Andreas Carlson

Fru talman! Rapporten från Trafikanalys lyfter fram att tillämpningen, precis som Adrian Magnusson tar upp, avviker från de intentioner som anges i förarbetena inför nuvarande lag, som trädde i kraft 1998. Det framgår av rapporten. Man påpekar också i analysen att färdtjänstlagen är en ramlag och att det är de tillämpande myndigheterna på kommunal nivå och den praxis som utarbetats som har orsakat denna glidning i tillämpningen. Det är ungefär vad jag också har lyft fram under den här debatten.

Analysen och förslagen bereds nu i Regeringskansliet. Jag har diskuterat dem med bland annat Synskadades Riksförbund. Det framgår av rapporten att Trafikanalys föreslår att färdtjänstlagen ska förtydligas, men det finns en del otydligheter som är viktiga att bereda vidare i Regeringskansliet. Det är ett arbete som pågår.

Med detta vill jag återigen tacka för debatten och för engagemanget. Jag delar det engagemanget – det ska inte råda någon tvekan om det – och det är viktigt att vi har en färdtjänst av god kvalitet i Sverige.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Jag tycker att Adrian Magnusson väljer och vrakar lite grann när det gäller vad jag har sagt i kammaren. Jag har lyft fram att detta är angeläget – det är viktigt med en färdtjänst av god kvalitet. Det är inget jag har stuckit under stol med, och jag använder inte påpekandet om att det är kommuner och i förekommande fall regionala kollektivtrafikmyndigheter som bär ansvaret för tillämpningen som en förevändning att inte göra något. Jag har, fru talman, gett besked om att frågan bereds i Regeringskansliet utifrån den rapport som Trafikanalys har tagit fram.

Men det är viktigt, tror jag, att återigen understryka att det går att göra en mer generös tillämpning av färdtjänstlagen. Det går att erbjuda fler färdtjänst av god kvalitet på ett sätt som jag tror rimmar med både förväntningar och behov hos dem som är i behov av en fungerande färdtjänst.

Anledningen till att vi har den här diskussionen i dag är – jag håller med Adrian Magnusson om detta – att det på flera håll i landet har gjorts försök att tolka lagen i en mindre generös riktning, och utifrån detta har en rättstillämpning utformats. Vi hade varit i en annan situation i dag om man, på den nivå som bär ansvaret för utförandet av färdtjänsten, hade gjort en mer generös tolkning från början. Jag tror att det behöver understrykas i en sådan här debatt att den situation som har uppstått, som ledde till att Trafikanalys av den förra regeringen fick i uppdrag att titta på frågan och har kommit med förslag, beror på att man inte har haft en tillräckligt generös tillämpning i de aktuella fallen. Som jag sa ställer färdtjänstlagen inte upp några som helst hinder för en mer generös tillämpning.

Jag nämnde, fru talman, att det inte ankommer på mig att uttala mig i enskilda fall eftersom en del enskilda fall har nämnts i debatten i dag. Då var och är det viktigt för mig att understryka att det faktum att jag inte kan uttala mig i ett enskilt fall inte är liktydigt med att jag inte är engagerad eller att jag och förstås många andra med mig inte blir berörda av de berättelser som ledamöterna delger. Men jag kan fortfarande inte uttala mig om de enskilda ärendena.

Däremot är det förstås viktigt att följa tillämpningen av lagstiftningen. Jag har haft möte med exempelvis Synskadades Riksförbund, som nämns i debatten. Jag har gett besked här i dag om att den här frågan bereds i Regeringskansliet.

Fru talman! Jag tackar för engagemanget från de två ledamöter som deltar i debatten.

De olika fall som det refereras till är, som var och en av ledamöterna säger, förstås berörande. Det går inte att sticka under stol med det. Samtidigt ankommer det inte på mig som statsråd att uttala mig om enskilda fall.

Jag återgår därför till vad jag sa i mitt inledningsanförande, fru talman. Där betonade jag att rätten till färdtjänst är en viktig förutsättning för att personer med funktionsnedsättning ska kunna delta i samhället på lika villkor som andra.

Färdtjänstlagen är en lagstiftning som både riksdag och regering förstås har ett engagemang i och är ansvariga för, men tillämpningen av lagstiftningen och bestämmelserna i färdtjänstlagen hanteras av kommuner och i förekommande fall regionala kollektivtrafikmyndigheter. Det är de som har ansvaret för dem.

