Andreas Carlson

Fru talman! Jag känner mycket väl till det engagemang och den oro som finns. Den är befogad mot bakgrund av vilken rasrisk som föreligger. Min mycket tydliga förväntan är att alla parter nu tar sitt ansvar för att kunna nå en lösning på detta så fort som möjligt.

Jag har själv mött engagemanget från Kristdemokraternas ledamot Kjell-Arne Ottosson, som har lyft fram detta. Även när jag själv varit på olika besök i Värmland har den här vägen ofta kommit på tal. Det är naturligt mot bakgrund av att det har varit en så utdragen process.

Nu hoppas jag att vi närmar oss ett avslut. Det hoppas jag att invånarna längs den här vägen i Värmland ska kunna förvänta sig.

Jag uppskattar också Mikael Dahlqvists anslag i den här debatten. Jag vill upprepa det jag sagt tidigare: Om lagstiftningen medger att Trafikverket kan gå in och laga en väg som har rasat är det också rimligt att de ska kunna förebygga raset.

Det måste nu bli en situation som är hanterbar, och jag förväntar mig att berörda parter har en lösningsorienterad inriktning. Ordningen i Sverige är dock sådan att vi inte har ministerstyre. Det är ansvariga myndigheter som arbetar med frågan. Skulle det behövas en översyn av befintlig lagstiftning är regeringen alltid beredd att titta på det och också genomföra det. Min förväntan och förhoppning nu är dock att detta ska kunna ske mer skyndsamt än så.

Tack så mycket för den här debatten!

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Jag kan bara kvittera på att det är det vi nu gör. Jag välkomnar också Mikael Dahlqvists anslag i debatten: Innan man genomför olika åtgärder är det rimligt att tänka igenom dem och göra en noggrann konsekvensbeskrivning. Ett självkritiskt anslag vore att säga att det kanske hade varit bättre om detta varit på plats för tio år sedan. Jag är den förste att hålla med om det. Nu står vi där vi står, och då är det viktigt att alla tar sitt ansvar och ser till att vi kan få en lösning på detta så fort som möjligt.

Länsstyrelsen ser nu över aktuell bevarandeplan, som sagt. Varför är det viktigt? Det känner Mikael Dahlqvist till, men jag kan informera dem som följer debatten om att bevarandeplanerna styr mycket av möjligheterna. De ska också vid behov utvecklas och förtydligas avseende vilka förutsättningar och åtgärder som behövs för att uppnå bevarandemålen: Är det rimligt? Finns det andra sätt att göra det på?

Bevarandeplanen beskriver områdets bevarandesyfte och bevarandemål för den naturtyp och art som ska bevaras. Bevarandeplanerna styr också vad Trafikverket kan göra och utgör ett viktigt underlag vid en tillståndsprövning.

Därför är det besked som länsstyrelsen gett, att man nu ser över bevarandeplanen, en viktig grund för att potentiellt möjliggöra för Trafikverket att vidta de åtgärder som man har stått redo att vidta i över tio års tid.

Jag är den förste att understryka att det är viktigt att detta nu sker med hög prioritet och med skyndsamhet. Det är många transporter som går längs den här vägen, som Mikael Dahlqvist har varit inne på, både skolbussar och andra transporter. Med den rasrisk som finns är det helt rimligt att man kan säkra att vägen inte rasar.

Här har också Trafikverket redan genomfört åtgärder, som jag nämnde i mitt inledande svar, fru talman. Men det behövs en hantering som leder till en lösning på situationen, och det är min förväntan att det kommer att ske om de ansvariga parterna nu tar sitt ansvar.

Skulle det behövas är regeringen beredd att se över regelverket, men det snabbaste och mest effektiva sättet är om man inom befintlig lagstiftning och befintligt regelverk kan tillämpa lagar och regler på ett sätt som gör att man kan lösa situationen.

Fru talman! Jag vill inleda med att säga att jag i allt väsentligt håller med om det som Mikael Dahlqvist framförde i kammaren. Det här är en angelägen fråga, som inte på något sätt är ny. Det här har varit känt i tio års tid. Trafikverket har varslat om att det här behöver åtgärdas, men till följd av både EU-lagstiftning, tolkning av EU-lagstiftning och rättsprocesser har det blivit en alltför långdragen process. Det här duger inte. Det här behöver bli bättre.

På frågan som ställdes om huruvida regeringen är beredd att ändra regelverket om det skulle behövas svarar jag att regeringen alltid är beredd att ändra regelverk och lagar. Men framför allt behöver befintliga lagar tolkas och tillämpas på ett sätt som gör att det här blir så bra som möjligt. Därför är jag glad över att länsstyrelserna, precis som jag sa, nu ser över sina bevarandeplaner.

Fru talman! Det är inte sant att jag enbart pekar på Trafikverket. Jag pekar också på det faktum att länsstyrelserna tittar på gällande bevarandeplan för Natura 2000-området Klarälven, övre delen. Trafikverket har en dialog med Länsstyrelsen i Värmland. Jag har själv talat med både landshövdingen och förstås Trafikverkets generaldirektör om den här frågan. Trafikverkets generaldirektör och landshövdingen i Värmland hade också ett möte i maj då de diskuterade hur de gemensamt kan arbeta skyndsamt med erosionsskydd längs väg 62.

Det snabbaste och effektivaste sättet vore om de ansvariga myndigheterna får möjlighet att ta ansvar så fort som möjligt. Det behöver vi förstås följa. Om det inte skulle vara tillräckligt är regeringen förstås beredd att se över regelverket. Regeringen verkar för en effektiv lagstiftning och för att långdragna eller svårförutsägbara tillståndsprocesser begränsas. Det är därför som vi nu i stor utsträckning genomför Miljötillståndsutredningens förslag. Det här är en viktig fråga.

