Lars Isacsson

Fru talman! Jag vill börja med att tacka justitieminister Gunnar Strömmer för svaret på min interpellation. Jag håller helt med om att den grova organiserade brottsligheten är systemhotande.

Under de senaste åren har den ekonomiska brottsligheten och dess påverkan på samhället blivit alltmer framträdande. Ekobrottsmyndigheten varnar för att kriminella element infiltrerar näringslivssektorer såsom hälso- och sjukvård och använder företag som verktyg för att tvätta pengar och dölja illegala aktiviteter. Flera rapporter, inklusive uppgifter från Sveriges Radios Ekot, indikerar att kriminella nätverk ägnar sig åt bedrägerier och skattebrott genom att bland annat driva vårdföretag och företag inom familjehemsverksamhet.

Ekobrottsmyndigheten upplyser om att tecken på att kriminella grupper börjar etablera sig inom vården är synliga; det inkluderar drift av vårdcentraler och vaccinationsmottagningar. Vidare har brottsvinsterna från bedrägerier beräknats uppgå till nästan 6 miljarder kronor per år, vilket är mer än dubbelt så mycket som brottsvinsterna från narkotika. Svarta pengar beräknas kosta samhället 100 miljarder per år och välfärdsbrott 30 miljarder per år.

Denna typ av ekonomisk brottslighet utgör ett hot mot samhällets struktur, medför avsevärda kostnader och finansierar till stor del grov organiserad brottslighet. Det är tydligt att den nuvarande situationen kräver en förstärkt insats och nya strategier för att bekämpa ekonomisk brottslighet och förebygga kriminellas inflytande över legitima företag.

Utifrån detta ställde jag fyra frågor till statsrådet Strömmer. En av mina frågor gällde hur regeringen och ministern planerar att stärka Ekobrottsmyndighetens kapacitet och resurser. På den frågan har justitieministern gett ett fullt rimligt svar: Det har getts ett uppdrag till en särskild utredare att se över Ekobrottsmyndighetens förutsättningar att bekämpa ekonomisk brottslighet. Efter den utredningen förutsätter jag att vi kommer att höras mer i frågan. Jag förutsätter också att regeringen och ministern prioriterar att komma med snabba åtgärder när utredningen är klar.

En annan av mina frågor gällde vilka åtgärder regeringen och ministern ämnar vidta för att öka tillsynen och regleringen av företag inom särskilt utsatta sektorer, såsom hälso- och sjukvård. Ministern bekräftar i sitt svar att frågan är prioriterad och lyfter fram allvaret i situationen med oseriösa aktörer i hälso- och sjukvården. Dock ger statsrådet ingen beskrivning av specifika åtgärder för att öka tillsynen och regleringen inom dessa sektorer. Jag skulle vilja ge ett konkret exempel på hur ökad tillsyn och transparens kan åstadkommas.

Fru talman! Jag skulle vilja fråga statsrådet hur han ser på att riva sekretesshindren mellan privata välfärdsföretag och kommuner och regioner. Det är orimligt att kommuner och regioner inte får ha insyn i de välfärdsföretag som de finansierar. Vi har i tidigare interpellationsdebatter haft samsyn om vikten av att riva sekretesshinder mellan kommuner och myndigheter i det brottsförebyggande arbetet. Jag skulle gärna se att vi kunde ha samsyn även när det gäller offentlighetsprincipen och välfärdsföretag. I detta exceptionella, oacceptabla läge behöver även regeringspartierna ompröva sin politik och bättre skydda kommuner och regioner mot oseriösa eller kriminella aktörer i vår gemensamma välfärd.

Fru talman! Jag vill återigen tacka justitieminister Gunnar Strömmer för debatten. Det är mycket intressant, så man kan hålla på länge. Jag vill bara kommentera något av det ministern sa.

Sekretesslagstiftningen tycker jag är jättebra. Det skulle vi ha gjort för länge sedan. Jag är tjänstledig från jobbet som lärare på en högstadieskola där jag jobbade med barn i behov av särskilt stöd. Jag tyckte att det var hemskt med att socialtjänsten var som ett stort svart hål. Sedan blev jag ordförande för omsorgsstyrelsen och insåg att skolan är en rätt spretig organisation och att inga kunde prata med varandra. Så detta skulle vi ha gjort för länge sedan.

I dag är en sorgens dag: Det är ytterligare ett Drottninggatan, denna gång i Bryssel. Lägger man till Rysslands invasion mot Ukraina, Hamas fruktansvärda terrordåd mot Israel, situationen för oskyldiga i Gaza och den förödande gängkriminaliteten här hemma är det lätt att bli deprimerad och tappa tempo. Men vi har inte råd med det. Vi är politiker för att vi vill förändra samhället till det bättre.

Min ärliga bild är att om vi ska rå på den grova organiserade brottsligheten och gängen behöver vi en kraftsamling för hela samhället som inte har gjorts tidigare i Sverige. Det är också min bild att där behöver två statsbärande partier som Moderaterna och Socialdemokraterna vara med. Det måste finnas en överenskommelse, en långsiktighet och en finansiering över tid - inga kortvariga projekt, ingen populism och inga enkla lösningar, som regeringens samarbetsparti enligt mitt tycke ägnar sig åt.

Fru talman! Jag tackar justitieministern för svaret. Jag håller med om att det handlar om flera olika delar och en lång period med en nedåtgående spiral, och vi socialdemokrater kunde definitivt ha gjort mer under våra åtta år vid regeringsmakten, inte minst vad gäller att upprätthålla finansieringen till det brottsförebyggande arbetet, till utsatta områden och till de kommuner som fick ta ett stort ansvar under flyktingkrisen 2015-2016. Det är svårt att driva bra verksamhet när pengar försvinner efter något år.

Låt mig konkretisera lite vad jag menar med att finansieringen är den springande punkten. Propositionen om kommunernas lagstadgade ansvar för det brottsförebyggande arbetet, som också statsrådet tog upp, är en reform som vi är överens om. Den följde på den tidigare socialdemokratiska regeringens program för det brottsförebyggande arbetet.

Till denna reform kommer en finansiering på 20 kronor per invånare. Sveriges mediankommun är Leksand med 16 000 invånare, vilket innebär att hälften av Sveriges kommuner får en finansiering på mindre än 320 000 kronor, vilket motsvarar en halv kommunal tjänst. Lägg därtill att det i stora delar av Sverige finns 0,36 kommunpoliser per kommun. Eftersom det ofta är samordnaren och kommunpolisen som ska samordna arbetet är det svårt att få till en likvärdighet i hela landet.

Kommunernas breda uppdrag medför att de tillsammans med Polismyndigheten får anses utgöra kärnan i det lokala brottsförebyggande arbetet. Den centrala roll som kommunerna har gör att det är av stor vikt att det arbete de bedriver är effektivt och kunskapsbaserat. Det finns ett flertal andra viktiga aktörer. I propositionen räknas upp att kommunerna ska ha kontakt med Brottsförebyggande rådet, Jämställdhetsmyndigheten, Kriminalvården, länsstyrelserna, Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd, Skatteverket, Socialstyrelsen, Statens institutionsstyrelse, Statens skolverk och Tullverket. Det är ingen liten uppgift vi lägger på kommunens samordnare, men finansieringen är liten.

