Susanne Nordström

Fru talman! Konstitutionsutskottets uppgift är att granska regeringen och statsrådens tjänsteutövning. Som vi har hört här i dag är det en av riksdagens viktigaste kontrollfunktioner, och kontrollerat har vi sannerligen gjort denna vår.

I en demokrati räcker det inte att beslut fattas formellt korrekt, utan makten måste också utövas på ett sätt som inger förtroende hos medborgarna. Därför betonar utskottet vikten av att statsråd agerar så att det inte ens uppstår misstanke om att privata intressen kan påverka offentliga beslut. Jag vill därför särskilt beröra de ärenden i denna granskning som handlar om statsrådens aktieinnehav och jävsfrågor.

Först gäller det utrikesminister Maria Malmer Stenergard. Den 29 maj 2024 köpte utrikesministern aktier i ett it- och försvarsbolag för cirka 10 000 kronor. Samtidigt pågick förhandlingar inom Försvarets materielverk om en omfattande beställning av stridsfordon där bolagets utrustning skulle ingå. Senare deltog statsrådet i ett regeringsbeslut om att bemyndiga försvaret att genomföra köpet.

Utskottet konstaterar att bolaget inte var formell part i ärendet och att det inte framkommit något som tyder på insiderbrott eller otillbörligt agerande. Aktieinnehavet var dessutom begränsat, och aktierna såldes senare. Men samtidigt menar utskottet att situationen ändå riskerade att ge upphov till misstankar om intressekonflikt. En annan omständighet är att aktieköpet anmäldes för sent till Regeringskansliet, vilket försvårade möjligheten att upptäcka och hantera en eventuell jävssituation.

Fru talman! Regeringsformen är tydlig: Statsråd får inte handlägga ärenden där opartiskheten kan ifrågasättas på grund av personliga eller ekonomiska intressen. Men ansvaret handlar inte enbart om att undvika formellt jäv; det handlar också om omdöme och om att undvika situationer som kan skada allmänhetens förtroende. Det är faktiskt lite som i fotbolls-VM – ni vet det här med VAR. VAR fryser bilden i exakt rätt ögonblick, och vi i KU fryser stämningen på Rosenbad.

Vidare aktualiseras i granskningen liknande frågor gällande dåvarande arbetsmarknads- och integrationsminister Mats Persson. Även där handlar det om anmälningsskyldighet och vikten av transparens kring ekonomiska innehav. Utskottet konstaterar att aktieaffärer inte anmäldes utan dröjsmål, vilket försvårade möjligheten till insyn och kontroll.

Samtidigt finns det inget som tyder på att statsrådet medvetet försökt undanhålla information eller gynna sig själv ekonomiskt. Kritiken handlar snarare om bristande rutiner och vikten av att regelverket följs konsekvent och i rätt tid. Om uppgifter inte lämnas korrekt eller utan dröjsmål blir det nämligen svårare att upptäcka de olika jävssituationer som kan uppstå.

Även civilminister Erik Slottners aktieinnehav i vindkraftsbolaget Eolus har granskats. Civilministern deltog i ett regeringsbeslut kopplat till vindkraftsparken Najaderna, som drevs av ett dotterbolag till Eolus. Det bör samtidigt sägas att statsrådet hade anmält sitt aktieinnehav korrekt och tidigare också anmält jäv i andra ärenden som rörde just Eolus. Enligt egen uppgift kände han inte heller till kopplingen mellan dotterbolaget och Eolus vid tidpunkten för beslutet.

Trots detta understryker utskottet vikten av att statsråd uppmärksammar situationer där jäv eller misstanke om intressekonflikter kan uppstå. Det räcker inte att reglerna finns på papper, utan det krävs också fungerande rutiner, noggrannhet och gott omdöme.

Även granskningen av dåvarande utbildningsminister Johan Pehrson visar på liknande problematik. Flera aktieinnehav redovisades inte i de uppgifter som lämnades till Regeringskansliet. Enligt statsrådet själv berodde detta på tekniska och administrativa misstag i rapporteringen. Utskottet gör inte heller bedömningen att det har handlat om något avsiktligt mörkande, men konsekvensen blev ändå att möjligheten att granska eventuella intressekonflikter försvårades.

Detta illustrerar varför reglerna om anmälningsskyldighet är så viktiga. Transparens är inte en administrativ formalitet utan en förutsättning för demokrati, kontroll och förtroende. Statsråd förvaltar ett mycket stort förtroende, och därför måste kraven vara höga.

Avslutningsvis, fru talman: KU:s uppgift är inte att spekulera om motiv eller tillskriva människor avsikter som inte går att belägga. Det är inte heller KU:s uppgift att skapa politiskt spel. Uppgiften är att värna förtroendet för våra demokratiska institutioner och för det svenska statsskicket samt säkerställa att de höga krav som ställs på statsråd också efterlevs i praktiken. Det är faktiskt precis som i fotboll – VAR letar efter hands, och KU letar efter vilka händer som har varit i syltburken.

Statsråd förvaltar inte bara makt; de förvaltar också medborgarnas förtroende. Just därför behövs konstitutionsutskottet.

Detta var även mitt sista anförande för denna mandatperiod, och jag vill tacka kansliet – bland annat Judit, som sitter där borta. Jag vill tacka mina kollegor i utskottet och mina kollegor i Tidögänget. Jag tycker även att fru talmannen har varit fantastisk. Tusen tack!

(Applåder)

Herr talman! I dag behandlar vi ett viktigt förslag som handlar om något mycket grundläggande: att fler människor ska kunna ta del av information, tjänster och medier på lika villkor. Regeringen föreslår ändringar i tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen. Syftet är att göra det möjligt att ställa fler krav på tillgänglighet även när det gäller produkter och tjänster som omfattas av grundlagsskydd. Det handlar om att Sverige fullt ut ska kunna leva upp till EU:s tillgänglighetskrav.

I praktiken innebär det att personer med funktionsnedsättning lättare ska kunna använda exempelvis eböcker, ehandelstjänster och medietjänster. Det kan handla om textning, uppläst text, syntolkning, tydligare produktinformation eller tekniska funktioner som gör det mer tillgängligt.

Förslaget innebär också att lagstiftning om tillgänglighet bara ska kunna införas under tydliga villkor. För det första ska syftet vara att stärka tillgängligheten för personer med funktionsnedsättning. För det andra ska reglerna bygga på skyldigheter som följer av Sveriges medlemskap i EU. Det är en viktig avvägning. Vi värnar våra grundlagar och våra grundlagsskyddade friheter samtidigt som vi ser till att de här friheterna också blir verkliga för fler människor. Yttrandefrihet och informationsfrihet har begränsat värde om människor i praktiken stängs ute.

Förslaget öppnar bland annat för att produktinformation, till exempel på förpackningar, kan göras mer tillgänglig, att eböcker kan få bättre funktioner och alternativa format, att ehandelstjänster kan bli enklare att använda och att nätinnehavare kan behöva vidarebefordra tillgänglighetstjänster som textning och tolkning även för andra aktörer än public service. De här lagförändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2027.

Herr talman! Ett tillgängligt samhälle är inte bara ramper och hissar. Det byggs också digitalt och i informationen som vi möter i medierna och som vi tar del av. Det här är ett steg mot ett öppnare och mer inkluderande Sverige. Jag står bakom utskottets förslag och yrkar bifall till propositionen.

Fru talman! Jag tänkte förstås prata om minoriteter. I mitt manus finns exakt samma ordalydelse som i Michael Rubbestads anförande när han talade om vilka fem minoriteter som finns i Sverige, så jag hoppar över den delen. I stället säger jag att dessa fem minoriteter är en självklar del av vårt land och vårt gemensamma kulturarv. Deras rättigheter skyddas genom minoritetslagen och internationella konventioner, och tillhörigheten bygger på självidentifikation och frivillighet.

En ansvarsfull minoritetspolitik handlar ytterst om demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstatens trovärdighet. Men den handlar också om långsiktighet, tydliga strukturer och ett statligt ansvar som håller över tid. En fungerande minoritetspolitik förutsätter även stabila myndighetsstrukturer. Därför har Institutet för språk och folkminnens instruktion kompletterats med ett ansvar för språkcentrum för finska, jiddisch, meänkieli och romani chib. Det stärker arbetet med att fler ska kunna använda, återta och föra vidare sina minoritetsspråk. Det är också ett tydligt svar på Riksrevisionens kritik om tidigare kortsiktighet.

I samma anda flyttas det nationella ansvaret för minoritetspolitiken från Länsstyrelsen i Stockholms län till Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor. Syftet är att stärka efterlevnaden av minoriteternas rättigheter och samla det nationella uppdraget hos en myndighet med tydlig inriktning på delaktighet och civilsamhälle. Regeringen är medveten om den kritik som har framförts och har därför säkerställt erfarenhetsöverföring och fortsatt dialog. Inflytande och samråd är inte ett tillval i minoritetspolitiken; det är en förutsättning.

Jag vill också beröra Sannings- och försoningskommissionen för tornedalingar, kväner och lantalaiset. Kommissionens arbete visar tydligt hur statens assimileringspolitik fått långtgående konsekvenser, bland annat genom språkförlust och kulturell utarmning. Regeringen erkänner sitt ansvar för dessa kränkningar och de effekter de har fått och fortsätter nu försoningsarbetet i nära dialog med minoriteten. Det handlar om att ta historien på allvar men också om att skapa förutsättningar för framtidstro.

Herr talman! Jag ska även prata om samerna. Samerna är Sveriges urfolk och har i århundraden levt, verkat och burit sin kultur i de områden som i dag utgör vårt land. De är ett folk vars språk, kultur och levnadssätt är en levande del av vårt lands historia och samtid. En modern samepolitik måste förena respekt för samiska rättigheter med förmågan att hantera svåra målkonflikter och komplexa samhällsutmaningar.

Regeringen stärker nu stödet till samisk kultur och samiska språk. Enligt budgetpropositionen för 2026 förstärks bidraget till samisk kultur med 5 miljoner kronor per år under 2026–2028. Det ger Sametinget bättre förutsättningar att själva prioritera insatser för språk, kultur och identitet.

Samtidigt befinner sig Sverige mitt i en nödvändig grön omställning. Som vi alla vet innebär det ökade markanspråk från kanske gruvnäringen, kanske skogsbruket, kanske vindkraften och kanske infrastrukturen. När intressekonflikter uppstår måste de hanteras rättssäkert.

Samernas rätt till renskötsel är skyddad i lag, och tillståndsgivande myndigheter ska göra noggranna avvägningar, ofta med villkor och anpassningsåtgärder. Dialogen har därför blivit allt viktigare. Konsultationsordningen, som infördes 2022, stärker rennäringens möjligheter till inflytande i beslutsprocesser och bidrar till bättre beslut och – förhoppningsvis – ökat förtroende.

Det gäller också att ta ansvar för att öka kunskapen om statens historiska politik gentemot samerna. Sanningskommissionen för det samiska folket har fått förlängd tid och resurser för att slutföra sitt uppdrag. Arbetet är avgörande för att förstå historien, synliggöra övergrepp och bidra till försoning, inte minst eftersom okunskap fortfarande påverkar relationen mellan staten och samerna.

