Andreas Carlson

Fru talman! Jag vill tacka Markus Kallifatides för ett omfattande utbyte under den här mandatperioden.

Jag kan också konstatera att det nu, med 33 dagar kvar till valet, är väldigt otydligt vad Socialdemokraterna avser att göra när det gäller Attefallshusen. Exakt vad vi kommer att göra efter valet kommer jag inte att ge svar på nu, säger Markus Kallifatides.

Jag har pekat på att det som Socialdemokraterna går fram med innebär att man skulle återinföra bygglovsplikt. Det gäller alltså inte bara bygganmälan, som vi har tagit bort, utan man vill återinföra bygglovsplikt. Det var ju det utredningen kom fram till i det förslag som vi avfärdade. Vi sa: Vi kan inte återinföra bygglovsplikten, så vi tar i stället bort bygganmälan.

Mellanläget med bygganmälan var inte förenligt med EU-rätten. Trots det vidhåller Socialdemokraterna att man ska ta ifrån villaägarna den frihet som de åtnjuter. Kallifatides säger här i kammaren 33 dagar före valet att man inte kommer att ge något svar nu på vad man kommer att göra med denna frihet.

Men vi vet att den friheten kommer att försvinna, fru talman, eftersom den är oförenlig med EU-rätten. Det förslag som Socialdemokraterna har lagt på bordet är inte förenligt med EU-rätten. Då kommer det att bli så att man som privatperson ska stå med mössan i hand och knacka på hos kommunkontoret och be om lov att få bygga ett Attefallshus. Man ska också betala bygglovsavgift för detta.

Det här är socialdemokratisk politik, som skulle rulla tillbaka de frihetsreformer som regeringen har genomfört. Det handlar om totalt 40 olika åtgärder som förenklar för villaägare. Vilka fler åtgärder är det som Socialdemokraterna kommer att rulla tillbaka utöver att man kommer att återinföra bygglovsplikt på Attefallshus? Tanken på det gör mig orolig.

Mitt erbjudande, och regeringens erbjudande, är att inte chansa med den frihet som många villaägare har fått under den här mandatperioden. Rösta på Kristdemokraterna eller ett annat Tidöparti så att man vet vad man får!

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Till Markus Kallifatides försvar vill jag säga att jag tror att tv-programmet heter så. Jag vet inte hur det fungerar när man ska citera ett tv-program i kammaren som innehåller en svordom, men jag noterar det. Man kanske får censurera SVT i kammaren. Jag vet inte, Markus Kallifatides och fru talman, hur vi ska hantera det. Jag kommer för säkerhets skull inte att nämna tv-programmets namn i debatten.

Jag kan inte låta bli att gå tillbaka till påståendet att Försvarsmakten har avfärdat Bromma flygplats som viktig så enkelt som Markus Kallifatides gav uttryck för. Tvärtom framhåller Försvarsmakten att Bromma flygplats behöver analyseras ytterligare utifrån totalförsvarets behov. Det är också det regeringen har gjort genom att utse Anders Flanking till utredare för att se över flygplatsnätet, infrastrukturen och rådigheten över flygplatserna i stort men förstås också Bromma flygplats.

Det vore direkt oklokt i det här läget att säga att vi inte längre behöver Bromma flygplats i Sverige. Vi kan komma på om några år att det hade varit bra att ha den kvar, men då kanske vi har avvecklat den. Då tror jag inte att byggandet har kommit igång, för det kommer att ta ganska lång tid, fru talman, att sanera mark och annat. Med tanke på den rådande omständigheten tror jag att det är klokt att ha is i magen och inte använda en beredskapsflygplats som slagträ i en politisk debatt. Det finns mycket annat att debattera, och det tänkte jag göra, fru talman.

I den ganska omfattande interpellation som ledamoten har ställt pekar ledamoten ut ett antal områden där Socialdemokraterna har problematiserat och motsatt sig regeringens politik. Det handlar bland annat om borttagandet av såväl bygglovsplikt som anmälningsplikt i samband med viss byggnation. Markus Kallifatides skriver också att det handlar om lägre krav på tillgänglighet när man bygger studentbostäder samt om omvandling av lokaler till bostäder. Jag vill uppehålla mig vid dessa tre saker.

Jag tycker att det vore väldigt bra, fru talman, om Socialdemokraterna ville vara tydliga med att de vill återinföra bygglovsplikt för attefallshus, för det är vad det handlar om. Det gick inte att ha kvar den situation vi hade med anmälningsplikt, och vi valde då att inte införa bygglov utan ta bort anmälningsplikten. Det är väl belagt att det inte gick att ha den situationen där man behövde skicka in en bygganmälan, utan antingen fick man ta bort det helt eller återinföra bygglov.

Med Socialdemokraternas politik blir det återigen bygglovskrav för attefallshus. Är det verkligen det besked som Markus Kallifatides vill ge alla dem som har sett denna reform som en mycket positiv frihetsreform som ger dem lite större frihet på sin egen mark?

När det gäller lägre krav på tillgänglighet i samband med uppförande av studentbostäder är det förvånande att Socialdemokraterna motsätter sig detta när man också lyfter fram att det är 200 000 unga som ofrivilligt bor hemma.

Vi har tittat på det projekt som var först ut i Sverige med att tillämpa de nya byggreglerna. Där byggdes 75 fler studentlägenheter tack vare regeringens reformarbete. Om man skulle ha gjort på samma sätt som man gjorde på Chalmers studenthem de senaste fem åren, när det har varit lågkonjunktur under en stor del av tiden, hade det byggts 1 500 fler studentlägenheter i Sverige. Varför ska dessa 1 500 studenter inte kunna flytta in i nya studentbostäder? Varför motsätter sig Socialdemokraterna en sådan viktig politik?

Det handlar även om omvandling av lokaler till bostäder. Varför ska vi inte nyttja kontor och lokaler som står tomma bättre så att vi kan få fler bostäder i det befintliga beståndet? Det, fru talman, är frågor som jag vill ställa till Markus Kallifatides.

Fru talman! Markus Kallifatides ställer många frågor i denna debatt, men frågorna är fler än dem Kallifatides tar upp här i kammaren.

Ledamoten vet mycket väl att det är långa ledtider i byggande. Vi hade en period när Socialdemokraterna tillsammans med Miljöpartiet ansvarade för bostadspolitiken. Då var det fler bostadsministrar än bostadspolitiska reformer. Man tappade åtta år av möjlighet ett göra de förändringar vi har gjort och påbörjat i hög hastighet för att ta tag i de strukturella hinder som påverkar bostadsbyggande oavsett om det är hög- eller lågkonjunktur.

Inte under ett enda av de åtta år Socialdemokraterna satt vid makten nådde byggandet upp i det antal bostäder Boverket då bedömde behövde byggas. Då var det högkonjunktur och nästan gratis att låna; det var till och med minusränta under vissa perioder.

Trots att vi nyss har kommit ur ett läge med hög inflation och fortfarande har en lågkonjunktur som har bitit sig fast, inte minst mot bakgrund av oron i omvärlden, får man som ledamot givetvis ha högre förväntningar på vår regering än på sin egen. Det ska inte jag förbjuda. Men lite självrannsakan hade varit på sin plats.