Jag vet att det stora brottsförebyggande arbetet sker i kommunernas ordinarie verksamhet, det vill säga i förskola, skola, gymnasium, socialtjänst, fritidsverksamhet, bibliotek och föreningsliv. Men jag återkommer till att Sveriges välfärd står inför ett stålbad. Kommuner och regioner, som precis tagit sig igenom en svår pandemi, drabbas nu med full kraft av inflation och kostnadsökningar, och 21 av 21 regioner rapporterar att de kommer att gå med ekonomiskt underskott i år. Konsekvenserna av detta har vi sett förut: kraftiga nedskärningar i vård, skola, äldreomsorg och socialtjänst.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag tror helt ärligt att vi socialdemokrater hade hanterat den ekonomiska krisen annorlunda, vilket vi visade under pandemin.

Jag har tidigare sagt att regeringen och SD bara ser halva problemet, att allt inte går att lösa med hårdare straff och att det inte behöver vara antingen eller utan måste vara både och. I sitt svar ser statsrådet hela bilden men finansierar inte hela bilden.

När jag var kommunalråd hade vi en tanke om att varje satsad krona på förebyggande arbete gav fyra tillbaka. Men då gäller det att ha den där första kronan. Man måste också ha en ekonomi som går ihop, och det har inte många kommuner nu.

Fru talman! Är regeringen beredd att släppa prestigen och tillsammans med oppositionen ta fram en långsiktig, blocköverskridande plan för att stoppa den hemska utvecklingen? Det handlar om en plan för hur vi slår mot den kriminella ekonomin, som finansierar mycket av brottsligheten, och en plan för både det repressiva och det förebyggande arbetet med finansiering av båda delar.

Fru talman! Jag vill börja med att tacka justitieminister Gunnar Strömmer för svaret på min interpellation. Jag vill även tacka för det arbete som statsrådet och regeringen tillsammans med Svenska Fotbollförbundet och ansvariga myndigheter både i Sverige och i Belgien har utfört i natt, och fortfarande utför, för att se till att svenska medborgare och fotbollssupportrar tar sig hem till Sverige vid liv från ett Bryssel där två svenska supportrar i går kväll blev mördade, som det verkar just därför att de var svenskar.

Jag förstår att statsrådet inte har fått mycket sömn i natt. Det är likadant för många av oss. Några av mina bästa vänner fanns på den läktaren, så jag vill tacka för detta arbete.

Vad gäller min interpellation vill jag lyfta fram vikten av det brottsförebyggande arbetet. Sverige är i en fruktansvärd situation med gängkriminalitet och grov organiserad brottslighet som är systemhotande, barn som mördar barn och rena avrättningar av anhöriga eller någon som bara delar efternamn. Helt oskyldiga personer dödas. Det är en utveckling och ett samhällsklimat som det ibland känns svårt att andas i.

Men vi kan ju inte ge upp. Samhället måste kraftsamla. Jag skulle önska att den samstämmighet som har rått vad gäller utökade resurser och befogenheter till de brottsförebyggande myndigheterna och hårdare lagstiftning kunde följas upp av samma enighet och beslutsamhet vad gäller det brottsförebyggande arbetet.

Tidiga insatser mot ungas brottslighet lönar sig på många sätt. Om barn och unga som bryter mot sociala normer och regler får stöd så tidigt som möjligt minskar risken för allvarlig problematik eller en kriminell karriär senare i livet.

Barns villkor under de första levnadsåren spelar stor roll för hela livet. I de länder där den socioekonomiska ojämlikheten är stor är både tilliten människor emellan och människors tillit till samhällets institutioner lägre samtidigt som kriminaliteten är högre. Därför är kampen mot stora klyftor också brottsförebyggande. Föräldrastöd och förebyggande arbete inom mödra- och barnhälsovård, förskola och skola gör att riskfaktorer kan upptäckas tidigt. Även tillgången till fritidsverksamhet och något meningsfullt att sysselsätta sig med är betydelsefull.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det finns många bra förslag och satsningar i statsrådets svar. Den springande punkten, som jag ser det, är dock finansiering. Kommuner och regioner befinner sig i ett ekonomiskt stålbad. Rapporter om stora varsel kommer från hela Sverige. För något år sedan var den stora frågan var man skulle få tag på den kompetenta personal som man då behövde anställa. Nu handlar det i stället om varsel.

När det görs neddragningar i kommuner och regioner är det icke lagstadgad verksamhet som man tittar på först. Många av de bra förslag som statsrådet hade med i svaret riskerar att aldrig bli av.

Fru talman! Min fråga till statsrådet är om regeringen, med tanke på de stora neddragningar som nu sker i kommuner och regioner, kommer att ompröva statsbidragen till välfärdssektorn så att den kraftsamling för nyrekrytering som behövs kan genomföras.

Fru talman och statsrådet Andreas Carlson! Jag har under debatten belyst två kritiska aspekter av situationen kring Dalabanan. Det gäller resenärernas upplevelser med borttagna snabbtåg och slitna Intercitytåg från 80-talet som inte är anpassade för personer med funktionsnedsättning och som saknar kiosker och AC. Det gäller också kvaliteten på infrastrukturen.

Jag tycker också att det är oacceptabelt att SJ och Trafikverket bollar ansvaret mellan varandra, särskilt när det är resenärerna, näringslivet och miljön som drabbas. SJ förväntar sig inte att kunna sätta in nya tåg förrän tidigast 2027-2028 och hänvisar till att det inte är meningsfullt att använda nya tåg på en bana som är i ett så dåligt skick. Med andra ord: Vi kan inte vänta på nya tåg om banan inte rustas upp. Samtidigt har Trafikverket investerat mycket i Dalabanan, men man når fortfarande inte upp till de mål som parterna har varit överens om.

Jag håller med statsrådet i fråga om prioriteringarna. Statsrådet har helt rätt prioriteringar vad gäller arbetspendling och godsinfrastruktur.

De här lösningarna är inte oöverkomliga. Det är inte fråga om ofantliga summor som återstår för att nå de gemensamt uppsatta målen. Med avgångar en gång i timmen och kortare restider kan Dalarna få tillgång till nödvändig arbetskraft, och människor kan fortsätta att bo kvar och pendla till sina jobb.

Jag vill tacka infrastrukturministern för debatten. Jag hoppas att vi kan räkna med snabba, konkreta förslag som förbättrar tågtrafiken mellan Dalarna och Stockholm. Det är ingen liten fråga för oss som bor i Dalarna, och det är en fråga som berör både Dalarnas och Sveriges framtid.

Vi är också många som är beredda att hjälpa till i detta arbete. Jag är fullt medveten om när infrastrukturministern tillträdde, och detta är brister som har funnits länge och under olika regeringar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret! Då tänker jag ägna mig lite mer åt infrastruktur och statsrådets ansvarsområde.

