Arin Karapet

Herr talman! Jag har god kännedom om att ledamoten Jonny Cato inte är stockholmare och naturligt kommer i kontakt med landsbygden. Han är visserligen från Helsingborg, som är en storstad, men har mycket närmare till landsbygden än jag har.

Vi som politiker, oavsett vem av oss som är bäst och blir mest omtyckt, ska självklart alltid se till att civilsamhället får stöd från det offentliga. Men det fina med civilsamhället - vi kan ta exemplet när jag var i Småland - är att någon kokar karameller, någon gör raggmunk och någon har gjort saft. Folk lägger ned hjärta och själ; det är en del av den riktiga folkrörelsen. Man tar sig tid och lägger ned det mest dyrbara, sitt engagemang.

Jag tror att de flesta av oss här i kammaren har varit med i ett ungdomsförbund. Mycket av det vi gjorde hade kunnat göras utan pengar, förutom kanske kongresserna och resorna. Men det handlar om de timmar man lade ned och om gemenskapen.

Det jag ville komma fram till i mitt anförande var att människor kommer hit från olika delar av världen, och det är helt naturligt att de kommer att ha kvar sin kultur, sina värderingar och sitt språk. Vi är inte robotar. Man kan inte bara trycka "Ctrl Alt Delete" och köra in ett nytt operativsystem. Men det handlar också om att från dag ett visa att det här är vi; så här lever vi. Förstå oss, låt oss umgås och låt oss förstå dig! Sedan är det en gemensam resa. Men vi måste vara tydliga, för i slutet av dagen är detta Sverige. Det är inte Sverige som ska ändra på sig till hundra procent, utan det är den som kommer hit som ska anpassa sig efter hur vi lever i Sverige.

Din fråga om mer pengar kan jag inte svara på - det får finansministern göra.

Herr talman och ärade ledamöter, kollegor och åhörare! Det är inte första gången jag går upp i integrationsdebatten, och det finns risk för upprepning. Men på valborg det här året fick jag, nyss 36 år fyllda och född i Sverige, för första gången uppleva svensk kultur.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Integration

Där jag växte upp, i Hässelby och Rinkeby med olika kulturer, kom vi sällan i kontakt med den svenska kulturen. I förskolan skulle vi tala svenska. I skolan lärde vi oss svenska och pratade på svenska. Men vad var det Sverige som var utanför Hässelby, det man utifrån kallade Arabdalen? Det var det mitt område kallades, men det var inte så många araber som bodde där. Det var människor från Balkan, Mellanöstern och andra delar av världen.

Vi kom i kontakt med det Sverige när vi tog bussen från miljonprogramsområdet till Vällingby och när vi tog tunnelbanan in till stan. Människor där såg annorlunda ut. De talade mycket bättre svenska. De hade andra intressen. Det var det Sverige den yngre Arin skulle växa upp i.

Jag hade en diskussion med en kollega från Sverigedemokraterna, Mattias Karlsson. Vi lärde känna varandra tillsammans med Serkan Köse när vi var en del av IPU-delegationen, där jag satt som ordförande och Serkan som vice ordförande. Då har man hetlevrade diskussioner sent på nätterna, och det är inte så att jag som moderat alltid är överens med en sverigedemokrat. Man börjar hamna där man inte är överens. Då sa jag: Men för guds skull! Jag har aldrig fått frågan om att fira midsommar eller valborg eller svensk julafton.

Jag är kristen, men jag firar på armeniskt sätt. Jag är inte van att titta på Kalle Anka, så när man pratar om Kalle Anka känner jag inte igen mig. Jag firar jul natten mellan den 5 och den 6 januari. Min mormor var katolik och firade jul den 25 december. Visst hade vi en tillställning hemma den 24 december, men det var något som mamma liksom bara fixade till så att man inte kände sig ensam och lite utanför. När man gick tillbaka till skolan kunde man säga i samtal med sina klasskamrater att ja, vi hade också någonting hemma. Man kände sig inte utanför.

Det är det integration och segregation handlar om. Känner jag mig innanför eller utanför?

Samma sak skedde när jag gick med i Moderata ungdomsförbundet. Där lyssnade de inte på samma musik som jag gjorde där jag kom ifrån. Det är inget fel på det.

Man kan få höra: Nämen Carola, det är ju Carola. Jag kan lova er att om vi skulle ha en stor fest här och spela Carola skulle 90 procent av alla kollegor dansa. Men jag visste inte vem Carola var. Min mamma visste inte vem Carola var. Hade jag känt någon gemenskap då, när man skulle ha kul och alla stod på dansgolvet och hoppade? Nej, jag hade kanske känt någonting inombords: Vad är det här? Varför är de så konstiga? Det kan de säga ibland i förorten: Svenskarna, de är lite konstiga. Men om jag kommer i kontakt med den kulturen och förstår vilken betydelse Carola eller Abba eller andra svenska musikartister har haft för det här landet, då kanske jag inte tycker att de är konstiga. Då kanske jag tänker att det är dålig musiksmak; jag gillar inte den typen av dans. Men jag kan fortfarande umgås med personerna.

Samma sak handlar det om i den svenska skolan. Ställer man samma krav i våra förorter som man gör i innerstan?