När det gäller det investeringsstöd som Markus Kallifatides tog upp utvärderade inte heller Socialdemokraterna sin egen reform, men när exempelvis Hyresgästföreningen och andra har utvärderat den har man sett att det handlar om mångmiljardbelopp som betalades ut i stöd till bostäder som hade byggts ändå. Vi ser i dag konsekvenserna av detta på många olika platser i Sverige, där lägenheter med hög hyra står tomma eftersom det styrdes mot byggande av små lägenheter. Samtidigt vet vi, fru talman, att sju av tio i Sverige vill bo i småhus.

Markus Kallifatides talade om trångbodda barnfamiljer. Det är klart att det hade varit lättare för dem att komma ut på bostadsmarknaden och förverkliga sin boendedröm om man redan för tio till tolv år sedan hade gått fram med det som vi nu har fått på plats, nämligen en modell med hyrköp. Det fungerar i Norge och andra länder. Då kan familjerna få foten över tröskeln och förverkliga sin dröm samtidigt som de successivt betalar av på en egen insats för att sedan köpa loss huset. Det är sådana reformer vi har genomfört under vår mandatperiod. Det är klart att det hade varit klokare om det hade varit på plats tidigare.

Markus Kallifatides tog också upp Bromma flygplats. Det finns ganska många andra platser i Stockholm där det nu finns möjlighet att bygga. Att avveckla en fullt fungerande beredskapsflygplats i ett krisläge där vi har krig runt knuten i Europa, där vi vet att sjuktransporterna är beroende av fungerande infrastruktur och där ett ambulansflyg som landar på Bromma flygplats kan välja att åka till tre olika sjukhus i Stockholmsområdet beroende på hur trafiksituationen ser ut är faktiskt att riskera sjukvårdens kapacitet och ytterst människoliv.

Det är också så att hela luftrumsövervakningen över Stockholm sköts och kontrolleras från Bromma flygplats. Det går inte att flytta det till Arlanda, och det finns inga svar på hur man skulle göra i stället. Att i det här läget, med säkerhetspolitiskt allvar och krig i Europas närområde, avveckla en sådan verksamhet vore direkt oansvarigt, och jag är förvånad över att Markus Kallifatides vidhåller den uppfattningen.

Fru talman! Markus Kallifatides har frågat mig vilken samlad bedömning jag gör av regeringens bostadspolitiska resultat när det gäller en fungerande bostadsförsörjning nu när mandatperioden går mot sitt slut och om jag anser att regeringen har levererat en bostadspolitik som stått i proportion till behovet av bostäder och till den nedgång som drabbat byggbranschen. Han har också frågat mig vilka åtgärder jag har vidtagit för att möta det kraftiga fallet i bostadsbyggandet och vilken effekt dessa åtgärder har fått när det gäller att upprätthålla nyproduktionen. Slutligen har Markus Kallifatides frågat mig vad skälen är till att vissa av regeringens egna bostadspolitiska initiativ har dröjt och vilka slutsatser jag drar av den kritik som har framförts mot regeringens förslag.

Ett av regeringens mål för bostadspolitiken är en långsiktigt väl fungerande bostadsmarknad där efterfrågan möter ett utbud av bostäder som svarar mot behoven.

Vad gäller de åtgärder regeringen har vidtagit hittills vill jag understryka att vi har gjort ett stort antal insatser för att förbättra förutsättningarna för bostadsbyggandet. Vi har särskilt inriktat arbetet på att åtgärda de strukturella hinder som oavsett konjunktur präglat bygg- och bostadsmarknaden så att Sverige ska stå bättre rustat långsiktigt och när konjunkturen vänder.

Bostadsbyggandet behöver öka, men det befintliga beståndet behöver samtidigt användas mer effektivt – något som vi har arbetat för genom bland annat den treåriga satsningen på en planeringsstimulans till kommuner som antar detaljplaner för omvandling av lokaler till bostäder.

I syfte att förbättra förutsättningarna för bostadsbyggandet har regeringen genomfört regelförenklingar och lättnader i byggkraven för bostäder. Under mandatperioden har vi bland annat, som Markus Kallifatides nämner, gjort lättnader i regelverket för studentbostäder och vid ändring av byggnad.

I december förra året trädde den största bygglovsreformen på 15 år i kraft. Betydande förenklingar i lovregelverket har gjorts i syfte att minska den administrativa bördan, underlätta byggande och ge den enskilda fastighetsägaren större frihet.

En rad åtgärder för ökat småhusbyggande har genomförts. Regeringen har genomfört en treårig satsning på en planeringsstimulans till kommuner för att anta detaljplaner som möjliggör nya områden för småhusbebyggelse. Stödet höjdes förra året och har visat sig mycket populärt hos kommunerna; det var översökt i fjol och är det även i år. Vi har tillsatt en egnahemskommissionär, Stefan Attefall, som har i uppdrag att verka för en ny egnahemsrörelse och nya trädgårdsstäder. Han har också ett brett uppdrag att verka för en större andel småhus inom ramen för nyproduktionen av bostäder.

Boverket fick i maj 2025 i uppdrag av regeringen att ta fram förslag om hur typgodkännande av småhus kan genomföras för att förverkliga idén om det så kallade Sverigehuset. Myndigheten har i sin redovisning av uppdraget bland annat föreslagit att fristående enbostadshus avsedda för permanent bruk och med en byggnadsarea upp till 120 kvadratmeter och en taknockshöjd upp till 5,5 meter ska kunna undantas från kravet på bygglov liksom att det ska bli möjligt att typgodkänna ett hus i sin helhet. Typgodkända småhus kan göra byggprocessen billigare, enklare, snabbare och mer förutsägbar, vilket kan underlätta för fler att förverkliga drömmen om ett eget hus. Boverkets rapport kommer nu att remitteras.

Långt över hälften av hushållen i Sverige vill bo i småhus. När fler kan förverkliga denna boendedröm möjliggörs naturliga flyttkedjor som kan frigöra hyreslägenheter till mer överkomliga priser i det befintliga beståndet.

Regeringen har också vidtagit åtgärder för att förbättra hushållens förutsättningar att efterfråga bostäder som motsvarar deras behov. Vi har bland annat höjt de övre bostadskostnadsgränserna för barnfamiljer inom bostadsbidraget och gjort kommunerna skyldiga att erbjuda hyresgarantier under vissa omständigheter. Vi har även initierat lagändringar som innebär ett höjt bolånetak och ett slopat skärpt amorteringskrav, vilket kan sänka trösklarna till såväl bostadsrätt som eget ägt småhus. Vi har även tagit fram en ny lag om hyrköp av bostad, som har beslutats av riksdagen. Den innebär att fler kan få möjlighet att ta steget till det ägda boendet, inte bara de som redan har kapital.

Regeringen har vidare arbetat för en bättre fungerande hyresmarknad som kan öka tillgången till bostäder. Det handlar om förbättringar av modellen med presumtionshyra i syfte att underlätta nybyggnation av hyresbostäder liksom om en ny privatuthyrningslag, utökade möjligheter till andrahandsuthyrning av bostadsrätter och ändrade regler för blockhyra av företags- och delningsbostäder.

Regeringen och jag bedömer att de åtgärder som har vidtagits väsentligt förbättrar förutsättningarna för bostadsbyggande och att åtgärderna utgör viktiga steg för att möta behovet av bostäder. Regeringen har påbörjat ett omfattande reformarbete som spänner över mer än en mandatperiod.