Det råder ingen tvekan om att Dalabanan är i behov av omfattande uppgraderingar. Det är inte en isolerad åsikt, utan jag vågar säga att den delas av alla politiska partier i Dalarna, av kommunerna och regionen och inte minst av Trafikverket självt och SJ som operatör.

Bland dessa parter har vi varit överens om målen för Dalabanan. Vi har skrivit avtal med en resandetid under 89 minuter mellan Uppsala och Borlänge. Trots detta kommer nuvarande planer även när de är fullt genomförda att endast minska restiden till 93 minuter, vilket är en tydligt bristande överensstämmelse mellan de gemensamt överenskomna målen och de faktiska åtgärderna.

Några som har lyft hur detta påverkar länet är exempelvis Svenskt Näringsliv, som hade en debattartikel daterad den 15 september i Dalarnas tidningar med rubriken "Dålig infrastruktur hindrar Dalarnas företag". Artikeln beskriver hur nära 19 procent av företagen i Dalarna ser betydande tillväxthinder kopplade till dålig infrastruktur. Ytterligare en rapport kommer från Mellansvenska Handelskammaren och visar att Dalarnas bidrag till Sveriges export är dubbelt så stort som officiell statistik visar.

Detta kan vara en bidragande orsak till att ett antal viktiga infrastrukturinvesteringar inte genomförts i Dalarna. Det har visat sig att brister i statistiken kan förklara varför det ser ut som det gör. Till exempel visas att Dalarnas exportvärde kan ha underskattats i den officiella statistiken från SCB. Stora delar av norra Sveriges exportvärde flyttas då till andra län eftersom några av de största exportörerna har sina huvudkontor i storstadsområden.

Det leder till att utvecklingen av industriproduktionen i skogslänen underskattas i Trafikverkets planeringsunderlag, vilket kan få negativa konsekvenser för den gröna industriomställningen och därmed negativa konsekvenser för hela landet.

I dag har var fjärde godsvagn som rullar genom Sverige Dalarna som slutdestination eller ska rulla genom länet. Borlänge och Krylbo bangård är starka noder, där Bergslagsbanan och Dalabanan respektive Godsstråket genom Bergslagen möts.

Industrin och besöksnäringen ger betydande intäkter for Sverige, vilket bland annat borde innebära att staten tar ett betydligt större ansvar for finansieringen av det i Dalarna så viktiga järnvägsnätet.

Fru talman! Min fråga till statsrådet blir därför: Hur avser regeringen att säkerställa att de befintliga och framtida satsningarna på Dalabanan når upp till de mål och förväntningar som delas av såväl kommuner som region, Trafikverket och även SJ?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Tack, statsrådet Andreas Carlson, för svaret!

Det kan inte vara rimligt att tågen upp till Dalarna och ned till Stockholm längs Dalabanan är som på en museijärnväg. Det är borttagna snabbtåg, ingen möjlighet för resenärer att köpa kaffe, ingen AC och stora svårigheter eller omöjligt för personer med funktionsnedsättningar, något som lyfts av min kollega, ledamoten Ulrika Liljeberg. Det finns heller ingen plan för när detta kan vara åtgärdat.

En vanlig dag reser 50 000 personer längs stråket mellan Mora och Stockholm. Dalabanan är en vital länk som sträcker sig från Mora till Uppsala och vidare mot Arlanda och Stockholm. Den betjänar ett stort antal resenärer och pendlare varje dag. Denna järnväg är inte bara en transportkorridor och kroppspulsådern för många kommuner, arbetsplatser och utbildningsinstitutioner längs sträckan. Den är också kritisk för Dalarnas stora besöksnäring, som genererar cirka 15 ½ miljon gästnätter och en omsättning på 7,6 miljarder kronor.

På samma sträcka som dessa 50 000 resenärer färdas går också varje dygn 20-30 godståg. Dalarna är ett av Sveriges viktigaste industrilän. Exporten från Dalarnas industrier motsvarar 66 miljarder kronor.

Fru talman! Jag läste lite på SJ:s hemsida i dag. Där pekas 14 årtal ut som milstolpar i SJ:s historia. Det första årtalet är 1856, när SJ bildades. Nästa milstolpe är 1990, följt av 12 årtal som utgör milstolpar fram till 2022. Resenärerna på Dalabanan får i dag färdas i en tidskapsel tillbaka till 1980-talets slitna Intercitytåg och missar därmed 13 av de 14 milstolpar i fråga om resande och komfort som SJ själva rankar som de viktigaste.

Jag tackar ministern för svaret på min fråga, men jag måste peka på en del saker som inte togs med.

Ministern hänvisar till SJ, det statliga järnvägsbolaget, som han också har det yttersta ansvaret för. Detta för mig till frågan om ägarstyrning. Det är i slutändan regeringens ansvar att säkerställa att statliga företag som SJ levererar tjänster av hög kvalitet. När man ser hur undermåliga förhållandena är på Dalabanan kan man inte annat än ifrågasätta ägarstyrningen och det övergripande ansvaret.

I sitt svar från talarstolen berättar statsrådet att SJ AB som alla statliga bolag ska agera föredömligt och på ett sätt som gör att de åtnjuter offentligt förtroende. Därför vill jag ställa följande fråga till ministern: Anser ministern att SJ under de nuvarande omständigheterna lever upp till detta - att de agerar föredömligt och på ett sätt som gör att de åtnjuter offentligt förtroende?

Herr talman! Tack, statsrådet, för svaret! Vi ska ju debattera järnvägen nästa vecka - jag hoppas att det blir lika snabba och konkreta svar då.

Det är inga lätta frågor, det här, men de är viktiga för människor på landsbygd och i glesbygd. Enskilda vägar är oftast skogsvägar, byvägar eller andra vägar som inte sköts av kommunen eller staten. De underhålls vanligtvis av enskilda väghållare eller vägföreningar, och det kan vara allt från väl underhållna asfalt- eller grusvägar till knappt framkomliga stigar. Och det här gäller ju inte bara Rättvik och Dalarna. Inte heller är det bara en glesbygdsfråga, utan det är en fråga för hela Sverige. Nästan 75 procent av Sveriges vägnät består av enskilda vägar, vilket gör dem till en vital del av vår infrastruktur.

Jag tycker att vi har ett ansvar nu när vägföreningarna så tydligt ropar på hjälp och det nuvarande systemet för att ansöka om stöd inte är anpassat för akuta situationer, så jag ser fram emot den nya utredningen. Jag hoppas att den kan ske med fart.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag vill tacka statsrådet för den här dialogen om att lösa de här utmaningarna. Det är väl tyvärr inte det sista vi har sett av extremväder med torka och översvämningar i klimatförändringarnas spår. Då blir frågan hur samhället ska rusta sig och anpassa sig. Det kommer inte enskilda samfälligheter, föreningar eller privatpersoner att klara själva, utan det måste vi klara tillsammans.

Herr talman! Tack, statsrådet, för svaret!

Det var intressant med de siffror som statsrådet nämnde - 110 ansökningar, 80 av dem kostnadssatta och en beräknad kostnad på 10 miljoner. Är det så att de 30 miljonerna räcker är det väldigt bra.

