Maria Malmer Stenergard

Fru talman! Här gör Kerstin Lundgren en liten tankevurpa, för det stämmer ju att det inte var den militära bedömningen som fallerade utan just bedömningen av den politiska viljan. Det var alltså de mer civila bedömningarna som fattades. Man lyckades bland annat i Storbritannien identifiera den här risken, som sedan realiserades. I Storbritannien hade man en annan struktur, som liknar den vi kommer att ha.

Jag säger inte att vi garanterat hade kunnat se det då, men det var inte de militära besluten som missuppfattades utan just de politiska besluten. Jag tror därför att vi är mycket bättre rustade att göra dessa bedömningar om vi också har en civil underrättelsetjänst, precis som bland annat Storbritannien har.

När det gäller budgetfrågan beräknas anslaget för den nya myndigheten att uppgå till 2,8 miljarder för 2027, varav 2,2 miljarder kronor motsvarar verksamhetsflytten som regeringen också aviserar, och 600 miljoner kronor är tillskott för merkostnader och ambitionsökningar som regeringen aviserade i VÄB.

När det gäller resurser kommer dessa ju bara att flyttas om uppgiften flyttas, och det överlapp som behövs för att Försvarsmakten ska kunna beställa, ta emot och analysera information från den nya myndigheten har bedömts rymmas inom Försvarsmaktens ekonomiska ram. Detta har jag även redogjort för tidigare.

Jag vill verkligen betona hur viktigt det här är för att vi ska kunna möta den nya tiden med en helt ny teknik, med Sverige som allierad i Nato och med ett mycket större behov av att inhämta kunskap från öppna källor, där majoriteten av underrättelserna faktiskt står att finna. Vi kommer alltså att stå bättre rustade med den här reformen.

Naturligtvis vill jag även tacka Kerstin Lundgren och övriga utskottet för gott samarbete under mandatperioden.

(Applåder)

I detta anförande instämde Ann-Sofie Alm (M).

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 13 augusti.)

Fru talman! Till att börja med får Försvarsmakten genom den här förändringen en möjlighet att omorganisera sin underrättelsetjänst, vilket är något som överbefälhavaren har välkomnat. Jag vill verkligen betona att vi inte accepterar några glapp i förmåga, utan den här reformen kommer att ske stegvis just för att säkerställa att det inte blir några sådana glapp. Jag tror snarare att det kan komma att bli viss överlappning av förmåga, och det välkomnar jag. Jag tror nämligen att det kan leda till en bredare bedömning av olika hot och situationer.

Jag vill återigen understryka det nära samarbete som redan finns mellan berörda myndigheter och som fungerar mycket väl. Detta måste fortsätta att finnas, och det är också därför vi i instruktionen till den nya myndigheten tydligt skriver in krav på samverkan.

När det slutligen gäller tidpunkten är jag fullständigt övertygad om att vi inte kan vänta, och precis detta har också chefen för Must sagt. Vi befinner oss i ett allvarligt läge, men det kan bli ännu allvarligare. Vi befinner oss i ett läge där Ryssland just nu är uppbundet med många resurser i Ukraina. Det kommer kanske inte att vara så för evigt, och då behöver vi ha en bättre förmåga när vi möter den nya verkligheten.

(Applåder)

I detta anförande instämde Ann-Sofie Alm (M).

Fru talman! För att börja med risken för dubbelarbete: Det är betydligt bättre med dubbelarbete än med förmågeglapp, så jag kan se en fördel i om kompetenserna hos de olika underrättelsemyndigheterna delvis överlappar. Det kan göra att vi får olika bedömningar avseende olika situationer och hot. Det är också något som jag har lyft fram löpande.

Sedan frågar Håkan Svenneling var den här myndigheten passar in. Det här gör ju att vi får en struktur som mycket bättre passar in i den struktur som finns hos våra allierade, till exempel Nederländerna, Estland och Storbritannien, som vi samarbetar nära med. Det kommer att underlätta i kommunikationen och utbytet mellan dem att det finns motsvarande roller och myndigheter. Det kan låta som att vi hittar på något helt nytt, men det är snarare tvärtom. Vi gör nu det som väldigt många av våra närmaste allierade redan har gjort, och det ser jag som en stor fördel.

När det gäller kritiken är den, som Håkan Svenneling påpekar, i två delar.

Håkan Svenneling hävdar att det har gått för fort. Det är därför jag tycker att det är relevant att titta på Lagrådets synpunkter. De har att granska just beredningsprocessen, och där har de inga synpunkter.

Sedan hänvisar Håkan Svenneling till den kritik som har kommit från remissinstanser. Som sagt välkomnar jag verkligen de här remissyttrandena. Men jag konstaterar också att Thomas Nilsson, chef för Must, har välkomnat den här reformen. Han har sagt att det är svårt att hitta den ideala tidpunkten, att hotbilden förvisso är allvarlig nu men att den kan bli ännu allvarligare och att man måste acceptera att man får genomföra förändringar även i ett allvarligt läge.

Jag känner mig alltså trygg med den här reformen. Men den kräver hårt arbete, och mycket av det hårda arbetet görs redan – också i nära samarbete med berörda myndigheter.

(Applåder)

Fru talman! Det är många intressanta påståenden i detta.

Vi har inte bara två underrättelsemyndigheter. Jag antar att Håkan Svenneling syftar på Must och den nya civila underrättelsemyndigheten. Men vi har ju därutöver FRA och Säpo, som också är underrättelsemyndigheter.

Det är fullt naturligt att jag tar över ansvaret när det handlar om inrättandet av just en civil underrättelsemyndighet eftersom det inte är en försvarsunderrättelsemyndighet.

