länder. Världens diktaturer samarbetar allt tätare mot oss. I spetsen finns Kina, och tätt därefter kommer Ryssland, Iran och Nordkorea. Det är länder som hatar vår demokrati och den liberala världsordningen, och det är därför vi behöver stärka vapenindustrin i alla länder som står upp för demokrati och mänskliga rättigheter.

Fru talman! Den feministiska utrikespolitiken har debatterats här tidigare i dag. Jag är stolt över att vara feminist; jag har varit det i hela mitt liv. Jag är också en person som ägnar mig mycket åt utrikespolitik, och för mig är feministisk utrikespolitik att använda vapen för att skydda länder där vi har en relativ jämställdhet, för att skydda kvinnor i andra länder och för att krossa regimer som förtrycker kvinnor.

När jag var aktiv i ungdomsförbundet hade vi en kampanj som hette Bomba IS, fru talman, och det tycker jag är ett väldigt bra exempel på feministisk utrikespolitik. Det finns ingenting som är mer feministiskt än att bomba kvinnoförtryckare. På samma sätt som man använder polismakt mot människor som misshandlar kvinnor här i Sverige ska vi såklart använda militär makt mot islamister, fascister, kommunister och andra som förtrycker kvinnor i andra länder. Därför är att tillåta vapenexport en fullständigt vital del av att vara feminist. Man kan inte vara feminist utan att tillåta vapenexport till länder som faktiskt bekämpar kvinnoförtryck.

Fru talman! Att ha vapen handlar för oss som demokrati ytterst om att det finns någon annan som har vapen som vi måste försvara oss emot. Om vi har jämställdhet och demokrati och värnar om mänskliga rättigheter till exempel i Sverige, och så finns det andra länder - Ryssland är ett bra exempel - som får vapen från Iran och Kina och som vill komma hit och rasera vårt system, vårt sätt att leva och vår liberala, demokratiska världsordning, då är det feminism och demokratiskt att försvara detta med vapen i hand.

Det är tråkigt att det är så. Det är tråkigt att det finns onda människor som konspirerar emot oss och som vi måste försvara oss emot, men det är verkligheten. Det är så realiteten ser ut, och det är för att skydda demokratin som vi behöver en stärkt vapenindustri och en ökad vapenexport.

Fru talman! Det finns de som tycker att vi inte ska exportera vapen. Som jag förstår det av den här debatten tycker de inte heller att vi ska producera allting själva i Sverige, utan de vill ändå ha en import av vapen. Detta tror jag nästan alla som lyssnar förstår är ganska ologiskt, för så funkar det ju inte på någon marknad. Inget land har förmåga att självt producera allt man behöver, utan ekonomi fungerar ju så att vi byter saker med varandra. I princip på samma sätt som jag inte har förmåga att odla all min egen mat, sy alla mina egna kläder eller skriva alla böcker som jag själv läser - det blir ganska enfaldigt om jag skulle ägna mig åt detta, fru talman - måste det ju funka likadant med det här.

Vi i Sverige är bra på att producera vissa saker. Vi gör fantastiska ubåtar och fantastiska jaktflyg. Vi är med och utvecklar saker som Excalibur och annan otroligt fin krigsmateriel, och så finns det andra länder som är bra på andra saker. Därför behöver vi ha handel. Vi behöver kunna exportera, och vi behöver kunna importera. Om man inte förstår det skulle jag säga att man har svårt att säga att man står upp för demokratin, och man har också svårt att påstå att man har förstått hur ekonomi och handel fungerar.

Fru talman! Vi var ett av de partier som drev på för och införde demokratikriteriet i vapenexporten. Det innebär att när man ställer sig frågan om vi ska exportera vapen eller inte så är det viktigt att de länder som man exporterar till respekterar demokratiska fri- och rättigheter - att det är en demokrati. Det är en sak man väger in.

Det man väger in är egentligen avsaknaden av demokrati, alltså om det inte är en demokrati så väger det negativt. Vi i Liberalerna vill komplettera det befintliga demokratikriteriet med ett positivt demokratikriterium, vilket skulle innebära att för länder som är demokratier är utgångspunkten alltid att vi ska säga ja till vapenexport. Vi ska alltid säga ja till att exportera till länder som är demokratier.