En viktig del av detta ansvar gäller återlämnandet av samiska mänskliga kvarlevor och orättfärdigt införskaffade kulturföremål. Detta är en fråga om värdighet och respekt. Därför har Sametinget tillförts särskilda medel, och Riksantikvarieämbetet har fått ett tydligt uppdrag att stödja rättssäkra och transparenta återlämnandeprocesser.

Herr talman! I vår tid är det särskilt viktigt att kunskapen om Förintelsen inte försvagas utan tvärtom hålls levande och förs vidare. Förintelsen ska ha en särskild plats i vårt kollektiva minne. Att hedra de miljontals människor som mördats är också ett sätt att rusta samhället mot vår tids antisemitism, antiziganism och intolerans. Hatets uttryck förändras. Vi har sett det på nära håll, och det kan aldrig accepteras.

Regeringen har därför förstärkt och permanentat stödet till hågkomstresor till Förintelsens minnesplatser med 8 miljoner kronor per år från och med 2026. Fler ska få möjlighet att delta, inte minst skolelever. Forum för levande historia spelar här en central roll, både genom resorna och genom det fortsatta arbetet med att utveckla budskapet i kunskapsmaterialet Om detta må ni berätta.

Vi behöver arbeta långsiktigt för att stärka judiskt liv i Sverige och motverka antisemitism. Den judiska kulturen är en värdefull och självklar del av det svenska samhället. Ändå upplever många judar i dag ökad otrygghet. Därför har regeringen antagit en nationell strategi för att stärka judiskt liv och motverka antisemitism för perioden 2025–2034. Strategin samlar myndigheter, civilsamhälle och akademi i ett gemensamt ansvar, med tydliga uppdrag och resurser. En nationell samordnare har tillsatts för att säkerställa genomförande, uppföljning och resultat.

Sammanfattningsvis, herr talman, bygger regeringens minoritetspolitik på tre grundpelare: respekt för rättigheter, ordning och reda i statens ansvar och långsiktighet i genomförandet. Det är så vi stärker minoriteterna, demokratin och sammanhållningen i Sverige.

(Applåder)

Herr talman! Jag vill börja med att yrka avslag på samtliga motioner.

I slutet av förra året stod jag i den här talarstolen och pratade om EU:s nya förordning om politisk reklam, som började gälla den 10 oktober 2025. En av de viktigaste förändringarna handlar om hur personuppgifter används. Ingen ska få politisk reklam riktad till sig utan att själv ha bett om det. Regeringen lade därför fram förslag om en ny lag, som riksdagen beslutade om, med kompletterande nationella bestämmelser som började gälla den 1 januari 2026. Det var det jag berättade om då.

Vi har hört det tidigare från den här talarstolen, och jag kommer också att säga det: Desinformation är inte önskvärt – därom är vi nog alla överens. Men den senaste tiden har ju visat att även stora partier går vilse när granskning och fakta inte tas på allvar. Därför är det viktigt att vi bygger motståndskraft, inte bara i samhället utan också i politiken.

Den 1 juli 2025 integrerades en uppförandekod i DSA – på svenska är det förordningen om digitala tjänster. Det innebär att plattformarnas arbete mot desinformation blir direkt granskningsbart och rättsligt bindande.

Den digitala utvecklingen har gett oss enorma möjligheter men också nya och mycket påtagliga hot mot människors integritet. I dag kan en enda söktjänst göra det möjligt att kartlägga en enskild persons adress, relationsstatus, telefonnummer och till och med gamla domar på några få sekunder.

Att stora mängder personuppgifter finns tillgängliga på nätet är ett kraftfullt verktyg – både för det goda och för det onda. Företag och myndigheter behöver kunna göra bakgrundskontroller för att skydda sig mot infiltration och otillbörlig påverkan. Samtidigt riskerar vi att kriminella använder söktjänster för att kartlägga brottsoffer eller för att veta var och när det är fritt fram att göra inbrott.

Därför tillsatte regeringen 2023 en utredning om grundlagsskyddet för söktjänster med utgivningsbevis. Vissa tjänster används legitimt av både offentlig och privat sektor, andra publicerar stora mängder personuppgifter som kan missbrukas. Utredningen föreslog att sådana tjänster ska undantas från grundlagsskydd och i stället omfattas av GDPR.

Förslaget har med rätta väckt debatt. Här möts integritet och yttrandefrihet. Dessutom pågår ett mål i EU-domstolen som kan bli avgörande för framtida reglering. Det vore därför olämpligt att ändra grundlagen innan rättsläget har klarnat. Att invänta EU-domstolens besked och inte gå vidare med utredningens förslag är i nuläget välavvägt.

Problemen kvarstår dock. Behovet av fungerande bakgrundskontroller är stort, och dagens regelverk är otydligt. Högsta domstolens domar i februari försvårar dessutom för söktjänster att verka som tidigare. Därför har regeringen tillsatt en ny utredning för att ta ett helhetsgrepp om bakgrundskontrollerna med tydliga regler som fungerar. Syftet är att stoppa infiltration och brottslig påverkan i både offentlig och privat sektor, samtidigt som den personliga integriteten värnas.

I dag försöker kriminella ta sig in på arbetsplatser för att påverka beslut, sprida information och gynna sin verksamhet. Det är oacceptabelt. Utredningen ska därför säkerställa att relevanta uppgifter kan användas lagligt och att regelverket blir tydligare och rättssäkert. Det är nödvändigt för att skydda särskilt sårbara verksamheter från infiltration och andra säkerhetshot. Uppdraget ska redovisas i mars 2027.

Den här frågan är oerhört komplex, och det är därför förnuftigt att inte göra det för lätt för sig. Vi måste alltid tänka ett varv till på vad konsekvenserna blir. Vi kommer i framtiden att få en mer sofistikerad teknik som allmänheten vill använda, men det vill även de kriminella göra. Jag är helt säker på vi kommer att avhandla dessa ämnen här i kammaren många fler gånger framöver. I grunden är ju förändring det enda konstanta i livet.

Herr talman! EU:s handlingsplan för demokrati från 2020 är en tydlig signal om att Europas demokratier måste stärkas där de är som mest sårbara. Handlingsplanen omfattar tre centrala områden: fria och rättvisa val, starka och oberoende medier och motståndskraft mot desinformation.

En viktig del av detta arbete är att skydda dem som deltar i det offentliga samtalet. Därför antogs i april 2024 EU:s nya direktiv mot så kallade SLAPP-processer, det vill säga strategiska rättegångar mot dem som deltar i den offentliga debatten. Direktivet ger journalister, visselblåsare och civilsamhället det skydd som de behöver. Ingen ska kunna tystas med rättsliga hot. Om detta går igenom i riksdagen kommer Sverige att införa direktivet i svensk lag den 1 maj 2026. Det är ett modernt, kraftfullt verktyg mot de krafter som vill kväva det fria ordet.

Herr talman! Samtidigt fortsätter arbetet med att stärka demokratins ryggrad nationellt. Den nya nationella strategin mot våldsbejakande extremism och terrorism samlar förebyggande arbete, skydd och beredskap under samma paraply. Grundlagens fri- och rättigheter står i centrum. Ingen ska behöva frukta för sitt liv, sin säkerhet eller sin frihet att uttrycka sina åsikter.

Demokrati är inte en självklarhet. Det har vi sett flera bevis på i närtid. Den försvaras inte av sig själv utan kräver mod, ansvar och tydliga principer. I en tid när desinformation sprids snabbare än någonsin, när journalister och opinionsbildare utsätts för hot och hat och när extremister försöker utnyttja rättssystemet som ett vapen måste vi stå fast vid principen att Sverige ska vara en fri, trygg och demokratisk nation.

Polisen har byggt upp specialistgrupper mot demokratihot, Mediemyndigheten följer journalisters säkerhet och Linnéuniversitetet stärker journalisters förmåga att hantera hot och hat – särskilt mot kvinnliga journalister. Detta är pragmatisk, konkret och resultatinriktad politik.

Vi vet att frihet kräver försvar och att demokratin kräver ansvar. Sverige måste alltid stå starkt mot de krafter som vill förstöra det fria, öppna samhället. Vi accepterar inte tystnad. Vi accepterar inte hot. Vi försvarar det fria ordet, våra institutioner och varje medborgares rätt att leva i ett fritt och tryggt samhälle.

(Applåder)

Herr talman! I dag debatterar vi kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om politisk reklam. Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet.

Herr talman! Det här handlar om någonting väldigt grundläggande: att människor ska kunna lita på den politiska information som de möter. I dag får vi våra budskap via sociala medier, annonser och digitala plattformar. Alldeles för ofta är det svårt att veta vem det är som står bakom budskapen.

EU:s nya regler för politisk reklam har ett tydligt mål, och det är öppenhet. Väljare ska inte behöva gissa vem som betalar, vem som driver kampanjen eller varför just de får en viss annons vid ett visst tillfälle. Allt det här ska vara synligt.

Vad är det då som ligger bakom att just jag eller du får se en viss politisk annons på sociala medier? Det finns flera skäl till det. Ofta handlar det om målgruppsinriktning. Annonsören har valt vissa kriterier som plattformen sedan matchar mot datan om mig eller om dig. Grundläggande uppgifter som ålder, bostad och kön används ofta för att rikta politiska budskap. Det kan handla om allt från att nå förstagångsväljare till att nå personer i en viss kommun.

Plattformar som Facebook och Instagram bygger profiler baserat på vad man gillar, vad man klickar på, vad man följer och vad man engagerar sig i. Engagerar man sig ofta i samhällsfrågor som till exempel försvar eller miljö kan man hamna i en målgrupp som olika aktörer vill nå. Har man sett eller klickat på politiskt innehåll tidigare tolkar algoritmen det som att det är någonting som man är mottaglig för.

Därför ska nu politiska annonser märkas tydligt, herr talman. Sponsorn ska framgå, den ansvariga aktören ska framgå och det ska tydligt framgå hur annonsen riktas. Detta är grundläggande för att stärka tilliten i vårt demokratiska samtal.

Herr talman! En av de viktigaste förändringarna handlar om hur personuppgifter används. Ingen ska få politisk reklam riktad till sig utan att själv ha sagt ja – punkt. Känsliga personuppgifter och information om minderåriga får inte användas alls. Vi sätter stopp för profilering av människor utifrån deras mest privata förhållanden. Förordningen ställer också krav på att plattformar och aktörer tar ansvar internt med rutiner, register och riskbedömningar. Det ska inte gå att gömma sig bakom tekniken.

Regeringens förslag är att införa en svensk komplettering som gör att EU-reglerna fungerar i praktiken här i Sverige. Det ska vara klara regler och tydligt ansvar utan dubbelreglering.

Det handlar om fyra saker. För det första handlar det om tydlig tillsyn. Imy, Integritetsskyddsmyndigheten, får ta hand om de frågor som rör annonsinriktning och leverans, och Mediemyndigheten tar hand om resten.

