Maria Malmer Stenergard

Fru talman! Det finns ett speciellt band mellan Sverige och Danmark, och det känner inte minst jag som skåning. Vi har också under den här mandatperioden fördjupat samarbetet mellan Sverige och Danmark. Vi har uppdaterat Öresundsavtalet, som verkligen underlättar för de tiotusentals gränspendlare som varje dag tar sig över sundet.

Vi har också stått sida vid sida med Danmark när det gäller den svåra och skadliga retoriken från den amerikanska administrationen i fråga om Grönland. När det var som absolut tuffast i frågan kom min kollega Lars Løkke Rasmussen hit till Stockholm. Det tycker jag var fint, och jag är glad att få fortsätta arbeta med honom.

Vi fokuserar verkligen på samarbetet med Norden och de nordisk-baltiska länderna för att tillsammans stärka vår säkerhet. Där skiljer vi oss mycket från den tidigare socialdemokratiskt ledda regeringen där Tahiti var viktigare än Tallinn och där man i stort bara fokuserade på att försöka komma in i säkerhetsrådet.

(Applåder)

Frågestunden var härmed avslutad.

Fru talman! Jag tackar Alexandra Anstrell för en viktig fråga och för det arbete hon gör i olika Arktissamarbeten.

Frågan om nedskräpning i Arktis är viktig. Den adresserar vi också i strategin. Arktis är ett känsligt område och påverkas mycket av olika miljöförsämringar och klimatförändringar. Här måste vi arbeta tillsammans.

Vi hade ett möte mellan de sju arktiska länderna – Ryssland exkluderat – i Helsingborg. Vi konstaterade tillsammans att vi vill intensifiera samarbetet, och det är jag övertygad om att vi kommer att fortsätta att göra.

Precis som vi säger i strategin måste vi i större utsträckning försöka nå ut till andra länder. Det är ofta från andra länder som nedsmutsningen kommer – precis som vi vet att mycket av det som vi tar hand om på den svenska västkusten kommer från andra länder.

Det här är en global fråga, och därför jobbar regeringen också globalt när det gäller miljö- och klimatfrågor.

Fru talman! Den här regeringen fick ett mycket tydligt uppdrag när den tog över efter en regering där Miljöpartiet ingick och som över huvud taget inte tog ansvar för integrationen i Sverige. För att vi ska kunna få alla barn att verkligen komma in i samhället och bli sitt allra bästa jag måste vi ha ordning på invandringen. Det har vi tyvärr inte haft.

Nu har vi tagit oss an den uppgiften, men det är också väldigt viktigt för den här regeringen att människor som sköter sig ska få en chans att stanna här. Det är också därför vi har enats om att göra förändringar i den lagstiftning som vi har ärvt och som har slagit stenhårt mot de tonåringar som drabbats av tonårsutvisningar. Finns det andra fall där det riskerar att bli orimligt kommer vi naturligtvis att titta på det också. Men vår målsättning är glasklar: Alla barn som växer upp här ska få en riktig chans, och det fick de inte med Miljöpartiet i regering.

Fru talman! Jag tackar Katarina Tolgfors för den viktiga frågan.

Nu har vi kommit hem, sa statsministern när vi gick med i Nato. Det var väldigt fint att vi kunde samla alla våra 32 allierade hemma i Sverige, till och med hemma i Skåne.

Sverige har på kort tid intagit en väldigt aktiv och självklar roll i Nato. Vi bidrar på alla möjliga sätt, vilket också uppmärksammas. Det är mycket glädjande. Inte minst lyfter man nu fram den tillgång som Sverige har i försvarsindustrin.

Det här tror jag kommer att fortsätta diskuteras på toppmötet i Ankara. Det möte som vi hade i Helsingborg var ett viktigt förberedande möte, där vi tog viktiga steg inför toppmötet i Ankara.

Det är nu viktigt att vi visar sammanhållning i alliansen. Det är också viktigt i vår motverkan av Ryssland. Det var vår målsättning, och vi lyckades verkligen med det.

Fru talman! Tack, Margareta Cederfelt, för en väldigt viktig fråga!

Denna fråga var uppe på dagordningen när EU:s utrikesministrar förra veckan träffades på Cypern. Mitt budskap var tydligt: Låt oss inte fastna i en diskussion om vem som eventuellt ska sitta vid bordet när vi har fredsförhandlingar med Ryssland, för det är helt uppenbart att Ryssland inte är intresserat av fred.

