Andreas Carlson

Fru talman! Frågan i debatten handlade om Stockholmsregionen. Vi har i debatten diskuterat bostadspolitik mer generellt än bara för Stockholmsregionen. Det är naturligt eftersom det påverkar även Stockholmsregionen.

Mot bakgrund av det vill jag i mitt avslutande inlägg lyfta fram de olika åtgärder som vi har presenterat den här veckan i den nationella planen, där vi ger byggstart för Tvärförbindelse Södertörn. Vi lyfter tillbaka Östlig förbindelse i den nationella planen, så att planeringen kan återstartas för den viktiga delen att få en ringled runt huvudstaden. Vi stärker också tillgängligheten till och från Arlanda flygplats och vidtar en hel del andra infrastrukturåtgärder som stärker möjligheten att pendla i Stockholmsregionen.

Detta är en del av svaret på Leif Nysmeds fråga om att människor som vill bo i småhus också vill bo centralt. Genom de här stora infrastrukturinvesteringarna blir det möjligt att bo på fler platser och samtidigt ha kortare restider till sitt arbete och till olika aktiviteter, kanske för barnen om man ska skjutsa till innebandyträning eller någonting annat.

Detta bygger Stockholm starkare. Det underlättar för bostadsbyggande på fler platser. Man skulle därigenom kunna tillgängliggöra fler småhus och bygga och anlägga nya trädgårdsstäder i områden som man kanske i dag inte har tittat på för att de ligger lite längre bort. Detta gör Stockholm närmare och mer konkurrenskraftigt. Det är inte irrelevant att lyfta fram de här investeringarna och koppla dem till bostadsbyggandet. Allt det här hänger ihop.

Det är därför som vi under den här mandatperioden har en infrastruktur- och bostadsminister så att man ser de olika åtgärderna för att göra regelförenklingar men också investeringar som möjliggör bostadsutveckling i vår huvudstad.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! När det gäller den sociala dimensionen av bostadspolitiken har vi höjt taket i bostadsbidraget, och vi skärper kommunernas arbete med bostadsförsörjning, även när det gäller hyresgarantier för barnfamiljer. Det är efterfrågade reformer och åtgärder, som jag tror är efterlängtade och behövliga.

Leif Nysmed säger att jag raljerar. Jag snarare informerar om hur det var under förra mandatperioden och den innan dess. Det är lätt att tro något annat när man hör retoriken i den här debatten.

Herr talman! När det kommer till antalet bostäder är det också viktigt att utvärdera vilken typ av bostäder. Vi vet att ungefär sju av tio vill bo i egenägt småhus i Sverige. Trots det har nyproduktionstakten i Sverige varit väsentligt lägre än i jämförbara EU-länder. Vi ser nu att de åtgärder som vi vidtar kan möjliggöra för fler att förverkliga den boendedrömmen.

Vi vet från en av egnahemskommissionärens delrapporter att ungefär 1 miljon människor som i dag bor i hyrd lägenhet hade velat bo i egenägt småhus om de hade haft möjlighet till det. Genom att standardisera, regelförenkla, sänka trösklarna och införa nya modeller, som hyrköp, blir det möjligt för fler att göra den resan och förverkliga den drömmen.

Det innebär också att det frigörs lägenheter i det befintliga hyrda beståndet, som inte sällan har 50 procent lägre hyra än en nyproducerad hyresrätt. Det blir också ett steg in för den som i dag efterfrågar en lägenhet med lägre hyra än nyproduktion. Det är ett sätt att förvalta det befintliga beståndet mer ansvarsfullt än att ha som huvudinriktning att bygga nya, ofta ganska små, hyresrätter med förhållandevis hög hyra.

Vi har ett mer samlat grepp, som utgår från människors preferenser, behov och vilja. Vi dikterar inte ovanifrån, utan vi ger nu fler möjligheter att ta det steget och förverkliga sin dröm.

Hyrköpsmodellen sätter inte käppar i hjulet för andra modeller. Tvärtom välkomnar vi andra modeller som sänker trösklarna in till den egenägda bostaden, till exempel delägarmodellen som nämnts. Förra veckan, tror jag att det var, höll jag tillsammans med egnahemskommissionären ett rundabordssamtal med olika aktörer som är aktiva när det gäller både hyrköp och olika typer av delägandemodeller.

Allt detta syftar till att sänka trösklarna så att man kan ta steget tidigare. Det är många människor i Sverige som inte har en stor kasse med pengar. Man har inte ett stort arv eller pengar med sig hemifrån, utan man får kämpa för att spara ihop till kontantinsatsen. Nu blir den tröskeln lägre genom att vi höjer bolånetaket. Men genom olika modeller som gör att man kan spara under tiden man bor i sitt drömboende kan fler ta det steget och till exempel börja bilda familj tidigare.

Allt detta har börjat komma på plats under den här mandatperioden. Jag noterar också att Leif Nysmed välkomnar flera av de steg vi har tagit.

En av de saker som Socialdemokraterna inte brukar tala högt om är att när vi tar bort anmälningsplikten när det gäller till exempel attefallshus vill Socialdemokraterna återinföra bygglov för attefallshuset. Jag tror att många villaägare är oroliga för om den reformen skulle få verkan, om olyckan skulle vara framme och Socialdemokraterna kommer i regeringsställning igen.

Det skulle vara intressant att höra ett resonemang om det. Varför vill ni återinföra bygglov för attefallshus? Det är en frihetsreform som är väldigt uppskattad och som ökar bostadsutbudet.

Herr talman! Det finns alltid skäl att utvärdera sin egen politik och även andras. Det finns alltid skäl att se vad som har effekt och vad som inte har effekt.

När Leif Nysmed nämner ordet självkritik kan jag inte låta bli att fundera på vilken självkritik som Socialdemokraterna själva har idkat under tre och ett halvt år i opposition.

De hade möjlighet att göra strukturella reformer under hela åtta år där det var ett helt annat läge i inflationen. Det var till och med minusränta i perioder, och det var högkonjunktur.

Inte ens i det läget lyckades man bygga bostäder som mötte de behov som fanns då och som fortfarande finns. Det är delar av den skulden som vi fortfarande har att hantera.

Vi ärvde en situation med hög inflation och lågkonjunktur. Det påverkar bostadsbyggandet i stor utsträckning. Men både i lågkonjunktur och i högkonjunktur är det strukturella hinder som hämmar utvecklingen och produktiviteten.

