Fru talman! Markus Selin har frågat mig vilka åtgärder jag vidtagit eller avser att vidta, genom EU eller nationellt, för att den svenska försvarsindustrins tillverkningskapacitet ska öka.

I det nya säkerhetspolitiska läget utgör försvarsindustrin och produktionskapaciteten en betydande del av vår samlade försvarsförmåga. Sveriges försvarsindustri är en nationell tillgång som bidrar till vårt lands säkerhet och försvar. Det ligger i Sveriges intresse att upprätthålla en stark inhemsk försvarsindustriell bas. Försvarsindustrin bidrar med kritisk kompetens, produktionskapacitet och innovationskraft. I budgetpropositionen för 2024 anger regeringen att försörjningstryggheten bör fortsätta att utvecklas för att kraven på krigsförbandens uthållighet ska kunna tillgodoses.

Regeringen tittar således brett på alla möjligheter att stärka försvarsindustrins produktionskapacitet. Staten har börjat lägga mer långsiktiga beställningar i syfte att ge företagen större förutsebarhet och därmed bättre möjligheter att öka sin produktionskapacitet. Det pågår vidare ett arbete med att ta fram strategiska partnerskapsavtal med företag i syfte att säkerställa en tillfredsställande nivå av försörjningssäkerhet. Sverige har också avtalat med övriga nordiska länder om gemensam anskaffning av ammunition, och en första sådan beställning har lagts. Slutligen har Försvarets materielverk tecknat avtal med ammunitionstillverkaren Nammo om att stödja företagets projektansökan inom ramen för EU-initiativet ASAP, Act in Support of Ammunition Production, för investering i ökad produktionskapacitet av artilleriammunition i Sverige. Avtalet syftar också till att öka leveranserna av 155-millimeters artilleriammunition och stärka försörjningssäkerheten.

Fru talman! Jag tackar Markus Selin för en viktig interpellation.

Markus Selin ger uttryck för den socialdemokratiska synen, men jag kan konstatera att den inte skiljer sig speciellt mycket från den moderata synen på det här området.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Låt mig börja med att slå fast ett antal saker. En stark försvarsindustri utgör en del av vår samlade försvarsförmåga, vilket är något som vi har sett i samband med kriget i Ukraina som är ett utnötningskrig men också - ursäkta att det nu kommer en anglicism - ett war of warehouses eller ett krig mellan olika lager. Att ha en stark försvarsindustri är nödvändigt för ett starkt försvar och en krigsavhållande förmåga. Det är också något som jag med all tydlighet har sett i EU och Ukraina.

Hur kan vi då stötta Ukraina på det här området? Det kan vi göra egentligen på tre sätt. Vi kan donera artilleriammunition från våra egna lager, men vi vet att våra egna lager inte är obegränsade. Det finns krav på våra egna lager för vår egen försvarsförmåga och också krav inom Nato. Vi har donerat artilleriammunition till Ukraina.

Den andra dimensionen handlar om att gemensamt upphandla artilleriammunition tillsammans med andra länder, och det gör vi redan. Det har vi gjort tillsammans med Norge och Danmark för att kunna skicka ammunition till Ukraina direkt från försvarsindustrin. Fördelen med de gemensamma upphandlingarna är att vi kan lägga större beställningar. Då kan man skapa större beläggning för försvarsindustrin, så att industrin vet att de får sina ordrar, och man kan i någon mån också pressa priserna.

Det tredje vi kan göra är att använda ekonomiska medel för andra länder eller aktörer att upphandla artilleriammunition. Det har vi också använt oss av. Det finns ett EU-initiativ på det här området. Det finns också, som Markus Selin säkert känner till, ett tjeckiskt initiativ på det här området. Vi för nära diskussioner med Tjeckien nu, och jag hoppas att vi ska kunna komma i mål också där.

Detta är några av de saker vi gör för att stötta Ukraina med artilleriammunition. Det är helt nödvändigt. Ukraina har ett närmast akut behov av både fler luftvärnssystem och artilleriammunition.

Bland det vi gör på hemmaplan för att stimulera den långsiktiga efterfrågan som försvarsindustrin är tydlig med att man behöver kan jag nämna att vi har börjat lägga längre beställningar som löper över flera år. Vi har till exempel från General Dynamics upphandlat 84-millimeters ammunition till Carl Gustaf. Försvarets materielverk sitter nu i diskussion om det som heter strategiska partnerskapsavtal med försvarsföretag för att kunna skapa förmåga till försörjningssäkerhet, så att försvarsindustrin har förmåga att leverera både i fred, kris och krig. Försvarsindustrin ska också kunna veta att det finns förutsättningar att få längre beställningar.

Vi har också valt att undanta kaliberbunden ammunition från konkurrensupphandlingar. Det kan medföra högre pris, men poängen är ju att vi kan lägga beställningar och rikta beställningar över flera år framöver. Försvarsindustrin måste, inte minst när det kommer till artilleriammunition, veta att det kommer beställningar över tid. Genom att vi med dessa åtgärder kan rikta upphandlingar mot ett begränsat antal leverantörer har de möjlighet att också investera i sin produktionsförmåga.

Avslutningsvis: Vi gör också detta i nära samverkan med försvarsföretagen. Genom ASAP avdelar vi ju statliga medel, i det här fallet för att gå in och finansiera gjuteriverksamhet inom ramen för Nammo. Jag tycker att det är bra att det finns ett europeiskt samarbete. Det räcker inte bara med vad Sverige gör, utan det är bra att det finns ett koordinerat samarbete inom hela EU när det kommer till tillgängligheten för artilleriammunition.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Det är en intressant debatt om var de ideologiska skiljelinjerna går på det här området. Men låt mig försöka bena ut några av de saker som Markus Selin tar upp.