Vi måste i stället fokusera på hur vi kan öka pressen på Ryssland och öka stödet till Ukraina. Då kan vi förändra ekvationen så att Ryssland på riktigt blir intresserat av fred. Vi har inget intresse av att rusa till ett förhandlingsbord där det är Ryssland som dikterar villkoren. Vi ska aldrig vara medlare, utan vi ska stå fast vid Ukrainas sida.

Fru talman! Tack, Rasmus Giertz, för frågan!

Svaret är att det är precis det vi nu gör. Med Arktisstrategin konstaterar vi att det säkerhetspolitiska läget är ett helt annat än 2020, när den förra strategin kom. Läget är mycket allvarligare, och det måste vi naturligtvis dra slutsatser av.

Det är också därför vi axlar ansvar när det gäller Arctic Sentry; jag är en av dem som har bidragit absolut mest där. Vi tar även ramverksansvar för FLF Finland, det vill säga Natos närvaro i Finland där man kommer att tränas i arktisk och inte minst subarktisk krigföring. Vi tar alltså verkligen ansvar, och vi bygger också mycket närmare samarbeten med de andra länderna i Arktis – utom Ryssland.

Fru talman! Regeringen fortsätter att driva på för att konkreta steg ska tas mot en varaktig fred i Gaza som kan leda till en tvåstatslösning.

Regeringen är tydlig med att Hamas måste avväpnas och att Israel måste dra sig tillbaka från Gaza. Steg måste tas för att återförena Gaza med Västbanken under palestinska myndigheten. Det är min övertygelse att en hållbar fred mellan Israel och Palestina måste bygga på en framförhandlad tvåstatslösning i enlighet med folkrätten där båda sidor kan samexistera för fred och säkerhet.

Temat för den här förmiddagen i kammaren har väl varit vildar. Det är väl bara en vilde som på allvar kan påstå att Israel inte har rätt att försvara sig mot Hamas efter de vedervärdiga attackerna den 7 oktober 2023. Jag har ställt kontrollfrågan till Jamal El-Haj gång på gång. Han har stått fast vid att Israel inte har rätt att försvara sig – detta efter attackerna när man brände människor och barn levande. Man våldtog kvinnor och mördade människor. Vi som har varit på plats på kibbutzer och andra platser, Nova-festivalen, har fått ta del av de vedervärdigheter som Hamas begick.

Vi har nog svårt att ens ta till oss att det finns personer i den här kammaren som påstår att man inte har en rätt att försvara sig mot detta. Men det är väl också så, tack och lov, att Jamal El-Hajs tid vid makten går mot sitt slut.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Det verkar som att jag klev in på ett ganska känsligt område här. Jag utgick ju bara helt och fullt från det som Jamal El-Haj själv sa i sitt tidigare inlägg, bland annat att Israel inte har rätt till självförsvar, vilket jag tycker var ett högst anmärkningsvärt uttalande efter Hamas vedervärdiga attacker den 7 oktober 2023.

Det var Jamal El-Haj som nu själv valde att ta upp den Hamaskonferens i Malmö som han deltog vid – i tämligen illa valt sällskap, så att säga. Det var inte jag som tog upp det, utan jag utgick i mina frågor från det som Jamal El-Haj sagt i den här interpellationsdebatten. Jag är fortfarande rätt nyfiken på svaret på min fråga om han verkligen menar att Israel inte har rätt till självförsvar efter attackerna den 7 oktober.

Tillbaka till de frågor som ställdes i interpellationen! Regeringen ser med mycket stort allvar på den fortsatta bosättningspolitiken och på bosättarvåldet på Västbanken. Det här strider mot folkrätten och underminerar tvåstatslösningen. Vi har länge varit tydliga med att det måste få ett slut.

Inför mötet i rådet för utrikesfrågor den 21 april lade Sverige tillsammans med Frankrike fram förslag om höjda tullar på produkter från israeliska bosättningar på ockuperad mark samt krav på exportcertifikat. Syftet är att öka trycket på Israels regering att ändra sitt beteende på Västbanken och att upphöra med bosättningspolitiken. Vi inväntar nu kommissionens svar om olika optioner för den här differentieringspolitiken. Vi fortsätter också att driva på för sanktionslistningar av extremistiska israeliska ministrar.