Leif Nysmed tycks tro att det enbart är regelförenklingar som regeringen lyfter fram som åtgärder. Det är det inte. Det verkar inte som att ledamoten lyssnade när jag lyfte fram alla andra åtgärder.

Regelförenklingar är en del i att få till ett billigare byggande och att få mer standardiserade processer så att kostnaderna för till exempel ett hus går ned så att fler har råd att efterfråga det.

Jag håller helt med Leif Nysmed om att det handlar om att fler ska kunna efterfråga. Men det gäller att titta inte bara på efterfrågesidan utan också på utbudssidan.

Det gäller att se till att kunna pressa priser, att få ett mer standardiserat byggande och att få mer lika bedömning i landets olika kommuner så att man kan få till det industriella byggande som Leif Nysmed också är engagerad i. Där tror jag att vi är överens.

Leif Nysmed lyfter fram att regeringens egen utredning pekar på att småhusbyggandet är lågt. Det är därför som vi har en egnahemskommissionär som arbetar långsiktigt. Det gäller att inte sopa olika problem under mattan utan lyfta fram dem och kunna åtgärda dem.

Vi har exempelvis infört en planeringsstimulans för detaljplaner som tas fram just för småhusbyggande. Vi vill främja trädgårdsstäder och egnahemsrörelser. Där pågår ett arbete.

För att möjliggöra det handlar det inte bara om planer, regelverk och ledtider. Det handlar också om att människor ska kunna efterfråga, precis som Leif Nysmed säger.

Därför har vi höjt bolånetaket och tagit bort det skärpta amorteringskravet, och vi inför också en modell för hyrköp.

Det fungerar väl i exempelvis Norge, där en barnfamilj kan få in foten över tröskeln till drömboendet innan man har kunnat samla ihop till en kontantinsats. Sedan har man sparat till den när man bor i huset eller lägenheten. Livet står inte på paus till dess att man kan förverkliga sin boendedröm.

Det är bara några av de åtgärder vi har genomfört. Det är bara ett axplock. Det har varit många reformer.

Bostadsbyggandet påverkas dock av osäkerheten i omvärlden, av ekonomin, av en lågkonjunktur som biter sig fast och av hög inflation. Så är det oavsett om det är hög- eller lågkonjunktur. Men nu har vi tagit tag i flera av de strukturella hindren, även om det finns mer att göra. Det kommer att gynna Sverige och svenskt bostadsbyggande under lång tid framöver.

Det stämmer alltså inte att det är fyra förlorade år. Det vi har gjort under de här åren kommer att tjäna Sverige väl under lång tid framöver. Samtidigt behöver vi se till att olika åtgärder kommer på plats så fort som möjligt, så att fler kan förverkliga sina boendedrömmar i Sverige.

Herr talman! Leif Nysmed har frågat mig vilka åtgärder jag avser att genomföra för att minska den obalans mellan utbud och behov av bostäder som råder i Stockholmsregionen.

Detta är en angelägen fråga. Värt att notera i sammanhanget är att Socialdemokraterna i Stockholms stad nyligen övergivit målet om att bygga 140 000 nya bostäder mellan 2010 och 2035.

Ett av regeringens mål för bostadspolitiken är en långsiktigt väl fungerande bostadsmarknad där efterfrågan möter ett utbud av bostäder som svarar mot behoven. Det är en grundläggande förutsättning för människors trygghet och livskvalitet.

Regeringen har särskilt inriktat arbetet på att åtgärda de strukturella hinder som präglar bygg- och bostadsmarknaden.

Det behöver byggas fler bostäder, och det befintliga byggnadsbeståndet behöver utnyttjas mer effektivt. För att skapa bättre förutsättningar för bostadsbyggandet genomför regeringen regelförenklingar och lättnader i byggkraven för bostäder.

Under mandatperioden har regeringen till exempel initierat lättnader i byggkraven för studentbostäder och även förenklingar som innebär den största reformen av bygglovsregelverket på 15 år.

Regeringen har också lagt fram förslag om lättnader i byggkraven vid ändring av en byggnad för att bland annat förenkla omvandling av kontorslokaler till bostäder. Regellättnader möjliggör att byggkostnader kan minska, fler bostäder kan tillskapas och ett mer differentierat bostadsutbud kan främjas.

Regeringen genomför även åtgärder för att stärka hushållens förutsättningar att efterfråga bostäder som tillgodoser deras behov. Regeringen har bland annat höjt de övre bostadskostnadsgränserna för barnfamiljer inom bostadsbidraget och lämnat förslag till riksdagen om att kommuner ska kunna bli skyldiga att erbjuda hyresgarantier.

Dessutom har regeringen initierat lagförslag som innebär att bolånetaket höjts och att det skärpta amorteringskravet tagits bort samt lämnat förslag till riksdagen om att det ska införas en ny lag om hyrköp av bostad.

Dessutom vidtar regeringen åtgärder för att fler bostäder ska bli tillgängliga på hyresmarknaden för att öka rörligheten på bostadsmarknaden. Under mandatperioden har regeringen initierat förbättringar av modellen med presumtionshyra i syfte att underlätta nybyggnation av hyresbostäder.

Regeringen har också lagt fram en rad förslag för att skapa en mer flexibel hyresmarknad. Förslagen innebär bland annat enklare och tydligare regler för privatpersoner som hyr ut sin bostad, vilket kan öka tillgången på hyresbostäder.

Slutligen vill jag uppmärksamma att regeringen under mandatperioden har initierat ändringar i lagen (2000:1383) om kommunernas bostadsförsörjningsansvar. Ändringarna innebär bland annat att kommuner ska ersätta sina riktlinjer för bostadsförsörjningen med handlingsplaner för bostadsförsörjningen senast innan utgången av den mandatperiod som inleds efter ordinarie val 2026.

I handlingsplanerna ska kommunerna till exempel redogöra för om det finns ett behov av tillskott på bostäder och hur stort det är. Ändringarna tydliggör också att kommunala bostadsförmedlingar kan förmedla bostäder genom förturer och reservationer utan att det påverkar deras rätt att ta ut köavgift av sökande, till exempel till barnfamiljer.

