Mikael Dahlqvist (S) om Riksrevisionens rapport om läkemedelsförskrivningen - statens styrning och tillsyn

Herr talman! God tillgång till läkemedel är en central del av en fungerande hälso- och sjukvård. Utvecklingen inom läkemedelsområdet bidrar till att förlänga och rädda liv och är på flera sätt en stor framgång för både svensk och internationell forskning. Det är dock viktigt att läkemedel används på rätt sätt och i rätt syfte - bara så kan patientsäkerhet och patientnytta säkerställas.

Herr talman! I den rapport från Riksrevisionen som vi debatterar i dag läggs visst fokus på att motverka felaktiga läkemedelsförskrivningar. Det är bra.

Det är dock nämnvärt i sammanhanget att regeringen nyligen har beslutat att utse en särskild utredare som ska se över vissa frågor om uppgiftsskyldighet, dokumentation, begränsningar och tillsyn av läkemedelsförskrivningar. Syftet är att motverka felaktiga förskrivningar och förhindra att offentliga medel går till kriminella och oseriösa aktörer - eller för att tala i klartext: Utredningen tillsätts eftersom det är helt orimligt att förskrivare, ibland av ekonomiska skäl och ibland under tvång och hot, skriver ut åtråvärda läkemedel till kriminella, ibland kilovis, i flera månader innan det upptäcks och beivras. Så ska vi inte ha det i Sverige.

Jag ser fram emot att ta del av Anders Ahlssons utredning när den är klar och hoppas att den innehåller flera förslag som underlättar snabb, effektiv och rättssäker tillsyn, gärna digital, så att vi kan stänga ännu en kran till den kriminella ekonomin.

Felaktig förskrivning av diabetesläkemedel för bantning, narkotikaklassade preparat för berusning och tillväxthormoner för kroppsbyggare kan leda till ödesdigra konsekvenser för dem som brukar dem. Men en annan biverkning är att det belastar läkemedelsförmånen, som vi skattebetalare får stå för. Det ska upphöra.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om läke-medelsförskrivningen - statens styrning och tillsyn

Herr talman! En annan punkt i den rapport som betänkandet behandlar är statsbidraget för läkemedel. Det konstateras att statsbidraget mer är att betrakta som ett allmänt budgetstöd än som ett styrmedel, bland annat eftersom storleken på statsbidraget utannonseras efter att regionernas läkemedelsbudgetar är fastslagna. Därutöver ändras bidragskonstruktionen över tid, vilket gör det svårt att prognostisera. Som före detta regionråd på Gotland känner jag igen mig i Riksrevisionens beskrivning.

Det finns potentiella fördelar med att överföra statsbidraget för läkemedel till generella statsbidrag. Det skulle kunna ge regionerna ökad flexibilitet, effektivare resursanvändning och mer långsiktig planering. Samtidigt är frågan komplex. Risken finns att det blir en ojämn tillgång till läkemedel, att läkemedelsanvändningen blir mer svårstyrd, att läkemedel underfinansieras och att nationell likvärdighet urholkas till följd av att en generell peng kan gå till sådant som regionen för tillfället vill prioritera.

Att det förhåller sig på detta sätt vet vi sedan tidigare. Läkemedelsutredningen från 2018 föreslog samma sak som Riksrevisionen nu gör, men som vi kunde läsa i de otaliga remissyttranden som kom in är frågan komplex och kräver svåra avvägningar.

Herr talman! Från Moderaternas sida går vi in i läkemedelsfrågorna med både otålighet och uthållighet.

Låt mig ge några exempel: Arbetet med nationella läkemedelslistan 2.0 pågår, vi har nyligen gett en utredare i uppdrag att se över hur tillsynen av förskrivare kan effektiviseras och TLV har fått särskilda budgetmedel för kostnadsdämpande åtgärder. Det är bra att regeringen lägger stort fokus på de här frågorna.

Vid horisonten finns samtidigt stora utmaningar med nya, revolutionerande läkemedel mot exempelvis alzheimer och diabetes, som kan ge patienter radikalt nya förutsättningar men som också kommer att sätta gamla finansieringsmodeller under stor press.

Vår främsta prioritet är att säkra jämlik tillgång till läkemedel oavsett var i landet man bor samtidigt som vi förhindrar missbruk och överförskrivning. Vi behöver ett robust system som kan möta både de medicinska och de ekonomiska utmaningarna på ett långsiktigt och ansvarsfullt sätt. Mycket är gjort, men mycket mer kommer också att behöva göras.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

Herr talman! Tack, ledamoten Dahlqvist, för frågan! I den reservation och följdmotion som Socialdemokraterna har lagt fram föreslår man ju att det riktade statsbidraget för läkemedel ska övergå till ett generellt statsbidrag. Jag resonerade lite kring detta i mitt anförande. Men för att vara särskilt tydlig kan jag säga så här: Statsbidraget för läkemedel har viss styrningseffekt, vilket Riksrevisionen också fastslår. Det är inte en stor effekt, men den finns.

Jag tror att om man bara skulle göra den förändring som Socialdemokraterna föreslår är det ett illa valt tillfälle just nu. Man ska inte se till att det blir mindre styrning om tillsynen inte fungerar. Jag tror att vi behöver fixa tillsynen först, och utredningen om detta är ju tillsatt. Därefter kan man titta på den större frågan om var finansieringsansvaret ska ligga, om man vill göra en förändring.

