Mikael Dahlkvist

Fru talman! Tack så mycket, ledamoten, för ditt svar!

Frågan från mig kvarstår. Det fattas i dag pengar i systemet när det gäller införande av läkemedel. Det är därför TLV har så tuffa kriterier och prioriteringar. När de godkänner nya läkemedel måste de ta hänsyn till många olika parametrar. När man i samtal med myndigheten frågar varför de gör denna stränga tolkning är ett av skälen ekonomiskt. De har inte resurser, och kostnaderna drar iväg. Detta kanske vi är överens om.

Men ledamoten svarar inte på frågan om finansiering. Visst, den nuvarande regeringen har många olika utredningar och uppdrag och har haft det under en längre tid. Sedan är frågan vad det blir för verkstad av detta. Jag är lite bekymrad över allt som sker.

Jag delar ledamotens uppfattning att vi måste ta ett helhetsgrepp om hela läkemedelsområdet. Men jag är, ledamoten, väldigt intresserad av att få svar gällande de tillkännagivanden ni gjorde förra mandatperioden, där ni var väldigt tydliga i era prioriteringar och dessutom öronmärkte ett antal miljarder för läkemedel för särskilda diagnoser.

Min fråga kvarstår: När kommer den särskilda potten i budgeten? Den kommer inte i år i alla fall. Kommer den nästa år?

Fru talman! Tack, Jesper Skalberg Karlsson, för ditt rosande anförande om hur det ser ut nu för tiden!

Jag skulle, fru talman, vilja referera till två tidigare utskottsinitiativ. Jag har ställt dessa frågor till ledamoten tidigare.

Det första gäller SOU 2021:8. Det rör sig om ett tillkännagivande om jämlikt införande av nya behandlingsmetoder. Syftet var att minska skillnader mellan patienter i landet och geografiska avstånd.

Det andra tillkännagivande vi tog emot gällde 2021/22:SoU21. Det handlar om en särskild nationell strategi och särskild finansiering för läkemedel mot sällsynta sjukdomar och diagnoser. Även i detta tillkännagivande, fru talman, trycker man på att patienter i hela landet ska få tillgång till bästa vård på ett jämlikt sätt.

Detta var reservationer som Tidöpartierna då, i opposition, stod helt bakom.

Min fråga till ledamoten Jesper Skalberg är följande. Ni har nu styrt i två och ett halvt år - detta är drygt tre år sedan. Ni hade otroligt hög svansföring i opposition när det gällde extrapengar till läkemedel och så vidare. Varför tillskjuter ni inte dessa extrapengar till de här grupperna, som ni var eniga om redan i opposition?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Tack, Acko Ankarberg Johansson, för ditt svar!

Jag har inte så mycket mer att tillägga - det som är sagt är sagt - men jag vill trycka på vikten av att regeringen och ministern jobbar på så snabbt som möjligt. Jag tror att all välfärdskriminalitet som sker i dag undergräver förtroendet för svensk hälso- och sjukvård och allmänt för välfärdssystemet. Det gäller inte bara det här området, utan vi har ju också debatten om HVB-hem och om styrelser i bolag. Detta är alltså ett utbrett problem.

Det är också så att det här är en ny tid som vi måste hantera och som man behöver fundera en hel del kring. Detta är i alla fall ett akut problem. Jag vet att ministern och regeringen är medvetna och engagerade i den här frågan, men jag vill understryka vikten av att det arbete som pågår här och nu sker.

Jag tror att det går att få lite bättre informationsutbyte. Det finns ganska mycket kunskap som inte delas mellan regionerna om personer som cirkulerar och som kanske får avsked från ett ställe och sedan helt plötsligt jobbar på ett annat - även inom Norden.

Det finns oerhört mycket sådant här som man blir frustrerad över, och jag tror att allmänheten också blir frustrerad. Vår uppgift är att se till att det funkar så bra som möjligt, med ett så effektivt system som möjligt.

Fru talman! Jag tackar Acko Ankarberg Johansson för svaret.

Statsrådet berör flera delar av problemet som jag är fullt medveten om. En del handlar naturligtvis om tillgången på läkemedel både i vårt land och globalt. Det är ett särskilt kapitel, som jag välkomnar ministerns engagemang i. Vi socialdemokrater stöder det fullt ut och räcker ut handen och vill verkligen hjälpa till, för det behövs. Vi behöver säkert också stärka Europas beredskap, men det har statsrådet och jag diskuterat tidigare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det här är egentligen en sorglig diskussion att behöva ha. Här talar vi nämligen om högutbildad arbetskraft som har fått ett enormt stort förtroende i och med den fria förskrivningsrätten och som missbrukar systemet, medvetet eller omedvetet. Det är ännu sorgligare när vi ser att det görs i organiserad form eller rent ut sagt för ekonomisk vinning. Jag vet att Acko Ankarberg Johansson delar min frustration över de här välfärdskriminalitetsproblemen.