Vi vet redan på förhand att förortsföräldrarna oftast inte kan språket eller att de kan språket men inte fullt ut. Det är oftast innerstadsföräldrarna som ställer jättehöga krav och mejlar lärarna på nätter och helger medan förortsmamman och förortspappan kanske tänker: Ja, men jag litar på den där läraren. Jag sätter mitt hopp till det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Integration

Sedan, efter 5-10 år, ser de att det inte gick så bra. De tappar kontrollen över sitt barn eftersom barnet inte längre är 6-7 år och lyssnar på föräldrarna utan 16-17 år och kanske hamnar i klorna på kriminella gäng. Det behöver inte nödvändigtvis vara kriminella gäng. Det kan vara psykisk ohälsa. Det kan vara att barnet har hamnat efter i skolan, har dåligt självförtroende och inte har kontaktnätet.

Man kanske inte har pratat med en vän som säger: När du fyller 18, samma dag som du fyller 18 eller faktiskt den månad du fyller 18, ska du skriva in dig i bostadsförmedlingens kö. Gör det inte tre månader efteråt. Gör du det tre dagar efter din födelsedag är det redan kört, för då kommer du inte in på bostadsmarknaden.

Man kanske inte har föräldrar som har pengar till en kontantinsats. Därmed får man inte något förstahandskontrakt, utan man hamnar i andrahandskontraktshärvan. Man kanske måste bo kvar hemma för att man inte har pengar att betala de höga hyrorna.

Herr talman! Det jag pratar om, det är så verkligheten ser ut. Här i politiken tillsätter vi utredningar. Vi sänker skatter. Men det vi måste göra och det vi gör nu är det Sverige alltför länge inte har gjort, för vi är konflikträdda. Vi vill oftast prata om någonting annat än det vi egentligen borde prata om: språkkrav. Det ska vara språkkrav på föräldrarna så fort de kommer till Sverige. Det ska vara godkända resultat för att man ska kunna få uppehållstillstånd.

Man pratar om vi-och-de-samhället. Men "vi" är vi i Sverige, och "de" är de som är på väg till Sverige. Om "de" ska bli en del av "vi" måste vi uppvärdera vad vi vill att de som är på väg in till oss ska veta om oss och vilka förväntningar och krav som finns. Men samtidigt, om de uppfyller det, har vi en hand som välkomnar dem. Man ger, och sedan tar man.

Det handlar om att få ordning på skolan. Det ska vara obligatorisk språkförskola för barn och för dem i områden där svenska språket är undermåligt, för vi vet att om man har rätt skolgång och en bra skolgång kommer man också att lyckas.

När vi pratar om jämställdhet och svenska värderingar måste vi inse att människor kommer hit från andra delar av världen där det här inte är självklart. Då kan vi inte bara ha utbildningsinsatser. Vi ska ha det, men det måste också finnas konsekvenser.

Det måste finnas konsekvenser. Om du slår ditt barn eller hindrar ditt barn från att gifta sig med den ditt barn vill och är beredd att bruka våld mot den personen ska du i bästa fall låsas in. Sedan ska du utvisas.

Någonstans måste vi dra gränsen. Sverige är inte ett stort hotell. Man kan inte bara komma hit och tro att man kan leva precis hur man vill. Jämställdhet är självklart. Män får älska män, och kvinnor får älska kvinnor. Man väljer sin partner; ingen annan väljer åt en. Man ska ha samma möjligheter, samma skyldigheter och samma förutsättningar. Hur utfallet sedan ser ut kan vi inte styra över.

Herr talman! Jag ser att några kollegor har begärt replik. Jag kommer då att förklara regeringens politik i repliktalarstolen. Jag yrkar avslag på alla motioner.

Herr talman! Ja, det är bra att de utländska kvinnorna nämns här. Men, Sofia Amloh, er invandringspolitik förbättrade inte deras chanser att komma in på arbetsmarknaden. Den gav inte kommunerna eller regionerna bättre förutsättningar, och den gjorde inte så att statskassan blev bättre.

Jag hoppas att Socialdemokraterna lär sig en läxa. Jag hoppas att man, när man kohandlar med tre partier som är för fri invandring, kan hålla emot. Invandring kostar.

Då ska vi till bankskatten. Det låter jättebra. Jag är inte försvarare av banker. De tjänar pengar. De håller på med transaktioner, finansiella instrument och allt möjligt. Men vi kan gå tillbaka till det som ledamoten Amloh ställde en fråga till mig om.

Hushållen har det inte bra. Ja, boräntorna har gått upp med ungefär 3-4 procentenheter. Tro mig! Det är kunderna som kommer att få betala. Det kommer att låta jättebra från denna talarstol. Det kommer att bli mycket applåder, många känsloyttringar, många likes och kanske handhjärtan på Facebook. Men när notan sedan, i slutet av månaden, kommer till de svenska hushållen, den svenska medelklassen, är det de som kommer att få betala. Det är inte så att bankerna har enorma marginaler på bolånen. Den enskilda bolånetagaren kommer att få betala.

Då kommer kanske svaret från ledamoten Amloh att vara: Ja, men vi höjer barnbidraget. Med hur mycket? 100 kronor. Det är inte så att ni föreslår ett tredubblat barnbidrag. Det är 100 kronor. Gå in på Ica! Du får knappt ett halvt kilo ost för 100 kronor nu. Olivoljan kostade 50-60 kronor förra året. Nu ligger den på 150 kronor på Ica Maxi.

Herr talman! Det är mycket prat om hur allting borde vara. Den moderatledda regeringen har suttit vid makten i nästan två år. I åtta år satt Socialdemokraterna vid makten.