Regeringen välkomnar att den höga representanten har uppmanat EU-kommissionen att lägga fram konkreta förslag inför nästa utrikesministermöte, och vi arbetar aktivt tillsammans med likasinnade medlemsstater för att verkligen få till åtgärder gentemot bosättningar.

Stödet för att agera och vidta ytterligare åtgärder mot Israels regering växer. Vi välkomnar att EU nu har kunnat enas om att gå vidare med ytterligare sanktioner mot israeliska extremistiska bosättare och bosättarorganisationer liksom ytterligare listningar under sanktionsregimen mot Hamas och palestinska Islamiska jihad. Regeringen kommer att fortsätta driva på för att sanktioner också ska riktas mot extremistiska israeliska ministrar, som jag nämnde. Vi verkar också för ytterligare beslut om sanktionslistningar av bosättare och bosättarorganisationer.

Fru talman! Kriget i Gaza har fått förödande konsekvenser för civilbefolkningen. Trots vapenvilan är den humanitära situationen extremt svår. Sverige är en av världens största givare till den humanitära responsen i Gaza. Regeringen beslutade i slutet av 2025 att behålla den stärkta beredskapen för stöd till den humanitära responsen genom att avsätta högst 800 miljoner kronor till den humanitära krisen i Gaza och regionen för 2026. Senast i mars beslutade regeringen om ett stödpaket till Gaza om 555 miljoner kronor som bland annat kommer att bidra till att 150 000 barn får tillgång till förbättrad hälso- och sjukvård. Sedan oktober 2023 uppgår Sveriges samlade stöd till över 2 miljarder kronor.

Regeringen fortsätter att aktivt driva frågan om humanitärt tillträde i våra egna kontakter med Israel, tillsammans med andra EU-länder, genom våra multilaterala partner och vid diskussioner i det amerikansk-israeliska koordineringscentret för Gaza, CMCC. Sverige har även en observatör som följer de humanitära frågorna på plats vid koordineringscentret.

Så långt de humanitära frågorna.

Jag måste säga att det var mycket i Jamal El-Hajs första inlägg som var högst anmärkningsvärt. Jag har därför ett antal frågor som jag skulle vilja ställa till Jamal El-Haj.

Som jag har påpekat tidigare har Sverige sedan Israels tillkomst 1948 stått fullt och fast bakom landets rätt att existera. Jag vill fråga interpellanten om han står bakom detta. Vilken gränsdragning tycker han markerar när flyktingstatus ska upphöra att ärvas? Menar interpellanten att Israel inte har rätt att existera?

Sedan kommer vi in på frågan om rätt till självförsvar. Det jag hörde där var synnerligen anmärkningsvärt. Menar Jamal El-Haj att Israel inte har rätt att utöva självförsvar efter de vedervärdiga attackerna den 7 oktober 2023? Precis som jag sa i den föregående debatten med Miljöpartiet är det signifikativt hur vänstern hela tiden tycks glömma dessa fullständigt förfärliga attacker. Jag hoppas verkligen att de aldrig glöms bort, för de får aldrig upprepas.

Fru talman! Jamal El-Haj har frågat mig om jag avser att uppmärksamma nakbadagen och i så fall hur. Vidare har Jamal El-Haj frågat mig om jag avser att verka för kraftfullare åtgärder för att förhindra övergrepp och den humanitära katastrof som palestinier riskerar att utsättas för i Gaza och på Västbanken. Slutligen har Jamal El-Haj frågat om jag avser att agera mot den fortsatta expansionen av illegala bosättningar och konfiskering av palestinsk mark på Västbanken.

Regeringen har inte tagit något initiativ i syfte att uppmärksamma nakbadagen. Sverige har sedan Israels tillkomst 1948 stått fullt och fast bakom landets rätt att existera. Av detta följer att Israel har legitima säkerhetsbehov. Samtidigt måste Israels rätt att försvara sig utövas i enlighet med folkrätten, inklusive den internationella humanitära rätten.

En självklar utgångspunkt för Sveriges och EU:s politik är att palestinierna har rätt till en egen stat. En framförhandlad tvåstatslösning, grundad i folkrätten, är den väg som möjliggör för både Israel och Palestina att existera sida vid sida inom säkra och internationellt erkända gränser.