För det andra ska myndigheterna kunna begära ut information, göra inspektioner, besluta om förelägganden och viten och ta ut sanktionsavgifter när så behövs.

För det tredje ska den som bryter mot reglerna om märkning, transparens eller informationskrav få betala, men ingen ska straffas två gånger för samma sak. Alla ska få möjlighet att yttra sig.

För det fjärde ska det finnas en rättsprocess som är tydlig och rättssäker. Förvaltningsrätten i Stockholm får huvudansvaret, och beslut kan överklagas. Men det krävs prövningstillstånd i högre instanser.

Herr talman! Låt mig vara tydlig. Våra grundlagar om tryck- och yttrandefrihet står fast och behöver inte kompletteras. De gäller alltid. Det här är ett viktigt steg för att skydda vår demokrati mot dolda kampanjer och otydliga avsändare. Det handlar om att stärka människors möjlighet att fatta informerade beslut och om att skapa ett öppnare och ärligare politiskt samtal. Om vi verkligen vill värna demokratin måste vi se till att lagar för transparens inte blir verktyg för tystnad.

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Regeringen föreslår nu en ny lag som kompletterar EU:s mediefrihetsförordning. Syftet är att göra det möjligt att tillämpa förordningen effektivt här i Sverige. Den nya lagen handlar bland annat om informationsskyldighet för medieföretag, om hur vi ska bedöma mediekoncentrationer och om Mediemyndighetens tillsyn och befogenheter. Det är alltså tekniskt, men det är också principiellt. Det handlar nämligen ytterst om något mycket större: den svenska pressfriheten, yttrandefriheten och vem som faktiskt ska bestämma över vår mediepolitik.

EU:s mediefrihetsförordning antogs våren 2024. Det fanns goda skäl till det. Syftet var att skapa en gemensam inre marknad för medietjänster och att skydda oberoende och mångfald. Det är viktiga mål och, tror jag, mål som vi alla är överens om.

Men eftersom förordningen gäller direkt i medlemsländerna handlar regeringens lagförslag nu om att fylla i de delar där Sverige självt måste bestämma hur tillsynen ska ske och hur reglerna ska tillämpas nationellt. Just där finns det några mycket viktiga principer som det är bra att vara tydlig med.

Den första är att svensk grundlag står fast. Sverige har redan ett av världens starkaste skydd för press- och yttrandefrihet, genom tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen. Det måste vara glasklart att EU:s regler aldrig får urholka det skyddet. Kommissionen ska inte ha inflytande över svensk mediepolitik. Den ska i grunden vara en nationell fråga.

För det andra innebär regeringens förslag att framtida ändringar i EU:s förordning automatiskt blir gällande i svensk rätt. I den nya lagen ska samma ord och uttryck betyda samma sak som i EU:s förordning. Därför ska det stå tydligt i lagen att begreppen har samma innebörd.

När man hänvisar till EU:s regler kan man göra på två sätt. En statisk hänvisning betyder att man hänvisar till EU-regeln så som den såg ut vid ett visst tillfälle. Om EU senare ändrar regeln måste den svenska lagen också ändras för att följa med. Det finns också något som heter dynamisk hänvisning. Det betyder att man hänvisar till rättsakten i den version som gäller just nu. Då behöver den svenska lagen normalt inte ändras när EU-rättsakten uppdateras.

För det tredje, herr talman, måste Mediemyndighetens mandat vara tydligt avgränsat. Förslaget ger myndigheten ett brett mandat att granska och bedöma mediekoncentrationer. Intentionen är att skydda mångfald, och den intentionen är naturligtvis god. Men vi måste vara vaksamma. En myndighet som får mycket inflytande riskerar, hur välmenande den än är, att indirekt påverka redaktionellt oberoende. Tillsyn får aldrig bli ett verktyg för att påverka innehåll.

Slutligen: Vi måste skydda de små aktörerna. De administrativa krav som följer med den här lagen kan slå hårt mot mindre och alternativa medier. De har inte samma resurser som de större koncernerna. Om vi inte är försiktiga riskerar vi att minska denna mångfald i stället för att stärka den. Regleringen måste vara proportionerlig, och den måste ta hänsyn till branschens olika förutsättningar.

Herr talman! Fria och oberoende medier är en grundbult i vår demokrati. De ska värnas, inte regleras bort. Vi måste stå upp för den fria pressen. EU:s mediefrihetsförordning ska tillämpas på ett sätt så att den stärker, inte försvagar, vår grundlagsskyddade yttrandefrihet. Det är så vi bevarar ett öppet samhälle, med fria medier och en stark demokrati.

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till förslagen i betänkande KU4, Säkerhet och tillgänglighet vid val.

Våra fria val är självklara fundament i vår demokrati. Men demokratin är aldrig självklar. Den måste ständigt värnas och stärkas. Regeringen föreslår därför ett antal åtgärder som säkerställer valens integritet, tillgänglighet och säkerhet.

Den centrala valmyndigheten ska få ett tydligare ansvar för att samordna arbetet med valsäkerhet och att analysera risker. Vad finns det då för risker? Under de senaste åren har vi sett hur falsk information kan spridas snabbt, till exempel på sociala medier och andra plattformar, ibland med syfte att undergräva hela vårt valsystem. Det gör att demokratin på ett eller annat sätt sätts i gungning. Det har funnits rykten om att röster inte har räknats. Vi vet att valarbetare har utsatts för hot och aggressivt beteende. I vissa fall har personer ställt sig bakom valskärmen tillsammans, alltså ett brott mot principen om hemlig röstning. All hjälp bakom valskärmen ska alltid ske i närvaro av en röstmottagare.

Det är på sin plats att en gemensam rutin för incidentrapportering införs. Både valmyndigheter och allmänhet ska snabbt kunna rapportera om oegentligheter. Det ger oss en korrekt nationell bild och möjligheten att agera i tid.

För ökad öppenhet införs ackreditering av valobservatörer, både nationella och internationella. De ska kunna närvara före, efter och under val, utan att hindras. Transparens skapar förtroende både i Sverige och utomlands.

Tillgängligheten är också central. Valmyndigheter och kommuner ska säkerställa att lokaler, röstningsförfarande och information fungerar för alla väljare, inte bara fysiskt utan även praktiskt. Kommunerna ska rapportera om tillgänglighet till lokalerna senast 32 dagar före valdagen så att alla som behöver kan planera sin röstning i god tid.

Fru talman! En annan grej är att systemet med ambulerande röstmottagare ska utökas till att nå fler grupper. Även personer som sitter i polisarrest eller på vårdinrättningar ska nu få möjlighet att rösta. Även utlandssvenskar kommer att få bättre möjligheter att rösta.

Den som har fallit ur röstlängden ska kunna återinträda – det har vi hört tidigare.

Om digitala röstkort införs kommer det att gå snabbare. Det kommer att bli mer säkert, och färre väljare kommer att få sina röstkort alldeles för sent.

Överklagande av valresultatet ska bli tydligare. Den som vill överklaga måste ange sin identitet så att det går att avgöra om personen har rätt att klaga. Man kan tycka att det är en enkel åtgärd, men den är viktig för rättssäkerheten.

Fru talman! De åtgärder jag presenterat här bygger på lärdomar från de senaste valen. Vi har sett incidenter som hot mot valarbetare, hinder för äldre och personer med funktionsnedsättning och situationer där väljare utsätts för otillbörlig påverkan. Sådant får aldrig förekomma i en demokrati som vår.

Sammanfattningsvis handlar detta om fyra saker: säkerhet, transparens, tillgänglighet och rättssäkerhet genom bättre samordning, tydliga rutiner för incidentrapportering, ackreditering av valobservatörer, utökad tillgänglighet och moderniserade digitala verktyg. Därmed tar vi nästa steg för att säkra varje medborgares rätt att rösta fritt.

Demokrati är inget vi kan ta för givet. Den måste skyddas varje dag och vid varje val.

Fru talman! I dag debatterar vi alltså motionsbetänkandet som handlar om minoritetsfrågor. Jag vill börja med att yrka bifall till förslaget i betänkandet.

Det handlar om minoriteter, det handlar om urfolk, det handlar om status och det handlar om språk och kultur. I det här sammanhanget vill jag säga att motionerna i betänkandet i många fall är viktiga, tänkvärda och inte minst svåra. Det är svåra frågor att lösa, inte bara i Sverige utan i hela världen. Därför vill jag ge ett mer världsomfattande perspektiv på de här frågorna.

Det handlar i princip om samma problembeskrivning för minoriteter och urfolk var i världen du än befinner dig. Det blev jag och Jan Riise minst sagt varse när vi nyligen deltog i ett urfolksforum i FN i New York. Där mötte jag och pratade med människor från olika länder och olika delar av världen, bland annat en massajman från Tanzania och urfolk från både USA och Sydamerika.

Vår delegation från riksdagen fick också ett bra tillfälle att prata med samer från både Norge och Sverige. Och jag hade ett eget möte med Sara-Elvira, en samisk kvinna från Jokkmokk. Där kunde jag få svar på många frågor som jag har funderat på.

I New York fick jag större förståelse ur ett globalt perspektiv. Det finns tusentals urfolkskulturer i världen. Alla har sina unika historier och erfarenheter. En ensam person eller en enskild berättelse kan aldrig någonsin tala för alla, men trots allas olikheter finns det en gemensam röd tråd.

Fru talman! De flesta urfolk har blivit marginaliserade och förföljda på grund av kolonialism och expansionspolitik som regeringar har utvecklat. I många moderna samhällen ser vi bland urfolk högre grad av arbetslöshet, lägre utbildningsnivå, diskriminering och våld. Det berättade Dr Albert K Barume, som i december 2024 utsågs till FN:s särskilda rapportör för urfolks rättigheter.

Under den relativt korta tid som han varit rapportör har han hunnit delta i flera konferenser, mängder av möten och seminarier med urfolk. Han har dragit flera slutsatser gällande urfolk runt om i världen. Högst upp på listan kommer urfolkens utsatthet i konflikter och våld. Det gäller i synnerhet kvinnor och flickor. Som nummer två på listan kommer utvinningsindustrin och den gröna omställningen. Därefter kommer ungdomars indragning i kriminalitet och trafficking av kvinnor och flickor.

Minoritetsfrågor

Det är en sak att höra en rapportör prata lugnt och sakligt om de här frågorna, men att själv sitta på ett möte i ett mindre format och höra en uppgiven urfolkskvinna från Amazonområdet prata i detalj om sin verklighet var minst sagt känsloladdat.

Fru talman! En annan person som vi träffade var professor Elsa Stamatopoulou från Columbiauniversitetet. Hon har sedan 1983 engagerat sig i urfolksfrågor. Hon berättade att FN:s kommissarie för mänskliga rättigheter i augusti 1982 etablerade en arbetsgrupp för ursprungsfolk. Det var som ett forum som skulle lyssna på ursprungsfolkens problem och arbeta för deras rättigheter. Vad sa då urfolken, tror ni? Jo, de sa: Ni folk ska prata om oss, och vi står här utanför rummet.