När det gäller tidsplanen har vi alltså haft två år för en utredning och ett år för en proposition. Jag skulle säga att det är standard, numera kanske till och med lite åt det längre hållet, i svensk lagstiftningsprocess. Och det som är viktigt att understryka här är att Lagrådet, som har till uppgift att granska om processen har följt de krav på beredning som ställs i regeringsformen, inte har haft något att invända över huvud taget i den delen – till skillnad från till exempel när det gällde gymnasielagen, där de påtalade att gränsen var nådd. Där, mina damer och herrar och fru talman, gick det verkligen undan! Allt är relativt.

Jag är som sagt tacksam för de synpunkter som har kommit under remissförfarandet. Det här är inte en enkel sak. Det försöker regeringen inte heller påstå. Men vi har ju därigenom också haft möjlighet att omhänderta många av de synpunkterna. Man jobbar nu oerhört nära mellan berörda myndigheter och den genomförandekommitté som är satt att inrätta den nya myndigheten, och eftersom den nya myndigheten genomförs stegvis är jag övertygad om att man kommer att säkerställa att det inte blir något förmågeglapp under tiden. Det är naturligtvis helt avgörande.

Slutligen tror jag också att tittarna kan bli förvirrade, för det låter som att detta är en diskussion om huruvida den här myndigheten ska inrättas eller inte. Det är dock ingen som har reserverat sig mot de här lagförslagen, så vi är i grunden överens. Men så där tenderar det ju att bli i svensk politik, särskilt i valrörelsen.

(Applåder)

Fru talman! Det här är en reform som har diskuterats sedan 90-talet. Jag kan bara beklaga att tidigare socialdemokratiskt ledda regeringar inte har förmått att ta tag i detta och sett till att vi breddat vår förmåga långt tidigare. Då hade vi kanske varit ännu bättre rustade i dag, även om jag verkligen, likt tidigare talare, vill betona att vi har en mycket god underrättelseförmåga i Sverige.

Valrörelser nämndes tidigare. Jag vet inte riktigt vad det har med saken att göra. Vi jobbar ända in i kaklet. Vi slutar inte vara regering och börjar bedriva valrörelse, utan vi gör vad vi ska till dess att vår mandatperiod är till ända. Vi jobbar ända in i kaklet. Sedan har jag noterat att Socialdemokraterna inte är glada i att komma in till riksdagen under semesterperioden, men vi vill gärna jobba.

Jag hörde också en gliring om regeringens facit när det gäller säkerhetspolitiken. Då kan jag passa på att sammanfatta facit från Socialdemokraterna. Man hade svårt från partiledaren Magdalena Anderssons sida att kalla Rysslands invasion för just en invasion när den fullskaliga invasionen inträffade.

Man sa att ett Natomedlemskap skulle destabilisera Europa. När S väl vände i frågan om Natomedlemskap var det för att partisekreteraren tyckte att det skulle störa dörrknackandet om den frågan levde hela vägen fram till valet, apropå valrörelse.

Vi kan påminna om att man under förra mandatperioden sålde ut stora delar av säkerhetspolitiken till en politisk vilde, en avhoppad vänsterpartist, vilket försvårade just vår Natoansökan och därmed äventyrade vår säkerhet.

Slutligen har vi hela debaclet kring kärnvapendialogen med Frankrike, där det nog fortfarande inte är någon som vet var Magdalena Andersson står. Hade jag varit Morgan Johansson så hade jag varit lite mer försiktig i den här debatten.

(Applåder)

I detta anförande instämde Ann-Sofie Alm och Viktor Wärnick (båda M).

Fru talman! Som jag sa i mitt inledningsanförande kan man alltid diskutera vad som är den rätta tidpunkten. Men det finns också mycket stora faror med att skjuta upp en reform som verkligen behövs för att bredda vår underrättelsekompetens.

Nu vet vi dessutom att för närvarande är Ryssland upptaget med stora resurser och förmågor kopplat till invasionen av Ukraina. Det är inte säkert att Ryssland är det om en viss tid framåt. Därför är det läge att göra det nu, även om jag inte säger att det kommer att bli enkelt.

Jag välkomnar de synpunkter som har kommit från remissinstanserna. Det är precis det som är poängen med att ha ett beredningsförfarande där man inhämtar remissinstansernas synpunkter. Vi har då möjlighet att ta höjd för de risker som de ser, se till att man har ett nära samarbete mellan genomförandekommittén som ska arbeta fram strukturerna för den nya myndigheten och de andra berörda myndigheterna, inte minst Försvarsmakten och Must. Utifrån vad jag har hört också från allra högsta nivå fungerar samarbetet mycket väl.

Det är klart att man citerar det som passar ens syften. Jag vill citera samma Thomas Nilsson, chef för Must. Han sa i DN att vi för det första behöver bredda underrättelsetjänsten. Angående tidpunkt sa han: ”Jag tror det är svårt att hitta en ideal tidpunkt. Hotbilden är allvarlig, men den kan bli ännu sämre. Jag tror att man måste acceptera att genomföra förändringar även i ett allvarligt läge.” Därmed välkomnade han reformen.

(Applåder)

I detta anförande instämde Ann-Sofie Alm (M).

Herr talman! Som många påpekat tidigare befinner vi oss i det allvarligaste säkerhetspolitiska läget sedan andra världskriget. Rysslands anfallskrig mot Ukraina har gjort det tydligt att informationsövertag och möjligheten till snabb, innovativ och kontinuerlig anpassning av tekniska system är minst lika avgörande som kvalificerade vapensystem. Vi möter varje dag en bred och komplex hotbild som ställer nya och ökade krav på såväl civil som militär underrättelsetjänst. Det här ryms inte inom de nuvarande strukturerna. Vi står också inför nya krav och förväntningar på oss som Natoallierade.

Därför behöver Sverige en framåtlutad underrättelsetjänst som befinner sig vid den tekniska frontlinjen. Mot bakgrund av detta har regeringen inlett en reformering av det svenska underrättelsesystemet. Det brådskar att höja det svenska underrättelsesystemets samlade förmåga. En central del i det arbetet är inrättandet av en civil utrikes underrättelsetjänst. En liknande modell som vi nu får finns också hos flera av våra allierade, bland annat Nederländerna, Estland och Storbritannien. Detta kommer därför att underlätta samarbetet med dem.