Det finns inget som hindrar att man har en mer generös tillämpning. Med tanke på att det regionala ansvaret är formulerat som det är kan olikheter uppstå. Det här gäller för övrigt även den allmänna kollektivtrafiken. Villkor och trafikutbud liksom förutsättningar för kollektivtrafik skiljer sig åt mellan olika regioner. Det är ytterst en konsekvens av det kommunala och regionala självstyret.

Christofer Bergenblock har förstås rätt i, fru talman, att det gjordes en förändring genom den lag som trädde i kraft 1998. Enligt lagstiftningen betraktas färdtjänsten numera som en transporttjänst och inte som lämnande av bistånd. Syftet var att bidra till en tillfredsställande trafikförsörjning också för funktionsnedsatta.

Som jag sa föreskriver färdtjänstlagen att kommuner ansvarar för att färdtjänst av god kvalitet anordnas. Jag vill betona ”god kvalitet”. Det är vad färdtjänsten ska präglas av. Färdtjänstlagen är som sagt kortfattad och föreskriver inte exakt i detalj hur kommunen ska gå till väga i handläggningen av färdtjänsttillstånd.

Däremot är det förstås viktigt att följa tillämpningen. Även om vi inte ska påverka bedömningen av lagens tillämpning när den behandlas i en förvaltningsdomstol är det ändå viktigt att regeringen följer tillämpningen. Mot denna bakgrund gavs ett uppdrag till myndigheten Trafikanalys av den förra regeringen.

I avslutningen av detta inlägg vill jag, fru talman, vara mycket tydlig med att frågan bereds i Regeringskansliet. Båda ledamöterna har frågat om det, och svaret är ja.

Fru talman! Adrian Magnusson har frågat mig om jag och regeringen planerar att vidta några åtgärder för att tillförsäkra människor med behov färdtjänst och i så fall vilka åtgärder.

Flera riksdagsledamöter har ställt frågor om tillämpningen av färdtjänstlagstiftningen som jag har besvarat tidigare under mandatperioden. Mitt svar är alltjämt att lagen (1997:736) om färdtjänst är en ramlag. Färdtjänstlagen reglerar inte i detalj vilka villkor som ska gälla i färdtjänsten eller vid prövning av rätten till färdtjänst. Det är tydligt utifrån bestämmelserna i färdtjänstlagen att det är kommunen, eller i förekommande fall den regionala kollektivtrafikmyndigheten, som gentemot kommuninvånarna svarar för att färdtjänst av god kvalitet anordnas inom kommunen.

Färdtjänstlagen ställer inte upp några hinder för en mer generös tillämpning, vilket framgår tydligt i artiklarna i Ystads Allehanda som Adrian Magnusson refererar till, där det också framgår att tillämpningen är mer generös i andra regioner.

Jag vill betona att rätten till färdtjänst är en viktig förutsättning för att personer med funktionsnedsättning ska kunna delta i samhället på lika villkor som andra.

Herr talman! Jag noterar att Åsa Karlsson har noterat att regeringen har skjutit till mer medel. Det är Trafikverket som upphandlar trafiken. Den svenska järnvägstrafiken ska drivas på kommersiell grund. Om trafiken inte kan drivas på kommersiell grund och behöver upphandlas måste sträckan vara transportpolitiskt motiverad. Trafikverkets bedömning är att det i dagsläget inte är aktuellt på sträckorna Göteborg–Umeå och Göteborg–Duved, då det finns högre prioriterade insatser.

Jag vill ändå upplysa kammarens ledamöter om att efter beskedet att SJ inte längre kommer att trafikera sträckan till Jämtland har en annan aktör, Snälltåget, sedan december trafikerat sträckan mellan Malmö och Jämtland via Göteborg med nattågslinjer. Med SJ går det även att resa via Stockholm till Jämtland från södra Sverige.

Beslutet från aktören Snälltåget visar att det finns intresse för att driva trafiken vidare på kommersiell grund. Det är naturligtvis någonting som regeringen kommer att följa.

(Applåder)

Herr talman! Tack så mycket, Ann-Sofie Lifvenhage, för frågan!

Det är självfallet positivt med entreprenörer som vill satsa på svensk infrastruktur och som ser möjligheter där andra kanske ser problem. Jag välkomnar alla sådana initiativ.

Det regeringen gör för att stärka infrastrukturen i Sverige, transportsystemet i stort och specifikt flyget, som frågan gäller, är att se transportsystemet som en helhet och att inte ställa trafikslag mot varandra.