Det kan också vara så att ansökningsförfarandet är krångligt. Jag har fått några exempel från vägföreningarna i Dalarna. I Lerdal-Gärdebyns vägförening är verksamhetsanläggningen för väg indelad i sex olika vägdelar med olika klassningar hos Trafikverket. Det ställs krav på att man ska göra en kalkyl och kostnadsberäkning för var och en av dessa vägdelar. Bidraget som kan lämnas kommer därefter att variera efter den klassning som föreligger för varje vägdel. Det innebär att till de lågt klassade trafikerade vägdelarna kommer det endast att kunna utgå bidrag som täcker en mindre del.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Utformningen av stödet och ansökningsförfarandet är alltså ett stort problem för vägföreningarna. Regelverket för bidrag är ineffektivt. De tycker att det leder till onödigt administrativt krångel att varje del av en väg måste ha en separat kalkyl. Det fördröjer processen och ökar arbetsbördan för de redan hårt drabbade väghållarna. Det blir också en brist på jämlikhet i systemet för bidrag. Mindre vägar kan diskrimineras trots att kostnaden för reparation är densamma oavsett vägens klassificering.

Herr talman! Mina frågor nu till infrastrukturministern är därför om infrastrukturministern är beredd att be Trafikverket att se över det nuvarande bidragssystemet, som tydligtvis inte är anpassat för att hantera exceptionella situationer som dem vi haft den här sommaren, och om infrastrukturministern anser att det nuvarande systemet, som kräver olika kalkyler beroende på vägens klassificering, är det mest effektiva sättet att hantera denna kris.

Herr talman! Jag tackar statsrådet Andreas Carlson för svaret.

Klimatförändringarna gör att samhället på många platser blir mer sårbart. Det kan handla om torka eller, som för sommaren 2023, stora mängder regn och därmed översvämningar som följd. Flera platser i Mellansverige blev hårt drabbade. Särskilt svårt har det blivit för många av Dalarnas vägföreningar. Ett exempel jag tänker använda i dag är Lerdal-Gärdebyns vägförening i Rättvik.

Redan dagen efter översvämningarna var statsrådet Carl-Oskar Bohlin på plats. Det uppskattades mycket, och det var bra. Beskedet var att regeringen utlovade stöd i form av att Trafikverket ska omfördela resurser till vägföreningarna. Genom det kan vägföreningarna och samfälligheterna söka extra resurser för reparationer.

När man pratar med Dalarnas vägföreningar framgår det att det ännu inte har kommit några besked. Trafikverket och infrastrukturministern har meddelat att de 30 miljonerna kronorna har omfördelats, men ansökningsprocessen för vägföreningarna bygger på först-till-kvarn. Många är oroade över att det är den som är snabbast som får mest pengar till reparation, inte den som har störst behov. Med tanke på omfattningen av skadorna från sommarens översvämningar finns en betydande risk att de 30 miljoner kronorna inte kommer att räcka. För mitt exempel Lerdal-Gärdebyns vägförening i Rättvik har man uppskattat att kostnaden för deras reparationer för en väg är 2-3 miljoner kronor. Det är en väsentlig del av de 30 miljoner kronor som Trafikverket har omfördelat.

Herr talman! Med tanke på de svar jag har fått har jag följande frågor till statsrådet. Är statsrådet beredd att ompröva summan på 30 miljoner kronor för att tillgodose behov över hela landet? Statsrådet nämner också att Trafikverket kommer att prioritera de mest drabbade väghållarna. Vad händer med de väghållare som inte klassas som mest drabbade? Vägar med låg trafik, ofta på glesbygd, har också en viktig funktion.

Sedan vill jag kommentera den nyhet som statsrådet tog upp i sitt svar. Det är bra att det ska göras en översyn av förordningen om statsbidrag till enskild väghållning, men herr talman, har statsrådet något svar på hur vi kan förvänta oss att se konkreta förändringar? Kommer förändringarna att vara retroaktiva så att det går att hjälpa de nu drabbade väghållarna?

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till propositionen om granskningssystem för utländska direktinvesteringar.

Det finns ett stort utländskt ägande av företag i Sverige. Utländska företag och investerare har förvärvat och äger viktiga tillgångar och infrastruktur i Sverige. De kanske mest uppmärksammade fallen är svenska hamnar. Det gäller också inom energiförsörjning. Till exempel ägs och drivs vissa vindkraftsprojekt och elnät i Sverige av utländska företag. Det finns utländskt ägande inom telekommunikation och inom transportsektorn. Det gäller till exempel flygplatser och järnvägar som har utländskt ägande i konsortier.

Här är det viktigt att poängtera att utländskt ägande i dessa sektorer inte nödvändigtvis innebär någon säkerhetsrisk. Många investeringar och utländskt ägande är strikt kommersiellt och syftar till att främja ekonomisk tillväxt och utveckling.

Sverige har varit och är känt för sin öppenhet mot utländska investeringar och global handel. Under större delen av efterkrigstiden har vi gynnat frihandel och utländska investeringar för att främja ekonomisk tillväxt och välstånd. Det har gynnat Sverige.

Men omvärlden förändras. I takt med att världen har blivit mer globaliserad och ekonomiskt integrerad har frågor om säkerhet och påverkansoperationer blivit mer akuta. Det har lett till att många länder, inklusive Sverige, omprövar sin strategi när det gäller utländska investeringar.

Det finns en ökad oro för säkerhetsläget. Beroende på geopolitiska händelser och hotbild bör regeringar reagera genom att stärka sin lagstiftning för att skydda nationell säkerhet. Ökad oro över potentiell påverkan från utländska stater och icke-statliga aktörer bidrar till att Sverige nu väljer att införa ett granskningssystem.

Ett granskningssystem för utländska direkt-investeringar till skydd för svenska säkerhets-intressen

Med det följer vi också den internationella utvecklingen. Vi agerar i linje med internationella trender. Många andra länder, särskilt inom EU, har redan infört eller överväger att införa liknande granskningssystem för utländska investeringar.

År 2019 antogs Europaparlamentets och rådets förordning om upprättande av en ram för granskning av utländska direktinvesteringar i unionen. Det var ett steg mot att säkerställa att medlemsländerna i EU har verktyg för att skydda sina strategiska tillgångar och känsliga sektorer från potentiell utländsk inblandning.

Sverige, som en del av EU, förband sig att implementera denna förordning. Den socialdemokratiskt ledda regeringen tillsatte en utredning, Direktinvesteringsutredningen, för att föreslå hur den svenska anpassningen skulle genomföras. Den överlämnade i mars 2020 ett förslag till ett svenskt system för granskning av utländska direktinvesteringar inom skyddsvärda områden.

Det är främst två starka argument för ett införande av ett granskningssystem.

För det första handlar det om att skydda vår nationella säkerhet och strategiska intressen. Med ökande globalisering och en alltmer komplex geopolitisk situation måste vi vara proaktiva när det gäller att identifiera och hantera potentiella hot. Att ha ett system för granskning av utländska direktinvesteringar inom skyddsvärda områden ger oss verktygen att säkerställa att våra kritiska tillgångar inte hamnar i fel händer.

