Pål Jonson

Fru talman! Vi har också gett ett uppdrag till länsstyrelserna för att se hur man hanterar sekretess. Det är en utmaning. På beredskapsenheterna finns det en möjlighet att hantera sekretess. Men kommer vi in på saker som berör plan- och bygglagen, Fortifikationsverket och Försvarsmakten krävs det också uppgifter för att kunna hantera sekretess. Det regleras i offentlighets- och sekretesslagen 15 kap. 2 § om försvarssekretess. Vi har identifierat det som en utmaning för tillväxt.

I övrigt har vi gjort saker för att förenkla för myndigheter. Med det totalförsvarsbeslut som vi fattade i december 2020 har vi sagt att vi ska gå mot mer målstyrning av myndigheten och mindre detaljstyrning. Vi ska också förenkla ett antal processer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det har vi gjort till exempel kopplat till tillträdesförordningen. Det innebär att det krävs ett regeringsbeslut så fort det kommer in ett utländskt örlogsfartyg eller ett utländskt statsfartyg till svenskt territorium. I stället för att det ska vara regeringsbeslut har vi gett myndigheterna ett rambeslut. Kommer fartyget från ett Natoland, ett EU-land eller från Schweiz behövs det inget regeringsbeslut. Det är ett exempel på en regelförenkling.

Vi har också underlättat för myndigheter att fatta beslut så att de snabbare ska kunna fatta beslut utan att gå till regeringen. Det berör till exempel Fortifikationsverket.

Tidigare behövdes det ett regeringsbeslut för ett belopp som låg på 75 miljoner. Lars Isacsson vet bättre än jag att när det kommer till plan och bygglagen och investeringar i infrastruktur räcker det inte så långt när man ska återupprätta nya regementen.

I stället för 75 miljoner har regeringen fattat beslut om att man kan gå upp till en beloppsgräns på 200 miljoner så att vi ska få ett effektivare och bättre samarbete mellan våra myndigheter men också i interaktionen med regeringen. Det ska vara mer målstyrning och mindre detaljstyrning, allt i akt och mening att snabba på utvecklingen av totalförsvaret.

Låt mig också beröra miljöbalken. Jag har respekt och förståelse för att Lars Isacsson som tidigare kommunalråd kan detta mycket bättre än jag. Vi har också arbetat med det på Försvarsdepartementet och då i nära dialog med Klimat- och näringsdepartementet.

För att snabbare tillgodose försvarets verksamhetsbehov bereder vi nu på Regeringskansliet möjligheten till ändringar i miljöbalken. Verksamhet som i dag är tillståndspliktig ska i stället kunna bli anmälningspliktig. Vi tittar på det fram till 2029.

Det kan till exempel vara att de Natoländer som kommer in och övar också ska omfattas av Försvarsmaktens miljötillstånd. Det kan också förenkla processer så att man kan få en snabbare tillväxt.

Det är några av de frågor som vi har arbetat med på Regeringskansliet. Vi har också gett höjt beställningsbemyndigande till FMV att kunna göra beställningar utan att nödvändigtvis behöva gå till regeringen i varje givet läge.

Fru talman! Tack, Lars Isacsson, för en bred men också angelägen interpellation! Jag vet att Lars Isacsson inte sitter i försvarsutskottet. Jag blir extra glad för de ledamöter som engagerar sig inom vårt område fast de jobbar i ett annat utskott och för att de är engagerade i uppbyggnaden av totalförsvaret i sitt eget hemlän.

Jag delar i flera avseenden många av de analyser som Lars Isacsson gör i sin interpellation. Samtidigt vill jag varken svartmåla eller skönmåla utvecklingen. Försvarsberedningen gjorde en kontrollstation av det totalförsvarsbeslut som kammaren fattade den 15 december 2020. Då utvärderade man hur arbetet gick fram till våren 2023.

Där konstaterade man att de tidsangivelser som fanns i försvarsbeslutet 2020 i allt väsentligt höll takten. Sedan fanns det problem på just de tre områden som Lars Isacsson tar upp. Det var infrastruktur, personal och materiel, men det följde tidsplanen.

Till det som har påverkat utvecklingen av totalförsvaret, och som jag tycker att man ska ha respekt för, hör Försvarsmaktens förutsättningar. Försvarsmakten påverkas av det försämrade omvärldsläget. Det påverkar också tillväxten i åtminstone tre avseenden.

Natointrädet påverkar tillväxten såtillvida att en hel del officerare kommer att bli engagerade i Natos ledningsstruktur. Det tar mycket kraft och energi att nu arbeta med Natos gemensamma försvarsplanering.

Givetvis påverkar det försämrade säkerhetsläget också Försvarsmaktens tillväxt i och med de beredskapsåtgärder som Försvarsmakten nu vidtar. Försvarsmakten jobbar nu mycket mer aktivt och flyttar runt resurser och förmågor i hela landet för att hantera ett försämrat omvärldsläge.

Men det handlar inte minst om stödet till Ukraina, som det råder en bred samsyn om.

Detta är förutsättningarna, vill jag understryka, och tillväxten påverkas naturligtvis av de faktorerna. Med det sagt har vi från regeringens sida på Försvarsdepartementet, både jag och Carl-Oskar Bohlin, arbetat relativt intensivt med dessa frågor för att kunna skapa bättre förutsättningar för tillväxt.

Om det förut var så att vi hade ont om pengar men gott om tid är vi nu i ett läge där vi har fördubblat försvarsinvesteringarna från 2020 till 2024 från 60 miljarder till 119 miljarder. Det är en fördubbling. Vi har nu väsentligt mer pengar än vad vi har haft tidigare. Men vi har mindre tid, eftersom säkerhetsläget har försämrats. Därför brådskar det, precis som Lars Isacsson säger i sin interpellation, med uppbyggnaden av totalförsvaret.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

De åtgärder som vi har vidtagit är de som en regering kan påverka. Det är till exempel myndighetsstyrning. Vi har gett i uppgift till FMV att förenkla sina beslutsprocesser. Vi har också gett i uppgift till Fortifikationsverket, Försvarsmakten och även FMV att titta på regelförenklingar. Det tror jag kan vara viktigt. Jag vet att myndigheterna arbetar intensivt med att skapa de regelförenklingar internt och mellan myndigheterna som är viktiga.

Vi har naturligtvis också tillfört mer medel. En sådan myndighet som till exempel Fortifikationsverket har en nyckelroll. Samtidigt har Fortifikationsverket nu mycket arbete att göra när vi återetablerar Försvarsmakten på en lång rad ställen. Vi återupprättar fyra regementen.

Fortifikationsverket har ökat sin personalstyrka med 10 procent på ett år. Det är helt nödvändigt för att kunna korta ned olika ledtider och få en effektivare process och en snabbare och starkare uppbyggnad av totalförsvaret.