Herr talman! Nej, vi gör inga avsteg från fyrstegsprincipen. Däremot förstärker vi den. Jag hoppas att det vi lärt oss från den här processen och en del andra åtgärder i den nationella planen där vi omprövat och lyft ut en del objekt kan göra att det blir en betydligt bättre planeringsprocess framöver, så att det inte bara handlar om mer pengar till infrastruktur utan också om att få ut mer infrastruktur för pengarna.

Jag har redogjort för hur tusentals människor kan behålla sina pendlingsmöjligheter med regeringens beslut. Jag har lyft fram att restiden mellan Jönköping och Värnamo kommer att komma ned mot de 50 minuter som man tidigt låste sig vid och inte såg några alternativ till, vilket har kritiserats av remissinstanser.

Jag har även lyft fram näringslivets syn på detta, som tillsammans med andra omständigheter har gjort att godset i dag kommer att gå andra vägar. Det som låg på bordet när man fattade beslut om inriktningen för drygt tio år sedan har förändrats, och då måste man också kunna göra ändringar i planeringsprocessen.

Jag noterar att Carina Ödebrink inte vill lyfta fram ett enskilt företag. Vi har dock tagit del av samtliga remissvar – det är väldigt många som har skrivit synpunkter på förslaget. Kabe AB i Tenhult skriver: ”Efter att ha analyserat såväl tidigare utredningar samt låtit järnvägsingenjörer utföra nya utredningar konstaterar vi att nybyggnationen mellan Byarum och Tenhult inte bara är samhällsekonomiskt tveksam, utan direkt negativ för regionens pendling samt för Tenhults framtida utveckling och vår framtida lokalisering i regionen.”

Jag tycker att vi har en fin ordning i Sverige där alla kan komma in med remissvar och göra sin röst hörd. Jag vill inte förminska det. Bieffekten att ett stort svenskt företag kan fortsätta sin verksamhet på grund av att regeringen värnar skattebetalarnas pengar och pendlingsmöjligheter är inget som vi ser som något negativt.

Jag vill också tacka för debatten.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! Uppgifterna om medel bygger på beräkningar från tidigare upprustningsåtgärder. Det blir också möjligt för Trafikverket att vidta ytterligare åtgärder med trimningsmedel. Så arbetar man till exempel på Malmbanan. Där kombinerar man namngivna objekt med reinvesteringar, trimningar och åtgärder för underhåll, det vill säga vidmakthållande. Det ligger nu på Trafikverket att ta fram uppdraget att upprusta den befintliga sträckan så effektivt som möjligt. Det andra alternativ som KTH talar om i sitt svar är upprustningsalternativet, och det är det som vi nu går fram med.

Jag hade räknat med att få höra många argument i den här debatten, men det var lite förvånande att höra om fyrstegsprincipen, herr talman. Den första principen eller det första trappsteget i fyrstegsprincipen är ”tänk om”. Detta ska alltid tillämpas när man närmar sig en ny fråga och stora belopp ska investeras i infrastruktur.

Det andra steget är ”optimera”. Det tredje steget är ”bygg om”, det vill säga en begränsad ombyggnation av befintlig infrastruktur. Det kan vara trimningsåtgärder, bärighetsåtgärder, uppställningsspår eller plattformsförlängningar för att optimera befintlig infrastruktur. Först på fjärde trappsteget finns punkten ”bygg nytt”.

Carina Ödebrink sa att regeringen inte har tillämpat fyrstegsprincipen. Jag menar att det är precis tvärtom. Det är det vi har gjort. För det första har vi tänkt om. Jag noterar att ledamoten inte har gjort det. Vi har fastställt besluten av en anledning. Det finns en anledning till att det är regeringen som utifrån de givna ramar som riksdagen beslutar om fattar beslut om att fastställa objekt.

Det verkar som att Carina Ödebrink hellre hade velat att Trafikverket bara hade fått jobba på och fastställa detta själva. Vi menar att det är helt i sin ordning att regeringen tillämpar fyrstegsprincipen i och inför fastställelsebeslut och att man även där kan tänka om.

Det som inte framkom i ledamotens resonemang var hur många som skulle förlora pendlingsmöjligheter om man inte hade tänkt om. Det handlar om ungefär 15 000 personer söder om Jönköping som hade blivit av med pendlingsmöjligheter. Det hade funnits färre stationer och färre pendlingsmöjligheter, men det hade också skapat nya problem. Inte minst i KTH:s och andras remissvar lyfts fram att den anslutande Jönköpingsbanan hade nått sitt kapacitetstak. Det finns inga åtgärder för att möta detta med Byraum–Tenhult.

Det finns definitivt brister i den process som har varit, och kostnaderna har stuckit iväg. Även om man har jobbat med en fråga länge, vilket jag vet att ledamoten har gjort i det här fallet, måste man vara beredd att titta på de nya förutsättningarna, värna skattebetalarnas pengar och fatta beslut som säkrar pendlingsmöjligheter för många tusen personer.

På så sätt kan man få ned restiden mellan Jönköping och Värnamo mot 50 minuter utan att göra de ingrepp som bland annat husvagnstillverkaren Kabe AB har sagt skulle påverka deras verksamhet i betydande utsträckning. Med det här beslutet har vi säkrat att de inte behöver flytta eller dra ned på sin verksamhet. Det är en positiv bieffekt av att regeringen nu värnar skattebetalarnas pengar.

Herr talman! Först och främst: När det kommer till planeringsprocessen och att detta skulle ha avvikit från det normala är det viktigt att understryka att det är regeringen som har styrt upp arbetet med byggstartsprocesserna.

Det är detta jag tror att Carina Ödebrink hänvisar till. Om något har stuckit iväg i kostnad har regeringen under mandatperioden vid flera tillfällen, herr talman, skickat det tillbaka till Trafikverket. Det riktmärke vi har haft är att om något har gått över 10 procent i kostnad har det gått tillbaka till ritbordet innan regeringen är beredd att fatta byggstartsbeslut.

Detta har blivit betydligt tydligare under den här mandatperioden. Men lika tydligt är egentligen planeringsprocessverktyget från början, nämligen att man först utreder kostnaderna, tittar igenom objekt och bedömer om de kostnader som föreligger är i paritet med de nyttor som förverkligas med en investering.

I objektet Byarum–Tenhult är det inte bara 10 procents kostnadsökning från det att objektet kom med första gången för att utredas. Det är en kostnadsökning med 97 procent, herr talman. Då måste en regering vara beredd att lyssna på de remissinstanser som har gett synpunkter på Trafikverkets förslag och att ompröva objekt, oavsett hur länge man har arbetat med utredningen.

Jag förstår att detta är en nyhet för Socialdemokraterna, för så har man inte arbetat tidigare. Man hade principen ”lagt kort ligger” – om något bara har kommit med ska det ligga kvar oavsett kostnad.

Detta är en av de stora bristerna med den planeringsprocess som har utvecklats över tid. Det har gjort att pengarna inte räcker till alla de behov som finns.

Regeringen har därför på ett antal olika områden gjort omprioriteringar. En av dem som har varit lättast att göra gäller det objekt som vi nu diskuterar eftersom det kom ny information och nya fakta i målet inför att regeringen skulle fatta beslut.