Herr talman! Jag har stor respekt för ledamotens engagemang. Jag möter en hel del socialdemokratiska kommunalråd runt om i landet som nu också ändrar resepolicyn. Kommuner har tidigare avrått sina anställda från att använda sin egen flygplats. Det ändras nu på många håll, så att det blir trafikslagsneutralt. Detta har vi också säkerställt på ett antal myndigheter. De har i sitt uppdrag att inte aktivt välja bort flyget utan ha trafikslagsneutrala policyer. Detta tillsammans med flygskatten är viktiga delar för att vi ska ha ett starkt flygplatsnät, inte minst ur ett beredskapsperspektiv.

Jag tycker att den här debatten har varit väldigt välgörande. Den har lyft fram en viktig flygplats här i riksdagen. Jag vill tacka för det. Men jag kan ändå konstatera att det bara finns en garanti för en fortsatt nykter politik när det gäller flygets betydelse i ett avlångt land som Sverige, med stora avstånd, och i det säkerhetspolitiska läge som vi befinner oss i. Om man inte vill chansa när det gäller att få en nykter flygpolitik ska man rösta på den regering som nu har stärkt stödet till de regionala flygplatserna med 400 procent, som har tagit bort den skadliga flygskatten, som har pekat på den specifika flygplats vi pratar om i dag som en viktig flygplats och som har bett Trafikverket ta fram ett underlag så att vi, när vi fattar beslut om beredskapsflygplatser, kan stärka vår beredskap i Sverige.

Flygplatserna är avgörande för vår militära förmåga, för sjukvårdstransporter, för organdonationer och för det samhällsviktiga flyget. Precis som Peter Hultqvist lyfter fram handlar det också om näringslivets behov.

Där är vi överens. Jag hoppas att fler kommer att ta till sig av den visdom som har visats här i kammaren i dag, inte minst från Peter Hultqvist.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! Min ambition var inte att göra det här till en debatt om flygskatt, men det är ett system som hänger ihop. Man måste se att det påverkar bärigheten i det regionala flygplatsnätet. Därför är det inte ointressant att ett tänkt samarbetsparti till Socialdemokraterna inte bara vill återinföra den skadliga flygskatten utan också dubblera den. En del av oron handlar om att det blir någon sorts carte blanche. Man vet inte vad som kommer ut efter valet, om olyckan skulle vara framme.

Med det sagt, herr talman, vill jag understryka att jag håller med Peter Hultqvist om allt han framförde i sitt senaste resonemang kring betydelsen av den här flygplatsen och andra flygplatser med tanke på det säkerhetspolitiska läge som vi befinner oss i.

Vi i regeringen har under vår tid förstärkt och fördjupat det nordiska samarbetet. Vi har inrättat ett nordiskt samarbete under rubriken Nordic Transport Preparedness Cooperation, där vi nu har en gemensam kartbild över var transportlänkarna och transportkorridorerna behöver förstärkas. Det gäller sjöfart, väg, järnväg och också flygplatser.

Det här är ett arbete som vi delvis har gjort med Finland tidigare. Det bygger på en modell där man identifierar flaskhalsar i den gemensamma infrastrukturen. Nu har vi också med Norge och Danmark. Detta är drivet av totalförsvarets behov men också av det militära behovet. Försvarsmakten har varit väl involverad i arbetet med kartor och scenarier som vi har tagit fram. Transportsektorn, transportsystemet och infrastrukturen är grundläggande förutsättningar för vår militära förmåga också ur ett evakueringsperspektiv. Beredskap inbegriper detta. Jag utesluter inte att man behöver, så att säga, precisera vad beredskapsflygplatserna kan ha för roll där även det militära försvarets behov kan väga tyngre.

Trafikverket arbetar med just den utredning som vi bad dem göra. De understryker själva att detta kan ge redundans, flexibilitet och handlingsfrihet samt ha betydelse för totalförsvaret. Detta är någonting som kommer att ligga till grund för regeringens beslut framöver om beredskapsflygplatser.

Herr talman! Som Peter Hultqvist mycket väl vet kan man inte föregripa processen, så jag kan inte svara i dag på om regeringen kommer att inta en annan ställning än Trafikverket. Men jag kan försäkra Peter Hultqvist om att regeringen har gjort så vid ett flertal tillfällen, inte minst när vi senast presenterade den stora nationella planen för transportinfrastruktur. Det finns också en anledning till att regeringen lade in den här flygplatsen i uppdraget till Trafikverket om att se över och utreda behovet av beredskapsflygplatser. Jag ser positivt på den utveckling som sker i den här regionen. Man ska inte utesluta någonting i dag, eftersom regeringen inte har fattat beslut.

Något som är viktigt att säga är att man i Trafikverkets underlag konstaterar att det skulle få positiva effekter med ökad geografisk tillgänglighet om man tog in Sälens och även Norrköpings flygplats, som vi bad Trafikverket att titta särskilt på. Det skulle bidra till ökad redundans i systemet med beredskapsflygplatser.

Sådan redundans har dock inte efterfrågats av de offentliga aktörer som Trafikverket haft dialog med under arbetets gång. Man har inhämtat synpunkter och tagit del av yttranden och svar från utövare av samhällsviktiga flygtransporter, men de aktörer som Trafikverket varit i kontakt med har inte lyft fram den här redundansen.

Trafikverket lyfter dock i den här rapporten fram att det skulle ge redundans, ökad flexibilitet och handlingsfrihet. Man lyfter även fram betydelsen för totalförsvaret. Detta ger ett bra underlag för regeringen, som ska fatta beslut om beredskapsflygplatser framöver, och det var det vi efterfrågade.

Med det, herr talman, tror jag att jag har svarat på Peter Hultqvists fråga. Jag välkomnar att Peter Hultqvist tar upp en viktig flygplats till debatt här i riksdagen. Jag välkomnar också hans positiva inställning till flygplatsinfrastrukturen och flygsystemet. Peter Hultqvist vet som försvarspolitisk talesperson för sitt parti hur viktiga flygplatserna är.

Regeringen har agerat kraftfullt under mandatperioden för att stärka regionala flygplatser. Vi har ökat stödet till de regionala flygplatserna med över 400 procent under mandatperioden – tillsammans med den utökning som jag redogjorde för i mitt svar och som innebär att vi har stärkt tilldelningen till beredskapsflygplatser.