Tiden tickar dock på, och jag känner att vi lite grann står på ruta ett eller ruta två och stampar, fru talman. Min poäng med den här interpellationsdebatten är dels att lyfta frågorna, vilket jag tycker att vi har gjort på ett bra sätt, dels att se här och nu om det finns något snabbspår. Finns det någon genväg? Kan man plocka någon frukt som hänger lågt?

Jag tänker till exempel på den nationella läkemedelslista vi har i dag. Den ger en helhetsbild av vilka läkemedel som förskrivs, vilka patienter som får dem och vilka som förskriver dem. Det kan man ha nytta av på många sätt, men jag hävdar att den möjligheten inte nyttjas fullt ut. Man kan tidigt få indikationer på felaktigheter i förskrivning. Nu talar vi om den oseriösa delen, men det finns även möjlighet att förhindra att preparat som patienter har fått på olika sjukhus interagerar med varandra. Det händer ju, och det är något som statsrådet gärna får kommentera. Finns det mer att göra kring den nationella läkemedelslistan och tillgången till den?

Det andra som jag tänker på här i talarstolen, fru talman, är arbetsplatskoder. Arbetsplatskoder behövs för att patienter ska få subvention av läkemedel. Sedan behövs naturligtvis en förskrivarkod och så vidare, men grunden för en arbetsplatskod är att patienter ska kunna ta del av subventionen. Det går att ifrågasätta om hanteringen av detta är effektiv. Det är i så fall regionerna som kan se över tillstånd och sedermera lämna över till Socialstyrelsen för beslut. Görs det i full utsträckning? Säger man nej? Jag har ingen klar uppfattning om hur det här sker, men jag får en känsla av att det finns lite att skruva i där.

Det finns säkert fler saker vi kan göra här och nu, och jag har självklart respekt för att man måste utreda och att remissbehandling ska ske. Men det här är lite grann symtomatiskt för Sverige, och vi kanske skulle våga lossa lite grann på hängslena? Det är därför min avslutande fråga i den här omgången: Finns det något snabbspår som ministern ser? Finns det någonting man ändå kan göra lite snabbare, här och nu?

Fru talman! Jag tackar statsrådet Acko Ankarberg Johansson för svaret, som är välavvägt och uttömmande. Det pågår många initiativ, vilket jag välkomnar. Men statsrådets svar visar på ett stort samhällsproblem som kanske är större än vad många är medvetna om.

I och med Uppdrag gransknings program om Ozempic, som är avsett för behandling av typ 2-diabetes, blev många svenskar medvetna om det akuta problemet. Ozempic skrivs nämligen ut felaktigt av läkare då det har visat sig ha god effekt på övervikt. Indikationen för att få läkemedelssubvention för det här preparatet är enbart diabetes. Trots det signeras subventionslistan även om läkemedlet skrevs ut för exempelvis övervikt, vilket belastar våra skattebetalare på ett felaktigt sätt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det kanske allvarligaste med det här problemet är att det mer eller mindre blir brist på medicin, vilket gör att patienter som verkligen behöver det här läkemedlet och som har svårt att få bra värden utan Ozempic inte får det. Journalisten som gjorde programmet var själv otroligt förvånad över hur enkelt det var att få ut det här preparatet. Journalisten tyckte att de ansvariga på kliniken där det här skedde inte tog frågan på fullt allvar.

Fru talman! Det här är tyvärr inget nytt problem. Sedan 2022, under drygt två år, har Ozempic återkommande varit restnoterat. För nästan ett år sedan gick Läkemedelsverket ut och bad förskrivarna att följa regelverket vid förskrivning av Ozempic, vilket borde vara självklart. Riksrevisionen har uppmärksammat problemet i en granskning som vi för kort tid sedan debatterade här i kammaren.

Fru talman! Problemet är dock större och djupare än så. Ozempic är bara en liten del. Felaktiga förskrivningar av läkemedel kan naturligtvis ske av både okunskap och misstag. Det är en helt annan fråga att debattera. Jag menar att det finns en välfärdskriminalitet även inom det här området, och så tolkar jag också statsrådets svar. Det här görs medvetet av oseriösa och kriminella aktörer.

