Herr talman! har frågat mig

om jag, inom mitt ansvarsområde, och Sveriges regering avser att vidta åtgärder för att de sista lokalanställda ska kunna få sina skyddsskäl prövade på ett likvärdigt sätt eller åtminstone på liknande premisser som sina kollegor som i dag har fått skydd i Sverige

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

om jag, inom mitt ansvarsområde, och regeringen avser att säkerställa att personer i denna grupp som bedöms ha skyddsskäl får den hjälp de behöver för att kunna ta sig till Sverige

om jag, inom mitt ansvarsområde, och regeringen avser att ta initiativ för att säkerställa en permanent ordning som gör att lokalanställda kan lita på att de inte riskerar sina liv för att de tar anställning för just Sverige.

Tolkar och andra lokalanställda har varit mycket värdefulla och gjort viktiga insatser till stöd för Försvarsmaktens uppdrag under insatsen i Afghanistan. Under 2013 och 2014, i samband med att den Natoledda insatsen Isaf avslutades, genomförde Försvarsmakten tillsammans med Migrationsverket ett gediget arbete för att vidarebosätta skyddsbehövande tolkar och andra lokalanställda. Försvarsmakten har därefter inte haft någon egen lokalanställd personal i Afghanistan.

Efter talibanernas maktövertagande genomfördes en komplex evakueringsinsats under hösten 2021. Inom ramen för regelverket för vidarebosättning kunde tolkar och andra lokalanställda med skyddsbehov beviljas uppehållstillstånd i Sverige. Evakueringsinsatsen avslutades i december 2021.

Ambitionen är fortsatt att de personer som före december 2021 anfört att de är i akut behov av skydd på grund av sitt arbete för den svenska Försvarsmakten i Afghanistan ska kunna utredas av behöriga myndigheter.

Herr talman! Jag vill börja med att tacka ledamoten Hirvonen för engagemanget i denna fråga. Tack vare interpellationen får riksdagen en möjlighet att ta del av en lägesrapport från regeringen. Jag vill därför också på samma sätt rikta ett varmt tack till försvarsministern för hans engagemang i saken och för den information som nu lämnas.

Frågan om vilket ansvar Sverige har för tidigare lokalanställda som har arbetat för svenska Försvarsmakten i militära insatser och därigenom kommit att hamna i en situation där andra ser dem som förrädare som har kollaborerat med fienden har varit en ovanligt segdragen följetong. Frågan aktualiserades första gången sommaren 2012 - ja, så länge sedan är det faktiskt. Allt började med att de tolkar som tjänstgjorde för den svenska Isafinsatsen i Mazar-e Sharif skrev ett brev där de frågade om Sverige kunde hjälpa dem när insatsen skulle avvecklas. Regeringen visste då inte vad den skulle göra och svarade olyckligt att den inte kunde göra undantag just för lokalanställda från Afghanistan.

Därefter följde en folklig debatt, och regeringen kom snabbt att ändra sig. Myndigheterna fick i uppdrag att på smidigaste sätt slussa in dem med skyddsbehov till Sverige via kvotflyktingsprogrammet. Men även om viljan var god blev genomförandet desto sämre. Ett flertal tolkar, som alla kunde visa att de hade tjänstgjort för den svenska Försvarsmakten, blev kvar.

Denna grupp levde sedan under många år i stor osäkerhet. När USA drog sig ur sommaren 2021 blev situationen panikartad. Ett nytt beslut om evakuering togs i all hast, men inte heller denna blev fullständig. Evakueringen hade ett slutdatum, den 31 december 2021. Följden blev att människor som arbetat för Sverige blev kvarlämnade även denna gång.

Herr talman! Av försvarsministerns inledande ord framgår att regeringen nu arbetar med frågan igen. Eftersom jag personligen har varit engagerad i denna sak under mycket lång tid vill jag därför skicka med några ord till stöd för det kommande arbetet.

