Lars Beckman (M) svarade Laila Naraghi i en replik om Familjerätt i debatten ”Protokoll 2025/26:65 Onsdagen den 28 januari” den 28 jan 2026.
Laila NaraghiS· i en replikStatsminister Ulf Kristersson skrev nyligen, som jag sa i mitt anförande: ”Ingen uppgift är lika viktig för den här regeringen som landets säkerhet och medborgarnas trygghet. Det innebär att våld mot kvinnor ska bekämpas…Fru talman! I dag debatterar vi civilutskottets betänkande om familjerätt. Självklart yrkar jag bifall till utskottets förslag till beslut och avslag på motionerna.
Fru talman! Detta är ett område där Tidöpartierna har gjort väldigt mycket på kort tid – väldigt stora förbättringar.
I ett tidigare replikskifte ställde jag frågan: Hade några av de tragiska dödsfall med barn som inträffat kunnat undvikas om tidigare socialdemokratiska regeringar hade agerat mer och tidigare? Man kan tyvärr inte utesluta det.
Moderaternas familjerättspolitik utgår från principen att barnets bästa alltid ska gå före föräldrarnas rätt till vårdnad. Detta är en skillnad mot hur det varit tidigare. Familjen är en grundläggande gemenskap som samhället ska stödja och stärka, men när föräldrar inte mäktar med sitt ansvar måste samhällets skyddsnät vara starkt. Moderaterna står för en politik där engagerade föräldrar stöds men där samhället inte tvekar att ingripa när barn far illa.
I en sådan här debatt skulle man vilja berätta om allt som regeringen har gjort, men Mikael Eskilandersson har redan berättat väldigt tydligt om alla propositioner som är framlagda. Sedan hade man naturligtvis kunnat göra mer.
En sak som dock inte kommit upp tillräckligt mycket ännu är de barn som far illa. Jag tänker på tvångsäktenskap – flickor, som det främst gäller, som inför sommaren har en klump i magen och riskerar att bli bortgifta eller könsstympade.
Inför förra sommaren gick polisen ut stort med ett pressmeddelande där man sa: Håll koll på barnen! Man riktade sig väldigt tydligt till alla som möter barn – skolpersonal, tränare, kompisar och andra unga.
Naturligtvis ska inte ett enda barn i Sverige riskera att bli bortgift. Det är därför vi till exempel kommer att förbjuda kusinäktenskap. Vi vet att det i vissa grupperingar är norm att föräldrarna gör upp vilka som ska gifta sig med varandra. Därför kommer vi att lägga fram ett förslag om att helt enkelt förbjuda kusinäktenskap. Det borde ha gjorts långt tidigare, men nu gör vi det.
Det blir intressant att se hur de olika partierna kommer att ställa sig i den här frågan. Kommer alla åtta partier att rösta för? Finns det en samsyn i riksdagen, eller är det så, som man kan befara, att den rödgröna oppositionen är splittrad? Jag utesluter inte det.
Vi ska skydda varje flicka i Sverige, oavsett var hon bor eller vilken familj hon lever i. Här har våra myndigheter helt enkelt varit för slappa. Vi måste skydda barnen.
Vi fick en fråga från Socialdemokraterna om ekonomiskt våld mot kvinnor. Där finns det en bred samsyn. Justitieminister Gunnar Strömmer har haft rundabordssamtal, och det har varit interpellationsdebatter där det egentligen inte funnits någon skillnad mellan partierna. Regeringen tillsatte en utredning och konstaterade att ekonomiskt våld i samband med skilsmässor är ett allvarligt problem. Om detta har vi också en bred samsyn i civilutskottet.
Varför har då ingenting gjorts åt detta tidigare? Ja, det kan man undra. Nu finns dock utredningen, och målet är att lagändringarna ska träda i kraft den 1 juli 2027. Det är ett välkommet besked.
Jag vill vara väldigt tydlig: Om du funderar på att tvångsgifta bort din dotter kommer du att hamna i fängelse. Vi planerar straffskärpningar på det här området. I Sverige gifter man sig av kärlek och ingenting annat. Om du har minsta lilla tanke på att föra ut din dotter ur landet kommer du att få sitta i fängelse. Vi kommer att göra kraftiga straffskärpningar här, och rättsväsendet kommer att prioritera de här brotten.
I Sverige gifter man sig av kärlek.
Fru talman! Statsminister Ulf Kristersson skrev nyligen, som jag sa i mitt anförande: ”Ingen uppgift är lika viktig för den här regeringen som landets säkerhet och medborgarnas trygghet. Det innebär att våld mot kvinnor ska bekämpas med precis samma kraft och beslutsamhet som vi bekämpar den organiserade brottsligheten med.”
Fru talman! Som jag också sa i mitt anförande utgår vi från att statsministern menar allvar med sina ord om kvinnor – alla kvinnor, också mammor som har barn med män som våldtar, slår och plågar dem och barnen. Vi räknar alltså med att regeringens arbete och aviserade kraft i dessa frågor också ska inkludera den civilrättsliga lagstiftningen, som påverkar så många här i landet, så att lagen kan skydda landets mammor från våldsamma män – de män som använder sitt faderskap, vårdnaden om gemensamma barn och de civilrättsliga lagarna kring detta som redskap och arena för att fortsätta plåga kvinnor och barn.
Min fråga, fru talman, till ledamoten Lars Beckman är därför om han kan säga något mer om statsministerns ministerråd mot mäns våld mot kvinnor och hur regeringen och rådet kommer att ta sig an frågor kring den civilrättsliga lagstiftningens påverkan på våldsutsatta kvinnors möjlighet till skydd från våldsamma män.
