Herr talman! Interpellationen har sin grund i ett besked som kom för några månader sedan, nämligen att fastighetsbolaget Kupolen i Perstorps kommun gick i konkurs.

Kupolen är den största fastighetsägaren i Perstorp med 450 lägenheter. Det är inte en liten mängd med tanke på att Perstorps kommun har sammanlagt lite över 7 000 invånare. Fastighetsbolaget i fråga har uppmärksammats i en rad granskningar i en rad olika medier. Det har skrivits om människor som har bott i undermåliga lägenheter.

Tidningen Hem & Hyra skrev så sent som i går om att bolaget kontaktat gode män runt om i landet för att jaga hyresgäster. Kraven för att få ett hyreskontrakt i delar av Kupolens bestånd i Perstorp har medvetet satts mycket lågt. Det har varit tydligt att man med undermåliga lägenheter har försökt att locka till sig människor som av olika anledningar inte har möjlighet att göra något annat än att tacka ja till den bostad som finns.

Det har vidare skrivits om att Migrationsverket har placerat människor i lägenheterna. Det är människor som befinner sig i en utsatt situation och som är glada att över huvud taget få tak över huvudet.

De människor som redan har bott i Kupolens bestånd, herr talman, har fått se sina bostäder bli alltmer undermåliga när underhållet inte har skötts. Det är minst sagt ett bekymmer, och jag har själv sett det på plats i Perstorp. Mögel i lägenheterna, balkonger som inte kan användas och trasiga fönster som inte byts ut är några exempel på hur bostäderna som människor tvingas leva i kan se ut.

Framtiden för hela fastighetsbeståndet i Perstorp är nu oviss, och ingen vet vad som kommer att hända med de 450 lägenheterna. Det finns en stor oro både bland dem som bor i lägenheterna och bland kommunledningen i Perstorp för att ett oseriöst fastighetsbolag som kanske bedriver en ännu sämre bostadspolitisk idé än vad Kupolen har gjort köper upp fastigheterna. I den bästa av världar hade en kapitalstark ägare gått in och köpt upp fastigheterna. Det hade kunnat leda till en upprustning och förhoppningsvis till att människor skulle få drägliga bostäder. Kommunstyrelsens ordförande Ronny Nilsson menar i artikeln i Hem & Hyra att så dock är osannolikt, och jag håller med honom.

Herr talman! Något som hade kunnat göra så att en ny oseriös köpare skulle motas i grind hade varit en kommunal förköpslag. Då skulle en kommun, som i Perstorps fall, kunna köpa upp fastigheterna eftersom det är så viktigt för Perstorps kommun. Det hade kunnat göra att alltför låga inkomstkrav, bostäder som förfaller och det fortsatta hänvisandet av människor till undermåliga lägenheter i Perstorp hade undvikits. Lägenheterna hade renoverats, och i de fall det inte hade gått hade de kanske rivits.

Herr talman! En förköpslag är inte en radikal ordning. Sverige har haft en kommunal förköpslag och skulle mycket väl kunna ha det igen. Utredningar har föreslagit det. Såvitt jag har kunnat utläsa det avvisar ministern tanken i sitt svar och går i stället igenom annan lagstiftning som han menar kan lösa situationen. Men ingen lagstiftning skulle stoppa en oseriös aktör från att köpa upp konkursboet och fortsätta med den djupt skadliga bostadsförmedling som har bedrivits i Perstorp.

Herr talman! Bostaden är en rättighet. Människor ska inte behöva leva i lägenheter där de är rädda för att gå ut på balkongen, där det blåser genom fönster som inte bytts ut eller där möglet kryper upp längs med badrumsväggarna.

Varför är ministern så avvisande till att gå vidare med frågan om en kommunal förköpslag, som till och med den utredning som den här regeringen har ändrat tilläggsdirektiven till har lagt fram förslag om?

Det är tydligt att oseriösa fastighetsägare finns på svensk bostadsmarknad och att det behövs kraftfulla verktyg för att komma till rätta med problemen. En kommunal förköpslag är ett sådant kraftfullt verktyg. Ska vi på riktigt bekämpa social dumpning och kunna bidra till att människor i landet får bättre bostäder behöver vi bättre verktyg. Med en kommunal förköpslag kan vi komma en bit på vägen mot att bekämpa den sociala dumpning som pågår i vårt land och ge människor bättre bostäder.

Herr talman! Jag kan som sagt inte uttala mig om förhållandena i det enskilda fallet, men när det gäller olika typer av fastigheter där det finns problem finns det alltså redan lagstöd för att ingripa, inte minst mot misskötta hyresfastigheter. Därför menar jag att det inte är relevant att ta upp de åtgärderna i en debatt som handlar om precis det Adrian Magnusson sa om att det ska finnas kraftfulla verktyg.

Nackdelen med det interpellanten lyfter fram är att en fastighet behöver komma ut på marknaden för att förköpslagstiftningen ska kunna tillämpas. Det som finns i jordabalken och i PBL, som jag redogjorde för, är ju verktyg som en kommun kan gå in med utan att en fastighet är till försäljning.

Det finns möjlighet till åtgärdsföreläggande i 12 kap. jordabalken. Det betyder i praktiken att hyresvärden kan åläggas att åtgärda brister i lägenheten. Det verktyget finns i lagstiftningen. Det finns också ett verktyg där hyresnämnden kan meddela upprustningsföreläggande enligt 18 § jordabalken. Det är alltså inte en fråga om mindre fel och brister utan ett mer grundläggande krav på att en lägenhet ska hålla en acceptabel standard vad gäller bland annat uppvärmning, tillgång till varmt och kallt vatten och möjlighet till matlagning.