Ledamoten frågar vilka remissinstanser det handlar om. En av dem är KTH, som har lämnat en remissynpunkt på Trafikverkets förslag. Man lyfter i sitt remissvar fram en stor oro kring just det här objektet. Man lyfter fram att man tidigt, redan 2015, låste sig vid restidsmålet på 50 minuter mellan Värnamo och Jönköping. Man skriver att det framstår som att Trafikverket har tagit restidsmålet 50 minuter Värnamo–Jönköping för givet och därmed valt bort andra alternativ än via ny linje redan i åtgärdsvalsstudien 2015.

I remissvaret står det också att beslutet att välja bort upprustningsalternativet, alltså att behålla befintlig järnväg som går genom Tabergsdalen söder om Jönköping där många i dag pendlar, kan handla om ett fel i tidigt planeringsskede.

Det blir lite märkligt att ett fel tidigt i planeringsskedet skulle leda till att man inte kan fatta ett beslut sent i planeringsskedet, oavsett när man upptäcker felet eller ser att ny information har kommit i målet. Det blir lite märkligt att man inte kan värna skattebetalarnas pengar och se till att ha kvar pendlingsmöjligheter för tusentals boende i Tabergsdalen.

Med den halva miljard som regeringen lägger på upprustningsalternativet kommer restiden mellan Värnamo och Jönköping att komma närmare 50 minuter än man först trodde. Det blir lite märkligt att inte kunna ta in ny kunskap och faktiskt ändra sig. Det har regeringen gjort.

Herr talman! Carina Ödebrink har ställt fyra frågor till mig som handlar om regeringens beslut att fastställa den nationella trafikslagsövergripande planen för transportinfrastrukturen för perioden 2026–2037 och vad det beslutet innebär för järnvägar i Jönköpings län.

En väl fungerande transportinfrastruktur är avgörande för att hela Sverige ska fungera, och regeringen har gjort en historiskt stor satsning på infrastruktur. Ett trafikslagsövergripande perspektiv behövs för ett väl fungerande, långsiktigt hållbart och tillförlitligt transportsystem. Det inkluderar alla trafikslag, såväl väg- och järnvägstrafik som sjö- och luftfart. De olika trafikslagen ska inte ställas emot varandra – tvärtom kompletterar de varandra. Det är så ökad effektivitet i transportsystemet uppnås och de transportpolitiska målen uppfylls.

Regeringen har genom sitt beslut att fastställa planen lagt till objektet riksväg 40 Jönköping–Ulricehamn för att stärka tillgängligheten i stråket Jönköping–Göteborg. Därmed byggs hela den kvarvarande vägsträckan mellan Stockholm och Göteborg ut till två-plus-två-väg inklusive trafikplatser under planperioden. I Trafikverkets förslag till plan ingick objektet riksväg 26 Mullsjö–Slättäng, delen Mullsjö–Mon. För att ytterligare förbättra framkomligheten och öka trafiksäkerheten i såväl det öst-västliga som det nord-sydliga stråket beslutade regeringen att lägga till delen Mon–Slättäng så att hela sträckan Mullsjö–Slättäng kan byggas ut i sin helhet under planperioden.

Dessa åtgärder sammantagna och tillsammans med andra åtgärder i planen, exempelvis riksväg 26/40 trafikplats Hedenstorp och E4 trafikplats Ekhagen samt tidigare i planen inlagda objekt förbättrar framkomligheten och ökar säkerheten i såväl det öst-västliga som det nord-sydliga stråket.

I linje med regeringens vilja att vårda befintlig infrastruktur har medel fördelats till den existerande banan Vaggeryd–Jönköping för elektrifiering och viss upprustning. Därmed har ny järnväg på sträckan Byarum–Tenhult utgått. Den justering som regeringen gör, det vill säga att delen ny järnväg Byarum–Tenhult utgår, ligger i linje med regeringens ambition att ta hand om den infrastruktur vi har och utveckla funktionen i befintlig infrastruktur. Det innebär en besparing på 2,7 miljarder kronor samtidigt som befintlig bana i Tabergsdalen behålls, vilket innebär restidsvinster för de boende där jämfört med att riva de spåren.

Regeringens beslut om den nya nationella planen innebär sammantaget både utökade ekonomiska ramar för vidmakthållande och för utveckling av transportinfrastrukturen. Förutsättningarna för resor till arbete och utbildning samt näringslivets transporter har prioriterats vid nyinvesteringar i vägar och järnvägar. Det gynnar företagens konkurrenskraft och kompetensförsörjning.

Herr talman! Jag tackar hellre Inga-Lill Sjöblom en gång för mycket än en gång för lite. Tack för engagemanget! Tack för tiden i trafikutskottet och för samarbetet under mandatperioden!

Jag tycker att det här är en angelägen fråga. Att arbetet behöver fortsätta är helt rätt ansats. Oavsett politisk nivå och politisk färg är det angeläget att hitta en god balans där man drar nytta av detta fordon men kanske framför allt – mot bakgrund av den mycket dystra olycksfallsstatistiken – tar ansvar för att minska olyckorna och stärka trafiksäkerheten.

Herr talman! Jag har i den här interpellationsdebatten lyft fram vilka åtgärder som regeringen nu tittar på och är beredd att vidta. Vi ser fram emot att återkomma. Jag ser också fram emot att man ska kunna dra lärdom av de erfarenheter som gjorts i Sveriges kommuner, som har hanterat det här på olika sätt under åren. I vissa delar går det i rätt riktning, men den övergripande bilden är att det går i fel riktning, inte minst mot bakgrund av den olycksfallsstatistik som Inga-Lill Sjöblom lyfter fram. Det är därför det här är en angelägen fråga.

Återigen: Det är förstås viktigt att det tas ett politiskt ansvar, och det skjuter vi inte ifrån oss. Men alla andra har också ett ansvar. För att möta situationen, minska antalet olyckor och stärka trafiksäkerheten är det viktigt att man redan nu i sommar följer de regler som finns. Föräldrar behöver ta ansvar och ha koll på vad det är de har köpt hem till sina barn. Det är noga att det inte används på ett felaktigt sätt, så det behöver följas upp. Det finns risker för det egna barnet men också för många andra. Därför är detta angeläget, och jag vill tacka för debatten.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! Jag tackar för de olika inläggen, som jag i allt väsentligt instämmer i. Som Inga-Lill Sjöblom understryker får de här fordonen inte framföras på trottoar. Likväl blir det skador till följd av att man inte följer de regler som redan finns.

Därför är det i en sådan här debatt angeläget att tala om ytterligare åtgärder. Jag har pekat på en rad åtgärder som regeringen nu analyserar. Inte minst handlar det om nordiska erfarenheter.

Samtidigt behöver man fokusera på beteendet. Enskilda personer och föräldrar behöver ta ansvar och se till att de regler som finns följs. Det är inte bara en fråga om hur man beter sig, uppför sig och sköter sig i största allmänhet – det handlar ju om skador. Ytterst är det människors liv som riskeras.