Det är inga nya problem som ledamoten Amloh lyfter fram. Jag är själv född 1988, och jag växte också upp med väldigt dåliga ekonomiska förhållanden och en ensamstående mamma. Hur såg det ut då, och hur ser det ut i dag? Då var det Socialdemokraterna som styrde. Då åkte man direkt in i systemet, bidragsträsket, även om man var fullt arbetsför.

Vårt sociala skyddsnät är till för dem som behöver det. Men för dem som är arbetsföra och en del av arbetsmarknaden ska det alltid löna sig att arbeta.

I åtta nio minuter var det mycket känsloyttringar i ledamoten Amlohs anförande, och det var mycket om hur förbannad hon blir. Jag har förstått av det tidigare replikskiftet att hon inte alls tycker om den politik som den nuvarande regeringen driver. Men min fråga till ledamoten Amloh är: Om Socialdemokraterna hade suttit vid makten i dag, vilka åtgärder hade ni då vidtagit för att de ensamstående mammorna med små marginaler i ekonomin skulle få vardagen att gå runt?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Jämställdhet och åtgärder mot diskriminering

Herr talman! Ledamoten Amloh missar något väldigt tydligt. För det första ansvarar vi två som ledamöter bland annat för Sveriges statsfinanser, det vill säga de skatter vi drar in. Vi har båda kollegor som är regionpolitiker, och de har sitt ansvar. De flesta regioner styrs inte längre av mitt parti Moderaterna utan är socialdemokratiskt styrda.

Den som har varit i regionpolitiken kan säga så här: Man kanske ska se över hur många kommunikatörer man har. Man kanske ska vända på varenda sten, som ledamoten Amlohs partiledare sa som statsminister. Många regioner slösar pengar på mycket annat än kärnuppdraget. De måste göra sin hemläxa. Regeringen sköt till 16 miljarder och nu ytterligare 6 miljarder. Men jag skulle vilja fråga Göran Persson vad han hade sagt om att bara skjuta till pengar. Det krävs lite ekonomisk disciplin i stället för att bara ösa ut pengar.

Man kan skratta, men - tro mig! - det kommer man inte att göra när inflationen återigen är uppe i 10 eller 15 procent för att det bara östes ut pengar kortsiktigt. Vi har priser som går upp. Reallöneökningarna har ätits upp. Inflationen har skjutit i höjden. Detta beror till stor del på Socialdemokraternas symbolpolitik.

Man kan titta på varför inflationen har gått ned. Två av tre orsaker är lägre drivmedelskostnader och lägre elpriser. Socialdemokraternas politik ledde till högre elpriser och högre drivmedelspriser. Nu får Sveriges välfärdsarbetare, främst kvinnor, äta upp detta. Ni drev på inflationen och tog inte ert ansvar.

Herr talman! Jag förstår inte vad det är för direkt fråga jag ska svara på när jag hör detta om finansiella avvägningar. Om jag ändå ska ta vara på min talartid och prata allmänt kan jag säga ja, hushållens köpkraft har minskat. Detta gäller inte bara kvinnor och ensamstående män utan även äldre, yngre och barnfamiljer. Vi hade en tvåsiffrig inflation. Det gäller att pressa ned inflationen, men vi har också sänkt skatten för vanliga löntagare, där den största gruppen bland låg- och medelinkomsttagare är kvinnor.

Jag tror att replikskiftet kanske gäller hur mycket pengar regeringen har satsat på välfärden. Då kan jag svara att de som bär upp välfärden också måste kunna behålla mer av sin lön. Det är med sin lön och sin förvärvsinkomst man kan sätta mat på bordet och betala hyran.

Vi kan prata om de höga drivmedelspriserna. Under Sofia Amlohs regering kostade en liter diesel 28 kronor. Med den moderatledda regeringen är priset 18 kronor. Detta drog upp inflationen.

Det var till största del nedläggningen av två kärnkraftverk och reduktionsplikten som gjorde att vi hamnade i så hög inflation. Det är ledamoten Sofia Amlohs regering som var skyldig till detta. Det är vår moderatledda regering som har behövt städa upp, och nu ser vi hur vi trycker ned inflationen.

Fru talman! Jag vill börja med att tacka talmanspresidiet - och talmannen, som inte är närvarande - för den fina avtackning vi hade för vår bortgångna ledamot. Vi i Sverige brukar inte vara så duktiga på att hedra och minnas, men det här var väldigt fint. Det var en kollega man träffade i korridorerna som var väldigt jordnära och trevlig. Även om man inte alltid håller med varandra finns det en människa bakom varje ledamot.

Fru talman! Vi ska nu debattera jämställdhet och diskriminering. Jämställdhet är en frihetsfråga, inte bara för Sveriges kvinnor eller för världens kvinnor utan även för oss män. Vi vet att om ett barn växer upp i ett hem där mamman kan uppnå sin fulla potential kommer barnet att få en mycket bättre uppväxt och skolgång.

Fru talman! Här i kammaren har vi de senaste åren debatterat mycket om det eskalerande gängvåldet. Jag och regeringen tyckte att den nuvarande oppositionen inte gjorde tillräckligt när man var i regeringsställning. Nu är det vi som bär regeringsmakten och ansvaret, och vi vidtar kraftfulla åtgärder mot kriminaliteten.

