Pål Jonson

Fru talman! Den rent legala diskussionen kopplat till om det är statsterrorism eller hybridoperationer behärskar jag inte själv. Jag tycker att det låter mer som hybridoperationer, men låt oss i så fall spara det till en annan diskussion.

Vad som är viktigt och vad som har åstadkommits nu är att sanktionerna kan bita. Det är det som kommer att påverka. Det blir konsekvenser för alla individer som är kopplade till verksamheten, och då gör det ont. Här är Sverige väldigt aktivt och drivande inom ramen för vår motverkanspolitik mot Ryssland som en konsekvens av den fullskaliga invasionen i Ukraina.

Vi har ett nära samarbete mellan myndigheterna för att hantera hybridhoten men också för att kunna hantera GNSS-störning och även spoofing. Det innefattar Kustbevakningen, polisen, Säkerhetspolisen, Försvarsmakten och givetvis marinen. Vi investerar också betydande resurser i att öka vår motståndskraft så att vi ska kunna bli ett hårt mål. Därmed minskar incitamenten eller moroten för Ryssland att bedriva den här typen av verksamhet. Detta har vi återkommande lyft i ett antal internationella forum, och som jag sa i mitt förra inlägg arbetar regeringen intensivt med frågan.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Jag har givetvis gjort det. Jag har lyft den här frågan i den nordiska kretsen, inom ramen för Nordefco. Jag har också lyft det i det som heter NB8-formatet. Som Peter Hultqvist vet träffas de fem nordiska länderna och de tre baltiska länderna emellanåt för att diskutera vägen framåt.

Sverige är bland dem som upplever större problem än andra i det här sammanhanget, men det är välkänt också utmed den finska gränsen och uppe i Kirkenes i Norge att detta är ett växande problem.

Med det sagt har vi nu vidtagit åtgärder, men vi har använt begreppet hybridhot snarare än terrorklassning. Det var ett litauiskt initiativ, och jag tycker att det är bra att man gjorde detta mot den 142:a telekrigsbataljonen i Kaliningrad. Det vi efterfrågar är muskler, och det får man genom sanktionsinstrumentet. Det kan nog vara liknande om det är kopplat till terror som det är när det gäller hybridoperationer. Men då får du alltså frysningarna av de ekonomiska tillgångarna. Du får inreseförbuden. Du får ett antal begränsningar för alla som ingår i bataljonen.

Vi utesluter inte alls möjligheten att den här typen av verksamhet kan behöva riktas mot fler aktörer, för det här är ett växande problem. Det märkte vi framför allt någon gång i början av 2023, när detta började växa i styrka och omfattning, inte minst i vårt eget närområde.

Det handlar också om att öka vår egen motståndskraft. Peter Hultqvist är inne på en hel del av de åtgärder och de handlingar som vi gör för att stärka vår resiliens mot detta. Det handlar om investeringar i markbaserade system för att man inte ska vara beroende av gps-systemet. Det gäller också andra omfattande system, som Galileosystemet, som också kan ge oss resiliens, så att man inte bara är beroende av gps-systemet. Det handlar, som Peter Hultqvist också var inne på, om att man måste kunna klara vanlig manuell navigering.

Det enda som är positivt i detta är att vi än så länge inte har haft några större tillbud. Men med det sagt är vi djupt kritiska mot det djupt vårdslösa ryska agerandet. Vi har lyft det vid ett antal tillfällen. Vi har jobbat tillsammans med Litauen i EU. Vi har lyft det i den nordiska kretsen. Vi har lyft det i NB8-kretsen. Vi har också lyft det i International Telecommunication Union och i ICAO. Regeringen är aktiv i den här frågan och ser detta som ett växande problem.

Fru talman! Jag ska alldeles strax ge svar angående de åtgärder som har vidtagits rent konkret, inte bara i ord utan också i handling, för att komma till rätta med problemet.

Vi ser detta som hybridoperationer. De ska ses i ett större mönster av vad som nu sker på Östersjön. Det är ett antal saker som sker på Östersjön samtidigt. För det första sker naturligtvis återkommande kabelbrott. Kritisk infrastruktur på botten påverkas uppenbarligen av åtgärder som vidtas. Det måste vi ha koll på. För det andra sker GNSS-störningar men också ren spoofing, det vill säga att man projicerar en bild av ett fartyg någon annanstans än där det verkligen är. För det tredje påverkas dynamiken på Östersjön av arbetet med den ryska skuggflottan. För det fjärde ser vi att den ryska Östersjömarinen har agerat mer offensivt mot oss och våra allierade under det senaste året.

Det är alltså ett mönster som återkommer. Vi är glasklara när det gäller att vi fördömer och är kritiska mot Rysslands agerande vid det här laget.

Man kan diskutera om det ska vara en terrorklassning eller inte, men vi måste komma åt detta. Vi har det som heter motverkanspolitik mot Ryssland, där vi ska begränsa och försvaga Ryssland, som en konsekvens av den fullskaliga invasionen av Ukraina.

Man brukar anföra att det finns tre övergripande skäl till att Ryssland gör detta. I vissa fall kan det nog handla om skyddsåtgärder. Man är naturligtvis stressad över de ukrainska framgångsrika angreppen på ryska militära installationer men också på civil infrastruktur. Det kan alltså vara en skyddsåtgärd som man vidtar. Och man kan öva. Men vi vet också att detta görs medvetet, riktat mot oss och våra allierade. Jag tycker att det är viktigt att ta den bilden med sig.

Den 15 december förra året beslutade Europeiska rådet att lista Rysslands 142:a telekrigsbataljon i Kaliningrad inom ramen för den så kallade hybridsanktionsregimen. Genom att använda sanktionsinstrumentet – jag tror att det är det som Peter Hultqvist också egentligen är ute efter – kan vi få omfattande inreseförbud, in i EU, för enskilda personer. Vi kan frysa tillgångarna för personer och enheter samt få ett förbud mot penningmedel eller ekonomiska resurser som är tillgängliga för dem som innefattas i den här bataljonen.

Det här var ett litauiskt initiativ som Sverige gav starkt stöd för. Det ligger precis i linje med motverkanspolitiken, där vi försöker begränsa och försvaga ryskt agerande. Det är en konkret handling och en konkret åtgärd som gör att vi kan bekämpa den typ av hybridoperationer som Ryssland riktar mot Sverige och andra allierade.