Självklart är det bättre att laga vägen innan den rasar. I dag skulle man kunna beskriva situationen så att Trafikverket har full befogenhet att bygga upp vägen om den skulle rasa men inte att genomföra de förebyggande åtgärder som behövs för att vägen inte ska rasa. Jag hoppas att detta kan lösas när Länsstyrelsen och Trafikverket nu har en dialog i ärendet. Jag kan i dag inte svara på när de kan komma fram till en lösning, men jag förväntar mig att de gör allt de kan för att den här situationen ska komma till en lösning.

Innan vi har ett läge med ministerstyre i Sverige kan jag inte sträcka mig längre än så i dag. Det är ändå att vara väldigt tydlig i den aktuella frågan att säga att det här behöver ske på ett effektivare sätt. Det här har varit en utdragen process som har pågått i tio år och jag förstår att det skapar en frustration hos många som bor eller färdas längs den här vägen. Min stora förhoppning är att vi nu kommer närmare ett avgörande som gör att vägen kan säkras.

Fru talman! Mikael Dahlqvist har frågat mig vilka omedelbara åtgärder jag avser att vidta för att säkerställa trafiksäkerheten på riksväg 62 givet den akuta rasrisken.

Mikael Dahlqvist har också frågat mig hur jag avser att säkerställa att samhällsviktig infrastruktur kan skyddas även i områden med starkt naturskydd, såsom Natura 2000, när människors säkerhet och regional utveckling står på spel och om jag är beredd att ta initiativ till förändringar i lagstiftning eller tillämpning för att undvika att liknande situationer uppstår i framtiden.

Mikael Dahlqvist har även frågat mig vilken dialog jag avser att föra med berörda kommuner, såsom Torsby och Hagfors, för att snabbt hitta en framkomlig lösning.

Regeringens utgångspunkt är ett väl fungerande, långsiktigt hållbart och tillförlitligt transportsystem, där alla trafikslag utvecklas och bidrar till de transportpolitiska målen. Det är en förutsättning för att hela Sverige ska fungera och för att underlätta för människors vardag.

Det är Trafikverket som har det operativa ansvaret för att vidta trafiksäkerhetsåtgärder på det statliga vägnätet. Jag vet att Trafikverket vidtar en rad åtgärder vid skötseln av väg 62. Kontrollprogram med rörelsemätning i vägslänter har utökats, och vid indikationer åker Trafikverkets personal till platsen för beslut om stängning av vägen eller någon form av begränsning av trafik. Även förstärkning av vägöverbyggnad med så kallat geonät har utförts på några platser.

Jag vet också att Trafikverket nu arbetar med att se över olika långsiktiga alternativ för riksväg 62, såsom ny ansökan om tillstånd och trafikreglerande åtgärder. Trafikverket har fortlöpande dialog i frågan med länsstyrelsen.

Jag har informerats om att länsstyrelserna nu ser över de bevarandeplaner som i stor utsträckning styr vilka möjligheter Trafikverket har att vidta åtgärder. Det är viktigt att lösa den uppkomna situationen.

Regeringen arbetar för att olika samhällsintressen ska kunna vägas mot varandra på ett balanserat sätt och verkar för en effektiv lagstiftning där långdragna eller svårförutsägbara tillståndsprocesser begränsas. Regeringen genomför nu exempelvis förslag från Miljötillståndsutredningen.

Efter regeringens förslag i infrastrukturpropositionen Vägen till en pålitlig transportinfrastruktur – för att hela Sverige ska fungera har satsningarna på underhåll av vägar ökat kraftigt. Medlen till vägunderhåll uppgår till 354 miljarder kronor under planperioden 2026–2037. Det är en ökning med 116 miljarder kronor, eller 48 procent, jämfört med föregående plan. Med de föreslagna satsningarna kan allt eftersatt underhåll på vägsidan tas igen under planperioden.

Sammantaget arbetar regeringen på flera fronter för att säkerställa att nödvändiga säkerhetsåtgärder på våra vägar ska kunna genomföras snabbare och mer effektivt samtidigt som viktiga naturvärden värnas. Detta arbete är långsiktigt, men det kommer att få effekt på hela Sveriges statliga vägnät.

Jag kommer fortsatt att följa dessa frågor nära.

Herr talman! När olika myndigheter lämnar in sina budgetäskanden gör de ju det med en tidsplan och en deadline.

Det var ganska kort efter att krisen i Hormuzsundet hade uppstått som man lämnade in det här budgetäskandet för att varsko regeringen om potentiella problem. Man visste inte exakt hur det skulle se ut eller hur länge det skulle vara. Det var en uppskattning som då gjordes. Sedan dess har regeringen förstås stått i nära dialog med myndigheten för att följa den uppkomna situationen och ha beredskap att fatta beslut.

Nej, det ska inte tolkas som att vi beviljar det äskandet rakt av, utan vi kommer att fortsätta dialogen med Trafikverket och se till att vi hanterar krisen om den skulle bli långvarig så att den inte får oväntade effekter för transportsystemet i stort. Där har vi redan visat att vi är beredda att agera, och det är vi givetvis även fortsatt.

Jag vill tacka ledamoten för engagemanget i frågan och också för stödet till gotlänningarna. Jag är väldigt glad över att regeringen i närtid kommer att presentera hur stödet kommer att se ut så att det finns på plats i sommar som tidigare aviserat.

(forts. § 8)

Herr talman! Det här är en angelägen fråga.

Jag är glad att kunna säga att regeringen alltid är redo att vidta ytterligare åtgärder, inte minst om krisen i Hormuzsundet skulle bli utdragen eller om de besked vi har kunnat läsa de senaste dagarna inte skulle hålla.

Men vi har ju, herr talman, redan visat att vi är beredda att agera på olika sätt för att dämpa prisökningar, minska hushållens kostnader och ge stöd till andra färdmedel för dem som inte behöver ta bilen och för att stödja kollektivtrafiken. Vi är förstås redo att ge ytterligare stöd om det skulle behövas.