Men i måndags kom en rapport från Jämställdhetsmyndigheten. Den rapporten, som jag tror inte lämnar någon oberörd, beskriver hur de kriminella gängen använder unga flickor som betalningsmedel. Det är inslag av rent hedersförtryck och hedersvåld. Man får inte svära i den här kammaren, och jag kommer inte att göra det. Men jag gjorde det inombords när jag tog del av detta.

Rapporten vittnar om att människoexploateringen är stor i de kriminella gängen, där hänsynslöst våld och maktutövande är den yttersta formen, men också om att unga kvinnor och flickor dras in i de här subkulturerna - inte bara som offer utan också som aktörer. Jag vet inte hur jag ska hitta orden för att inte bryta mot någon regel, men det börjar nu komma våldsdåd som utförs av flickor.

Det här är något som vi i politiken måste våga prata öppet om. Vi måste våga prata om gärningsmännen, utövarna, och offren. Vi måste komma bort från stigmat.

Fru talman! Det jag främst vill lyfta upp är män som utövar våld mot sina kvinnor, våld som får dödligt utfall.

Jag tror inte att någon har missat de senaste fallen av mord på oskyldiga kvinnor den gångna veckan.

Jag är själv barn till en kvinna som fick utstå våld från sin exman. Jag vet vilka ärr det har gett min mor. Det påverkade även mig även om jag var ung och inte förstod det fullt ut. När man blir äldre börjar man kanske förstå lite mer. Även i dag skulle det vara svårt för oss att ha den diskussionen. Det är en smärta som man förtränger, som man sväljer och håller inombords. Man vill vara stolt; man vill vara stark. Men det har påverkat mig, också i frågan om män som utövar våld mot kvinnor. Det ska vara total nolltolerans.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Jämställdhet och åtgärder mot diskriminering

I Sverige brukar vi oftast dansa runt det här. Det är inte ett nytt problem i vårt samhälle. Det är ett problem som vi haft under väldigt lång tid.

Sedan jag blev invald 2018, och jag kommer ihåg förra gången det uppmärksammades, har alla partier i den här kammaren börjat prata om detta. Jag vill inte peka ut någon särskild minister eller något parti just nu, för det här är en fråga som berör oss alla.

Vi måste från svensk sida gå från ord till handling. Vi är väldigt duktiga på att prata om problem. Vi är väldigt bra på att upprepa vad som håller på att ske i vårt samhälle. Men vi vet också att lagstiftningen är trögrörlig, så varje gång vi börjar prata om ett problem som vi redan vet om har vi skjutit upp eventuella åtgärder som hade haft effekt.

Därför går den här regeringen fram med att fler män ska kunna häktas. Fler män ska kunna bli fällda. Fler män ska kunna få besöksförbud. Fler män ska kunna få fotboja. Fler män som begår återkommande sexualbrott mot kvinnor ska kunna låsas in på obestämd tid. Det måste bli slut på snacket.

Det här arbetet pågår just nu i Regeringskansliet, och jag hoppas att fokus i dagens debatt kan hamna på vilka åtgärder vi vill vidta för att en kvinna som är utsatt för våld - i hemmet, i en relation eller var hon än är - ska veta att rättsstaten och samhället står på hennes sida.

En sak som jag vill tillägga innan jag avslutar mitt anförande är att Justitiedepartementet nu går fram med ett lagförslag: Om den våldsutsatta kvinnan inte har hyreskontraktet ska hon, det vill säga offret, kunna ta över hyreskontraktet. I vissa fall ser vi också att den våldsutövande mannen, som oftast har det ekonomiska övertaget, drar ut på processen när det kommer till bodelning. Vi vill se över hur man ska kunna påskynda bodelningen så att inte kvinnan hamnar i en ännu mer utsatt position.

Det är dags att vi politiker i den här kammaren ser till att rättsstaten och samhället en gång för alla ställer sig på offrens sida och inte låter gärningsmännen härja fritt.

Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

(Applåder)

I detta anförande instämde Magnus Resare (M).

Fru talman! Det är intressant att en socialdemokrat är upprörd över att en moderatledd regering sänker skatten för vanligt folk. Ledamoten är dock inte upprörd över att hon själv var med och sänkte skatten för de allra rikaste när ni tog bort värnskatten för att få med er Centerpartiet och Liberalerna.

Sedan har ledamoten mage att stå här och prata om att vi sviker kvinnorna i välfärden. Ni socialdemokrater argumenterar ju mot er själva. Det är lika bra att ni tar repliker på varandra så sparar vi massor av tid här i kammaren.

Fru talman! Som jag sa i ett tidigare replikskifte skjuter regeringen till 16 miljarder kronor, men varje kommun och region har ansvar att utifrån sin skattebas prioritera sitt kärnuppdrag.

Jag råkar veta att ledamoten Amloh har facklig bakgrund, och det är ingen hemlighet att facket vill se högre löner för sina medlemmar än vad arbetsgivarsidan vill. Men det skiljer sällan mer än några procent, så man bråkar om en liten del. Det ligger nämligen även i fackets intresse att inflationen inte skenar iväg, för när vi har hög inflation äts reallöneökningarna upp. Reallöneökningar är ju fackets största intresse, förutom att finansiera Socialdemokraterna vart fjärde år.

Min fråga till ledamoten Amloh är: Vad säger era kompisar i de olika fackförbunden? Det är en sak att skrika efter jättehöga löner, men i förhandlingarna tar de inflationen i beaktande eftersom den påverkar den svenska ekonomin. Om inflationen skenar äts tillväxt och löner upp och arbetslöshet och varsel ökar.