Vi har mer än fördubblat stödet till de regionala flygplatserna. Vid halvårsskiftet tas den skadliga flygskatten bort. Vi har gått in med stöd som också hanterar en del av kostnaderna från pandemin, som drabbade både flygresenärer och flyget i stort.

Flyget är viktigt i vårt avlånga land, som är beroende av tillförlitliga, robusta och – när det gäller flygets utveckling – alltmer hållbara transporter. Detta är förstås något som regeringen arbetar med, för att hela Sverige ska fungera.

(Applåder)

Herr talman! Vi har haft en diskussion i kammaren tidigare, ledamoten och jag, där jag redogjorde för Transportstyrelsens pågående arbete. Bedömningen är att det kommer att leda till betydligt färre återkallelser.

Jag är inte nöjd med svaret att det kommer att ta lång tid. Däremot har jag i dag inget svar på hur lång tid det tar. Detta är ett ansvar som ligger på Transportstyrelsen, enligt föreskrift, men det är självfallet angeläget att få ett klargörande så fort som möjligt.

Det handlar både om en redogörelse för det pågående arbetet och, inte minst, om tidsplanen för genomförandet och även, som jag sa i mitt svar på den förra frågan, herr talman, om möjligheten att återfå ett återkallat körkort utifrån det nya uppdaterade regelverket och om hur det ska bli så enkelt, transparent och tydligt som möjligt.

Jag förstår att det finns en oro och frustration. Det tar jag på stort allvar, och det är därför jag i morgon kommer att ha ett möte med Transportstyrelsens generaldirektör om den här frågan.

Herr talman! Jag tackar Rashid Farivar för frågan.

Jag svarade på en liknande fråga tidigare under frågestunden, och svaret nu är samma som då: Regeringen ser det som mycket angeläget att få ett klargörande så fort som möjligt.

Jag kommer i morgon att ha ett möte med Transportstyrelsens generaldirektör för att få en beskrivning av och redogörelse för det arbete som pågår med att uppdatera de regler som styr de medicinska kraven om alkohol och narkotika vid körkortsinnehav. Bedömningen är att de uppdaterade reglerna kommer att leda till att färre körkort kommer att återkallas.

Jag kommer också att efterfråga en redovisning av tidsplanen för genomförandet och hoppas att man så snabbt som möjligt kan få detta på plats.

Jag kommer givetvis också att ställa den angelägna frågan om vilka regler som kommer att gälla för att återfå körkort.

Herr talman! Tack, Ciczie Weidby, för frågan! Jag ska svara med två exempel.

Den historiskt stora satsning vi gör på infrastruktur – 1 171 miljarder kronor innebär en ökning med 27 procent jämfört med nuvarande nationell plan, om man räknar på samma sätt – möjliggör investeringar som gör att man ska kunna lita på att man kan transportera sig till och från arbetet. Just arbetspendling är en prioritet, tillsammans med godstrafik. Det är en viktig bottenplatta i arbetet med att rusta upp svensk infrastruktur.

Regeringen har också gett kapitaltillskott till Norrlandsfonden för att hjälpa till att främja bostadsbyggande med en topplånefunktion för att kalkyler ska kunna gå ihop i etablerings- och omställningskommuner. Förra veckan var jag i Ludvika, där man ser att 160 nya bostäder kan komma på plats snabbare tack vare den här träffsäkra mekanismen. Det är ytterligare ett exempel på regeringens arbete för att fler ska kunna flytta dit där det finns jobb.

Herr talman! Jag tackar Kalle Olsson för frågan.

Den ökning som vår regering gör i länsplanerna är ju väsentligt större än tidigare. Vi tillför 20 procent mer till länsplanerna. I den förra nationella planen, som Kalle Olssons dåvarande regering var ansvarig för, sköt man bara till 8 procent. Det går förstås att ha en diskussion bakåt, men diskussionen framåt är ju viktigare.

Jag tror att det är viktigt att tydliggöra att den historiskt stora satsning vi nu gör också träffar länsplanerna. Specifikt för Jämtland, herr talman, är det viktigt att se den historiskt stora satsning vi gör på vägunderhåll. Jämtland är ett av de områden i Sverige där det ser allra sämst ut när det gäller vägunderhåll.

Nu har vi för första gången en plan för att utradera underhållsskulden för vägunderhåll i hela landet. Det kommer förstås att vara en väldigt viktig åtgärd för att bygga ihop Sverige och öka sammanhållningen och för att man ska kunna ta sig till olika platser utan att vara orolig för att bilen ska gå sönder på grund av att vägarna är i så dåligt skick.