Den humanitära situationen i Gaza är fortsatt extremt svår, och vi ser en ytterligare försämring av situationen på Västbanken. Regeringen fortsätter att aktivt driva på för att fredsplanen för Gaza genomförs i enlighet med folkrätten och med meningsfullt palestinskt deltagande. EU behöver fortsatt driva på för att konkreta steg ska tas mot en varaktig fred i Gaza. Det är en förutsättning för arbetet för en tvåstatslösning. Hamas måste avväpnas och kan inte ha någon roll i ett framtida styre av Gaza. Steg måste tas för att återförena Gaza med Västbanken under den palestinska myndigheten.

Regeringen har tydligt fördömt israeliska beslut som syftar till att öka kontrollen över Västbanken. Regeringen arbetar aktivt för att EU ska införa ytterligare sanktionslistningar mot extremistiska bosättare och bosättarorganisationer samt mot extremistiska israeliska ministrar.

Regeringen har också framfört tydliga krav på obehindrat humanitärt tillträde för FN, internationella icke-statliga organisationer och humanitära aktörer. Sverige verkar inom EU för att öka trycket på Israel att agera i enlighet med folkrätten och på ett sätt som inte undergräver tvåstatslösningen.

Fru talman! Vi har säkert anledning att komma tillbaka till den här juridiska analysen. Men jag vill påminna interpellanten om att Israel, när man har blivit varse konvojerna, tydligt har anvisat hamn där de skulle kunna lägga till. Och Israel har åtagit sig att ta hand om den humanitära hjälp som finns ombord för att ta in den i Gaza. Det kan möjligen ha bäring på den juridiska proportionalitetsbedömning som jag tidigare nämnde ska göras.

Regeringen fortsätter oavsett att driva på för åtgärder som ökar pressen på Israel och som samtidigt inte försvårar genomförandet av vapenvilan i Gaza. FN och andra humanitära aktörer ska kunna arbeta oberoende och opartiskt för att rädda liv och minska lidande. Regeringen har konsekvent, både bilateralt och genom EU, understrukit Israels skyldighet att agera i enlighet med folkrätten, inklusive internationell humanitär rätt.

Stödet måste inte släppas in sjövägen. Enligt krigets lagar har Israel, enligt den juridiska bedömning vi har gjort, ett visst utrymme att stoppa och kontrollera fartyg på internationellt vatten. Israel har även rätt att vidta åtgärder för att upprätthålla sin sjöblockad.

Avslutningsvis: Eftersom jag inte tycker att jag har svarat fullt ut på frågan om journalister – även om det inte har kommit upp här – vill jag nämna att regeringen sedan länge kräver att journalister ska få tillträde till och kunna verka tryggt och säkert i Gaza. Det är otroligt viktigt för att vi ska veta hur situationen på marken verkligen ser ut. Vi gör det i direkta kontakter med Israel, i EU och multilateralt. Sverige är den tredje största biståndsgivaren i världen till fria och oberoende medier. Det är inte oviktigt, fru talman.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Som jag nämnde tidigare har Israel ett visst utrymme enligt krigets lagar att stoppa och kontrollera fartyg på internationellt vatten och vidta åtgärder för att upprätta sin sjöblockad. Sådana åtgärder måste vara nödvändiga, och de måste vara proportionerliga.

Vi har inte i det här läget tillräcklig information för att kunna bedöma att Israel har gått utöver det utrymmet. Det finns rätt till sjöblockad i samband med väpnad konflikt som fortsätter att pågå, det vill säga trots att det råder vapenvila.

Det är intressant att ens svar, både skriftligt och i debatten, recenseras. Från interpellanten kom frågor om diplomatiska åtgärder. Då har jag valt att svara på det, och det fick jag kritik för. Det är inte alltid så lätt som statsråd att försöka svara på frågorna. Däremot inser jag att jag möjligen inte riktigt svarade på frågan om journalister, och jag återkommer till den i nästa inlägg.

Då var det frågan om diplomatiska åtgärder. Efter att Israel ingrep mot sjöflottiljen utanför Kreta den 30 april tog vi skyndsamt kontakt med israeliska företrädare för att tydliggöra Sveriges förväntan på att svenska medborgares rättigheter inklusive konsulära rättigheter också respekteras. Jag har även framfört detta till min israeliska motpart på telefon. UD sände också ned, som jag sa, särskilt utbildad förstärkningspersonal till både Aten och Tel Aviv i deras konsulära arbete för att hjälpa deltagande svenskar. Vidare stod UD i kontakt med anhöriga.