Tillsynen kommer så att säga först, för att systemet ska vara robust och långsiktigt. Därefter kan man fundera på var kostnadsposten ska ligga.

Herr talman! Låt mig inleda med att säga att det viktigaste man kan göra för svensk sjukvård är att få ordning på inflationen. Innevarande budgetår ser ju riktigt mörkt ut för många regioner. Det har sin förklaring i den höga inflationen och de effekter den har fått på kanske framför allt pensionskostnaderna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om läke-medelsförskrivningen - statens styrning och tillsyn

När vi tittar inför nästa år ser vi att inflationen har tryckts tillbaka. Det är inflationssiffran i juni som styr de kommande pensionsinbetalningarna, vilket gör att kostnaderna för svensk hälso- och sjukvård minskar med i storleksordningen 23,5 miljarder nästa år. Det innebär för sjukvården, som omsätter ungefär 400 miljarder med de tillskott som regeringen har gjort i budgeten för nästa år, att underskottet landar på i storleksordningen 0,25 procent.

Jag skulle inte säga att det finns en finansieringskris för sjukvården för nästkommande år, även om innevarande år definitivt har varit tufft.

När det gäller läkemedelskostnaderna är jag också oroad över att vi ser ökningar på mellan 6 och 8 procent årligen. Här görs ett arbete delvis genom pengar och uppdrag till TLV för kostnadsbesparande åtgärder men också justeringar i högkostnadsskydd och andra delar. Det handlar om att fila på systemet för att det ska bli lite mer hållbart här och nu. Däremot finns det större frågor att ta tag i längre fram.

Jag ser fram emot att exempelvis Vårdansvarskommittén och andra utredningar ska lämna delbetänkanden som kan se till att vi får en bättre nationell styrning av kanske just specifikt läkemedelsområdet. Jag tror att det är en del där staten behöver göra mer, även om jag inte tror på idén om att rakt av föra över all sjukvård till statlig regi.

Herr talman! Tack, ledamoten Rågsjö, för frågorna! Regeringen kan inte lösa alla utmaningar överallt. Det finns heller inget sådant löfte. Däremot ska frågor som bara regeringen kan lösa lösas av regeringen. En sådan fråga har till exempel att göra med inflationen.

Vi har haft en stram finanspolitik under de första åren av denna mandatperiod just eftersom inflationen har varit mycket hög. Nu har inflationsbekämpningen bitit. Vi ser hur inflationen har fallit. När vi räknar prisbasbelopp och pensionskostnader för nästa år ser vi att sjukvårdens ekonomi kommer att se betydligt bättre ut. Man vill knappt tänka på hur det hade varit om andra budgetförslag hade gått igenom. Då hade vi kastat bensin på en inflationsbrasa och sett hur pensionskostnaderna och inflationen hade varit fortsatt höga.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om läke-medelsförskrivningen - statens styrning och tillsyn

Jag noterar att denna regering har börjat arbeta med sektorsbidrag. Jag tycker att det är en väl avvägd reform, lite i gränslandet mellan ett generellt statsbidrag och ett riktat statsbidrag. Jag tycker också att det är bra att vi har lagt fokus på inflationsbekämpningen just eftersom det är de stora pensionskostnaderna som har vält regionernas ekonomi under innevarande år.

Sedan gällde det hur regionerna lägger sina läkemedelsbudgetar. Ja, vi pratar här om att vår styrning genom det riktade statsbidraget för läkemedel har en begränsad effekt. Jag tror att regionernas egna budgetar kanske inte heller har en helt genomgripande effekt. Förskrivningen sker ju mellan förskrivare och patienter, och det sker utifrån medicinska behov, inte utifrån regionens budget.

Herr talman! Tack, Karin Rågsjö, för uppföljande frågor! I juli släppte Sveriges Kommuner och Regioner, alltså kommunernas och regionernas egen organisation, siffror gällande nästkommande år. De noterade att med de nya inflationssiffrorna och deras effekter på pensionskostnaderna minskar kostnaderna för regionerna med i storleksordningen 23 ½ miljard. För kommunerna är det ungefär lika mycket.

Man kan titta på den totala sjukvårdsbudgeten på omkring 400 miljarder. Där såg man att underskottet för nästkommande år är ungefär 4 miljarder. I statsbudgeten för nästa år skjuter vi till 3. Då är det 1 miljard kvar. Det är 0,25 procent i underskott.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om läke-medelsförskrivningen - statens styrning och tillsyn

Jag är övertygad om att regioner som arbetar långsiktigt, som prioriterar och som använder det regionala självstyret kommer att kunna reda ut den situationen. Regeringen gör sin del, men regionerna behöver också göra sin del.

Jag tycker likt ledamoten Nordquist tidigare att läkemedel verkar vara en dålig post att spara på. Det finns andra saker man kan göra om man vill nå maximal nytta med skattepengarna. Det är ändå en ledstjärna för politiker i detta hus och politiker ute i olika regionfullmäktige att vi ska få så mycket vård som möjligt för skattepengarna. Detta arbete ska man inte göra när krisen är ett faktum. Det behöver vara ett kontinuerligt arbete över tid, så att skattebetalarna får det de förtjänar och förväntar sig. Jag är övertygad om att Karin Rågsjös lösning med panikartade statsbidrag när krisen är ett faktum är fel väg att gå.