Herr talman! Jag förstår att Patrik Karlson är otålig – det är jag också, och det är många som är det. Det finns mycket som hade behövt vara på plats för länge sedan när det gäller reformer som förenklar byggande samt tydliggör och klargör regelverk.

Precis som ledamoten säger är det inte så att någon är emot att man ska kunna överklaga. Det ska man kunna göra, men det behöver kunna ske på ett balanserat sätt. Det är viktigt att utredningen nu arbetar på i ett högt tempo enligt den plan den har. Sedan ska vi kunna åtgärda en del av de hinder som finns för bostadsbyggande i Sverige.

Herr talman! Det finns väldigt många olika hinder som i dag påverkar bostadsbyggandet negativt. Regeringen påbörjade ett arbete redan dag ett och har i ett högt tempo påbörjat åtgärder för att tillgängliggöra byggbar mark i attraktiva lägen, korta ledtider och förenkla regelverk.

När det gäller den specifika fråga som ledamoten lyfter, herr talman, är det naturligtvis så att skyddet för fridlysta djur inte ska kunna användas som en förevändning av grannar som vill stoppa ett lovgivet byggprojekt. Regeringen beslutade den 16 januari i år om ett tilläggsdirektiv till Miljötillståndsutredningen där den fråga som är aktuell i det här fallet ska belysas ur ett detaljplaneperspektiv. Det är förstås viktigt att arbetet nu löper på i den utredning som är tillsatt i syfte att undanröja hinder för bostadsbyggande, för att hela Sverige ska fungera.

Herr talman! Tack så mycket, Aylin Nouri, för att du noterar det engagemang som regeringen har i den här frågan!

Det är ett ansvar som ligger på Transportstyrelsen, och därför har jag bjudit in generaldirektören för ett möte där jag förväntar mig en redovisning av tidsplanen för åtgärder som skulle leda till att färre förlorar sitt körkort på det här sättet.

En viktig fråga är hur man återfår körkortet utifrån de nya reglerna, som nu uppdateras. Det är en fråga som jag förstås kommer att ställa till generaldirektören i morgon. Jag misstänker att den kommer att ställas till generaldirektören även av trafikutskottet nästa vecka.

Herr talman! Tack så mycket, Aylin Nouri, för frågan!

Det finns fler exempel som har uppmärksammats. Jag förstår att det väcker frågor och att det finns frustration, men jag vet att kammarens ledamöter känner till att jag som statsråd inte kan uttala mig i enskilda fall.

Det jag kan uttala mig om är det arbete som redan nu är igång på Transportstyrelsen med att uppdatera de regler som styr de medicinska kraven om alkohol och narkotika vid körkortsinnehav. Uppdateringarna kommer att leda till att reglerna förtydligas, och bedömningen är att det kommer att leda till färre körkortsåterkallelser.

Det är viktigt för regeringen att få klargöranden i den uppkomna situationen så fort som möjligt. Därför kommer jag i morgon att ha ett möte med Transportstyrelsens generaldirektör där jag förväntar mig att få en redogörelse för arbetet med att uppdatera regelverket och inte minst en redovisning av tidsplanen för hur det här ska genomföras så snabbt som möjligt.

Fru talman! Ibland blir det lite bekymmer när man kanske har ett färdigskrivet anförande. ”Inte vänta till nästa planperiod”, säger ledamoten. Jag har beskrivit hur vi månad för månad arbetar med att få igång underhållsarbeten, fler än någonsin under 2025. Detta börjar få resultat.

Vi tittar förstås gärna på finansiering, och det har vi också gjort. Vi har tittat på Socialdemokraternas förslag till finansiering, fru talman. Socialdemokraterna är väldigt stolta över de 45 miljarder kronor som man menar ska gå till järnvägsunderhåll. Det är mycket oklart om detta går att genomföra eftersom den nivå vi har lagt järnvägsunderhållet på är den maximala. Men det Aylin Nouri inte berättar är att hon tar pengarna från vägunderhållet. Hon slaktar upprustningen av svenska vägar, vilket också är helt avgörande, fru talman, för att vi ska ha en beredskap och en robusthet värd namnet. Nato är lika intresserat av det svenska vägnätet och av att regeringen nu har en plan för att bygga upp BK4-nätet – vägar med bärighetsklass 4, som klarar av de riktigt tunga transporterna – i hela landet.