Herr talman! När jag listade ett antal olika trafiksäkerhetshöjande åtgärder var det tänkt att utgöra ett svar på ledamotens fjärde fråga i interpellationen, där Inga-Lill Sjöblom skriver om att ”möta nya trafiksäkerhetsutmaningar, såsom den snabba ökningen av olyckor med elsparkcyklar”. Jag betonar ordet ”såsom” – jag valde att svara på frågan lite bredare, precis som den var formulerad. Det var det som var tanken. Det är inte så att jag tror att alla de här åtgärderna är direkt tillämpbara för elsparkcyklar. Men jag har, herr talman, i ganska många interpellationsdebatter här i kammaren försökt göra det till en hederssak att svara på frågorna som ställs, och det var det som var avsikten i den delen.

När det gäller ytterligare åtgärder handlar det delvis om de elsparkcyklar som hyrs ut. Det tas olika initiativ, även på kommunal nivå. Vi har skärpt de åtgärder som kan vidtas avseende parkering. Det är lätt att glömma, men för ett antal år sedan var situationen sådan att den här typen av elsparkcyklar låg lite överallt huller om buller, vilket skapade trafiksäkerhetsproblem och framkomlighetsproblem. Det har i stora delar blivit bättre efter att åtgärder vidtagits mot de problem som fanns då.

Jag har nämnt det som vi fått information om från våra nordiska grannländer. Norge har en 12-årsgräns, men för två veckor sedan fick jag information om att det pågår arbete för att höja den. Danmark och Finland har 15-årsgränser. Sverige följer det arbetet och har ett pågående arbete för att se vilka åtgärder som nu behöver vidtas mot bakgrund av den dystra olycksfallsstatistiken, vilken likväl inte rymmer alla skador, som Inga-Lill Sjöblom är inne på.

Det kommer alltså att krävas ytterligare åtgärder, och regeringen är öppen för att vidta sådana. Här finns det en bred samsyn. Jag vill tacka för att frågan tas upp för debatt i kammaren. Det här är förstås ett viktigt arbete för lagstiftare och andra politiker.

Lika viktigt är det att man följer de regler som finns, att man för samtal, kanske nu under sommaren, och att man tar ansvar. Det ansvar som alla föräldrar har försvinner inte bara för att vi har en politisk debatt om frågan. Det här är inte bara en politisk fråga, utan den behöver diskuteras i familjer vid köksbord. De flesta som skadas är unga som är ovana vid trafik. Därför är det viktigt att vara medveten om de risker som finns med elsparkcyklar.

Herr talman! Jag tackar Inga-Lill Sjöblom för interpellationen och båda ledamöterna för engagemanget i frågan.

Precis som Carina Ödebrink är inne på är elsparkcyklarna ett värdefullt tillskott, och det kan finnas stora nyttor med detta fordon. Men de måste givetvis framföras på ett ordnat och trafiksäkert sätt. Här är vi helt överens.

Regeringen har vidtagit fler åtgärder under mandatperioden, och det påbörjades även åtgärder under förra mandatperioden då den tidigare regeringen gav uppdrag. Som jag sa i mitt inledande svar har vi infört en trafikförsäkringsplikt för elsparkcyklar. Även frågan om kommuner och parkering har hanterats.

Det är dock uppenbart att mer behöver göras. Därför tog jag för två veckor sedan initiativ till ett utbyte med mina nordiska kollegor när vi träffades i samband med EU-mötet i Luxemburg. Denna fråga har stått på agendan tidigare, men jag såg det som angeläget att ta upp det igen, inte minst mot bakgrund av den statistik som kom för bara några veckor sedan.

Det går inte att jämföra statistik rakt av mellan de nordiska länderna, men mina nordiska kollegor var tydliga med att åldersgräns och promillegräns tillsammans med klassificering och krav på effekt är viktiga åtgärder för att hantera mer eller mindre samma problem som vi har sett här i Sverige. Därför bereds dessa iakttagelser tillsammans med Trafikanalys rapport i det fortsatta arbetet, och regeringen avser att återkomma.

Iakttagelserna av beteendet är också mycket viktiga. Dagens lagstiftning måste följas, exempelvis att inte skjutsa, att bära hjälm och att se till att dessa fordon inte kan köras för fort. I helgen talade jag med en polis som berättade att man hade gripit en 14åring som hade framfört en elsparkcykel i 70 kilometer i timmen. När man kom hem med barnet till föräldrarna blev de väldigt upprörda och sa: Han hade lovat att inte köra fortare än 20 kilometer i timmen. Det finns alltså en aningslöshet. Jag menar inte att detta exempel representerar alla föräldrar och familjer, men det finns ett tydligt föräldraansvar att se till att de produkter man beställer hem också följer kraven.

Det här är en del i Trafikanalys rapport som vi också bereder. Informationen från återförsäljarna är ofta bristfällig och snårig, och det kan vara svårt att veta vad man har beställt hem. Men när man ser att fordonet går betydligt fortare än det borde måste man ta ansvar och använda den kunskap och det sunda förnuft man har så att man inte bidrar till problemet.

Vi ska förstås också titta på om ytterligare regler och åtgärder kan göra användandet säkrare, men de regler som redan finns behöver också följas. Jag hoppas att denna debatt ska understryka detta och att vi alla är överens om att de fordon man ger till sina barn ska vara sådana fordon som på ett säkert sätt kan framföras i Sverige.

Herr talman! Inga-Lill Sjöblom har frågat mig vilka konkreta åtgärder jag avser att vidta för att minska det kraftigt ökande antalet olyckor och skador med koppling till elsparkcyklar och om jag avser att se över dagens regelverk för elsparkcyklar, exempelvis när det gäller åldersgränser, hjälmanvändning, hastighetsbegränsningar eller andra trafiksäkerhetskrav. Vidare har Inga-Lill Sjöblom frågat vilka åtgärder jag avser att vidta för att vända den negativa utvecklingen när det gäller antalet allvarligt skadade i trafiken och säkerställa att Sverige når trafiksäkerhetsmålen för 2030. Slutligen har hon frågat hur jag avser att säkerställa att forskning, kunskapsuppbyggnad och uppföljning inom trafiksäkerhetsområdet ges tillräckliga resurser för att möta nya trafiksäkerhetsutmaningar, såsom den snabba ökningen av olyckor med elsparkcyklar.

Den statistik från Transportstyrelsen som interpellanten hänvisar till visar på en mycket oroande utveckling vad gäller elsparkcykelolyckor. Regeringen stärkte redan år 2023 skyddet för dem som skadas i trafiken genom att införa en trafikförsäkringsplikt för elsparkcyklar. Samma år gav regeringen Trafikanalys i uppdrag att kartlägga marknaden för eldrivna enpersonsfordon och undersöka effekterna, såväl positiva som negativa.

Vi har mottagit rapporten, som visar att antalet olyckor har ökat – särskilt bland unga – samtidigt som tillgängligheten förbättrats. Det är allvarligt, och jag följer utvecklingen noggrant. Trafikanalys har presenterat ett antal slutsatser. Detta bereds just nu på Regeringskansliet.

Regeringen har nyligen fastställt den nationella trafikslagsövergripande planen för transportinfrastrukturen för perioden 2026–2037, som innebär historiskt stora satsningar på transportinfrastrukturen i Sverige. En väl fungerande infrastruktur är avgörande såväl för att öka Sveriges samlade konkurrenskraft och tillväxt som för att hela Sverige ska fungera. Behoven inom transportinfrastrukturen är stora. Det är nödvändigt att göra genomtänkta prioriteringar mellan olika åtgärder och förvalta statens resurser så effektivt som möjligt.