Som tur är har det runnit mycket vatten under broarna sedan dess. Professor Elsa berättade att frågorna om mänskliga rättigheter har fått som en udd i FN för att de påverkar regeringar. Det har urfolken tagit till sig, och nu kan vi se flera deklarationer. Man har åstadkommit mycket, men det finns fortfarande mycket kvar att göra.

Men det är inte så att de frågor som diskuteras tas lättvindigt på. Jag tror att det finns en förståelse för att de här frågorna är komplexa och knepiga och att det tar tid. Det är på något sätt det moderna samhället som knackar på, och det är urfolken som vill att det ska finnas en förståelse för det som de värnar.

Nyckelordet i den här komplexiteten, som i princip gäller alla urfolk, är tillgång. Då menar man tillgång till land. Till det kan man addera delning av tillgångar, det vill säga benefits sharing. Elsa menade att det fortfarande finns ett motstånd bland urfolk gällande tillgång till land och att dela på tillgångarna.

Jag frågade Elsa om det är så att demokrati är tillräckligt för att komma överens i dessa frågor. Hon menade att det inte är tillräckligt utan att det behövs starka civila organisationer och respekt från båda håll. Både professor Elsa och doktor Barume menade att det är det kreativa och vitala engagemanget från ungdomar som kan vara framtiden för att lösa konflikter kring land, tillgångar och rättigheter.

Fru talman! Det jag tar med mig från det här urfolksforumet i New York är just detta: vikten av att lyssna, inte bara höra, och att se varje möte som en möjlighet att förstå mer, komma överens och hitta en väg framåt där båda sidor, om jag får uttrycka mig så, känner att det här är eller kommer att bli en win-win-situation och inte lose-lose.

(Applåder)

Herr talman! I dag debatterar vi ett motionsbetänkande om tryck- och yttrandefrihet. Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag.

Det är många viktiga och tänkvärda motioner som tas upp i betänkandet, och det är mycket som är på gång i de här frågorna. EU:s mediefrihetsförordning, som antogs i april 2024, innehåller regler för en välfungerande inre marknad för medietjänster men även till skydd för mediers oberoende och mångfald, det vill säga att säkerställa att nyhetsredaktioner och mediebolag fritt kan välja vilka ämnen de rapporterar om, hur de rapporterar och vilka perspektiv de lyfter fram utan otillbörlig påverkan från staten, politiska aktörer eller kommersiella intressen. Det handlar helt enkelt om att låta journalister och redaktörer arbeta fritt utan rädsla för repressalier eller krav på anpassning till makthavares vilja.

Vidare ska den som avslöjar missförhållanden eller bidrar med viktig information till journalister kunna göra det anonymt utan risk att avslöjas. Det behövs stabila och långsiktiga strukturer som förhindrar att statliga eller politiska krafter kan styra innehållet eller riktningen i public servicebolagens rapportering. De nya reglerna kommer att gälla fullt ut från augusti 2025.

Herr talman! När det kommer till vår yttrandefrihet, som ska värnas, finns det tyvärr avarter. Avarter kring yttrandefriheten kan uppstå när principen om fri åsiktsbildning missbrukas eller tolkas på ett sätt som underminerar demokrati, rättssäkerhet och mänskliga rättigheter, exempelvis när yttrandefriheten används för att sprida hat mot minoriteter genom rasistiska, homofobiska eller antisemitiska uttalanden eller för desinformation och spridning av konspirationsteorier.

Att medvetet sprida falsk information, särskilt när det gäller val, krig eller för den delen pandemier, kommer på lång eller kort sikt att underminera demokratin och tilltron till vårt öppna samhälle. Yttrandefriheten används ibland för att uppmana till våld eller terrorism, vilket kan skapa allvarliga säkerhetshot.

För att hantera de avarter som jag gav exempel på utan att inskränka själva yttrandefriheten finns flera strategier att tillgå. Det kan vara politiskt, juridiskt eller på samhällsnivå. Det viktiga är att vi hittar en balans där vi skyddar den fria debatten men samtidigt förhindrar att yttrandefriheten utnyttjas för att skada andra eller underminera demokratin. Staten, eller EU för den delen, ska inte styra vad som är sant eller falskt, men det kan skapas regler som förhindrar att lögner och hat används för att underminera samhället.

EU har sedan 2018 arbetat för att bekämpa desinformation online. En uppförandekod togs fram i samarbete med digitala plattformar som Facebook, Google och X. Plattformarna rapporterar årligen om sina åtgärder för att minska spridningen av falsk information. För att stärka arbetet har EU inrättat en åtgärdsplan och ett varningssystem för snabb informationsdelning mellan medlemsländer. Under pandemin ökade insatserna mot covidrelaterad desinformation.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Tryck- och yttrande-frihet, massmedie-frågor

År 2022 presenterades en uppdaterad uppförandekod med skärpta krav. Den syftar till att stoppa annonsintäkter för desinformation, motverka falska konton och manipulationskampanjer, förbättra faktagranskning och forskningstillgång och ge användarna bättre verktyg för att flagga för falsk information.

Ett samhälle med informerade medborgare är mer motståndskraftigt mot desinformation och konspirationsteorier. Det handlar om att stärka skolundervisning och fortbilda – kanske inte så mycket att fortbilda ungdomar utan snarare vuxna – i att ha en förmåga att identifiera, förstå, tolka, skapa och kommunicera med texter och bilder. Det är helt avgörande.

Sedan har vi detta med politisk reklam. Visst måste det i ett demokratiskt samhälle vara transparent med politisk reklam. Förordningen om politisk reklam, som syftar till att skapa tydligare regler för hur politisk reklam får spridas, särskilt i digitala kampanjer, innebär att användningen av personuppgifter i riktad politisk reklam begränsas och att medborgare lättare ska kunna se vem som finansierar en annons och varför just de får se den.

I Sverige föreslås nu Mediemyndigheten och Integritetsskyddsmyndigheten få ansvar för att övervaka att reglerna följs. Dessa myndigheter ska säkerställa att politiska annonser är tydligt märkta och att valpåverkan sker på ett transparent sätt.

Både mediefrihetsförordningen och förordningen mot politisk reklam bereds nu i Regeringskansliet. Regeringen planerar att lämna propositioner till riksdagen i september i år, vilket innebär att det inom kort kan komma konkreta förslag på hur EU-reglerna ska genomföras nationellt.

Herr talman! En förskönad bild av kriminalitet är också desinformation, alltså en avart. Digitala plattformar har blivit en arena för kriminella nätverk som rekryterar unga och sprider en förfalskad bild och förskönar kriminaliteten.

För att bättre förstå och motverka detta har regeringen gett Brottsförebyggande rådet och Totalförsvarets forskningsinstitut i uppdrag att undersöka hur denna rekrytering går till. Brottsförebyggande rådet analyserar rättsfall och digitala plattformars roll i rekryteringen, medan Totalförsvarets forskningsinstitut granskar hur en kriminell livsstil marknadsförs online och påverkar ungas attityder.

Uppdraget ska leda till förslag på förebyggande åtgärder. Resultaten ska redovisas senast i oktober 2026.

Genom dessa initiativ visar EU och den svenska regeringen att de tar hoten mot demokrati, yttrandefrihet och trygghet på allvar. Det återstår nu att se hur de nya reglerna implementeras och vilka effekter de får i praktiken.

Det finns en viktig balansgång mellan EU:s regler och Sveriges grundlagsskyddade tryck- och yttrandefrihet. I Sverige är dessa friheter starkt skyddade genom tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen.

Dessa grundlagar begränsar statens möjligheter att reglera medier och yttranden, vilket innebär att alla nya lagar, inklusive EU-förordningar, måste hanteras med stor försiktighet för att inte inskränka dessa rättigheter på ett sätt som strider mot grundlagen.

Fru talman! I dag debatterar vi valfrågor. Detta är ett motionsbetänkande, och det finns många minst sagt intressanta motioner. En del handlar om hur vi kan öka valdeltagandet, andra handlar om sänkt röstålder och sedan finns förslag om själva valsedelsystemet. Det är egentligen på något sätt grunden i vår demokrati. Det är där jag tänker uppehålla mig i mitt anförande. Men först yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Det har hänt en del genom åren med valsystemet. Jag tänkte att vi skulle blicka tillbaka lite grann och titta på den svenska valhistorien.

Vid rösträttsreformen 1909 tog Sverige ett viktigt steg mot en mer inkluderande demokrati. Då införde vi allmän rösträtt, men bara för män över 24 år, och vi gick från majoritetsval till ett proportionellt valsystem.

Samtidigt hade vi fortfarande en tvåkammarriksdag där ledamöterna i första kammaren utsågs indirekt genom landstingen och stadsfullmäktige, medan röstningen till andra kammaren påminde om det valsystem vi har i dag.

Ytterligare förändringar skedde sedan i samband med övergången till enkammarriksdag 1970. Då samordnades valen till riksdag, landsting och kommunfullmäktige, vilket krävde anpassningar i valförfarandet.

Det fanns till och med långtgående planer på att införa maskinell röstning med hålkort. Det var kanske tur att det inte blev så. Det var den tekniska osäkerheten som gjorde att det aldrig blev verklighet.

I stället införde man tillfälliga förändringar som senare permanentades med 1972 års vallag. Bland annat standardiserade man valsedlarna. Vi vet alla att de har olika färger beroende på vilket val de avser.

Valfrågor

Men hur ser det ut i dag? Vid varje val trycks det en enorm mängd valsedlar. Det var hela 710 miljoner valsedlar inför valet 2022. Anledningen är att vi har tre val samtidigt. Det är 405 olika valkretsar och ett hundratal partier som deltar. I det senaste valet beställde 238 partier valsedlar, men endast 36 av dem ställde upp i riksdagsvalet.

Valsedlarna fyller inte bara en funktion på valdagen. Det är många partier som använder valsedlar i sitt kampanjarbete. Man kan dela ut dem i valstugor och skicka hem dem i brev till väljare, och man kan vilja synliggöra kandidater. Trots att de används av politiska partier var det bara en bråkdel av alla tryckta valsedlar som användes till det.

Fru talman! Det svenska valsystemet är en viktig del av vår demokrati. Det har genomgått stora förändringar för att bli mer tillgängligt, rättvist och effektivt. Men det finns några knäckfrågor. De är till exempel: Hur säkerställer vi ett hållbart och modernt röstningsförfarande? Hur minskar vi antalet valsedlar? Vill vi minska antalet valsedlar? Hur bygger vi ett system som gör det lätt för alla att rösta?

Dessa frågor är viktiga. Det är exakt de frågorna som vi som sitter med i den parlamentariska valsedelskommittén har att ta ställning till. Meningen är att vi ska lämna förslag på ett valsedelssystem – kanske ett nytt, vi vet inte än.

Jag vill belysa några frågor som handlar om just delaktighet i val. Vi vet att valdeltagandet är lägre bland personer med funktionsnedsättning. Enligt SCB var valdeltagandet vid de allmänna valen 2022 hela 11 procent lägre i den här gruppen jämfört med befolkningen i stort.

Valsedlarnas utformning och placering är en del av problemet. Jag har sett bilder från vallokaler där valsedlarna var placerade så högt att de var svåra att nå för den som till exempel sitter i rullstol. Lyckligtvis hör detta till undantagen, men ändå.