Fru talman! Ett annat problem är när läkaren skriver ut narkotikaklassade läkemedel helt på felaktiga grunder, ofta av ekonomiska skäl. Sådan verksamhet kan pågå i många år utan att åtgärder vidtas. Det finns många orsaker till det, exempelvis bristande informationsöverföring mellan myndigheter och apotek. Min poäng med hela den här interpellationsdebatten är att det här inte är några nya uppgifter för oss som jobbar med dessa frågor. Problemet är att det tar så himla lång tid att komma till rätta med detta.

Jag välkomnar sjukvårdsministerns svar att flera utredningar och åtgärder är på gång. Men både ministern och jag vet att det kan ta flera år innan skarpa åtgärder beslutas. Därför, fru talman, frågar jag ministern ännu en gång: Finns det något speciellt vi kan göra här och nu för att påskynda processen?

Fru talman! Tack, Acko Ankarberg Johansson, för inläggen! Jag hoppas och tror att lyssnarna förstår skillnaden på vilken politik vi vill bedriva i Sverige när det gäller hälso- och sjukvården.

Jag konstaterar också att sjukvårdsministern i sitt interpellationssvar är ärlig och tydlig med att regeringen inte prioriterar att fullt ut kompensera regionerna ekonomiskt. Ungefär så lät nämligen ministerns svar till oss i interpellationsdebatten i dag.

Det finns såklart justeringar att göra som inte behöver kosta pengar. Det är sant. Det är klart att man får se över administrationen och att vi nationellt får se över alla beslut vi tagit när det gäller detaljerad journalföring och dokumentation. Men det som är skillnaden i dagens debatt, och så som debatten har varit de senaste åren, är att det handlar om exceptionellt stora underskott. Vi talar alltså om ungefär 12 miljarder i sektorn i år. Även om man gör vissa justeringar och förbättringar kommer inte de att hjälpa.

Frågan kvarstår alltså, och tyvärr verkar den förbli obesvarad, vad gäller statsministerns löfte. Jag hade velat få ministerns svar på hur statsministern kunde lova i tv-soffan att ingen ska behöva sägas upp.

Jag hoppas att sjukvårdsministern och regeringen framöver väljer att kompensera sjukvården i stället för att göra stora skattesänkningar för dem som egentligen inte behöver pengarna. Det är bättre att lägga pengar på dem som behöver.

(Applåder)

Fru talman! Tack, sjukvårdsministern, för ditt andra anförande! Men jag vill börja i den här änden, fru talman, precis som min kollega gjorde. Det är verkligen förtjusande och trevligt att se så många engagerade sverigedemokrater i en så oerhört viktig debatt. Det visar ändå på att vår kritik är berättigad. Den här regeringen styrs av Sverigedemokraterna. Jag tar detta som ett kvitto på att ni känner er påhoppade.

För oss på nationell nivå är det svårt att bemöta alla påståenden när det gäller regionala företeelser. Det är nästan omöjligt, höll jag på att säga. Ja, jag använder också regionala siffror, men jag använder mest ekonomiska siffror, alltså hur prognoserna ser ut och hur många som sägs upp.

Sedan har jag just i dag ingen möjlighet att gå i polemik när det gäller om man äger vindkraftverk eller köper kultur i onödan. Det tycker jag hör hemma i en regional debatt och avgörs på den nivån.

Från Sverigedemokraterna kommer alltid detsamma. Vad är det för samhällsutveckling ni vill ha? Regionerna har ju dessa ansvarsområden förutom sjukvården och kollektivtrafiken. Tycker ni att jämställdhet mellan könen är helt onödigt? Era inlägg tyder ju på det. Alla satsningar på mjuka värden, värdegrundsbaserade, tycker ni är tjosan! Så tolkar jag era inlägg.

Och om ni nu skulle ta bort allt det som Sverigedemokraterna säger är helt onödigt tycker jag att ni ska komma tillbaka till mig och bevisa att ni sparar 12 miljarder på nationell nivå på det. 12 miljarder fattas. Man kan stå och flina i talarstolen, men detta är ett faktum. Vi talar om kanske hundratals miljoner, så det hjälper i alla fall inte. Det är enkelt att raljera om man bara vet vad man ska komma med.

Fru talman! Som jag sa tidigare vet jag att Acko Ankarberg Johansson brinner för dessa frågor och är engagerad, och Sverigedemokraterna har dessa frågor högt upp på dagordningen. Ibland funderar jag på hur det interna snacket i regeringen går. Vem är det som styr? Jag är övertygad om att det finns en agenda hos några andra partier, och därför har prioriteringarna sett annorlunda ut.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

De prioriteringar vi ser i dag gäller inte hälso- och sjukvården i första hand, utan de gäller bekämpning av kriminalitet framför allt. Det handlar om rättssamhällets prioriteringar.