Fru talman! Lars Isacsson har frågat mig vad regeringen gör för att undanröja hinder för uppbyggnaden av totalförsvaret. Lars Isacsson har ställt ett antal frågor, och därför blir mitt svar rätt så långt.

Frågorna avser vilka initiativ jag och regeringen har tagit för att undanröja hinder för Sveriges militära utbyggnad i regelverk, förordningar och lagar, på vilket sätt regeringen har sett till att Fortifikationsverket har rätt kompetens och resurser på plats för att hantera totalförsvarets utbyggnad, på vilket sätt regeringen gett länsstyrelserna i uppdrag att bidra till Sveriges militära utbyggnad i stället för att bromsa eller stoppa den samt om regeringen är redo att avgöra målkonflikter till totalförsvarets fördel.

Det säkerhetspolitiska läget i omvärlden kräver att Sverige har ett starkare försvar. Det finns en bred politisk enighet om att förmågan inom hela totalförsvaret, både det militära och det civila försvaret, måste öka skyndsamt. Regeringen har därför vidtagit flera åtgärder för att möjliggöra detta.

Framgångsrik tillväxt av det militära försvaret kräver samordning mellan personalområdet, försvarsmateriel och infrastruktur. Processen från beställning av förmåga i försvarsbesluten till leverans av användbar förmåga är omfattande. Ledtiderna inom områdena personal, materiel och infrastruktur skiljer sig något åt men har det gemensamt att de är långa.

Under 2023 och 2024 har jag tagit initiativ till dialogmöten med berörda myndigheter avseende hur styrning och uppföljning kan utvecklas och för att diskutera hur myndigheterna kan utveckla sina samarbeten för att åstadkomma bättre förutsättningar för tillväxt i det militära försvaret. Jag konstaterar att myndigheterna arbetar aktivt med att förkorta ledtider och effektivisera sina samarbeten.

Ändamålsenlig infrastruktur och övningsområden är en förutsättning för att Försvarsmakten ska kunna växa i den takt som krävs. Försvarsmakten har behov av att kraftigt utöka sin övningsverksamhet. Processerna för att ändra myndighetens miljötillstånd är dock omfattande och tar lång tid.

För att kunna öva i den utsträckning som krävs under tiden det tar att ändra miljötillstånden har Försvarsmakten hemställt om tillfälliga ändringar av miljötillstånds- och anmälningsplikten i miljöbalken. Försvarsmaktens möjlighet att öva ändamålsenligt är viktig för regeringen, och frågan bereds för närvarande inom Regeringskansliet.

Fortifikationsverket har en viktig roll i utbyggnaden av det militära försvaret. Regeringen har därför i regleringsbreven för 2023 och 2024 tydliggjort att myndigheten ska bidra till att det övergripande målet för det militära försvaret uppnås.

Det är Fortifikationsverkets ledning som gentemot regeringen bär ansvaret för att verksamheten bedrivs på ett väl fungerande och effektivt sätt. Regeringen har förordnat en ny styrelse och omförordnat myndighetens generaldirektör för att säkerställa att ledningen för myndigheten har rätt kompetens och stabilitet för att kunna omhänderta sina uppgifter.

Länsstyrelserna har en viktig roll både som samordnare av de statliga intressena i samhällsplaneringen och i utvecklingen av totalförsvaret. De ska stödja den regionala och lokala nivån i utvecklingen av totalförsvaret och ansvarar bland annat för uppföljning av kommunernas arbete med civilt försvar. För att säkerställa länsstyrelsernas möjligheter att stödja kommunernas arbete tillfördes länsstyrelserna 60 miljoner kronor årligen från och med 2023.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Länsstyrelserna har att handlägga lov- och tillståndsärenden enligt gällande lagar och förordningar. I de ärenden som rör försvaret är det regeringen som är sista prövningsinstans.

Regeringen kommer att fortsätta att vidta nödvändiga åtgärder för att totalförsvaret ska utvecklas i den takt som krävs.

Fru talman! Vad bra! Försvarspolitik är en lagsport. Det här gör jag gärna tillsammans, och sättet vi hanterar det på är att vi tillsätter Försvarsberedningen. Det har vi i regeringen prioriterat. Jag kan konstatera att statsministern var med när vi presenterade detta, och det är ett uttryck för att vi vill hitta de här breda överenskommelserna kopplade till säkerhets- och försvarspolitiken.

Jag tycker att Försvarsberedningen ska få arbeta i fred utan att jag som ansvarigt statsråd går in och pekar ut delar i ÖB:s militära råd som fel eller bra, för om jag gör det tror jag att det kommer att bli svårare för Försvarsberedningens ledamöter att hitta samsyn.

Jag vill inte ha styrning av Försvarsberedningen, utan jag vill att den ska få verka självständigt. Jag vet inte om Peter Hultqvist har upplevt att vi har försökt påverka omvärldsanalysen eller utformningen av det civila försvaret. Jag tycker att Försvarsberedningen har tjänat oss väl, och det har den till del gjort därför att den har fått arbeta självständigt. Det tänker jag fortsätta värna.

Sedan är det ju inte så att vi inte har någonting annat två brigader till 2030, utan arbetet fortsätter med den tredje brigaden och även stridsgruppen som ska vara på Gotland. De finns och är befintliga. Den värdering som ÖB gjorde var att Natomedlemskapet kommer att påverka militärgeografin och att det då är viktigare att ha strategisk rörlighet i de två brigaderna så att de ska kunna deplojeras utanför Sverige och att man först gör färdigt dem och senare fokuserar på de andra två brigaderna.

Detta är ett råd. Jag är inte låst vid det, och jag tror inte att Försvarsberedningen är låst vid det. Jag önskar bara att Försvarsberedningen ska hitta en bred överenskommelse kopplad till försvarsekonomin, grundorganisationen och krigsorganisationen. Det är bra för Sverige om vi kan hitta de överenskommelserna.

Tack, Peter Hultqvist, för interpellationen!

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Låt mig då vara tydlig på två punkter.

Föredrar jag att hela krigsorganisationen färdigställs till 2030 eller till 2035? Det är väldigt enkelt - jag skulle precis som Peter Hultqvist föredra att hela försvarsorganisationen är färdig till 2030. Det är solklart. Vi behöver en starkare försvarsförmåga. Men jag lyssnar på och tar intryck av professionen, och jag tror att ÖB med flera har ett genomarbetat råd. Det betyder inte att Försvarsberedningen måste följa det, men jag tycker att det är ett viktigt ingångsvärde till Försvarsberedningens vidare arbete. Jag vet ju att man har arbetat hårt inom Försvarsmakten för att få fram det här underlaget. Man har gjort krigsspel på det och utvärderat det. Därför tycker jag att det är ett viktigt inspel till Försvarsberedningens arbete. Men, återigen, det är Försvarsberedningen som kommer med förslaget baserat på dess avvägning av hur man anser att krigs- och grundorganisationen ska uppfyllas.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det vi möjligtvis kan ha skilda uppfattningar om är om vi ska etablera nya brigader eller om vi ska färdigställa dem vi påbörjat. Jag tycker att det har varit för mycket inom försvarspolitiken om att vi ska ha nya brigader utan att göra färdigt arbetet i de brigader vi har. Vi vet i dag att vi har brister i fråga om våra brigader, inte minst rörande logistik och underhåll, tillgänglighet till ammunition och till del också strategisk rörlighet. Jag tycker att det är viktigt att man färdigställer de brigader man har innan man pekar ut nya. Där är det en obalans som Försvarsmakten pekat på mellan verkansförband, det vill säga manöverförbanden, stridsvagnarna och artilleriet, och sådant som logistik och underhåll.