Berätta gärna om detta också! Med socialdemokratisk politik kommer pengar som inte går att omsätta i järnvägsunderhåll att brinna inne. Det kommer fortsatt att finnas potthål på vägarna. På vägsidan maximerar vi också underhållet, fru talman, och har en plan för att komma i kapp med allt eftersatt underhåll. Och på järnvägssidan maximerar vi nu budgeten och avsätter de medel som har saknats tidigare, under tidigare regeringar med olika färg, för att vi ska få en järnväg som man kan lita på. Detta är viktigt för att hela Sverige ska fungera. Det handlar om mer pengar till underhåll, men det handlar också om mer underhåll för pengarna.

Svar på interpellationer

Arbete pågår. Jag är glad för engagemanget. Detta är något som vi kommer att fortsätta följa så att man ska kunna lita på infrastrukturen i vårt avlånga land, fru talman.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! När man själv inte riktigt har levererat kan det vara lätt att peka på något annat. Det var det som var min ambition med att ge en liten historisk tillbakablick. Många av de problem vi ser i dag är frukten av beslut eller icke-beslut, prioriteringar eller icke-prioriteringar sedan tidigare.

Det stämmer att järnvägsunderhållet ökade under den förra regeringen, men frågan man måste ställa sig är: Var det tillräckligt? Nej, vi ser ju svart på vitt att det inte var tillräckligt. Det eftersatta underhållet ökade med cirka 36 miljarder kronor jämfört med föregående inriktningsunderlag, det som är från 2020.

Underhållsskulden på järnvägssidan har vuxit lavinartat. Därför har regeringen fattat beslut om att prioritera underhåll. Det stod det om i vår första regeringsförklaring. Vi fattade beslut om att avbryta planeringen av stambanor för höghastighetståg, som ligger långt fram i tiden och som inte motsvarar behoven här och nu. De skulle bidra till att svensk infrastruktur rustades upp men åt sig upp över 160 miljarder av utrymmet i den nationella planen, inte bara nu utan också för lång tid framöver.

När jag berättar om det trendbrott som nu sker syftar jag på att det för första gången läggs en budget som ser till att järnvägsunderhållsskulden faktiskt inte växer och att skicket på järnvägen inte fortsätter att försämras.

Den ökning som görs är i själva verket större än 5 procent, eftersom den förra regeringen lät Trafikverket belasta underhållsbudgeten med förvaltningskostnader, det vill säga personal på Trafikverket. Det var pengar som skulle gå till underhåll och vidmakthållande av järnväg. Dessa frigör vi nu så att anslaget inte längre belastas av det.

Det innebär att ökningen i själva verket är 18 procent, vilket ledamöterna i trafikutskottet känner till. Jag har mycket noga gått igenom det här med trafikutskottet, fru talman. Jag tror att det är viktigt att belysa detta också i kammaren. Det är ju summor som är låsta av Sveriges riksdag och som har gått till annat än vad riksdagen har fattat beslut om. Det rättar regeringen nu till, vilket gör att vi får en bättre transparens, bättre kostnadskontroll och budgetdisciplin. Men vi frigör också pengar som ska gå till järnvägsunderhåll.

Det här har gjort att vi i år har 1 700 järnvägsunderhållsarbeten, vilket är det högsta antalet någonsin. Det har skett tack vare gott samarbete mellan Trafikverket och underhållsentreprenörer. Trafikverket har fått ett tydligt uppdrag att stärka sin operativa förmåga och sin beställarkompetens och att samarbeta med underhållsentreprenörer som är beredda att bidra till att rusta upp svensk infrastruktur.

I det här läget är det viktigt att alla goda krafter samarbetar. Trafikverkets roll behöver självfallet stärkas, något regeringen redan har genomfört. Det är utifrån det uppdraget de arbetar nu, fru talman.

Ledamöterna kommer här med ett gammalt förslag som deras regering själv inte gjorde någonting åt. Det är inte vad vi är inriktade på. Vi har riktat in oss på att öka robustheten och få en punktlighet på plats som är värd namnet.

Även om jag inte tror att man ska dra alltför stora växlar på det ser vi dock att mars var den bästa månaden på två år och blev en bra månad för svenska tågresenärer. Fler än nio av tio persontåg kom fram i tid, vilket är det bästa resultatet sedan april 2023. Det här är siffror från Trafikverkets punktlighetsrapport, som kommer till mig och alla andra varje månad.

Detta följer en trend. I februari kom fler persontåg fram i tid, skriver man. Punktligheten ökade till 89 procent, vilket är drygt 2 procentenheter högre än månaden innan och bättre än februari förra året. Samtidigt rullar rekordmånga tåg på järnvägen, som också rustas mer än någonsin.