Det är ingen hemlighet att Moderaterna inte är för rätt till heltid. Men Socialdemokraterna satt vid makten i åtta år och hade stöd av partier som också är för rätt till heltid - ja, inte Centerpartiet, men ni har många gånger lyckats förhandla med dem. Varför genomförde ni inte det då? Varför förväntar ni er att Moderaterna ska vara för rätt till heltid?

Fru talman! Jag instämmer i mycket av det ledamoten Vilhelmsson säger. Vi vet också att om det går bra för mamman går det bättre för barnen eftersom mamman spenderar mest tid med dem. Det handlar bland annat om att ta bort flerbarnstillägget, som är en väldigt liten del av föräldraförsäkringen. Vi går också fram med att man ska kvalificera sig till den svenska välfärden. Då blir det inte en kvinnofälla eftersom mannen och kvinnan måste samarbeta. Just nu är kvinnan i underläge, för så fort hon föder barn börjar föräldraledigheten. Sedan fortsätter det så.

När det gäller Sverigekursen ska det inte bara vara krav på närvaro, utan man måste också fullfölja den nationella utbildningsplanen. Klarar man inte det kan man få delar av bidraget indraget, undantaget om man har någon funktionsnedsättning som det måste tas hänsyn till.

Får vi in kvinnorna är det inte bara en vinst för samhället och kvinnan utan även för barnen. Vi pratar mycket om de vuxna, men jag är mer orolig för att de barn med en annan bakgrund som är födda här inte ska lyckas. Jag förstår att det var jobbigt för min mor att komma hit i 30-årsåldern, men jag som är född här ska väl ha samma möjligheter, rättigheter och skyldigheter.

Det är bra att ledamoten Vilhelmsson belyser detta, för kvinnor med utländsk bakgrund har alltför länge hamnat i skuggan. Jag är glad att vi kan prata om det i kammaren. Jag ser fram emot att få påtryckningar och att få höra om det är något som inte görs, för det här är frågor vi inte kan lämna därhän.

Fru talman och ledamoten Helena Vilhelmsson! Det stämmer, det är kvinnorna med utländsk bakgrund som står längst bort. När det kommer till frågor om hedersrelaterat våld och förtryck är de mest utsatta flickor med utländsk bakgrund.

Ledamoten talar om kvinnors situation på arbetsmarknaden och långtidsarbetslöshet. Det stämmer att många kvinnor från vissa länder har mycket högre utbildning än sina män.

Därför är det viktigt att vi börjar prata om normer och värderingar, inte bara skruvar i föräldraförsäkringen eller i någon skattesats. Som man med annan bakgrund säger jag att vi måste vara tydliga från dag ett, för jag har själv diskuterat detta med andra män med annan bakgrund. Jag har sagt: Din syster får plugga var hon vill. Hon får plugga i Göteborg, inte bara söka till läkarprogrammet i Stockholm. Vill hon söka till Polen har hon rätt att göra det. Hon får också flytta hemifrån och bo själv och ha en pojkvän - eller en flickvän. Det spelar ingen roll. I Sverige får människor välja fritt.

Detta måste vi börja prata om. Det räcker inte att bara ha kunskaper i svenska språket. Om man har osunda värderingar så har man det, och dem måste vi bekämpa. Det handlar om att det ska få tydliga konsekvenser. Många med utländsk bakgrund tycker att svenskar är flata och konflikträdda och går att lura med ett litet leende, och om man blir lite halvsur och arg backar svensken. Men nej, vi måste våga visa att i Sverige har flickor och pojkar samma rättigheter och skyldigheter, punkt, och att det är bara att börja agera utifrån det.

Fru talman! Det finns väl ingenting bättre för en nyanländ än att lära sig majoritetssamhällets språk. Hur ska man ta till sig nyheter? Hur ska man bli en del av det demokratiska samhället? Hur ska barnen klara utbildningen? Hur ska föräldrarna hjälpa barnen när de kommer hem med läxor? Ska man behöva tillkalla tolk för att man ska besöka en vårdcentral när man har bott här i 15-20 år?

Det här är frågor som Miljöpartiet borde ställa sig. Varje gång man pratar om den här frågan skriks det: Rasism! Samhället splittras! Permanenta uppehållstillstånd från dag ett! Ge bara människor tillgång till hela välfärden så kommer de att integreras av sig själva!

Svaret är nej. Vi har provat det här i 30 år. Hu ska vi få en acceptans från dem som har betalat in till välfärden när det kommer in någon ny? Jag tror att om man kvalificerar in sig stegvis kommer den som får ta del av välfärden att inse att man inte kan ta den för given. Men också den som har byggt och varit med och finansierat välfärden kan känna: Vet du vad - du har varit med och bidragit. Tack för att du kom till Sverige! Självklart ska du också vara en del av välfärden. Du är också en del av samhället. Jag vill umgås med dig, och du är min granne. Det är ingen skillnad på oss även om vi har olika utseende.

Det är Miljöpartiets politik som har byggt den segregation som vi ser. Men det är jag som avkrävs svar. När det gäller språkscreening på BVC - varför ska inte barn med utländsk bakgrund prata lika bra svenska som barn till inrikes födda? Är det rasism? Om jag säger att vi föreslår det - och det gör vi - kommer det att mötas med påståenden om rasism. Då säger ni att vi pekar ut en särskild grupp.