När jag säger att kärnan i vår försvarsförmåga består av materiellt och personellt uppfyllda krigsförband betyder det att också brigaderna ska vara materiellt och personellt uppfyllda. Det tycker jag är viktigt. Vi kan prata om hur många brigader vi vill, men finns det inte personell uppfyllnad i dem har de ju inte den försvarsförmåga och den krigsavhållande förmåga som vi eftersträvar. Det är därför jag tycker att det är viktigt att man fastställer typförband så att man vet hur många stridsvagnar och hur många stridsfordon som ska ingå i en brigad.

Det jag också känner oro inför är frågan kopplad till personlig utrustning, för det indikerar brister. Personlig utrustning är ett problem och någonting som negativt påverkar grundutbildningen för värnpliktiga. Det är också en indikation på vår förmåga till mobilisering. Där får regeringen besluta att Försvarsmakten får komma och redovisa hur arbetet med organisationsbestämmande, materiel och personlig utrustning fortskrider. Jag tror att det är nödvändigt så att vi får ordning och reda och bättre förutsättningar för tillväxt, inte minst inom armén. Jag tror att jag och Peter Hultqvist är eniga om att markstridskrafterna har varit väldigt viktiga och centrala under kriget i Ukraina.

Fru talman! Låt mig då vara tydlig med vad som står i ÖB:s råd och vad som inte står där. Det är inte fråga om en sänkning av ambitionen i volym utan en sänkning av ambitionen i termer av tid. Vad man säger är att Sverige behöver tre brigader plus även den fjärde brigaden och också en reducerad stridsgrupp. Vad man säger är också att det kommer att ta längre tid än fram till 2030 att bli klar med detta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är alltså inte bara så att vi har två brigader och sedan ingenting mer. Jag vill vara tydlig med detta så att man inte misstolkar vad ÖB har sagt.

Skälen till att ÖB har sagt detta är egentligen två, och dem känner Peter Hultqvist till. Det ena är att Ukrainastödet, som jag uppfattar att vi i grunden är helt eniga om behövs och ska vara starkt, naturligtvis påverkar Försvarsmaktens tillväxt. Det vore konstigt annars. Det påverkar Försvarsmaktens tillväxt på grund av att vi har gjort omfattande utbildningsinsatser av ukrainska soldater både i Sverige och utomlands, och då är det svårare att utbilda nya förband. Men framför allt påverkar det på materielsidan. Vi har till exempel donerat 50 stridsfordon och ett antal Archerpjäser och stridsvagnar, så det är naturligt.

Det andra som ÖB pekar på är att i och med Natomedlemskapet förväntas vi naturligtvis inte bara att försvara Sverige, utan vi kommer att delta i Natos gemensamma försvar. Då har ÖB pekat på att man måste färdigställa två av brigaderna först och se till att de även har strategisk rörlighet, det vill säga att de kan flyttas utanför det svenska territoriet.

Fördröjningen i färdigställandet av krigsorganisationen handlar i grunden om detta. Som en anpassning till Natomedlemskapet för att förstärka de två brigaderna men naturligtvis också för att hantera ersättningsanskaffningar på materielsidan på grund av de donationer vi har gjort till Ukraina blir den inte färdig fram till 2030 utan till 2035.

Jag har tillsatt Försvarsberedningen. Jag tänker inte föregripa Försvarsberedningens slutsatser, för om jag går ut och pekar ut att det och det ska vi åtgärda eller det och det regementet ska vi ha skapar jag just de låsningar som Peter Hultqvist pratar om.

Han undrar vilken påtryckning regeringen utövar på delar av Försvarsberedningen. Vi utövar ingen påtryckning. Om jag däremot går ut och tillstyrker eller avskriver olika delar i ÖB:s militära råd och liksom låser Försvarsberedningen tror jag att jag skapar sämre förutsättningar för Försvarsberedningens ledamöter att hitta en bred samsyn kring säkerhets- och försvarspolitiken och den kommande krigs- och grundorganisationen.

Låt mig bara säga en sak som jag tycker är principiellt viktig och som jag försöker att återkomma till i alla mina anföranden. Det är att kärnan i vår försvarsförmåga består av materiellt och personellt uppfyllda krigsförband. Där finns det brister, framför allt inom armén. Under alltför lång tid har armén haft för svårt att få materiell tilldelning, och när det kommer till förbanden vill jag se fastställda typförband så att vi vet hur många stridsvagnar och hur många stridsfordon som ska ingå i varje brigad. Den ordningen har vi haft förut.

Det finns också andra utmaningar kopplat framför allt till markstridskrafterna och armén när det gäller personlig utrustning. Jag återkommer till det.

Fru talman! Peter Hultqvist har frågat mig vilka slutsatser jag drar av ÖB:s militära råd när det gäller brigadförmågan och vilka åtgärder jag anser ska vidtas i förhållande till detta.

Kärnan i vår försvarsförmåga är personellt och materiellt uppfyllda och samövade krigsförband. Som ett resultat av det senaste försvarsbeslutet 2020, med försvar mot väpnat angrepp som Försvarsmaktens huvuduppgift, är Försvarsmaktens krigsorganisation under omorganisering och tillväxt i perioden fram till 2030. Krigsorganisationen växer från cirka 60 000 till drygt 100 000 befattningar plus reserver. Det är nära nog en fördubbling och kräver att personal- och materielförsörjningen fungerar. Det ställer också krav på att grundorganisationen har förutsättningar att kunna producera krigsförband.

Armén växer och omorganiseras också. Enligt det liggande försvarsbeslutet ska armén i huvudsak bestå av tre mekaniserade brigader, en reducerad motoriserad brigad och en förstärkt mekaniserad bataljon 2030. Till detta kommer en rad fristående och stödjande förband. Armén utvecklar även förmågan att strida i division där flera brigader ingår.

