Fru talman! Vi ska diskutera regeringens årliga skrivelse om strategisk exportkontroll, närmare bestämt exporten av krigsmateriel och produkter med dubbla användningsområden.
Sverige har en högkvalitativ produktion av försvarsmateriel. Det är delvis en följd av vår långa period av alliansfrihet. Som ett alliansfritt land fanns det ett egenvärde i att kunna tillverka våra egna vapen så att vi inte skulle behöva vara beroende av någon annan.
Genom åren har vi därför, tillsammans med industrin, byggt upp en sådan produktion som mäter sig väl med stormakternas materiel, ja, som många gånger också är bättre än vad stormakterna själva producerar.
Så har vi till exempel egen produktion av stridsflygplan, Jas Gripen, som är flygplan av världsklass. Detsamma gäller svenska ubåtar, som också är av yppersta världsklass. Det gäller stridsvagnar, pansarbandvagnar och flygburna ra…
Visa hela anförandet
Fru talman! Vi ska diskutera regeringens årliga skrivelse om strategisk exportkontroll, närmare bestämt exporten av krigsmateriel och produkter med dubbla användningsområden.
Sverige har en högkvalitativ produktion av försvarsmateriel. Det är delvis en följd av vår långa period av alliansfrihet. Som ett alliansfritt land fanns det ett egenvärde i att kunna tillverka våra egna vapen så att vi inte skulle behöva vara beroende av någon annan.
Genom åren har vi därför, tillsammans med industrin, byggt upp en sådan produktion som mäter sig väl med stormakternas materiel, ja, som många gånger också är bättre än vad stormakterna själva producerar.
Så har vi till exempel egen produktion av stridsflygplan, Jas Gripen, som är flygplan av världsklass. Detsamma gäller svenska ubåtar, som också är av yppersta världsklass. Det gäller stridsvagnar, pansarbandvagnar och flygburna radarsystem, och det finns många fler exempel.
Försvarsindustrin är helt enkelt en stor tillgång för Sverige. Mot bakgrund av det allvarliga säkerhetspolitiska läget, med ett storkrig i Europa där Ryssland angripit Ukraina, är det naturligtvis en ännu större tillgång. Det gäller både för det svenska försvaret och numera också för Nato, men också för att kunna hjälpa Ukraina i det krig som man nu utkämpar.
Den frågan har ju präglat de senaste åren. Sverige har från första stund stött Ukraina ekonomiskt och humanitärt men också militärt. Bara fyra dagar efter Rysslands invasion i februari 2022 beslutade den dåvarande socialdemokratiska regeringen om att skicka vapen till Ukraina.
Det var 5 000 pansarskott, som man så väl behövde i Ukraina vid just den tidpunkten för att kunna slå ut ryska pansarfordon som då var på väg att försöka inta Kiev. Det lyckades de inte med, bland annat på grund av de vapen Sverige och andra länder bistod med.
En delegation från utrikesutskottet besökte Ukraina för lite drygt ett år sedan. Vi kunde då på plats själva se hur viktigt det var vid den kritiska tidpunkten våren 2022 att man snabbt fick hjälp med just den typ av vapen som man då behövde.
Beslutet att skicka vapen till Ukraina var historiskt. Det var första gången sedan finska vinterkriget 1939 som Sverige beslutade att skicka vapen till ett annat land i krig. Det var historiskt, men det var också nödvändigt, och det var rätt.
Det var det därför att Ukrainas sak är vår sak. De utkämpar inte bara ett krig för sin egen självständighet och sin demokrati, utan också för oss alla. Om Putin får sin vilja igenom i Ukraina kommer han att gå vidare med andra länder. Så är det ju med despoter. De måste stoppas medan tid är.
Det här får naturligtvis avtryck också i den här skrivelsen. Under 2023 har 21 utförseltillstånd beviljats för statliga donationer, och ytterligare 16 tillstånd för privata företag, vad gäller militär materiel till Ukraina. Det rör sig framför allt om markstrids- och missilsystem.