Men i den här gruppen finns det massor med individer - duktiga pojkar och flickor med drömmar. Men när de inte fick tillgodogöra sig bra svenska klarade de inte utbildningen. Då kan inte den svenska drömmen gå i uppfyllelse. Det är det vi börjar göra nu; vi ser till att den svenska drömmen ska kunna gå i uppfyllelse för alla barn.

Fru talman! Välkommen till debatten! Ledamoten Leila Ali Elmi frågar mig vad moderatregeringen gör för integrationen.

Jag sa det i talarstolen: språkkrav från dag ett. Om man beviljas tillfälligt uppehållstillstånd ska man lära sig svenska och skaffa sig en egen försörjning. Klarar man svenska språket och uppfyller kraven på egen försörjning kan man bli beviljad permanent uppehållstillstånd. Ska man bli svensk medborgare ska man fortfarande kunna försörja sig själv och sin familj - om man har en sådan - och ha godkända resultat i svenska språket.

Ja, svenskar har lärt sig väldigt mycket av oss med utländsk bakgrund. Men vi får inte glömma bort att vi trots allt har kommit till Sverige, och det ställs högre krav på oss, vi som har annan bakgrund, att bli en del av Sverige. Den välfärd som ledamoten Leila Ali Elmi är orolig över - vilka är det som har byggt upp den från början? Och nej, välfärden hänger inte bara på invandrarna. Invandrarna är med och bidrar till välfärden, men invandrarna är inte i majoritet i Sverige.

Det är det här vridandet och vändandet på orden det handlar om. I ledamoten Leila Ali Elmis inlägg kan man direkt höra om informationsplikten. Det är tydligt att ni är för fri invandring. Säg bara det från början, och snäva inte in er i fina ord! Om vi ska få en acceptans i vårt samhälle och om Sverige ska bli ett måste vi också se till att de som kommer hit blir en del av Sverige - punkt. Svårare än så är det inte.

Herr talman! Ledamot Tony Haddou är fullt medveten om att regeringen har skjutit till 16 miljarder till Sveriges kommuner och regioner. Vi har en hög inflation, och många går på knäna. Räntorna ökar, och kronan är svag. Det är höga drivmedelskostnader. Ingen har missat detta.

Men någonstans är det inte bara fråga om mer pengar. 16 miljarder skjuts till. Sedan måste varje kommun och region fråga sig själv om rätt saker görs. Behövs det tio administratörer, eller kan man minska till fem? Kan man öka med två sjuksköterskor? Om det skjuts till mer pengar till fel saker är det bortkastade pengar. Det skjuts till mer medel, och rätt saker måste göras. Oavsett vilket parti som styr, om det är Moderaterna, Vänsterpartiet eller Socialdemokraterna, i en region eller kommun, har varje politiker det yttersta ansvaret också på golvet.

Om vi ska lösa välfärdsproblemen måste vi fråga oss om vi gör rätt saker, om vi har rätt kunskaper, om personalen får rätt utbildning. Svaret är nej. Under många år i en lång svensk tradition har det alltid varit fråga om mer pengar.

Jag har inget som helst problem med att spendera pengar på bra saker, men jag har problem med att spendera pengar på dåliga saker. Regeringen skjuter till 16 miljarder, men det måste vara tydligt för Sveriges kommuner och regioner att man ska gå igenom sina kostnader och prioritera kärnuppdraget. Välfärden är vårt kärnuppdrag.

Herr talman! Jag fick ingen tydlig fråga, så det får väl bli någon form av resonemang.

Kriminella ska buras in. De ska inte hålla på med någonting ute i det fria samhället. Problemet är uppföljning och kontroll. Jag ska vara uppriktig. Låt oss se hur det ser ut i Stockholmsregionen. Nu styr inte Moderaterna, utan vi är i opposition. Stockholmarna ville ha ett annat styre, och jag gratulerar Vänsterpartiet som nu sitter vid makten.

Jag var själv på närakuten i helgen, vid Hötorget, som är nedläggningshotad. Jag säger inte att den är perfekt eller den bästa kliniken, men det var att antingen gå till Hötorget eller sätta mig på akutmottagningen på S:t Görans sjukhus.

Då riktar jag mig tillbaka till Tony Haddou: Hur ska ni lösa det här? Vart ska stockholmarna ta vägen när de vill träffa en läkare på en lördag? Ska alla till akutmottagningen på akutsjukhuset, där det kommer in hjärtinfarkter, äldre multisjuka, trafikolyckor? Ska akuten överbefolkas av medborgare?

Problemet är inte att det finns privata alternativ. Grejen är att medborgarna som betalar skatt och går till jobbet vill ha valfrihet i vården. Vi ser nu hur det går när en efter en plockas bort, tillbaka in i egen regi och in i byråkratin. Kom ihåg, ledamot Tony Haddou, att det inte är antalet sjuksköterskor som ökar utan antalet byråkrater som ökar när man går över till egen regi.

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag.

Herr talman! Sverige är ett fantastiskt land, både kulturellt och nationellt. Och jag gillar faktiskt vädret. Det kanske inte är många som gör det, men jag gillar våra årstider, även om det är halt ute just nu.

Sverige ett land som möjliggör den klassresa som man pratar om i USA - the American dream. Jag skulle säga att i Sverige kan man göra en klassresa på riktigt. Det är inte bara som i en Hollywoodfilm, utan man kan lyckas om man får rätt förutsättningar och möjligheter.