Ansvaret för styrningen och organiseringen av Sveriges myndigheter och ansvarsfördelningen dem emellan vilar på regeringen, som framhållits. Men till följd av bildandet av myndigheten aktualiseras ett antal lagändringar. Det är dem vi debatterar i dag.

Regeringen har föreslagit en ny lag om behandling av personuppgifter vid Sveriges utrikes underrättelsetjänst. Förslaget bygger på den lagreglering som gäller för Försvarsmakten i dag. Propositionen innehåller även förslag till 22 andra lagändringar. Det föreslås att uttrycket ”försvarsunderrättelseverksamhet” byts ut mot ”utrikes underrättelseverksamhet” och att Försvarsunderrättelsedomstolen byter namn till Underrättelsedomstolen. Lagändringarna innebär även att Sveriges utrikes underrättelsetjänst får ett rättsligt ramverk som gör att myndigheten kan bedriva utrikes underrättelseverksamhet på ett sätt som är jämförbart med vad Försvarsmakten gör i dag. Det innebär ändringar i exempelvis lagen om kvalificerade skyddsidentiteter, lagen om signalspaning i försvarsunderrättelseverksamhet, offentlighets- och sekretesslagen och skyddslagen. Lagändringarna föreslås träda i kraft samtidigt som myndigheten är tänkt att inleda sin verksamhet, det vill säga den 1 januari 2027.

Förslagen har granskats av Lagrådet, som bara haft ett fåtal språkliga och författningstekniska synpunkter. Regeringen har justerat lagen i enlighet med Lagrådets synpunkter. Jag vill med anledning av tidigare inlägg vara tydlig med att Lagrådet över huvud taget inte har haft några synpunkter på beredningen. Till skillnad från vad Miljöpartiet har påstått måste finansieringen hanteras innan en proposition läggs fram. Vi har alltså följt den ordning som gäller och bör gälla.

Utöver förslagen i den här propositionen kommer reformen också att kräva nya förordningar och förordningsändringar, bland annat en förordning med instruktion för den nya myndigheten, där myndighetens uppgifter och ansvar anges. Det kommer naturligtvis att vara centralt att man får i uppdrag att samverka med andra relevanta myndigheter.

Frågor har upprepade gånger ställts om huruvida det är rätt läge att genomföra den här reformen nu. Jag skulle säga att frågan snarare är varför den inte har genomförts tidigare, eftersom inrättandet av en civil utrikes underrättelsetjänst har diskuterats i decennier.

Det har också kommit invändningar om att processen skulle ha gått för fort. Jag måste säga att det är besynnerliga invändningar. Redan 2023 tillsatte regeringen en utredning, som två år senare lade fram förslaget om att den nya myndigheten skulle inrättas. Därefter har en organisationskommitté arbetat med att förbereda bildandet av den nya myndigheten. Tanken är som sagt att den ska vara på plats den 1 januari 2027. Från hösten 2023 till januari 2027 – man kan säga att det är för snabbt, men jag tror att de flesta svenskar skulle säga att det är ganska långsamt och i varje fall inte för snabbt. Det är definitivt längre tid än vad det tog för Sverige att gå från alliansfrihet till att bli fullvärdig medlem i Nato, vilket jag vågar påstå är en större förändring.

Den här regeringen jobbar kanske inte som andra regeringar. Vi skjuter inte upp till morgondagen det som vi bör göra i dag.

Vi befinner oss i ett läge där en höjning av Sveriges samlade underrättelseförmåga inte kan skjutas upp längre. Konsekvenserna av en utebliven satsning är att förmågor som motsvarar de behov som Sverige har inte utvecklas.

Det kan heller inte uteslutas, vilket Mustchefen också påpekat, att vi får ett ännu allvarligare läge. Det konstaterar också Försvarsberedningen i sin uppdaterade säkerhetspolitiska analys. I så fall kommer vi att vara mycket tacksamma för att vi inte sköt omläggningen på framtiden.

Den här reformen kommer att leda till att Sverige står bättre rustat för att klara underrättelseförsörjningen längs hela konfliktskalan från fred till krig. Vi gör nu det som krävs för att säkerställa att Sverige har den underrättelseförmåga som behövs i den allvarstid som vi lever i.

(Applåder)

I detta anförande instämde Fredrik Ahlstedt, Ann-Sofie Alm, Caroline Högström och Viktor Wärnick (alla M).

Herr talman! Fredrik! Vi har varit kollegor i tolv år, framför allt de senaste två mandatperioderna, och jobbat ihop mycket i socialförsäkringsutskottet och nu också i utrikesutskottet. Det har verkligen varit en sann ära för mig att få jobba med dig. Få besitter så djupa kunskaper på utrikespolitikens område som du, och få har en förmåga att lyfta blicken på det sätt du gör. Jag har lärt mig otroligt mycket av dig. Det vill jag verkligen tacka dig för.

Du har också visat ett enormt engagemang. Ibland kan man undra om politiker är i politiken för sin egen skull eller för att göra världen bättre. Men när det gäller dig, Fredrik, råder det aldrig några som helst tvivel – ditt engagemang kommer från hjärtat. Jag vet att det också har tärt mycket. Jag vet att du har lagt otroligt mycket tid på Måndagsrörelsen, som bara är en del, men en viktig sådan, när det gäller att visa på det starka engagemang som finns i Sverige, inte bara här utan också i civilsamhället. Stort tack även för det!

Du har alltid haft många järn i elden, kanske lite för många järn. Jag minns en gång när du ringde mig då jag var ordförande i socialförsäkringsutskottet. Du lät väldigt stressad och sa: Du vet hur det är i små partier. Man måste vara överallt och ha koll på allt. Det är lite körigt. Du och jag tycker ju nästan alltid lika, och när vi inte gör det har du ändå koll på vad jag tycker. Du kan väl flagga för om det är något jag ska tycka som du inte tycker? Det, Fredrik, var ett fint bevis på tillit, kände jag.