Överbefälhavaren inkom med ett militärt råd den 6 november 2023. I sammanhanget bör det nämnas att det är just ett råd och en viktig del bland flera andra rapporter och underlag för att ge en samlad bild av nuläget. I sitt råd anför överbefälhavaren en fördröjning av intagandet av beslutad krigsorganisation till år 2035. Det är främst med hänsyn till att omvärldsläget med tillhörande beredskap, materielens beskaffenhet, kommande medlemskap i Nato och det omfattande stödet till Ukraina påverkar möjligheterna till krigsförbandsproduktion. Myndigheten konstaterar att utgångsläget bland annat innebär en fördröjning av uppsättandet av brigaderna. Enligt de uppgifter som jag har från Försvarsmakten grundar sig den huvudsakliga anledningen till fördröjandet av brigaderna på tillgången till materiel.

Med hänsyn till omvärldsläget och vårt medlemskap i Nato står vi nu inför ett nytt försvarsbeslut, där regeringen kommer att lämna en totalförsvarsproposition till hösten. Med Försvarsberedningens pågående arbete och rapportering samt Försvarsmaktens underlag inhämtar regeringen fortlöpande information inför det kommande försvarsbeslutet.

Möjligheten till krigsförbandsproduktion är en prioriterad fråga, inte minst för att Nato som organisation inte bedriver någon sådan utan det faller på medlemsländernas ansvar.

Det finns en bred politisk enighet om vår säkerhets- och försvarspolitik och om behovet av att stärka vårt försvar och därmed det kollektiva försvaret inom ramen för Nato. Det är också av största vikt att vi fortsätter med vårt stöd till Ukraina och landets möjligheter att försvara sig mot Rysslands anfallskrig och olagliga angrepp.

Fru talman! Tack, Markus Selin, för interpellationsdebatten! Den svenska försvarsindustrin har varit och är framgångsrik. Den är helt privatägd. Jag tror faktiskt att det i grunden har varit bra att den inte har varit förstatligad, för jag tror att dessa försvarsföretag och ingenjörer i flera avseenden har en bättre förmåga att driva den verksamheten. Sedan utesluter jag inte att man behöver se över rådigheten. Det finns också krav. Det handlar om risk för utländskt förvärv av försvarsföretag och sådant. Det får vi naturligtvis titta vidare på.

Låt mig lyfta upp något som jag vet ligger Markus Selin varmt om hjärtat men som inte har berörts. Det gäller tillgången till ingenjörer för försvarsindustrin. Interpellationen berörde ju vad vi kan göra när det gäller detta. Många av försvarsföretagen säger när jag träffar dem att grunden för deras verksamhet är att det finns en stark teknisk och naturvetenskaplig verksamhet i Sverige. Man brukar säga att det är jätteviktigt att ungarna lär sig matte och NO i skolan. Jag vet att flera av dessa företag gör riktade satsningar på universitet men även på gymnasieskolor när det gäller detta.

Regeringen satsar också på det som heter STEM, som Markus Selin vet. Det är speciella satsningar på att fler människor ska välja ingenjörsyrket. Det är viktigt för vårt välstånd. Men det är också viktigt för försvarsindustrins kompetensförsörjning att den taktiska och naturvetenskapliga basen vidareutvecklas i Sverige i och med att detta är en väldigt kvalificerad teknisk verksamhet. Jag ville bara avsluta med den dimensionen.

Jag tackar Markus Selin så mycket för denna interpellationsdebatt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Det är en intressant debatt om var de ideologiska skiljelinjerna går på det här området. Men låt mig försöka bena ut några av de saker som Markus Selin tar upp.

Hur ser jag på en materielförsörjningsstrategi? Jag tycker definitivt att vi behöver en ny materielförsörjningsstrategi, men vi behöver också en försvarsindustristrategi. Det är till viss del två sidor av samma mynt. Därför arbetar nu regeringen med att ta fram en ny försvarsindustri- och materielförsörjningsstrategi. Vi är också behjälpta av att den förra regeringen tillsatte en utredning som Gunnar Holmgren gjorde. Den hoppas jag att vi ska kunna omvandla till en försvarsindustri- och materielförsörjningsstrategi före årets slut, för det kommer att behövas.

Det finns aspekter på den här marknaden som innebär att det inte är som vilken köpar- och säljarmarknad som helst. Det finns vissa statsinterventionistiska inslag. Markus Selin talar om statliga garantier, och frågan är väl vad som menas med det. Nu går vi in tillsammans med företaget Nammo och EU och delfinansierar gjuteriverksamhet på ett företag. Det innebär ju att vi kommer att investera i det företaget. För mig är det en form av statlig garanti. Vi är villiga att göra vår del, företaget är villigt att göra sin del och så återstår det att se om EU är villigt att göra sin del. Men detta är alltså en statsinterventionistisk aspekt på detta. Det behövs om vi ska få fram artilleriammunition.

Om vi ska vara framgångsrika med det som heter ASAP har företaget sagt att man inom ett par år skulle kunna få en tredubbling av produktionen av artillerigranater. Det kommer att behövas. Jag kan också konstatera att man nu producerar dubbelt så mycket artilllerigranater i företaget som för något år sedan. Försvarsindustrin själv har ju också vidtagit åtgärder.

Var ligger då den ideologiska skillnaden? Jag brukar säga att vi ska förhålla oss till vår egen försvarsindustri. Det tycker jag är rimligt, för det är en del av vår försvarsförmåga.

Sedan kan man titta på ägandeförhållanden. Vi har ju under en socialdemokratisk försvarsminister, Björn von Sydow, valt att privatisera hela försvarsindustrin. Det gjorde vi 1998. Då gjorde vi viktiga vägval inom försvarsindustrin. Man privatiserade hela försvarsindustrin. Celsius var den sista statligt ägda delen. Man öppnade också för utlandsägande, och det har nog i grunden varit bra. Jag är inte helt säker på att försvarsföretag som Bofors och Hägglunds under den tid då det var stora neddragningar skulle ha överlevt som privata företag. Det tredje man gjorde var att man uppmanade försvarsföretagen att gå ut på den internationella marknaden och exportera.

Jag tycker i grunden att Björn von Sydow hade ett rimligt förhållningssätt då. Nu när vi behöver försvarsindustrin igen går vi in i Nato med en stark försvarsindustri, för vi har vidmakthållit kompetens. Nu ökar försvarsindustrin i styrka och omfattning, och det är en viktig del av vår samlade försvarsförmåga. Däremot är jag inte övertygad om att det är just ägandeförhållandena som är avgörande för produktionen.

Man kan diskutera fram och tillbaka kopplat till rådighet i detta. Det utesluter jag inte är kopplat till olika former av golden share och så vidare. Men jag är inte säker på att vi är betjänta av en statlig försvarsindustri. Det har man i till exempel Sydeuropa. Jag är inte säker på att staten är mer effektiv när det gäller att driva försvarsföretag än vad företagare är. Sedan omges denna verksamhet naturligtvis av speciella förtecken.

Fru talman! Jag tackar Markus Selin för en viktig interpellation.