När det gäller stödet till Gotlandstrafiken är jag väldigt glad över att nu kunna ge det beskedet. Vi kommer att återkomma i närtid med hur den här stödförordningen kommer att se ut så att stödet kommer på plats i sommar, precis som regeringen tidigare aviserat.

Herr talman! Vi bygger ju ut järnväg. Vi bygger på många ställen – jag listade vad vi gör från norr till söder för att öka kapaciteten.

När det gäller järnvägsunderhållet var det 36 växelbyten året då jag blev infrastruktur- och bostadsminister. Förra året var det 106 växelbyten. Tala gärna om era satsningar, men de ledde ju inte till ökad kapacitet, ökad punktlighet eller ökad tillförlitlighet. Det är den här regeringen, vår regering, som har sett till att få upp takten i arbetet och få upp punktligheten.

Det är lite oroande att Linus Lakso säger att samarbetet med Socialdemokraterna funkade bra. Vi såg ju att man inte fick ut underhållsarbetet, trots att man talade om det. På vägsidan stod det svart på vitt i det egna beslutet att konsekvensen skulle bli att vägarna faktiskt blev sämre, och det har de blivit. Det är det vi ändrar på nu. Men det finns stor anledning till oro om man skulle ge tillbaka makten till partier som vill dra ned på något så fundamentalt som vägunderhåll i osäkra tider.

Herr talman! När det gäller frågan om Nya Ostkustbanan lägger vi in medel för att det ska kunna byggas dubbelspår på denna viktiga sträcka. Det är ett viktigt besked. Det har varit en lättnad för många som ser behovet av att rusta upp kapaciteten i nord-sydlig riktning i den delen av landet.

När det gäller oljepriset är det framför allt krisen i Hormuzsundet som har drivit upp det på senare tid. Regeringen arbetar mycket aktivt för att påskynda elektrifiering och även för att bygga ut laddinfrastruktur och möjliggöra inköp av anläggningsmaskiner och tunga fordon.

Jag är väldigt glad över att Linus Lakso stöder regeringens politik vad gäller vägunderhållet. Har Linus Lakso funderat på hur han ska kunna övertyga Socialdemokraterna om att inte dra ned med 45 miljarder och skapa en situation där underhållsskulden skulle skena? Det borde oroa ett parti som gör anspråk på att sitta i regering tillsammans med Socialdemokraterna. Linus Lakso kanske har något svar på det.

Herr talman! Det går inte att beskriva en kraftig neddragning av vägunderhåll som en satsning. Jag vet inte om Socialdemokraterna har gjort en konsekvensbedömning. Aylin Nouri skakar på huvudet, så det har förmodligen inte gjorts. Hon har inte gjort en konsekvensbedömning av förslaget att dra ned på vägunderhållet med 45 miljarder. Vi har kontrollerat det. Det kommer att innebära att underhållsskulden växer de kommande tolv åren.

Det duger inte att skjuta problemen framåt, sa Aylin Nouri. Men det är precis det Socialdemokraterna gör. Man har inte lärt sig någonting av elva riksrevisionsrapporter, varav den sista hade rubriken Lovar mer än den kan hålla. Nu gör Socialdemokraterna om samma misstag igen. Socialdemokraternas politik med en neddragning med 45 miljarder på vägarna kommer att göra att underhållsskulden växer.

Vi har inte i kammaren i dag fått svar på vilka vägar som kommer att bli sämre, men svaret är: I princip alla. Underhållsskulden kommer att skena.

Man kan inte flytta pengar till järnvägsunderhåll så enkelt som Aylin Nouri låtsas. Vi satsar max på järnvägsunderhåll. Vi ökar det. Vi har tredubblat antalet växelbyten på bara tre år.

Av frukten känner man trädet. Det gör mig orolig att Socialdemokraterna redan innan de börjat förhandla med Miljöpartiet har bestämt sig för att dra ned på vägunderhållet med 45 miljarder, vilket gör att underhållsskulden i stället för att åtgärdas kommer att skena.

(Applåder)

Herr talman! När det gäller enskilda vägar är det mycket riktigt så att regeringen har dubblat stödet till dem. Men för att svara på den specifika frågan: Vi har ändrat stödförordningen så att man kan få stöd även vid katastrofer, som kraftiga regnfall och liknande. Nu finns det alltså ett särskilt stöd att söka för just sådant.

Öfrågan är viktig, inte minst ur ett säkerhetsperspektiv. Utöver de goda argument ledamoten lyfter fram är det även av säkerhetsskäl viktigt att ha god tillgänglighet.

Mitt svar gäller specifikt Gotland, som också ledamoten nämnde. Här har regeringen aviserat ett kraftfullt stöd, och vi arbetar med en stödförordning för rabatterade biljettpriser för bofasta gotlänningar, vilket jag vet är ett välkommet besked.

Det finns dock ytterligare saker att göra, och jag är förstås öppen för fortsatta samtal utöver vad vår talartid här i kammaren medger.

Jag tackar trafikutskottets ordförande för ett gott samarbete under mandatperioden.

Herr talman! Vi sänker nu forskningsanslaget från 5 miljarder till 4 miljarder, men vi gör också en tydligare prioritering. Medlen ska gå till tre prioriterade områden. För det första: ökad effektivitet och produktivitet, det vill säga optimerad resursanvändning. För det andra: en väl och på ett kostnadseffektivt sätt underhållen transportinfrastruktur som också tar höjd för säkerhetspolitiska krav. För det tredje: ett transportsystem som möjliggör en ökad elektrifiering och automatisering. Det är viktigt att understryka att detta inte är all forskning och att det finns fler finansieringskällor. Men det är en prioriteringsfråga, och vi är nu tydliga med vad pengarna ska gå till.

När det gäller sjöfarten har vi på EU-nivå diskuterat både en maritim strategi och en hamnstrategi. På departementet bereder vi nu en maritim strategi, som tar ett bredare grepp och inte bara handlar om hamnar och sjöfart men som förstås också innehåller det. På lång sikt är jag givetvis beredd att även titta på hamnfrågan. Vi har många viktiga hamnar, också ur ett totalförsvarsperspektiv, och hur man stärker dem och kopplar dem till det övriga transportsystemet är viktiga frågor.