Livet är långt, sa du. Ja, det är det förhoppningsvis, men det varar inte för evigt. Men framför allt är ju livet väldigt mycket mer än politik. Man kan tycka att du borde stanna längre i politiken. Det är som Göran Holm, det gamla moderata kommunalrådet i Vellinge, sa till en taxichaufför: Kör mig vart som helst, för jag behövs överallt! Så är det med dig också. Men jag tycker nog att du gör rätt. Jag tycker inte att man ska vara i politiken hela livet. Jag tror att du kommer att upptäcka en värld där ute som är minst lika spännande, där du har minst lika mycket att tillföra och där du kanske också får ta igen lite av allt det som du har offrat för demokratin. Tusen tack, Fredrik!

(Applåder)

I detta anförande instämde Ann-Sofie Alm (M).

Herr talman! Som jag tidigare har sagt i många interpellationsdebatter i den här kammaren gör ju Sverige långt mycket mer än många andra för att få stopp på det fruktansvärda lidandet i Gaza. Vi är också drivande i EU för att sätta mer press på Israel för landets agerande på Västbanken. Om man skulle slå på tv:n och lyssna på den här debatten tror jag att man lätt skulle få ett annat intryck om man lyssnade på oppositionen. Det är klart att oppositionen har sina syften med detta, men det kan jag bara beklaga.

Har EU och det internationella samfundet gjort tillräckligt? Nej, uppenbarligen inte, och det är just därför regeringen vill se mer handling och färre uttalanden.

Jag håller dock med Håkan Svenneling om en sak, nämligen att det finns en tydlig skillnad mellan hur regeringen och oppositionen förhåller sig till konflikten mellan Israel och Palestina. Apropå oförblommerat stöd är det ju Vänsterpartiet som inte klarar av att hålla rågången mellan stöd för Palestina och stödförklaringar till terrorgrupper.

Gång på gång har vi de senaste åren sett vänsterpartistiska företrädare uttrycka stöd för radikala organisationer och personer. Detta skedde senast nu när flera vänsterpartistiska riksdagsledamöter skrev stödbrev till dömda terrorister och barnamördare.

Det brast i faktakollen, sa man, men eftersom detta händer gång på gång i Vänsterpartiet kan jag inte dra någon annan slutsats än att det som brister är Vänsterpartiets omdöme.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! Jag tänkte uppehålla mig vid situationen i Gaza i det här inlägget, och jag ska ärligt säga att jag är rätt frustrerad över att vi inte kommit längre i att få slut på lidandet i Gaza.

Trots vapenvilan är den humanitära situationen fortsatt mycket svår. Vi ser vissa förbättringar, men det är långtifrån tillräckligt. Vi har nyligen sett en positiv utveckling som förhoppningsvis kan innebära att Hamas avväpnas – vilket är absolut nödvändigt – och att Israel drar sig tillbaka från Gaza. Vi får dock inte gå händelseutvecklingen i förväg, för situationen är väldigt skör.

Samtidigt kan Sverige, EU och andra aktörer redan nu börja bygga för en framtid i Gaza, och det gör vi också. Sedan oktober 2023 uppgår Sveriges samlade humanitära bistånd till Palestina till över 2,4 miljarder kronor. Vi är EU:s största humanitära givare till Gaza, och ändå låter det på Håkan Svenneling som att det här inte spelar någon roll! Det måste jag säga att jag ställer mig väldigt frågande till. Tycker Håkan Svenneling inte att till exempel vårt stöd till World Food Programme – som faktiskt får verka i stor utsträckning i Gaza – är viktigt?

Sverige bidrar med stort stöd för satsningar inom bland annat hälso- och sjukvård, psykosocialt stöd och utbildning. Det är satsningar som är absolut nödvändiga för att lägga grunden för återuppbyggnad och återhämtning. Sveriges stöd ger också möjligheter till just tidig återhämtning och återuppbyggnad genom Team Gaza Initiative, som EU-kommissionen lanserade i juli.

Avslutningsvis instämmer jag med Håkan Svenneling om vikten av att det genomförs fria och rättvisa val i Palestina samt vikten av Palestinska myndighetens reformer och meningsfulla deltagande i genomförandet av fredsplanen för Gaza.

Herr talman! Regeringen har kraftigt fördömt de israeliska beslut som syftar till att öka Israels kontroll över Västbanken.

Så sent som i fredags, i samband med presidentinstallationen i Colombia, träffade jag Israels utrikesminister. Då talade jag direkt med honom om just bosättningspolitiken och var tydlig med vår syn på den och vår kritik.

Håkan Svenneling är också väl medveten om vilka förslag som regeringen driver för att motverka den här utvecklingen. Det är förslag om ytterligare sanktioner mot bosättare som begår våldsdåd mot palestinier på Västbanken, sanktioner mot extremistiska israeliska ministrar som driver på den illegala bosättningspolitiken och högre tullar och tydligare ursprungsmärkning av bosättningsprodukter. I mitt svar är jag tydlig med att regeringen är öppen för alla optioner som har en reell påverkan på handeln med bosättarprodukter och som kan samla tillräckligt stöd i EU.

När man lyssnar på Håkan Svenneling kan det låta som att det är Sverige som står i vägen för åtgärder när det gäller att sätta stopp för bosättningspolitiken. Men det är ju andra länder i EU som gör det. Vi försöker verkligen påverka. Vi har tagit initiativ tillsammans med Frankrike för att verkligen driva på. Jag kan bara beklaga att det ännu inte finns en kvalificerad majoritet, vilket krävs.

Jag är också tydlig med att regeringen prioriterar att agera genom EU, världens största inre marknad. Då kan vi verkligen göra skillnad på riktigt, även om det är frustrerande när vi inte förmår att fatta beslut.

