Arin Karapet

Fru talman! Ärade ledamöter! Sedan i november har jag haft förmånen att vara ordförande i den svenska IPU-delegationen. I dag ska vi redogöra för det gångna året för kammaren.

Det vi från den avgående svenska IPU-delegationen lyckades med tillsammans med demokratiska allierade var bland annat att i en internationell kontext få igenom en resolution där man fördömer Rysslands olagliga anfallskrig mot Ukraina. Att få igenom en sådan resolution i en organisation där inte bara Ryssland utan även andra icke-demokratier och diktaturer som Iran, Syrien etcetera finns och har inflytande visar att den svenska IPU-delegationen har nått en framgång.

Som ordförande, fru talman, måste jag säga att jag är otroligt stolt och nöjd med sammansättningen av vår delegation. Vi har haft ett välfungerande arbete med vice ordförande Serkan Köse och delegationens ledamöter Mattias Karlsson från Sverigedemokraterna, Janine Alm Ericson från Miljöpartiet och Linda Lindberg från Sverigedemokraterna. Hon lämnar nu delegationen, och det kommer att komma en ersättare.

Den svenska IPU-delegationen må vara en liten delegation i en väldigt stor organisation, men tillsammans med våra nordiska allierade blir vi en väldigt stor kraft. Med den kraften lyckades vi nu i Bahrain få Mattias Karlsson från Sverigedemokraterna invald i det globala högnivårådet mot terrorism. Vi lyckades även se till att Janine Alm Ericson fick behålla Sveriges mandat i den exekutiva kommittén.

Fru talman! IPU är kanske för de flesta även här i riksdagens kammare en organisation som man inte har så stor koll på. Är det ännu en byråkratisk organisation som inte gör någon nytta, kan man tänka. Jag var kanske själv av den åsikten innan jag var på min första IPU-session. Men IPU-sessionen är ett forum där man i direkta högnivåmöten kan lyfta upp frågor med länder som inte är demokratiska. Varför har ni fängslat oppositionspolitiker? Varför kränker ni det fria ordet? Varför finns det ingen fri press och fria medier i ert hemland? De frågorna kan man ställa i den här typen av organisation.

En demokratis främsta vapen är det fria ordet. Det är med det fria ordet vi argumenterar och kommer överens - och inte kommer överens. När man i en fullsatt IPU-session kan konfrontera Islamiska republiken Iran och fråga varför de mördar oskyldiga kvinnor och män vars enda strävan är att slippa tvingas bära slöja och slippa tvingas leva under sharialager och kan se och höra hur de reagerar vet man att budskapet har nått fram. Det är att ge röst till dem som inte kan göra sina röster hörda.

Det är också en organisation där vi kan säkerställa att vi inte glömmer bort våra kollegor runt om i världen som sitter fängslade av den enkla anledningen att de inte är överens med den styrande makten i sina hemländer. Vi kan säga till dem att det inte bara är oppositionspolitiker som sitter fängslade utan även journalister. Det är där vi sätts på prov och där vi kan visa vilka värderingar som är viktiga för oss här hemma i Sverige.

Fru talman! IPU är en organisation där vi slår vakt om mänskliga rättigheter, demokrati och jämställdhet. Jag är väldigt stolt över den IPU-delegation som nu finns. Fru talmannen var även med på den senaste resan till Bahrain, där vi tillsammans på högnivåmöten, direkt med ministrar i Bahrain, lyfte upp för oss självklara men för dem väldigt känsliga frågor. Det kan vi göra, och sedan kan vi åka hem till Sverige och säga: Det här är det inte många som vet om, men vi gör någonting som många kanske inte hade vågat.

Detta är vår plikt och vår skyldighet, och vi kommer att fortsätta med det. Jag ser fram emot redogörelsen 2024, för år 2023.

(Applåder)

Fru talman! Jag instämmer - hör och häpna - med ledamoten i att Sverige är ett fantastiskt land. Vård, skola och omsorg är offentligt finansierade i Sverige.