För att man ska kunna ha fungerande flygplatser behöver det dock finnas flygpassagerare. Därför tog vi bort flygskatten, herr talman. Den skadliga flygskatten påverkade inrikestrafiken väldigt negativt. Nu när jag har svarat på Peter Hultqvists fråga tar jag mig friheten att också ställa en fråga till Peter Hultqvist, herr talman. Kan Peter Hultqvist garantera att en eventuell framtida S-regering med stöd av Miljöpartiet inte kommer att införa nya och högre flygskatter?

Jag ställer den frågan mot bakgrund av att Miljöpartiet inte bara vill återinföra flygskatten utan också vill dubblera den. Det skulle påverka Sälens flygplats och alla andra flygplatser i Sverige negativt. När jag nu har svarat på Peter Hultqvists fråga förväntar jag mig åtminstone ett resonemang från honom om vad de andra åtgärderna har haft för betydelse. Kan Peter Hultqvist garantera att flygskatten inte kommer tillbaka?

Herr talman! Peter Hultqvist har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att ge Scandinavian Mountain Airport i Malung-Sälen status som beredskapsflygplats.

Regeringen fäster stor vikt vid ett heltäckande nationellt nät av beredskapsflygplatser. I enlighet med regeringens förslag i budgetpropositionen för 2026 (prop. 2025/26:1) har den statliga ersättningen till beredskapsflygplatserna höjts. Anslagsnivån för den statliga ersättningen har höjts med 33 miljoner kronor så att totalt 103 miljoner kronor kan disponeras för detta ändamål under 2026.

Regeringen pekade i ett uppdrag till Trafikverket den 19 december 2025 ut 27 beredskapsflygplatser med vilka Trafikverket ska förhandla och ingå överenskommelser om att de ska vara beredskapsflygplatser under 2026. I samma uppdrag angav regeringen även att Trafikverket ska utreda om det finns skäl att kommande år ta in Sälen-Scandinavian Mountains Airport som beredskapsflygplats samt översiktligt redovisa vilka effekter ett eventuellt intagande skulle få.

Trafikverket redovisade den 31 mars i år sitt uppdrag om beredskapsflygplatser. Precis som Peter Hultqvist för fram i sin interpellation gör Trafikverket bedömningen att Sälen-Scandinavian Mountains Airport inte är nödvändig som ett komplement till nätet med beredskapsflygplatser. Trafikverket har gjort den bedömningen efter att bland annat ha inhämtat synpunkter och tagit del av yttranden och svar från utövare av samhällsviktiga flygtransporter.

Eftersom regeringen nyligen tagit emot Trafikverkets rapport har regeringen inte fattat något beslut, utan ärendet bereds i Regeringskansliet.

Herr talman! Jag vill tacka för debatten. Den har synliggjort ett problem som behöver synliggöras. Den har också synliggjort att det finns verktyg som kan användas. Adrian Magnusson efterlyser retorik, men detta handlar snarare om juridik. Det finns en omfattande verktygslåda.

Jag vill, herr talman, ge ett mycket tydligt budskap till både Adrian Magnusson och dem som lyssnar på den här debatten: Min förväntan på alla Sveriges kommuner är att man ska ta krafttag och använda de verktyg som finns. Varför ska en kommun vänta tills ett bolag går i konkurs och på en förköpslag, som ledamöterna efterlyser, för att använda den som sista utväg när det finns en rad åtgärder man långt innan dess kan vidta för alla de boende i fastigheter och lägenheter som inte håller måttet? Använd lagstiftningen! Använd de verktygen! Ta krafttag! Detta vill jag understryka.

Jag vill tacka ledamöterna för den här debatten. Jag tror att vi egentligen är rätt så överens om att den verktygslåda som finns gör det möjligt att vidta åtgärder till gagn för alla de boende som i dag i flera fall lever under förhållanden som man kan förvänta sig inte ska råda i bostäder i Sverige.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! Jag har svarat på frågan om förköpslag: Vi bereder utredningsförslag med inriktningen att de ska leda till att motverka organiserad brottslighet och stärka skyddet för det militära och civila försvarets intressen.

Jag hoppas att den här debatten ska leda till att fler får upp ögonen för hur många omfattande verktyg som faktiskt finns i nu gällande lagstiftning, som kan komma in och användas betydligt tidigare. Det är egentligen två frågor som jag tycker hänger i luften, herr talman: Varför ska en kommun vänta tills ett bolag går i konkurs? Och varför inte använda de verktyg som redan finns?

Herr talman! Jag kan som sagt inte uttala mig om förhållandena i det enskilda fallet, men när det gäller olika typer av fastigheter där det finns problem finns det alltså redan lagstöd för att ingripa, inte minst mot misskötta hyresfastigheter. Därför menar jag att det inte är relevant att ta upp de åtgärderna i en debatt som handlar om precis det Adrian Magnusson sa om att det ska finnas kraftfulla verktyg.

Nackdelen med det interpellanten lyfter fram är att en fastighet behöver komma ut på marknaden för att förköpslagstiftningen ska kunna tillämpas. Det som finns i jordabalken och i PBL, som jag redogjorde för, är ju verktyg som en kommun kan gå in med utan att en fastighet är till försäljning.

Det finns möjlighet till åtgärdsföreläggande i 12 kap. jordabalken. Det betyder i praktiken att hyresvärden kan åläggas att åtgärda brister i lägenheten. Det verktyget finns i lagstiftningen. Det finns också ett verktyg där hyresnämnden kan meddela upprustningsföreläggande enligt 18 § jordabalken. Det är alltså inte en fråga om mindre fel och brister utan ett mer grundläggande krav på att en lägenhet ska hålla en acceptabel standard vad gäller bland annat uppvärmning, tillgång till varmt och kallt vatten och möjlighet till matlagning.

När problem inte bara handlar om en enskild lägenhet utan om att en hel fastighet förvaltas dåligt finns särskilt lagstöd i bostadsförvaltningslagen. Det finns också möjlighet för hyresnämnden att gå in med ett förvaltningsföreläggande. Om ett sådant föreläggande inte bedöms räcka finns möjlighet att gå vidare till tvångsförvaltning.

Det finns dessutom möjlighet för kommunen att ytterst ta över en fastighet genom inlösen om läget är så allvarligt att inte ens tvångsförvaltning räcker. Som om det inte vore nog finns det också enligt expropriationslagen möjlighet att expropriera en fastighet. Det finns uttryckligt stöd för det när det handlar om grov vanvård.