Fru talman! Det har varit intressant att lyssna till debatten. Många talar om infrastrukturens betydelse. Det kan vi vara överens om. Det är inte där linjerna skiljer sig åt i svensk politik. Men historiskt har det varit för mycket snack och för lite verkstad.

Tala gärna om politiska visioner för infrastrukturen! Men den som väntar på att tåget ska komma fram i tid eller står och väntar på perrongen är inte intresserad av ytterligare en vision, en ny färdplan, en ny tanke eller ett nytt ord från politiker i Sveriges riksdag; man vill att tåget ska komma fram, och det i tid.

Den som oroar sig över att bilen ska slås sönder, att lastbilen ska gå sönder eller att man inte kan komma fram på vägar som inte håller drömmer inte om nya visioner för långsiktig infrastruktur i Sverige. Den personen vill att den ska funka i dag. Därför har regeringens och Kristdemokraternas mycket enkla vision under de här fyra åren varit att hela Sverige ska fungera.

Vi åtgärdar nu brister på punkt efter punkt. Vi städar upp problem och tar tag i saker som har legat länge, saker som det till och med har stått svart på vitt på i den förra regeringens egna beslut, fru talman. En av konsekvenserna av den nationella plan som beslutades om för fyra år sedan blev att skicket på vägarna skulle fortsätta bli sämre.

Det har inte funnits någon brist på politiska visioner utan en brist på politisk genomförandeförmåga. Precis som sagts i kammaren tidigare i debatten, fru talman, var Riksrevisionen mycket tydlig i sin kritik och hade ”lovar mer än den kan hålla” som underrubrik på granskningen av den förra regeringens nationella plan.

Det är viktigt att ta upp det som en fond till vad vi fick ärva. Vi hade en historiskt stor underhållsskuld som skulle börja åtgärdas när vi för snart fyra år sedan fick förtroendet av väljarna att se till att Sverige kan funka igen. Det är en vision som väldigt många människor delar med regeringen.

Det här är en historiskt stor satsning. Den underlättar människors vardag, stärker konkurrenskraft för det svenska näringslivet och ser till att bygga bort brister i svensk försvarsförmåga. Det är nämligen den första nationella plan som tydligt tar höjd för totalförsvarets behov.

Vi ställer inte trafikslagen mot varandra. Vi har stärkt arbetet med kostnadskontroll. Vi öppnar för alternativt genomförande av infrastrukturprojekt. Och vi går ifrån ett för smalt tänk med etapper till att stärka upp stråk; vi har ett samhällsperspektiv.

Jag har noterat att det har diskuterats i debatten i dag, men just det vi gör är ett systemtänk. Vi rustar upp befintlig infrastruktur. Det är inte någonting för dåtiden. Det är tvärtom en framtidsinvestering i svensk konkurrenskraft.

Majoriteten av de resor som kommer att ske i framtiden och majoriteten av det gods som kommer att transporteras i framtiden kommer att gå på infrastruktur som vi redan har i dag. Det är därför underhållet måste komma först, vilket det också gör i den nationella plan som vi diskuterar i dag.

Nu vänder vi utvecklingen av historiskt slarv med underhåll. Med regeringens underhållsplan kan vi beta av hela underhållsskulden på svenska vägar till 2037 och underhållsskulden på järnväg till 2050. Det är så snabbt Trafikverket bedömer att det är möjligt.

Det handlar då om att vid varje tillfälle skjuta till medel och genomföra de åtgärder som man kan när man ser att kapaciteten ökar till följd av nya innovationer och nya investeringar som sätts igång.

Det har förekommit en hel del diskussion om detta i dag, men ungefär hälften av den här planen går till underhåll. Här måste vi nog vara överens. Även om man kan höra av debatten att det börjar närma sig val hoppas jag att det ska finnas en samsyn nu en gång för alla om att vi inte ska slarva med underhåll igen.

Fru talman! Om jag hade haft med mig en karta kunde jag ha visat hur det ser ut nu. Det är illrött på många vägar i vårt land. Jag kunde också ha visat hur det ser ut om tolv år. Då kommer det att vara grönt. Med det menar jag att underhållskullen är hanterad. Men eftersom det är rekvisitaförbud i talarstolen, fru talman, undviker jag att visa någon karta.

Vi har med oro tagit del av några av oppositionens förslag, inte minst förslaget från Socialdemokraterna om att dra bort 45 miljarder från vägunderhåll från vår historiska satsning på 354 miljarder. Det står att läsa svart på vitt i Socialdemokraternas motion.

Vi har gjort en konsekvensbedömning av detta. Jag vet inte om Socialdemokraterna har gjort det. Men konsekvensbedömningen av den socialdemokratiska politiken visar att underhållsskulden inte skulle åtgärdas under de kommande tolv åren, utan den skulle förvärras. Skicket på vägarna i vårt avlånga land skulle bli värre.

Därför handlar en debatt som denna förstås om det som ligger framför oss. Men den behöver också handla om vilket ansvar man tog tidigare, vilka anspråk man gör på att ta ansvar igen och på vilket sätt man kan se en ledning i det ansvarstagandet i de egna dokumenten.

Vi har här en följdmotion på infrastrukturpropositionen, i vilken Socialdemokraterna drar ned på vägunderhållet med 45 miljarder. När vi bedömer konsekvenserna av detta ser vi att underhållsskulden kommer att förvärras i stället för att man åtgärdar den, som regeringen nu gör.

Detta är ett vägval som väljarna ytterst kan göra. Det går att göra omprioriteringar. Men jag hoppas, fru talman, att det ska finnas en samsyn om att vi måste underhålla och rusta upp först.