Vänsterpartiet driver förslag som dels inte har några som helst utsikter att få stöd i EU, dels tar sikte på mer än bara de israeliska beslutsfattare som bär ansvar för den förda politiken. Förslag om att till exempel frysa hela associeringsavtalet med Israel innebär ju att Vänsterpartiet också vill kapa banden med delar av det israeliska samhället som inte alls står bakom agerandet i Gaza eller på Västbanken. Jag är övertygad om att det inte är vägen framåt.

Herr talman! Håkan Svenneling har frågat mig vad jag och Sverige gör för att vapenvilan mellan Israel och Hamas ska leda till ett slut på dödandet av civila samt vad som görs för att stödja en fredlig utveckling i Gaza med möjligheter till återuppbyggnad av bostäder, sjukhus och infrastruktur. Vidare har Håkan Svenneling frågat mig hur jag och Sverige kommer att agera för att stödja att de utlysta palestinska valen kan hållas. Håkan Svenneling har även frågat om jag har för avsikt att verka för att EU ska införa sanktioner mot Israel i likhet med de sanktioner EU infört mot Ryssland sedan starten av kriget mot Ukraina, vad jag och Sverige gör för att det internationella samfundet ska agera mot Israels olagliga bosättningar och om jag har för avsikt att verka för att EU ska skärpa sina sanktioner mot israeliska bosättare samt om jag har för avsikt att verka för ett förbud i EU mot handel med produkter från israeliska bosättningar. Håkan Svenneling har även frågat om jag har för avsikt att ta några initiativ för att Sverige i högre utsträckning ska tillämpa den befintliga EU-lagstiftningen om ursprungsmärkning av produkter från ockuperade områden. Slutligen har Håkan Svenneling frågat om jag avser att verka för en nationell lagstiftning som förbjuder svenska företag och investerare att bedriva ekonomiskt samarbete i form av investeringar i illegala bosättningar och deras verksamheter.

Situationen i Gaza är förödande, med ett oerhört civilt lidande. Fredsplanen måste implementeras omedelbart, i enlighet med folkrätten och med meningsfullt palestinskt deltagande. Regeringen välkomnar de senaste diplomatiska framstegen som gjorts mot att uppnå en hållbar fred i Gaza. Detta banar förhoppningsvis väg för ett fullt avväpnande av Hamas och ett israeliskt tillbakadragande från Gaza.

Sverige är en av de största humanitära givarna till Gaza i världen. Det stödet bidrar i allra högsta grad till att möta de enorma humanitära behoven, till förbättrad hälsa och sjukvård för Gazas civilbefolkning och till att reparera kritisk infrastruktur.

Regeringen anser att det är angeläget att den palestinska myndigheten genomför fria och rättvisa val. Sverige och EU förväntar sig även att Israel uppfyller sina förpliktelser i enlighet med Osloavtalet att medverka till att palestinska val kan genomföras, inklusive i östra Jerusalem.

Regeringen har markerat tydligt mot den försämrade situationen på Västbanken, där bosättarvåldet och den illegala bosättningsexpansionen fortgår. Vi välkomnar att EU har kunnat enas om ytterligare sanktioner mot extremistiska israeliska bosättare och bosättarorganisationer. Regeringen kommer att fortsätta driva på för ytterligare sanktionslistningar, inklusive av extremistiska israeliska ministrar som driver på den illegala bosättningspolitiken.

Regeringen anser att mer behöver göras för att minska handeln med israeliska bosättningar och öka trycket på den israeliska regeringen. Regeringen har därför tagit initiativ för att stärka EU:s differentieringspolitik. Det kan till exempel innebära höjda tullar eller krav på exportcertifikat. Detta arbete fortgår och är något som regeringen aktivt driver inom EU. Regeringen är öppen för alla optioner som kan samla tillräckligt stöd i EU och ha en reell påverkan på handeln med bosättarprodukter. Regeringen prioriterar att agera genom EU eftersom genomslaget och effekten då blir större.

Sverige och EU verkar samtidigt för att öka medvetenheten om de risker som är förknippade med ekonomiska och finansiella aktiviteter kopplade till israeliska bosättningar. Företag förväntas vidta åtgärder för att säkerställa att deras verksamhet respekterar de mänskliga rättigheterna.

Herr talman! Jag glömde bort att Sverigedemokraterna inte hade möjlighet att ha ytterligare inlägg. Vi får helt enkelt fortsätta debatten här utanför kammaren.

Det är som vi redan konstaterat en mycket svår situation för dem som kämpar för mänskliga rättigheter i Iran. Vi måste stödja dem på de sätt vi kan. Därför beslutade regeringen i februari om ett stöd på 10 miljoner kronor till människorättsförsvarare, demokratiförespråkare och andra aktörer som verkar för ökad yttrandefrihet i Iran.

Vi kommer också att fortsätta verka för att situationen för mänskliga rättigheter belyses i olika internationella forum för att EU ska fortsätta anta sanktioner mot dem som bär ansvar för kränkningar av mänskliga rättigheter i Iran.

Sverige stod bakom en begäran om att sammankalla en specialsession i FN:s råd för mänskliga rättigheter i våras. Det ledde också till en brådskande utredning av de pågående och nyligen begångna kränkningarna, bland annat för att kunna bidra till ansvarsutkrävande.

Så sent som i juli i år antog EU nya MR-sanktioner mot Iran, inklusive mot en domare som var direkt involverad i den bristfälliga process som ledde till att en svensk medborgare avrättades i mars. Här var Sverige naturligtvis också drivande bakom det beslutet.

Arbetet med att värna mänskliga rättigheter i Iran har aldrig varit viktigare. Sverige kommer inte att vända bort blicken. Vi kommer inte att vara tysta, utan vi kommer att fortsätta agera.

Jag vill tacka för en jätteviktig interpellation. Jag hoppas att vi under nästa mandatperiod på något sätt och i någon konstellation har möjlighet att återkomma till den här debatten.