När du söker vård tittar man inte på vem som är din pappa eller din mamma eller varifrån du kommer. Du har ett personnummer, och du får vård efter det. Man tittar inte efter hur mycket pengar du har i plånboken. Du går inte före på akutmottagningen om du är rik eller fattig.

Man tittar på dina betyg när du söker till universiteten. Det är din egen prestation som gäller. Det är väldigt få länder som är så generösa som Sverige. Man har inte ställt ett enda krav på att du ska pytsa in en enda krona in i systemet.

Om det händer någonting under ens studietid - man kanske går in i väggen, en förälder går bort eller någonting sker i ens privatliv - brukar man få anstånd, kunna pausa studierna och till och med komma tillbaka. Det är väldigt generösa studielån och väldigt lång återbetalningstid.

Det har skapat möjligheter för många personer med utländsk bakgrund, inklusive mig som vuxit upp med en ensamstående mamma. Jag har fått möjligheter som jag inte hade fått om min mamma hade valt att vara kvar där hon föddes.

Att ställa krav är att bry sig. Det är inte som det har varit i dag. Människor har fått komma hit. De har fått en myndighetskontakt, och de har suttit där och väntat på ett brev. Det har gått flera månader eller kanske ett år. Och sedan, efter sju år, får man höra: Varför kan du inte svenska? Varför söker du inget jobb?

Men har någon berättat för den här personen när hon eller han kom hit att det här är vad som förväntas av dig? Det är de här stegen du måste ta för att kunna stå på egna ben. Har någon berättat detta? Svaret är oftast nej, och det beror på att man har haft en kravlös integrationspolitik och de låga förväntningarnas rasism. Man har inte behandlat människor lika.

Det är slut på det nu. Med den här regeringen kommer vi att få ordning på Sverige.

Fru talman! Tack för frågan! Om ledamoten Leila Ali Elmi hade lyssnat noggrant hade hon hört att jag i princip kritiserade varenda etniskt född svensk och ingen med utländsk bakgrund. Det handlar om att man har idén att en person kommer till terminal 5 och per automatik blir svensk. Vi har en kravlös integrationspolitik. Vi ställer inte krav och informerar från dag ett.

Detta är inte att svartmåla dem som har kommit till Sverige. Jag har själv utländsk bakgrund. Jag har sett mig själv i spegeln i 34 års tid. Jag har fortfarande ett ögonbryn som jag brukar säga att jag gör skilsmässa på. Jag ser inte ut som de i majoritetssamhället.

Sverige har haft en kravlös integrationsbaserad politik som du själv står bakom. Du står här och försöker vända det till att jag har svartmålat varenda person med invandrarbakgrund i Sverige.

Det vore bra om ledamoten lyssnade noggrant. Jag har inget problem med att få kritik, men jag vill ha rättmätig kritik. Vi representerar två olika partier och två olika block.

När man säger att jag svartmålar personer med utländsk bakgrund vet vi vad diskussionen kommer att komma till i replikskiften. Då är det identitetspolitik och rasifiering. Allt är majoritetssamhällets fel.

Om Sverige är ett så dåligt land, varför söker sig så många med utländsk bakgrund till Sverige? Om Sverige är rasistiskt, varför söker sig så många till Sverige? Svara på de frågorna, ledamoten Leila Ali Elmi.

Fru talman! Moderaterna och jag själv är aldrig främmande för att titta över en fråga. Var man sedan landar i den frågan är någonting annat.

När det kommer till sfi kommer det inte bara att sluta vid sfi. Det kommer att komma helt andra krav från den här kammaren. Med erfarenhet av hur vi har skött vår integrationspolitik och synen på migrationen gäller det att också vara lite restriktiv och stanna till.

Det går rätt bra för de många ukrainare som har kommit till Sverige. Det finns en beslutsamhet och en enighet bland ukrainare. Det spelar ingen roll om de befinner sig i Stockholm eller Warszawa eller om de just nu är i Barcelona eller Bukarest.