Vi vet att straffskärpningar är viktiga men inte är tillräckliga. Det finns exempel på män som sitter i fängelse, bakom lås och bom, men ändå kan fortsätta plåga våldsutsatta kvinnor genom civilrättsliga processer.
Jag vill också, fru talman, passa på att lyfta en fråga som vi socialdemokrater har tagit upp i civilutskottet och här i kammaren tidigare, nämligen att föräldrar som utsätter barn för hedersrelaterat våld och förtryck inte ska vara vårdnadshavare. Detta har vi yrkat på tidigare, men tyvärr har Moderaterna röstat emot. Är detta något ni kan vara beredda att ta upp i det nya ministerrådet? Jag tror verkligen att vi kan kroka arm.
Fru talman! Det är väl bäst att jag säger ”ledamoten”, så att jag inte uttalar något namn fel. Det blir ju så upprörda känslor här i kammaren annars.
Här har jag ett dokument som heter Fri och trygg utan våld och förtryck: Åtgärdsprogram för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor, våld i nära relationer och hedersrelaterat våld och förtryck samt prostitution och människohandel. Jag är säker på att ledamoten känner till det. Det är 100 sidor av strategier, med många olika statsråd inblandade. Jag skulle nog vilja påstå att vi, till skillnad från tidigare regeringar, har både en socialtjänstminister som är besjälad av dessa frågor och en justitieminister med personlig erfarenhet och kunskap från rättsväsendet som nu håller på att styra upp dessa frågor.
Jag hänvisar till detta hundrasidiga åtgärdsprogram, där det finns bra läsning om allt det regeringen gör.
Fru talman! Jag är mycket väl medveten om åtgärdsprogrammet. Det var ju vår regering som initierade att Sverige skulle ha den typen av arbete. Mycket i åtgärdsprogrammet är också sådant som nuvarande regering fortsätter att arbeta med. Det har kvinnoorganisationer och andra också konstaterat. Väldigt mycket av det som finns i programmet är sådant som är kvar sedan regeringen Löfven och regeringen Andersson. Det är alltså inte så jättemycket nytt.
Jag tror att ledamoten skulle ha förstått att det inte var mycket till svar om han själv hade läst åtgärdsprogrammet. I åtgärdsprogrammet finns ju inte särskilt mycket nytt när det gäller det civilrättsliga. Det civilrättsliga som finns där är sådant som den förra regeringen startade. Det handlar om att våldsutsatta kvinnor ska kunna ta över hyresrätter och om tryggare hem för barn. Men det finns inte så mycket nytt. Ja, det skulle vara detta med bodelningar då, som vi här i riksdagen gjorde ett enhälligt tillkännagivande om. Det går regeringen nu vidare med, och det är bra, även om det går lite sakta.
Min fråga är om det finns något mer. Hur kan vi se till att våldsutövande män ska förlora vårdnaden så att barn som utsätts för barnfridsbrott slipper ha sin gärningsman som vårdnadshavare? Är detta något vi kan vara överens om att åtminstone titta på?
Ska det verkligen krävas att en mamma mördas eller allvarligt skadas för att den våldsamma pappan ska förlora vårdnaden? Här menar vi socialdemokrater att det behöver göras en översyn av den lagstiftning som vi gick fram med under förra mandatperioden. Nu vill vi skärpa den tillsammans, när vi har denna blocköverskridande samsyn. Mycket har hänt de senaste åren – hur kan vi göra detta tillsammans?
Vi socialdemokrater har haft många positiva utbyten med regeringen i dessa frågor. Vi tvivlar inte på det engagemang som finns. Nu är frågan: Kan vi upprepa den fina sak som vi lyckades med när det gällde bodelningar, alltså att vi i riksdagen kom fram med idén, och sedan gör vi det gemensamt så att regeringen får genomföra den?
Fru talman! Tack, ledamoten, för frågorna! Moderaterna, regeringen och, tror jag, alla Tidöpartier, utesluter inga åtgärder. Sedan kommer säkert Justitiedepartementet, som jobbar hårt med väldigt många frågor, att jobba även med den här frågan.
Jag är mer bekymrad över Socialdemokraternas regeringsunderlag. Precis som ledamoten har sagt vid flera tillfällen här i dag är de stora partierna tämligen överens. Men som alla vet måste man i en regering – om nu olyckan skulle inträffa att ni hamnar i regeringsställning igen – vara överens när man lägger fram en proposition. Där är jag djupt bekymrad över att Vänsterpartiet skulle få inflytande över de här frågorna.
Alla de straffskärpningar som vi här i riksdagen har gjort har Vänsterpartiet röstat emot. De flesta straffskärpningar vi har gjort här i riksdagen har Miljöpartiet röstat emot. Centerpartiet har röstat emot många.
Jag förstår inte hur en röd regering över huvud taget skulle kunna lägga fram förslag till en riksdag. Tack och lov att vi har Tidöpartierna, som prioriterar de här frågorna!
I ett replikskifte med ledamoten, liksom i mitt anförande, ställde jag frågan: Hade några av dessa tragiska barndödsfall kunnat undvikas om den S-ledda regeringen hade vidtagit åtgärder tidigare? Jag utesluter tyvärr inte att det är så.
Nu får vi saker gjorda. Sedan kan vi alltid göra mer, naturligtvis. Som sagt: Inga åtgärder utesluts. Varje kvinna, man och barn – oavsett i vilken familj man lever eller var i landet man lever – ska kunna känna trygghet och kunna leva livet som alla andra.