Lars Isacsson

Fru talman! Tack, arbetsmarknadsministern, för svaret!

Den här interpellationen väcktes därför att vi nu ser en mycket allvarlig utveckling inom svensk stålindustri. Den är väldigt tydlig i Hedemora kommun. Erasteels varsel i Långshyttan och nedläggning av verksamheten i Vikmanshyttan, där 500 år av järn- och ståltillverkning nu upphör, sker i en kommun som redan har drabbats hårt av neddragningarna på Setra och Valmet. Det gäller alltså inte ett enskilt varsel utan en kedja av händelser som placerar en hel kommun i ett utsatt läge.

Hedemora har dessutom, som ministern vet, skrivit till departementet med förslag på konkreta lösningar men har ännu inte fått något svar.

Samtidigt pressas svensk stålindustri av en snabbt förvärrad global situation med prisdumpning av lågkvalitativt stål från Kina, en avmattad fordonsindustri och en europeisk marknad där seriösa producenter kämpar för sin överlevnad.

Jag vill tacka ministern för svaret, men jag måste säga att det lämnar en del övrigt att önska. När Vikmanshyttan, Långshyttan, Guldsmedshyttan, Frövi, Degerfors och andra bruksorter återigen möter varsel hade jag väntat mig något mer än generella resonemang om långtidsarbetslöshet och köpkraft.

Här talar vi inte om personer som står långt ifrån arbetsmarknaden. Vi talar om yrkesverksamma stålarbetare med spetskompetens, som är mitt i karriären och som har familjer och bolån. Det är arbetare som i dag får höra att regeringen avser att återkomma till Hedemora kommun.

I sitt svar nämner ministern inte heller den prisdumpning av kinesiskt stål som slår sönder marknaden och som EU håller på att agera mot. Vi står inför en strukturell industrikris men får ett svar som kunde vara hämtat från en allmän debatt om långtidsarbetslöshet.

Hedemoras kommunstyrelseordförande David Aura uttryckte det så här i Södra Dalarnes Tidning: Det är inte Hedemora som ska bära kostnaden för en global kris som staten inte vill ta i.

Det handlar alltså inte bara om lokala varsel. Det är ett systemfel, som kräver systemlösningar.

Fru talman! Jag vill återigen fråga ministern när han avser att faktiskt träffa Hedemora kommun och de lokala facken. De förtjänar ett tydligt besked, inte ett svar som säger: Vi återkommer. Och hur avser regeringen att möta en industrikris som riskerar att radera stålproduktion som har burit Sverige i århundraden?

Fru talman! I dag behandlar vi en proposition om skärpta krav på offentliga biträden och höjda kompetenskrav för tolkar i migrationsärenden. Vi socialdemokrater ställer oss bakom propositionen.

Den berör själva grunden för rättssäkerheten i migrationsprocessen. Det handlar om hur vi säkerställer att den som söker skydd i Sverige får en korrekt prövning och att staten har ett robust system som inte kan utnyttjas av oseriösa aktörer.

Vi har tyvärr sett återkommande brister i kvalitet både hos offentliga biträden och i tolkningen.

Syftet med propositionen är att stärka rättssäkerheten för den enskilde och för staten. Migrationsverket, domstolarna, Statskontoret, Kammarkollegiet, Säkerhetspolisen och JO har alla pekat på problem som behöver åtgärdas.

En rättsprocess är aldrig bättre än den information som kommer fram. I migrationsärenden går nästan all central information genom en tolk. Därför är tolken inte ett tekniskt hjälpmedel, utan tolken är en förutsättning för rättssäkerhet.

I migrationsärenden handlar det ofta om liv, säkerhet och framtid. Vartenda ord i ett samtal eller en utsaga kan påverka utfallet. En felöversättning kan leda till avslag eller bifall på felaktig grund. Det kan leda till längre handläggningstider och fler överklaganden.

Tolken är bryggan mellan individen och staten. Auktoriserade tolkar och dokumenterad kompetens är avgörande för att rättsstaten ska fungera.

Fru talman! Problemen i dagens system är väl dokumenterade, och de är allvarliga. Det har visat sig i bristande kvalitet hos offentliga biträden. Vissa ombud har tagit orimligt många ärenden och levererat låg kvalitet. Myndigheterna har inte haft verktyg för att stoppa dem.

Vi har haft tolkar utan tillräcklig kompetens. Endast en liten del av tolkarna i Sverige är auktoriserade. På flera språk finns ingen formell utbildning alls. Det finns dokumenterade fall av felaktiga översättningar.

Detta leder också till en sårbarhet för påverkan och oseriösa aktörer. Det finns exempel med tolkar och biträden med koppling till kriminella miljöer. Regelverket har inte räckt till för att förhindra detta.

Vad gör då denna proposition åt problemen? Jo, propositionen skärper behörighetskraven för offentliga biträden och ger myndigheter möjlighet att förklara ombud obehöriga. Den begränsar möjligheten till substitution, så att man som utsett offentligt biträde inte kan sända dit någon annan i ens ställe. Det införs krav på auktoriserad tolk när det är möjligt, och det ställs krav på dokumenterad kompetens, lämplighet och erfarenhet när auktorisation saknas. Man tydliggör ansvaret hos Migrationsverket och domstolarna. Staten får möjlighet att neka olämpliga aktörer. Det stärker statens kontrollförmåga.

Fru talman! Det har visat sig att problemen i systemet är strukturella. Det vi nu gör handlar om att skapa en migrationsprocess där den som har rätt att stanna får stanna och där den som inte har det får ett korrekt beslut. Samtidigt skyddar vi processen från oseriösa aktörer och otillbörlig påverkan.