Det ukrainska civilsamhället har med hjälp av europeiska länder och våra civilsamhällen lyckats ha undervisning på deras eget språk. De ska inta tappa kontakten med den ukrainska identiteten och det ukrainska språket. De ska tillbaka och återuppbygga sitt land.

Vi säger själva att hela Ukraina ska bli befriat. Ukraina ska återuppbyggas. Men då krävs det också att ukrainarna åker tillbaka till sitt land och kan bygga sitt land. För om inte ukrainarna bor där, vilka ska då bo där? Det är inte ryska ockupanter, utan det är ukrainska medborgare.

Hela vägen in och helhjärtat säger vi: Ukraina ska vinna kriget för deras självständighet och vår säkerhet. Då måste vi också se till att vara konsekventa i vårt arbete och se till att skapa bra möjligheter för ukrainarna att återvända till ett självständigt och fritt Ukraina som blir en del av den europeiska familjen.

Fru talman! Ledamoten Jonny Cato lyfter fram en fråga som har berört oss alla. På fredag har det gått ett år sedan den dag då vi vaknade upp och fick telefonerna "flashade" av att Ryssland hade påbörjat sin olagliga invasion av Ukraina. Ungefär 90 procent av dem som har kommit till Sverige är kvinnor, barn eller äldre.

När det gäller dagersättningen och den inflation som vi nu har tror jag att regeringen kommer att titta över detta. Jag kan inte tala för regeringen, men jag skulle säga att det vore självklart att se över det.

Bland de barn som har kommit till Europa och Sverige finns sådana som förlorat sin förälder på vägen. Föräldrarna kan också ha dött. Det har även kommit rapporter om att barn som tappat bort sina föräldrar har exploaterats i flyktingströmmarna. Det är fråga om ett arbete som behöver bedrivas på europeisk nivå. Det handlar också om barn som blivit deporterade från de ockuperade områdena till Ryssland genom olagliga adoptioner.

Men jag skulle också vilja säga att det bland ukrainarna finns en enorm stolthet och bestämdhet - de vill återvända. Vi får inte glömma att de som har fått lämna Ukraina är kvinnor och barn samt - har jag för mig - män under 18 och över 65. Det finns en risk att vi tömmer Ukraina inför återuppbyggnaden. När kriget har vunnits ska Ukraina byggas upp, säger vi. Då förutsätter vi också att många ukrainare vill och kan åka tillbaka och bygga upp sitt land. Ukraina kan inte bara byggas av de män som just nu är vid fronten, utan det behövs både män och kvinnor för att bygga Ukraina.

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag.

Integration och migration går hand i hand. Det behövs en migration för att man sedan ska ha en integration. Många politiska företrädare genom historien har fattat helt felaktiga beslut. Det finns en idé om att bara människor kommer hit blir allting bättre. Det finns en idé om att så fort man landar på Arlanda, Landvetter eller någon annan flygplats eller går i land i någon hamn blir man automatiskt svensk, lär sig språket och våra sociala koder och förstår hur organisationen Sverige funkar.

Vi svenskar har ibland inte själva reflekterat över att vi sticker ut väldigt mycket. Vi har föreningar för allt. Om du ska köpa dig en bostad ska du vara med i en bostadsrättsförening. Du förväntas även vara med minst två gånger om året och städa. Ska du hyra ut din lägenhet måste du fråga om tillåtelse från föreningen. Har du barn i skolan ska du vara aktiv i föräldraföreningen. Har du barn som idrottar förväntas du kanske stå och grilla korv på lördagar mitt i regnet, vintern eller vad det nu är, för idrottsföreningen bygger ju på det ideella. Samma sak är det inom politiken. Våra politiska partier bygger på föreningslivet.