Detta gäller alltså även om en fastighet inte finns ute på marknaden. Det ledamöterna lyfter fram är en lösning som innebär förköp. Alla de möjligheter jag räknade upp finns redan i dag. Det är därför relevant att ta upp dem, herr talman, i en sådan här debatt. Det finns också förelägganden enligt PBL.

Regeringen tittar på frågan om förköp. Vi har genom tilläggsdirektiv till den utredning som arbetar med detta riktat in detta mot den organiserade brottsligheten samt att ge möjligheter att stärka skyddet för det militära och civila försvarets intressen. Där finns förslag på en förköpslagstiftning för just de ändamålen, som bereds i Regeringskansliet.

Det finns ingen anledning att vänta med att använda de kraftfulla verktyg som finns i lagstiftningen och som alltså gäller även om en fastighet inte är till försäljning. Det är det ledamöterna missar i sitt resonemang. Med det sagt kan jag alltså inte uttala mig om förhållandet i det enskilda fallet. Det finns en generell verktygslåda som är kraftfull, precis som Adrian Magnusson efterlyste.

Herr talman! Adrian Magnusson har frågat mig om jag ser någon anledning att agera med anledning av vad som hänt i Perstorps kommun och utreda förutsättningarna för en ny kommunal förköpslag.

Jag vill inleda med att understryka att återupprättandet av tryggheten i Sverige är en högt prioriterad fråga för regeringen. Alla människor, oavsett boendeform, har rätt till en trygg boendemiljö.

Regeringen bedriver ett brett arbete för att öka tryggheten i samhället. Det handlar både om att stärka brottsbekämpningen och om åtgärder som mer direkt tar sikte på tryggheten i våra bostadsområden.

I egenskap av statsråd är jag förhindrad att uttala mig om kommuners eller myndigheters hantering av enskilda fall. På ett allmänt plan är det dock viktigt att framhålla att det finns rättsliga verktyg för att ingripa mot fastighetsägare som inte förvaltar sina fastigheter på ett godtagbart sätt.

Genom hyreslagen, det vill säga 12 kap. jordabalken, och i bostadsförvaltningslagen (1977:792) finns skyddslagstiftning som gör det möjligt att ingripa mot hyresfastighetsägare som missköter sina fastigheter. Det kan handla om åtgärdsföreläggande, förvaltningsföreläggande eller, ytterst, tvångsförvaltning.

I vissa fall kan även andra åtgärder aktualiseras, såsom att med stöd av plan- och bygglagen (2010:900) förelägga en ägare att på egen bekostnad riva en förfallen byggnad, eller att med stöd av expropriationslagen (1972:719) expropriera en grovt vanvårdad fastighet. Expropriationslagen kan användas även när en vanvårdad fastighet inte erbjuds till försäljning.

Regeringen bedömer att det befintliga regelverket ger tillräckligt skarpa verktyg för kommuner som behöver ingripa mot oseriösa hyresvärdar som inte förvaltar sina fastigheter på ett godtagbart sätt. Med det sagt fortsätter regeringen att noga följa utvecklingen på området.

Fru talman! Det är intressant att det när man beskriver socialdemokratisk och miljöpartistisk politik i en flygdebatt beskrivs som skrämselpropaganda. Det är faktiskt med sanningen överensstämmande. Det är skrämmande att det i Socialdemokraternas regeringsunderlag finns ett parti som inte bara vill återinföra den skadliga flygskatten utan också dubblera den – trots den situation som vi har i omvärlden och trots att vi ser flygets betydelse av beredskapsskäl och när det gäller samhällsviktigt flyg, ambulansvård och näringslivets behov, precis som de tre ledamöterna från Socialdemokraterna väldigt bra har redogjort för i den här debatten i dag. Detta skulle få mycket negativa konsekvenser för svenskt flyg och även för de flygplatser och tillgängligheten till de orter som vi i dag har diskuterat.

Vi vet inte vad som kommer att komma ut ur den rödgröna tombolan om olyckan skulle vara framme. Det såg vi i går i Agenda var helt obegripligt. Sedan satt den socialdemokratiska partisekreteraren och snarast recenserade Centerns och Vänsterns inlägg. Då var inte Miljöpartiet med, men vi vet vad de vill göra för att lägga en våt filt över svenskt flyg.

Att detta beskrivs som skrämselpropaganda kanske är rätt – jag vet inte. Det får ledamöter och andra uttala sig om, men jag har redogjort för precis hur läget är.

Men för att avsluta med något positivt tycker jag att det Kalle Olsson beskrev när det gäller Östersund, att man har ändrat resepolicyn, är väldigt bra. Under ett besök i Jämtland, i Östersund, frågade jag själv varför man hade den resepolicy man då hade och avrådde från att använda flyget trots att man ville ha mer pengar från staten till den regionala flygplatsen. Då gick man hem och gjorde hemläxan och ändrade. Det tycker jag är positivt. Vi har också ökat stödet till de regionala flygplatserna med 400 procent.

Fler borde dock göra detta. Den enda säkra vägen framåt är att vi nu har en regering som tar flyget på allvar och stärker det. Vi vet inte vad alternativet skulle vara. Det vet vi inte heller efter den här debatten i dag.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Jag tackar så mycket för engagemanget.

De besked som regeringen har gett står fast. Vi har inte fattat något annat beslut, och det innebär att vi inte har något annat besked. Det som Peter Hedberg nu beskriver som ett besked från Trafikverket är fortfarande bara ett förslag, och detta förslag är ute på remiss. De som har synpunkter på förslaget kan lämna dem genom ett remissförfarande, som förstås kommer att ligga till grund för det beslut som ska fattas. Det är ett konkret råd. I övrigt avhåller jag mig från att ge råd.

Det vi diskuterar här i kammaren är situationen efter oktober 2027, när avtalen löper ut. Det finns gott om tid för tillskott i en budget. Jag har i debatten redan beskrivit vad som kommer att vara en viktig ingång för Kristdemokraterna och för mig som infrastrukturminister om jag får förnyat förtroende efter valet. Anledningen till att jag inte kan ge mer precisa svar än så i dag är att jag inte kan föregripa budgetprocessen och att det dessförinnan kommer att vara ett val.