Som sagt fanns det en spansk-svensk medborgare som frihetsberövades av Israel. Då stod Sverige i löpande kontakt med både spanska och israeliska myndigheter angående detta. Den personen deporterades den 10 maj till Aten för vidare resa till Spanien där denna sedan tidigare är bosatt.

Som interpellanten nog förstår drar det här mycket resurser från Utrikesdepartementet. Jag måste säga att jag ställer mig lite frågande till att man gång på gång, trots att man vet vad resultatet ska bli, väljer att fortsätta att göra den typen av resor. Om man verkligen vill hjälpa, och om man känner en desperation över att hjälpen inte i tillräcklig utsträckning når fram, borde man inte då gå via de kanaler man vet har större chanser att lyckas, än att gång på gång göra samma resa som man vet inte kommer att lyckas? Jag ställer mig frågande till det.

Låt mig avslutningsvis säga något om att recensera svar. Jag tog upp frågan om Hamas i mitt förra inlägg, och jag ställer mig lite frågande till att interpellanten när det gäller en interpellation som i mångt och mycket handlar om Gaza inte tycker att det är relevant att prata om Hamas eller fredsplanen för Gaza. Det är väl synnerligen relevant, inte minst för att få in humanitär hjälp. Men det är lite signifikativt för vänstersidan att man inte gärna vill prata om Hamas ansvar för den fruktansvärda situation som har uppstått efter den 7 oktober.

Fru talman! Den humanitära situationen i Gaza är fortsatt mycket svår, och genomförandet av fredsplanen tycks tyvärr avstanna. Vi ser också att steg mot att avväpna Hamas inte tas. Tvärtom verkar Hamas snarare stärkas. Detta ser regeringen mycket allvarligt på.

Regeringen uppmanar till en omedelbar implementering av fredsplanen där Hamas måste avväpnas och Israel dra sig tillbaka från Gaza. Israel har ett särskilt ansvar enligt internationell humanitär rätt att tillgodose civilbefolkningens behov i Gaza och att säkerställa obehindrat, säkert och varaktigt humanitärt tillträde.

När det gäller den folkrättsliga bedömningen har det naturligtvis gjorts noggranna analyser av folkrättsjurister, som har landat i att Israel har visst utrymme att agera. Som utgångspunkt har under pågående väpnad konflikt krigets lagar generellt sett företräde framför fredens folkrätt i situationer där regelverken kommer i konflikt med varandra.

Det är inte heller bara Utrikesdepartementets jurister som har gjort denna bedömning, utan jag har sett den göras av flera andra. Sedan kan man säkert ha olika åsikter även i detta, men det är det som jag lutar mig mot.

I våra kontakter med israeliska företrädare framför vi regelbundet tydliga budskap om att folkrätten, inklusive internationell humanitär rätt och mänskliga rättigheter, måste respekteras. Vi arbetar också för att EU ska fortsätta att ställa krav på Israel att vidta omedelbara permanenta och konkreta åtgärder för att ge FN, internationella icke-statliga organisationer och humanitära aktörer obehindrat humanitärt tillträde. Vi bidrar, vilket inte är oviktigt, med personal till EU:s civila insats, EU BAM Rafah, som stöder palestinska myndighetens gränshantering vid Rafahövergången mellan Gaza och Egypten. Vi är, som bekant, på olika sätt stora givare av stöd till den palestinska myndigheten för att hjälpa dem att bygga upp en förmåga som är helt nödvändig för att vi ska kunna fortsätta arbeta mot en tvåstatslösning, vilket vi måste fortsätta att göra även i stunder då det känns svårt och mörkt.

Sverige är en av världens största givare av humanitärt stöd till Gaza. Förra året var vi den största givaren i EU. Vårt samlade humanitära bistånd till Palestina sedan den 7 oktober 2023 uppgår nu till över 2,4 miljarder kronor. Därtill fortsätter Sverige att ge stora kärnstöd till flera av de centrala humanitära aktörer som är verksamma på marken, som faktiskt kommer in och som faktiskt kan leverera stöd – även om vi har synpunkter på det humanitära tillträdet.