Hur ser jag på en materielförsörjningsstrategi? Jag tycker definitivt att vi behöver en ny materielförsörjningsstrategi, men vi behöver också en försvarsindustristrategi. Det är till viss del två sidor av samma mynt. Därför arbetar nu regeringen med att ta fram en ny försvarsindustri- och materielförsörjningsstrategi. Vi är också behjälpta av att den förra regeringen tillsatte en utredning som Gunnar Holmgren gjorde. Den hoppas jag att vi ska kunna omvandla till en försvarsindustri- och materielförsörjningsstrategi före årets slut, för det kommer att behövas.

Det finns aspekter på den här marknaden som innebär att det inte är som vilken köpar- och säljarmarknad som helst. Det finns vissa statsinterventionistiska inslag. Markus Selin talar om statliga garantier, och frågan är väl vad som menas med det. Nu går vi in tillsammans med företaget Nammo och EU och delfinansierar gjuteriverksamhet på ett företag. Det innebär ju att vi kommer att investera i det företaget. För mig är det en form av statlig garanti. Vi är villiga att göra vår del, företaget är villigt att göra sin del och så återstår det att se om EU är villigt att göra sin del. Men detta är alltså en statsinterventionistisk aspekt på detta. Det behövs om vi ska få fram artilleriammunition.

Om vi ska vara framgångsrika med det som heter ASAP har företaget sagt att man inom ett par år skulle kunna få en tredubbling av produktionen av artillerigranater. Det kommer att behövas. Jag kan också konstatera att man nu producerar dubbelt så mycket artilllerigranater i företaget som för något år sedan. Försvarsindustrin själv har ju också vidtagit åtgärder.

Var ligger då den ideologiska skillnaden? Jag brukar säga att vi ska förhålla oss till vår egen försvarsindustri. Det tycker jag är rimligt, för det är en del av vår försvarsförmåga.

Sedan kan man titta på ägandeförhållanden. Vi har ju under en socialdemokratisk försvarsminister, Björn von Sydow, valt att privatisera hela försvarsindustrin. Det gjorde vi 1998. Då gjorde vi viktiga vägval inom försvarsindustrin. Man privatiserade hela försvarsindustrin. Celsius var den sista statligt ägda delen. Man öppnade också för utlandsägande, och det har nog i grunden varit bra. Jag är inte helt säker på att försvarsföretag som Bofors och Hägglunds under den tid då det var stora neddragningar skulle ha överlevt som privata företag. Det tredje man gjorde var att man uppmanade försvarsföretagen att gå ut på den internationella marknaden och exportera.

Jag tycker i grunden att Björn von Sydow hade ett rimligt förhållningssätt då. Nu när vi behöver försvarsindustrin igen går vi in i Nato med en stark försvarsindustri, för vi har vidmakthållit kompetens. Nu ökar försvarsindustrin i styrka och omfattning, och det är en viktig del av vår samlade försvarsförmåga. Däremot är jag inte övertygad om att det är just ägandeförhållandena som är avgörande för produktionen.

Man kan diskutera fram och tillbaka kopplat till rådighet i detta. Det utesluter jag inte är kopplat till olika former av golden share och så vidare. Men jag är inte säker på att vi är betjänta av en statlig försvarsindustri. Det har man i till exempel Sydeuropa. Jag är inte säker på att staten är mer effektiv när det gäller att driva försvarsföretag än vad företagare är. Sedan omges denna verksamhet naturligtvis av speciella förtecken.

Fru talman! Tack, Markus Selin, för interpellationsdebatten! Den svenska försvarsindustrin har varit och är framgångsrik. Den är helt privatägd. Jag tror faktiskt att det i grunden har varit bra att den inte har varit förstatligad, för jag tror att dessa försvarsföretag och ingenjörer i flera avseenden har en bättre förmåga att driva den verksamheten. Sedan utesluter jag inte att man behöver se över rådigheten. Det finns också krav. Det handlar om risk för utländskt förvärv av försvarsföretag och sådant. Det får vi naturligtvis titta vidare på.

Låt mig lyfta upp något som jag vet ligger Markus Selin varmt om hjärtat men som inte har berörts. Det gäller tillgången till ingenjörer för försvarsindustrin. Interpellationen berörde ju vad vi kan göra när det gäller detta. Många av försvarsföretagen säger när jag träffar dem att grunden för deras verksamhet är att det finns en stark teknisk och naturvetenskaplig verksamhet i Sverige. Man brukar säga att det är jätteviktigt att ungarna lär sig matte och NO i skolan. Jag vet att flera av dessa företag gör riktade satsningar på universitet men även på gymnasieskolor när det gäller detta.

Regeringen satsar också på det som heter STEM, som Markus Selin vet. Det är speciella satsningar på att fler människor ska välja ingenjörsyrket. Det är viktigt för vårt välstånd. Men det är också viktigt för försvarsindustrins kompetensförsörjning att den taktiska och naturvetenskapliga basen vidareutvecklas i Sverige i och med att detta är en väldigt kvalificerad teknisk verksamhet. Jag ville bara avsluta med den dimensionen.

Jag tackar Markus Selin så mycket för denna interpellationsdebatt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.