För det andra är detta förslag även en fråga om ekonomisk suveränitet. Vi måste kunna värna våra strategiska industrier och företag från oönskad utländsk inblandning. Det handlar om att trygga vår förmåga att fatta egna beslut om vår ekonomi och inte riskera att bli beroende av utländska aktörer som kan ha motstridiga intressen.

Med det sagt, fru talman, yrkar jag bifall till propositionen.

Herr talman! Högst upp på den politiska agendan står kampen mot gängbrottsligheten och skjutningarna som plågar Sverige. Vad gäller straffskärpningar och utökade polisiära befogenheter har vi socialdemokrater och regeringen varit överens. Av de 17 propositioner som vi har behandlat i justitieutskottet under året har 15 initierats av socialdemokrater. Men när det gäller synen på, eller i varje fall prioriteringen av, det brottsförebyggande arbetet skiljer vi oss åt.

Runt om i Sverige står kommunalråd inför samma dilemma när det är fråga om effektiviseringar och nedskärningar, där den lagstadgade verksamheten kommer först. De tvingas dra ned på de förebyggande åtgärderna, som fältassistenter, elevassistenter, socialsekreterare med mera.

Min fråga till statsministern är: Vad avser regeringen att göra för att om inte satsa på det förebyggande arbetet i alla fall se till att det inte slaktas?

Herr talman! I dag ska vi debattera propositionen om skärpta straff för brott i kriminella nätverk. Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet med det särskilda yttrande som vi socialdemokrater har skrivit. Propositionen är i mångt och mycket en socialdemokratisk produkt.

Kriminaliteten hotar vår samhällsgemenskap. Brottslighet och våld skadar och dödar, splittrar familjer och skapar oro och rädsla. Den organiserade brottsligheten och de kriminella gängen utmanar vårt samhälle och utnyttjar dess svaghet. När kriminella gäng sätter skräck i bostadsområden och städer hotar det tryggheten för oss alla - även i de stora delar av Sverige där vi inte har kriminella gäng och nätverk, i mer glesa delar av Sverige där det ofta finns en avsaknad av lokal polis men där man varje dag kan läsa om skjutningar, sprängningar och hot. Det gör att människors upplevda trygghet försämras. Inte minst äldre människor drar sig för att gå på PRO-möten eller SBF-möten, vilket begränsar deras liv. Tilliten mellan människor undergrävs, och vi dras isär när vi i stället behöver komma samman för att bygga samhället starkt.

Under de senaste valperioderna har straffen skärpts för ett flertal brott för att markera allvaret i brott som begås i kriminella nätverk och vid kriminella uppgörelser. Arbetet mot kriminella nätverk och den organiserade brottsligheten är avgörande för att öka tryggheten i samhället. Den aktuella propositionen, som initierades av den tidigare regeringen, är ett välkommet steg på vägen. Som framgår ovan stöder vi regeringens förslag.

Även om vi ställer oss bakom propositionen vill vi framhålla vikten av att det långsiktigt avsätts tillräckliga resurser för att Kriminalvården ska kunna fullgöra sina uppgifter med anledning av lagförslagen. Kriminalvården har redan nu stora utmaningar med de fysiska lokalerna och stora rekryteringsbehov. När vi i den socialdemokratiska utskottsgruppen har varit runt och besökt anstalter, häkten och frivården och där träffat fackliga, intagna och kriminalvårdsledning finns det en stor oro över trångboddhet, över att man inte hinner med rehabilitering och över att det blir en ökad otrygghet. Inom Kriminalvården jobbar man enligt det som kallas bättre ut: att man efter avtjänat straff ska vara en bättre rustad samhällsmedborgare och inte återfalla i brott. Detta riskerar vi att mista.

Skärpta straff för brott i kriminella nätverk

Ett stort orosmoln är att Kriminalvårdens senaste statistik gällande återfall i brott visar att den mångåriga positiva utvecklingen har avstannat. Detta är kanske inte förvånande med tanke på personalbrist och platsbrist. Det är oerhört viktigt att regeringen agerar snabbt för att verksamheten ska fortsätta att vila på vetenskaplig grund och för att medarbetarna ska ha förutsättningar att utföra sitt samhällsviktiga uppdrag.

Det andra vi vill lyfta är arbetet med att bryta nyrekryteringen till kriminella nätverk. Det handlar om det viktiga brottsförebyggande arbete som utförs varje dag av personal inom skola, socialtjänst och civilsamhälle. Alla barn ska ha goda förebilder och inte omges av kriminella. För varje krona vi satsar på polisen lovar vi socialdemokrater att satsa minst lika mycket på det förebyggande arbetet. Det är nämligen i kommunerna som det stora brottsförebyggande arbetet sker - i förskolan, grundskolan och gymnasiet, liksom i socialtjänsten, i fritidsverksamhet, på bibliotek och i föreningslivet.

Nu står Sveriges välfärd inför ett stålbad. Kommuner och regioner, som precis har tagit sig igenom pandemin, drabbas med full kraft av inflation och kostnadsökningar - som inte på något sätt täcks av de statsbidrag som kommer. Av 21 regioner väntas 17 gå med ekonomiskt underskott i år. Konsekvenserna av detta har vi sett förut: kraftiga nedskärningar i vården, skolan, äldreomsorgen och socialtjänsten.

Herr talman! Den aktuella propositionen är som sagt ett välkommet steg på vägen, men regeringens och SD:s svaga sidor är dels att det inte långsiktigt avsätts tillräckliga resurser för att Kriminalvården ska kunna fullgöra sina uppgifter, dels att det inte avsätts tillräckliga resurser för det brottsförebyggande arbetet och för att bryta nyrekryteringen till de kriminella gängen.

Från Socialdemokraternas sida kommer vi att fortsätta att följa detta noga, både vad gäller straffskärpningar och vad gäller det förebyggande arbetet, och återkomma med förslag om det finns skäl till det.

(Applåder)

Herr ålderspresident! Jag tror att regeringen och Socialdemokraterna snabbt skulle kunna komma överens om en energiöverenskommelse, det vill säga långsiktiga spelregler. Det jag är rädd för, och även många andra socialdemokrater, är Sverigedemokraternas syn på att stoppa eller ta bort vindkraft. Det är mitt svar - inte partiets svar.

Sedan var det frågan om nödvändiga satsningar på energiproduktion. Vi måste fortsätta. Det kan inte bli ett kulturkrig mot klimatet, eller för kärnkraft och mot vindkraft, utan vi behöver alla energislag.

Jag vill tacka näringsministern för debatten, och jag önskar att vi hade haft mer tid. Men vi kanske kan hitta det senare. Men jag tänkte drista mig till att göra några medskick: Bjud in till en blocköverskridande energiuppgörelse! Säg ja till de färdiga ansökningarna för havsbaserad vindkraft som finns på regeringens bord! Gå vidare med ny kärnkraft! För att det ska gå någorlunda snabbt säger jag, som tidigare har varit kommunalråd, att man ska bygga där kärnkraft redan finns, det vill säga i kärnkraftskommunerna där det finns en kunskap och ett stöd i befolkningen. Om det är svårt för en kommunpolitiker att bygga vindkraft är det inte lättare att få igenom kärnkraft som granne. Effektivisera vattenkraften, men gör det på ett sätt där också levnadsvillkoren för människor, djur och natur har större betydelse än i dag. Vi behöver mer vindkraft och solkraft samt tydliga spelregler för hur de närboende och kommunerna som bidrar ska ersättas.