Fru talman! Peter Hultqvist har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta med anledning av det ökande antalet gps-störningar i Östersjön.

Ledamoten lyfter ett problem som är angeläget för oss att motverka. Radiofrekvensstörningar som påverkar satellitnavigeringssystem, GNSS, i Östersjöregionen har ökat sedan Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina. Störningarna ingår i ett sammanhang av ökad osäkerhet och ökad oförutsägbarhet i Sveriges närområde.

Sedan slutet av 2023 sker de allt oftare, täcker allt större områden och är allt intensivare. Samtidigt har rena störsignaler till del ersatts av så kallad spoofing – medveten förfalskning av avsändarinformation för att vilseleda mottagaren.

De störningar vi nu ser kan få långtgående konsekvenser och öka risken för olyckor. Det är således av vikt att det finns en god motståndskraft mot sådana störningar, vilket regeringens försvars- och säkerhetsstrategi för rymden stakar ut vägen för. Berörda myndigheter har en upparbetad och återkommande samverkan om störningarna, och regeringen har för 2026 gett de sektorsansvariga myndigheterna i uppdrag att stärka motståndskraften mot hybridhot.

Tillgång till alternativa lösningar kan öka motståndskraften. Luftfarten kan till exempel navigera säkert genom andra typer av system än gps. Dessutom kan flygplan i svenskt luftrum få radarledning från trafikledning. Sverige har också gott om markbundna traditionella inflygningshjälpmedel, vilket ger en robusthet. Fartyg ska kunna navigera säkert även utan stöd av GNSS-system. Redundans finns genom terrestra såväl som astronomiska navigationsverktyg samt radarsystem och ekolod.

Sverige är också aktivt inom EU och internationella organ. Till exempel har Sverige varit med och drivit på i Internationella civila luftfartsorganisationen, ICAO, i frågan om motståndskraft mot GNSS-störningar. Sverige välkomnar den resolution i ICAO:s generalförsamling som fördömer Ryssland för återkommande GNSS-störningar vilka undergräver flygsäkerheten och tryggheten i internationell civil luftfart. Även ITU, Internationella teleunionen, utreder störningar som strider mot radioreglementet och har uppmanat Ryssland att omedelbart upphöra med störningarna.

Vi har beredskap för att omvärldssituationen i vårt närområde kommer att innebära att denna typ av hot, störningar och påtryckningar fortsätter.

Fru talman! Det som är avgörande när det gäller frågan om fler brigader är inte minst kostnaden. Det är en enorm skillnad mellan en mekaniserad brigad och en infanteribrigad. Man får betala någonstans mellan tre och fyra gånger så mycket, så det behöver nog specificeras om det är en mekaniserad brigad eller en infanteribrigad. Det tar också en hel del tid att bygga upp detta. Det har vissa konsekvenser för våra möjligheter att nå Natos militära förmågemålsättningar. Jag vill bara säga det rent generellt.

Den andra dimensionen handlar om att få en ökad tillgänglighet av personal. Direktutbildning av värnpliktiga är ett mycket bra instrument för detta. Vi har nu också fina resultat för dem som genomför grundutbildningen. Över 80 procent av dem rekommenderar dessutom andra ungdomar att göra värnplikten och uppfattar den som bra och utvecklande. De är alltså bra ambassadörer. Om man bygger ut värnplikten kraftigt är det klart att det är fler som inte kommer att vara motiverade att göra den, och då kan man riskera att inte få lika bra resultat. Det är krigsförbandens storlek som bör vara avgörande.

Vidare tittar vi på hur vi kan få krigsorganisationen att växa. Jag är inne på samma linje som Hultqvist – den behöver växa. I Roland Ekenbergs utredning tittar man på ökad personaltillgänglighet. Det finns en regel som jag tycker att det kan finnas skäl att se över. Som Ekenberg framhåller: Om man inte har genomfört någon repetitionsutbildning inom tio år åker man per definition automatiskt ut från krigsorganisationen som det är nu. Det tycker jag inte riktigt att vi har råd med. Vi ser över Rolands förslag i positiv anda.

En annan sak som också ökar tillgängligheten av personal och som jag verkligen vill lyfta fram som ett bra och förtjänstfullt arbete är hemvärnets direktutbildning till hemvärnssoldat, som genomfördes i Härnösand. Den gav mycket fina resultat. 152 personer ryckte in, och nästan alla kom igenom utbildningen. Det är en snabb och effektiv utbildningsorganisation som är starkt inspirerad av det fina arbete hemvärnet gjorde för att utbilda ukrainska soldater inom ramen för Interflex.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Om det som ligger bakom oss ska vara någon vägledning inför framtiden tycker jag ändå att vi på båda sidor har visat ett givande och tagande för att komma framåt. Det var också mot bakgrund av detta som regeringen instruerade Försvarsmakten att börja titta på 14 000 värnpliktiga. Försvarsberedningen sa nämligen att detta var viktigt. Det var också ett sätt för oss att hörsamma det och skapa förutsättningar för en bred politisk samsyn när det gäller den fortsatta utformningen av personalförsörjningssystemet och även Försvarsmakten i ett bredare perspektiv.

Jag sa i mitt tal på Folk och Försvar i Sälen att krigsförbanden behöver bli både starkare och fler, det vill säga att de måste vara både personellt och materiellt uppfyllda och samövade. Det är viktigt på riktigt.

Vi kommer också att behöva fler krigsförband än vad som omfattas av det försvarsbeslut som vi tog den 17 december 2024. Det är därför vi har gett ett uppdrag till Försvarsberedningen att också väga in de militära förmågemålsättningar som vi får tillsammans med andra allierade. Vi kommer att behöva utforma vår försvarsmakt med utgångspunkten att vi är Natoallierade. Det kommer att vara styrande.

Krigsorganisationen behöver bli större, och den behöver bli starkare. Krigsorganisationen beslutas ju av riksdagen, och då är det också helt naturligt att man använder Försvarsberedningen för detta i stället för att ha rena försvarsförhandlingar.

Låt mig säga några ord om detta med storleken på krigsorganisationen. Jag sade 130 000 plus reserver. Vad det innebär i sak är att vi har gett ett uppdrag till Försvarsmakten att titta på möjligheten att få fram ersättningsförband. Om ett kompani blir utslaget ska man ha en planering för ytterligare ett kompani som ska kunna ersätta det. Det är en lärdom från kriget i Ukraina att markstridskrafterna i vissa fall har haft skadeutfall upp till 130 000, eller upp till en tredjedel. Därför behöver Försvarsmakten också få arbeta med att skapa ersättningsförband. Vid första stridskontakten kan det ibland bli väldigt stora skadeutfall.