Texten på själva valsedeln är ibland ganska liten. Valsedlarna är tunna, och det kan vara lätt att få med sig fler än en valsedel i kuvertet. Då blir de ju ogiltiga.

Personröstning är särskilt svårt för personer med synnedsättning. Trots att Valmyndigheten tillhandahåller punktskriftsmaterial för synskadade kan det vara svårt för dem att faktiskt veta att de har fått rätt valsedel i kuvertet.

Fru talman! Som jag nyss sa har det svenska valsystemet många styrkor, men det finns också behov som behöver adresseras för att stärka demokratin och öka delaktigheten.

Systemet med partivalsedlar har en lång tradition i Sverige och är välkänt för många väljare. Att rösta är enkelt, särskilt om man lägger sin röst på ett parti som redan är etablerat i riksdagen eller har fått minst 1 procent av rösterna i de senaste valen.

För dessa partier ser valadministrationen till att valsedlar finns tillgängliga i alla vallokaler och förtidsröstningslokaler, men för små partier liksom för nya partier är det inte lika lätt. De måste själva distribuera sina valsedlar till röstmottagningsställena, och om en sådan valsedel saknas måste väljaren själv skriva partinamnet. Alla har ju inte en lika snygg handstil som jag, så det är inte säkert att man kan se vad det står och då blir rösten ogiltig.

Vi har en låg andel ogiltiga röster, vilket väl betyder att systemet fungerar bra. Men vi kan säkert göra det ännu bättre.

Avslutningsvis vill jag säga att valet är grunden för vår demokrati. Det är genom det vår röst påverkar framtiden, formar politiken och säkerställer att våra värderingar representeras i de beslutande församlingarna. Därför är det avgörande att valsystemet är tillgängligt, begripligt och rättssäkert för alla väljare.

Fru talman! Ni vet redan att vi debatterar frågor om allmänna flaggdagar, helgdagar och så vidare, och jag tänkte börja med att yrka bifall till förslaget i betänkandet. Sedan tänkte jag använda min talartid till att prata om flaggor.

Vi har alla sett den vaja i vinden - den svenska flaggan. Flaggan är en symbol som bär på en historia av enhet och gemenskap. Vad skulle hända om vi börjar blanda in fler officiella flaggor? Skulle vi då vara på väg mot en framtid där vi riskerar att bli mer splittrade än förenade? Jag tänker på motionen från skåningarna om att man vill göra den skånska flaggan till en officiell flagga.

Skåningarna, våra kära sydsvenska rebeller, har en flagga som de är så stolta över, och jag gissar, fru talman, att de helst skulle vilja se flaggan på nationens främsta flaggstänger - kanske till och med på toppen av Globen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Allmänna helgdagar m.m.

Men, den svenska flaggan är mer än blott färgerna blått och gult. Flaggan är en symbol för att vi alla, från Kiruna till Ystad, hör ihop. Om vi börjar med fler officiella flaggor; var drar vi då gränsen? Ska Västerbotten ha en egen flagga med ost på? Eller ska Göteborg ha en flagga med en räkmacka? Det blir ju en vimpelparad utan dess like, och ingen vet längre vilken flagga som gäller när vi ska heja på Sverige i fotbolls-EM.

Om vi inför fler officiella flaggor riskerar vi att urvattna symboliken i den svenska flaggan. Och låt oss inte glömma de praktiska konsekvenserna. Att införa fler officiella flagg- eller helgdagar är inte gratis. Det kostar tid, pengar och arbetsinsatser. Kommuner ska ställa om, arbetsgivare ska jonglera scheman, och plötsligt undrar vi varför inget blev gjort på jobbet när halva året är röda dagar.

Den svenska flaggan är mer än bara ett stycke tyg. Den är en länk mellan generationer, ett löfte om gemenskap och en trygg punkt i en föränderlig värld. Om vi börjar dela upp detta symboliska arv i flera flaggor, riskerar vi att skapa små öar av identitet i stället för en gemensam strand.

Fru talman! Sverige är ett land med starka traditioner. Vi behöver inte fler officiella flaggor som konkurrerar med den vi redan har. Jag gillar Skåne, och er flagga är fin - fantastisk på er hemmaplan - men kanske inte på catwalken i hela landet.

Så låt oss vårda och utveckla de gemensamma symboler vi redan har. Låt den svenska flaggan fortsätta vara en symbol för vår enhet, våra traditioner och vår framtid. Och låt oss fokusera på att bygga ett Sverige där alla känner sig hemma - under samma tak och under samma flagga.

Fru talman! I dag debatterar vi som sagt KU7 om offentlighet och sekretess. Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.

I de här frågorna är ett fokus på att skydda barn och unga från att dras in i kriminalitet väldigt viktigt, för att inte säga avgörande. Det krävs att skolor, socialtjänst, polis och andra aktörer kan samverka för att tidigt identifiera och stödja dem som är i riskzonen. Detta arbete förhindras i dag av sekretesslagar som inte riktigt är anpassade efter dagens verklighet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Offentlighet, sekretess och integritet

Låt mig få berätta om hur det skulle kunna gå till - eller snarare hur det går till. Låt säga att det finns en orosanmälan gällande en ung pojke. Anmälan finns där för att han befinner sig i kriminella kretsar. Det är inte akut, för han har inte gjort någonting som är olagligt. Socialarbetaren som har hand om ärendet vet att sekretessen får brytas vid allvarliga brott, men bedömningen som görs är att det inte är tal om något allvarligt brott.

I de här sammanhangen kan det dock gå väldigt fort. Med några knapptryckningar och ett sms finns det ett uppdrag om att skjuta någon mot belöning. Det kan gå rysligt fort från det att den unga pojken bara umgås med kriminella till dess att det där sms:et dyker upp i hans telefon.

Om skolan, polisen och socialtjänsten hade möjlighet att dela den här informationen redan vid tidiga varningssignaler skulle det vara möjligt att ingripa i tid, innan det där sms:et skickas. Men så fungerar det inte i dag. Skolan kanske rapporterar att pojken inte gör något fel i klassrummet, och socialtjänsten har inget annat än en orosanmälan att gå på. Samtidigt sitter polisen på kunskap som den inte får dela.

Det behövs fler pusselbitar än bara de där som kallas kantbitar för att hela bilden ska bli tydlig. Vi vill inte att fler barn ska få sina liv förstörda för att myndigheter inte får prata med varandra.

Fru talman! Det finns också en annan aspekt på detta som behöver lyftas fram, och det gäller de tjänstepersoner och poliser som står mitt i det här systemet. De vet att det krävs starka skäl för att bryta sekretessen. Men vad händer när situationer utvecklas i en rasande fart? Hur ska de kunna bedöma om det är tillräckligt allvarligt för att agera? Rädslan för att göra fel och kanske även riskera juridiska konsekvenser kan leda till att man avstår från att dela information trots att det kanske skulle kunna förhindra att något tragiskt händer.

Den grova brottsligheten har eskalerat och är i dag en av våra största samhällsutmaningar. Vi har skjutningar och sprängningar, och organiserad kriminalitet har spridit sig från storstäder till mindre orter och skapat otrygghet i hela landet. Unga människor i utsatta områden riskerar att dras in i kriminalitet, och kvinnor är särskilt utsatta för en växande otrygghet i det offentliga rummet.

Den ekonomiska brottsligheten utgör en annan sida av problemet. Fusk med bidrag, skattebrott och penningtvätt urholkar våra gemensamma resurser och försvårar för seriösa företag att verka. Då de här brotten ofta har kopplingar till organiserad kriminalitet är det avgörande att myndigheter har verktyg för att effektivt bekämpa strukturerna. Det här såg vi inte riktigt i vårt land för 20 år sedan.

För att hantera de frågor jag nu har nämnt behöver vi förändra hur myndigheter samarbetar och delar information. Ibland kan sekretesslagarna bli ett hinder, särskilt nu när samhället behöver mer samverkan och informationsutbyte än tidigare.

Ett annat exempel är att det i dag är lätt att byta kommun för att slippa tvångsåtgärder eller för att hindra barnen från att gå till skolan, och det är svårt att få tag på familjer som ständigt byter kommun. Det behövs således upparbetade rutiner kring delning av uppgifter mellan landets socialtjänster. Det ska inte vara möjligt att hålla barn borta från skolan i flera år. Vi läste nyligen om ett fall där barnen i en familj hölls borta från såväl skola och tandvård som LVU. Det är ett misslyckande när barn far illa.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Offentlighet, sekretess och integritet

Regelverket måste förenklas och göras tydligare så att sekretess inte längre används som en ursäkt för att samarbetet inte fungerar. Målet är att brottsbekämpning och sociala insatser ska kunna ske effektivt utan att integriteten hotas i onödan.

Fru talman! Vi behöver en lösning som gör det möjligt att agera snabbare och mer samordnat utan att tumma på rättssäkerheten. Bara så kan vi skapa ett tryggare samhälle för alla.

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet Tydligare regler för val till Sametinget. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 augusti 2024.

Förslaget syftar till att göra reglerna mer transparenta och enhetliga och mer lika de regler som gäller för allmänna val. Man kan säga att det ska vara lätt att göra rätt. Man ska också veta om man har rätt, alltså rösträtt.

Vi är noga med att de som har rösträtt ges möjlighet att rösta. Vi är också noga med att de som kandiderar till val uppfyller de kriterier som ställs upp som krav. Det är fundamentalt för ett demokratiskt styrelseskick och en demokratisk rättighet för dem som har åldern inne för att få rösta.

I detta lagförslag finns det flera punkter som går i den riktningen.

Fru talman! Ett exempel är att reglerna om anmälan och registrering inför val förtydligas. Detta kommer att underlätta för väljare och kandidater att förstå processen och delta i valet. Vidare ska det införas ett skydd för beteckningar som liknar partibeteckningar som finns i allmänna val. Detta syftar till att förhindra förväxling och skapa tydlighet kring vilka partier eller listor som är aktuella i Sametinget. Ytterligare ett exempel är att bestämmelserna om röstning, röstmottagning, vallokaler, rösträkning och mandatfördelning vid sametingsval förtydligas. Detta kommer att bidra till en smidigare och mer transparent valprocess.

Vidare har det tidigare funnits en begränsning när det gäller behandling av personuppgifter i samband med val till Sametinget. Detta har lett till svårigheter att avgöra frågor om valbarhet och även om vem som har rösträtt. Därför föreslår regeringen i det nya lagförslaget att fler personuppgifter än tidigare ska få behandlas vid val till Sametinget.

Det är viktigt att kunna kontrollera att röstlängden stämmer. Ur ett demokratiskt perspektiv vill väl ingen hamna utanför en röstlängd - om man har rätt att vara med, vill säga. Lika lite vill man, ur samma perspektiv, att någon som inte har rösträtt ska finnas med i röstlängden. Allt annat är odemokratiskt.

Fru talman! Genom dessa förändringar skapas ett mer öppet och förståeligt valsystem för Sametinget.