Först och främst finns inget skäl att misströsta och tänka att uppgiften är alldeles för stor och för svår att lösa. Andra länder som också hade trupp i Afghanistan brottas med samma problem. Vi kan lära av dem och hjälpas åt.

Vidare finns heller inte någon anledning att tro att juridiken skulle vara särskilt komplicerad. Sverige har redan genomfört två tidigare evakueringar. De juridiska redskapen finns redan. De ligger i ett skåp någonstans i Regeringskansliet, och det är bara att plocka fram dem.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Slutligen vill jag påminna om att frågan bara kan lösas om den löses ordentligt, i grunden. Att vi nu är inne på tolfte året med debatt om de afghanska tolkarna beror på att tidigare regeringar helst har velat att frågan ska försvinna av sig själv, att den ska dunsta och tyna bort. Detta har visat sig vara en felaktig tro. Det kan förvisso förklaras av att jag själv har varit med och hållit den vid liv, som aktivist, men jag har verkligen inte varit ensam. Frågan har levt sitt eget liv och kommer att fortsätta att göra det fram till den dag då myndigheterna tar tag i frågan ordentligt. Det är inte konstigare än så.

Herr talman! Jag ser fram emot att följa regeringens arbete med denna fråga och står som alltid till tjänst med kunskap om vad som hänt tidigare i ärendet, om detta skulle behövas.

Herr talman! Jag är väldigt glad för att Pål Jonson uttrycker att vi ser likadant på denna sak och att vi har ett ansvar för dem som har riskerat sina liv i Afghanistan genom att hjälpa de svenska trupperna på olika sätt, som tolkar eller lokalanställda. Detta är viktigt, och det är ett uttalande som förpliktar.

Jag är också väldigt glad för Stefan Olssons långvariga engagemang och att vi kan tala om denna viktiga fråga i en sådan samsyn. För oss i Miljöpartiet har detta varit en fråga där vi har varit beredda att agera oavsett färg på den minister vi för tillfället har, när vi har upplevt att man inte har tagit detta på allvar.

När vi pratar om att hjälpa utsatta personer i Afghanistan tror jag att det ibland har varit en utmaning att det parallellt har pågått en migrationsdebatt där personer från just Afghanistan ofta har misstänkliggjorts på olika sätt. Jag tror att inte minst den tidigare ministern Morgan Johanssons uttalanden bör ses i det ljuset.

Det gör mig verkligen glad att vi i denna politiska kontext har en enad syn på att vi har ett ansvar för dessa personer. Det är inte enkelt men det går. Precis som Stefan Olsson lyfte fram finns det andra länder som fortsätter att få ut personal som har jobbat för dem från Afghanistan. Det finns ett samarbete med FN:s flyktingorganisation IOM, som kan hjälpa till i exempelvis grannlandet Pakistan. Det finns också förutsättningar för en hel del personer att lyckas ta sig ut ur landet med visst stöd.

När det gäller den långsiktiga frågan om ett permanent regelverk för att inte behöva hitta en nödlösning nästa gång en militär insats utomlands slutar på detta olyckliga sätt - att människor som lever i landet och har arbetat för utländska trupper riskerar att förföljas - tycker jag att det vore bra om man kunde hitta ett sådant regelverk tillsammans med andra länder.

I de internationella ramverk som finns är utgångspunkten att det är det lokala landet som ansvarar för lokalanställda. Detta blir problematiskt i situationer där landet så att säga hamnar i händerna på krafter som, precis som talibanerna i Afghanistan, snarare ser dessa personer som förrädare och fiender.

För de ungefär 50 personer som just nu gömmer sig runt om i Afghanistan och som flyttar med sina familjer är läget akut. Barn vittnar om att de inte kan gå till skolan därför att de hela tiden rycks upp från sina hem. Det viktigaste är att hålla sig gömd. Ju mer talibanerna kopplar ett grepp och kan börja kontrollera saker som var människor bor och få på plats något slags folkbokföring, desto tuffare och svårare kommer det att bli att fortsätta att hålla sig gömd.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag hoppas på aktion i närtid.