Det här är inte bara en fråga om att vägarna ska hålla för vardagsresenärer. Det handlar också om totalförsvarsförmågan, som hotas. En av de punkter som kommer högt på Natos listor och det nordiska samarbetets listor är att underhållsskulden behöver åtgärdas så att det finns omledningsvägar i händelse av kris, höjd beredskap eller ytterst krig.

Det är därför vi satsar så mycket på underhåll. Men vi satsar inte bara mer pengar på infrastruktur, utan vi ser också till att det blir mer infrastruktur för pengarna. Vi har städat rejält.

Jag blev förvånad när vi upptäckte hur illa ställt det var med ordningen. Vi såg att det var fel i anslagen. Varför tar jag upp det här i en debatt som denna, kan någon undra. Jo, för att det handlade om en felbokföring på 59 miljarder, fru talman. Vi har städat upp detta.

Tidigare regering lät Trafikverket belasta anslag som skulle gå till underhåll med myndighetens förvaltningskostnader. Det accepterade vi inte. Vi har sett till att det här styrs upp. Det leder till kostnadskontroll, budgetdisciplin och ytterst transparens. Medborgarna ska kunna se att det riksdagen har beslutat ska gå till vägunderhåll och järnvägsunderhåll ska också gå till det och inte till tjänstemän på Trafikverket.

Detta har gjort att den nationella plan som vi i dag debatterar innebär vid en jämförelse en ökning med hela 27 procent. Inom järnvägsunderhållet är ökningen inte 5 procent utan 18 procent. Det är 18 procent mer i medel som kan gå till att rusta upp svensk järnväg.

Vi ser resultatet redan nu, för vi har gett Trafikverket en mängd uppdrag. Verket ska samarbeta med sektorn, öka takten, stärka sitt beställaransvar, öka den operativa förmågan och se till att kontrakten mäter tid i spår ännu mer än bara kostnad.

Vad är resultatet? På tre år har växelbytena tredubblats, och kontaktledningsbyten och spårbyten har ökat. Vad blir effekten för resenärer? Jo, punktligheten har också ökat.

I dag presenteras statistiken för maj månad, vilken visar att maj är den punktligaste majmånaden de senaste tre åren. April var punktligare än åren innan. Mars var punktligare än åren innan. År 2025 var det punktligaste året på flera år, fru talman. Regeringens politik gör alltså skillnad.

Det räcker inte bara med underhåll. Vi rustar också kraftigt upp befintliga stråk. Malmbanan, Ostkustbanan och Inlandsbanan rustas för totalförsvarsbehov. Stråket Stockholm–Oslo stärks där det är som värst. Ringleden runt Stockholm ska äntligen slutas när en östlig förbindelse nu finns med igen och kan planeras på nytt. Tvärförbindelse Södertörn byggstartas. Det blir fyrspår till Uppsala. Södertäljebron breddas.

Vi stärker kapaciteten i Stockholm men även i Västsverige, där vi gör en mycket stor och viktig satsning på Västra stambanan på sträckan Göteborg–Alingsås. Farleden till Göteborgs hamn fördjupas. Sträckan Göteborg–Borås har nu tidigarelagts så att den kan förberedas för byggstart.

I Jönköpings län byggs riksväg 40 mellan Jönköping och Ulricehamn ut så att det äntligen blir tvåplus-tvåväg hela vägen mellan Sveriges två största städer. Södra stambanans kapacitet ökas, och på stråket Lund–Hässleholm fördubblar regeringen Trafikverkets föreslagna finansiering. Intäkter från Öresundsbron ska stanna i regionen, och där har vi också lärt av Danmark.

Vi har stärkt arbetet med kostnadskontroll. Vi har ett startprogram för OPS, så att vi på allvar prövar nya, alternativa former. Vi har lagt grunden för ett nytt statligt bolag som kan ge institutionell konkurrens. Här är det intressant att höra oppositionens kritik i dag. Man vill både utmana Trafikverket genom mer konkurrens och återta mer till Trafikverket. Jag tror att man får bestämma sig för på vilket ben man ska stå.

Vi har stärkt flyget, och vi stärker sjöfarten. Vi ser till att inte ställa trafikslag mot varandra. Regeringen har stärkt det svenska transportsystemet. Vi har höjt anslagen men också stärkt styrningen. Det blir mer pengar till infrastruktur men också mer infrastruktur för pengarna.

Herr talman! Satsningarna sprider sig från norr till söder, från öst till väst, och de träffar stad såväl som land. Regeringens nationella plan bygger Sverige starkt för att hela Sverige ska fungera.

(Applåder)

Herr talman! Under många år har det varit väldigt mycket snack om järnvägsunderhåll men väldigt lite verkstad. Det är det vi ändrar på nu. Aylin Nouri talar ju mot bättre vetande. Jag säger igen att det genomförs mer underhållsarbete än någonsin tidigare och att punktligheten 2025 var den bästa på flera år. Vi är inte färdiga än, men vi har minsann tagit ansvar under de fyra år vi haft på oss att vända utvecklingen. År 2025 var det första år då underhållsskulden inte fortsatte att skena. Vi har stoppat blödningen. Vi får ut mer underhåll än någonsin tidigare. Punktligheten går åt rätt håll.

Herr talman! Det duger inte att fortsätta med de här Excelövningarna som inte har någonting med verkligheten att göra. Aylin Nouri säger att hon satsar 45 miljarder på järnvägsunderhåll. Det kommer inte att gå att omsätta i praktiken. Men det hon inte berättar, herr talman, är varifrån hon tar de pengarna, nämligen från vägunderhållet. Jag vet inte om Socialdemokraterna har gjort någon konsekvensanalys av sin neddragning av vägunderhållet med 45 miljarder kronor, men det har jag gjort. Den kommer att innebära att den vägunderhållsskuld som drabbar väldigt många människor i vardagen inte åtgärdas under de kommande tolv åren utan förvärras. Man struntar i vägunderhållet för att få en fin siffra i ett Excelark, och dessutom kommer detta inte att gå att omsätta i praktiken.