Det svenska trafiksäkerhetsarbetet har varit framgångsrikt, och arbetet med att fortsatt stärka trafiksäkerheten är en prioritet för regeringen. I den nationella planen ökar regeringen därför satsningen på trimnings- och miljöåtgärder med 26 procent jämfört med föregående plan, i fasta priser, till 62,5 miljarder kronor. Detta är en viktig satsning i transportsystemet som ökar trafiksäkerheten, minskar miljöpåverkan och ökar kapaciteten.

Säkra sidoområden, poliskontrollplatser, räcken, mitträffling, underglidningsskydd för motorcyklister, åtgärder i korsningar och byggande av faunapassager är exempel på trafiksäkerhetssatsningar som ryms inom trimningsbudgeten. Allt detta bidrar till ökad trafiksäkerhet och är viktigt för att uppnå nollvisionen. Regeringen avsätter också 4 miljarder kronor till tillämpad forskning och innovation under planperioden.

Herr talman! Som jag har tydliggjort i den här debatten handlar det inte om en halvering. Det görs en förstärkning i skrivningarna – det handlar om arbete med trafiksäkerhet. När det gäller anslaget görs en besparing, men det är inte en så tydlig besparing som ledamoten hävdar. Det är inte en halvering.

Som jag sa tidigare är de 7 miljoner kronor som nu avsätts för detta enbart möjliga att söka för organisationer som bidrar till ökad trafiksäkerhet. Man kan alltid diskutera nivån på anslaget, och det gör jag gärna. Det som många har tyckt är positivt är att det nu blir ännu tydligare att detta anslag handlar om trafiksäkerhet och ingenting annat.

Regeringen vidtar även åtgärder för att stärka vägunderhåll och trimning och lyfter in trygga skolvägar som en strategiskt viktig fråga för stadsutveckling och utveckling av kommuner. Detta arbete kommer att fortsätta.

Det gläder mig att det finns en så stor samsyn kring trafiksäkerhetsarbetet i Sverige; detta är någonting som vi ska vara stolta över. Vi ska dock definitivt inte vara nöjda än, för det finns mer att göra både här i Sverige och globalt. Sverige har gjort landvinningar på detta område sedan 70-talet, framför allt efter beslutet om nollvisionen på 90-talet. Många länder runt om i världen tittar på oss i Sverige och lär sig av oss.

Detta arbete behöver förstås fortsätta både globalt och här hemma i Sverige. Varje liv räknas, och därför är dessa prioriteringar viktiga. Jag är glad för att Carina Ödebrink satte ljus på den här frågan, och jag tackar för debatten.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! När det gäller att vara mer proaktiv vet ledamoten att mycket av den här typen av arbete har långa ledtider och att det är nu vi har arbetat med att vara just mer proaktiva och styra mot ökad trafiksäkerhet.

I regleringsbreven både för 2024 och för 2025 stod det tydligt att medlen fick användas för bidrag till ideella organisationer som utför uppgifter som bidrar till att de transportpolitiska målen uppnås. Det är här vi har ändrat i regleringsbrevet för 2026 så att det tydligt framgår att medel kan gå till ideella organisationer som utför uppgifter som bidrar till ökad trafiksäkerhet. Det är den preciseringen vi har gjort.

Jag kan inte svara på i exakt vilket tidsspann vi har haft kontakt med olika organisationer, men jag har själv haft kontakt med både NTF och MHF, för att nämna två av dem som ledamoten lyfter fram.

Med det har jag redan svarat på de frågor som ställs. Detta är en prioritering, men det är också tydligt att bidrag enbart medges till organisationer som arbetar med trafiksäkerhet, vilket vi har preciserat.

Herr talman! Jag är glad att kunna besvara den frågan i kammaren, för här råder uppenbarligen ett missförstånd. Vi gör nämligen en besparing på det här anslaget, men vi gör också en mycket viktig ändring som understryker att pengar enbart kan gå till trafiksäkerhetsarbete och till organisationer som arbetar med trafiksäkerhet.

Det gör att det här anslaget, som nu omfattar 7 miljoner kronor, enbart kan gå till trafiksäkerhetsarbete. Tidigare har det varit fler organisationer som har kunnat söka, och det har funnits viss osäkerhet om hur mycket det ska bli till trafiksäkerhet framöver, vid varje utlysning.

Ledamoten vet att beloppet i regleringsbreven för 2024 och 2025 var 15 miljoner kronor; det är det hon hänvisar till när hon säger att det har gjorts en neddragning med 8 miljoner. Men det som har betalats ut till trafiksäkerhet är i själva verket drygt 8 miljoner kronor, så det är alltså inte en så stor nedskärning som ledamoten har uppfattat det som – vilket kan vara lätt hänt när man bara ser siffrorna.

Att regeringen nu så tydligt ändrar riktning och tydliggör att pengarna ska gå till trafiksäkerhetsarbete kommer också att bli en viktig förutsättning för arbetet framöver. Det är angeläget och viktigt, och civilsamhällesorganisationerna genomför ett oerhört värdefullt arbete.

Detta ska också ses tillsammans med regeringens åtgärder när det kommer till trygga skolvägar. I den nya strategi för levande städer som jag är ansvarig för och som regeringen har fattat beslut om, herr talman, har skolvägarna lyfts in som ett av fokusområdena. Det handlar om att ge stöd till stadsutveckling och hur man planerar i varje kommun i Sverige.

Civilsamhällets fortsatta arbete, skolornas fokus på trygga skolvägar och att kommunerna i och med den nya strategin får en tydlig signal och riktning gällande vad som är viktigt vid stadsutveckling och när man både planerar nya områden och optimerar befintliga områden, nämligen trygga skolvägar – samlat är detta ett mycket viktigt besked i det trafiksäkerhetshöjande arbetet, som måste fortsätta och där regeringen har gjort stora prioriteringar.

Sedan säger ledamoten att vi inte diskuterar trimningsåtgärder och underhåll nu, och det är riktigt. Det är viktigt, och jag är glad att ledamoten konstaterar det. Men alla som följer debatten kanske inte känner till den ändring som vi har gjort, herr talman, nämligen en höjning av beloppsgränsen. Ledamoten gör dock det. Tidigare var det så att en åtgärd på över 100 miljoner kronor blev ett namngivet objekt, och det var ganska många objekt som gick över den tröskeln. Nu har vi höjt tröskeln till 150, och det är de åtgärderna som kallas trimningsåtgärder.

Vi har också tydliggjort i nationell plan att trafiksäkerhetshöjande åtgärder ska prioriteras. Det kan handla om åtgärder för att göra cykelvägarna till och från skolan säkrare, och om åtgärden understiger 150 miljoner kronor minskas byråkratin och administrationen väsentligt. Även i den delen kan takten i arbetet alltså öka.

Jag tyckte att det var viktigt att klara ut att detta är en prioritering, herr talman, men att det också handlar om att medel ur den här potten enbart kommer att kunna gå till trafiksäkerhetsarbete framöver.