Det handlar om att demokratierna i världen är utsatta för krigföring från världens diktaturer. Det pågår ett kallt krig som på vissa ställen tar sig varma uttryck, såsom Kinas hot mot Taiwan och Rysslands fullskaliga invasionskrig mot Ukraina. Detta kalla krig pågår ständigt. Det är därför demokratikriteriet behövs.

Ett exempel på ett land som vi borde exportera till är Taiwan, som är en av världens mest fungerande demokratier. Liberalerna har tidigare krävt att Sverige ska exportera Jas Gripen, och man kan också tänka sig att Taiwan behöver våra ubåtar. Excalibur, som jag nämnde tidigare, är också ett bra exempel på ett vapen som inte bara är svenskt utan som är utvecklat tillsammans med våra vänner på andra sidan havet i USA.

I grunden måste vår utgångspunkt vara att tillåta vapenexport till demokratier. Taiwan är ett bra exempel på detta. Regering efter regering har inte tillåtit det, och detta beklagar Liberalerna djupt.

Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag och tackar för en god debatt.

Fru talman! Jag tror att ledamoten Eriksson känner till svaret mycket väl, men vi kan väl roa oss med att upplysa omvärlden också. Det är känt sedan länge att Liberalerna vill exportera till alla länder som är demokratier. Vi har beslut om detta från våra kongresser, det som vi kallar landsmöten.

Jag är glad att Sverigedemokraterna har plockat upp och driver denna fråga, och jag hoppas att Sverigedemokraterna kommer att fortsätta att driva den. Det är alltid bra med eldunderstöd, vill jag säga utan att försöka skoja bort detta. Liberalerna är med i en regering där förhandlingar sker med andra partier, men om Sverigedemokraterna läser vårt partiprogram kommer de att upptäcka att det inte är Liberalerna som står i vägen.

Jag hoppas att vi får återkomma i debatten, och jag hoppas att vi får eldunderstöd från fler partier. Det har ofta varit så, fru talman, att Liberalerna har drivit något länge, och sedan hakar fler och fler partier på så att vi får rätt. Kanske blir det så också i denna fråga, precis som i Natofrågan, till exempel.

Fru talman! Det handlar inte bara om de partier som sitter i regeringen utan också om de partier som satt i den förra regeringen. Man ska notera att Liberalerna har haft denna ståndpunkt längre än vad den här regeringen har styrt.

Jag hoppas att vi kommer att få med oss både Centerpartiet, Vänsterpartiet, Socialdemokraterna och Miljöpartiet på detta, för det är djupt oseriöst att hävda att man står upp för demokrati i världen om man inte samtidigt kan exportera vapen till en av världens främsta demokratier, i det här fallet Taiwan.

Framför allt Socialdemokraterna har under lång tid ägnat sig åt hyckleri. Man har pratat om demokrati i världen, men man har samtidigt odlat en nära relation med världens värsta diktatur Kina. Där har svensk ekonomi exponerats alldeles för mycket för infiltration från kinesiska så kallade privata företag. Vi vet att sådana inte finns eftersom alla dessa företag är underställda kommunistpartiet.

Samtidigt har man vägrat att utveckla de relationer som Sverige ska ha med Taiwan på ett bra sätt. Vi borde ha diplomatiska förbindelser, vi borde ha ett House of Sweden, vi borde exportera vapen och vi borde ha många fler utbyten av olika slag när det gäller både turism, affärer och politik. Detta har utsatt Sverige för stor risk, fru talman, eftersom Kina är den diktatur i världen som leder det kalla krig som pågår mot oss demokratier.

Det är klart att jag beklagar att vi har haft så många regeringar som letts av Socialdemokraterna, som är kända för sin feghet på detta område. Jag hoppas att vi, i den fråga som ledamoten lyfter upp, kan driva på för att få Socialdemokraterna att byta fot och för en gångs skull stå upp för demokrati i världen.

Fru talman! Tack till ledamoten Risberg! Jag har en fråga som berör vapenexporten till Taiwan, som jag lyfte i mitt anförande.

Ledamoten pratade om hur Miljöpartiet vill förbjuda export till icke-demokratier och diktaturer. Taiwan är dock en av världens mest fungerande demokratier, och Miljöpartiet fattade på sin kongress 2021 - tror jag att det var - beslut om att man vill erkänna Taiwan som en självständig stat. Det är ett ganska radikalt beslut. Liberalerna har fattat ett liknande beslut som säger att Taiwans folk har rätt att bestämma sin egen framtid, vilket inkluderar ett erkännande om det skulle vara så att Taiwans folk vill det. Miljöpartiet går dock snäppet längre och vill erkänna Taiwan innan Taiwan självt har begärt det, så att säga.