Marie Olsson får gärna beskriva det som ett svävande svar, men man kan lika gärna rikta frågan till Socialdemokraterna. Kommer Socialdemokraterna att i en budgetförhandling orka hålla fast vid den prioritering som vi hör om här i kammaren? Det skulle kunna bli en budgetförhandling med exempelvis Miljöpartiet, om olyckan är framme och vi inte får fortsätta med den flygvänliga politik som binder ihop vårt avlånga land snarare än att slå sönder en fungerande inrikesmarknad, som redan har det väldigt tufft. Det skulle kunna hända om man till exempel inför och dubblerar flygskatten.

Med respekt för den demokratiska ordning vi har i Sverige och att vi kommer att ha ett val kan jag inte säga exakt hur en regering kommer att agera i oktober 2026 inför att avtalet löper ut i oktober 2027. En viktig prioritering för mig kommer dock att vara att den linje som vi har slagit fast under de här åren ligger kvar och fördjupas.

Jag har redan gett besked i fråga om Höga Kusten Airport, och jag säger också i dag att regeringen inte har gett något annat besked sedan dess.

Det finns goda poänger i både Marie Olssons och Kalle Olssons resonemang. Riktningen framåt ska bedömas utifrån vad regeringen har gjort för att stärka svenskt inrikesflyg under de år som jag har varit infrastrukturminister. Men jag kan såklart inte teckna firma för andra partier i ett eventuellt annat regeringsunderlag. Därför vore det förmätet av mig att i dag säga exakt hur budgetprocessen kommer att falla ut.

Det som har gjort att kostnaderna har skenat i budgeten för den upphandlade trafiken är framför allt det nödavtal som Trafikverket har tecknat med SJ för nattågstrafiken. Det har trängt undan andra stora delar i budgeten. Regeringen har agerat för att det inte ska få ännu större konsekvenser än vad det har fått. Det kommer förstås att vara en viktig fråga i budgetförhandlingarna framöver.

Beträffande underhållsskulden, som Kalle Olsson nämner, är jag glad för stödet och att vi nu äntligen kan ta tag i den underhållsskuld som finns på vägsidan. Vi avsätter 354 miljarder de kommande tolv åren.

Däremot blir jag lite oroad över Socialdemokraternas skuggmotion på vår budget. Socialdemokraterna vill dra ned posten med hela 45 miljarder kronor. Jag vädjar till ledamöterna att gå hem och diskutera detta internt. Varför vill man banta den underhållsbudget som nu gör att vi kan bygga bort underhållsskulden i Sverige? Man vill ta bort så mycket som 45 miljarder, vilket skulle få direkta konsekvenser i de delar av landet som ledamöterna representerar om socialdemokratisk politik går igenom.

Fru talman! Först vill jag tacka ledamöterna för engagemanget. Jag noterar en omläggning av flygpolitiken från Socialdemokraterna, där man nu verkligen understryker omsorgen om den upphandlade inrikesflygtrafiken. Jag hoppas att vi kan se dagens besked som en omställning för hela partiet. Det vore en stor nyhet att Socialdemokraterna skulle göra upp med den tidigare förda politiken, vilken möjligtvis påverkades av samarbetspartiet Miljöpartiets olika invändningar mot flyget. Miljöpartiet vill ju återgå till den gamla ordningen, som höll på att ta kål på det svenska flyget, och inte bara återinföra flygskatten utan också dubblera den.

Därför, fru talman, tyckte jag att det var viktigt att ge ett bredare svar än endast gällande de enskilda flyglinjer som ledamöterna lyfter fram. Svaret på frågorna kopplat till de linjer i den upphandlade trafiken som ledamöterna tar upp ska uttydas med vad regeringen har gjort för att stärka inrikesflyget. Det är det jag menar: Om det engagemang som vi möter i dag från Socialdemokraterna skulle återspeglas på fler områden skulle det vara bra för svenskt inrikesflyg och för tillgängligheten i vårt avlånga land.

Så till de ganska konkreta uppföljningsfrågorna. Marie Olsson frågar om jag avser att vidta konkreta åtgärder. Ja, det är det vårt track record visar att vi har gjort. Vi har agerat för att stärka flyget, inte bara för att det är viktigt för svensk industri, svensk arbetsmarknad och svenskt näringslivs möjligheter att teckna affärer globalt utan också för den samhällsviktiga delen av flyget, där inte minst de aspekter som ledamöterna tar upp är väldigt angelägna för regeringen.

Avser jag att vidta konkreta åtgärder? Ja, men jag kan inte föregripa budgetprocessen. Att inga beslut är fattade tror jag är ett viktigt besked i den här debatten, som också Peter Hedberg är inne på. Regeringen har inte fattat något annat beslut. Vi fattade ett beslut 2024 att inte gå vidare med de förslag som då fanns om att ta bort trafikplikten till Höga Kusten Airport, och vi har inte fattat något annat beslut.

Vi har tagit del av Trafikverkets förslag, men Trafikverkets förslag är nu ute på remiss, och när jag säger att vi följer det här noga innebär det också att vi inte har fattat några beslut än. Det här är beslut som Trafikverket förfogar över, men det är förstås en budgetfråga. Därför kommer det att vara en viktig fråga för Kristdemokraterna i budgetförhandlingar framöver.

Kalle Olsson ställer en motfråga till mitt svar att det inte pågår något arbete: Kommer det att påbörjas ett arbete i morgon för att ändra förordningen som skulle leda till att den upphandlade flygtrafiken mellan Östersund och Umeå avvecklas? Nej, det kommer inte att påbörjas något sådant arbete i morgon. Vi ställer inte olika delar emot varandra.

Jag tycker att det är en viktig poäng som Kalle Olsson gör i sitt resonemang. Mot bakgrund av den utveckling som nu sker i flyget ser vi snarare att det skulle kunna bli fler sådana här typer av point-to-point-lösningar. Vi varken har eller kommer att påbörja något arbete för att ändra förordningen som rör den specifika sträckan. Däremot har vi sett att det upplägg som vi har i Sverige med att staten upphandlar trafik skulle kunna kompletteras med att även regioner kan upphandla trafik så att fler linjer kan bindas ihop i vårt avlånga land, inte minst med elflygets utveckling som lämpar sig särskilt för point-to-point-lösningar. Det finns alltså stora möjligheter framöver.