I det Sverige vi i dag lever i ställs det inte krav från dag ett på dem som kommer till landet, utan kraven kommer lite luddigt efter fem tio år. Men väljarna har gett oss mandat. Från Socialdemokraternas håll hörs det: Oj, vilken hög svansföring samarbetspartierna har! Men har man precis förlorat ett val och inte fått majoriteten av svenska folkets röster kanske man ska vara lite ödmjuk och ägna tid åt egen reflektion. Man ska inte tro att man har patent på makten i Sverige, utan vi har demokrati. Man ska ta ansvar för sin ansvarslösa politik.

Nu har vi en regering som tar ansvar. Vi ska ha en kravbaserad integrationspolitik, inte lullull och halvmesyrer där man stoppar in skolplikt i sfi men sedan skriver: Vid behov av svenska ska du omfattas av språkplikten. Nej! Kommer du till Sverige ska du lära dig svenska från dag ett. Det ska vara språkkrav för att få permanent uppehållstillstånd tillsammans med ett krav på att kunna försörja dig själv. Har du en familj som du tar hit ska du även kunna försörja den. Ska du bli svensk medborgare ska det vara ökade krav på kunskaper i svenska språket och ett fortsatt krav på att kunna försörja dig själv.

Kommer man till Sverige ska man också bli en del av det svenska samhället. Att lära sig svenska och bli en del av det svenska samhället betyder inte att man ger avkall på sin religiösa tro, sin etnicitet eller övriga språkkunskaper som man har. För att man ska kunna bo i Sverige och vara en fungerande samhällsmedborgare eller företagare som bidrar till Sverige krävs det att man uppfyller vissa villkor. Välfärdssamhället Sverige bygger på att var och en av oss går till arbetet eller skapar arbete som företagare samt betalar in skattemedel till vår gemensamt finansierade välfärd. På så sätt kan vi också få ut någonting till dem som är behövande och till det vi tycker är viktigt. Vård, skola, omsorg, försvar, polis - allt detta finansieras ju av att man gör sin plikt. Därefter får man möjligheterna och kräver sin rätt.

Fru talman! Sverige är ett fantastiskt land. Men jag brukar ibland beskriva Sverige som en middagsbjudning dit man bjudit in personer som man bara gett portkoden men inte uppgift om vilken lägenhet de ska ta sig till. Det är bättre att ställa krav från dag ett. Det blir tydligt för dem som kommer hit. Många som kommit hit och hamnat utanför säger själva: Varför har ingen berättat det här för mig? Dessutom är det vid varenda myndighetskontakt någon stackars myndighetstjänsteman som står där och försöker trolla med knäna.

Med minskad invandring får vi kontroll på flödena in till Sverige. Vi kan ställa krav från dag ett. Den som får ett ja får också en ärlig chans. När personer blir anvisade till en kommun vet kommunen i förväg om man har tillräckligt många lärare och tillräckligt många sjuksköterskor på äldreboenden och vårdcentraler, så att inte de institutionerna går på knäna. Det handlar om att skapa legitimitet i hela samhället. Samhället är trots allt vi människor. Sedan har vi via politiken byggt institutioner och myndigheter för att organisera oss och kunna ta oss fram någonstans.

Fru talman! Sverige måste bli nyktert. Det är den resan vi kommer att göra nu.

(Applåder)

Fru talman! Det verkar som om det har undgått ledamoten Amloh att vi har en inflation på 10 procent. Det vill säga, i och med att inflationen går upp skulle också skatterna öka. Här står ledamoten Amloh och är bestört över att människor kommer att få mindre i plånboken, men ändå är hon beredd att beskatta dem allt hårdare. Det är det som är frågan, men för er handlar allting om generella statsbidrag, att ta in en massa skatt och säga till människor: Här får du en liten påse pengar! Titta, jultomten har kommit!

Jag vill göra ledamoten Amloh medveten om att skälet till att vi politiker kan göra satsningar är att vi har tagit in medborgarnas skattepengar. Det är bättre att de får behålla så mycket som möjligt. Om man vill rätta till problemet inom välfärdssektorn handlar det om tidiga insatser: förebyggande sjukpenning, tidigare insatser på arbetsplatsen och bättre uppföljning när det kommer till arbetsmiljön.

