Herr talman! Vänsterpartiet yrkar avslag även på denna proposition och lyfter reservation 1, som har den innebörden.

Vi är fortsatt kritiska till de krav på skärpt lagstiftning och skärpta straff som återkommer gång på gång. Vi kan se att de gängrelaterade brotten, skjutningarna och sprängningarna inte har minskat trots de senaste årens stora resurstillskott till polisen, trots tidigare straffhöjningar och trots ökad användning av hemliga tvångsmedel och annat. Polisens uppklaring av brotten i gängmiljö har sjunkit. Detta visar att det behövs även andra åtgärder.

Vi ska fortsätta att stärka polisens arbete, men det är det förebyggande arbetet som fallerar - och som riskerar att fallera än mer. Vi menar att regeringen omgående måste ta ett helhetsgrepp om problematiken, med utgångspunkt i forskning och beprövad erfarenhet.

För att verkligen minska kriminaliteten och stärka tryggheten för oss alla krävs en gemensam politisk vilja att minska klassklyftorna. De minskar inte i dag, utan det som sker är det motsatta: oerhörda klyftor som vidgas mer och mer - också på grund av förd politik. Det går inte att bara straffa de kriminella, utan det gäller att vi försöker vara smartare än de och allvarligt bromsa och förhindra nyrekryteringen till de kriminella aktiviteterna. Särskilt gäller det rekryteringen av barn.

Det finns mycket som görs och som borde ske på flera håll. Jag vill nämna till exempel projekt som varit ganska framgångsrika i andra områden, som projektet Sluta skjut, och som borde kunna användas på flera områden. Både Vänsterpartiet och andra har också föreslagit haverikommissioner för att vi skulle lära oss vad som fungerar i stort och smått.

Vi behöver även en nationell avhopparverksamhet. Det skulle kunna vara ett oerhört viktigt led i den förebyggande verksamheten där man också kunde samla erfarenheter av vad människor har upplevt som tidigare kriminella och vad de upplever nu, i ett laglydigt liv, som är positivt. Där kan ideella organisationer som exempelvis Kriminellas revansch i samhället användas bättre.

Vi behöver förstås också hantera insmuggling av narkotika och illegala vapen. Där handlar det om en förstärkning av tullen och ökat samarbete mellan tull och polis.

Förslag om nykriminaliseringar och straffskärpningar menar vi från Vänsterpartiet hela tiden måste analyseras utifrån om de är effektiva och om det kan framstå som proportionerligt. Jag anser att regeringens förslag dessvärre brister i dessa delar i stort.

Det måste också vara så att vårt straffrättsliga system hänger ihop. Det är inte en framgångsrik metod att höja straffen för olika brott i en rad snabba lagstiftningsåtgärder. I flera fall har man presenterat förslag till straffskärpningar utan att tidigare höjningar har hunnit utvärderas. Straffsystemet blir på det sättet oöverskådligt och onödigt komplicerat, och vi ser till och med exempel på att domstolarna inte hänger med utan dömer utifrån tidigare lagstiftningar.

Straffsystemet behöver fylla sitt syfte och inte fungera som ett politiskt verktyg där några via signaler om starkare och strängare straff framställer sig som handlingskraftiga och som att andra inte är det. Frågan är om man handlar på rätt sätt eller på fel sätt.

Det går här att lyfta åtskilliga remissinstanser, men jag noterar att bland annat Justitieombudsmannen gällande den utredning som föregick regeringens lagrådsremiss av propositionen framförde väldigt allvarlig kritik - liksom Lagrådet. Det handlar om att man inte vill täcka in allt detta utan att ha det mer grundligt utrett.

Det som också har kommit fram och som hänger ihop med alla dessa snabba straffskärpningar är att pressen på Kriminalvården är fullkomligt orimlig redan i dag. Det förekommer dubbelbeläggningar som många, både bland de intagna och bland personalen, markerar som väldigt farliga. Dubbelbeläggningarna innebär naturligtvis en risk för att aggressivitet och konflikter blossar upp på ett onödigt dramatiskt sätt.