Slutligen vill jag tacka också Markus Wiechel för debatten och för hans tid i riksdagen. Jag önskar honom varmt lycka till.

Dan, I also want to welcome you to the Swedish Parliament!

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! Nu tror jag att vi måste rätta till lite saker som har blivit sagda här tidigare.

Jag var väldigt tydlig med, och jag har också varit väldigt tydlig när jag redogjort för detta i olika sammanhang kopplade till riksdagen, att det är stabsofficerare som vi skickar, med syftet att upprätthålla fri sjöfart i Hormuzsundet. Oavsett vad man tycker om kriget är det ett svenskt intresse att upprätthålla det. Det hoppas jag att jag och Håkan Svenneling är överens om.

Jag får också påminna Håkan Svenneling om att för det fall man skulle skicka väpnad trupp, vilket inte på något sätt har varit på agendan, är det riksdagen som beslutar om det och inte regeringen. Jag hoppas att detta kan lugna Håkan Svenneling i den delen.

Sedan måste jag vända mig mot det som Nima Gholam Ali Pour sa om att kriget är enda vägen framåt. Det är väl ingenting med kriget hittills som har gjort situationen bättre för de arma kvinnor och män som lider i Iran.

Vi var många som hoppades på, oavsett vad man tycker om den folkrättsliga grunden, att det skulle leda till förändring. Men hittills har det bara gjort att Iran har slutit sig ännu mer, att människor har det ännu jävligare och att IRGC har kopplat ett ännu starkare grepp. IRGC har dessutom lärt sig en del från tolvdagarskriget förra året för att ytterligare stärka sin militära förmåga.

Jag tror att man ska vara väldigt försiktig med att tro att kriget och att bomba ett land skulle leda till en långsiktig lösning. I stället måste vi naturligtvis fortsätta att sätta press. När vi talar om diplomati innebär det inte bara att man har en passiv roll eller gör uttalanden. Det handlar också om att göra precis det som vi har gjort och som vi har hört om här tidigare i kammaren.

Det handlar om att sätta press genom till exempel sanktioner mot IRGC. Jag är väldigt tacksam över att vi har haft en full uppbackning från kammaren. Jag hoppas att vi framöver kan driva på för en linje där vi verkligen värnar civilbefolkningen, sätter mer press på den iranska regimen och där Sverige kan vara med och bidra på olika sätt till konstruktiva lösningar.

Jag vill också förtydliga, i förhållande till vad Håkan Svenneling sa här, att det inte är så att vi går i USA:s ledband när vi nu försöker hjälpa till att säkerställa fri sjöfart i Hormuzsundet. Det som vi deltar i är under ledning av Frankrike och Storbritannien, bara så att vi reder ut det.

Herr talman! Det är naturligtvis många frågor som aktualiseras i den här debatten. Först och främst tänker vi på Irans befolkning, som har förtryckts så länge och som på många sätt har fått det ännu sämre till följd av de senaste månadernas utveckling. Delvis är det svårt att ta reda på hur situationen ser ut, eftersom internet är begränsat. Jag tänker personligen mycket på de flickor som tvingas växa upp under förtryck och som inte kan förverkliga sig själva.

De senaste månaderna har det också blivit tydligt att det som händer i Gulfen påverkar oss här hemma väldigt mycket. Vi får högre energipriser. Tusentals svenskar blev strandade i regionen under konfliktens inledande fas. Hoten ökar mot amerikanska, judiska och israeliska intressen även här i Sverige.

För mig som utrikesminister är det självklart att göra allt jag kan för att värna svenska intressen i regionen, som fri sjöfart, och att motverka hotet från Iran även här hemma. Det gör vi bäst genom att vara på plats och ha utbyte med de länder i regionen som nu fungerar som medlare. Det var därför som jag i början av sommaren reste till Saudiarabien, Förenade Arabemiraten och Qatar. Om vi vill att Sverige ska vara en aktör måste vi ha utbyte med de här länderna, som socialdemokratiska regeringar gjorde sig till ovän med och som Vänsterpartiet har velat stoppa export av försvarsmateriel till. Det handlar om materiel som radarspaningssystemet Global Eye, som verkligen kommer till användning i ljuset av Irans attacker mot länder i regionen, även för att skydda civila.

Nu samarbetar vi i den här regeringen med Gulfländerna för att främja gemensamma intressen. Sverige har de senaste månaderna också deltagit i det format med ett femtiotal länder som initierats av Storbritannien och Frankrike för att diskutera förutsättningar för att bistå vid ett framtida återöppnande av Hormuzsundet. Regeringen beslutade den 2 juli att initialt bidra med stabsofficerare till planeringen av en fransk-brittisk insats för att säkra fri sjöfart i just Hormuzsundet. Vi överväger dessutom att bidra med minröjningskapacitet på sikt. Naturligtvis behöver då grundläggande förutsättningar finnas på plats, inte minst den lagliga grunden för insatsen.

I allt detta är våra regionala partner centrala för att säkerställa stabilitet i regionen. Under konflikten har både den svenska regeringen och företrädare för EU haft nära dialog med våra kollegor i Gulfen för att uttrycka vår solidaritet men också diskutera hur vi bäst kan bidra till stabilitet. Det kommer vi att fortsätta med.

Herr talman! Om jag hade vetat att det här var Carina Ödebrinks allra sista debatt i kammaren hade jag naturligtvis uppmärksammat det. Jag önskar henne all lycka till i framtiden!

Herr talman! Håkan Svenneling har frågat mig om jag har för avsikt att ta upp att USA:s attacker kan utgöra ett brott mot folkrätten i de bilaterala relationerna med USA. Håkan Svenneling har även frågat mig på vilket sätt jag kommer att agera för en fortsatt de-eskalering i Mellanöstern mellan USA och Iran, men även mellan Israel och Libanon. Slutligen har Håkan Svenneling frågat mig hur jag och Sveriges regering kommer att agera för att stödja det iranska folkets rätt till demokrati och frihet.