Markus Selin ger uttryck för den socialdemokratiska synen, men jag kan konstatera att den inte skiljer sig speciellt mycket från den moderata synen på det här området.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Låt mig börja med att slå fast ett antal saker. En stark försvarsindustri utgör en del av vår samlade försvarsförmåga, vilket är något som vi har sett i samband med kriget i Ukraina som är ett utnötningskrig men också - ursäkta att det nu kommer en anglicism - ett war of warehouses eller ett krig mellan olika lager. Att ha en stark försvarsindustri är nödvändigt för ett starkt försvar och en krigsavhållande förmåga. Det är också något som jag med all tydlighet har sett i EU och Ukraina.

Hur kan vi då stötta Ukraina på det här området? Det kan vi göra egentligen på tre sätt. Vi kan donera artilleriammunition från våra egna lager, men vi vet att våra egna lager inte är obegränsade. Det finns krav på våra egna lager för vår egen försvarsförmåga och också krav inom Nato. Vi har donerat artilleriammunition till Ukraina.

Den andra dimensionen handlar om att gemensamt upphandla artilleriammunition tillsammans med andra länder, och det gör vi redan. Det har vi gjort tillsammans med Norge och Danmark för att kunna skicka ammunition till Ukraina direkt från försvarsindustrin. Fördelen med de gemensamma upphandlingarna är att vi kan lägga större beställningar. Då kan man skapa större beläggning för försvarsindustrin, så att industrin vet att de får sina ordrar, och man kan i någon mån också pressa priserna.

Det tredje vi kan göra är att använda ekonomiska medel för andra länder eller aktörer att upphandla artilleriammunition. Det har vi också använt oss av. Det finns ett EU-initiativ på det här området. Det finns också, som Markus Selin säkert känner till, ett tjeckiskt initiativ på det här området. Vi för nära diskussioner med Tjeckien nu, och jag hoppas att vi ska kunna komma i mål också där.

Detta är några av de saker vi gör för att stötta Ukraina med artilleriammunition. Det är helt nödvändigt. Ukraina har ett närmast akut behov av både fler luftvärnssystem och artilleriammunition.

Bland det vi gör på hemmaplan för att stimulera den långsiktiga efterfrågan som försvarsindustrin är tydlig med att man behöver kan jag nämna att vi har börjat lägga längre beställningar som löper över flera år. Vi har till exempel från General Dynamics upphandlat 84-millimeters ammunition till Carl Gustaf. Försvarets materielverk sitter nu i diskussion om det som heter strategiska partnerskapsavtal med försvarsföretag för att kunna skapa förmåga till försörjningssäkerhet, så att försvarsindustrin har förmåga att leverera både i fred, kris och krig. Försvarsindustrin ska också kunna veta att det finns förutsättningar att få längre beställningar.

Vi har också valt att undanta kaliberbunden ammunition från konkurrensupphandlingar. Det kan medföra högre pris, men poängen är ju att vi kan lägga beställningar och rikta beställningar över flera år framöver. Försvarsindustrin måste, inte minst när det kommer till artilleriammunition, veta att det kommer beställningar över tid. Genom att vi med dessa åtgärder kan rikta upphandlingar mot ett begränsat antal leverantörer har de möjlighet att också investera i sin produktionsförmåga.

Avslutningsvis: Vi gör också detta i nära samverkan med försvarsföretagen. Genom ASAP avdelar vi ju statliga medel, i det här fallet för att gå in och finansiera gjuteriverksamhet inom ramen för Nammo. Jag tycker att det är bra att det finns ett europeiskt samarbete. Det räcker inte bara med vad Sverige gör, utan det är bra att det finns ett koordinerat samarbete inom hela EU när det kommer till tillgängligheten för artilleriammunition.

Fru talman! Markus Selin har frågat mig vilka åtgärder jag vidtagit eller avser att vidta, genom EU eller nationellt, för att den svenska försvarsindustrins tillverkningskapacitet ska öka.

I det nya säkerhetspolitiska läget utgör försvarsindustrin och produktionskapaciteten en betydande del av vår samlade försvarsförmåga. Sveriges försvarsindustri är en nationell tillgång som bidrar till vårt lands säkerhet och försvar. Det ligger i Sveriges intresse att upprätthålla en stark inhemsk försvarsindustriell bas. Försvarsindustrin bidrar med kritisk kompetens, produktionskapacitet och innovationskraft. I budgetpropositionen för 2024 anger regeringen att försörjningstryggheten bör fortsätta att utvecklas för att kraven på krigsförbandens uthållighet ska kunna tillgodoses.

Regeringen tittar således brett på alla möjligheter att stärka försvarsindustrins produktionskapacitet. Staten har börjat lägga mer långsiktiga beställningar i syfte att ge företagen större förutsebarhet och därmed bättre möjligheter att öka sin produktionskapacitet. Det pågår vidare ett arbete med att ta fram strategiska partnerskapsavtal med företag i syfte att säkerställa en tillfredsställande nivå av försörjningssäkerhet. Sverige har också avtalat med övriga nordiska länder om gemensam anskaffning av ammunition, och en första sådan beställning har lagts. Slutligen har Försvarets materielverk tecknat avtal med ammunitionstillverkaren Nammo om att stödja företagets projektansökan inom ramen för EU-initiativet ASAP, Act in Support of Ammunition Production, för investering i ökad produktionskapacitet av artilleriammunition i Sverige. Avtalet syftar också till att öka leveranserna av 155-millimeters artilleriammunition och stärka försörjningssäkerheten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Tack, Markus Selin, för interpellationsdebatten! Att Sverige hela tiden hänger med i den snabba militärtekniska utvecklingen är viktigt. Vi har lanserat det som ett försvars- och innovationsinitiativ som till stora delar handlar om att kunna tillgodogöra oss den snabba civila teknologin men också snabbt kunna omforma den till militär förmåga. Det gör vi specifika satsningar på. Men Sverige kommer sannolikt inte att vara kvantitativt överlägset en motståndare. Därför är det extra viktigt att vi har hög kvalitet och hög teknisk förmåga, vilket vi inte minst har tack vare den starka svenska försvarsindustrin, som jag tror att vi kommer att fortsätta diskutera inom kort.

Låt mig bara säga när det gäller skyddet av storförsvarsområdet, och som egentligen är förändringen sedan i går, är att vi också omfattas av artikel 5. Det innebär att vi inte kommer att försvara Sverige själva utan göra det tillsammans med andra länder. Det innebär att delar av vårt territorium också kommer att innefattas i Natos gemensamma försvarsplanering. Fördelen med det är att man kan ha designerade förband och förmågor, som tillsammans med andra kan arbeta för att skydda Stockholm men också övriga Sverige.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Jag tolkar det som att jag och Markus Selin är eniga beträffande vikten av luftvärn för befolkningscentrum. Det är bra att flera åtgärder har gjorts när det gäller Patriot och IRIS-T.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag kan också säga att riksdagen under den förra mandatperioden tillkännagav till regeringen vikten av att skynda på arbetet med att utveckla en långräckviddig förmåga. Det är också ett sätt att kunna avskräcka från att själv bli måltavla för de långräckviddiga fjärrbekämpningarna, och det är därigenom krigsavhållande.