Detta är ett uppdrag som Försvarsmakten kommer att återkomma om i mitten av november. Jag hoppas att det kan vara en del av Försvarsberedningens arbete att också följa den dimensionen, just för att vi ska få en större uthållighet när det kommer till markstridsarenan.

Det finns naturligtvis också många uppfattningar och lärdomar mot bakgrund av kriget i Ukraina. Detta med volym och skala är definitivt en sådan. En annan är det stora inslaget av obemannade system och vikten av att kunna skydda sig mot obemannade system. Just nu är det inte ett manöverkrig i Ukraina, för man kan inte mobilisera massa på det sättet.

Vi har vidtagit åtgärder för att stärka vår förmåga när det kommer till motmedel mot telekrig. Vi har också satsat på olika obemannade system givet att den ryska militära förmågan har utvecklats mycket snabbt i det avseendet.

Detta sista var mer ett här-och-nu-perspektiv. Vi använder också läglighetsköpen till att genomföra detta.

Fru talman! Beträffande den allvarliga säkerhetspolitiska omvärldsutvecklingen tror jag att det råder bred samsyn i kammaren kring huvuddragen och också kring vilka konsekvenser den medför för Försvarsmakten. Det finns breda överenskommelser kopplat till det försvarsbeslut vi tog den 17 december 2024, som alla åtta partier stod bakom, men vi har även den överenskommelse som nåddes den 19 juni kopplat till våra försvarsinvesteringsmål – att vi ska nå 3,5 procent till det militära försvaret och 1,5 procent till försvarssäkerhetsrelaterade investeringar.

När det sedan gäller personalförsörjningssystemet har vi ett bra system i en internationell jämförelse. Det är många länder som tittar på den svenska modellen. Jag har fått många besök under det gångna året. Det är också flera länder som återaktiverar eller återupptar värnplikten. Jag tänker på Tyskland och eventuellt Frankrike och Nederländerna. Styrkan är vårt blandsystem med både stående soldater och värnpliktiga, som också utgör ryggraden i försörjningen med både specialistofficerare, sjömän och gruppbefäl. Detta är en väldigt viktig grund för att vi ska komma framåt.

När det gäller volymerna måste grunden vara krigsorganisationens behov och att uppfylla det. Nu säger Försvarsmakten att man har ett behov som innebär att man grejar att utforma krigsorganisationen med 10 000 värnpliktiga till 2030 och sedan 12 000 under 2030–2032. Samtidigt har regeringen också styrt Försvarsmakten. Man bör titta på uppemot 14 000. Det är den ena delen.

Det andra jag vill säga är att Försvarsmaktens personalförsörjning också går bra. Man ligger just nu över i alla personalkategorier i Försvarsmaktens krigsorganisation. När det gäller värnpliktiga har PPV inför nästa år i uppdrag att ta ut nästan 9 500 under det här året. Jag utesluter på intet sätt att vi kan komma upp till 12 000 till 2030, givet den stora expansionen.

Det handlar också, som Peter Hultqvist är inne på, om effektiviseringen, som jag också tog upp i mitt inledande svar. Det sker nu ett arbete för effektivisering av utbildning, som regeringen har styrt. Inte minst handlar detta om erfarenheterna från kriget i Ukraina, som har visat att det ibland går att effektivisera utbildningen på kortare tid, om man lägger upp det på rätt sätt. Vi har duktiga instruktörer som har varit och utbildat ukrainarna. Man kan göra det mer komprimerat. Vi tittar också på olika alternativ med simulatorer och så vidare. Jag uppfattar att det finns en vilja inom Försvarsmakten att få upp volymerna och också effektivisera.

Peter Hultqvist är också inne på den dimension som gäller att kunna ha officerare med truppföring och det gamla grundslaget att få ska lära många. Även där arbetar Försvarsmakten intensivt med att höja sin förmåga.

Fru talman! Peter Hultqvist har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att höja volymerna, utöver gällande överenskommelser, när det gäller antalet värnpliktiga.

Värnplikten utgör grunden för Försvarsmaktens personalförsörjning och är en förutsättning för att upprätthålla ett försvar dimensionerat för att kunna försvara Sverige och våra allierade mot ett väpnat angrepp.

Krigsorganisationen enligt 2024 års försvarsbeslut medför ett behov av personalförstärkningar. Det totala antalet befattningar i krigsorganisationen bedöms 2035 uppgå till cirka 130 000 plus reserver. Krigsorganisationen förväntas då vara personellt uppfylld.

Försvarsmakten bedömer att 12 000 grundutbildade värnpliktiga per år från 2032 är tillräckligt för att försörja den beslutade krigsorganisationen med värnpliktiga. Genomförandet av försvarsbeslutet 2024 utgör fortsatt grunden för Försvarsmaktens förmågeutveckling.

Plikt- och prövningsverket kommer att ta ut nära 10 000 värnpliktiga inför grundutbildningen 2027/28. Det innebär att målet att grundutbildningsvolymen ska uppgå till minst 10 000 värnpliktiga senast 2030, som framgår av regeringens inriktningsbeslut för det militära försvaret, kan komma att nås väsentligt tidigare än planerat.

Försvarsmakten har utöver detta i sitt budgetunderlag för 2026 angett att myndigheten ser över möjligheten att utbilda uppemot 14 000 värnpliktiga årligen. Myndigheten har även rapporterat att kapaciteten för grundutbildning av värnpliktiga ökas under perioden 2025–2035 och att åtgärder vidtas för att effektivisera utbildningen.

Fru talman! Ytterst är det Försvarsmakten som är bäst beskaffad att göra den prioriteringen. Politiken sätter ramarna och ser till att det finns balans mellan mål och medel, och sedan kommer Försvarsmakten naturligtvis att väga in prioriteringen i resursallokeringen.

Vi står rätt väl rustade att göra detta. Som Markus Selin vet har flygvapnet ansvar för rymddomänen, och vi har nu en daglig rymdlägesbild. Vi har en rymdchef och en rymdavdelning, som jag har besökt, vid flygstaben kopplat till flygvapnet. Det gör att vi gradvis arbetar oss in i rymddomänen, praktiskt och operativt, för att komma framåt i de här frågorna.