Det finns en framtid för svensk basindustri och våra industrikommuner. Man har klarat sig igenom alla industriella revolutioner hittills, och man vill fortsätta att göra det. Det måste också finnas en framåtanda, ett driv och en vision om att hela Sverige ska leva.

Ett stort tack för debatten och lycka till i ditt viktiga arbete!

Herr ålderspresident! Tack, statsrådet Ebba Busch, inte minst för det tydliga svaret på min första fråga om de villkorade kraven - det uppskattas verkligen!

Jag är här och debatterar industripolitik med dig, men jag hade också en inbjudan till Boliden och Garpenberg för ett gruvbesök i dag. På tal om industritradition har de haft oavbruten industriproduktion sedan år 1000 - det är rätt imponerande.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag förstår att frågan om den största industriordern är svår att svara på. Det kan bero på att detta inte får så stort utrymme i nationella medier. Hitachi Energy i Ludvika/Smedjebacken fick för någon vecka sedan en order på transformatorer och energiöverföring för havsbaserad vindkraft på 147 miljarder kronor, en hisnande summa. Jag kollade vad statsbudgetens inkomster för 2022 var: 1 286 miljarder. En order på 147 miljarder fick inte ens en notis i Aftonbladet eller Expressen; det blev artiklar i Nya Ludvika Tidning.

När det gäller kompetensförsörjning till de nya industrierna eller till expansioner, som i Hitachifallet, hänvisar ministern i sitt svar till Arbetsförmedlingen. Det tror jag faktiskt inte lugnar något kommunalråd eller företag. Arbetsförmedlingen är avlövad och har tappat mycket kännedom om det lokala näringslivet. Den reformering av Arbetsförmedlingen som ingick i januariavtalet gjorde det inte bättre, och där har vi socialdemokrater också ett ansvar.

Men satsningen på Arbetsförmedlingen med 50 miljoner rimmar illa med att man samtidigt i höstbudgeten drar ned med 1,5 miljarder på arbetsmarknadsåtgärder. Om 50 miljoner delas på landets kommuner ger det 50 000 kronor till Smedjebacken och 130 000 till Ludvika, där det kommer en ny order på 147 miljarder och det behövs tusentals nya arbetare.

Du var talare på Svenskt Näringslivs företagardagar för några veckor sedan, där jag också var med. På Svenskt Näringslivs hemsida står följande: "Just nu sker en global kapplöpning. Länder och regioner tävlar om att leda omställningen till en fossilfri ekonomi. I Sverige investeras i utvecklingen av ny teknologi, digitala lösningar, fossilfria industrier och innovationer som både minskar utsläpp och kortar avståndet mellan människor." Man skriver vidare: "Risken är annars att Sverige halkar efter. [.] Att den gröna omställningen försenas och att vinnarna koras någon annan stans. Med rätt förutsättningar kan svenska företag fortsätta att lösa våra största utmaningar."

I Tidningen Näringslivet kan man läsa att SSAB:s vd Martin Lindqvist säger: "Tåget för svensk konkurrenskraft går nu när det gäller produktionen av fossilfritt stål. Vi är mitt i ett globalt race. Både USA och Finland vill ha vår koldioxidfria tillverkning."

Volvo Lastvagnar har indikerat att man överväger att lägga ny produktion i USA. Northvolt pratar om att man är uppvaktad av USA, som vill att man ska investera där i stället för i EU och Sverige.

Herr ålderspresident! Jag är lite rädd för att Tidöpartierna och svensk höger bidrar aktivt till denna utveckling, framför allt på två sätt: genom att motarbeta vindkraftsutbyggnad och genom att inte bjuda in till energipolitiska samtal. Jag vill fråga energiministern varför man inte vill ha en blocköverskridande energiöverenskommelse med gemensamma långsiktiga spelregler, något som efterfrågas av näringslivet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr ålderspresident! Tack, statsrådet Ebba Busch, för svaret om den svenska industrins utveckling!

År 2010 blev jag kommunalråd i tillverkningsindustrikommunen Avesta. År 2011 blev det neddragningar i stålindustrin. Det var kris. År 2012 var det kris i pappersindustrin. På ett år tappade vi 946 jobb inom tillverkningsindustrin i Avesta kommun. I vårt arbetsmarknadsområde med 10 000 arbetstillfällen tappade vi nästan 10 procent på ett år.

När det pratades om svensk industri då pratade dåvarande statsminister Fredrik Reinfeldt om den som basically gone. I riksmedierna beskrevs Bergslagen som ett rostbälte, som badlands, som en skräpyta.

Det var av den här anledningen vi startade något som kallas Avestasamtalen om svensk basindustris framtid. Vi tyckte att ingen pratade om svensk industri. Vi har de här samtalen med näringslivet, akademin och industrikommunerna tillsammans med rikspolitiken.

År 2015 var temat för samtalen energipolitik, och då var det en energiöverenskommelse som efterfrågades. År 2016 kom en energiöverenskommelse. Jag kan väl inte säga att det var tack Avestasamtalen, men vi kanske bidrog med någonting.

Sedan 2011 och 2012 har synen på svensk basindustri verkligen förändrats. År 2014 satte Stefan Löfven en ny industripolitik högt upp på agendan. Dåvarande näringsminister Mikael Damberg var med och tog fram Industri 4.0. Svensk industri är återigen världsledande och visade inte minst under coronapandemin hur viktig den är för svenskt välstånd och svensk bnp. Detta utgör en upprättelse och väcker en stolthet inte minst i bruksorter som den jag kommer från.

Min rädsla är att vi är tillbaka i det gamla synsättet att industrin är basically gone. Det kanske låter hårt, men så kan man tolka de ifrågasättanden och utspel om att försöka strypa industriinvesteringar i den gröna omställningen som har kommit de senaste månaderna från regeringspartier, SD och borgerliga ledarskribenter. Detta var, herr ålderspresident, anledningen till att jag ställde min fråga till statsrådet.

Jag tycker att statsrådet i sitt svar resonerar bra om tillståndsprocesser och hur vi kan effektivisera dem. Jag tycker också att det är helt nödvändigt.

Det är också bra att du lyfter upp den statliga samordnaren i norr. Men detta är något vi behöver se i hela landet. Jag hoppas att det arbetssättet och de lärdomarna sprider sig, för detta gäller inte bara Norr- och Västerbotten. Jag tror att alla som har jobbat med stora etableringar och investeringar vet att statens samordning är ett problem. Du möter länsstyrelsen, Lantmäteriet, Trafikverket, Svenska kraftnät, Vattenfall - alla jobbar i stuprör, och ingen har mandat att samla dem.

På tal om expansion och etableringar i hela Sverige undrar jag om näringsministern har någon idé om vilken som är den största industriorder som har kommit till Sverige.

