Utrikesministern Maria Malmer Stenergard (M) om Sveriges utrikes underrättelsetjänst

Herr talman! Som många påpekat tidigare befinner vi oss i det allvarligaste säkerhetspolitiska läget sedan andra världskriget. Rysslands anfallskrig mot Ukraina har gjort det tydligt att informationsövertag och möjligheten till snabb, innovativ och kontinuerlig anpassning av tekniska system är minst lika avgörande som kvalificerade vapensystem. Vi möter varje dag en bred och komplex hotbild som ställer nya och ökade krav på såväl civil som militär underrättelsetjänst. Det här ryms inte inom de nuvarande strukturerna. Vi står också inför nya krav och förväntningar på oss som Natoallierade.

Därför behöver Sverige en framåtlutad underrättelsetjänst som befinner sig vid den tekniska frontlinjen. Mot bakgrund av detta har regeringen inlett en reformering av det svenska underrättelsesystemet. Det brådskar att höja det svenska underrättelsesystemets samlade förmåga. En central del i det arbetet är inrättandet av en civil utrikes underrättelsetjänst. En liknande modell som vi nu får finns också hos flera av våra allierade, bland annat Nederländerna, Estland och Storbritannien. Detta kommer därför att underlätta samarbetet med dem.

Ansvaret för styrningen och organiseringen av Sveriges myndigheter och ansvarsfördelningen dem emellan vilar på regeringen, som framhållits. Men till följd av bildandet av myndigheten aktualiseras ett antal lagändringar. Det är dem vi debatterar i dag.

Regeringen har föreslagit en ny lag om behandling av personuppgifter vid Sveriges utrikes underrättelsetjänst. Förslaget bygger på den lagreglering som gäller för Försvarsmakten i dag. Propositionen innehåller även förslag till 22 andra lagändringar. Det föreslås att uttrycket ”försvarsunderrättelseverksamhet” byts ut mot ”utrikes underrättelseverksamhet” och att Försvarsunderrättelsedomstolen byter namn till Underrättelsedomstolen. Lagändringarna innebär även att Sveriges utrikes underrättelsetjänst får ett rättsligt ramverk som gör att myndigheten kan bedriva utrikes underrättelseverksamhet på ett sätt som är jämförbart med vad Försvarsmakten gör i dag. Det innebär ändringar i exempelvis lagen om kvalificerade skyddsidentiteter, lagen om signalspaning i försvarsunderrättelseverksamhet, offentlighets- och sekretesslagen och skyddslagen. Lagändringarna föreslås träda i kraft samtidigt som myndigheten är tänkt att inleda sin verksamhet, det vill säga den 1 januari 2027.

Förslagen har granskats av Lagrådet, som bara haft ett fåtal språkliga och författningstekniska synpunkter. Regeringen har justerat lagen i enlighet med Lagrådets synpunkter. Jag vill med anledning av tidigare inlägg vara tydlig med att Lagrådet över huvud taget inte har haft några synpunkter på beredningen. Till skillnad från vad Miljöpartiet har påstått måste finansieringen hanteras innan en proposition läggs fram. Vi har alltså följt den ordning som gäller och bör gälla.

Utöver förslagen i den här propositionen kommer reformen också att kräva nya förordningar och förordningsändringar, bland annat en förordning med instruktion för den nya myndigheten, där myndighetens uppgifter och ansvar anges. Det kommer naturligtvis att vara centralt att man får i uppdrag att samverka med andra relevanta myndigheter.

Frågor har upprepade gånger ställts om huruvida det är rätt läge att genomföra den här reformen nu. Jag skulle säga att frågan snarare är varför den inte har genomförts tidigare, eftersom inrättandet av en civil utrikes underrättelsetjänst har diskuterats i decennier.

Det har också kommit invändningar om att processen skulle ha gått för fort. Jag måste säga att det är besynnerliga invändningar. Redan 2023 tillsatte regeringen en utredning, som två år senare lade fram förslaget om att den nya myndigheten skulle inrättas. Därefter har en organisationskommitté arbetat med att förbereda bildandet av den nya myndigheten. Tanken är som sagt att den ska vara på plats den 1 januari 2027. Från hösten 2023 till januari 2027 – man kan säga att det är för snabbt, men jag tror att de flesta svenskar skulle säga att det är ganska långsamt och i varje fall inte för snabbt. Det är definitivt längre tid än vad det tog för Sverige att gå från alliansfrihet till att bli fullvärdig medlem i Nato, vilket jag vågar påstå är en större förändring.

Den här regeringen jobbar kanske inte som andra regeringar. Vi skjuter inte upp till morgondagen det som vi bör göra i dag.

Vi befinner oss i ett läge där en höjning av Sveriges samlade underrättelseförmåga inte kan skjutas upp längre. Konsekvenserna av en utebliven satsning är att förmågor som motsvarar de behov som Sverige har inte utvecklas.