Kopplat till vad vi lär oss när det gäller våra behov kan jag utan att gå in på detaljer säga att det, precis som på rymddomänen, finns förmågemål. Vi är en allierad, vilket kommer att prägla en del av de behov vi har på den punkten. Som en allierad får vi militära förmågemålsättningar inom olika domäner. Dessa omges dock, på förekommen anledning, av sekretess.

Låt mig avslutningsvis säga att något som vi gör och som vi lär oss väldigt mycket om telekrig av är att Sverige och Tyskland inom ramen för Ukraine Defense Contact Group leder arbetet med att stötta Ukraina i telekrigsförmågan. Det finns naturligtvis en uppenbar koppling mellan rymd och telekrig, eftersom det handlar om konnektivitet.

Ukrainarna har varit rätt beroende av vissa amerikanska leverantörer, och man vill diversifiera sig. När det gäller telekrigsdimensionen är det självklart bra med olika typer av konnektivitet, och det arbetar vi med – samtidigt som vi har en rymdstrategi för försvarsaspekter. Vi har också ett rymdprogram, och för några veckor sedan fattade vi beslut om att inom ramen för läglighetsköp köpa ända upp till tio militära satelliter.

Tack för debatten, Markus Selin!

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Tack, Markus Selin, för alla frågor! Jag ska göra vad jag kan för att beta av dem – det var ju en radda.

Låt mig idka lite självkritik. Det jag tycker att vi behöver bli bättre på är kommersialiseringen när det gäller rymden. Där ser vi att andra länder som skulle kunna vara jämförbara ligger framför oss. Jag tänker på Nederländerna, Norge och Finland. Är det någonting vi vet om rymdsektorn eller Space X eller vad vi nu gillar är det att kommersialisering av rymden är intressant.

Vi är duktiga på rymdforskning, och vi har gamla anor med Esrange och så vidare. Men det handlar om att fånga kommersialiseringen och få ett civilt-militärt samarbete. Jag tycker att vi skulle kunna åstadkomma ännu mer när det gäller det här. Det tycker jag är viktigt.

Vad är det som är viktigt med rymddomänen? Det är tjänster som man behöver från rymddomänen. Jag tycker att tre saker är väldigt viktiga. Det är naturligtvis en egen rådighet kopplat till underrättelsetjänst, alltså spaningssatelliter för att kunna följa olika trupprörelser i vårt närområde. Det får vi nu. Det är ingen hemlighet att vi följer Ryssland, framför allt i vårt eget närområde. Det kommer vi till dels också att få med de nya militära satelliter vi får rådighet över.

Det andra vi behöver är satellitförmågor när det gäller det som på engelska heter targeting och på svenska målval. För att vi ska utveckla den långräckviddiga förmågan måste vi också kunna identifiera var motståndarna har sina militära resurser. Det här handlar till dels om det arbete vi gör när vi bygger upp ett mycket starkare luftförsvar. Vi behöver också jobba med breddluftvärn. Regeringen presenterade i Sälen en satsning på 15 miljarder för att skydda Sverige, inte bara när det gäller de militära installationerna utan också de civila. Det är ett sätt att kunna hantera inkommande robotar.

Ibland är det dock bättre att skjuta bågskytten än att slå ut pilarna. Därför är det viktigt att Sverige också utvecklar en långräckviddig militär förmåga, och vi har tagit mått och steg i detta som vi ser fram emot att vidareutveckla.

Det tredje inom rymdområdet som jag vill prioritera är Sveriges integration in i det som heter IAMD, alltså integrerat luft- och missilförsvar. Det är också någonting som Försvarsmakten efterfrågar. Det handlar om att binda ihop den långräckviddiga förmågan, det handlar om att binda ihop sensorer och det handlar om att binda ihop rymdförmågan för att kunna anpassa detta till det moderna slagfältet. Ett antal åtgärder genomförs för att åstadkomma det.

Jag tycker att det är viktigt att framhålla de saker som har skett under rätt begränsad tid tack vare hårt arbetande individer i Försvarsmakten. Jag vill få sagt till protokollet att vi sände upp vår första militära satellit i augusti 2024 genom det som heter GNA 3. Vi har också ett samarbete med Danmark som heter Bifrost. När vi börjar arbeta mer integrerat och handfast med att kunna sända upp egna satelliter får vi det Markus Selin efterfrågar, vilket är ett större strategiskt oberoende och att vi utvecklar vår egen förmåga.

Markus Selin är ingenjör, så han kan det här bättre än mig, men det som också är kopplat till rymddomänen är att överföringskapaciteten och militariseringen gör att man har brutit kostnadskurvorna. Det är därför det är en veritabel explosion av satelliter. Sverige ska naturligtvis också vara framgångsrikt i att använda satelliter. Vi kommer att gå från omkring 7 000 satelliter i dag till uppåt 40 000 eller 50 000 satelliter om några årtionden.

Fru talman! Jag ska ge Markus Selin åtminstone delvis rätt – jag tyckte också att det skedde bra saker på rymdområdet under förra mandatperioden, men det var inte på det militära området. Det saknade jag faktiskt.

Låt oss gå tillbaka och titta på det totalförsvarsbeslut som togs i december 2020. Jag tror att Markus Selin var i försvarsutskottet då. Själv var jag ordförande i utskottet. I det beslutet tror jag att rymd nämns med fem rader, i alla fall när det gäller svensk förmåga.

I det försvarsbeslut som vi tog i december 2024 är rymd en central och bärande del, så jag vågar påstå att det har skett mycket mer under den här mandatperioden på just försvarsområdet. Det är naturligtvis inte bara regeringens förtjänst, utan det har att göra med omvärldsutvecklingen att rymd har blivit mycket viktigare. Men det faktum att vi har fått en strategi på plats med försvars- och säkerhetspolitiska aspekter av rymd tycker jag är viktigt. Det var något som departementet drev igenom för att åstadkomma just det som Markus Selin efterfrågar, och det är prioritering och allokering av resurser.

Vi har två aspekter av detta. Den första är basplatta rymd, som jag delvis pratade om i svaret. Det är lite drygt 1 miljard till det. Den andra är läglighetsköpen på 1,3 miljarder. Vi får nu precis det som Markus Selin efterfrågar: egen rådighet genom ett tiotal egna satelliter. Det är faktiskt ett genombrott för oss när det kommer till satelliter.