Vidare kvarstår min första fråga: Kommer ministern att agera rörande de villkorade kraven om att stoppa investeringar i norra Sverige? Kan statsrådet säga något om de ansökningar om havsbaserad vindkraft som finns på regeringens bord? Och vet hon vilken som är den största industriorder som kommit till Sverige?

Fru talman! Vi ska nu debattera kommunernas ansvar för det brottsförebyggande arbetet.

Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet, där vi socialdemokrater har ett särskilt yttrande.

Propositionen är i mångt och mycket en socialdemokratisk produkt. Jag är glad över att vi socialdemokrater så tydligt har lyft frågan om de preventiva insatserna genom det program för det brottsförebyggande arbetet som togs fram 2017. Jag tycker också att det är rätt att kommunerna får huvudansvaret för det brottsförebyggande arbetet.

I propositionen fastslås att brottslighet ska motverkas genom brottsbekämpning. För att brottsligheten ska kunna bekämpas är det grundläggande att begångna brott upptäcks, utreds och lagförs, vilket huvudsakligen är en uppgift för rättsväsendets myndigheter. Det fastslås vidare att brottsligheten ska motverkas även genom förebyggande åtgärder. Brottsförebyggande arbete syftar till att minska risken för att brott alls ska inträffa genom att påverka orsakerna till eller förutsättningarna för brottslighet.

Det vi vill lyfta i vårt särskilda yttrande är polisnärvaro och finansiering. Vi ser med viss oro på polisnärvaron. Det står i propositionen att kommunerna inom sitt geografiska område ska ansvara för samordningen av det brottsförebyggande arbetet genom att verka för att skriftliga överenskommelser om samverkan ingås med relevanta aktörer, och när det gäller relevanta aktörer är polisen på plats ett, två och tre. Därefter kommer fastighetsägare, lokalt näringsliv, civilsamhälle med mera.

Om polisen inte har resurser och poliser med lokal kännedom faller detta arbete platt. Polisnärvaro med lokal förankring, personkännedom och ett evidensbaserat arbetssätt är helt avgörande för att det brottsförebyggande arbetet i en kommun ska vara framgångsrikt. I en utredning om polisnärvaro över landet som jag begärde från riksdagens utredningstjänst står det att uppdraget för kommunpolisverksamheten huvudsakligen är att samordna och verka för lokalpolisområdenas brottsförebyggande och trygghetsskapande arbete.

År 2022 fanns det 227 kommunpoliser i landet. Enligt samma uppgifter fanns det i Region Stockholm 1,5 kommunpoliser per kommun, vilket är flest kommunpoliser per kommun i landet. Lägst antal kommunpoliser per kommun finns i Region Nord, som har 0,36 kommunpoliser per kommun.

Den andra frågan vi lyfter i vårt särskilda yttrande är kommunernas finansiering. Samordningsfunktionen finansieras med 20 kronor per invånare. I propositionen står det att samordningsfunktionen ska särskilt samordna och stödja genomförandet av kommunens arbete enligt denna lag. Den ska utgöra kommunens kontaktpunkt i förhållande till externa aktörer och bidra till att information om det brottsförebyggande arbetet sprids till kommunens invånare och andra som kan ha intresse eller behov av sådan information. Den centrala roll som kommunerna innehar gör att det är av stor vikt att det arbete som bedrivs är effektivt och kunskapsbaserat.

Den samordnande funktionen ska även ha kontakt med andra viktiga aktörer, som Brottsförebyggande rådet, Jämställdhetsmyndigheten, Kriminalvården, länsstyrelserna, Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd, Skatteverket, Socialstyrelsen, Statens institutionsstyrelse, Statens skolverk och Tullverket. Det är liksom inte få uppgifter vi lägger på samordningsfunktionen - och för detta lägger vi 20 kronor per invånare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kommuners ansvar för brottsförebyggande arbete

Ledamoten och utskottskollegan Ulrika Liljeberg, som tidigare var kommunstyrelsens ordförande i Leksand, brukar säga att Leksand med sina 16 000 invånare är Sveriges mediankommun. I hälften av landets kommuner är alltså ersättningen som högst 320 000 kronor; i många kommuner är den lägre. Det är en halv kommunal tjänst, och i stora delar av landet finns 0,36 kommunpolistjänster. Detta innebär att det blir svårt att få till en likvärdighet över hela landet, vilket är något vi socialdemokrater kommer att komma tillbaka till framöver.

Fru talman! Det stora brottsförebyggande arbetet sker dock i kommunernas ordinarie verksamhet - i förskolan, grundskolan och gymnasiet, inom socialtjänsten, i fritidsverksamheten, på biblioteken och genom stöd till föreningslivet. Nu står Sveriges kommuner inför ett stålbad. Kommuner och regioner som precis har tagit sig igenom en svår pandemi drabbas nu med full kraft av inflation och kostnadsökningar. Konsekvenserna har vi sett förut: Det är kraftiga nedskärningar i vården, skolan, äldreomsorgen och socialtjänsten.

Tyvärr sitter regeringen och SD still. Man vill inte prata om det stålbad som snart kommer att drabba vanligt folk i hela landet. Deras enskilt största budgetsatsning i år är en skattesänkning för höginkomsttagare som kostar staten 13 miljarder kronor. Statsbidragen till kommuner och regioner är däremot långt ifrån tillräckliga.

Konsekvenserna för det brottsförebyggande arbetet riskerar att bli stora. När kommuner tvingas spara och effektivisera blir det alltid så att de måste prioritera den lagstadgade verksamheten. Det de kan spara på blir fältassistenter, uppsökande verksamhet, fritidsgårdar och elevassistenter. När kommunerna tvingas spara på stöd till föreningsliv blir det per automatik mindre av meningsfull fritid och mindre av idrott.

Något vi också har blivit medvetna om i vår utskottsgrupp efter att ha träffat exempelvis Unizon är att det i många kommuner även blir ett minskat stöd till kvinnojourer och tjejjourer. Med tanke på ökningen av mäns våld mot kvinnor är detta helt fel väg att gå.

Vad hade vi då gjort annorlunda från Socialdemokraternas sida? Ja, vi hade hanterat den ekonomiska krisen annorlunda. I stället för att sänka skatten för de rikaste ville vi se dubbelt så höga statsbidrag, och vårt vallöfte att varje krona som satsas på rättsväsendet skulle motsvaras av en krona på det brottsförebyggande arbetet tycker jag var det bästa vallöfte vi hade.

Avslutningsvis vill jag säga att den högerkonservativa regeringen nu har ett stort ansvar att fortsätta utveckla det brottsförebyggande arbetet. Allt går inte att lösa med hårdare straff. Det behöver inte vara antingen eller, utan det måste var både och. Det förebyggande arbetet och samverkan mellan skola, socialtjänst och polis är helt avgörande om vi ska lyckas.