Jag delar Håkan Svennelings oro över situationen i Iran och den bredare regionen. Den iranska regimen bär ett stort ansvar för den negativa utvecklingen i Mellanöstern. Irans kärntekniska program har brutit mot landets förpliktelser enligt icke-spridningsavtalet, landet stöder flera terroristorganisationer i regionen och utövar ett brutalt förtryck mot sin egen befolkning. Från allra första början har jag varit tydlig med att det är svårt att se att USA:s och Israels attacker var förenliga med folkrätten. Inte heller Irans attacker mot sina grannländer är förenliga med folkrätten.

Vi befinner oss i ett känsligt skede där attacker från både USA och Iran återigen äger rum, samtidigt som det råder stor osäkerhet om det bräckliga samförståndsavtalets framtid.

Regeringen arbetar kontinuerligt med att främja de-eskalering i Mellanöstern, inklusive mellan Israel och Libanon. Detta gör vi bland annat genom ett tydligt agerande inom EU och FN samt bilateralt, inte minst i samtal med regionala partner i regionen. Jag besökte själv Saudiarabien, Förenade Arabemiraten och Qatar i början av sommaren för att visa regeringens solidaritet med dessa länder, som drabbats hårt av Irans attacker, och föra diskussioner om hur vi på bästa sätt kan bidra till regional stabilitet.

Regeringen står och kommer att fortsätta stå bakom de modiga iranska kvinnor och män som kämpar för att deras mänskliga rättigheter, inklusive yttrande- och mötesfrihet, ska respekteras. Det gör vi dels genom vårt bistånd, dels genom att verka för ett ökat internationellt tryck mot den iranska regimen. Regeringen har under våren beslutat om ett stöd på 10 miljoner kronor till människorättsförsvarare och andra aktörer som på olika sätt arbetar för ökad yttrandefrihet och respekt för mänskliga rättigheter i Iran. Sverige har också varit drivande i EU för sanktionslistningar mot Iran, inklusive terroristlistningen av Islamiska revolutionsgardet IRGC och sanktioner mot regimföreträdare som bär ansvar för det dödliga våldet mot fredliga demonstranter i början av året. Det arbetet kommer att fortsätta.

Herr talman! Turkiet är en allierad inom Nato och en viktig säkerhetspolitisk aktör. Det förhindrar inte att Sverige fortsätter att reagera när Turkiet inte lever upp till sina internationella åtaganden eller underlåter att implementera Europadomstolens beslut. Jag har också mycket tydligt redogjort för alla åtgärder som Sverige har vidtagit.

Vårt partnerskap som allierad ger oss också ökade möjligheter att kommunicera våra ståndpunkter direkt till Turkiets representanter parallellt med vårt viktiga biståndssamarbete, som jag också har redogjort för tidigare. Vi stöttar inte minst det viktiga civilsamhällets aktörer.

Sverige är i dag en av få bilaterala givare som fortsätter att ge stöd till turkiska civilsamhällesorganisationer som arbetar för att stärka respekten för mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer. Vi är även aktiva på jämställdhetsområdet, där vi har hög kompetens och ett gott anseende.

Sverige kommer att fortsätta att verka för att mänskliga rättigheter ska respekteras i Turkiet bilateralt och genom EU, Europarådet, OSSE och FN.

Sedan måste jag avslutningsvis säga att det är en total nyhet för mig att man i en debatt inte får ställa motfrågor som statsråd. Det är en spännande tolkning av just begreppet debatt. Jag hoppas att vi ska fortsätta att debattera frågan.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! Jag upplevde att Kadir Kasirga inte lyssnade tillräckligt, men jag har varit tydlig med att det är självklart att vi välkomnar fredsprocessen. Däremot höjer jag ett varningens finger om att det naturligtvis är viktigt att processen sker på ett fredligt sätt, men vi stöttar naturligtvis fredsprocessen.

Jag undrar också om Carina Ödebrink faktiskt lyssnade. Det handlar inte bara om att vi följer situationen. Jag beskrev i ett långt interpellationssvar allt vi gör för att sätta ytterligare press. Vi påverkar absolut – inte bara följer.

Jag vill lyfta fram tre sätt regeringen arbetar på för att stötta mänskliga rättigheter i Turkiet.

För det första tar jag och mina kollegor regelbundet upp MR-frågor bilateralt med turkiska företrädare. Här handlar det inte bara om att ställa sig bakom uttalanden i olika sammanhang utan också om att föra en tuff dialog med sin motpart och ställa krav.

För det andra arbetar vi tillsammans med andra länder inom multilaterala forum som Europarådet, FN och OSSE, vilket också har lyfts upp i debatten tidigare, för att sätta gemensam press.

För det tredje – och det här är otroligt viktigt – ger vi stöd till civilsamhällesorganisationer och andra internationella aktörer som arbetar för jämställdhet, yttrandefrihet, hbtqi-personers rättigheter och migranters mänskliga rättigheter.

Låt mig ge ytterligare några konkreta exempel. Inför Natos toppmöte i Ankara tog vi bilateralt upp frågor om just journalisters ackreditering och behovet av fria medier. Vi framförde tydligt att yttrandefriheten är en grundläggande mänsklig rättighet i en demokrati och att oberoende journalister måste kunna granska politiska möten och beslutsfattare. Inom EU arbetar vi för en gemensam europeisk röst. Ofta får vi större genomslag om vi sjunger i kör jämfört med om vi sjunger solo. Jag har redan nämnt arbetet i Europarådet.

Därtill gjorde vi i EU tidigare i somras ett gemensamt uttalande i FN:s MR-råd där vi uttryckte stark oro över den demokratiska tillbakagången i Turkiet. Genom vårt bistånd stöder vi bland annat kvinnojourer, oberoende medier och journalister, projekt som stärker ungas politiska deltagande samt advokatnätverk som arbetar för yttrandefrihet och rättsstatens principer.