Kriminalvården har kostnadsökningar redan i dag, och det paket man levererar i denna proposition beräknas kosta ytterligare cirka 800 miljoner kronor per år för att det ska kunna hanteras. Kriminalvården är ju redan i kris; ska vi exponera den ännu mer? Eller ska vi försöka använda dessa miljoner till förebyggande verksamhet? Vad skulle det kunna innebära i så kallade utsatta områden - som Vänsterpartiet menar är politiskt övergivna områden? Det är områden där sociala insatser och skolan är nedmonterade och där affärer och annat drar sig tillbaka. Det blir tråkiga, trista områden som inte ger hopp alls. Tänk om vi kunde vända på det och ge ungdomarna hopp?

Det kan också lämnas kommentarer lite mer på detaljnivå i propositionen.

Vad gäller sådant som handlar om våldsamma uppgörelser har vi redan i dag ganska många markeringar om straffskärpningsgrunder, till exempel om man använder vapen, och man kan komplettera kataloger där det redan finns något.

Jag vill också uppehålla mig lite extra vid människoexploatering, en väldigt allvarlig utveckling som vi tyvärr märker i spåren av den så kallade gröna omvandlingen av industrin och andra verksamheter som är stora i norra Sverige. Det finns redan lagstiftning som handlar om vad som sker vid människoexploatering i arbetslivet, men man borde också kunna bygga in det i området brottslig verksamhet, vilket passar väl in i samma kontext.

Regeringen hävdar att det skulle bli komplicerat om vi gjorde så, eftersom man blir både målsägande och tilltalad om man blir involverad i detta och blir rekryterad via människoexploatering. Men en sådan komplex bild har vi redan i dag. Man behöver skilja på den gärning som exploateringen utgör och den gärning som den unge eller möjligen vuxne har gjort sig skyldig till på grund av exploatering.

Jag vill avslutningsvis kommentera skyddsintressena, som markeras av var man placerar lagtexten. Nu hamnar det i 16 kap., som handlar om brott mot allmän ordning, i stället för i 4 kap. om brott mot frihet och frid. Där skulle en placering passa bättre. När det gäller detta brott menar jag att skyddsintresset primärt är ungas frihet och frid, inte allmän ordning.

Det finns några brott där man skulle behöva skärpa straffen, till exempel allmänfarlig ödeläggelse. Det handlar dock om enstaka exempel, och i propositionen greppar man över väldigt mycket mer än så.

Jag yrkar avslag på betänkandet och bifall till reservation 1.

Herr talman! Jag vill inleda min sista riksdagsdebatt för denna sejour med att betona vilket viktigt ämne vi har att debattera och besluta om i dag.

Den organiserade brottsligheten och det dödliga skjutvapenvåldet hör till några av de allvarligaste samhällsutmaningarna i Sverige i dag. Att skapa och upprätthålla trygghet är ett av statens allra viktigaste uppdrag. Varje människa som väljer eller tvingas in i kriminalitet är därför ett misslyckande för samhället.

Det är varje politikers och partis ansvar att försöka hitta och genomföra lösningar på de problem vi ställs inför. Ju oftare vi hittar breda överenskommelser som många står bakom, desto större är sannolikheten att lösningarna fungerar och håller långsiktigt. Av denna anledning vill jag börja med att lyfta fram ett av de förslag i regeringens proposition som vi i Miljöpartiet håller med om.

I takt med att myndigheterna och vi politiker under de senaste två mandatperioderna har gjort mer för att slå mot den organiserade brottsligheten har gängen börjat involvera barn och ungdomar i allt lägre åldrar för att själva undkomma påföljder. Denna hänsynslöshet mot barnens säkerhet och framtid är ett oerhört allvarligt övergrepp som måste bemötas kraftfullt.

Samhällets förmåga att förhindra nyrekrytering och socialisering av unga in i den organiserade brottsligheten är avgörande för att stoppa gängens tillväxt. Det är därför särskilt positivt att regeringen väljer att lägga fram Miljöpartiets förslag om att införa en ny straffbestämmelse som gör det straffbart att involvera personer som är under 18 år i brott eller brottslig verksamhet. Miljöpartiet har drivit förslaget i många års tid och varit pådrivande för att den förra rödgröna regeringen tillsatte den utredning som ledde fram till propositionen. Det är därför positivt att vi kan enas brett över blockgränserna om en lagstiftning som tydligt fastslår barnens rätt att skyddas från att dras in i kriminalitet. Bestämmelsen blir en viktig signal om att samhället ser mycket allvarligt på att vuxna rekryterar barn in i kriminalitet.