Vi har ju olika ingångar i den här debatten, och må så vara. Det är bra att vi har olika åsikter. Men jag tycker ändå att den här debatten skulle vinna på att vi var ärliga mot varandra. Och om jag inte har alldeles fel siffror visar den budget som regeringen har lagt fram med stöd av Sverigedemokraterna på mindre pengar till hälso- och sjukvården nästa år, ungefär 2,5 miljarder. Sjukvårdsministern får rätta mig om jag har fel.

Avslutningsvis såg vi socialdemokrater redan 2022 och 2023 att denna kris skulle komma. Därför har vi i varje budget fördubblat anslagen. Jag vågar påstå att vi med en röd budget inte skulle ha haft en sjukvårdskris och uppsägningar i Sverige i dag.

Sedan finns det alltid justeringar att göra, till exempel när det gäller administrativ personal och så vidare. Det håller jag med om, för man ska alltid vara försiktig med skattebetalarnas pengar. Men om man tror att man med enkla åtgärder som att ta bort lite konst kan rädda dagens läge är man ute och cyklar.

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar Acko Ankarberg Johansson för interpellationssvaret.

Det här är som sagt en oerhört viktig fråga att debattera, och jag vet att statsrådet brinner för sjukvårdsfrågorna och har ett stort engagemang. Heder åt det!

Jag konstaterar dock att sjukvårdskrisen pågår i hela landet. Många regioner höjer skatten till nästa år, så även mitt hemlän Värmland där man planerar att höja den med 60 öre för att delvis kunna kompensera kostnadsökningarna. Tusentals välfärdsarbetare sägs upp, trots att de egentligen mer än någonsin behövs i vården och andra ställen inom välfärden. Självklart kommer detta att få negativa effekter på kvaliteten i vården men framför allt tillgängligheten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

När jag tittar lite mer på mitt hemlän ser jag att Region Värmland gick back 2023 med nästan 1 miljard kronor - 933 miljoner - vilket är stora summor för ett litet län. I prognosen för i år beräknas underskottet landa på 465 miljoner kronor, det vill säga nästan en halv miljard. Då ska ni veta att man har vidtagit många åtgärder med god effekt. Tyvärr slutar det inte här, fru talman. Det slutar med att 450-500 medarbetare inom vården i Värmland kommer att få sluta. Man är satt på svältkur.

Det här är ett konkret exempel på vad SD-regeringens budgetförslag för nästa år gör när det gäller det så kallade sektorsbidraget. I Värmland innebär det minus 200 miljoner kronor per år, vilket är ganska mycket pengar.

Den ekonomirapport som Sveriges Kommuner och Regioner, SKR, publicerades nyligen innebär dyster läsning. Samtliga regioner i Sverige går med underskott i år. Resultatet för i år kommer att bli det svagaste under hela 20-talet. Totalt beräknas underskotten landa på 12 miljarder. "Sjukvårdskris" är alltså inte ett för starkt ord; det kanske är ett alltför svagt ord vi använder.

Avslutningsvis, fru talman: Jag var på ett besök i Arvika förra veckan på Arvika sjukhus, som är ett av tre sjukhus i Värmland. Arvika sjukhus befinner sig i ett stålbad. När man möter engagerad vårdpersonal märker man att de har ett brinnande intresse för sjukvården och för sina patienter. Men man möts också av en enorm frustration, oro och ängslan för dels vilka som får vara kvar, dels hur de ska hinna med. Redan i dag har de besvär med tillgängligheten.

De frågor som ställdes till sjukvårdsministern kvarstår, fru talman. Det gällde dels statsministerns tydliga löfte i tv om att ingen skulle behöva sägas upp. Det vore intressant att få statsrådets kommentar till det eftersom det numera sker tusentals uppsägningar. Framför allt undrar jag hur statsrådet tänker om tillgänglighet, som jag vet är en viktig fråga för regeringen. Hur ska man kunna minska vårdköerna när man inte ens klarar av den dagliga verksamheten?

(Applåder)

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret!

Jag vill bara göra ett förtydligande: Jag noterade att statsrådet vägde in olika intressen, men jag konstaterar ödmjukt att den tidigare regeringen och även nuvarande regering har lagt sitt fokus på kraftproducerande dammar. De flesta dammar i dag i Sverige är icke kraftproducerande utan är framför allt till för att reglera vattennivån, därav min oro för en översvämningsrisk.

Jag noterar också till min glädje, fru talman, att statsrådet väger in helhetsbedömningen i miljöarbetet, precis som min kollega Lars Isacsson har sagt, och det skriver jag under på att vi delar helt och hållet.