Mänskliga rättigheter är inte förhandlingsbara. Därför kommer Sverige att fortsätta att agera tydligt, konsekvent och aktivt i arbetet för att försvara och främja dem i vår relation till Turkiet. Här är jag glad att det finns så stort stöd i riksdagens kammare.

Om man följer Carina Ödebrinks resonemang i tangentens riktning, tycker hon att vi ska avbryta det samarbete vi har med Turkiet när det gäller brottsbekämpning? Vi vet att många som ligger bakom den grova organiserade brottsligheten har flyttat från solkusten i Spanien till Turkiet, och vi har varit framgångsrika med att komma åt många av nyckelpersonerna genom det samarbetet. Jag tycker att det är viktigt för att främja svenska intressen, men Carina Ödebrink får gärna svara på hur hon ser på frågan.

Herr talman! Till att börja med vill jag tacka Carina Ödebrink för en viktig interpellation. Jag tror att vi i grunden är överens om mycket. Det tycker jag också är en styrka från svensk sida. Sedan kan man naturligtvis stå här och debattera exakt vilka ordval som ska göras.

Jag konstaterar att jag tidigare har nämnt att regeringen ser med stort allvar på den senaste inrikespolitiska utvecklingen i Turkiet, där oppositionella har frihetsberövats. Respekten för den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna inklusive yttrandefrihet, demokrati och rättsstatens principer är helt avgörande och naturligtvis också en förutsättning för ett EU-medlemskap. Medborgare måste kunna lita på att domstolar fattar oberoende och opartiska beslut utifrån gällande lagar och evidensbaserad bevisning, inte utifrån politiska intressen eller påtryckningar.

Låt mig därför vara väldigt tydlig: Ett starkt, oberoende rättsväsen är inte bara en grundpelare i en fungerande rättsstat och en demokrati utan också ett centralt krav för ett EU-medlemskap. Därför är det viktigt att Sverige och EU fortsatt tydligt framhåller våra förväntningar på Turkiet just som kandidatland till EU och landets skyldigheter som medlem i Europarådet och fördragsslutande part till Europakonventionen. Turkiet måste säkerställa ett oberoende rättsväsen som står fritt från politisk påverkan och som inte används som ett verktyg för att begränsa oppositionella eller regimkritiska röster.

När det sedan gäller processen med PKK är det naturligtvis väldigt positivt att man nu har deklarerat att de upplöses och att dialog förs med partiet, men denna process måste ske fredligt och med demokratiska medel. Även denna del följer vi naturligtvis mycket nära. Naturligtvis påverkar vi också i alla delar vi bara kan för att det ska gå i en positiv riktning.

Herr talman! Carina Ödebrink har frågat mig vilka initiativ jag och regeringen avser att ta inom EU och Europarådet för att öka trycket på Turkiet att respektera rättsstatens principer och Europadomstolens avgöranden.

Vidare har Carina Ödebrink frågat mig hur regeringen arbetar för att stötta det demokratiska civilsamhället, fria medier och människorättsförsvarare i Turkiet och om regeringen avser att inom EU verka för ett tydligare och mer samordnat agerande mot de återkommande inskränkningarna av oppositionens och civilsamhällets demokratiska rättigheter i Turkiet.

Slutligen har Carina Ödebrink frågat mig hur jag ser på utvecklingen där rättsväsendet i ökande utsträckning används mot oppositionella politiker och regimkritiker i Turkiet.

Den svenska regeringen ser med oro på det krympande demokratiska utrymmet, de många gripanden som sker och de rättsliga processer som pågår mot företrädare för oppositionen, civilsamhället och journalister i Turkiet, inklusive Istanbuls borgmästare Ekrem İmamoğlu. Regeringen anser att dessa gripanden är oförenliga med demokratiska principer.

Domstolsbeslutet i slutet på maj att avsätta partiledningen för Turkiets största oppositionsparti CHP, liksom polisingripandet mot dess partihögkvarter, väcker också allvarliga frågor om respekten för de mänskliga rättigheterna och om den demokratiska utvecklingen. Med hjälp av vår ambassad i Ankara och vårt generalkonsulat i Istanbul följer vi noga de processer som pågår.

Ett starkt civilsamhälle, yttrande- och föreningsfrihet samt fria medier är förutsättningar för en fungerande demokrati. Därför har Sverige sedan många år ett bistånd till civilsamhället, fria och oberoende medier och människorättsförsvarare i Turkiet genom både ambassaden i Ankara och generalkonsulatet i Istanbul. Det här är ett tydligt ställningstagande av den svenska regeringen. Från svensk sida tog vi senast i juli upp den inrikespolitiska utvecklingen med turkiska företrädare inför Natotoppmötet i Ankara.

Sverige har välkomnat och tagit tydlig ställning för Turkiets långsiktiga mål att bli medlemmar i EU och vill aktivt verka för en fördjupad relation mellan Turkiet och EU. Men den processen är bara möjlig om Turkiet respekterar grundläggande fri- och rättigheter och upprätthåller rättsstatens principer.

Sverige är en tydlig röst inom EU och Europarådet för respekt för rättsstatens principer, civilsamhället och oppositionens demokratiska rättigheter i Turkiet. Så sent som i juni uttryckte vi oro vid ett ministerkommittémöte i Europarådet om verkställigheten av Europadomstolens domar över att människorättsförsvararna Osman Kavala och Selahattin Demirtaş fortfarande är frihetsberövade och underströk Turkiets skyldighet att verkställa Europadomstolens dom om frigivning. Den 17 juni uttalade vi oss i Europarådet om den demokratiska tillbakagången i landet och beslutet att avsätta CHP:s partiledning ledd av Özgür Özel.

Vi kommer att fortsätta att påpeka när Turkiet eller andra allierade inte lever upp till sina internationella åtaganden när det gäller mänskliga rättigheter och demokrati. Vi tummar inte på våra principer, oavsett vilket land det gäller. Vi kommer att fortsätta detta arbete inom EU, Europarådet, OSSE och FN.