Vi börjar också ta igen det som andra länder har utvecklat. Har vi egen förmåga på detta? Det är en relevant fråga. Det finns företag som delvis levererar tjänster till detta. Ovzon är ett företag som kan erbjuda detta.

Det finns också ett omfattande internationellt samarbete när det gäller rymden. Sverige ingår i det som heter Northlink, som handlar om att de Natoallierade ska kunna stärka sin konnektivitet inte minst när det gäller de arktiska områdena. Där är det väldigt viktigt med satelliter. Vi ingår även i det som heter APSS, som också är ett Natosamarbete inom rymddomänen.

Jag tycker att det har skett väldigt mycket i förhållande till hur det har varit på rymdområdet under tidigare mandatperioder, delvis för att vi har prioriterat detta.

Rymd är, som Markus Selin vet, ett viktigt område av tre övergripande skäl. Det handlar om positionering, som är viktigt för det militära området. Det handlar om spaning – jordobservation för civilt försvar och spaning för militärt, som man uttrycker det. Och det handlar naturligtvis om kommunikation.

Det som har varit en väldigt stor katalysator för svensk rymdindustri är det samarbete vi har med Ukraina – jag återkommer till det. Där har vi lärt oss enormt mycket. Det är första gången som vi upplever ett helt transparent slagfält. Vi vet ju alla var de militära resurserna och förmågorna är, och det vet vi i huvudsak genom rymdbaserade system som man sedan fusionerar med sensorer och drönare. Detta skapar också helt nya behov för oss kopplat till långräckviddig förmåga och targeting.

Det har alltså skett väldigt många framsteg. I juni i fjol undertecknade jag själv en avsiktsförklaring med min ukrainske kollega om hur Sverige och Ukraina kan vidareutveckla rymdsamarbetet. Jag kan återkomma till det, men där har vi jobbat i praktiken. Ett antal företag från Sverige har varit leverantörer och lämnat väldigt viktiga tjänster.

Fru talman! Markus Selin har frågat mig vilka konkreta åtgärder jag avser att vidta för att Sverige ska behålla och vidareutveckla sin förmåga inom militär satellitkommunikation. Han har också frågat mig hur jag säkerställer att Försvarsmaktens behov av rymdbaserade tjänster omsätts i svensk rymdpolitik och investeringar.

Rymden är en strategisk domän. Militär rymdförmåga utgör en viktig del för Sverige som rymdnation. En av pelarna i försvars- och säkerhetsstrategin för rymd är en portfölj av rymdförmågor och rymdtjänster till stöd för totalförsvaret.

Regeringen har tilldelat Försvarsmakten 1 miljard mellan 2024 och 2032 för att förbättra den militära rymdlägesbilden, utveckla egna satelliter för spaning och övervakning samt möjliggöra uppskjutning av militära satelliter från Esrange.

Under hösten 2025 beslutade regeringen att satsa ytterligare över 1,3 miljarder på anskaffning av satelliter för spaning och övervakning. Detta så kallade läglighetsköp syftar till att snabbare stärka förmågan till underrättelseinhämtning och långräckviddig bekämpning.

I regeringens försvarsindustristrategi aviserade regeringen etableringen av totalförsvarets rymdprogram. Detta är regeringens initiativ för att realisera rymdportföljen och säkerställa en samlad rymdförmåga för totalförsvaret. Rymdprogrammet utgör således ett konkret verktyg för att säkerställa att Försvarsmaktens behov av rymdbaserade tjänster omsätts i svensk rymdpolitik och investeringar.

Sverige ska verka för att uppnå rådighet tillsammans med allierade avseende säker satellitkommunikation som ger täckning över Arktis till stöd för ledning.

Regeringen vidtar flera åtgärder för att diversifiera tillgången till satellitkapacitet för både statlig, kommersiell och militär satellitkommunikation.

Fru talman! Tack, Johan Andersson, för en viktig interpellation!

När det kommer till privatiseringen av försvarsindustrin var det en hedersman som genomförde den, Björn von Sydow. Den sista delen, som var kopplad till Celsius, såldes ut 1998, och därefter har vi haft en privatägd industri i Sverige. Den har varit konkurrenskraftig, och den har tjänat oss väl.

Jag tycker precis som Johan Andersson att frågan om rådighet är viktig att belysa. Nu finns det möjligheter att säkerställa det genom det tillverkningstillstånd som ISP utfärdar. Det kräver bland annat en svensk vd och också ett antal svenska ledamöter i styrelsen. På det sättet kan vi säkra kontroll över det här, även kopplat till IPR-rättigheter och samarbete med Försvarets materielverk och Saab. Vi har hittills inte identifierat något problem när det kommer till försvarsföretag.

När det gäller den andra frågan kopplat till förstatligandet av försvarsindustrin är jag inte säker på att det är bästa sättet att få en ökad produktion. Jag vill bara ge ett konträrt exempel. Ukraina är det land som har lyckats bäst med en försvarsindustriell reform i Europa. Det vi donerade börjar ta slut, och då har man ökat sin produktion. Ukraina valde då att gå en annan väg. För att effektivisera avreglerade man en stor del av försvarsindustrin när det kom till lagar och förordningar. Man gick från 100 företag upp till 800 företag, och man privatiserade. Man ökade konkurrensen i Ukraina, och i dag sjunker faktiskt priset på försvarsmateriel i Ukraina. Problemet är att den ukrainska staten inte har möjlighet att finansiera.

Jag tror alltså inte att förstatligande kommer att öka produktionen, och det är ökad produktion vi behöver – framför allt nu när vi ska upprusta väldigt snabbt. Men vi får väl ta det i nästa debatt, Johan Andersson.

(Applåder)

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Jag ska alldeles strax återkomma till kompetensförsörjningen, men jag vill först i två avseenden sätta frågan om framtida stridsflyg i perspektiv.

Det ena är att det måste vara verkligheten och inte kartan som styr. Det vi ser nu är en extremt snabb teknisk utveckling, inte minst när det kommer till konnektivitet och AI. Där står sig Gripen väl, och det är väl känt att Saab har jobbat med Helsing. Man jobbar också med ett AI-program kopplat till Gripen E. Det är alltså en exponentiell, snabb teknisk utveckling som driver på och påverkar.