Med detta sagt, fru talman: Enligt tunga jurister på området räcker inte nuvarande lagstiftning till för att förändra processen med utrivningen. Det krävs helt enkelt ny lag. Som jag sa väger allmänintresset lättare, och det intresse som vägs in i domstolarna är framför allt ekologiskt och ekonomiskt. Det är till exempel helt och hållet, vågar jag påstå, ekonomiska skäl som driver den här processen i Värmland.

Det här är en viktig fråga som väcker opinion och stor upprördhet och oro ute i landet. Min fråga till statsrådet kvarstår därför, fru talman: Avser regeringen att ändra lagstiftningen så att allmänintresset väger mycket tyngre?

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret till interpellanten!

Jag valde att anmäla mig till kvällens sena debatt för att det är en viktig fråga för mig.

Jag kommer från Värmland. Värmlands län och framför allt Bergslagen har oerhört många dammar. Det har att göra med det historiska arvet. Det var viktigt för skogsbruket och malm- och järnproduktion.

I dag saknar många av dessa dammar ekonomiska värden. Det är ofta stora nätproducenter som äger dammarna. De har öppet deklarerat att de inte har något intresse av att ha dem kvar eftersom det inte finns någon ekonomi i det, vilket gör att de ansöker om rivningar.

Min riksdagskollega nämnde här Dalarna, som är i början på processen. Vi i Värmland började tyvärr några år tidigare. Vi ser effekterna av dessa beslut. Dammar rivs i rasande takt.

Min upplevelse är att fokus de senaste åren, oavsett regering, har varit på kraftproducerande dammar. Vi har glömt bort de vattenreglerande dammarna. Statsrådets svar till ledamoten Isacsson har också den inriktningen.

Visst innebär regeringens promemoria förbättringar för de stora dammarna och speciellt för de stora kraftverken. Men de små dammarna eller de rena regleringsdammarna som i dag reglerar vattennivåer kommer att rivas ut.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I Värmland har som jag sa flera dammar rivits, och många är under prövning. Det är till antalet ganska många dammar vi talar om, fru talman. I Värmland handlar det i dagsläget just nu om 90 dammar som är under prövning.

Jag har följt frågan både som kommunstyrelseordförande, i regionrådet och nu i riksdagsarbetet. Min erfarenhet är att allmänintresset väger väldigt lätt. Jag vågar påstå att det är obefintligt, statsrådet. Kulturvärden tar man inte heller större hänsyn till. Riksantikvarieämbetet har också haft synpunkter. Här vägs i första hand ekonomiska intressen in och sedan ekologiska. De som förlorar på detta är vi som medborgare och vi som samhälle.

Det är klart att många värden går förlorade när dammar rivs ut. Vi talar inte bara om elproduktion och elberedskap. Det är som statsrådet och ledamoten Isacsson har sagt. Det handlar om vattenförsörjning, torrläggningar, översvämningar och kulturmiljön - ja, hela livsmiljön för de människor som bor och verkar utmed åar och sjöar.

En viktig dimension som kanske glöms bort i debatten är beredskapen. Beredskapen försämras nu. Många av dammarna i exempelvis Värmland angränsar åar, bäckar och sjöar ut mot Klarälven. Det kommer att innebära att man vid översvämning inte kommer att kunna reglera vattnet högre upp. Då kan statsrådet tänka sig vilka konsekvenser det kan bli för till exempel Karlstad. Det är nu så allvarligt att till och med Räddningstjänsten har gått ut i länsmedier och varnat för den processen.

Jag ser att det naturligtvis finns möjligheter att riva vissa dammar. Jag vill av den anledningen ställa två frågor till statsrådet.

Anser statsrådet att dagens lag, miljöbalken, tar tillräcklig hänsyn till allmänintresset när det gäller utrivning av dammar?

Den andra frågan är: Avser statsrådet och regeringen att komma med ny lag på detta område?

Herr talman! Tack, Lina Nordquist, för ditt svar, eller icke-svar! Min enkla fråga var och är, återigen: Hur tänker Liberalerna och regeringens företrädare här i riksdagen hantera den finansiella katastrof som nu råder i svensk hälso- och sjukvård?

Just nu riskerar ungefär 2 000 medarbetare i den svenska hälso- och sjukvården uppsägning. Många har fått gå. Flera regioner höjer skatten, och det är röda siffror nästa år. Det här med att använda verktygen på regional nivå, som ledamoten förespråkar, gör man, men problemet är att kassan är för liten i förhållande till kostnadsutvecklingen under många år.