När problem inte bara handlar om en enskild lägenhet utan om att en hel fastighet förvaltas dåligt finns särskilt lagstöd i bostadsförvaltningslagen. Det finns också möjlighet för hyresnämnden att gå in med ett förvaltningsföreläggande. Om ett sådant föreläggande inte bedöms räcka finns möjlighet att gå vidare till tvångsförvaltning.

Det finns dessutom möjlighet för kommunen att ytterst ta över en fastighet genom inlösen om läget är så allvarligt att inte ens tvångsförvaltning räcker. Som om det inte vore nog finns det också enligt expropriationslagen möjlighet att expropriera en fastighet. Det finns uttryckligt stöd för det när det handlar om grov vanvård.

Detta gäller alltså även om en fastighet inte finns ute på marknaden. Det ledamöterna lyfter fram är en lösning som innebär förköp. Alla de möjligheter jag räknade upp finns redan i dag. Det är därför relevant att ta upp dem, herr talman, i en sådan här debatt. Det finns också förelägganden enligt PBL.

Regeringen tittar på frågan om förköp. Vi har genom tilläggsdirektiv till den utredning som arbetar med detta riktat in detta mot den organiserade brottsligheten samt att ge möjligheter att stärka skyddet för det militära och civila försvarets intressen. Där finns förslag på en förköpslagstiftning för just de ändamålen, som bereds i Regeringskansliet.

Det finns ingen anledning att vänta med att använda de kraftfulla verktyg som finns i lagstiftningen och som alltså gäller även om en fastighet inte är till försäljning. Det är det ledamöterna missar i sitt resonemang. Med det sagt kan jag alltså inte uttala mig om förhållandet i det enskilda fallet. Det finns en generell verktygslåda som är kraftfull, precis som Adrian Magnusson efterlyste.

Herr talman! Tack, ministern, för svaret – även om det i det svar vi har fått uppenbarligen finns ett glapp mellan de verktyg som finns på papperet och den verklighet som människorna i Perstorp lever i.

Det är just detta som är kärnan. Vi vet att annan lagstiftning finns; ingripanden är möjliga. Men används de i den utsträckning som ministern hänvisar till? De befintliga systemen räcker tyvärr inte till i praktiken, särskilt inte i mindre kommuner med begränsade resurser och ett väldigt ensidigt fastighetsägande. Vi har ett problem i och med att ett bolag ägde så extremt många fastigheter i en liten kommun som Perstorp och svek de människor som bodde där.

Herr talman! Varken jag eller min kollega Adrian Magnusson försöker efterlysa några snabba, ogenomtänkta förslag eller reformer. Vi efterlyser en vilja att pröva nya vägar, i det här fallet att regeringen skulle kunna tänka sig att presentera en ny förköpslag för att hjälpa just mindre kommuner runt om i hela landet. Det handlar om att titta på hur vi kan stärka kommuners möjligheter att agera och att ta små kommuners verklighet på allvar.

Jag tror att det är detta det kokar ned till. Här finns inte alternativen, och kommuner måste kunna ta sitt ansvar och hjälpa sina medborgare. Perstorp förtjänar det, liksom alla de människor som har blivit drabbade, inte bara i Perstorp utan människor i samma situation runt om i hela vårt land. Där har politiken ett ansvar, och en förköpslag skulle kunna göra skillnad.

Herr talman! Då hoppas jag att statsrådet när vi lämnar den här debatten kommer att gå ut och säga till landets kommuner: Ni behöver ta krafttag mot denna typ av fastighetsaktörer, som finns runt om i landet. Ni behöver se till att tvångsförvalta de här fastigheterna, om så behövs. Ni behöver se till att göra inskränkningar i den privata äganderätten, för det är viktigare att vi bekämpar social dumpning och att människor har rätt till en bostad än att ni värnar den privata äganderätten till vilket pris som helst.

Jag hoppas att statsrådet går ut härifrån i dag och meddelar att detta är regeringens linje: Vi ska göra ingrepp. Vi ska vara redo att agera mot den här typen av fastighetsaktörer. Vi förväntar oss att ni gör det – borgerliga, socialdemokratiska och sverigedemokratiska kommunalråd runt om i landet. Vi förväntar oss att ni agerar när ni ser att den här typen av social dumpning förekommer och att fastigheter står och förfaller och att ni inte låter dessa fastighetsaktörer komma undan.

Detta är vad jag hoppas att ministern kommer att göra efter den här debatten, och jag hoppas att det kommer att vara det tydliga budskapet från regeringen.

Jag hoppas också att regeringen i sin retorik efter den här debatten kommer att vara tydlig med att social dumpning är ett problem i Sverige. Det är ett problem att människor i någon mening placeras i vissa kommuner, att människor uppmanas att flytta till vissa kommuner och att vissa kommuner helt enkelt säger till människor att vi kan betala en del av hyran för den som flyttar till Perstorp, eller vad det nu kan vara för kommun.

Jag hoppas att regeringen är mycket tydligare i sin retorik efter den här debatten: Vi kan inte låta den privata äganderätten vara okränkbar. Vi måste se till att människor har bra bostäder och att social dumpning bekämpas med kraft och tydlighet. Social dumpning är ett problem i det här landet.

(Applåder)