Men, herr talman, Sverige har enorma problem. Vi har under lång tid haft en väldigt hög invandring som har varit godhjärtad. Man har velat hjälpa människor i nöd. Man har velat sträcka ut en hand i den stora världen och ta sitt ansvar. Men vi har inte haft en enda tanke eller idé om vad som kommer därnäst. Vad är plan B när människor väl är här?

Idén har varit ungefär att om människor bara landar på terminal 5 på Arlanda eller på Landvetter blir de svenskar automatiskt. Vi ska inte ha några förväntningar eller krav. De kommer att bli svenskar. De kommer att ta till sig våra svenska traditioner. De kommer att förstå den sociala kulturen, hur vi pratar i de sociala samtalen etcetera, att vi i Sverige tar till oss information på egen hand - läser papper eller går in på en hemsida - och att vi engagerar oss i föräldraföreningen, fotbollsföreningen, samfällighetsföreningen etcetera.

I många andra delar av världen ser det inte ut så, och om ingen säger till en från dag ett hamnar man efter, särskilt när det gäller svenska språket. Svenska är ett intressant språk. Man pratar på ett sätt och skriver på ett annat. Det är inte som finska, som vi kan tycka låter väldigt annorlunda och svårt.

Jag brukar alltid fråga personer med samma etnicitet som jag - armenier - och som bor i Finland hur de lärde sig finska. De svarar att det var jätteenkelt och att även om det lät lite konstigt i början skriver man som man pratar. I Sverige är det inte så. Min mamma, som har bott här i över 40 år, tycker fortfarande att detta är ett litet bekymmer.

Det jag vill komma fram till är att de självskrivna sanningar som man möter utanför detta hus är väldigt svåra att prata om i kammaren. Men nu har vi äntligen fyra partier och en regering som tar tag i de riktiga problemen.

Migrationen till Sverige har minskat, och den ska ned ännu mer. Den som kommer till Sverige ska anpassa sig till hur vi lever i Sverige. Vi ska inte anpassa oss efter hur andra har levt i andra länder. I Sverige ska man lära sig svenska. Om man ska få permanent uppehållstillstånd och medborgarskap och bli en del av den svenska demokratin ska man klara svenska språket. Därför inför vi språkkrav.

Men detta räcker inte. Man ska också kunna försörja sig själv, för det som har byggt Sverige och den svenska välfärden är att majoriteten går till jobbet och betalar sin skatt för att vi ska kunna ta hand om det gemensamma. När någon faller finns ett skyddsnät som fångar upp den personen. Det är detta som är hela idén med välfärdssamhället.

Det är som ett försäkringssystem. Pengar faller inte från himlen. De produceras någonstans, och att människor går till jobbet är det som har byggt Sverige starkt. Det är detta som är den svenska traditionen - att man gör sin plikt och kräver sin rätt och att hjälpen finns där när man är i behov av den. Man ska inte få nej och höra att hjälpen gick till någon annan.

Herr talman! Barn till invandrare ska inte ärva sina föräldrars utanförskap. De ska inte behöva leva i ett utanförskap. De är en del av Sverige; de är svenskar. Näst intill varenda en som är född här kommer att bo här, leva här och dö här. Därför är det oacceptabelt att vi ska ha segregerade områden.

De är inte segregerade bara när det kommer till socioekonomi, utan det handlar om tillgång till svenska språket och det svenska samhället, att man kan växa av egen kraft och att man inte ärver sina föräldrars utanförskap. Det räcker med att se sig själv i spegeln och förstå att man inte ser ut som folk i majoritetssamhället. Där ska det vara stopp. I allt annat ska det vara lika. Man ska ha samma möjligheter.

Regeringen vill också se till att det införs ett bidragstak. Det ska alltid löna sig att gå till ett arbete. Bidrag ska gå till dem som är mest behövande, men i dag har vi en situation där människor som har arbetsförmåga lever på vårt bidragssystem. Om man inte vill prata om detta eller göra något åt det är man faktiskt för ett segregerat samhälle.

Regeringen vill också införa Sverigekurser om värderingar, hur vi lever i Sverige och att vi respekterar jämställdhet mellan kvinnor och män. Detta är inte självklarheter i många andra länder, men i Sverige har vi haft en hundraårig kamp för jämställdhet. I hundra år har svenska kvinnor kämpat för sina fri- och rättigheter och allmän rösträtt. Vi har kommit väldigt långt, men vi är inte där ännu. Detta måste vi vara ödmjuka med att erkänna.

Många flickor och även pojkar utsätts för hedersförtryck och hedersrelaterat våld, men man har menat att vi inte ska komma på kant genom att prata om hedersrelaterat våld och hedersförtryck, för då är det rasism; då pekar vi ut någon särskild grupp.

Det är den kollektivistiska tanken som har varit farlig. Varje gång finns ett offer, en individ. I Sverige har flickor samma rättigheter som pojkar. I Sverige gör vi inte oskuldskontroller, och vi skriver inte ut oskuldsintyg. Det förbjuder vi nu. Kvinnor har samma rättigheter som pojkar.

Kampen mot hedersrelaterat förtryck är inte detsamma som kampen mot mäns våld mot kvinnor. Hedersrelaterat förtryck och hedersrelaterat våld sker i ett annat sammanhang där det är kollektivt sanktionerat, där även kvinnor i kollektivet är del i att utöva våldet mot offret.

Vi får alltid höra att vi var naiva, ängsliga, inte såg det komma, var konflikträdda. Hur många gånger ska svenska folket få höra dessa bortförklaringar, varenda gång politiken misslyckas? Där sätter regeringen ned foten.