Det kan heller inte uteslutas, vilket Mustchefen också påpekat, att vi får ett ännu allvarligare läge. Det konstaterar också Försvarsberedningen i sin uppdaterade säkerhetspolitiska analys. I så fall kommer vi att vara mycket tacksamma för att vi inte sköt omläggningen på framtiden.

Den här reformen kommer att leda till att Sverige står bättre rustat för att klara underrättelseförsörjningen längs hela konfliktskalan från fred till krig. Vi gör nu det som krävs för att säkerställa att Sverige har den underrättelseförmåga som behövs i den allvarstid som vi lever i.

(Applåder)

I detta anförande instämde Fredrik Ahlstedt, Ann-Sofie Alm, Caroline Högström och Viktor Wärnick (alla M).

Fru talman! Det här är en reform som har diskuterats sedan 90-talet. Jag kan bara beklaga att tidigare socialdemokratiskt ledda regeringar inte har förmått att ta tag i detta och sett till att vi breddat vår förmåga långt tidigare. Då hade vi kanske varit ännu bättre rustade i dag, även om jag verkligen, likt tidigare talare, vill betona att vi har en mycket god underrättelseförmåga i Sverige.

Valrörelser nämndes tidigare. Jag vet inte riktigt vad det har med saken att göra. Vi jobbar ända in i kaklet. Vi slutar inte vara regering och börjar bedriva valrörelse, utan vi gör vad vi ska till dess att vår mandatperiod är till ända. Vi jobbar ända in i kaklet. Sedan har jag noterat att Socialdemokraterna inte är glada i att komma in till riksdagen under semesterperioden, men vi vill gärna jobba.

Jag hörde också en gliring om regeringens facit när det gäller säkerhetspolitiken. Då kan jag passa på att sammanfatta facit från Socialdemokraterna. Man hade svårt från partiledaren Magdalena Anderssons sida att kalla Rysslands invasion för just en invasion när den fullskaliga invasionen inträffade.

Man sa att ett Natomedlemskap skulle destabilisera Europa. När S väl vände i frågan om Natomedlemskap var det för att partisekreteraren tyckte att det skulle störa dörrknackandet om den frågan levde hela vägen fram till valet, apropå valrörelse.

Vi kan påminna om att man under förra mandatperioden sålde ut stora delar av säkerhetspolitiken till en politisk vilde, en avhoppad vänsterpartist, vilket försvårade just vår Natoansökan och därmed äventyrade vår säkerhet.

Slutligen har vi hela debaclet kring kärnvapendialogen med Frankrike, där det nog fortfarande inte är någon som vet var Magdalena Andersson står. Hade jag varit Morgan Johansson så hade jag varit lite mer försiktig i den här debatten.

(Applåder)

I detta anförande instämde Ann-Sofie Alm och Viktor Wärnick (båda M).

Fru talman! Det är många intressanta påståenden i detta.

Vi har inte bara två underrättelsemyndigheter. Jag antar att Håkan Svenneling syftar på Must och den nya civila underrättelsemyndigheten. Men vi har ju därutöver FRA och Säpo, som också är underrättelsemyndigheter.

Det är fullt naturligt att jag tar över ansvaret när det handlar om inrättandet av just en civil underrättelsemyndighet eftersom det inte är en försvarsunderrättelsemyndighet.

När det gäller tidsplanen har vi alltså haft två år för en utredning och ett år för en proposition. Jag skulle säga att det är standard, numera kanske till och med lite åt det längre hållet, i svensk lagstiftningsprocess. Och det som är viktigt att understryka här är att Lagrådet, som har till uppgift att granska om processen har följt de krav på beredning som ställs i regeringsformen, inte har haft något att invända över huvud taget i den delen – till skillnad från till exempel när det gällde gymnasielagen, där de påtalade att gränsen var nådd. Där, mina damer och herrar och fru talman, gick det verkligen undan! Allt är relativt.

Jag är som sagt tacksam för de synpunkter som har kommit under remissförfarandet. Det här är inte en enkel sak. Det försöker regeringen inte heller påstå. Men vi har ju därigenom också haft möjlighet att omhänderta många av de synpunkterna. Man jobbar nu oerhört nära mellan berörda myndigheter och den genomförandekommitté som är satt att inrätta den nya myndigheten, och eftersom den nya myndigheten genomförs stegvis är jag övertygad om att man kommer att säkerställa att det inte blir något förmågeglapp under tiden. Det är naturligtvis helt avgörande.

Slutligen tror jag också att tittarna kan bli förvirrade, för det låter som att detta är en diskussion om huruvida den här myndigheten ska inrättas eller inte. Det är dock ingen som har reserverat sig mot de här lagförslagen, så vi är i grunden överens. Men så där tenderar det ju att bli i svensk politik, särskilt i valrörelsen.

(Applåder)

Fru talman! För att börja med risken för dubbelarbete: Det är betydligt bättre med dubbelarbete än med förmågeglapp, så jag kan se en fördel i om kompetenserna hos de olika underrättelsemyndigheterna delvis överlappar. Det kan göra att vi får olika bedömningar avseende olika situationer och hot. Det är också något som jag har lyft fram löpande.