Jag kan konstatera att andra länder i vårt eget närområde har satsat hårt på långräckviddig förmåga, som Markus Selin vet. Finland har ett system som heter JASSM. I Tyskland har man ett system som heter Taurus, och även i Polen har man långräckviddig förmåga.

Det är en del av den moderna krigföringen. Sverige behöver också utveckla den förmågan och den doktrinutveckling som kommer med en sådan förmåga. Jag kan tänka mig att det också finns en förväntan bland de övriga allierade inom Nato att vi också kan bidra till den förmågan. Även Norge har det.

Låt mig säga något kopplat till nya organisationsenheter. Det handlar om en organisationsenhet som ligger utanför Stockholmsområdet och är lite utanför frågan i interpellationen.

Jag har tillsatt en försvarsberedning. Jag vill hitta en bred överenskommelse om försvaret, grundorganisationen och försvarsekonomin. Jag kommer inte att föregripa den genom att peka ut enskilda militära förmågor eller organisationsenheter eftersom det riskerar att skapa en låsning.

Jag kommer inte att vare sig avskriva eller tillskriva det som Markus Selin föreslår. Markus Selin vet att Försvarsmakten är väldigt tydlig i sitt underlag i ÖB:s militära råd: inga fler nya organisationsenheter.

Man anser att Sverige ytterst inte försvaras av regementen utan av krigsförband. Det finns en oro när man etablerar nya grundorganisationer för att man då binder upp väldigt många stabsofficerare till de regementena.

Återigen: Jag ska inte föregripa den försvarsberedning som jag själv har tillsatt. Den måste få arbeta i lugn och ro. Vi kommer från regeringens sida som alltid att eftersträva en bred överenskommelse om säkerhets- och försvarspolitiken.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Tack, Markus Selin, för interpellationen!

Gårdagens besked att vi nu är fullt ut allierade med Nato har en starkt avskräckande effekt gentemot varje typ av frestelse till aggression. Man vet att om man angriper Sverige angriper man också de andra 31 allierade. Det kommer att skapa bättre förutsättningar för oss att leva i fred och slippa sådana provokationer som Markus Selin berättade om kopplade till det ryska militära agerande som vi har sett över tid. Det har varit aggressivt i vårt eget närområde.

Låt mig säga några ord kopplade till Stockholmsområdet. Jag tycker att Markus Selin resonerar klokt kring den strategiska betydelsen. Här finns naturligtvis den centrala statsledningen, riksdagen, departementen, många myndigheter och företag som bedriver samhällsviktig verksamhet. Det är en stor befolkningskoncentration i hela Mälardalen.

Om man benar ut de här frågorna handlar de nog om befolkningsskydd, det civila försvaret och förmågan att transportera ett stort antal människor vid eventuell höjd beredskap och krig. Det är komplext.

Vi vidtar också ett antal åtgärder för att stärka det civila försvaret inte minst när det kommer till befolkningsskydd men också att öva uttag kopplat till transporter och kommunikation, något som är mycket angeläget för ett stärkt civilt försvar.

Vi har också till del återaktiverat civilplikten, som jag uppfattar att det finns en bred samsyn om. Den är i huvudsak fokuserad på räddningstjänst. Det är viktigt. En av erfarenheterna från kriget i Ukraina är att räddningstjänsten sätts på väldigt stora prov vid ett väpnat angrepp.

En annan erfarenhet kopplat till kriget i Ukraina är hur viktigt olika typer av luftvärnssystem är. Vi ser att Ryssland har utvecklat sin förmåga att bedriva fjärrstrid. Det ser vi att man gör både från luften och från havsbaserade plattformar. Det finns ett antal olika typer av robotar och missiler som man använder.

Det pekar på hur viktigt luftförsvarsdimensionen är. Markus Selin vet också om att vi arbetar på att vidareutveckla luftvärnssystemet Patriot som anskaffades under den förra regeringens tid. Vi har också IRIS-T. Skyddet av befolkningscentrum i huvudstaden är ett sådant ställe där det kan behöva avdelas mer luftvärn.

Samtidigt får man ställa sig samma fråga som ukrainarna gör. Ska man använda det för befolkningsskydd, ska man använda det för att skydda den militära förmågan, eller kan man använda det för att skydda den civila infrastrukturen? Det är svåra avvägningar som ukrainarna måste göra.

Jag var i Ukraina i förra veckan och förde samtal. Det är helt avgörande att de fortsatt får tillgång till fler luftvärnssystem. Det är för att hindra att Ryssland är framgångsrikt med sina långräckviddiga robotar och missiler men också för att se till att Ryssland inte får luftherravälde.

Luftförsvar är en sådan komponent som är väldigt viktig för olika typer av befolkningscentrum och inte minst för Stockholmsområdet.

Fru talman! har frågat mig vilka framtida utmaningar för försvaret av Stockholm och Stockholmsregionen som jag ser och vilka åtgärder jag avser att vidta på området.

Huvudstaden och Stockholmsregionen är av central strategisk betydelse men också del av en större militärgeografisk helhet. Mellersta militärregionen är ett av flera militärstrategiskt viktiga områden i Sverige.

Försvarsmakten bedriver kontinuerligt försvarsplanering tillsammans med de viktigaste aktörerna inom det civila försvaret. Den omfattar olika scenarier, ytterst för att kunna möta ett väpnat angrepp.

Upprustningen av det svenska försvaret innebär att Försvarsmaktens möjligheter att verka över Sveriges yta ökar. Redan nuvarande försvarsbeslut innebär en förstärkning av förbanden i mellersta Sverige vilket medför utökade möjligheter för Försvarsmakten att verka i huvudstadsområdet.

Flertalet förband i Försvarsmaktens krigsorganisation har operativ rörlighet och kan vid behov koncentreras till ett eller flera områden. I Stockholmsområdet finns ett antal militära förband ur Försvarsmaktens grundorganisation, från samtliga försvarsgrenar och från hemvärnet. Ur dessa grundorganisationsenheter organiseras krigsförband vars uppgift är att försvara Sverige mot ett väpnat angrepp.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Hösten 2024 planerar regeringen att överlämna en proposition till riksdagen om totalförsvarets fortsatta utveckling. Diskussionen om försvarets utveckling behöver föras utifrån behovet att kunna försvara Sverige mot ett väpnat angrepp och vårt medlemskap i Nato. Försvaret av Sverige kommer framgent att ske inom ramen för de allierades kollektiva försvar, vilket ökar Sveriges säkerhet. Sveriges krigsorganisation och totalförsvar utgör vårt viktigaste bidrag till Nato och samtidigt till försvaret av Sverige.