Det är det här jag tycker är så viktigt och som ibland försvinner i debatterna vi gång på gång har i kammaren om flottiljerna. Det viktigaste måste väl vara att vi när vi som regering använder oss av skattebetalarnas pengar säkerställer att så mycket som möjligt verkligen kommer fram till Gazaborna, framför allt till barnen. Jag är därför stolt över att vi har fattat svåra beslut som innebär att vi kan gå via organisationer som kommer in och kan leverera stödet. Utöver det jag nämnde tidigare fortsätter vi att ge kärnstöd till flera av de centrala humanitära aktörer som är verksamma.

Regeringen kommer att fortsätta att arbeta för att på olika sätt öka trycket på Israel. Vi gör det bilateralt, och vi gör det genom EU och andra multilaterala forum, samtidigt som vi bidrar med konkret livräddande och nödlindrande humanitärt stöd på marken.

Fru talman! Jacob Risberg har frågat mig vilka diplomatiska åtgärder jag har vidtagit hittills, bilateralt gentemot Israel och inom EU, för att kräva ett snabbt, säkert, obehindrat och uthålligt humanitärt tillträde till Gaza.

Jacob Risberg har även frågat vilka delar av den diplomatiska verktygslådan jag är beredd att använda för att markera mot Israel när humanitärt tillträde hindras och civila humanitära fartyg stoppas på internationellt vatten.

Jacob Risberg har också frågat huruvida jag avser att kräva att Israel håller fler gränsövergångar öppna, släpper in journalister, undanröjer administrativa och logistiska hinder samt garanterar humanitära organisationers möjlighet att verka i hela Gaza.

Vidare har Jacob Risberg frågat varför regeringen inte har reagerat skarpare på uppgifterna om att Israel stoppat civila humanitära fartyg på internationellt vatten och fört personer, däribland en person som uppges ha svenskt medborgarskap, till Israel.

Jacob Risberg har därutöver frågat huruvida jag anser att civila humanitära fartyg på internationellt vatten omfattas av rätten till navigationsfrihet samt om jag är beredd att offentligt bekräfta den principen i relation till flottiljer med humanitärt syfte till Gaza.

Slutligen har Jacob Risberg frågat vilka konsekvenser jag anser att det bör få för Sveriges och EU:s relationer med Israel om Israel fortsätter att begränsa humanitärt tillträde till Gaza och ingripa mot civila humanitära konvojer.

Jag vill inleda med att understryka att regeringen ser mycket allvarligt på den humanitära situationen i Gaza. Civilbefolkningens enorma humanitära behov kvarstår, och omfattande tillträdeshinder försvårar möjligheten för den hjälp som behövs att nå fram.

Regeringen kommer att fortsätta att aktivt driva frågan om obehindrat, säkert och varaktigt humanitärt tillträde. Detta görs genom våra egna kontakter med Israel, genom EU samt genom våra multilaterala partner till dess att dessa krav har uppnåtts. Utöver dialogen med Israel fortsätter regeringen att verka för åtgärder som ökar pressen på Israel.

Rätten till fri sjöfart är en grundläggande del av havsrätten. Samtidigt har Israel enligt krigets lagar ett visst utrymme att stoppa och kontrollera fartyg på internationellt vatten.

Sverige och EU är mycket tydliga med att det är Israels folkrättsliga skyldighet att säkerställa obehindrat humanitärt tillträde. Utrymmet att stoppa och kontrollera fartyg enligt sjökrigets lagar påverkar inte denna skyldighet.

I anslutning till det israeliska ingripandet mot sjöflottiljen den 30 april har regeringen till Israel framfört vikten av att svenskars säkerhet och rättigheter, inklusive konsulära rättigheter, respekteras. Jag har även framfört detta direkt till min israeliska motpart.

Den svenske medborgare som frihetsberövades av Israel i samband med att flottiljen bordades är inte längre frihetsberövad.

Utrikesdepartementet sände ned särskilt utbildad förstärkningspersonal i syfte att stödja ambassaderna i Aten och Tel Aviv och stod i löpande kontakt med anhöriga. UD har ingen möjlighet att bistå konsulärt eller på annat sätt till havs. Om svenska medborgare förs i land av israeliska myndigheter finns beredskap att ge konsulärt stöd.