Jag säger inte detta för att jag är nöjd, utan för att illustrera att vår omläggning av växlarna för järnvägspolitiken och vår prioritering av åtgärder här och nu för att stärka upp underhållet börjar ge effekt. Vi är inte färdiga än, men jag tackar för engagemanget för den svenska järnvägen, fru talman.

Fru talman! Ledamoten ska förstås få ett svar. Den här frågan är utredd.

Den förra regeringen gav utredaren Gunnar Alexandersson i uppdrag att titta på detta, och han kom fram till att just det ledamöterna föreslår skulle vara mycket ineffektivt och i praktiken helt ogenomförbart. Ägna er gärna åt politisk retorik! Men det som är viktigt nu, fru talman, är att få fler underhållsarbeten på plats så snabbt som möjligt, där alla goda krafter arbetar tillsammans för att underhålla svensk infrastruktur. Den håller inte måttet fullt ut. Jag håller med ledamöterna om det. Men den utredning som den socialdemokratiska regeringen gav ett tilläggsdirektiv till kom fram till det här redan för över tio år sedan. Sedan dess har det legat en våt filt över järnvägsunderhållet.

Mycket av det vi ser i dag är resultat av en passivitet som ingen annan än Socialdemokraterna bär ansvar för. Men regeringen tar ansvar genom att nu göra allt vi kan för att både stärka Trafikverkets beställarkompetens och operativa förmåga och få alla att dra åt samma håll. Det, fru talman, har lett till att det i år genomförs 1 700 arbeten när det gäller underhåll av den svenska järnvägen. Det är fler än någonsin. Är det tillräckligt? Nej, det behöver göras mer. Men att gå från ord till handling tror jag är viktigt.

Fru talman! På frukten känner man trädet. Titta på regeringens handlingar, som har lett till att vi nu har en budget som bryter med den negativa trend som varit under de senaste åren. Det handlar inte minst om de två senaste nationella planerna som de två senaste S-regeringarna bär ansvaret för, men det har också varit ett ansvar som delas över blockgränserna. Det ska jag vara tydlig med att lyfta fram, fru talman, i debatten. Men nu bryter vi den här trenden.

För att stoppa nedbrytningen av järnvägen behöver underhållsanslaget komma upp i en nivå om cirka 15 miljarder kronor per år. År 2025 lägger regeringen drygt 18 miljarder kronor på vidmakthållande av järnvägen, och det vill säga att vi stoppar nedbrytningen och samtidigt återtar eftersatt underhåll. Det är positivt att höra att det finns en samsyn kring detta. Däremot är det svårt att anslå de 750 miljoner kronor som Aylin Nouri talar om, eftersom vi nu lägger max av vad man klarar av utan att påverka trafiken i större utsträckning än nödvändigt.

Trafiken kommer att påverkas. Det såg vi inte minst i påskhelgen, då mycket banarbete genomfördes. Det kommer att vara mycket av den varan under året när det genomförs 1 700 underhållsarbeten. Det handlar inte bara om underhållsarbetena i sig, utan det är viktigt att träffa strategiska växlar, att byta kontaktledningar innan de har rasat ned och att göra banarbeten för att öka robustheten. Detta är viktigt för att hela Sverige ska fungera. Det är viktigt för Sveriges totalförsvarsförmåga.

Jag håller med Aylin Nouri om orden här och nu. Men vi går från ord till handling. Vi avbröt tidigt i mandatperioden planeringen av nya stambanor för höghastighetståg. Enligt Riksrevisionen åt det upp 160 miljarder kronor av kommande planers finansiering. Det finns en underhållsskuld på järnvägssidan på 91 miljarder kronor. Det eftersatta underhållet har ökat med cirka 36 miljarder kronor bara jämfört med föregående inriktningsunderlag. Då är det viktigt att sätta spaden i backen och prioritera så att det blir mer pengar till underhåll och mer underhåll för pengarna.

Fru talman! Aylin Nouri har frågat mig om jag anser att järnvägen underhålls och rustas i tillräcklig hastighet och med tillräcklig kvalitet för att klara våra växande totalförsvarsbehov, och om inte, om jag avser att vidta några åtgärder. Vidare har Aylin Nouri frågat mig om jag bedömer att nuvarande organisering och styrning av järnvägsunderhållet är ändamålsenlig ur ett totalförsvarsperspektiv och om jag avser att ta några initiativ utifrån min bedömning. Slutligen har Aylin Nouri frågat mig om jag avser att ta initiativ till att stärka den offentliga rådigheten över järnvägens infrastruktur.