Herr talman! Som jag redan nämnt har vi också städat upp efter socialdemokratiska tillkortakommanden. Man hade inte koll på vad Trafikverket använde pengarna till. Vi hittade hela 26 miljarder kronor som låg felbokförda. Nu har vi sett till att de pengarna går till underhåll, och det är det som gör att järnvägsunderhållet ökar med 18 procent.

Vi är inte nöjda med den låga ambitionsnivån efter 2037. Precis som jag sa måste man vid varje planrevidering se hur mycket man kan omsätta. Man måste göra precis som vi gör nu – maxa underhållet så att fler kan lita på att tågen kommer fram i tid och att järnvägen har den tillförlitlighet som man kan förvänta sig i ett land som vårt.

I detta anförande instämde Rashid Farivar (SD).

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! Rashid Farivar har helt rätt i att underhållsskulden växte mycket kraftigt under förra mandatperioden. Det är nästan så att man inte tror att det är sant, men bara under de senaste fyra åren med Socialdemokraterna vid makten skenade underhållsskulden med nästan 40 miljarder kronor. I dag summerar vi den till över 90 miljarder kronor. Det är den skulden som vi nu börjar beta av. Men att detta skulle kunna göras på bara en mandatperiod eller inom en planperiod är helt enkelt orealistiskt. Man bär ett ansvar för att man inte såg till att de resurser man anslog faktiskt ledde till mer underhåll i backen.

Aylin Nouri frågar var de konkreta reformerna märks. De märks i Sala, där växlar har bytts ut. De märks över hela landet – kontaktledningsbytena och spårbytena har mer än fördubblats på bara tre år, och växelbytena har mer än tredubblats på bara tre år. Det är åtgärder och reformer som märks i människors vardag. År 2025 var det punktligaste året på flera år. Men detta tar tid att vända.

Aylin Nouri gör en mycket stor poäng av att 750 miljoner kronor omfördelades när vi tog över. Varför skedde det? Jo, för att de pengarna hade brunnit inne och inte gick att omsätta. Aylin Nouri känner ju till detta. Hon vet att det var pengar som hade gått tillbaka till statskassan för att man inte fick ut underhållspengar. Om hon inte känner till det är jag glad att informera om det. Det är ett exempel på dålig styrning. Man skickade in pengar i ett system som inte kunde omsätta dem i praktisk verkstad i järnvägsanläggningarna.

Nu talar Aylin Nouri om olika åtgärder för att förbättra underhållet. Det är nu det. Men det är under den här mandatperioden som nya verktyg och nya arbetsmetoder har börjat sättas i backen, herr talman. Jag nämnde växelfabriken; växlarna förbereds och byggs klart i industrin och skickas sedan ut i systemet. Man kan därmed lägga dem på plats på timmar i stället för att ägna flera dygns arbetstid åt att byta växlar. Det man nu gör på timmar gjorde man före 2022 på dygn. Detta är en av anledningarna till att punktligheten nu ökar.

Trafikverket har skrivit på kontrakt för att köpa in underhållståg – precis den utrustning som ledamoten i dag står i kammaren och efterlyser. Det är redan påskrivet och klart – en miljardinvestering i underhållståg. Ett underhållståg är som ett skyddat plåttält, kan man säga. Man kan rulla ut det på spåret och arbeta med underhållsåtgärder i det ena spåret samtidigt som tåg kan gå förbi i spåret bredvid utan att sänka hastigheten. Då går det att underhålla mer samtidigt som många tåg kan fortsätta att gå.

Detta är mycket konkret – kanske nästan för konkret för en riksdagsdebatt, herr talman. Men det är här det har saknats reformkraft. Man uttalar gärna fina ord, men var har åtgärderna varit tidigare? Det har varit gamla metoder som inte lett till ökad hastighet. I uppdrag efter uppdrag har regeringen stärkt det arbetet.

Det som handlar om år 2050 är ingenting som regeringen har hittat på. Det är järnvägsbranschen själv som har satt det som ett målår. Det handlar inte bara om att skjuta till mer pengar efter 2037. Vid varje planrevidering och i varje budget måste varje regering vara beredd att skjuta till mer medel när metoderna utvecklas och underhållsarbetet effektiviseras. Det är det som det målåret förutsätter. Här hoppas jag att vi kommer att vara överens, så att vi på riktigt får en borgfred kring järnvägsunderhåll. Detta borde inte vara så laddat med politisk retorik, utan det handlar om att få ut mer underhåll i backen, herr talman.

I detta anförande instämde Rashid Farivar (SD).

Herr talman! Jag tackar för den här debatten. Det är angeläget att debattera underhåll. Det har varit för lite ljus på något så basalt som underhållet de senaste decennierna. Det har regeringen ändrat på nu.

Jag ska verkligen ge Aylin Nouri rätt i att resurserna ökade, började ”rampas upp”, från 2021 och framåt. Det var en ganska kraftig ökning. Problemet var att det inte gick att omsätta i praktiken. Det blev ju pengar över som riskerade att brinna inne. Man kan alltså inte bara fastslå en summa i ett Excelark i Regeringskansliet, herr talman, och tro att det löser sig av sig självt. Det är oerhört viktigt att mäta de så kallade pinnarna, som Aylin Nouri nästan raljerar över.

Jag har varit väldigt noggrann med att mäta effekten av pengarna, så att det inte bara blir mer pengar till underhåll. Socialdemokraterna var med och tog ansvar i fråga om att det blev mer pengar till underhåll, och vi har ”rampat upp” det mycket kraftigt sedan dess. Men det hjälper inte om det inte också kommer ut mer underhåll i den svenska järnvägsanläggningen, så att man får ut mer underhåll för pengarna.

Herr talman! Jag nämnde i mitt svar att växelbytena ökade från 60 stycken 2023 till 106 stycken 2025. Det året jag blev infrastruktur- och bostadsminister genomfördes 36 växelbyten. Det var det som Socialdemokraterna lämnade efter sig – 36 växelbyten 2022. På tre år har det alltså trefaldigats till 106 växelbyten.