Herr talman! Carina Ödebrink har frågat mig om mina och regeringens argument för att minska stödet till civilsamhällets trafiksäkerhetsorganisationer med mer än hälften, om jag anser att stödet till civilsamhällets trafiksäkerhetsorganisationer kan minska utan att trafiksäkerheten påverkas negativt och, om inte, hur jag avser att agera för att motverka den negativa påverkan samt vilka konsekvensanalyser som har gjorts av den föreslagna neddragningen och vilka organisationer regeringen fört dialog med inför beslutet.

Jag vill inledningsvis påminna om att jag så sent som den 29 april 2026 besvarade en liknande fråga från Carina Ödebrink. Mitt svar i dag kommer därför i grunden att vara detsamma.

Det svenska trafiksäkerhetsarbetet är framgångsrikt, och ökad trafiksäkerhet är en prioritet för regeringen. Nollvisionen är fortsatt grunden för trafiksäkerhetsarbetet i Sverige. Civilsamhällets engagemang är betydelsefullt och uppskattat, och regeringen ser ett stort värde i de insatser som ideella organisationer runt om i landet bidrar med.

Staten behöver ta ansvar för att de samlade resurserna används på ett så träffsäkert och effektivt sätt som möjligt. Regeringen gör omfattande satsningar på underhåll av väg- och järnvägsinfrastrukturen, vilket är en viktig del i att förbättra trafiksäkerheten.

Regeringen har nyligen fastställt den nationella planen för transportinfrastrukturen för perioden 2026–2037. Den innebär bland annat förstärkta medel till trimningsåtgärder, och en del av dessa medel föreslås riktas mot trafiksäkerhetshöjande åtgärder. Ett väl fungerande och väl underhållet transportsystem är en grundläggande förutsättning för säkra transporter och bidrar till att förebygga olyckor.

När det gäller stödet till civilsamhällesorganisationer har regeringen ändrat villkoret för det aktuella anslaget för att säkerställa att statens medel används där de gör störst nytta. Som en del i prioriteringsarbetet har regeringen justerat stödet till civilsamhället för att öka fokus på trafiksäkerhet. Bidrag till ideella organisationer kan därmed enbart medges till organisationer som arbetar med trafiksäkerhet.

Sammantaget vidtar regeringen flera åtgärder för att stärka trafiksäkerheten. Civilsamhället kommer fortsatt att vara en viktig del i detta arbete tillsammans med akademin, myndigheter och privata aktörer.

Herr talman! Det sista är väldigt enkelt att bemöta, för det är direkt felaktigt.

Precis som ledamoten var inne på handlar det dock om prioriteringar, och det blir väldigt tydligt när Carina Ödebrink konstaterar att man på bekostnad av den här budgetposten satsar på underhåll. Då blir det ju precis tvärtom: För att få ihop de 45 miljarder som skulle innebära att vägarna inte bara var ungefär lika dåliga som de är nu utan att underhållsskulden faktiskt skulle förvärras tycker man i Socialdemokraterna att det är en prioritering man vill göra. Det ska vara dåligt skick på vägarna även framöver, och vi ska ha hög nivå i forskningen.

Det vi gör är ju att säkerställa att de medel som vi lägger på forskning – hela 4 miljarder kronor – går till områden där det finns ett tydligt mervärde. Vi prioriterar också att få ut den kunskap vi redan har i backen. Det spelar ingen roll om denna kunskap finns i riksdagens kammare om mannen på gatan eller barnfamiljen som ska åka bil i sommar eller som behöver kunna lita på att tågen kommer fram i tid inte kan lita vare sig på att de kommer fram i tid eller på att bilen håller, eftersom underhållet inte har hållit måttet.

Detta är väl beforskat. Det kommer att bli ännu viktigare att använda nya metoder, och då är de här 4 miljarderna en viktig grund. Det finns också forskningsmedel på andra områden. Vinnova har ett flertal program, exempelvis fordonsstrategisk forskning och innovation med en budget på över 1 miljard kronor. Det nationella flygtekniska forskningsprogrammet har ungefär en kvarts miljard, och innovationer för ett hållbart mobilitetssystem har ungefär 200 miljoner kronor. Pengar finns alltså, och det är viktigt att de används på ett effektivt sätt.

Här har vi på punkt efter punkt visat att vi orkar prioritera för att vi ska få ut mer för pengarna. Det handlar både om mer pengar till infrastruktur och om mer infrastruktur för pengarna. När det gäller detta är forskning och innovation viktigt framgent, och vi har varit tydliga med vilka prioriteringar som gäller.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! Carina Ödebrink efterfrågar tydligare styrning. Det är ju precis det som regeringen nu har fattat beslut om. Det har inte funnits tidigare, och det är välkommet att det nu blir prioriterat i en riktning som också, som det låter, överlappar ganska väl med Carina Ödebrinks inlägg.

När det gäller vad ledamoten säger om symbios mellan stat och näringsliv är det där det börjar bli intressant. En anledning till att vi inte fått ut den fulla kraften i den innovation som finns hos alla de entreprenörer som utvecklar nya metoder är att det för inte så jättelång tid sedan drevs att man skulle återta underhåll i statlig regi.

Vi har arbetat med att få ut så mycket som möjligt av de innovativa företag som finns i Sverige genom betydligt bättre kontrakt och bättre beställarförmåga hos Trafikverket samt bättre operativ förmåga så att man har bättre koll på anläggningen och vet vad man ska beställa. Det är det som har gjort att man får ut mer av alla de miljarder som nu investeras i underhåll. Det är där fokus behöver ligga för att man ska få ut så mycket som möjligt för pengarna.

Det finns exempelvis beskrivet i den nationella planen att regeringen ser att det skulle vara värdefullt att ha en testanläggning i Sverige för att kunna testa beläggningar. Det finns beskrivet att vi gärna skulle göra det ihop med Norge så att man kan utveckla asfaltsblandningar och beläggningsmaterial på ett effektivt sätt och kan utveckla vägbeläggningsarbetet så att det inte bara handlar om 354 miljarder kronor till mer underhåll utan att man får ut så mycket som möjligt för de pengarna. Det finns väl beskrivet att man skulle kunna använda trimningsåtgärdsmedel för en sådan anläggning. Det skulle gynna forskning och innovation.

Herr talman! Det här illustrerar, precis som jag sa i mitt inledningsanförande, att det finns betydligt fler poster som finansierar forskning och innovation än enbart det som vi nu diskuterar. Då är det återigen viktigt att säga att nuvarande nivå är 5 miljarder och att den beslutade nivån är 4 miljarder.

Vilka prioriteringar kommer då att behöva göras? Ja, det är prioriteringar i riktning och i linje med vad jag sa. Vad som kommer att behöva vara i fokus är att utveckla metoder som stärker effektivitet, produktivitet och även elektrifiering och automatisering och digitala tjänster.

Sedan finns det områden som är väl beforskade men där man tidigare inte har haft genomförandeförmåga att få ut kunskapen i backen. Det är därför vi nu gör en nödvändig prioritering på flera områden för att vända trenden och få ut mer för pengarna eftersom behoven är så stora.

Forskning och innovation kommer att vara en mycket viktig del också i det fortsatta arbetet. Det tydliggörs, och det är vi också väldigt precisa med i beslutet. Det är möjligen det som har saknats tidigare: ett fokus på just ökad effektivitet och produktivitet och kostnadseffektivt underhåll.