Fru talman! Marie Olsson har frågat mig hur jag avser att säkerställa att tillgängligheten till Stockholm för invånare och företag i norra och västra Dalarna inte försämras om flyglinjen Mora–Arlanda avvecklas, om jag avser att vidta åtgärder för att den allmänna trafikplikten för flyglinjen Mora–Arlanda ska kunna fortsätta och hur jag och regeringen beaktar regionala flygplatsers betydelse för Sveriges beredskap och totalförsvar i arbetet med statligt stöd till flygtrafik.

Kalle Olsson har frågat mig om jag avser att vidta åtgärder för att den allmänna trafikplikten på flyglinjen Östersund–Umeå ska fortsätta efter 2027.

Peter Hedberg har frågat mig om jag avser att vidta åtgärder för att den allmänna trafikplikten för flyglinjen Kramfors–Arlanda ska kunna fortsätta samt hur jag avser att säkerställa att tillgängligheten till Stockholm för invånare, företag och offentliga aktörer i Kramfors respektive Sollefteå kommun inte försämras om flyglinjen Kramfors–Arlanda avvecklas.

Jag väljer att besvara interpellationerna i ett sammanhang.

Luftfarten är en viktig del av transportsystemet. Särskilt i ett land som Sverige, med långa avstånd och många glest befolkade områden, är flyget viktigt för inrikes resor och har även stor betydelse för Sveriges ekonomi, konkurrenskraft och öppenhet gentemot omvärlden.

Regeringen har därför vidtagit flera viktiga åtgärder för att stärka luftfartens och flygplatsernas konkurrenskraft och förbättra förutsättningarna för god tillgänglighet med flyg.

För att ta några exempel: Flygskatten är avskaffad från den 1 juli 2025. Regeringen har också beslutat att cirka 60 myndigheter ska redovisa hur de säkerställer färdmedelsneutrala tjänsteresor. På regeringens förslag har riksdagen vid två tillfällen beslutat att sammanlagt öka det statliga bidraget till kommuner för driftsstöd till icke-statliga flygplatser med över 400 procent. Därutöver har riksdagen på regeringens förslag ökat den statliga ersättningen till beredskapsflygplatserna från och med i år.

För Mora flygplats, som ju också är en beredskapsflygplats, har driftsstödet ökat från cirka 2 miljoner kronor 2023 till cirka 8 miljoner kronor 2025. För Kramfors-Sollefteå Höga Kusten flygplats har driftsstödet ökat från cirka 7,5 miljoner kronor 2023 till cirka 8 miljoner kronor 2025.

En utgångspunkt för regeringen är att den regelbundna linjetrafiken inom flyget ska bedrivas på kommersiella villkor. I vissa fall är det dock inte möjligt att bedriva kommersiellt bärkraftig och regelbunden flygtrafik. Det kan i dessa situationer finnas behov av att inrätta flyglinjer med allmän trafikplikt för att säkerställa olika regioners tillgänglighet till Sveriges huvudstad. För det arbetet är Trafikverket ansvarig myndighet.

Trafikverket har nyligen genomfört en utredning för att ge underlag för myndighetens kommande beslut om vilka flyglinjer som bör ha allmän trafikplikt och vid behov upphandlas inför att nuvarande operatörsavtal löper ut i oktober 2027. Trafikverket remitterar i sedvanlig ordning sin utredning för att inhämta synpunkter på förslaget. Jag följer frågan noga.

Jag kan konstatera att förutsättningarna för den upphandlade trafiken på flyglinjen Östersund–Umeå skiljer sig från övriga upphandlade linjer. I proposition 1992/93:150 lämnades förslag om flygtrafik mellan Östersund och Umeå. Riksdagen biföll regeringens förslag. I instruktionen för Trafikverket ingår därför att myndigheten ska se till att det finns regelbunden flygtrafik på linjen Östersund–Umeå.

För att ta bort den allmänna trafikplikten på linjen krävs därför ett godkännande från riksdagen samt en ändring av förordningen (2010:185) med instruktion för Trafikverket. Det pågår inget arbete med att ändra förordningen inom Regeringskansliet.

Frågan om medel för den upphandlade trafiken är något som regeringen bedömer i det årliga arbetet med statens budget.

Avslutningsvis: När det gäller frågan om regionala flygplatsers betydelse för Sveriges beredskap och totalförsvar vill jag peka på att sådana frågor även omfattas av det pågående uppdrag som regeringens särskilda utredare på flygplatsområdet har.

Fru talman! Svaret på frågan är att ansvaret i dag ligger på kommuner och regioner. Vill riksdagen ändra det kan riksdagen fatta beslut om det, men ansvaret ligger där ansvaret ligger.

Det ser olika ut i olika delar av landet, och antalet färdtjänsttillstånd har ökat på flera håll. Det var en synlig nedgång under och efter pandemin, då Trafikanalys gjorde rapporten som det hänvisas till. Mot bakgrund av det finns det anledning att granska detta igen.

Det är möjligtvis lätt att skylla på någon annan. Men kommuner styrs av politiskt tillsatta fullmäktigeförsamlingar. I Kronoberg, som ligger lite söder om ledamotens valkrets, har färdtjänsttillstånden per invånare minskat med över 16 procent. I Kronoberg är Socialdemokraterna med och styr. Där man kan ta ansvar borde man ta ansvar redan nu på regional nivå. Kristdemokraterna är med och styr i Örebro, där färdtjänsttillstånden per invånare har ökat med 24 procent.

Det handlar just om de skillnaderna och att antalet färdtjänsttillstånd har ökat från 2004 och framåt. Det ligger nu på samma nivå som före pandemin. Det gör att vi nu behöver ha ett mer gediget underlag för att kunna utkräva ansvar för att de som har synskada inte ska få beskedet att de inte har väsentliga svårigheter att förflytta sig på egen hand. Varför det är så i dag kan bara de ansvariga huvudmännen svara på.

Detta är en angelägen fråga för regeringen. Vi ser allvarligt på detta. Det är därför Transportstyrelsen har fått det här viktiga uppdraget.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Det som Transportstyrelsen nu ska titta på är skillnaderna i vilka kriterier som tillämpas vid tillståndsgivning. Det är mot bakgrund av att det har hänt en del sedan Trafikanalys lämnade sin rapport.