När kvinnor i vården gör tunga lyft, ja, då kanske vi ska öka friskvården för dem eller se till att de får träna på arbetstid. I stället skickas man till Försäkringskassan och får ett beslut: Hej, här har du fått sjukpenning! Kom tillbaka när du blivit bättre!

Så funkar det i ert Sverige. I Socialdemokraternas Sverige blir man bortglömd. I Moderaternas Sverige, tillsammans med Kristdemokraterna, Liberalerna och Sverigedemokraterna, blir man inte bortglömd. Det finns en välkomnande famn. Det finns omtanke. Man säger: Du har det tufft i dag. Skyddsnätet tar hand om dig. Men en dag är du tillbaka i värmen, för du kan bli frisk igen.

(ANDRE VICE TALMANNEN: Jag vill återigen påminna om att det är utgiftsområdet 13 inom arbetsmarknadsutskottets betänkande 1 som vi i dag debatterar.)

Fru talman! Tack för frågan, ledamoten Sofia Amloh!

Jag kan väl också drämma till med någonting. Socialdemokraterna är väldigt stolta över att man har haft en feministisk utrikespolitik. Åtta veckor efter att man hade lämnat regeringsmakten vågade man prata om kampen i Iran. Innan vågade man inte ens prata om kvinnornas kamp i Iran. Den första feministiska revolutionen som vi har upplevt i modern tid vågade man inte tala om. Detta, ledamoten, leder till eftertanke.

Det är väldigt lätt att sätta en etikett på sig själv och förstora upp saker utifrån sin inre frustration: Jag brinner för frågan! Men väljarna bryr sig inte om ifall man brinner för frågorna eller inte. Väljarna bryr sig om hur vi agerar här i kammaren. Det är därför de går till valurnan, inte för att vi brinner för olika frågor och lägger upp något på Facebook för att få ett hjärta, en lajk eller en kommentar. Det här är människor av kött och blod.

Jag vill också påminna ledamoten Amloh om att arbetssjukdomarna ökade innan pandemin liksom under pandemin. Det stämmer att det är de hårt arbetande kvinnorna och männen - undersköterskan och lokalvårdaren - som har tagit mest stryk.

Om vi ska förstora upp så mycket saker här i kammaren - jag har inga problem med att visa känslor; det finns mer att visa - då är min fråga till ledamoten Amloh: Er budget är en servettskiss på 35 sidor, innehållande en innehållsförteckning och förklaring. I det här betänkandet är kvotflyktingar det enda ni satsar mer på. Ni pratar om arbetande kvinnor och män, om att jämställdheten är utmanad och om generella statsbidrag. Men låt oss titta i betänkandet! Det enda ni satsar mer på är kvotflyktingarna, ett ökat flyktingmottagande som också kommer att påverka välfärden.

Fru talman! Ärade ledamöter i utskottet! Hedersrelaterat våld, hedersförtryck och utanförskap bland gruppen utländska kvinnor är vår tids största jämställdhetsfrågor och vår tids största frihetsfrågor. Hedersrelaterat våld och förtryck har lyfts upp av väldigt många i Sverige, inte bara de senaste åren utan de senaste två tre decennierna. Men när det lyftes upp negligerades det. Man viftade bort problemet. Det här var någonting man inte ville kännas vid. Hur kunde detta ske i vårt fina, toleranta och öppna Sverige? Man lyssnade inte på de kvinnorna, männen, flickorna och pojkarna, för de tillhörde nog inte majoritetssamhället. Majoritetssamhället hade ju bestämt sig för att vi inte har den här typen av problem i Sverige. När man kommer till Sverige blir man per automatik svensk. När man kommer till Sverige anammar man varenda värdering vi har så fort man landar på en flygplats. Så ser inte verkligheten ut.