(Applåder)

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret och för debatten! Detta är ingen liten fråga. Det handlar om Sveriges civilsamhälle. Det handlar om föreningars möjlighet att bedriva verksamhet både för hälsa och för gemenskap. Det handlar om tradition och förnyelse på lokal nivå. Detta är ofta drivet av folkrörelser. Det handlar också om att det är små föreningar på landsbygden, som Tibble byförening, som drabbas hårt ekonomiskt när arrangemangen riskerar att ställas in.

Människor på landsbygden är ofta vana vid att ta tag i saker själva. De vet att den statliga och kommunala servicen är sämre än i en storstad eller i en tätort men att mycket kompenseras av ideellt arbete. Detta behöver vi bejaka och inte ta bort förutsättningarna för.

Jag tar igen exemplet med midsommarfirandet i Tibble by, i Leksand, i Dalarna. Midsommarfirandet med majstångsresning på Tibbletorsdagen förra året direktsändes i Sveriges Television. I år riskerar det att ställas in.

De ideella krafterna i bygdeföreningar och idrottsföreningar som gör en stor insats när det gäller folkhälsa och kulturarv borde hyllas för sina insatser och inte tas för givna. Nu är nog känslan att staten jäklas - ursäkta uttrycket - i stället för att stötta.

Men det finns ett mycket bra förslag från Trafikverket. De ser problemet och har konkreta förslag till regeringen för att lösa det. Det är upp till regeringen att fatta beslut.

När ledamoten Mathias Bengtsson, KD, säger att KD ska städa upp och tar elstödet som exempel blir jag lite orolig för hur det ska gå. Däremot litar jag på att statsrådet Andreas Carlson nu kommer att fixa detta.

(Applåder)

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret! Jag uppskattar att vi i mångt och mycket verkar vara eniga.

Jag har också tagit del av Trafikverkets utredning. Jag blev imponerad av den, särskilt av viljan att komma till rätta med problemet och konkretionen i lösningarna.

I utredningen berättar Trafikverket att många arrangemang bedrivs på eller påverkar allmänna statliga vägar, att de är viktiga för den svenska folkhälsan och att de är en del av ett rikt föreningsliv i Sverige. De berättar vidare att arrangemangen har ökat i såväl antal som omfattning under senare år. Det är cirka 1 000 arrangemang som bedrivs årligen på allmänna statliga vägar. Exempel på arrangemang är lokala vår, höst- och julmarknader, bilcruising, skidtävlingar och midsommarfirande.

Det finns färdiga förslag. Jag tänker lyfta några av dem som jag ser skulle ha stor positiv påverkan för små ideella föreningar. När det gäller min fråga till statsrådet blir jag glad över att det förslag som han lyfter är det som jag också tycker är bäst och som skulle kunna ge resultat snabbast. Det är förslaget om att regeringen ska besluta att uppsättning av vägmärken ska bli kostnadsfritt för ideella föreningar och organisationer under 2023 samt att regeringen ska besluta om hur detta ska hanteras för 2024 och framåt.

Det finns två andra som är bra. Det är förslaget om att regeringen ska ge Polismyndigheten i uppdrag att utreda om det är möjligt för fler än bara polisen att dirigera trafiken, exempelvis som flaggvakter. Och det är förslaget om att regeringen ska besluta att handläggningsavgiften för handläggning av ansökningar hos myndigheter i samband med arrangemang på statlig väg ska tas bort för ideella organisationer.

Nu finns detta underlag, men föreningarna kan inte vänta. Jag är glad över att statsrådet säger att regeringen kommer att lämna besked snarast och särskilt för de förslag som gäller för 2023.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Sedan vänder jag mig till ledamoten Mathias Bengtsson, bänkkamraten från Dalarna, som också är engagerad i frågan och till statsrådet: Jag förstår att det ingår i det politiska att man ska säga vems fel det var och vem som var saktfärdig. Jag kan konstatera att den förra regeringen och statsrådet Eneroth beslutade om det här i september. Jag tror att de som lyssnar på detta från bland annat Tibble by är mer intresserade av vad vi kommer att göra framåt. Och jag kan garantera att jag hade ställt samma interpellation om det hade varit en socialdemokratisk infrastrukturminister.

Jag har en till fråga till statsrådet som handlar mer om tidsplanen. När ska Trafikverkets analys och färdiga förslag behandlas? Jag undrar särskilt över förslaget om att lösa detta för 2023, vilket skulle lugna många arrangörer.

Fru talman! Jag vill börja med att tacka statsrådet Andreas Carlson för svaret och möjligheten att debattera Trafikverkets höga avgifter, som ställer till med så mycket för idrottsföreningar och bygdeföreningar när de med ideella krafter ska anordna arrangemang som är till glädje och gagn för många.

När den stora skidtävlingen Moraloppet avgjordes i skidspåren runt Mora tvingades IFK Mora att betala 17 000 kronor till Trafikverket för att tävlingen passerar två av Trafikverkets vägar. Skidåkarna passerar vägen under en kvart, och sedan öppnar vägen igen. IFK Mora har vakter och lastmaskiner som sköter allting, men så enkelt var det inte. Föreningen fick först betala 14 000 kronor för att Trafikverket skulle sätta upp varningsskyltar. Efter det fick föreningen en faktura på 2 900 kronor för att det skulle placeras snö på vägen - snö som lastmaskinerna snabbt lade ut och sedan tog bort under det att vägvakter höll vägen fri.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

För IFK är det nu frågan om det är värt att köra det här skidloppet om det kostar 17 000 kronor att använda Trafikverkets väg i en kvart. Tvärtom mot tidigare hävdar nu Trafikverket att en arrangör enligt lag alltid ska betala när väg ska användas, och det är dessutom stora ersättningskrav.

Samma öde riskerar att drabba andra föreningar, till exempel de föreningar som anordnar midsommarfiranden runt om i Dalarna. I Dalarna har byarna ordnat midsommarfirande sedan urminnes tider. Det är en trevlig tradition både för de boende i byarna och för många besökare, som träffas för att resa majstången.

Ett exempel är firandet i Tibble. Där står majstången mitt i korsningen mellan Sågmyravägen och Bygattu. Troligtvis kommer nu Tibble-Lycka byförening att få betala cirka 20 000 kronor till Trafikverket för sitt midsommarfirande. Föreningen har i alla år ordnat med vägbom, skyltar och vakter, och det har gått bra. Som läget ser ut nu har bygdeföreningen meddelat att de inte kan ha en publik majstångsresning. De har inte råd att betala, och de vill inte bryta mot lagen.

Trafikverket baserar sin nya, mer rigida hållning på att de efter revision har fått kritik för att de inte har tagit ut dessa höga avgifter av föreningar. Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet om statsrådet skulle kunna ta initiativ till en dialog med Trafikverket och om statsrådet skulle kunna ta initiativ till en lagändring. I sitt svar hänvisar Andreas Carlson till en utredning som Tomas Eneroth, tidigare infrastrukturminister, den 1 september 2022 gav Trafikverket i uppdrag att genomföra.

Fru talman! Min fråga till statsrådet är nu om statsrådet i dag kan berätta något om vilka av Trafikverkets förslag för att underlätta och förenkla för verksamhet som bedrivs på statlig infrastruktur som han ser som mest intressanta.

(Applåder)