Det andra är möjligheten att hitta strategiska partnerskap för att dela utvecklingskostnaderna, som vi har varit inne på. Vi får väl erkänna att F35 hittills har varit mer framgångsrik än Gripen. Det är naturligtvis en tillgång att det finns styrka i antal. Om vi kan få Gripen kopplad till inte minst Ukraina och få till ett samarbete där skulle det vara en stor framgång för oss och också strategiskt viktigt. Det handlar om samarbeten som sträcker sig många årtionden framåt och som knyter starka band mellan nationer. Därför känns det extra angeläget att göra det med Ukraina.

Det finns en tredje dimension som också är viktig, och det är vilka andra program som finns. Det är egentligen tre större program. Det finns ett tysk-fransk-spanskt program som heter FCAS. Sedan finns programmet GCAP, som Storbritannien, Japan och Italien jobbar med. Slutligen har amerikanerna ett program som heter F-47. Vi hoppade inte på något av dem, även om vi pratade med britterna. Programmen har haft lite utmaningar då teknologin har sprungit ifrån dem lite grann. Det gäller inte minst balansen mellan obemannat och bemannat.

Jag vågar säga att vi nu, genom utvecklingen av Gripen E, har en mogen produkt som står sig väldigt väl. Jag vill bara nämna det perspektivet, för det kommer att påverka våra samarbetsmöjligheter. Vi har handlingsfrihet, och det tycker jag att vi har fått genom vägvalsprogrammet.

Kompetensförsörjning är en mycket viktig fråga, och det är ett område där försvarsindustrin spelar en allt större roll. Jag brukar säga att uppbyggnaden av försvaret är den största samhällsreform som Sverige har genomfört på många årtionden. Det är också en av de snabbaste samhällsreformerna i termer av offentliga medel, och detta påverkar naturligtvis hela samhället. En del är personalförsörjning, som Johan Andersson var inne på.

Det finns saker som ger mig hopp när det kommer till attraktionskraften – att folk vill vara med och bidra. Jag kan konstatera att FMV är Sveriges femte mest populära myndighet att arbeta med. De lyckas växa. Saab var den mest populära arbetsgivaren bland Sveriges ingenjörer i fjol. Det här visar att det finns en attraktionskraft och en stolthet i att jobba inom försvarsindustrin. Jag är alltid noga med att framhålla att en stark försvarsindustri är en del av ett lands samlade försvarsförmåga och att man där är med och bidrar till Sveriges försvar.

Den fjärde dimensionen jag vill lyfta upp är det arbete som vi gör med STEM. Det ligger inte under Försvarsdepartementet utan under Näringsdepartementet och Utbildningsdepartementet. Vi arbetar med att fler människor ska göra vägvalet att arbeta med tekniska och naturvetenskapliga ämnen så att vi får fram fler ingenjörer. Att våra unga får bra baskunskaper i skolan och lär sig matte och naturvetenskap är viktigt för Sveriges välstånd. Det är ett av sätten vi arbetar på för att säkra personalförsörjningen. Detta är viktigt. Bara i fjol ökade antalet anställda i försvarsindustrin med över 6 000. Det är också en viktig del av Sveriges samhällsekonomi.

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar Johan Andersson för den konstruktiva tonen och det stora engagemanget för svensk stridsflygförmåga. Detta är viktigt och bra. Jag brukar säga att vi är som bäst när vi orkar samla oss som land, och jag tycker att vi har gjort det återkommande på det försvarspolitiska området. Detta är en typfråga där vi kommer att eftersträva bred politisk samsyn, och beslutet kommer att gälla under många tiotal år framöver. Vi kommer att arbeta med Gripen E till runt 2050, så det är ett långsiktigt beslut, som också innefattar stora ekonomiska medel.

Jag tycker att Sverige har lyckats bra när det gäller att fatta sådana här beslut. Alla åtta partier står bakom det totalförsvarsbeslut som fattades den 17 december 2024 liksom överenskommelsen den 18 juni 2025 om att Sverige ska gå upp till 5 procent av bnp. Alla åtta partier står också bakom stödet till Ukraina, och sex av åtta partier står bakom Sveriges Natomedlemskap och integration i Nato. Detta borgar för att vi även i denna fråga ska nå en överenskommelse. Det är ju ett stort och viktigt beslut.

Vi har sjösatt ett vägvalsprogram. Så brukar man alltid göra, och så gjordes med Gripen C/D och A/B. Det är helt naturligt att man tittar igenom vilka alternativ som finns. Vi har nu en process där myndigheterna arbetar med detta med utgångspunkt i de operativa behov som Försvarsmakten kommer att ha i framtiden. Det är dock helt naturligt att vi också har en politisk process.

Jag har inte sett Försvarsberedningens arbete med detta, så här skulle jag vilja ha en parlamentarisk referensgrupp som har möjlighet att följa myndigheternas arbete. Jag ser därför fram emot att sjösätta en sådan grupp under våren, så att vi sedan kan följa utredningarnas och myndigheternas arbete med detta. Det som ligger till grund för detta är givetvis vägvalsprogrammet, där vi har lagt in många miljarder för att vidmakthålla handlingsfriheten att utveckla egna stridsflygplan i fortsättningen. Det är viktigt för att kunna arbeta med demonstratorer och vidmakthålla kompetens. Det är utgångspunkten för att jobba långsiktigt och strategiskt med detta.

Detta handlar alltså om ersättaren till Gripen E. Jag hade förmånen att vara med på F7 när Gripen E rullades ut, och Sverige står sig väl när det gäller att ha ett nyutvecklat stridsflygplan. Det har också en hel del unika förmågor. Spridningssystemet, som gör att man kan jobba utanför flygbaserna, är en viktig förmåga som ökar attraktionskraften och något som många länder runt om i världen är intresserade av, inte minst utifrån erfarenheterna från kriget i Ukraina, där man ser hur den långräckviddiga förmågan har utvecklats.

Det här är en plattform som är dimensionerad för att möta de ryska flygstridskrafterna. Det finns ett helt unikt telekrigssystem i Gripen E som jag vågar påstå är världsledande. Det är alltså en plattform som kommer in i ett läge då det finns ett stort behov av att upprusta. Att vi, till skillnad från många andra länder, står oss väl där borgar för framgång i framtiden.