Fru talman! Det är en förmån att få leva i en öppen, granskande demokrati, och jag tycker att det är en ynnest att få vara ledamot av konstitutionsutskottet. Vi ska vara stolta över vår konstitution här i Sverige - den konstitution som reglerar Sveriges statsskick.

Stolta kan vi också vara över hur vi arbetar i konstitutionsutskottet. Det är nämligen vi i KU som har till uppgift att kontrollera regeringen, och vi har även till uppgift att granska statsrådens tjänsteutövning. Denna vår har vi ägnat oss åt att granska just statsråd vartefter anmälningar har inkommit. Har ett statsråd blivit anmält till KU är det vi som granskar om anmälan har någon substans eller inte - finns det någon brist i konstitutionell bemärkelse, eller finns det inte det?

Fru talman! Jag tänker nämna några av de ärenden som vi har granskat. Jag kan inledningsvis berätta att ingen av dessa anmälningar eller efterföljande granskning har gett anledning att framföra att det var tal om någon brist, men ibland ger vissa granskningar vägledning. Det kan exempelvis handla om informationsutbyte, tidsmarginaler eller statsråds tydlighet i olika uttalanden.

Jag börjar med tidsmarginaler. En anmälan till KU handlade om huruvida landsbygdsminister Peter Kullgren brustit när det gäller skyldigheten att samråda med EU-nämnden om målen för fastställande av fiskemöjligheter i Östersjön. Regeringen har ett ansvar att informera utskotten när det gäller det löpande EU-arbetet och på så vis skapa förutsättningar för dem att vara delaktiga i ärenden.

I detta fall förväntade sig regeringen att ordförandeskapets hantering skulle göra att information kunde lämnas till miljö- och jordbruksutskottet inför den fortsatta behandlingen. Ingen klarar ju att leverera en ståndpunkt innan man har fått det underlag från EU som man har att förhålla sig till. Regeringen framförde kritik mot det tidspressade förfarandet och begärde också mer tid. Medskicket här är alltså att arbeta för att skapa goda tidsmarginaler på EU-nivå.

Jag fortsätter med tydlighet. Här handlade det om klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari och de skrivningar i regeringens budget som handlar om utsläppsberäkningar. Anmälaren menade att beräkningarna om utsläpp inte stämmer och att siffrorna är missvisande.

När statsrådet utfrågades av oss i KU framkom ett förtydligande av hur dessa beräkningar skulle utläsas samt att klimatredovisningen är saklig, korrekt och ger en rättvisande bild. Statsrådet framhöll också att det kan finnas anledning framöver att vara ännu tydligare i skrivningar för att minska risken för missförstånd.

Fru talman! Slutligen vill jag tala om informationsutbyte, och nu handlar det om trafikstoppet på E22 i början av januari 2024. Ett svårt snöoväder gjorde att flera körde av vägen, många fastnade och det blev stopp i trafiken. Anmälaren menar att samordningen brustit och att regeringens agerande, eller snarare uteblivna agerande, inte fungerat.

I granskningen framkom dock att berörda departement höll sig informerade och att berörda statsråd fick information. Det som kan noteras är att Trafikverket inte tog kontakt med Regeringskansliet om händelsen. I stället var det Landsbygds- och infrastrukturdepartementet som kontaktade Trafikverket. Det är viktigt, i synnerhet i krislägen, att regeringen får fullgod information från berörda myndigheter.

Sammanfattningsvis är det min och KU:s förhoppning att även ärenden utan brist - i dessa fall handlar de om informationsutbyte, tidsmarginaler och statsråds tydlighet i olika uttalanden - kan och kommer att leda till förbättringar i framtiden.

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.

I Sverige är rätten att föra fram sin åsikt grundlagsskyddad, och det genom yttrandefrihetsgrundlagen. Den ska vi självfallet värna; det känns viktigt att få säga det i det här sammanhanget.

Det kan dock vara lite marigt att tolka lagen. Det är frihet under ansvar som är själva poängen när det kommer till olika sätt att uttrycka sig på. Jag har i denna kammare vid flera tillfällen talat om vikten av balans och om en avvägning som måste göras i yttrandefrihetens namn. I den ena vågskålen finns utsatta gruppers behov av skydd mot nedsättande omdömen och yttranden, och i den andra vågskålen finns utrymmet för den allmänna debatten och därtill möjligheten att framföra kritik.

Herr talman! Det finns dock yttranden som kan vara olagliga, som hets mot folkgrupp, som vi debatterar i dag. Lagstiftningen om hets mot folkgrupp infördes i Sverige och började gälla den 1 januari 1949. Man ville genom denna lagstiftning förbjuda diskriminering och främja likabehandling av olika folkgrupper. Lagen har genom åren utvidgats och skärpts. Det är bra och nödvändigt, eftersom vårt samhälle är under ständig förändring. Våra lagar måste följa med i tidens gång; det finns inget alternativ till det. Och det är exakt det som den nuvarande regeringen har gjort: den har hängt med i tiden.

Någonting hände efter att internet introducerades. Men jag vill verkligen inte skylla allt på internet, för det har också medfört väldigt mycket bra. Kommunikationen globalt har blivit bättre, bekantskapskretsar har blivit större och det är jättelätt att få tag på information. Därmed ökar också kunskapsspridningen.

Möjligheterna att uttrycka sig har ökat, och i samma veva öppnar sig oändliga möjligheter till anonymitet, uppvigling och agitation, vilket kan missbrukas för att sprida hatfulla uttalanden.

Herr talman! Låt mig vara tydlig med att jag verkligen är för fri åsiktsbildning och den yttrandefrihet vi har i Sverige. Men tiderna förändras, som sagt, och vi måste hänga med. Där är vi nu. Regeringen föreslår därför att bestämmelserna om hets mot folkgrupp i tryckfrihetsförordningen och brottsbalken förtydligas och att tillämpningsområdet utvidgas.

I tryckfrihetsförordningen är lydelsen nu att hets mot folkgrupp innebär att någon hotar eller uttrycker missaktning för en folkgrupp eller annan sådan grupp av personer med anspelningar på ras, hudfärg, nationellt eller etiskt ursprung, trosbekännelse, sexuell läggning eller könsöverskridande identitet eller uttryck.

Det som är nytt är, som vi har hört tidigare här, formuleringen om uppmaning till våld. I lagtexten kommer det tydligt att framgå att regleringen omfattar uppmaning till våld. Man får inte heller förneka, ursäkta eller uppenbart förringa ett brott som utgör eller motsvarar folkmord, brott mot mänskligheten, krigsförbrytelse eller aggressionsbrott enligt ett avgörande som har meddelats av svensk domstol. Detta kommer att ge ett starkare skydd för enskilda personer i de skyddade grupperna och ge dem målsägandestatus och rätt till skadestånd.

Som en konsekvens medför det nya lagförslaget också att en förnekelse av Förintelsen och vissa andra internationella brott tydligt kriminaliseras. På så vis markerar också samhället ett avståndstagande från sådana avskyvärda handlingar.

Herr talman! Det är viktigt att samhället tar ansvar för att föra kunskap om Förintelsen och andra folkmord vidare och förhindrar att liknande händelser inträffar igen. Genom en ny lagstiftning skapas nu förutsättningar för att i större utsträckning förebygga, förhindra och lagföra hatbrott med främlingsfientliga och rasistiska motiv.

Fru talman! I dag debatterar vi betänkande KU12 Valfrågor. Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet. I det här betänkandet finns det olika frågor som rör just val, och jag kommer att välja att fokusera på en speciell fråga.

Val är valrörelse, ett myller av politiska frågor, debatter, motsättningar, agendasättning och inte minst profilering av kandidater. Det är så vi är vana vid att det ser ut vart fjärde år, och kanske också vart femte år, när det är EU-val. Allmänna val är fint. Det är demokratiskt. När det är valrörelse är det intensivt. Det vet inte minst vi som sitter i det här huset.

I Sverige litar vi på vårt valsystem. Tack och lov är valfusk och manipulering av val ytterst sällsynt i vårt land. Kan då val bli odemokratiska? Och vad menar vi med odemokratiska val? Att fel låt vinner i mello eller att fel parti vinner i ett val är sådant som händer - ingen jämförelse i övrigt. Jag brukar säga att man får de politiker man förtjänar, för man har själv varit med och röstat fram dem. Eller som min kollega i KU Ulrik Nilsson så klokt uttryckte det: Det är bara i demokratier man kan förlora val.

Fru talman! Får vi de politiker vi röstar på, eller får vi det inte? För att komma i fråga för en riksdagsplats måste man vara folkbokförd i Sverige. För val till regioner måste man vara folkbokförd i den region där man ställer upp. För kommuner gäller precis samma regler; du måste vara folkbokförd i den kommun där du blir invald. Väljarna vill veta att kandidaterna som står på den valsedel man har stoppat i valurnan stämmer, inte bara på valdagen utan när länsstyrelsen har kontrollerat valresultatet.

Det var bland annat detta som vi ledamöter i konstitutionsutskottet kunde konstatera i vår valuppföljningsgrupp. Låt mig berätta mer. Det har nämligen konstaterats att man kan kandidera till flera kommuner eller regioner samtidigt och sedan i efterhand folkbokföra sig i den kommun eller region där man har störst chans att bli invald. Detta har uppmärksammats av både Valprövningsnämnden och Valmyndigheten och nu även av KU.

Skatteverket har en e-tjänst för ändring av adress i folkbokföringen eller ändring av folkbokföringsort. Det är en bra service som är öppen alla dagar, dygnet runt.

Valfrågor

Vidare tillåter folkbokföringslagen att det datum då folkbokföringen ska börja gälla kan tidigareläggas en vecka från den dag då anmälan görs. Detta kan såklart vara praktiskt och fylla en viss funktion för en del personer. Det kan vara en välbehövlig möjlighet på alla sätt och vis, men den stora frågan här och nu är om det är rimligt sett ur ett demokratiskt perspektiv.

Fru talman! Vi kan titta närmare på detta ur ett väljarperspektiv, alltså det här med att kunna ändra sin folkbokföringsort i anslutning till valdagen. Vi kan leka med tanken och rent hypotetiskt säga att Valfrid Botesson - jag har googlat namnet; det finns ingen som heter så - är en charmant, kompetent och tillmötesgående person som många i den lilla kommunen A tycker är värd att lägga sin röst på, och så gör de det. Men vad invånarna i kommun A inte vet är att den lille slyngeln Valfrid finns med på kommunvalsedlar i fler kommuner, i både B och C. Efter valet visar det sig att det inte gick så bra för Valfrids parti i kommun A, men väl i kommun B, så Valfrid ändrar sin folkbokföring dit.

Jag menar att man i stryktipset kan helgardera med en etta, ett kryss eller en tvåa, men i ett kommunval får man bestämma sig för vilken valsedel man ska stå på.

Fru talman! I dag debatterar vi KU:s betänkande nummer 9 om tryck och yttrandefrihet och massmediefrågor. Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Hur ter sig då den perfekta demokratin? Ja, det kan man verkligen fråga sig i dessa tider. Jag tänker på det som skaver, exempelvis när man argumenterar och ger sig på en person och dennes ibland påhittade etiketter eller tillkortakommanden i stället för att rikta sig mot själva sakfrågan. Det tycker jag är fegt och oanständigt.