Det var oftast kvinnor med utländsk bakgrund från den vänstra sidan i politiken i Sverige som lyfte upp de här frågorna. Bland de första var Nalin Pekgul. Hon fick kalla handen av sitt parti. Hon fick sedan rätt. Men vi kastade bort alla de åren, fru talman. Hur många flickor och pojkar har inte politiken på sitt samvete? Man pratar väldigt högt i den här kammaren om mänskliga rättigheter, jämställdhet, lika möjligheter, samma rättigheter och lika skyldigheter. Men det här är människor av kött och blod som lever i vårt samhälle. Det kan vara vår syster, vår bror, vår granne eller vår arbetskollega.

Fru talman! Att prata om det hedersrelaterade våldet och hedersförtrycket är inte rasism. Det är att stå upp mot de intoleranta, mot dem som är beredda att ta ifrån en enskild människa dennes frihet. Det är fråga om unga flickor som inte får välja sin partner, som kanske får sin rörelsefrihet begränsad eller som blir nekade utbildning. Ett exempel på hedersrelaterat förtryck kan vara att en flicka som bor i Stockholm ska plugga till läkare och kommer in på Lunds universitet men får ett starkt nej från familjen. Om hon flyttar till en annan stad har de nämligen inte social kontroll på henne. Vem umgås hon med på morgonen? Vad gör hon på kvällarna? Nej! Det är bättre att hon är hemma och får en sämre framtid. Det är bättre att hon jobbar på någon närliggande arbetsplats. Det här är inte bara hedersrelaterat förtryck utan därtill förstörelse av humankapital.

Fru talman! Det hedersrelaterade våldet och hedersförtrycket påverkar även unga pojkar. Pojkar som kanske har en annan sexuell läggning eller tvingas kontrollera sin syster eller sin skilda mamma är också offer för det hedersrelaterade våldet och förtrycket. Det måste vara slut med att allt som är obekvämt i det här landet ska kallas för rasism. De som får ta smällen är offren, och det är alltid personer med utländsk bakgrund. De vars sida man påstår sig stå på är oftast de vars frihet man i själva verket kämpar emot. Det är det som blir resultatet.

Fru talman! Vi har också problem med det ökade utanförskapet bland kvinnor med utländsk bakgrund. Det är inte bara fråga om att de får ta ansvar för det obetalda arbetet i hemmet. När de kommer till Sverige kanske de redan har ett, två eller tre småbarn. De kanske kom hit gravida eller blev gravida efter en tids tillvaro i Sverige. Det vi vet är att barn till mammor som integreras snabbare själva integreras snabbare och lyckas bättre i skolan. Mammorna har större närvaro i barnens liv än fäderna. Det finns statistik på det. Ju fler kvinnor som kommer in på arbetsmarknaden, desto bättre. De ska också lära sig svenska från dag ett. Det ser vi till med Tidöavtalet. Vi ställer krav på kunskaper i svenska språket redan för att få permanent uppehållstillstånd samt för att få svenskt medborgarskap. Det gynnar den enskilda, det gynnar barnen och det gynnar även Sverige. Det är språket som binder ihop oss. Vårt välfärdssamhälle bygger på att var och en efter förmåga arbetar, betalar in skatt och finansierar vår gemensamma välfärd.

Fru talman! Regeringen satsar 20 miljoner extra permanent för kvinnors organisering i våra förorter. I kampen mot hedersförtryck och hedersrelaterat våld gör vi en permanent satsning på 50 miljoner kronor. Därtill kommer straffskärpningar att komma i kampen mot hedersrelaterat våld och hedersrelaterat förtryck. Den förra regeringen pratade väldigt varmt om detta, liksom om kampen mot mäns våld mot kvinnor. Men när det kom till lagstiftningsfrågor var skrivningarna alltid väldigt lättvindiga. Om man kallar sig feminist eller inte får stå för var och en. Det är vad som sker i den här kammaren i slutet av dagen som räknas.

Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

(Applåder)

Fru talman! Alla här inne, inklusive utrikesministern, är nog eniga om att det vi ser i Iran är en frihetskamp mot en regim som aldrig skyr några medel när det gäller att släcka ett liv.

