Fru talman! Peter Hultqvist har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att höja volymerna, utöver gällande överenskommelser, när det gäller antalet värnpliktiga.

Värnplikten utgör grunden för Försvarsmaktens personalförsörjning och är en förutsättning för att upprätthålla ett försvar dimensionerat för att kunna försvara Sverige och våra allierade mot ett väpnat angrepp.

Krigsorganisationen enligt 2024 års försvarsbeslut medför ett behov av personalförstärkningar. Det totala antalet befattningar i krigsorganisationen bedöms 2035 uppgå till cirka 130 000 plus reserver. Krigsorganisationen förväntas då vara personellt uppfylld.

Försvarsmakten bedömer att 12 000 grundutbildade värnpliktiga per år från 2032 är tillräckligt för att försörja den beslutade krigsorganisationen med värnpliktiga. Genomförandet av försvarsbeslutet 2024 utgör fortsatt grunden för Försvarsmaktens förmågeutveckling.

Plikt- och prövningsverket kommer att ta ut nära 10 000 värnpliktiga inför grundutbildningen 2027/28. Det innebär att målet att grundutbildningsvolymen ska uppgå till minst 10 000 värnpliktiga senast 2030, som framgår av regeringens inriktningsbeslut för det militära försvaret, kan komma att nås väsentligt tidigare än planerat.

Försvarsmakten har utöver detta i sitt budgetunderlag för 2026 angett att myndigheten ser över möjligheten att utbilda uppemot 14 000 värnpliktiga årligen. Myndigheten har även rapporterat att kapaciteten för grundutbildning av värnpliktiga ökas under perioden 2025–2035 och att åtgärder vidtas för att effektivisera utbildningen.

Fru talman! Beträffande den allvarliga säkerhetspolitiska omvärldsutvecklingen tror jag att det råder bred samsyn i kammaren kring huvuddragen och också kring vilka konsekvenser den medför för Försvarsmakten. Det finns breda överenskommelser kopplat till det försvarsbeslut vi tog den 17 december 2024, som alla åtta partier stod bakom, men vi har även den överenskommelse som nåddes den 19 juni kopplat till våra försvarsinvesteringsmål – att vi ska nå 3,5 procent till det militära försvaret och 1,5 procent till försvarssäkerhetsrelaterade investeringar.

När det sedan gäller personalförsörjningssystemet har vi ett bra system i en internationell jämförelse. Det är många länder som tittar på den svenska modellen. Jag har fått många besök under det gångna året. Det är också flera länder som återaktiverar eller återupptar värnplikten. Jag tänker på Tyskland och eventuellt Frankrike och Nederländerna. Styrkan är vårt blandsystem med både stående soldater och värnpliktiga, som också utgör ryggraden i försörjningen med både specialistofficerare, sjömän och gruppbefäl. Detta är en väldigt viktig grund för att vi ska komma framåt.

När det gäller volymerna måste grunden vara krigsorganisationens behov och att uppfylla det. Nu säger Försvarsmakten att man har ett behov som innebär att man grejar att utforma krigsorganisationen med 10 000 värnpliktiga till 2030 och sedan 12 000 under 2030–2032. Samtidigt har regeringen också styrt Försvarsmakten. Man bör titta på uppemot 14 000. Det är den ena delen.

Det andra jag vill säga är att Försvarsmaktens personalförsörjning också går bra. Man ligger just nu över i alla personalkategorier i Försvarsmaktens krigsorganisation. När det gäller värnpliktiga har PPV inför nästa år i uppdrag att ta ut nästan 9 500 under det här året. Jag utesluter på intet sätt att vi kan komma upp till 12 000 till 2030, givet den stora expansionen.

Det handlar också, som Peter Hultqvist är inne på, om effektiviseringen, som jag också tog upp i mitt inledande svar. Det sker nu ett arbete för effektivisering av utbildning, som regeringen har styrt. Inte minst handlar detta om erfarenheterna från kriget i Ukraina, som har visat att det ibland går att effektivisera utbildningen på kortare tid, om man lägger upp det på rätt sätt. Vi har duktiga instruktörer som har varit och utbildat ukrainarna. Man kan göra det mer komprimerat. Vi tittar också på olika alternativ med simulatorer och så vidare. Jag uppfattar att det finns en vilja inom Försvarsmakten att få upp volymerna och också effektivisera.

Peter Hultqvist är också inne på den dimension som gäller att kunna ha officerare med truppföring och det gamla grundslaget att få ska lära många. Även där arbetar Försvarsmakten intensivt med att höja sin förmåga.

Fru talman! Om det som ligger bakom oss ska vara någon vägledning inför framtiden tycker jag ändå att vi på båda sidor har visat ett givande och tagande för att komma framåt. Det var också mot bakgrund av detta som regeringen instruerade Försvarsmakten att börja titta på 14 000 värnpliktiga. Försvarsberedningen sa nämligen att detta var viktigt. Det var också ett sätt för oss att hörsamma det och skapa förutsättningar för en bred politisk samsyn när det gäller den fortsatta utformningen av personalförsörjningssystemet och även Försvarsmakten i ett bredare perspektiv.