Ett annat fenomen som skaver är desinformation och påverkanskampanjer. Det behövs inte många varv på X, eller Twitter, för att inse att det där finns många konton vars enda syfte är att skapa konflikt och polarisering.

Jag tänker också på när man censurerar sig själv för att man är orolig för repressalier, som i värsta fall kan leda till att man förlorar både vänner och försörjning.

År 2013 myntade statsvetaren Henrik Ekengren Oscarsson begreppet åsiktskorridor. Han skriver på sin blogg: "Men när åsiktskorridoren blir så smal att även många av våra mer klassiska socialdemokratiska, liberala, konservativa ställningstaganden också kan kallas samhällsfarliga eller betraktas som rejäla tankevurpor, då riskerar vi att helt missa de riktigt skruvade verklighetsuppfattningarna och de sant samhällsomstörtande idéerna."

Fru talman! Jag tror att många fler än jag känner på sig vilka frågor som kan befinna sig i Ekengrens åsiktskorridor. Frågorna varierar såklart över tid, men detta är ett intressant fenomen.

Självcensur - låt oss hålla oss kvar vid den företeelsen ett tag, för den hänger ihop lite grann med åsiktskorridoren. Jag var på ett intressant seminarium om just självcensur för ett tag sedan. Där presenterades en undersökning som gjorts som en del i en SOM-undersökning. Där visade man vilka frågor som orsakar självcensur och i vilka sammanhang.

Det framkom att självcensuren i Sverige är hög och att den utgör en svaghet i vår demokrati. Föga förvånande var det på sociala medier som förekomsten av självcensur var störst. Detta kan man läsa om i Talande tystnad? - En ESO-rapport om självcensur i Sverige.

Fru talman! Är det på internets sociala medier som de fria, demokratiska samtalen kan och ska föras? Svaret på den frågan är väl: Ja, men kanske inte bara där.

Att bekämpa desinformation och hatpropaganda är nödvändigt, men det måste ske utan att vår grundläggande rätt till yttrandefrihet offras. I stället för att förespråka censur och snabba reaktioner på innehåll som kan vara kontroversiellt eller stötande bör vi satsa på att stärka medvetenheten, kritiskt tänkande och mediekunskap bland medborgare.

Det som uttrycks på digitala plattformar känner, som vi vet, inga landsgränser.

EU har tagit flera steg för att bekämpa desinformation online. Det hände en del före 2018, men jag börjar med 2018. I april 2018 presenterade kommissionen en EU-strategi. Man samlade de stora digitala plattformsföretagen liksom reklambranschen, medier och civilsamhälle för att ta fram en uppförandekod om desinformation.

Lite senare samma år, i oktober, inrättade EU en uppförandekod om desinformation, vilken undertecknades av ett antal onlineplattformar, bland annat Facebook, Google och Twitter, som det hette då. Enligt denna uppförandekod är onlineplattformarna skyldiga att årligen rapportera om sina åtgärder i arbetet med att bekämpa desinformation.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Tryck- och yttrandefrihet, massmediefrågor

I december fortsatte detta med ytterligare en handlingsplan för demokrati. Och i juni 2022 presenterade kommissionen en förstärkt uppförandekod.

Vi kan helt klart konstatera att våra digitala plattformar spelar en alltmer central roll i vårt informationsutbyte och i vår åsiktsbildning. EU:s förslag för att bekämpa desinformation och hatpropaganda på internet är lovvärt - absolut. Men det måste balanseras noggrant för att inte äventyra den fria åsiktsbildningen och yttrandefriheten, som är grundläggande i vårt samhälle.

Slutligen, fru talman, vill jag lyfta en annan fråga.

I dagens digitaliserade värld är våra personuppgifter en alltmer värdefull tillgång, och krav på skydd av den personliga integriteten växer. Det är inte rimligt att vår offentlighetsprincip används för kriminella ändamål. Kriminella drar nytta av denna öppenhet och tillgänglighet. Den öppenhet och tillgänglighet som traditionellt är till för att hämma korruption ger nu de kriminella carte blanche att botanisera på valfri internetsida för att i lugn och ro kunna planera sin nästa stöt. Offentlighetsprincipen ska användas för samhällsnyttan och inte för kriminella.

Dessa frågor engagerar. Det märks inte minst på de motioner som har skrivits. Där kan jag hålla med motionärerna.

Regeringen beslutade att ge en särskild utredare i uppdrag att se över grundlagsskyddet för söktjänster som offentliggör personuppgifter, lagöverträdelser, adresser, civilstånd och andra uppgifter som rör enskildas personliga förhållanden. Det välkomnas. Detta uppdrag ska redovisas i november i år.

Kan vi stärka och skydda den personliga integriteten kommer vi även att göra det svårare för kriminella att utnyttja vår öppenhet.

Fru talman! Presstödet infördes på 70-talet. Vi fick en fin historielektion av Ida Karkiainen, måste jag säga. Att det behöver göras om råder det inga tvivel om. Det tycker vi både i politiken och i branschen. Men det räcker inte att bara tycka så. Vi måste helt enkelt få ett nytt mediestöd på plats.

Den av EU kommissionen godkända förordning som vårt nuvarande system vilar på kommer att upphöra vid årsskiftet. Det är där vi befinner oss nu.

Vad har då hänt fram till i dag? I oktober 2021 tillsatte den förra regeringen en utredning, ledd av Mats Svegfors, vars uppgift var att utreda ett nytt press- och mediestöd. En av utgångspunkterna i den nya utredningen var att ta hänsyn till de grundläggande överenskommelser som gjordes i bred politisk samsyn vid införandet av mediestödet 2018.

Den samsynen och tillika syftet med utredningen gällde att stärka demokratin genom att främja allmänhetens tillgång till oberoende nyhetsförmedling i hela landet via en mångfald av allmänna nyhetsmedier med redaktionellt innehåll av hög kvalitet. Det är nu den utredningen som har legat till grund för propositionen Ett hållbart mediestöd för hela landet, som är dagens ämne för debatt.

Fru talman! Marknaden för svenska nyhetsmedier är under en stark förändring, vilket till stor del beror på digitaliseringen. Glädjande nog läste jag häromdagen att andelen pojkar och flickor som dagligen läser böcker och tidningar ökar i alla åldrar från noll till 18 år. De som är noll år läser förstås inte, utan det gäller de andra som är läskunniga. Andelen har ökat enligt undersökningen Ungar & medier 2023 och enligt en annan undersökning som heter Småungar & medier 2023. Samtidigt minskar också andelen barn som inte läser alls.

Så bra det skulle kunna bli för dessa ungdomar, som med det nya mediestödet kan ta del av rejält lokala nyheter, granskningar och bevakningar i den kommun där de bor. En och annan kanske rent av vill bli politiker eller kanske läser till journalist. Det vore en väldigt trevlig konsekvens som jag välkomnar.

Vi behöver för demokratins skull en medial offentlighet i hela landet. Därför föreslås det i propositionen att medier med betydelse för demokratin på lokal och regional nivå ska prioriteras. Det torde innebära att det primära syftet med det nya mediestödet är att främja tillgången till allmänna nyhetsmedier över hela landet. Om man med mångfald menar att alla politiska tidningar ska få pengar är det inte vår bild av hur mediestödet ska användas.

På sidan 173 i utredningen läser jag att syftet "bör därför vara att främja tillgången till lokal och regional nyhetsförmedling över hela landet, det vill säga så långt möjligt i landets samtliga kommuner och regioner".

Av våra 290 kommuner är det drygt 200 kommuner som har 30 000 invånare eller färre. För att inte tala om de kommuner som ligger kring 10 000 invånare eller färre. Det är hela 87 stycken. Det vore väl fantastiskt om det så långt det är möjligt fanns en lokal nyhetsredaktör i varje kommun, eller i nästan varje kommun, som kan förse dess invånare med nyheter, granskning och bevakning.

I dag har en väldigt stor andel av dem som bor på landsbygden eller i mindre kommuner ingen journalist som bevakar eller granskar det samhälle som de bor i. Det vill regeringen ändra på.

Fru talman! Nyhetsförmedlingen ska vara av betydelse för demokratin. Det låter ju bra. Men vad betyder det i praktiken? Ytterst handlar det om att demokratin ska kunna hantera gemensamma angelägenheter i samhället. Artiklar eller inslag i exempelvis en lokal tidning där man skriver om kultur- eller nöjesliv kan ha betydelse beroende på hur de kommunala besluten har fattats.

Runt om i Sverige i dag finns det områden där det är särskilt svårt att på kommersiella grunder bedriva nyhetsbevakning och granskning. På dessa platser är det därför extra viktigt att den lokala journalistiken stöttas.

Ett nytt mediestöd kan se till att allmänhetens tillgång till oberoende och kvalitativ nyhetsförmedling stärks. Det är därför det är så viktigt att ett nytt mediestöd prioriterar lokala och regionala medier. Det är således i grunden fråga om ett demokratistöd snarare än ett branschstöd.

Men när staten ska dela ut pengar måste det finnas villkor. Det torde stå helt klart att får man stöd innebär det också att man bidrar till demokratin.

Några av de villkor som nämns i propositionen är exempelvis att man ska ha ett exklusivt, egenproducerat redaktionellt innehåll. Man ska ha en egen titel med självständiga redaktionella resurser och en ansvarig utgivare. Man ska också vara tillgängliggörande för dem med funktionsnedsättning.

För att medier ska komma i fråga för det nya mediestödet behöver man ta hänsyn till demokratiaspekten, det vill säga att det som publiceras inte väsentligt får verka mot grunderna för vårt demokratiska styrelseskick eller väsentligt vara i konflikt med respekten för allas lika värde, människors frihet och integritet.

Fru talman! Kan det då finnas risker med ett demokrativillkor ur ett yttrandefrihetsperspektiv? I juridiskt hänseende regleras yttrandefriheten i regeringsformen. Där framgår att var och en, gentemot det allmänna, har vissa fri- och rättigheter.

För att tillämpa demokrativillkoret är det viktigt att de värderingar som kommer till uttryck går att härleda till de värderingar som återfinns i vår grundlag. Propositionen innehåller en övergripande inriktning och vissa principer. Men alla konkreta villkor om utgivning och stödets storlek kommer i en förordning.

Målet med en mediepolitik där staten är inblandad med ekonomiskt stöd måste vara att stödja yttrandefriheten, mångfald och oberoende. Det finns således goda möjligheter att nu ta vara på detta tillfälle och se till att hela Sverige finns med på den mediala kartan i form av lokal rapportering och granskning.

Fru talman! Jag vill yrka bifall till utskottets förslag i KU:s betänkande om ett hållbart mediestöd för hela landet.

Herr talman! Vi ska vara riktigt stolta över vår konstitution här i Sverige, en konstitution som reglerar Sveriges statsskick. Jag är stolt över att vara ledamot i konstitutionsutskottet, som jag fortsättningsvis kommer att kalla KU.