Läkemedelsförskrivningen kommer att påverkas av det här. Det är detta som är min enkla tes: Det är pengarna som styr. Då blir det intressant att se hur regeringen tänker hantera den situation som vi har här och nu. Hur ska man finansiera det?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om läke-medelsförskrivningen - statens styrning och tillsyn

Jag välkomnar alla utredningar och att systemet ses över. Vi har samma syn när det gäller att detta behövs, även om vi socialdemokrater kanske har ett bredare perspektiv. Som socialdemokrat känner jag mig stolt över och nöjd med vårt budgetförslag. Vi ökar välfärdens finansiering, speciellt när det gäller sjukvården, till skillnad från regeringen, som väljer att sänka skatten för rika höginkomsttagare.

Herr talman! Tack så mycket, Lina Nordquist, för ditt anförande!

Jag funderar på om ledamoten och jag har läst samma motionsreservation i detta ärende. I vårt förslag är det tydligt att vi vill ha en kostnadseffektiv läkemedelsanvändning. Jag hoppas att ledamoten är överens med oss om att varje skattekrona ska gå till det som den är avsedd för.

Vi skriver också något som ledamoten inte nämnde i sitt anförande, nämligen att vi vill se över en helhet för att kunna säkra en kostnadseffektiv läkemedelsanvändning så att alla patienter som behöver det får ta del av detta i hela landet. Det är en ganska väsentlig skillnad.

Som jag har sagt tidigare i både repliker och anföranden hanterar vi kostnadsökningen på ett betydligt tryggare sätt. Vi ser till att regionerna har resurser genom att vi lägger betydligt mer än vad regeringen och Liberalerna gör i sitt budgetförslag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om läke-medelsförskrivningen - statens styrning och tillsyn

Herr talman! Jag har en fråga till ledamoten Nordquist. Jag vet att ledamoten brinner för och är otroligt engagerad i dessa frågor. Det välkomnar jag. Men ledamoten tillhör Liberalerna, som nu är en del av regeringen, och där ser vi tydligt att prioriteringen av hälso- och sjukvårdens ekonomiska utveckling och därmed läkemedelsförskrivningen är noll. Vi ser redan i dag undanträngningseffekter i vissa regioner på grund av att man inte har tillräckligt bra ekonomi för att kunna skriva ut nya potenta läkemedel.

Min fråga till Lina Nordquist är följande: Hur tänker Liberalerna och regeringen hantera den situation som vi har här och nu och inte bara vänta på utredningar?

Herr talman! Tack, ledamoten Hovskär, för svaret!

Jag delar ledamotens beskrivning, utom på en punkt - kanske den mest väsentliga i hela den här debatten - och den gäller hur man finansierar läkemedel.

Här och nu ser jag inte en krona extra till regionerna, speciellt till högkostnadsdrivande läkemedel för en liten grupp. Det har ändå varit Kristdemokraternas hjärtefråga, som de drev oerhört förtjänstfullt under den förra mandatperioden.

Herr talman! Min fråga till ledamoten Hovskär kvarstår. När kommer finansieringen fram tills vi har löst problemen med transparens, huvudmän och vem som har ansvar för olika företeelser kring förskrivningarna? Vi behöver se en handlingsplan här och nu. Hur tänker ledamoten kring den väsentliga frågan?

Herr talman! Jag tackar ledamoten Hovskär för anförandet. Jag är övertygad om att ledamoten är intresserad och engagerad och tycker att dessa frågor är viktiga.

Jag är dock lite förvånad över den ganska stora skillnaden mellan vad man säger och vad man gör. Jag tycker att Ferrari är en fin bil, men jag har inte råd att köpa den. Men skulle det vara jätteviktigt för mig skulle jag se till att ha pengar så att jag kan köpa en Ferrari. Detta får vara en metafor för regeringspartierna och deras stöd i hälso- och sjukvårdsfrågorna.

Herr talman! Förra mandatperioden gjordes ett tillkännagivande som Kristdemokraterna drev på hårt för. Det gällde sällsynta diagnoser, vilket är en oerhört viktig fråga, och att det behövs särskild finansiering för läkemedel till denna patientgrupp. Det handlar om en liten grupp och smal spetskompetens, vilket gör läkemedlen dyra. Men sedan när man hörde regeringsförklaringen och läste regeringens budgetförslag för nästa år lyste det helt med sin frånvaro. Hela finansieringsfrågan för den här sektorn lyser med sin frånvaro.

En stor del av hälso- och sjukvården är läkemedelskostnader, vilket nu blir arbetsamt. Min fråga till ledamoten är alltså när Kristdemokraterna tänker medverka till att det tas fram en särskild finansiering för läkemedel, och då i den fråga ni specifikt har drivit, nämligen sällsynta diagnoser.

Herr talman! Tack, Jesper Skalberg Karlsson, för svaret! Jag delar den uppfattning som ledamoten anför. Det är klart att man måste ha en analys och en idé om hur verksamheten ska styras och utvecklas, och sedan tillskjuter man finansiering.