Precis som Johan Andersson konstaterade har vi nu rönt stora framgångar också på exportmarknaden. Jag återkommer till det. Det här är viktigt för att dela utvecklingskostnader med andra länder. Det tog tio år innan vi fick en Gripenaffär, men sedan fick vi det med Thailand. Därefter har vi fått det med Colombia, och jag har gott hopp om att Brasilien är intresserat av fler Gripen E.

Jag återkommer när det kommer till Ukraina.

Fru talman! Johan Andersson har frågat mig hur arbetet med det framtida stridsflygsprogrammet går och när det förväntas ett ställningstagande för ett eventuellt kommande beslut. Bakgrunden till Johan Anderssons frågor är att han anger att det finns en stor enighet i riksdagen om att utveckla ett framtida stridsflyg i Sverige. Johan Andersson har även angivit att ett uppdrag har givits till FMV om att tillsammans med Saab ta fram underlag för ett beslut i riksdagen som kan vara en del i en kommande upphandling.

Regeringen ser ett behov av att 2028–2030 kunna fatta beslut om ett principiellt vägval avseende ersättare till Jas 39. Ett sådant beslut förutsätter en rad överväganden och bred politisk förankring.

Regeringen har bemyndigat Försvarsmakten att genomföra ett konceptarbete avseende framtida stridsflyg. Avsikten är att utifrån operativa behov bygga kunskap, formulera beslutsunderlag och reducera risker inför framtiden. Verksamheten ska genomföras i samverkan med Försvarets materielverk och Totalförsvarets forskningsinstitut.

Försvarsmakten ska senast i och med budgetunderlaget för år 2028 inkomma med underlag för regeringens fortsatta överväganden inför ett kommande vägval. Underlaget ska utgå från Försvarsmaktens operativa behov med reella alternativ avseende framtida stridsflyg.

Försvarsmakten avrapporterar årligen verksamheten genom skriftlig redovisning.

Fru talman! Elsa Widding har frågat mig om jag har för avsikt att skicka Jas till Ukraina och om jag i så fall har för avsikt att finansiera flygplanen med konfiskerade ryska tillgångar i Belgien. Vidare har hon frågat mig om jag har gjort någon konsekvensanalys av vad en sådan finansiering skulle innebära, till exempel avseende ryska återkrav, och vad analysen i så fall innebär.

Sverige kommer att stötta Ukraina så länge som det krävs. Ukrainas sak är också vår. Sverige fortsätter att stödja Ukrainas ansträngningar för att uppnå en rättvis och hållbar fred grundad i folkrätten och FN-stadgan. Sverige står fast i sitt stöd till Ukrainas suveränitet och territoriella integritet.

Sverige och Ukraina undertecknade redan i maj förra året en överenskommelse om bilateralt säkerhetssamarbete mellan Sverige och Ukraina. Som en del i uppföljningen av detta undertecknade Sverige och Ukraina den 22 oktober 2025 en avsiktsförklaring gällande samarbete angående luftförsvarsförmågor. Ukraina har unika erfarenheter av luftstrid och luftförsvar som kan vara till fördel i utvecklingen av svenskt luftförsvar. På motsvarande sätt har Sverige erfarenhet av att utveckla och operera avancerade moderna plattformar, som till exempel Jas 39 Gripen.

Ukraina har uttryckt intresse av att Jas 39 Gripen ska utgöra ett bärande system i det framtida ukrainska luftförsvaret samt av att anskaffa en större mängd flygplan av typen Jas 39 E/F. Regeringen har en dialog med Ukraina om den ukrainska förfrågan.

Finansiering är en nyckelfråga. Som komplement till Ukrainas egna möjligheter till finansiering behövs ett brett engagemang från internationella partner.

Regeringen välkomnar att kommissionen har presenterat optioner för ett nytt finansiellt stöd till Ukraina. Regeringen stöder förslaget om reparationslån till Ukraina, som finansieras med stöd av den likvida delen av de immobiliserade ryska tillgångarna. Regeringen verkar för att stödet snabbt ska komma på plats och att en del av stödet ska kunna nyttjas för att fylla Ukrainas militära behov.

Tredje vice talmannen konstaterade att interpellanten inte var närvarande i kammaren och förklarade interpellationsdebatten avslutad.

Herr talman! Bara för att vara övertydlig: Det är inte aktuellt att skicka något stridande svenskt förband till Ukraina förrän det finns en vapenvila eller en fredsöverenskommelse. Jag vill vara väldigt tydlig med det. Vi kan inte skicka något stridande förband, för då blir vi del av kriget. Då blir vi stridande.

När Elsa Widding och jag debatterade detta förrförra gången hävdade ledamoten att Sverige enligt krigets lagar genom sitt Ukrainastöd har blivit ett legitimt mål för Ryssland att angripa. Elsa Widding sa också att vi ska vara tacksamma för att Ryssland inte har gjort det än. Två saker är kontrafaktiska i de påståendena. Vi håller oss väldigt tydligt till krigets lagar för vad vi kan och inte kan göra i Ukrainastödet, och vi kan inte skicka stridande förband. Däremot är vi enligt folkrätten i vår fulla rätt som självständigt land att stötta ett annat land som har blivit utsatt för aggression. Det är fastlagt att Ryssland bedriver en aggression mot Ukraina.

Det Elsa Widding framför – att det skulle vara legitimt enligt krigets lagar för Ryssland att angripa till exempel svensk försvarsindustri – är tyvärr ett ryskt narrativ. Jag är djupt oroad över att det framförs i Sveriges riksdag, för det stämmer inte överens med hur Sverige agerar.

Herr talman! Elsa Widding hävdar att hon står på det ukrainska folkets sida. Men över 80 procent av det ukrainska folket vill fortsätta kampen, enligt de mätningar som finns. Man vet att när man lever under ockupation, som nu i Donetsk och Luhansk, sker deportationer av barn, russifiering och rena ryska utrensningar av ukrainska medborgare.

Att stötta Ukraina är enligt min uppfattning både den rätta och den smarta saken att göra. Det är en investering i vår egen säkerhet.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! Bestrider Elsa Widding att Ryssland försökte ta Kiev efter den 24 februari 2022?

Jag kan bara konstatera att man stod ungefär en timme utanför Kiev innan man fick vända. Det är belagt. Det är också belagt att man försökte ta en flygplats utanför Kiev för att göra luftlandsättningsinsatser. Det är mycket väl belagt, Elsa Widding, att man hade ambitionen att inom en vecka försöka kontrollera Kiev. Därefter är det också väldokumenterat att FSB skulle rulla ut olika exekutionspatruller för att avrätta det ukrainska politiska ledarskapet. Detta är ett faktum.