Fru talman! Sverige är ett av de länder i EU som allra tydligast driver på för att sätta ytterligare press på Israel. Vi gör det mot bakgrund av bosättningarna på Västbanken, där vi ser en mycket allvarlig utveckling. Exempelvis ska det på måndag upphandlas byggprojekt i E1-området. Detta diskuterades på det informella rådsmötet i går på Cypern, och Sverige och Frankrike drev då tillsammans på för ytterligare differentiering av varor från bosättningar. Sverige är också pådrivande på många andra sätt inom EU för att sätta ytterligare press på Israel. Men detta väljer interpellanten givetvis att bortse från eftersom det inte passar in i hennes narrativ.

Fru talman! Det jag framför allt vänder mig mot och generellt har svårt för är symbolpolitik, det vill säga politik som kanske känns bra i den egna magen men som verkligen inte gör skillnad på riktigt, och de som ger sken av att dessa flottiljer är det enda sättet att hjälpa Gaza ägnar sig inte åt något annat än symbolpolitik.

Då är det intressant att interpellanten säger att det för mig som minister inte går att stoltsera med vår humanitära hjälp. Varför gör det inte det, fru talman? Vi levererar mest humanitär hjälp till Gaza av alla EU-länder. Nu skakar interpellanten på huvudet. Det är också intressant: Fakta biter inte. Det är mer symboler som biter. Men detta tycker man alltså inte att vi ska stoltsera med.

Jag är väldigt stolt över att regeringen väljer att fatta svåra beslut och avsätta mycket medel till organisationer som verkligen kan få in hjälp i Gaza. Det är det som betyder något för mig, inte att ta filmer under seglatser som aldrig leder till att ett enda gram mat kommer in till barnen i Gaza.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Låt mig vara väldigt tydlig med att regeringen ser mycket allvarligt på den humanitära situationen i Gaza. Civilbefolkningens humanitära behov är enorma, och mer nödhjälp måste komma in. Men stödet måste inte komma in sjövägen. Tvärtom är det vår skyldighet att säkerställa att varje skattekrona vi använder för att försöka hjälpa barnen i Gaza verkligen har största möjliga chans att verkligen hjälpa. Det är därför vi väljer att gå via organisationer som vi vet kan komma in och verka i Gaza, som World Food Programme.

Man kan tycka att de som ger sig ut på dessa seglatser vid det här laget borde ha lärt sig att hjälpen inte kommer fram och att det är kostsamt slöseri att använda sig av denna metod. Dessutom drar detta enorma resurser från Utrikesdepartementet, resurser som vi hade kunnat använda på ett mycket bättre sätt. Jag tycker att man tar på sig ett ganska stort ansvar när man ådrar Utrikesdepartementet så stora kostnader.

Regeringen kommer att fortsätta att ställa tydliga krav på ett obehindrat humanitärt tillträde för FN, internationella icke-statliga organisationer och humanitära aktörer. Vi arbetar inom EU för att på olika sätt både politiskt och ekonomiskt öka trycket på Israel. Regeringen har konsekvent både bilateralt och genom EU understrukit Israels skyldighet att agera i enlighet med folkrätten, inklusive den internationella humanitära rätten.

Sveriges humanitära stöd till Gaza är som jag nämnde tidigare omfattande, och så sent som nu i veckan beslutade regeringen om ett stödpaket på 235 miljoner kronor med särskilt fokus på vårdinsatser. Jag kan tillägga att regeringen i mars beslutade om ett stödpaket till Gaza på 555 miljoner kronor med särskilt fokus på barns välbefinnande, hälsa och återhämtning. Målet är att dessa medel bland annat ska möjliggöra att cirka 150 000 barn ska få tillgång till förbättrad hälsovård och att cirka 50 000 barn ska kunna återgå till lärande. Sveriges samlade humanitära bistånd till Palestina sedan den 7 oktober 2023 uppgår nu till över 2,4 miljarder kronor, och som jag nämnde var vi förra året den största givaren i EU av humanitärt stöd till Gaza. Därtill fortsätter Sverige att ge stort kärnstöd till flera av de centrala aktörer som fortfarande är verksamma på marken.

Fru talman! Som jag nämnde har Israel enligt sjökrigets lagar ett visst utrymme att stoppa och kontrollera fartyg på internationellt vatten under vissa förutsättningar. Det är naturligtvis inte bara något jag säger, utan en lång rad folkrättsjurister gör denna bedömning. Naturligtvis är det deras bedömningar jag lutar mig mot när jag gör ett sådant uttalande.

Samtidigt gäller havsrätten, inklusive FN:s havsrättskonvention, rätten till fri sjöfart och Solaskonventionen. Det hindrar dock inte att Israel har rätt att upprätthålla sin sjöblockad.