Varför är det viktigt att ta upp i en riksdagsdebatt? Och varför ska man inte raljera över att detta handlar om pinnar? Jo, eftersom växelfel är en stor orsak till tågförseningar i det svenska järnvägsnätet.

Nu har vi mer automatiserat underhåll. Man kan prefabricera järnvägsväxlar i en nyinvigd fabrik i Kumla och göra det jobbet i industrin för att sedan lägga ut växlarna under timmar i stället för dygn, som det tog när jag tillträdde som infrastruktur- och bostadsminister. Det har skett tack vare investeringar i järnvägssektorn, i svenska företag och även i god samverkan med Trafikverket. Det har inte uppstått av sig självt utan är ett resultat av ett allt starkare samarbete i järnvägsbranschen och också av flera tydliga uppdrag till Trafikverket.

Det handlar inte bara om att avsätta mer pengar, herr talman. Man måste också se till att få ut underhåll. Det är en viktig del i att punktligheten nu också ökar. Månad för månad ser vi att punktligheten går upp. Förra året var järnvägstrafiken punktligast på flera år. Trafikverket pekar på att detta är mycket tack vare att vi nu får ut mer underhåll än någonsin tidigare. Och man underhåller inte bara lite här och var utan där det är strategiskt viktigt för att få bort stora flaskhalsar.

Jag hoppas att detta ska välkomnas av alla partier i Sveriges riksdag och att vi inte kommer tillbaka till en situation där man misstänkliggör privata företag som leder utvecklingen på global nivå. Jag hoppas att de kan fortsätta samarbeta med Trafikverket, för att vi ska få ut så mycket underhåll som möjligt. Då är det viktigt att se vad effekten blir av alla de miljarder vi satsar.

Den ökning som vi gör är i själva verket större, eftersom vi har städat upp i Trafikverkets förvaltningsanslag. Totalt sett ökar järnvägsunderhållsbudgeten alltså med 18 procent, 36 miljarder, jämfört med den förra nationella planen. Det är viktigt att det fortsätter och att vi hela tiden ser till att få ut så mycket infrastruktur som möjligt för pengarna.

Herr talman! Aylin Nouri har frågat mig hur jag motiverar att omkring 90 procent av järnvägens eftersatta underhåll väntas kvarstå efter planperioden 2026–2037, hur jag bedömer att takten i återtagandet av underhållsskulden kommer att påverka järnvägens punktlighet, kapacitet och robusthet under de kommande decennierna samt om jag avser att vidta några åtgärder utifrån min bedömning.

Underhållet av infrastrukturen har under lång tid tillförts för lite resurser. I flera decennier har underhållet av både vägar och järnvägar nedprioriterats, och underhållsskulden har tillåtits växa. Det har medfört att det långsiktigt inte har funnits förutsättningar för Trafikverket att genomföra det underhåll som krävts för att upprätthålla anläggningens funktionalitet.

Det finns inga genvägar när det gäller att ta itu med detta. Det går inte att fortsätta ta en springnota och skjuta problemen på framtiden. Därför prioriterar nu regeringen upprustning och underhåll av svensk infrastruktur. I den nyligen beslutade nationella planen tillförs totalt 210 miljarder kronor till järnvägsunderhåll fram till 2037, och utöver det tillkommer ytterligare cirka 34 miljarder kronor i banavgifter som går till underhållsåtgärder.

Takten i underhållsarbetet har redan börjat öka, och det med besked. Under 2025 genomfördes 1 700 större underhållsarbeten i den statliga järnvägen, vilket var den högsta nivån hittills, och i år planeras antalet öka ytterligare till 1 800. Antalet genomförda växelbyten ökade från 60 under 2023 till 106 under 2025, och år 2028 ska 177 växelbyten genomföras. Det är alltså nästan en tredubbling på bara fem år. Antalet kilometer kontaktledningsbyten går från 115 kilometer 2023 till 278 kilometer 2028. Detta sker samtidigt som det är fler tåg än någonsin tidigare i järnvägsanläggningen.

Det eftersläpande underhållet minskar som en följd av detta, och under den nya planperioden fram till 2037 fortsätter Trafikverket att återta eftersatt underhåll på den nivå som under rådande förhållanden bedöms vara maximalt möjlig. Resultatet kommer att bli en yngre och mer robust järnväg med färre trafikstörningar och lägre reparationskostnader.

Tågresenärer och godstransportörer ska kunna lita på att tågen kommer fram i tid. Vid genomförande av underhållsåtgärder i järnvägen är det viktigt att åtgärderna planeras väl och påverkar den befintliga trafiken i minsta möjliga mån. Trafikverket behöver tillsammans med branschen fortsätta med det utvecklingsarbete som pågår med att till exempel modernisera arbetsmetoder och utrustning, nyttja digitaliseringens möjligheter och utveckla effektiva och ändamålsenliga underhållsavtal. Regeringen har nyligen gett Trafikverket i uppdrag att ytterligare stärka produktiviteten i underhållsverksamheten.

Underhållet har varit nedprioriterat i decennier. Regeringen vänder nu den destruktiva trenden och prioriterar i stället upp denna centrala verksamhet både vad gäller mer pengar till underhåll och vad gäller mer underhåll för pengarna.

Herr talman! Regeringens långsiktiga plan för kollektivtrafiken är att tågen ska komma fram i tid och att man ska kunna lita på att vägarna håller och att kollektivtrafiken fungerar. Jag har sagt två gånger att långsiktiga stöd och olika åtgärder som kommer i framtida budgetar inte är föremål för en ändringsbudget.