Jag undrar också om Elsa Widding bestrider att Krim är ukrainskt, att Donbass är ukrainskt och att Ukraina har rätt att upprätthålla sin territoriella integritet. Det tycker jag är rimligt.

Elsa Widding frågar mig varför vi engagerar oss i det här kriget, och det är i grunden väldigt enkelt: Det handlar om att stå upp för folkrätten. Vi är väl båda två ense om att Ryssland har påbörjat den militära aggressionen in på det ukrainska territoriet? Genom att stötta Ukraina står vi upp för folkrätten och andra länders territoriella integritet. Jag tycker faktiskt också att vi står upp för mänsklighet och värdighet.

Den bestialitet som Ryssland visar i det här kriget är väldigt uppenbar. Jag har själv besökt både Butja och Irpin. Enligt ukrainska källor, och det är även belagt av Yale University, har ungefär 35 000 ukrainska barn blivit deporterade till Ryssland.

Det här är ett fruktansvärt krig, men den som bär skuld till detta är Ryssland. Det är inte Ukraina som bär skulden till detta krig.

Vi har goda förutsättningar att stötta Ukraina, och genom att göra det anser jag att vi investerar i vår egen säkerhet – vi försvagar inte vår egen säkerhet. Där vet jag att jag och Elsa Widding skiljer oss åt. Om Ryssland skulle kontrollera hela Ukraina och få kontroll över de ukrainska väpnade styrkorna skulle hotet, enligt min bedömning, öka mot både Moldavien, de baltiska staterna och indirekt mot Sverige. Därför är det också i vårt upplysta egenintresse att fortsätta att stötta Ukraina, samtidigt som vi står upp för viktiga värderingar.

I den här diskussionen har vi hela tiden haft det ryska narrativet om att det är för farligt att stötta Ukraina. Den diskussionen hade vi när vi först skulle fatta beslut om att skicka små, lätta vapen – då var det många som anförde att då börjar tredje världskriget. Den diskussionen hade vi även när vi skulle skicka stridsfordon, herr talman – då fanns det de som varnade för att då börjar tredje världskriget. Den diskussionen hade vi när vi skulle skicka stridsvagnar och även när vi skulle vara med och finansiera produktion av långräckviddiga robotar i Ukraina.

Varje gång har det varit fel, Elsa Widding. Tredje världskriget har inte brutit ut, vad än Ryssland försöker hota och skrämma oss med för att vi inte ska stötta Ukraina.

Det som skiljer mig och Elsa Widding åt är vår syn på att Ukraina ska bestämma över det ukrainska territoriet. Jag vill inte ha ett Europa där små länder är stora länders bakgård.

Herr talman! Jag tror att det är Elsa Widding som behöver läsa propositionen. Den nya lagstiftningen är anpassad till Natos aktiviteter för avskräckning och försvar. Är Ukraina en del av Nato? Nej. Skulle den vara tillämplig om vi skulle deplojera soldater i Ukraina? Nej.

Den nya lagstiftningen gäller det euroatlantiska området, alltså vad vi gör inom Natos aktiviteter för avskräckning och försvar på de allierades territorium. Skulle vi skicka en väpnad styrka utomlands är det precis som tidigare 15 kap. 16 § regeringsformen som gäller: En väpnad styrka som skickas utomlands ska alltid ha riksdagens medgivande. Den nya lagstiftningen gäller alltså bara för det euroatlantiska området, inte om vi skulle deplojera styrkor i till exempel Ukraina, Afghanistan eller Kosovo. Det är viktigt att vi reder ut korten här, för Elsa Widding mixar ihop saker.

Den andra frågan gäller vårt samarbete med Ukraina och den fråga som hon ställer. Vi har ett samarbete med Ukraina. Det vet Elsa Widding mycket väl om. Vi har en försvarsattachéorganisation på vår ambassad. Vi har flera myndigheter bland totalförsvarsmyndigheterna som är aktiva för att stötta Ukraina. FMV finns på plats för att stötta Ukraina med upphandling av materiel.

Allt sådant är nödvändigt, men det finns ingen väpnad styrka från Sverige i Ukraina som bedriver stridsaktiviteter. Jag vill vara väldigt tydlig med det. Sedan har både förre ÖB och nuvarande ÖB besökt Ukraina. Konstigare än så är det inte, men Elsa Widding tenderar att beskriva olika myter och saker som inte är med verkligheten överensstämmande.

Vi har debatterat detta tidigare, och Elsa Widding säger sådant som att Sverige genom sitt stöd till Ukraina bidrar till slakten av ukrainska soldater. Men det är alltså Ryssland som har angripit Ukraina. Vi stöttar Ukraina. Det är uppenbart så att det är Ryssland som bidrar till kriget, inte Sverige. Sverige hjälper Ukraina för att Ukraina ska kunna försvara sig självt.

Det andra är det ryska narrativet som sprids i åtminstone två avseenden, för det första att Ryssland vinner kriget. Vi debatterade detta för ett år sedan, och då beskrev Elsa Widding det som att det var fanflykt vid fronten och att fronten höll på att kollapsa. Jag vill bara säga att under det senaste året har Ryssland tagit 0,4 procent av den ukrainska ytan till ett pris av över 300 000 sårade och döda.

Hittills har Ryssland inte varit framgångsrikt i det här kriget. Jag undrar om jag och Elsa Widding är överens om detta. Hon säger hela tiden i de här debatterna att Ryssland håller på att mala sönder de ukrainska väpnade styrkorna, men de består fortfarande av ungefär 850 000 soldater. Det är ett jättehårt tryck på de väpnade styrkorna, men hittills har inte Ryssland uppnått sina mål. De målen var, som Elsa Widding vet, att först ta Kiev inom en vecka, att inom någon månad kontrollera hela Ukraina och så ta Donbass nu i våroffensiven. Detta har man hittills inte lyckats med, och skälet, till det, Elsa Widding, är till stor del det västliga militära stödet.

Herr talman! Det värsta hyckleriet är att Elsa Widding vid den förrförra interpellationsdebatten sa att hon självklart står på det ukrainska folkets sida. Den politik som Elsa Widding representerar skulle dock innebära att Ryssland hade vunnit det här fruktansvärda kriget och att det ukrainska folket hade haft ett ryskt ledarskap.