Här kommer arbetet att fortsätta, förhoppningsvis med den ram som regeringen har beslutat om för underhåll. Men här finns det ett orostecken: Carina Ödebrinks eget parti vill dra ned på vägunderhåll med hela 45 miljarder. Då börjar vi tala om drakoniska nedskärningar som skulle påverka människor i deras vardag. Då skulle vi inte få ut den kunskap som redan finns och som skulle kunna upparbetas med de 4 miljarder som regeringen har beslutat om ska vikas till forskning och innovation i den kommande tolvåriga planen.

Herr talman! Det är väldigt angeläget att få ut så mycket effekt som möjligt av de avsatta medlen för transportinfrastruktur.

När det gäller prioriteringen kan det vara lite svårt för den som lyssnar på en debatt att hålla isär siffrorna. Carina Ödebrink hänvisade mycket riktigt till Trafikverkets föreslagna nivå, och regeringen fattar beslut om att avsätta hela 4 miljarder till forskning inom det här anslaget.

Nuvarande nivå i den nationella planen är 5 miljarder kronor. Det är en prioritering. Det är en minskning. Men det vi också gör, herr talman, är att tydligare precisera vad pengarna ska gå till. Det är mycket pengar. De kommer att ge stor effekt.

Det som har varit den stora bristen under många år är att det har funnits mycket kunskap. Sverige har varit världsledande när det gäller att utveckla metoder för att underhålla till exempel järnväg, men det har inte fått genomslag i den svenska inrikespolitiken. Däremot har man kunnat använda kunskapen från Sverige i andra länder.

Det här ändrar vi på nu. Vi prioriterar och preciserar så att det blir fortsatt fokus på de ändamål som jag nämnde. En sådan precisering har inte funnits tidigare. Det har funnits och finns områden i Sverige som är väl beforskade och där man vet vad som behöver göras, men handlingskraften och genomförandeförmågan har saknats. Det är detta vi ändrar på nu när vi i Sverige får ut mer underhåll av järnvägen än någonsin.

Jag vill ge Carina Ödebrink rätt i att det är mycket viktigt att använda nya metoder och att använda data betydligt bättre. Det är också det som görs, inte enbart för att Trafikverket har ett anslag för forskning i den nationella planen utan för att vi nu har stärkt Trafikverkets uppdrag som beställare, som utförare och som upphandlare. Därmed har man kunnat korta tiden det tar att byta växlar från dygn till timmar.

Jag var själv i Kumlatrakten härförleden när företaget Vossloh invigde sin växelfabrik, som man har i samarbete med Trafikverket, och fick se innovationskraften som finns där. Företaget samarbetar med många andra företag.

Jag fick information om att man i anläggningen kommer att sätta i bultar som är uppkopplade med en liten sensor i bulten som kommer att ge en signal om vägen rör sig mer än 0,00 millimeter – jag kommer inte ihåg exakt, herr talman, men den kommer att ge signal vid väldigt små rörelser som är omöjliga att upptäcka med blotta ögat tack vare att man använder ny teknik i anläggningen som gör att man kan sätta in insatser mycket tidigare.

Detta kommer att ske framöver tack vare att vi nu samarbetar med det privata näringslivet och har tydliga kontrakt som prioriterar innovation och forskning. Vi preciserar också tydligare även i det här anslaget att det som främjar ökad effektivitet, produktivitet och optimerad resursanvändning är det som ska prioriteras vid fördelning av de 4 miljarderna.

När det gäller trafiksäkerhetsarbetet görs det också stora investeringar i näringslivet i Sverige. Jag var hos Autoliv för några veckor sedan. Man investerar nu i en ny anläggning där liv kommer att räddas inte bara i Sverige utan också globalt.

Nyckeln i det fortsatta arbetet är alltså tätt och nära samarbete mellan staten och myndigheterna och universiteten, akademin, och näringslivet. Här ser framtiden ljus ut. Problemen är många, men vi har ett gemensamt arbete med god hastighet och god riktning.

Herr talman! Carina Ödebrink har frågat mig varför regeringen väljer att minska resurserna till forskning och innovation inom transportinfrastrukturen i den nationella planen, hur jag bedömer att minskade forskningsresurser påverkar möjligheterna att nå nollvisionen och etappmålen för trafiksäkerheten samt hur regeringen avser att säkerställa att transportsektorn fortsatt utvecklar ny teknik och nya lösningar för att nå klimatmålen och stärka trafiksäkerheten.

Regeringen har nyligen fastställt den nationella trafikslagsövergripande planen för transportinfrastrukturen för perioden 2026–2037, som innebär historiskt stora satsningar på transportinfrastrukturen i Sverige. En väl fungerande infrastruktur är avgörande såväl för att öka Sveriges samlade konkurrenskraft och tillväxt som för att hela Sverige ska fungera.

Behoven inom transportinfrastrukturen är stora, och det är nödvändigt att göra genomtänkta prioriteringar mellan olika åtgärder och att förvalta statens resurser på ett så effektivt sätt som möjligt. Regeringen avsätter 4 miljarder kronor till tillämpad forskning och innovation under planperioden.

I den nationella planen slås det fast att forskning och innovation fortsatt är en grundförutsättning för att kunna utveckla kunskap, metoder och modeller samt demonstrera nya lösningar som binder samman teknik och affärs- och samhällsnytta inom transportområdet samtidigt som det möjliggör att nå de av riksdagen antagna transportpolitiska målen.

Regeringen har dessutom pekat ut tre prioriterade områden för användning av dessa forskningsmedel: för det första ökad effektivitet och produktivitet inom infrastrukturområdet, med fokus på att optimera resursanvändning och plan- och byggprocesser, för det andra en väl och på ett kostnadseffektivt sätt underhållen transportinfrastruktur i hela landet i ett redundant och resilient transportsystem som tar hänsyn till säkerhetspolitiska krav och störningsrisker och som kan nyttiggöra stora datamängder om transportsystemets status, och för det tredje ett transportsystem som möjliggör ökad elektrifiering och automatisering samt digitala tjänster.

Det är också viktigt att understryka att forskningsmedlen i den nationella planen inte är den enda finansieringen, utan transportsektorns forskning och innovation inkluderar ett brett ekosystem av aktörer.

Det svenska trafiksäkerhetsarbetet har varit framgångsrikt, och arbetet med att fortsatt stärka trafiksäkerheten är en prioritet för regeringen. I den nationella planen ökar därför regeringen satsningen på trimnings- och miljöåtgärder med 26 procent, i fasta priser, till 62,5 miljarder kronor, jämfört med föregående plan. Detta är en viktig satsning i transportsystemet som ökar trafiksäkerheten, minskar miljöpåverkan och ökar kapaciteten.

Exempel på trafiksäkerhetssatsningar som ryms inom trimningsbudgeten kan bland annat bestå av säkra sidoområden, poliskontrollplatser, räcken, mitträffling, underglidningsskydd för motorcyklister och åtgärder i korsningar och byggande av faunapassager. Allt detta bidrar till ökad trafiksäkerhet och är viktigt för att uppnå nollvisionen.

Sammantaget innebär den historiskt stora infrastruktursatsningen, i kombination med tydliga prioriteringar av forskningsmedlen och ett starkt ekosystem av nationella och europeiska forskningsfinansiärer, att Sverige fortsatt har goda förutsättningar att utveckla ett säkert, hållbart och konkurrenskraftigt transportsystem för framtiden.