Det väpnade angreppet är dimensionerande för all totalförsvarsplanering som bedrivs, vilket inkluderar såväl beredskapsmyndigheter som regioners och kommuners beredskapsplanering. Alla regioner och kommuner har ett ansvar för att se till att den egna verksamheten fungerar även vid kris och krig. Det är mycket viktigt att beredskapsplaneringen fortsätter hos alla aktörer inom totalförsvaret.

Fru talman! Tack, Johan Andersson, för den här debatten! Jag uppskattar att Johan Andersson är ute och besöker skolor och pratar om säkerhets- och försvarsfrågor. Jag märker ett ökat intresse kring de här frågorna, inte minst bland ungdomar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det jag vill understryka, som jag uppfattar att Försvarsmakten gör alldeles utmärkt, är att skolinformatörer åker ut till skolor och får väldigt fina resultat eftersom man höjer kunskapsnivån bland ungdomar kopplat till vad det aktuella säkerhets- och försvarsläget medför och också vad det innebär att göra värnplikt. De resultaten har varit bra, och skolinformatörernas insatser är ett bra sätt att höja medvetenheten bland unga människor.

Grunden för vår personalförsörjning består av värnpliktiga, och den bygger ytterst på att vi har värnpliktiga som trivs i Försvarsmakten och vill fortsätta inom Försvarsmakten. Resultaten är numera fina. Över 82 procent av de värnpliktiga uppfattar det som en positiv erfarenhet att genomföra värnplikten. Över hälften av dem säger att de vill fortsätta inom Försvarsmakten i en eller annan form. Direkt efter avslutad värnplikt brukar ungefär 25 procent fortsätta, men många kan också fortsätta sitt engagemang i någon frivillig försvarsorganisation eller i hemvärnet i ett senare skede.

Låt mig säga att jag tycker att vi har ett rätt så bra personalförsörjningssystem i Sverige. Jag märker att det finns ett stort internationellt intresse kring det system vi har med både värnpliktiga och stående förband. Vi hade i veckan besök av den tyske försvarsministern, som är intresserad av den svenska modellen. Det har också varit stort intresse från Nederländerna, bland andra, och till del från Storbritannien. Jag tycker alltså att grundslagen i vår personalförsörjning är bra, men det finns naturligtvis skäl att vidareutveckla den, för om Försvarsmakten ska kunna växa är man helt beroende av personalen.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Jag tycker att Johan Andersson resonerar klokt om vikten av att vara stenhård mot ovälkommet beteende. Det är ungefär en värnpliktig på tio som upplever ovälkommet beteende. Men av dem är det dubbelt så många tjejer som killar. I mansdominerade yrken är det tyvärr ofta så. Jag vet att Försvarsmakten arbetar hårt med det. Jag har haft interpellationsdebatter om det här tidigare. Man arbetar med värdegrundsarbete och har noggrann uppföljning. Försvarsmaktens personalansvarsnämnd kan också agera när det gäller detta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Men det måste vara stenhårt om vi ska lyckas få in fler kvinnor i Försvarsmakten. Om vi får det är min bedömning att vi kommer att få ett bättre och starkare försvar. Man ska inte välja bort Försvarsmakten på grund av att man har blivit utsatt för ovälkommet beteende.

När det gäller reservofficerare och rätt till tjänstledighet är det en av de 14 punkter som det står uttryckligen att utredningen ska titta på. Det är en mycket erfaren utredare, Roland Ekenberg, som tidigare var rikshemvärnschef. Jag har alltså gott hopp om att den kommer att landa i väl underbyggda och kloka slutsatser.

Johan Andersson lyfter upp en annan dimension när det gäller Försvarsmakten. Tidigare hade man nog uppfattningen - den kvarstår naturligtvis - att arbeta inom Försvarsmakten delvis är ett livsstilsyrke, delvis ett yrke där man förväntas vara mobil och flytta runt till olika ställen i Sverige men i allt högre grad också utomlands. Då är det viktigt att det finns bra villkor också för de medföljande, oavsett om det är män eller kvinnor som följer med sina partner.

Kopplat till vårt Natointräde tittar man också på det nu. Vi kommer att skicka ned ungefär 250 personer. Inom de kommande sex åren ska vi ha full personaluppfyllnad där. Vi tittar på de villkoren. Det är angeläget.

Utredningen kommer att titta på såväl reservofficerare som civilanställda, värnpliktiga och de anställda soldaterna. Men för att lyckas få grundorganisationen att växa behöver vi också fler officerare. Om vi ska ha fler värnpliktiga måste vi också ha fler som utbildar. Därför gjorde regeringen en satsning i den här budgeten på att bygga ut officersprogrammet med 25 platser. Vi går från 250 till 275 platser.

Beroende på vad Försvarsberedningen säger i sin slutrapport i april är det möjligt att vi kommer att behöva vidta fler åtgärder för det. Vi tillför också mer ekonomiska medel för att möjliggöra för utbyggnaden av officersprogrammet. Det är viktigt för tillväxten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Tack, Johan Andersson, för en angelägen interpellation!

Försvarsmaktens viktigaste tillgång är dess personal. Vi kommer aldrig att lyckas få vårt försvar att växa om vi inte stärker personalförsörjningen. Det är helt avgörande. Vi behöver fler värnpliktiga, också för att fler människor sedan ska välja en väg som anställd soldat - reservofficer, specialistofficer eller officer.

Precis som Johan Andersson säger i sin interpellation är det många sektorer som nu kommer att växa samtidigt och attrahera de här människorna. Det handlar om polisen, om Kustbevakningen, om tullen och om Försvarsmakten. Det handlar om människor vars egenskaper nu är starkt efterfrågade.

Beträffande fler kvinnor inom Försvarsmakten var det ju så att när den förra regeringen med Johan Anderssons parti återaktiverade värnplikten, något vi i oppositionen stödde, gick vi från frivillig rekrytering till plikt. Vi gjorde också plikten könsneutral, vilket var utmärkt. I stället för en pool på 50 000 människor fick vi en pool på 100 000 människor att kunna rekrytera från.

När vi gick från den frivilliga rekryteringen till värnplikten gick också andelen kvinnor i Försvarsmakten upp. Under den frivilliga rekryteringen låg den på 12-13 procent. Nu ligger den någonstans mellan 22 och 23 procent. Är detta bra nog? Nej, jag tycker att det finns skäl att jobba mer på det här området.

Vad kan vi då göra, om jag ska vara lite mer specifik, för att få fler kvinnor att välja Försvarsmakten och också fortsätta inom den? Ett område där jag tycker att det finns en stor förbättringspotential är personlig utrustning. Det har tagit för lång tid att få fram ballistiska kroppsskydd för tjejer som gör värnplikten. Det har funnits brister när det kommer till underkläder och regnställ. Att få goda ambassadörer från Försvarsmakten som kan attrahera fler kvinnor dit tycker jag också är mycket angeläget.