Men nu är vi i ett akut läge. Läkemedelskostnaderna stiger. Vi har debatterat den här frågan i kammaren under många år. Det är underfinansierat. Dessutom ger regeringen ännu mindre resurser till regionerna med budgeten för 2025, vilket innebär att frågan är akut. Det är viktigt att göra något här och nu.

Herr talman! Vad avser Moderaterna att göra här och nu för att lösa den akuta frågan om finansiering av svensk hälso- och sjukvård och läkemedelsförsörjning? Vi vet att kostnaden tickar, och vi ser redan undanträngningseffekter.

Herr talman! Tack, Jesper Skalberg Karlsson, för ditt anförande! Mycket av det ledamoten sa i sitt anförande kan jag skriva under på. Jag vet att det råder stor samsyn bland många olika partier i de frågor som debatteras i dag. Jag delar också ledamotens bild av framtiden.

Det jag däremot vill fråga ledamoten om, och som lyser med sin frånvaro, är just finansieringsfrågan på sikt. Redan 2021, i det betänkande som skrevs av Moderaterna där en utskottsmajoritet ställde sig bakom ett förslag om ett tillkännagivande till den dåvarande S-ledda regeringen, uttalade man att man ansåg att regeringen borde ta fram ett förslag om att analysera ansvaret för finansieringen av läkemedel.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om läke-medelsförskrivningen - statens styrning och tillsyn

Men tyvärr har jag inte sett en enda stavelse när det handlar om att se över större delen av läkemedelsfrågan. Det är bra att TLV får pengar. Det är bra att det tillsätts en utredning för att se över detta med förskrivning och arbetsplatskoder.

Herr talman! Jag skulle vilja ställa en konkret fråga till ledamoten Jesper Skalberg Karlsson som moderat och företrädare för regeringssidan: Vad anser Moderaterna i den här frågan - hur ska ni säkra en långsiktig finansiering, och när avser ni att komma med ett skarpt förslag på området?

Herr talman! Tack så mycket för dina synpunkter, Lina Nordquist från Liberalerna!

Det är upp till väljarna att avgöra vem de känner sig tryggast med när det gäller utvecklingen av svensk hälso- och sjukvård. Jag konstaterar bara att regeringen i samarbete med Sverigedemokraterna har orsakat en nationell sjukvårdskris utan dess like och dessutom fortsätter att underfinansiera hälso- och sjukvården. Som ledamoten vet är statsbidraget en del av regionernas hälso- och sjukvårdsbudget.

Det framgår av ledamotens inlägg att hon är mån om och en ivrig påhejare av behandlingar - en uppfattning som jag delar. Ledamoten vet också att det hela tiden dyker upp nya behandlingar som ökar kostnaden, så jag tror att man behöver ha två bollar i luften samtidigt. Men då vore det också klädsamt om ledamoten och regeringen såg till att regionerna fick de ekonomiska muskler de behöver. I deras budget ingår ju, som jag tidigare sa, läkemedelskostnaden.

(Applåder)

Herr talman! Tack, Lina Nordquist från Liberalerna, för din fråga!

Självklart måste sjukvården få kosta pengar. Det är bara att ledamoten kollar igenom vår skuggbudget. Till skillnad från ditt parti och regeringen prioriterar vi välfärden och framför allt sjukvården allmänt med generella statsbidrag på en mycket högre nivå. Där har vi alltså helt olika utgångspunkter, anser jag, Lina Nordquist.

När det gäller denna fråga är det så, som ledamoten också vet, att utvecklingen av kostnaderna för läkemedelsområdet går snabbt. Tittar vi i kristallkulan ser vi att utvecklingen kommer att gå allt snabbare beroende på att terapierna blir alltmer avancerade. Det här ska, ledamoten, tolkas som en generell skrivning - man ska alltid vara försiktig med skattebetalarnas pengar. Men jag kan lova Liberalerna att vi är garanter för att sjukvården kommer att få de resurser som behövs.

I vår kommittémotion på området lyfter vi också behovet av att se över en långsiktig finansiering. Låt oss sedan ta diskussionen om hur finansieringen ska ske, på vilken nivå och vem som har ansvaret.

Herr talman! Inledningsvis vill jag bara be om ursäkt. Jag är rejält förkyld i dag. Ifall jag behöver ta lite vätska eller snyta mig beror det på mitt tillstånd.

På bordet i dag har vi som sagt en rapport från Riksrevisionen som visar på brister i statens engagemang i läkemedelsförskrivningsfrågor - eller, på ett mer högtidligt språk, statens styrning och tillsyn över om verksamheten är effektiv eller inte.