Utrikesförvaltningen har ingen möjlighet att ge konsulärt stöd till havs men bistod de svenska deltagarna såväl i Grekland som i Israel. Sveriges ambassad i Tel Aviv stod i löpande kontakt med israeliska myndigheter för att bland annat framföra tydliga budskap om vikten av svenskarnas säkerhet och respekten för deras rättigheter, inklusive konsulära rättigheter.

Även UD stod i kontakt med israeliska myndigheter. Specialutbildad snabbinsatspersonal sändes från UD till Israel och Grekland för att stödja våra ambassader i det konsulära arbetet. Det är inte oviktigt. Jag tycker att det är intressant att Lorena Delgado Varas säger att kontakt inte är diplomati. Då har man nog inte förstått så mycket av vad diplomati handlar om.

Sedan sa Lorena Delgado Varas att regeringen inte tar ansvar. Det kunde inte vara mer fel. Förra året var Sverige den största givaren i EU av humanitärt stöd till Gaza. Till skillnad från flottiljresenärerna ser vi till att vi använder oss av organisationer som säkerställer att hjälpen faktiskt kommer fram.

Jag kan inte frigöra mig från tanken, fru talman, att flottiljerna handlar mycket mer om att rikta ljus mot sig själv än om att säkerställa att humanitär hjälp faktiskt kommer in i Gaza. För oss i regeringen är det de barn som lider på ett helt fruktansvärt sätt i Gaza som står i centrum för det vi gör. Det är därför vi ser till att vi jobbar genom organisationer som World Food Programme – för att verkligen se till att dessa barn får mat för dagen. Vi ger oss inte ut på strapatser för att rikta ljus mot oss själva utan att säkerställa att hjälpen kommer fram. Det har barnen inte tid med.

Slutligen, fru talman, är vi drivande i EU för att genomföra ytterligare sanktioner mot den israeliska regeringen, för att vi är bekymrade över att vi fortfarande inte ser ett fullt humanitärt tillträde till Gaza och över att man så offensivt genomför bosättningar på Västbanken. Därför vill vi införa sanktioner mot aktivistiska israeliska ministrar.

Fru talman! Lorena Delgado Varas har frågat mig vilka omedelbara diplomatiska åtgärder jag avser att vidta för att offentligt fördöma hanteringen av de 175 civila, inklusive de svenska medborgarna, samt kräva att Israel omedelbart släpper dem.

Lorena Delgado Varas har också frågat om regeringen kommer att begära ett officiellt uttalande från Grekland om huruvida man, som stat med ansvar för sjöövervakning i området, ingrep eller försökte förhindra överfallet på internationellt vatten.

Vidare har Lorena Delgado Varas frågat om jag och regeringen avser att driva frågan i EU:s utrikesråd för att verka för riktade sanktioner mot de ansvariga samt för rättsliga åtgärder enligt internationell rätt.

Lorena Delgado Varas har vidare frågat om jag och regeringen kommer att agera för en oberoende internationell utredning av brotten mot FN:s havsrättskonvention och Solaskonventionen i samband med attacken.

Lorena Delgado Varas har också frågat vilka konkreta steg jag och regeringen är beredda att ta för att säkerställa att flottiljen, eller andra humanitära sjötransporter, ska kunna fortsätta sitt uppdrag.

Lorena Delgado Varas har till sist frågat om jag och regeringen ger något stöd till familjerna till de svenska medborgare som deltog i flottiljen.

Redan före det israeliska ingripandet den 30 april mot flottiljen utanför Kreta tog Utrikesdepartementet och Sveriges ambassad i Tel Aviv kontakt med israeliska företrädare för att tydliggöra Sveriges förväntan på att svenska medborgares rättigheter, inklusive konsulära rättigheter, respekteras samt vikten av svenskars säkerhet. Jag framförde även detta direkt till min israeliska motpart.

Den svenska medborgare som frihetsberövades av Israel i samband med att flottiljen bordades är inte längre frihetsberövad.

Utrikesdepartementet sände ned särskilt utbildad förstärkningspersonal i syfte att stödja ambassaderna i Aten och Tel Aviv och stod i löpande kontakt med anhöriga.

Enligt krigets lagar har Israel ett visst utrymme att stoppa och kontrollera fartyg på internationellt vatten.