Det gäller alltså 2023. Men sedan dess har också nya beslut fattats, och vi kan väl se framför oss att det kommer att fortsätta. Sverige ska fortsätta att stödja Ukraina så länge det behövs. Det finns det bred enighet i riksdagen om det.
Fru talman! Frågetecknet i den här skrivelsen när det gäller Ukraina är snarare något annat. Det gäller i det här avseendet inte så mycket vad som står i skrivelsen, utan vad som inte står. Ukraina har ju länge begärt hjälp med stridsflygplan. Överst på deras önskelista har stått - och står - Jas Gripen, som passar ypperligt för den typ av krigföring som Ukraina tvingas bedriva.
Vi socialdemokrater krävde redan i somras att Sverige skulle gå Ukraina till mötes och skicka Jas till Ukraina när Sverige kommit med i Nato.
Det utreddes av Försvarsmakten, och man lämnade sin utredning i mitten av december förra året. Men sedan dess har det dessvärre varit tyst från regeringen i över fem månader. Vi har från vår sida gång på gång efterlyst besked från regeringen.
Till slut kom det ett besked i förra veckan, och det var ett negativt besked. Jas till Ukraina sköts på obestämd framtid med motivet att amerikanska F16 skulle gå före. Man kunde inte ha båda systemen, sades det. Det var en förklaring som sedan kom på skam när Frankrike, också i förra veckan, gick ut med att man skulle skicka franska Mirage. Jag undrar: Om de kan skicka franska flygplan - varför kan då inte vi skicka svenska när vi vet hur hett efterfrågat det är av Ukraina? Det är en fråga som måste ställas i denna debatt.
Fru talman! För att kunna upprätthålla en svensk försvarsindustri måste man också ha en vapenexport - annars får man inte ihop det. Ett land av Sveriges storlek som ska kunna upprätthålla en försvarsindustri måste också kunna sälja vapen och annan försvarsmateriel till andra länder.
Den totala exporten av krigsmateriel uppgick 2023 till 18 miljarder kronor. 80 procent av detta gick till de 39 länder som vi har långsiktiga relationer med. De största mottagarna är USA och Brasilien. Det ska ändå sägas att det här förstås är en väldigt svår avvägning. Vilka länder ska man förse med försvarsmateriel och vilka länder ska man inte förse med försvarsmateriel? Det är en evig och viktig diskussion som vi för löpande.
Jag vill ändå säga att Sverige har världens stramaste lagstiftning när det gäller export av försvarsmateriel. Våra vapen ska inte gå till länder som bedriver anfallskrig mot andra länder, och vi ska strikt följa de beslut om till exempel vapenembargo mot enskilda länder som FN, EU eller OSSE fattar.
Den svenska strama lagstiftningen blev ännu stramare 2018, då Sverige bland annat som enda land i världen införde ett särskilt demokratikriterium för exporten. Mottagarlandets demokratiska status ska vägas in när man beslutar om utförseltillstånd, och det är vi alltså ensamma om i världen.
Vi är också ensamma om att ha ett system där alla riksdagens partier har insyn i och kan påverka de beslut som den ansvariga myndigheten, ISP, fattar. Det sker genom det så kallade Exportkontrollrådet. Det är ett rådgivande organ, men det väger tungt när det gäller de enskilda affärerna. Och alla partier deltar som sagt i detta arbete.
Ytterligare en sak jag vill nämna i den kontrollregim vi har är att Sverige sedan 2022 har ett system för efterkontroller. Det innebär att ISP systematiskt besöker olika mottagarländer för att säkerställa att det Sverige har exporterat verkligen har gått till rätt ställe och inte vidareexporterats till andra länder. Det är inte så många andra länder som gör detta. Det här är ytterligare en uppstramning av exportkontrollen som kom i och med den nya lagstiftningen 2018 och som en bred majoritet i den här riksdagen stod bakom, vilket också i sig är en stor tillgång för Sverige.