Granskningen är omfattande. Undersökningen omfattar regeringens styrning av Sveriges Kommuner och Regioner, statens kunskapsstyrning ute i verksamheterna och statens tillsyn över felaktig användning av läkemedelssubventioner.

Den övergripande slutsatsen i rapporten är att statens kontroll inte är effektiv. Vad innebär detta för gemene man? Det absolut allvarligaste är att bristerna som upptäcktes medför ökad risk för patienten. Konkret kan det innebära att risken ökar för felbehandling, onödiga biverkningar och vårdskador. I värsta fall kan patienten avlida. Bristerna leder till att tillgången till jämlik vård försämras men också till att skattebetalarna får betala extra mycket pengar för att systemet är ineffektivt och används felaktigt. Rapporten visar att läkemedel subventioneras på felaktiga grunder.

Herr talman! Tyvärr är de här slutsatserna redan kända av de flesta av oss. Det finns till exempel en aktuell fråga som SVT:s Uppdrag granskning tog upp för en månad sedan. Det gäller ett läkemedel som heter Ozempic, som är ett nytt och viktigt läkemedel för typ 2-diabetiker. Läkemedlet skrivs ut av läkare på helt felaktiga indikationer eftersom det har visat sig att det också är effektivt för viktnedgång. Men det är godkänt enbart för behandling av diabetes. Trots det skrivs det ut. Trots det fylls även rutan för läkemedelssubvention i. Alltså är staten med och finansierar ett läkemedel till personer som egentligen inte ska ha det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om läke-medelsförskrivningen - statens styrning och tillsyn

Inte nog med det, herr talman. Läkemedelsverket uppmanade för snart ett år sedan i en skrivelse förskrivarna att använda läkemedlet korrekt på grundval av diagnos. Bara det är ganska anmärkningsvärt, herr talman - att en myndighet behöver tala om för förskrivare hur ett läkemedel ska användas.

Den förra S-ledda regeringen tillsatte en läkemedelsutredning då vi såg att det behövs ett helhetsgrepp. Det behövs ett tydligare ansvar och tydliga regler för läkemedel. Även regeringspartiernas företrädare i kammaren i dag lyfte denna fråga i socialutskottet många gånger under förra mandatperioden och låg dessutom, som jag sa i mitt tidigare replikskifte, bakom ett antal tillkännagivanden.

Regeringen instämmer också i många av rapportens slutsatser. Ändå väljer Tidöunderlaget i utskottet att avvisa vår kommittémotion som handlar om att vi vill ta ett helhetsgrepp och lösa svårigheterna - en gång för alla lösa denna fråga och de brister hela systemet har när det gäller läkemedel och läkemedelsförskrivning.

Herr talman! Med tanke på regeringens kritik och förslag borde den, med stöd av Sverigedemokraterna, vara på tårna och komma med lösningar på problemen. Efter halva mandatperioden lyser regeringens handlingskraft med sin frånvaro. Jag konstaterar också att detta område inte prioriterades tydligt i regeringsförklaringen.

Ja, detta är en allvarlig fråga, och det är allvarliga slutsatser vi har fått ta del av. Jag förväntade mig att regeringen ödmjukt skulle ta till sig kritiken. Tyvärr är svaren luddiga formuleringar och utredningar som gör att denna fråga inte kommer att lösas i närtid.

Herr talman! Därför yrkar vi socialdemokrater i vår kommittémotion på att regeringen tillsätter en ny läkemedelsutredning för att komma till rätta med långsiktig finansiering av läkemedelsförmånerna. Men utredningen bör vara bredare än så. Målet för oss är självklart att det ska genomföras förändringar som ger en jämlik vård i hela landet. I dag råder ojämlikhet bland befolkningen, en ojämlikhet som dessvärre ökar. Nya behandlingar måste komma hela befolkningen till del. Det får inte hänga på var man bor, vilket kön man har eller vilken ekonomi man har.

Det andra vi lyfter i vår motion är Riksrevisionens synpunkter om läkemedelsförmånerna och ett flertal andra rekommendationer. Regeringen anger att man avser att återkomma med förslag på vissa rekommendationer, vilket vi naturligtvis välkomnar. Vi vet dock att utredningarna tenderar att ta tid och att vissa hamnar i papperskorgen, så vi skulle gärna vilja se en tidsplan för när och hur regeringen tänker att detta ska ske.

Jag tror att vi är ganska överens om våra utmaningar inom läkemedelsområdet, så låt oss skyndsamt agera tillsammans för medborgarnas bästa!

Herr talman! Jag yrkar också bifall till reservation 1.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om läke-medelsförskrivningen - statens styrning och tillsyn

(Applåder)