Man vill alltså erkänna Taiwan. Samtidigt kan vi konstatera att Kina förser Ryssland med vapen som används mot Ukraina och att Kina ständigt hotar Taiwan genom att träna bombanfall, ha sina krigsskepp runt ön och så vidare. Man simulerar olika former av anfall. Jag undrar därför om Miljöpartiet ändå inte måste vilja tillåta vapenexport till Taiwan. Det blir nämligen märkligt att vilja erkänna ett land och konstatera att det är en av världens mest välfungerande demokratier och samtidigt inte vilja att landet ska kunna skydda sig från en av världens värsta diktaturer - kanske till och med världens värsta - nämligen Kina.

Vill Miljöpartiet alltså, i linje med sitt kongressbeslut om ett erkännande, även exportera vapen till demokratin Taiwan?

I detta anförande instämde Markus Wiechel (SD).

Fru talman! Jag är lite i chock. Det är ju så att det inte är jag eller Jacob som föregriper frågan, utan det är Miljöpartiets kongress. Det är Miljöpartiets medlemmar som har beslutat om ett erkännande av Taiwan.

I Liberalerna funkar det i alla fall så att vårt landsmöte - det är det vi kallar kongressen - bestämmer vad vi ska tycka. Sedan tycker vi så och driver de frågorna. Jag tror att det funkar ungefär så i Miljöpartiet också: Har medlemmarna bestämt att man ska erkänna Taiwan ska man göra det, och då förväntar jag mig nog att Miljöpartiets utrikespolitiska talesperson vill göra det. Och erkänner man ett land som dessutom är en av världens mest välfungerande demokratier blir det självklart märkligt om man inte vill kunna förse det med vapen.

Sedan kom ett resonemang som handlade om militarisering och så vidare, fru talman. Det är ett resonemang som väldigt kraftigt ekar av den debatt som fanns i Europa innan Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina. Då var det många som sa att vi inte får låta Ukraina närma sig Nato därför att det provocerar Ryssland. Man sa att vi inte ska ge Ukraina för mycket vapen därför att det provocerar Ryssland, bidrar till militarisering och så vidare. Därför gjorde man inte det: Man lät inte Ukraina gå med i Nato, och man försåg inte Ukraina med de vapen landet behövde. Det var då Ryssland attackerade.

Det är så här, fru talman, att det är eskalerande att inte ge den som är hotad medel att skydda sig. Det är eskalerande. Det är eskalerande att inte låta demokratier skydda sig när diktaturen stampar i marken utanför och bankar på dörren, så att säga. När Xi Jinpings diktatur i Kina hotar Taiwan är det eskalerande att inte höja trösklarna för ett anfall, så det är klart att det är deeskalerande - och i någon mening på sikt demilitariserande - att förse Taiwan med vapen, precis som det hade varit det att förse Ukraina med de vapen landet hade behövt.

Fru talman! Står Jacob Risberg alltså inte bakom Miljöpartiets kongress och medlemmarnas beslut om att erkänna Taiwan - och borde man inte exportera vapen?

Fru talman! Att Miljöpartiet vill ha en striktare kontroll av vapenexporten är ju känt. Detta framgick också av ledamotens anförande.

Det är intressant att höra att Miljöpartiet är inne i en beredningsprocess för ett nytt partiprogram på den här punkten. Det verkar nu på ledamoten som att målet som sådant - den totala avvecklingen - ska bli av någon gång. Detta framstår som något slags utopi eller vision. Finns det någon tidshorisont här? Talar vi om 10, 20 eller 30 år? Talar vi om ett tusenårigt perspektiv och att den eviga freden kommer tillsammans med Jesu återkomst? Är det detta som är perspektivet? Det skulle vara intressant att veta. Jag tror att många av dem som bygger upp och investerar i svensk vapenindustri vill veta ungefär vilken tidshorisont vi pratar om.

Visst är det väl ändå så att ledamoten tycker att det är genuint bra att det finns en svensk vapenindustri, så att vi nu kan producera krigsmateriel för försvaret av Ukraina, och att vi kanske till och med ska investera ännu mer i svensk vapenindustri för att producera ännu mer vapen som vi kan skicka till Ukraina? Jag talar om en upprustning. Håller inte ledamoten med om att detta är en bra idé?