Herr talman! Jag ser, som sagt, allvarligt på uppgifterna om tolkar och andra lokalanställda som är kvar i Afghanistan och som är i behov av skydd till följd av sina tidigare arbeten för den svenska försvarsmakten. Jag kan inte lova någonting här och nu beträffande hur det går. Jag tycker att det är klokt som Stefan Olsson uttrycker sig, att man måste ha rimliga förväntningar på framgången just på grund av komplexiteten. Jag vill inte bygga upp falska föreställningar på något sätt om att detta är enkelt. Det som jag kan säga är att vi arbetar med detta i regeringen och att vi har kontakter med myndigheterna. Det är den utfästelse som jag kan göra här i dag.

Annika Hirvonen och Stefan Olsson tog upp hur vi kan lära från denna insats och komplexiteten när det kommer inte minst till det arbetsgivaransvar som vi hade för dessa personer fram till 2014 och hur vi ser till att inte hamna i liknande situationer.

Jag har försökt att följa upp detta också kopplat till andra insatser som vi har gjort, bland annat i Mali och på Balkan, bland annat i Kosovo och i Bosnien då vi har haft den ordningen att vi har sänt ut personal från Sverige som har varit där som tolkar. Sedan har de följt med tillbaka igen. Vi hade inte heller några egna anställda tolkar i Mali. Jag tror därför att man åtminstone på myndighetsnivå har försökt att hantera det på ett sådant sätt att man undviker att liknande risker kan uppstå i framtiden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Beträffande lagstiftning i fråga om detta har jag ingen uppfattning. Men jag vet att det nu genomförs en parlamentarisk utredning om de insatser som genomfördes i Afghanistan, inklusive själva evakueringsförfarandet. Såvitt jag förstår kommer denna utredning att vara klar i juni 2024. Den kan möjligtvis ge en viss vägledning om vilka åtgärder som behöver vidtas framåt baserat på erfarenheterna från evakueringen inte minst från Kabul.

Jag vill återigen säga att de insatser som gjordes, även om de började sent under hösten 2021, av Försvarsmakten men också av svenska diplomater och andra statsanställda på plats var närmast heroiska. Det var en mycket svår och krävande insats.

Herr talman! Jag tackar Annika Hirvonen och Stefan Olsson för denna debatt.

Som jag sa arbetar vi med denna fråga. Men jag kan inte verifiera om det handlar om 50 personer eller hur många det handlar om. Skulle man gå vidare vet Annika Hirvonen och Stefan Olsson att det är myndigheter som tar vid, och då blir det fråga om säkerhetsprövning, Migrationsverket och så vidare. Jag kan därför varken avfärda eller bekräfta denna siffra, men jag har noterat den i öppna källor. Men det kommer, återigen, alltid att göras enskilda prövningar av det.

Den fråga som väcks är naturligtvis principiellt viktig ur ett moraliskt perspektiv om det är personer som har tagit stora risker i Sveriges namn för att värna svenska intressen. Det var det som de svenska soldaterna gjorde i Afghanistan, samtidigt som de arbetade för att upprätthålla fred och säkerhet där. Då har vi ett speciellt ansvar för dessa personer. Det tycker jag är viktigt.

Skulle liknande situationer uppstå igen, om vi har arbetsgivaransvar för personer och sedan lämnar dem, skulle det kunna försvåra förutsättningarna att rekrytera personal. Nu har vi den ordningen att Försvarsmakten ofta inte förlitar sig på lokalanställda tolkar, utan man har den förmågan med sig när man åker utomlands. Men jag vill ändå lyfta fram detta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Avslutningsvis tycker jag att det är bra att det nu finns en parlamentarisk utredning som tittar på de nästan 20 år som Sverige var i Afghanistan och också vilka lärdomar som finns att dra från evakueringsinsatsen.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.