Fru talman! Iranfrågan berör oss. Sverige är ett av de mest jämställda länderna. Här gör vi inte skillnad på män och kvinnor från födseln. I Iran föds inte kvinnor fria, och detta påverkar även männen. Det är därför männen har anslutit sig till sina systrar, sina mödrar och sina mor- och farmödrar i kampen för frihet. Detta är en frihetsfråga för oss alla.

Jag upplever att utrikesministern ändå öppnar för att vi från svensk sida inte alls är negativt inställda till att terrorklassa revolutionsgardet men att vi, för att det ska bli konkret handling, måste få med oss övriga EU-länder. Det finns även en lista med vissa krav som måste uppfyllas. Vilka länder det är vet jag inte - jag var inte med på det mötet - men min inställning utifrån dagens öppna samråd är att utrikesministern och statsministern inte är negativt inställda.

Det finns ett tryck och en vilja att stå på det iranska folkets sida. Min fråga till utrikesministern är: Vilka konkreta åtgärder ser man i närtid, gemensamt på Europanivå, för att få till ett riktigt tryck?

(Applåder)

Fru talman! Tack till utrikesministern för att han tar sig tid att ge ett utvecklat svar!

Fru talman! Det är som tidigare kollegor från andra partier i riksdagen har beskrivit: Två unga män har blivit avrättade i Iran.

Det är inte första gången den iranska regimen avrättar någon. Jag är svensk armenier från Iran. Bakom vår kyrkogård i Teheran ligger över 10 000 iranier begravda i en massgrav från 1988-1989. Den iranska regimen har aldrig förnekat detta utan stolt sagt att det var de som gjorde det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

När jag kunde besöka min farfars grav pekade en man och sa: Någonstans vid berget där borta ligger 10 000 människor begravda i en massgrav. Det tär på en när man går tillbaka. När jag var liten förstod jag inte vad det var. Jag var tio elva år gammal. Nu, som företrädare för svenska folket och politiskt engagerad, förstår jag mycket mer av den sorg den mannen visade när han pekade med handen.

Mohsen Shekari och Majidreza Rahnavard är de två som blivit avrättade. Den senaste, Majidreza, var brottare. Hans brott var att han skyddade demonstranter mot regimens kulregn i sin hemstad Meshed.

Den iranska regimen begår inte bara terror mot sitt eget folk. Den begår terror i regionen. Vi ser i demonstrationerna att regimen använder sig av sina shiamiliser som man har byggt upp i Irak, Syrien och Libanon. Dessa använder de mot sin egen befolkning.

I dag kom det en rapport från Amnesty om att den iranske fotbollsspelaren Amir Nasr-Azadani riskerar att avrättas. Det visar att regimen också vågar gå mot kända profiler. Det handlar inte bara om någon som de har plockat ute på gatan utan även kända fotbollsspelare.

Det är många iranier i Sverige som har skickat mejl till oss, och även svenska medborgare av andra etniciteter. De har med all rätt mejlbombat våra mejlkonton. De hyser en stor oro, för många vet vad den här regimen är benägen att göra. Ett människoliv är inte värt någonting så länge de kan behålla makten.

Utrikesministern har föredömligt informerat riksdagen om att Sveriges regering har lyft upp frågan på utrikesministermötet i går i Bryssel. Jag förstår frustrationen hos oppositionen och viljan att man ska göra mer, för jag känner samma frustration. Men vi vet att det behövs ett enat EU. Diktaturen Iran har varit väldigt duktig på att kringgå sanktioner i 43 års tid. Iran är exemplet för Ryssland. Ju mer isolerat Ryssland blir, desto mer kommer Ryssland att titta på Iran. Iran har kunnat kringgå de ekonomiska sanktionerna i 43 års tid.