KU har till uppgift att kontrollera regeringen men också att granska statsrådens tjänsteutövning. Vi i KU är riksdagens kontrollfunktion. Denna vår har vi i KU ägnat oss åt att granska statsråd, vartefter anmälningar har inkommit. Har ett statsråd blivit anmält till KU är det vi som granskar om anmälan har någon substans - det vill säga om statsrådet har gjort något fel i konstitutionell bemärkelse eller om anmälan är på en så kallad petimeternivå. Somliga skulle nog hävda att det uttalas "petimäter", men då hamnar vi i frågan om uttalanden, och det är som bekant inget KU lägger någon omfattande granskning på.

Herr talman! Jag tänker nämna några av de ärenden som handlar om regeringens förhållande till riksdagen, och då främst förhållandet till riksdagens EU-nämnd. Regeringen har i dessa ärenden ett informationsövertag och ska således underrätta EU-nämnden om de frågor som det ska beslutas om i Europeiska unionens råd. Regeringen ska också rådgöra med EU-nämnden om hur förhandlingarna i rådet ska föras. Regeringen vill helt enkelt ha stöd för den ståndpunkt som ska föras fram i rådet.

I sammanhanget är det viktigt att påpeka att det mandat regeringen får av EU-nämnden inte är formellt bindande - men som praxis, eller som ett gentlemen's agreement, bör man utgå från att regeringen inte kommer att anföra ett ställningstagande som står i strid med vad EU-nämnden har gett uttryck för vid samrådet.

Vi har granskat tre ärenden, herr talman, som rör regeringens samråd med EU-nämnden. Det var ett om TEN-T-kartor, och ärligt talat tror jag att man antingen behöver vara politiker eller lite av en järnvägsinfrastrukturnörd för att hänga med i den debatt kring tåg, stambanor och transeuropeiska transportnätverk, som TEN-T står för. Jag lärde i alla fall mig det ordet när jag blev ledamot i KU.

I ärendet som handlade om det regelverk som fram till 2050 ska bygga upp ett sammanhängande och högkvalitativt europeiskt transportnät gjordes en anmälan till KU. Anmälaren menade att infrastrukturminister Andreas Carlson inte samrått med riksdagens EU-nämnd och trafikutskott angående strukna sträckor för stambanor på TEN-T-kartorna. KU konstaterar i sitt ställningstagande att det är riksdagen som beslutar om den ekonomiska ramen för åtgärder i den statliga transportinfrastrukturen och att det är regeringen som utifrån riksdagens beslut bestämmer vilka infrastrukturprojekt som ska genomföras.

Ett annat ärende gällde EU:s plattformsdirektiv. Det handlar om bättre arbetsvillkor för plattformsarbete, det vill säga arbeten som organiseras via digitala plattformar. Vi känner säkert alla igen detta från vår vardag. Vi kan få mat levererad till dörren och beställa läkartid online, för att ta två exempel. I dag arbetar närmare 28 miljoner människor i EU via digitala plattformar.

Anmälan handlade om att EU-nämnden inte fått ta del av handlingar eller fått information om ändringar i ärendet inom rimlig tid för att på så sätt kunna läsa in sig på ärendet och det rådsdokument som gör det möjligt att påverka de ståndpunkter som Sverige ska inta inför beslut i EU. Dessa beslut är bindande och viktiga för Sverige.

Enligt Regeringskansliets riktlinjer för samråd i EU-nämnden ska det skriftliga underlaget för samråd lämnas senast klockan tolv på måndagen samma vecka som nämnden sammanträder på fredagen. Just den här måndagen fanns inget rådsdokument. Inte heller på torsdagen fanns något dokument.

Jämställdhets- och biträdande arbetsmarknadsminister Paulina Brandberg trodde att rådsdokumentet skulle komma mycket snabbare, eftersom det är otroligt ovanligt att rådsdokument kommer så sent som skedde i detta fall. Förklaringen som gavs till departementet var att det var oklart om det skulle finnas en majoritet i ministerrådet för direktivet eller inte och om det skulle bli en beslutspunkt eller en informationspunkt.

Man kan inte bortse från att det är EU:s beslutsprocess som sätter ramen för samrådet mellan regeringen och EU-nämnden. Regeringen råder inte över beslutsprocessen inom EU eller hur förhandlingarna förs. Ministern hade ingen annan ambition än att förse EU-nämnden med ett så aktuellt underlag som möjligt.

Slutligen, herr talman, vill jag kommentera ärendet om samråd i EU-nämnden om EU:s årsbudget för 2023. Vid omröstningen om EU:s årsbudget i rådet lade regeringen ned sin röst, eftersom överenskommelsen mellan rådet och Europaparlamentet innebar en ökning jämfört med det ursprungliga förslaget. Regeringens ståndpunkt var att verka för en effektiv och återhållsam budgetpolitik inom EU.

Hur landade vi då i dessa ärenden i KU, när vi varken riktade någon kritik mot någon eller uttalade någon brist? Man skulle kunna säga att ett väl fungerande samråd mellan regering och EU-nämnd är en förutsättning för att eventuella oklarheter reds ut. Dialogen med regeringen är av stor vikt, och EU-nämndens behov av information ska så långt det är möjligt tillgodoses, även i tidskritiska lägen.

Fru talman! Låt mig få börja med att säga att yttrandefriheten är fundamental för vårt samhälle. Alla våra fri- och rättigheter vilar på den. Ett samhälle som är fyllt av människors rädsla för att uttala sig eller skriva sitt hjärtas mening eller åsikt är för oss helt otänkbart.

Jag kom att tänka på den lilla pojken i forna Östtyskland som i en skoluppsats riktade svidande kritik mot det östtyska bilmärket Trabant - östtyskarnas folkbil. För en ny Trabant fick man betala 20 000 mark. Pojken skrev: Det är rent oförskämt att begära ett sådant överpris för en så dålig, primitiv och ful bil. Han tillade att även den minsta och enklaste modellen av det västtyska märket Volkswagen Polo var både vackrare och komfortablare än något av bilmärkena från Östtyskland.

När elevens magister läste dessa ord insåg han att det rörde sig om statsfientlig verksamhet och överlämnade därför pojkens uppsats till rektorn. Rektorn, skolchef som han var, tog sitt samhällsansvar och översände uppsatsen till säkerhetspolisen Stasi för granskning. Det blev ett polisärende, och pojken och hans föräldrar sattes under bevakning och kallades till förhör.

Denna uppsats finns i sin helhet att läsa på ett museum i Leipzig.

Jag kan ta ett mer närliggande exempel. I söndags läste jag i tidningen om en sjätteklass i en skola i Jefremov, cirka 30 mil söder om Moskva. De hade bildlektion och skulle måla teckningar till stöd för den ryska militären. Tolvåriga Masja målade en kvinna och ett barn bredvid en ukrainsk flagga. På flaggan står det: Leve Ukraina. Och kvinnan på teckningen håller upp en hand mot projektiler som skjuts mot dem från en rysk flagga. På den flaggan står det: Nej till krig.

Tryck- och yttrandefrihet, massmediefrågor

Polisen kallades till skolan, och säkerhetstjänsten gjorde hembesök. Nu, nästan ett år senare, pågår ett rättsfall där pappan kan bli av med vårdnaden om sin lilla dotter.

Fru talman! Dessa händelser är såklart mycket magstarka i en svensk kontext - det förstår nog alla. Min poäng är dock att man inte ska behöva fundera på om man får säga, skriva eller uttala något, då detta är reglerat i vår grundlag. Yttrandefriheten innebär att staten inte får hindra ditt yttrande. Detta innebär också att man inte har någon skyldighet att lyssna, till exempel på vad jag säger. Om någon försöker hindra ditt yttrande med våld har staten en skyldighet att försvara din rätt att yttra dig.

George Orwell lär ha sagt: Yttrandefriheten ger mig rätt att säga det du inte vill höra. Fast han sa det på engelska och inte på östgötska.

Det är upplyftande att läsa motioner som är kopplade till detta betänkande och se att vi är flera som vill förbättra. Utrednings- och beredningsarbete pågår, och på så sätt är vissa av motionernas syften omhändertagna.

Utredningen, som jag nämnde i mitt förra debattinlägg, om ett förstärkt straffrättsligt skydd för vissa samhällsnyttiga funktioner och några andra straffrättsliga frågor gör bland annat bedömningen att det behövs ett starkare straffrättsligt skydd för den som yrkesmässigt bedriver nyhetsförmedling eller annan journalistik och föreslår att det införs en särskild straffskärpningsgrund i brottsbalken.

Fru talman! Regeringen beslutade den 9 mars 2023 om en lagrådsremiss med namnet Skärpt syn på brott mot journalister och vissa andra samhällsnyttiga funktioner.

Det handlar om brott som begås mot en person på grund av dennes journalistiska utövande eller, för den delen, mot en person som i sitt arbete utför en samhällsviktig funktion, exempelvis en medarbetare i socialtjänsten. Han eller hon ska kunna utföra sitt viktiga arbete utan att vara rädd för hot eller våld. Med denna skärpning får medarbetarna bättre möjligheter att till exempel fokusera på arbetet med att stödja och skydda barn och andra utsatta människor.

Det kan också gälla dem som i sitt yrke inte kan välja bort kontakter med människor och som utsätts för hat eller hot. Man kommer inte åt problematiken genom arbetsmiljömässiga åtgärder. Det är också svårt att förebygga. Detta gör att det också är motiverat med ett stärkt straffrättsligt skydd för utbildningspersonal inom skolväsendet.

Det jag just beskrivit är inte bara brott mot den som utför sitt arbete utan även mot vår demokrati och mot vårt samhälle.

Dessa lagändringar föreslås träda i kraft den 1 augusti 2023.

Jag skulle också vilja säga några ord om hatbrott och andra brott som hotar vår demokrati.

Polismyndigheten ska fortsätta att utveckla och förbättra arbetet med att bekämpa hatbrott och andra brott som hotar demokratin. Det uppdraget har myndigheten fått, och det har delredovisats i mars 2022 och nu i mars 2023. Och det ska slutredovisas i december 2023.

Vi har hört andra talare här prata om det digitaliserade samhälle som vi lever i och om att det förekommer hat, hot och nätkränkningar. År 2021 hade var tionde gymnasieelev utsatts för näthat och kränkningar.

Även det svenska samhällets infrastruktur har blivit mer sårbar. Förekomsten av exempelvis cyberbrott, som attacker mot både myndigheters och kommuners hemsidor, ser ut att öka. Och på arbetsplatser har det skett en ökning av påverkansförsök och påverkansbrott gentemot tjänstemän i offentlig verksamhet, förtroendevalda, journalister och opinionsbildare men även gentemot andra yrkesgrupper, som exempelvis forskare.

Fru talman! Det är trots förekommande missbruk vanskligt att göra inskränkningar i grundlagsfästa rättigheter i syfte att komma till rätta med avarter i vårt samhälle. Yttrandefriheten är grundbulten i hela vår samhällsbyggnad, och den måste skyddas både principiellt och i praktiken.

Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag i sin helhet.