Herr talman! Jag tänker inte dra ut på debatten så mycket mer - jag ser att det har begärts repliker på mitt anförande. Jag hoppas att talmannen och våra trogna tjänstemän får en fantastisk jul och ett fantastiskt nyår och att de fortfarande tycker om oss efter de långa budgetdebatterna. Det slutar alltid med att de får jobba övertid, kvällar och nätter. Tack för mig!

(Applåder)

(FÖRSTE VICE TALMANNEN: Tack för det! Jag kan försäkra att vi tycker om er alla; från oss alla till er alla, så att säga.)

Herr talman! Socialdemokraterna hade inte lagt om svensk migrationspolitik om det inte vore för det tryck som fanns i samhället och i denna kammare. Det är väldigt lätt att stå i en talarstol och säga att man har lagt om, men sedan ska man förhandla med Centerpartiet.

Det är ingen hemlighet att Centerpartiet är för en generös invandringspolitik och att Vänsterpartiet är för en generös migrationspolitik. Det är Miljöpartiet också. Dessa tre partier sitter i denna kammare, och alla kan nicka och säga att de är för den politiken, tvärtemot Socialdemokraterna. I slutändan ska ni socialdemokrater förhandla med de tre partier som sitter här i kammaren, och de kommer att slåss för sina väljare, som har röstat för deras politik.

När vi pratade om språkkrav sa ni att det var rasism. När vi pratade om försörjningskrav sa ni att det var rasism. Vi säger att vi ska ta bort straffrabatten och mängdrabatten. Allt detta hade ni åtta år på er att göra. Den moderatledda regeringen har suttit i ett år, och alla utredningar är igång. Socialdemokraterna pratade bort åtta år.

Man pratar om splittring och om att vissa partier försöker splittra Sverige. Socialdemokraterna splittrade Sverige på riktigt. Detta gjorde man inte med ord utan med handling. Min fråga är därför: Vad skiljer dagens socialdemokrater från de socialdemokrater som satt i Rosenbad för ett år sedan?

Herr talman! Ledamoten Carvalho höll ett anförande i tio minuter. Det var inte mycket man blev klok av. Den stora konflikten handlar inte om migrationen. Den stora konflikten handlar inte om gängkriminaliteten. Men det var detta ni förlorade valet på. Det handlade inte om er SD-Tourettes som uppstått. Socialdemokraterna får ägna sig åt vad som helst. De får ägna sig åt att prata om Sverigedemokraterna 24 timmar om dygnet, men svenska folket är inte korkade.

Detta är kanske väldigt lätt för en riksdagsledamot som lever ett bekvämt liv, som har ett gott arvode, som inte behöver tänka sig så mycket för och som har råd att flytta till ett tryggt område. Men jag tänker på vanligt folk, människor med utländsk bakgrund. Ni kan åka ut och träffa dem som utsätts för gängkriminalitet. Det är de som säger: Höj straffen! Utvisa de invandrare som inte sköter sig! Men i åtta år gjorde ni ingenting.

Man har släppt en rapport. Jag ska läsa avslutningen i den rapporten: Den ekonomiska, etniska och språkliga segregationen behöver brytas på en strukturell nivå, vilket kräver att befolkningen blandas.

Efter åtta år av socialt experiment vill ni fortsätta att behandla svenska folket som Socialdemokraternas experiment i er galna ingenjörskonst. I tio minuter fick vi inte höra en enda åtgärd och inte en enda ursäkt för vad Socialdemokraterna har ställt till med.

Nu låter det så här: Nej, men vi har alltid varit för. Vi har inget ansvar. Det här är någonting helt annat.

Vilka konkreta åtgärder vill ni göra för att rätta till integrationen? Nu får ledamoten Carvalho chansen, herr talman.

Herr talman! I Sverige pratar vi svenska. I veckan kom en oroväckande rapport från Pisa. Allt fler svenska elever presterar sämre i matematik och läsförståelse. En stor andel av de elever som går i svensk skola har utländsk bakgrund. De är barn till föräldrar varav minst en har invandrarbakgrund.

Under alltför lång tid har vi inte prioriterat betydelsen av det svenska språket. Min fråga till statsministern är: Vilka åtgärder kommer regeringen att vidta så att barn med invandrarbakgrund också pratar flytande, korrekt och perfekt svenska? Ska vi krossa gängkriminalitet och utanförskap och få ett gemensamt Sverige måste nämligen alla barn kunna prata perfekt svenska från dag ett.

Fru talman! Min fråga går till arbetsmarknadsminister Johan Pehrson.

I Sverige pratar vi svenska. Men alltför länge har vi förminskat betydelsen av svenska språket. Det ser vi nu med ökade språkklyftor, en djup integrationskris som vi har fått ärva från Socialdemokraterna och en alltför hög arbetslöshet i våra utanförskapsområden. Barn växer upp i hem där föräldrarna inte pratar svenska och inte har kontakt med den svenska arbetsmarknaden.

Genom svenska språket binds vi samman, blir en del av det svenska samhället och blir svenskar. För att kunna utkräva sina rättigheter och fullgöra sina skyldigheter måste man kunna prata svenska.

Vilka åtgärder tänker regeringen vidta för att minska utanförskapet så att fler barn med utländsk bakgrund behärskar svenska språket lika bra som om de hade haft svenskfödda föräldrar?