Herr talman! Jag har lagt lite tid i början av mitt anförande på att berätta vad vi och regeringen är överens om angående bekämpningen av gängkriminaliteten. Miljöpartiet ställer sig bakom merparten av förslagen i den aktuella propositionen. Det finns dock två specifika förslag som vi inte anser bör genomföras. Det gäller förslaget om att utvidga presumtionen för häktning och förslaget om att skärpa straffen för vissa narkotikabrott som rör försäljning.

Vårt motstånd mot dessa två förslag grundar sig i mångt och mycket i samma kritik som lyfts fram av Hovrätten för Västra Sverige, Hovrätten över Skåne och Blekinge, Justitiekanslern, Riksdagens ombudsmän, JO, Sveriges advokatsamfund, Sveriges Domareförbund och en lång rad andra instanser som svarade när remissförslaget skickades ut.

Att gå igenom all kritik från remissinstanserna som riktas mot de båda förslagen skulle ta längre tid än jag har anmält mig för på talarlistan, så det ska jag inte göra. Men för att hålla det enkelt ska jag nöja mig med att säga det, som det så ofta de senaste åren när vi har diskuterat rättspolitiska förslag från högerkanten har handlat om, nämligen att förslagen inte är baserade på forskning eller beprövad erfarenhet. Straffskärpningarna som föreslås är inte proportionella till brottets allvarlighet, och de riskerar tvärtom att leda till ökad brottslighet.

Så är till exempel fallet med förslaget om en kraftigt skärpt narkotikastrafflagstiftning, som enligt remissinstanserna bland annat kan ge de kriminella nätverken incitament att anlita allt yngre personer som narkotikaförsäljare. Detta vore alltså en rakt motsatt utveckling mot den som förslaget om att göra det straffbart att involvera personer som är under 18 år i brott eller brottslig verksamhet är menad att få.

Likaså skulle den föreslagna utvidgningen av häktespresumtionen motverka syftet med de nyligen införda reglerna om tidsgränser för häktning och domstolsprövning som föranleddes av den internationella kritik som Sverige har fått för långa häktningstider.

Jag skulle vilja gå så långt som att säga att om vi inför lagar som vi har anledning att tro kommer att få motsatt effekt än den vi vill ha gör vi inte vårt jobb som lagstiftare tillräckligt bra. Det bästa vore om riksdagen avslår förslagen om att utvidga presumtionen för häktning och att skärpa straffen för vissa narkotikabrott och tar ett rejält omtag. Svensk narkotikalagstiftning behöver utredas i grunden för att säkerställa att den inte gör mer skada än nytta. Jag uppmanar regeringen att ta initiativ till en sådan utredning så snart som möjligt.

Herr talman! Straffskärpningar och fler poliser har en viktig roll att spela i bekämpandet av den organiserade brottsligheten, men det är bara en pusselbit av många om vi vill bygga ett samhälle som är tryggt och säkert på både kort och lång sikt. Här har vi ett ansvar som riksdagsledamöter att se till att vi och våra partier inte går i fällan att bara fokusera på de repressiva åtgärderna utan att också prioritera de förebyggande välfärdssatsningar som vi vet är absolut nödvändiga för att skapa trygghet. Det är också här som jag upplever att den stora skiljelinjen går i svensk politik i dag.

Brottslighet har många orsaker, och det finns ingen faktor som av sig själv leder till att en människa begår brott. Vad vi vet, tack vare decennier av forskning från hela världen, är att fattigdom och utanförskap ökar riskerna. Det är ett politiskt misslyckande. Ska vi knäcka gängbrottsligheten måste vi knäcka fattigdomen och utanförskapet. Det finns inga vägar runt det. Då är det olyckligt att regeringen och Sverigedemokraterna väljer att slakta välfärden i sina budgetar.

När kommunerna och regionerna skriker efter pengar till personal i skolan och till barnavårdscentraler i politiskt eftersatta områden minskar regeringen och Sverigedemokraterna på statsbidragen. När hyrorna och matpriserna ökar och de fattigaste familjerna får det allt svårare sänker regeringen och Sverigedemokraterna skatten för de allra rikaste. När behoven i välfärden är som störst är engagemanget från regeringen och Sverigedemokraterna som minst. Dessa är politiska prioriteringar som får faktiska konsekvenser ute i landet, som ökar klyftorna och utanförskapet och riskerar att driva på kriminaliteten i rakt motsatt riktning mot vad vi vill uppnå med förslagen vi debatterar här i dag.