Jag redogjorde för några skillnader i landet där det har ökat på vissa håll och minskat på andra. Det är självklart viktigt att ansvar utkrävs där ansvaret ligger på den lokala och regionala nivån. Jag tror att det finns mycket att lära av de regioner där det har varit mer generöst.

Med det, fru talman, kan jag inte låta bli att gå tillbaka till det jag tidigare har sagt både en och två gånger i den här kammaren. Hur vissa huvudmän kan göra tolkningen att exempelvis personer med synskada inte skulle möta funktionshinder som innebär väsentliga svårigheter att förflytta sig på egen hand kan bara de ansvariga huvudmännen svara på.

Det som Transportstyrelsen nu har i uppdrag att utreda är kriterierna som tillämpas så att vi får ett bättre underlag för att utkräva ansvar av de myndigheter som har ansvaret och ett underlag för de åtgärder som behöver vidtas för att fler ska kunna få den färdtjänst som de rätteligen har rätt till.

Med det hänvisar jag till tidigare svar. Den här frågan diskuterade jag i kammaren så sent som för tio dagar sedan.

Fru talman! Först vill jag tacka både Azra Muranovic och Sanne Lennström för engagemanget. Jag ser allvarligt på utvecklingen i olika delar av landet.

Bakgrunden till det uppdrag som regeringen har beslutat att ge Transportstyrelsen handlar inte bara om att åren har gått, som ledamoten sa. En viktig omständighet är att Trafikanalys rapport gjordes under pandemin och presenterades kort därefter. Jag har tagit del av Trafikanalys egen statistik som kommit efter att man lämnat den rapport som ledamöterna hänvisar till. Där har jag noterat att antalet färdtjänsttillstånd per invånare 2024 var på ungefär samma nivå som före pandemin. Det skedde en synlig nedgång i antalet både tillstånd och färdtjänstresor under pandemin. Det går inte att utesluta att pandemin har haft en påverkan och effekt som förorsakat nedgången i landet. Därefter har tillstånden per invånare ökat på många håll.

Det är i beredningen av Trafikanalys rapport som vi har kunnat konstatera att det här skiljer sig åt mellan olika delar av landet. I Örebro län, där Kristdemokraterna är med och styr, har antalet färdtjänsttillstånd per invånare ökat med 24 procent jämfört med före pandemin. Samtidigt har färdtjänsttillstånden per invånare minskat med över 16 procent i Kronobergs län. Det är alltså uppenbart att det finns skillnader runt om i Sverige. Det är därför regeringen har gett Transportstyrelsen i uppdrag att utreda skillnaderna i vilka kriterier som tillämpas vid tillståndsgivning: för att det ska finnas underlag och stöd för kommuners och regioners analyser av hur de ska kunna ta fram bättre riktlinjer för beslut, så att alla som har rätt till färdtjänst också får det.

Fru talman! Precis som jag sa i mitt interpellationssvar finns det i dag ingenting i gällande lagstiftning som hindrar kommuner och regioner från att vara mer generösa i sin tillämpning. Azra Muranovic frågar hur länge det ska dröja. Svaret är att det inte behöver dröja längre än tills regionen eller kommunen fattar ett beslut om att vara mer generös. Den möjligheten finns redan i dag, och det är i huvudsak där ansvaret ligger. Men för att få ett bättre underlag och för att kartlägga hur skillnaderna ser ut i Sverige i dag har Transportstyrelsen fått det här mycket viktiga uppdraget.

Med det, fru talman, tror jag att jag också har svarat på några av Sanne Lennströms frågor.

Jag kan inte uttala mig gällande enskilda fall och berättelser om att personer inte fått färdtjänst fastän de har uppenbara problem att ta sig fram själva. Det är myndigheterna själva som får svara på frågor om de beslut de har fattat, som jag också sa i mitt interpellationssvar. Hur vissa ansvariga huvudmän kan göra tolkningen att exempelvis personer med synskada inte möter funktionshinder som innebär väsentliga svårigheter att förflytta sig på egen hand kan bara dessa huvudmän själva svara på. Jag är inte nöjd med situationen, men vi behöver ett bättre underlag som tydliggör skillnaderna i landet för att kunna vidta rätt åtgärder.

Fru talman! Den viktigaste åtgärden kan dock de lokala myndigheterna vidta själva redan i dag. Återigen: Det finns ingenting som hindrar en mer generös tillämpning. Jag kan tänka mig att detta föranleder frågor lokalt och regionalt i de olika delar av landet där tillstånden gått ned. Man kan säkert lära av exempelvis Örebro län, där färdtjänsttillstånden har ökat per invånare efter pandemin och framåt.

Fru talman! Azra Muranovic har frågat mig hur jag och regeringen motiverar behovet av en ny utredning när Trafikanalys redan har lämnat förslag om förtydligade kriterier. Hon har även frågat när jag och regeringen avser att presentera konkreta lagförslag baserade på de slutsatser som redan har redovisats samt hur jag och regeringen säkerställer att personer med omfattande synnedsättning inte drabbas av ojämlik och rättsosäker tillämpning av färdtjänstlagen under tiden.

Jag har tidigare besvarat frågor och interpellationer på samma tema. Så sent som den 20 mars besvarade jag en i princip likalydande fråga från en partikollega till Azra Muranovic i en interpellationsdebatt. Jag kan försäkra Azra Muranovic att frågan om färdtjänst är viktig för regeringen och att jag fortsätter att följa den noga.

Som jag har förklarat i tidigare svar till riksdagsledamöter utgör uppdraget till Transportstyrelsen ett viktigt underlag i den vidare beredningen av rapporten från Trafikanalys. Uppdraget har till syfte att identifiera skillnader i tillämpningen mellan de olika tillståndsgivarna.

Någon ändring i den ramlag, lagen (1997:736) om färdtjänst, som reglerar rätten till färdtjänst har inte skett. Ansvariga huvudmän, i form av kommuner eller regionala kollektivtrafikmyndigheter, bör själva svara på varför de gör tolkningen att exempelvis personer med omfattande synskada inte möter de funktionshinder som innebär att tillstånd till färdtjänst ska beviljas enligt färdtjänstlagen. Lagen ställer inte upp något hinder för en mer generös tillämpning än vad som förekommer på flera håll i landet.