Aylin Nouri känner till detta, men hon vill ändå att jag ännu en gång ska svara ungefär samma sak som jag sagt tre gånger. Jag gör gärna det så att det blir tydligt och klart: Vi utesluter naturligtvis inte ytterligare åtgärder. Det man kan göra i en ändringsbudget gäller dock innevarande år, och där har vi vidtagit åtgärder med besked, herr talman: 6,5 miljarder för att kunna halvera biljettpriser på månadskort.

Jag noterar att Aylin Nouri säger att Socialdemokraterna vill vidta olika åtgärder, men de har inte lagt fram något förslag om att halvera biljettpriserna, och det var det jag sa: Det finns inte några sådana förslag i era skuggbudgetar. Nu vill man ge sken av att man har haft det, men det har man ju inte haft. Rätt ska vara rätt även i en riksdagsdebatt, herr talman!

Beskedet från Socialdemokraterna till dem som väntar på försenade pendeltåg i Stockholm blev ju väldigt tydligt i den här debatten. Beskedet från Socialdemokraterna till pendlare som väntar på perrongen är: ”Vi har tagit vårt ansvar.” Det tror jag inte går hem hos dem som fortsatt vill att man ska kunna lita på kollektivtrafiken även i Sveriges huvudstad. Socialdemokraterna blev svaret skyldiga, och svaret var: ”Vi har tagit vårt ansvar.”

I detta anförande instämde Rashid Farivar (SD).

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! Jag vill tacka Zara Leghissa för hennes engagemang och för de interpellationsdebatter vi haft under mandatperioden. Hennes engagemang är någonting som jag har värdesatt, och jag noterar ju att det finns ett engagemang även i den här debatten.

Det blir dock lite märkligt att säga att kollektivtrafiken är en budgetpost att spara på när regeringen precis har föreslagit 6,5 miljarder i ett stöd till biljettpriserna i kollektivtrafiken.

Aylin Nouri försöker göra en poäng av att jag sa olika i en SVT-intervju för ett tag sedan och i dag, men det gjorde jag inte alls. Jag sa ju även i dag att det är ett regionalt och kommunalt ansvar. Det som är viktigast att säga, och som jag gärna upprepar, är att läget är mycket bekymmersamt till följd av kriget i Mellanöstern. Därför agerar regeringen nu resolut.

Jag konstaterar att Socialdemokraterna inte har några liknande förslag i de budgetar man har lagt fram. Man har haft olika förslag, precis som Aylin Nouri har varit inne på, men inte föreslagit ett så genomgripande stöd som det här är: en 50-procentig biljettsänkning i ett krisläge. Jag noterar dock att Socialdemokraterna välkomnar regeringens satsning.

Angående frågan om det långsiktiga stödet har jag svarat att det är i ändringsbudgetar som man kan göra ändringar för innevarande år, och det är detta regeringen nu gör. Jag tror att alla hoppas att krisen och kriget i Mellanöstern ska ta slut så snabbt som möjligt, men vi har förstås beredskap för att kunna göra ytterligare förstärkningar och ge stöd av olika slag till hushållen om det här blir utdraget. Det är dock inget jag kan föregripa i den här debatten, herr talman.

När det gäller stödet till kollektivtrafiken, som vi nu har lagt fram ett förslag om, handlar det alltså både om att avlasta tungt belastade hushåll och om att möjliggöra alternativa färdsätt med en mer effektiv energianvändning.

Herr talman! Jag noterar att ingen av de socialdemokratiska ledamöterna ännu har kommenterat mitt enkla konstaterande: Där man styr och ansvarar för kollektivtrafiken, alltså här i Stockholm, håller många förstås med både Zara Leghissa och Aylin Nouri om deras fina ord här i kammaren i dag, men de möter en helt annan verklighet på perrong efter perrong runt omkring i Stockholmsområdet. Här är man svaret skyldig gällande varför man inte tar ansvar när man faktiskt har ansvaret.

I detta anförande instämde Rashid Farivar (SD).

Herr talman! Det är inte alltid man blir förvånad i riksdagens kammare, men tonläget från Socialdemokraterna i den här debatten förvånar mig lite grann mot bakgrund av de stora problemen i kollektivtrafiken här i Stockholm, där Socialdemokraterna styr, som är ett skyltfönster för socialdemokratisk kollektivtrafikpolitik.

Jag är lite förvånad över tonläget, herr talman, inte minst i Zara Leghissas fina ord om kollektivtrafikens betydelse. Men fråga stockholmare hur de ser på kollektivtrafiken när Socialdemokraterna får styra! De där orden klingar väldigt falskt i den verklighet som väldigt många människor har upplevt i dag på morgonen och under de senaste veckorna här i Stockholm. Lite mer ödmjukhet hade jag kanske förväntat mig, herr talman, så jag måste säga att jag är lite förvånad.

Aylin Nouri frågade: Varför nu? Svaret är: Kriget i Mellanöstern. Hon frågade också: Varför tillfälligt? Ja, i en ändringsbudget är det inom det innevarande året som man kan göra ändringar. Det är också det som regeringen nu gör, vilket har mottagits väldigt positivt. Det här kommer att vara ett viktigt stöd för många hushåll och möjliggöra för fler att använda kollektivtrafiken.

Rashid Farivar frågar om andra åtgärder. Det är viktigt att komma ihåg att kollektivtrafiken redan i dag är subventionerad av regionerna till ungefär 50 procent. Den är ett regionalt och kommunalt ansvar. Nu tar vi i regeringen vårt ansvar genom att skjuta till mer medel i denna krissituation och till vårt arbete med att rusta upp svensk infrastruktur så att man kan lita på att tågen kommer fram i tid och att den statliga infrastrukturen håller måttet. Det kommer att behöva fortsätta även framöver.

Men jag måste säga, herr talman, att jag är lite förvånad över ledamoten Leghissas tonläge här. Med tanke på var man själv styr och att det skyltfönster man har för kollektivtrafikpolitik påverkar hundratusentals människor varje dag menar jag att det är på sin plats att Socialdemokraterna tar lite mer ansvar.

I detta anförande instämde Rashid Farivar (SD).