Sedan frågar Håkan Svenneling var den här myndigheten passar in. Det här gör ju att vi får en struktur som mycket bättre passar in i den struktur som finns hos våra allierade, till exempel Nederländerna, Estland och Storbritannien, som vi samarbetar nära med. Det kommer att underlätta i kommunikationen och utbytet mellan dem att det finns motsvarande roller och myndigheter. Det kan låta som att vi hittar på något helt nytt, men det är snarare tvärtom. Vi gör nu det som väldigt många av våra närmaste allierade redan har gjort, och det ser jag som en stor fördel.

När det gäller kritiken är den, som Håkan Svenneling påpekar, i två delar.

Håkan Svenneling hävdar att det har gått för fort. Det är därför jag tycker att det är relevant att titta på Lagrådets synpunkter. De har att granska just beredningsprocessen, och där har de inga synpunkter.

Sedan hänvisar Håkan Svenneling till den kritik som har kommit från remissinstanser. Som sagt välkomnar jag verkligen de här remissyttrandena. Men jag konstaterar också att Thomas Nilsson, chef för Must, har välkomnat den här reformen. Han har sagt att det är svårt att hitta den ideala tidpunkten, att hotbilden förvisso är allvarlig nu men att den kan bli ännu allvarligare och att man måste acceptera att man får genomföra förändringar även i ett allvarligt läge.

Jag känner mig alltså trygg med den här reformen. Men den kräver hårt arbete, och mycket av det hårda arbetet görs redan – också i nära samarbete med berörda myndigheter.

(Applåder)

Fru talman! Till att börja med får Försvarsmakten genom den här förändringen en möjlighet att omorganisera sin underrättelsetjänst, vilket är något som överbefälhavaren har välkomnat. Jag vill verkligen betona att vi inte accepterar några glapp i förmåga, utan den här reformen kommer att ske stegvis just för att säkerställa att det inte blir några sådana glapp. Jag tror snarare att det kan komma att bli viss överlappning av förmåga, och det välkomnar jag. Jag tror nämligen att det kan leda till en bredare bedömning av olika hot och situationer.

Jag vill återigen understryka det nära samarbete som redan finns mellan berörda myndigheter och som fungerar mycket väl. Detta måste fortsätta att finnas, och det är också därför vi i instruktionen till den nya myndigheten tydligt skriver in krav på samverkan.

När det slutligen gäller tidpunkten är jag fullständigt övertygad om att vi inte kan vänta, och precis detta har också chefen för Must sagt. Vi befinner oss i ett allvarligt läge, men det kan bli ännu allvarligare. Vi befinner oss i ett läge där Ryssland just nu är uppbundet med många resurser i Ukraina. Det kommer kanske inte att vara så för evigt, och då behöver vi ha en bättre förmåga när vi möter den nya verkligheten.

(Applåder)

I detta anförande instämde Ann-Sofie Alm (M).

Fru talman! Här gör Kerstin Lundgren en liten tankevurpa, för det stämmer ju att det inte var den militära bedömningen som fallerade utan just bedömningen av den politiska viljan. Det var alltså de mer civila bedömningarna som fattades. Man lyckades bland annat i Storbritannien identifiera den här risken, som sedan realiserades. I Storbritannien hade man en annan struktur, som liknar den vi kommer att ha.

Jag säger inte att vi garanterat hade kunnat se det då, men det var inte de militära besluten som missuppfattades utan just de politiska besluten. Jag tror därför att vi är mycket bättre rustade att göra dessa bedömningar om vi också har en civil underrättelsetjänst, precis som bland annat Storbritannien har.

När det gäller budgetfrågan beräknas anslaget för den nya myndigheten att uppgå till 2,8 miljarder för 2027, varav 2,2 miljarder kronor motsvarar verksamhetsflytten som regeringen också aviserar, och 600 miljoner kronor är tillskott för merkostnader och ambitionsökningar som regeringen aviserade i VÄB.

När det gäller resurser kommer dessa ju bara att flyttas om uppgiften flyttas, och det överlapp som behövs för att Försvarsmakten ska kunna beställa, ta emot och analysera information från den nya myndigheten har bedömts rymmas inom Försvarsmaktens ekonomiska ram. Detta har jag även redogjort för tidigare.

Jag vill verkligen betona hur viktigt det här är för att vi ska kunna möta den nya tiden med en helt ny teknik, med Sverige som allierad i Nato och med ett mycket större behov av att inhämta kunskap från öppna källor, där majoriteten av underrättelserna faktiskt står att finna. Vi kommer alltså att stå bättre rustade med den här reformen.

Naturligtvis vill jag även tacka Kerstin Lundgren och övriga utskottet för gott samarbete under mandatperioden.

(Applåder)

I detta anförande instämde Ann-Sofie Alm (M).

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 13 augusti.)