Miljöpartiet erbjuder ett alternativ till högerns välfärdsslakt. Vi föreslår mer pengar till en jämlik skola och förskola i hela landet som kan ge alla barn en rättvis chans till livet. Vi föreslår satsningar på att rusta upp och investera i politiskt eftersatta områden så att alla ska känna sig stolta över området där de bor och ha tillgång till all service de har rätt till. Vi föreslår slopad matmoms på basvaror, höjt bostadsbidrag till de mest utsatta och gratis frukost i skolan. Ja, listan är lång.

Inte minst föreslår vi ett heltäckande paket av brottsförebyggande åtgärder med tidiga insatser, exempelvis Rinkebymodellen, och en svensk version av det danska De Aktive Drenge, kombinerat med ett nationellt avhopparprogram som ger människor en väg ut ur kriminaliteten. Detta är faktiska, progressiva och vetenskapligt förankrade förslag för att minska fattigdomen, utanförskapet och kriminaliteten i dag och i framtiden.

Herr talman! Ska jag sammanfatta Miljöpartiets syn på den här propositionen är den att några av förslagen är bra, några är dåliga, men framför allt är regeringens och Sverigedemokraternas politik inte vad Sverige behöver för att lösa problemet med den organiserade brottsligheten i grunden.

Jag får tacka mina kollegor för dessa veckor, och jag yrkar bifall till reservation 2.

Herr talman! Vi pratar ofta både här i kammaren och i medierna och lite till mans varje dag om skjutningar, våld och mord - om allvarliga brott.

Jag sa precis detta när vi alldeles nyss debatterade terroristbrott, som ofta tar sig samma uttryck som brott inom kriminella nätverk men som har ett annat syfte. Terrorismen har ett politiskt syfte, medan det främsta syftet för de kriminella nätverken, som vi debatterar här, är att tjäna pengar. Men båda typerna av brottslighet är det av största vikt att vi förebygger och förhindrar eller utreder och lagför.

Herr talman! Vi från Centerpartiet delar regeringens bedömning att det behövs en strängare straffrättslig lagstiftning mot brott som ofta begås just i kriminella nätverk och vid kriminella uppgörelser. Det är olaga tvång, olaga hot, utpressning och rån och allmänfarlig ödeläggelse. Det är tyvärr nödvändigt med nya straffskärpande grunder för att betona allvaret, till exempel när numerärt överläge utnyttjas, vid våldsamma uppgörelser i kriminella miljöer och när man involverar unga.

Vi delar bedömningen att det är rimligt att samma gärningar som begås utanför kriminella nätverk också omfattas av straffskärpningarna.

Med det sagt ligger ansvaret nu tungt på regeringen och dess myndigheter att genomföra detta och att använda de verktyg som vi ger dem. Det vilar ett tungt ansvar på regeringen att se till att till exempel polisen i det dagliga arbetet balanserat väger de repressiva och rättsstatliga principerna ute på gator och torg, i hem och borg och för den delen i cyberrymden.

Det vilar också ett tungt ansvar på regeringen att se till att ge rätt stöd, resurser, verktyg och ledarskap till hela rättskedjan - till polisen, åklagarna, landets domstolar och kriminalvården.

Skärpta straff för brott i kriminella nätverk

Det är också viktigt att hela rättskedjan finns tillgänglig för alla i hela landet, för är det några som har lika bra koll som Centerpartiet på var polisen är respektive inte är närvarande i landet är det de kriminella nätverken.

Jag instämmer i Socialdemokraternas betoning av vikten av det förebyggande arbetet och vikten av att vi från det offentliga - kommunerna, regionerna och staten - skjuter ihop stolarna så att ingen faller mellan dem, varken brottsoffer eller gärningspersoner.

Vi debatterar här i dag kriminella nätverk, och vi har hört företrädare från regeringspartierna betona hur kraftfullt de agerar. Jag vill avslutningsvis säga att man kan lita på att Centerpartiet även kommer att lyfta och betona den andra våldsepidemin vi har: det dödliga våldet mot kvinnor. Jag förväntar mig och ser fram emot att det ska mötas med samma fokus och lika kraftfulla åtgärder.

Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet, med vårt särskilda yttrande.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 15.)