Jag sa i mitt tal på Folk och Försvar i Sälen att krigsförbanden behöver bli både starkare och fler, det vill säga att de måste vara både personellt och materiellt uppfyllda och samövade. Det är viktigt på riktigt.

Vi kommer också att behöva fler krigsförband än vad som omfattas av det försvarsbeslut som vi tog den 17 december 2024. Det är därför vi har gett ett uppdrag till Försvarsberedningen att också väga in de militära förmågemålsättningar som vi får tillsammans med andra allierade. Vi kommer att behöva utforma vår försvarsmakt med utgångspunkten att vi är Natoallierade. Det kommer att vara styrande.

Krigsorganisationen behöver bli större, och den behöver bli starkare. Krigsorganisationen beslutas ju av riksdagen, och då är det också helt naturligt att man använder Försvarsberedningen för detta i stället för att ha rena försvarsförhandlingar.

Låt mig säga några ord om detta med storleken på krigsorganisationen. Jag sade 130 000 plus reserver. Vad det innebär i sak är att vi har gett ett uppdrag till Försvarsmakten att titta på möjligheten att få fram ersättningsförband. Om ett kompani blir utslaget ska man ha en planering för ytterligare ett kompani som ska kunna ersätta det. Det är en lärdom från kriget i Ukraina att markstridskrafterna i vissa fall har haft skadeutfall upp till 130 000, eller upp till en tredjedel. Därför behöver Försvarsmakten också få arbeta med att skapa ersättningsförband. Vid första stridskontakten kan det ibland bli väldigt stora skadeutfall.

Detta är ett uppdrag som Försvarsmakten kommer att återkomma om i mitten av november. Jag hoppas att det kan vara en del av Försvarsberedningens arbete att också följa den dimensionen, just för att vi ska få en större uthållighet när det kommer till markstridsarenan.

Det finns naturligtvis också många uppfattningar och lärdomar mot bakgrund av kriget i Ukraina. Detta med volym och skala är definitivt en sådan. En annan är det stora inslaget av obemannade system och vikten av att kunna skydda sig mot obemannade system. Just nu är det inte ett manöverkrig i Ukraina, för man kan inte mobilisera massa på det sättet.

Vi har vidtagit åtgärder för att stärka vår förmåga när det kommer till motmedel mot telekrig. Vi har också satsat på olika obemannade system givet att den ryska militära förmågan har utvecklats mycket snabbt i det avseendet.

Detta sista var mer ett här-och-nu-perspektiv. Vi använder också läglighetsköpen till att genomföra detta.

Fru talman! Det som är avgörande när det gäller frågan om fler brigader är inte minst kostnaden. Det är en enorm skillnad mellan en mekaniserad brigad och en infanteribrigad. Man får betala någonstans mellan tre och fyra gånger så mycket, så det behöver nog specificeras om det är en mekaniserad brigad eller en infanteribrigad. Det tar också en hel del tid att bygga upp detta. Det har vissa konsekvenser för våra möjligheter att nå Natos militära förmågemålsättningar. Jag vill bara säga det rent generellt.

Den andra dimensionen handlar om att få en ökad tillgänglighet av personal. Direktutbildning av värnpliktiga är ett mycket bra instrument för detta. Vi har nu också fina resultat för dem som genomför grundutbildningen. Över 80 procent av dem rekommenderar dessutom andra ungdomar att göra värnplikten och uppfattar den som bra och utvecklande. De är alltså bra ambassadörer. Om man bygger ut värnplikten kraftigt är det klart att det är fler som inte kommer att vara motiverade att göra den, och då kan man riskera att inte få lika bra resultat. Det är krigsförbandens storlek som bör vara avgörande.

Vidare tittar vi på hur vi kan få krigsorganisationen att växa. Jag är inne på samma linje som Hultqvist – den behöver växa. I Roland Ekenbergs utredning tittar man på ökad personaltillgänglighet. Det finns en regel som jag tycker att det kan finnas skäl att se över. Som Ekenberg framhåller: Om man inte har genomfört någon repetitionsutbildning inom tio år åker man per definition automatiskt ut från krigsorganisationen som det är nu. Det tycker jag inte riktigt att vi har råd med. Vi ser över Rolands förslag i positiv anda.

En annan sak som också ökar tillgängligheten av personal och som jag verkligen vill lyfta fram som ett bra och förtjänstfullt arbete är hemvärnets direktutbildning till hemvärnssoldat, som genomfördes i Härnösand. Den gav mycket fina resultat. 152 personer ryckte in, och nästan alla kom igenom utbildningen. Det är en snabb och effektiv utbildningsorganisation som är starkt inspirerad av det fina arbete hemvärnet gjorde för att utbilda ukrainska soldater inom ramen för Interflex.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.