I propositionen Totalförsvaret 2025–2030 (prop. 2024/25:34) konstaterar regeringen att verksamhet av vikt för totalförsvaret behöver tillmätas större betydelse än tidigare när avvägningar görs mellan olika samhällsintressen. Trafikverket ska därför beakta totalförsvarets behov av transportinfrastruktur, bland annat behovet av att upprätthålla samhällsviktiga funktioner inför och under höjd beredskap och ytterst krig samt att möjliggöra militär rörlighet och Natos militära operationer, inklusive värdlandsstöd.

Trafikverket är beredskapsmyndighet och sektorsansvarig myndighet enligt förordningen (2022:524) om statliga myndigheters beredskap. Beredskapsmyndigheterna är en viktig del av det civila försvaret och ska bland annat samverka med Försvarsmakten avseende behovet av stöd till det militära försvaret.

I regleringsbrevet till Trafikverket för 2025 har Trafikverket fått i uppdrag att vidta särskilda åtgärder för stärkt skydd av den statliga infrastrukturen som väganläggningar, bangårdar och samhällsviktiga anläggningar för järnvägen samt förmågehöjande åtgärder för att vidmakthålla och reparera transportinfrastruktur vid höjd beredskap och krig. Åtgärderna ska syfta till att utveckla och stärka det civila försvaret och därmed bidra till en högre samlad förmåga inom totalförsvaret.

Underhållet av infrastrukturen har under lång tid tillförts för lite resurser samtidigt som kostnadskontrollen har varit bristfällig. I flera decennier har underhållet av både vägar och järnvägar nedprioriterats, och underhållsskulden har tillåtits växa. Det har medfört att det långsiktigt inte har funnits ekonomiska förutsättningar för Trafikverket att genomföra nödvändigt underhåll för att upprätthålla järnvägens skick.

Regeringen arbetar för en transportinfrastruktur som fungerar, där vägarna är hela och tågen går i tid. Behoven är stora, inte minst för totalförsvarets behov, och det är nödvändigt att göra genomtänkta prioriteringar mellan olika åtgärder. Det innebär att vi måste vårda det befintliga transportsystemet och prioritera underhåll men också investera i ny infrastruktur där det behövs.

Regeringen vänder nu den destruktiva trenden att prioritera ned underhåll och prioriterar i stället upp denna centrala verksamhet, både vad gäller mer pengar till underhåll och mer underhåll för pengarna. Järnvägen står inför en kraftig upprustning under den kommande planperioden 2026−2037 avseende den nationella statliga transportinfrastrukturen. Till följd av regeringens satsningar sker nu ett trendbrott, och underhållet kommer för första gången på många år att ligga på en nivå där järnvägens skick kan bibehållas. Under de kommande åren kommer även det eftersatta underhållet att minska.

Vad gäller Aylin Nouris fråga om att ta initiativ till att stärka den offentliga rådigheten över järnvägens infrastruktur finns det i dag ingen inskränkning i rådigheten över den järnvägsinfrastruktur som ägs och förvaltas av staten genom Trafikverket, vilket är den absoluta majoriteten av infrastrukturen. Resterande delar av landets järnvägsnät ägs och förvaltas av andra infrastrukturförvaltare, till exempel kommuner och företag. Jag avser inte att ändra på den ordningen.

Fru talman! Jag vill börja med att tacka för debatten och för engagemanget.

Jag uppmanar ledamoten att titta lite närmare på vad det är de två enskilda ledamöterna faktiskt föreslår. Mycket av det som jag har pekat på här – funktioner som finns på Bromma flygplats som man inte med enkelhet kan inrymma på Arlanda – är precis det som också ledamöterna sätter fingret på.

Hur luftrummet över huvudstaden ska kunna övervakas kan väl inte nedskrivas till att handla om en teknikalitet? Jag noterar att Kadir Kasirga säger att vi ändå ska titta på andra lösningar. Ja, men låt oss då göra det. Låt oss göra det först. Låt oss ha is i magen. Låt den analys som jag har aviserat ha sin gång, så att de där andra lösningarna med säkerhet kan vara på plats innan man fattar något beslut.

Jag förstår att det kan vara lite lockande att fatta ett snabbt beslut. Sedan kan man kanske om några år stå och säga: Vi såg det inte komma. Vi var naiva.