Låt mig också säga något om vad regeringen gör i övrigt och som jag inte nämnde i mitt interpellationssvar. Vi har sjösatt en utredning på personalförsörjningsområdet, för att få ökad tillgång till personal. Det handlar om ökad tillgång till värnpliktiga, reservofficerare och civilanställda.

Där tittar vi på några saker. En är att de anställda soldaterna egentligen har möjlighet att stanna upp till tolv år inom Försvarsmakten. Men vi märker att många slutar inom fyra år. Det kan finnas olika skäl till det. Det kan bland annat vara att man går vidare i sin karriär och väljer att bli specialistofficer eller officer. Det är bra. Då stannar man inom försvarsfamiljen.

Men vi har också sett många tidiga avgångar. Riksrevisionen har gjort granskningen av kontinuerligt anställda soldater. Många har uppfattat att bristerna på övningsverksamhet eller på personlig utrustning också har präglat dem. Därför är det bra att vi nu kommer att få ett fördjupat underlag för vad som skulle göra det möjligt för de anställda soldaterna att stanna längre inom Försvarsmakten. Det är ett område som utredningen tittar på.

Vi ser också över till exempel möjligheten till en uttrycklig rätt till tjänstledighet för reservofficerare, så att fler kan välja den banan. Och vi tittar på hur Försvarsmakten kan använda de civilanställda i större omfattning.

Det är några av de åtgärder vi gör kopplat till den utredning om personalförsörjning som pågår och som syftar till att få ökad tillgång till personal i Försvarsmakten. Det är avgörande för tillväxten vi behöver i detta allvarliga säkerhetspolitiska läge.

Fru talman! Johan Andersson har frågat mig på vilket sätt jag ska tillse att Försvarsmakten lyckas med att rekrytera personal samtidigt som flera sektorer på arbetsmarknaden står inför nyrekryteringar samt återrekryteringar på grund av avgångar.

Personalförsörjning av Försvarsmaktens krigs- respektive grundorganisation är av strategisk betydelse för att kunna organisera fullt bemannade och övade krigsförband. Inriktningen i gällande försvarsbeslut klargör att antalet befattningar i krigsorganisationen ska växa från cirka 60 000 till cirka 100 000 år 2030. Denna tillväxt har många utmaningar och blir än mer komplex med till exempel kommande stora pensionsavgångar, bemanning av Natos militära strukturer och fler kvalificerade utbildare för att möta behovet av ett ökat antal värnpliktiga.

För att kunna omhänderta denna utveckling krävs en långsiktig planering av personalförsörjningen. Detta innefattar alla kategorier av personal. För att bibehålla långsiktigheten i planeringen har Försvarsmakten i sitt regleringsbrev för 2024 uppgiften att upprätthålla ett tioårsperspektiv. Konkret innebär detta att myndigheten ska redovisa en planering för utvecklingen av myndighetens personella sammansättning i krigs- respektive grundorganisationen 2025-2034.

Värnplikten är en grundförutsättning för Försvarsmaktens fortsatta tillväxt. Krigsorganisationens behov kan inte mötas endast med anställd personal, och därför ökar antalet värnpliktiga som utbildas årligen till cirka 8 000 år 2025. Överbefälhavaren säger också i sitt militära råd avseende utvecklingen av det militära försvaret att antalet värnpliktiga behöver öka till cirka 10 000 redan 2030. En ökning av antalet värnpliktiga innebär dessutom en utökad rekryteringsbas för såväl yrkes- och reservofficerare som anställda soldater.

Försvarsmaktens personalförsörjning är inte bara beroende av en god rekrytering. Myndigheten behöver också vara en attraktiv arbetsgivare som kan behålla och utveckla sin personal. I budgetsatsningarna på det militära området för 2024 gjordes omprioriteringar mellan anslag för 2024 och 2025 samt beräknade tillskott för 2026. Detta gjordes bland annat i syfte att möjliggöra för Försvarsmakten att avdela resurser för att attrahera, rekrytera och behålla personal.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Enligt den arbetsgivarpolitiska delegeringen, som gäller sedan 1994 och som riksdagen vid upprepade tillfällen har ställt sig bakom, ligger ansvaret för myndighetens personalfrågor inte på regeringen utan på myndigheten, i det här fallet Försvarsmakten.

Regeringen anger övergripande målsättningar och uppgifter samt organisatoriska ramar för grund- och krigsorganisationen. Riksdagen och regeringen tilldelar sedan ekonomiska medel till Försvarsmakten för att genomföra verksamheten. Med undantag för antalet värnpliktiga och inom dessa ramar beslutar myndigheten den personella sammansättningen av sin organisation.

Om Försvarsmakten ser ett problem och den åtgärd som krävs för att lösa problemet ligger utanför myndighetens mandat och befogenheter har Försvarsmakten möjlighet att återkomma till regeringen.

Min bild är att Försvarsmakten bedriver ett målinriktat och strukturerat rekryteringsarbete i nära samarbete med Totalförsvarets plikt- och prövningsverk. Jag följer Försvarsmaktens arbete på området noga.

Herr talman! Jag tackar Annika Hirvonen och Stefan Olsson för denna debatt.

Som jag sa arbetar vi med denna fråga. Men jag kan inte verifiera om det handlar om 50 personer eller hur många det handlar om. Skulle man gå vidare vet Annika Hirvonen och Stefan Olsson att det är myndigheter som tar vid, och då blir det fråga om säkerhetsprövning, Migrationsverket och så vidare. Jag kan därför varken avfärda eller bekräfta denna siffra, men jag har noterat den i öppna källor. Men det kommer, återigen, alltid att göras enskilda prövningar av det.

Den fråga som väcks är naturligtvis principiellt viktig ur ett moraliskt perspektiv om det är personer som har tagit stora risker i Sveriges namn för att värna svenska intressen. Det var det som de svenska soldaterna gjorde i Afghanistan, samtidigt som de arbetade för att upprätthålla fred och säkerhet där. Då har vi ett speciellt ansvar för dessa personer. Det tycker jag är viktigt.

Skulle liknande situationer uppstå igen, om vi har arbetsgivaransvar för personer och sedan lämnar dem, skulle det kunna försvåra förutsättningarna att rekrytera personal. Nu har vi den ordningen att Försvarsmakten ofta inte förlitar sig på lokalanställda tolkar, utan man har den förmågan med sig när man åker utomlands. Men jag vill ändå lyfta fram detta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Avslutningsvis tycker jag att det är bra att det nu finns en parlamentarisk utredning som tittar på de nästan 20 år som Sverige var i Afghanistan och också vilka lärdomar som finns att dra från evakueringsinsatsen.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.