Min fråga till utrikesministern är: Utöver de åtgärder man har vidtagit i Bryssel och i FN, vilka fler åtgärder ser utrikesministern att svenska regeringen kan ta initiativ till mot bakgrund av vårt anseende som ett land som står upp för mänskliga rättigheter? Vi måste också få med oss de länder som tvekar inför att införa hårdare sanktioner. Sverige kan rädda liv. Sverige har räddat liv, och vi måste rädda fler liv.

(Applåder)

Herr talman! Det är tur att utrikesministern är en erfaren politiker. En av de föregående talarna sa att utrikespolitik är nytt för utrikesministern, men jag säger tvärtom. Med åtta år som migrationsminister, medlem i Europarådet och vice talman har man ganska mycket erfarenhet. Jag är därför övertygad om att utrikesminister Billström kommer att göra ett utomordentligt arbete.

Herr talman! Ibland viftar man bort EU som något som ligger där borta någonstans. Men EU:s enighet när det gäller Rysslands olagliga invasion mot Ukraina har gett en gemensam linje. Nu gäller det att enas om en gemensam linje mot Iran.

Sverige är ett litet land men en stor handelsnation. Det är dock inte Sverige som säljer Airbus, Boeing eller flygkomponenter. Ja, vi säljer lastbilar, men det finns även tyska lastbilar. Det finns komponenter och reservdelar som de har letat efter i 43 års tid.

Det handlar om att hitta en gemensam linje, en linje som håller och trycker på regimen.

Låt mig gå tillbaka till min förra fråga. Om detta inte ligger på utrikesministerns bord kanske det ligger på justitieministerns bord. Men det är otroligt viktigt att det finns ett samspel mellan departementen. Iran får inte runda sanktionerna. Man är bannlyst från Swift. Iran får inte operera mot vårt sekulära samhälle.

Herr talman, utrikesminister Billström och ärade medborgare! Min mor är en av dem som sitter där uppe på läktaren. Jag själv är svensk. Min etnicitet är armenisk med rötter 700 år tillbaka i Iran. Det är första gången jag har kunnat se i min mors ögon en gnista av hopp.

Herr talman! Jag har aldrig bott i Iran. Jag har åkt dit tolv gånger. Min pappa ville att jag skulle lära mig persiska - armeniska är mitt modersmål - för att jag inte skulle tappa kontakten och banden. Jag växte upp med väldigt många iranier. Det finns olikheter och likheter. Kurder, azerier, balucher, perser, gilaker etcetera - Iran är ett mångkulturellt land. Men sedan 1979 har Islamiska republiken satt klorna i sitt folk.

De vi ser uppe på läktaren är resultatet av Islamiska republikens förtryck. Det är många av oss som är här i Sverige, som gett oss en fristad där vi kan yttra oss och klä oss hur vi vill och där våra kvinnor - våra mammor, våra döttrar - är likställda med oss män och där vi inte gör någon skillnad. Men i Iran är det tvärtom.

Det iranska folket har fått nog. Det är inte bara kvinnorna som har rest sig. Det är döttrarna och barnbarnen till min mors generation som har sagt att det är nog. Men det är även deras söner som har ställt sig på deras och sagt: Nu får det vara nog! Inte mer!

Men här i Sverige, herr talman, har Islamiska republiken kunnat runda sanktionerna genom att skicka pengar med diplomatpost till Imam Ali kulturcenter, som är en moské. Vill två iranier åka som ett gift par till Iran lagligt måste de registrera sitt äktenskap där. Om de ska skilja sig och skilsmässan ska vara giltig i Iran måste de till moskén. Man rundar detta. Man kallar det för en fin kulturförening. Det finns anställda på kulturcentret som har diplomatiska pass. Det används för spionage och förföljelse. Man propagerar för icke-sekulära levnadsförhållanden, det vill säga den totala motsatsen till det som Sverige står för.

Min fråga till utrikesministern är därför: Kan utrikesministern ge besked om huruvida regeringen, genom UD eller något annat departement, har planer på att förhindra att Imam Ali kulturcenter kan motta bidrag från Islamiska republiken?