Men jag kommer inte att nedlåta mig till det. Jag tycker att det är viktigt att politiken tar ansvar i det säkerhetspolitiska läge vi just nu är i och att man gör analyser av just säkerhetsskäl. Försvarsmakten har påpekat att totalförsvarsmyndigheternas behov av Bromma flygplats bör kartläggas. Låt oss kartlägga det. Vi kan se vad som kommer fram i den kartläggningen. Sedan kan vi se vad man kommer fram till i analysen och i den utredning som jag har aviserat. Detta kan vi göra i stället för att på förhand vara helt övertygade om vad analysen kommer att innehålla och i stället för att här i kammaren ge sken av att detta är ett enkelt beslut som vi med snabbhet kan fatta.

Så enkelt är det inte, och det har jag belyst i den här debatten. Det är ett liknande svar till Kadir Kasirga som jag har gett i andra debatter. Det är för att situationen i omvärlden tyvärr inte har ändrat på sig. Behovet av att ta säkerhetspolitisk hänsyn har inte minskat.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Låt mig först notera att jag i Kadir Kasirgas inlägg inte hör ett enda ord om hur luftrumsövervakningen över Stockholm och huvudstaden ska hanteras. Den frågan förtjänar att diskuteras. Linus Lakso tar upp den, men han säger också att han inte är nöjd med ett svar som inte föregriper en analys. Låt oss invänta den fördjupade analysen.

Kadir Kasirga uppfattade det som Försvarsmakten har framhållit, nämligen att totalförsvarsmyndigheternas behov av Bromma flygplats bör kartläggas. Bör de inte kartläggas? Vad är det som är tveksamt? Det är klart att vi behöver låta totalförsvarsmyndigheternas behov av Bromma flygplats kartläggas i ett säkerhetspolitiskt mycket allvarligt och känsligt läge.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Låt oss samarbeta kring Arlanda flygplats och konkurrenskraften när det gäller Arlanda. Jag vet att Kadir Kasirga är mycket engagerad i frågan. Tittar vi bakåt ser vi att en del av den uppkomna situationen faktiskt är en konsekvens av den förra regeringen, där Linus Laksos miljöparti och Kadir Kasirga socialdemokrater inte riktigt kunde komma överens, milt uttryckt. Därför lades Arlandarådets rapport i byrålådan. Därför har vi i dag en otillfredsställande situation på Sveriges största flygplats.

När Miljöpartiet satt i regering avbröts alla planer på att utveckla Arlanda som starkt nav för flygtrafiken. Nu har vi tagit upp det arbetet. Samordnaren har lagt fram olika delredovisningar och kommer att redovisa sin slutrapport om hur tillgängligheten till Arlanda kan stärkas.

Arlanda behöver bättre markinfrastruktur till och från flygplatsen. Den avskaffade flygskatten stärker Arlandas konkurrenskraft i relation till andra flygplatser. En mer holistisk syn på de olika trafikslagen som inte på förhand dömer ut flyget vore också välkommen. Här tycker jag att diskussionen framöver kan kretsa kring hur vi kan stärka flygplatsinfrastrukturen. Det kommer också att ingå i det uppdrag till en utredning som jag har aviserat. Även finansieringen av flygplatsinfrastrukturen och basutbudet kommer att ingå i den översyn som ska göras.

Detta är en fråga som inte enbart handlar om Bromma och Arlanda utan även handlar om konkurrenskraften och bärkraftigheten i hela flygplatsinfrastrukturen i vårt land. Vi vet att flyget är viktigt för näringslivet men också för samhällsviktiga transporter för sjukvården. Den diskussionen tar jag gärna.

Det är, som sagt, fru talman, enkelt att fatta beslut om att avveckla. Men vi ser också att det finns andra tendenser. Flygets omställning kan innebära att det ställs andra krav på flygplatsinfrastruktur om bara några år. Det låter inte göra sig att göra det hela till en enkel fråga om att bara lägga ned Bromma.

Min uppfattning är att det är klokt att ha is i magen och vänta in analysen. Vi ska inte föregripa den eller ha en mycket tydlig uppfattning om vad den ska komma fram till. Vi kan väl ha en fördjupad analys och en utredning, så kan vi framöver diskutera slutsatserna och vad utredningen kommer fram till? Vi kanske inte kommer att hålla med varandra i varje detalj, men jag tror att det är väldigt viktigt att vi agerar utifrån det säkerhetspolitiska läge som vi har och de krav som det ställer på oss.