Det är inte rimligt att livsavgörande beslut ska vila på bristfälliga översättningar eller ombud som inte håller måttet. Den som möter svenska staten ska möta kvalitet, professionalitet och ett system som står stadigt. Därför är detta en nödvändig reform. Och därför ställer vi socialdemokrater oss också bakom förslaget. Vi kommer att fortsätta att driva på för att hela migrationskedjan ska hålla högsta möjliga standard – från första samtal till sista beslut.

(Applåder)

Fru talman! Tack, justitieministern, för debatten!

Justitieministern lyfter upp att vi socialdemokrater är tomma på förslag och tycker att det mesta som regeringen gör är bra. När jag och justitieministern har debatterat de senaste åren har jag tagit upp förslag om revisionsplikt, höjt aktiekapital och senast för någon vecka sedan certifikat för offentlig upphandling. Men i dag debatterar vi synnerligen grov ekonomisk brottslighet.

Att vi tycker att mycket av det regeringen lägger fram i sina propositioner är bra hänger ihop med att 75 procent av de propositioner som regeringen har lagt på justitieutskottets bord initierades av den tidigare S-ledda regeringen. Det är bra att regeringen skärper straffen för gängrelaterad brottslighet och höjer minimistraffen. Men grov ekonomisk brottslighet kan ofta handla om andra brott, och samma nyckel passar inte i alla lås.

Ekonomisk brottslighet är ofta tyst. Den är planerad. Den är dold i bolag, nätverk och rådgivare och kräver andra verktyg. Det är verktyg som följer pengarna, likt man har gjort i Italien och USA. Därför vill vi i Socialdemokraterna vässa detta, höja straffen och införa brottsrubriceringen synnerligen grov ekonomisk brottslighet.

Fru talman! Det är ännu ett konkret förslag från oss i Socialdemokraterna och en viktig del i det vi vill se i en svensk maffialagstiftning.

Fru talman! Jag tackar interpellant Teresa Carvalho, och jag tackar justitieminister Gunnar Strömmer för svaret.

Jag får be om ursäkt för att jag förlänger kvällen; det är inte så jättepopulärt. Men jag tycker att det här är en viktig fråga att debattera. Jag har haft förmånen att få debattera frågan om ekonomisk brottslighet med justitieministern tidigare. Vi brukar vara överens om mycket, men Socialdemokraterna kan komma med konkreta förslag och initiera ett högre tempo.

När vi socialdemokrater lyfter upp behovet av att höja straffen för ekonomisk brottslighet och att införa synnerligen grov ekonomisk brottslighet i straffskalan handlar det inte om symbolpolitik utan om att försvara samhällskontraktet. Den som fuskar till sig miljoner ur välfärden skadar tilliten likaväl som den spränger portar med dynamit. Enligt Brottsförebyggande rådet beräknas den ekonomiska brottsligheten kosta samhället över 100 miljarder kronor varje år. Det är pengar som hade gjort mycket större nytta genom att gå till skola, vård och trygghet i hela landet.

På justitieutskottets möte i dag fanns i handlingarna en bilaga över de utredningar som regeringen jobbar med på justitieområdet. Det är över 20 stora justitieutredningar. Där kan man se vad som prioriteras och vad som inte prioriteras. Det finns utredningar om nödvärnsrätt, om tiggeriförbud, tillträdesförbud och tivolitillsyn, men jag ser ingen som handlar om ekonomisk brottslighet. Den som tangerar området är Ju 2025:10 om företag som anmäls för brott, men den ska redovisas först november 2026. Samma sak är det med välfärdsbrotten. Utredningarna ska redovisas 2026 och 2027.

Fru talman! Jag anser att man inte kan tala om krafttag mot ekonomisk brottslighet samtidigt som man skjuter besluten till nästa mandatperiod. Jag kan hoppas att det nästa mandatperiod finns en annan regering, men det har vi olika åsikter om. Vi socialdemokrater anser att kampen mot den organiserade brottsligheten måste börja i ekonomin. Det är där pengarna, makten och inflytandet finns, och där behövs hårdare straff.

Fru talman! Tack till interpellanterna! Jag vill även tacka ministern för svaret.

Ministern säger i sitt svar att Statens servicecenter på sikt ska tillhandahålla statlig service i alla FA-regioner. Just orden ”på sikt” säger allt om regeringens sätt att styra. I verkligheten stänger man ned kontor här och nu. Staten kan inte vara en tillfällig gäst i stora delar av Sverige. Man måste stå kvar, särskilt där människor, företag och framtid växer.

I Dalarna har vi Ludvikas och Smedjebackens FA-region. Det är en av Sveriges mest expansiva industriella tillväxtregioner. Där har staten dragit sig tillbaka och stängt sitt servicekontor. I Ludvika och Smedjebacken byggs grön industri. Det handlar om grönt stål, energiomställning och kraftledningar. Dessutom brygger man öl, och det ska öppnas nya gruvor. Medan privata investeringar för miljarder rullar in drar sig staten tillbaka.

När Statens servicekontor skulle stängas sa Leif Pettersson, kommunstyrelsens ordförande, i Nya Ludvika Tidning att ”staten kan inte bara dra”. Det finns ett företag där – Hitachi – som har en orderstock på 400 miljarder, men staten bara sticker. Samtidigt skriver regeringen att man ska förstärka arbetet och på sikt nå alla regioner. Det som sker i Ludvika och Smedjebacken är inte på sikt; det händer nu.

Det handlar inte bara om servicekontor utan också om statens närvaro och legitimitet. Vad säger det om regeringens förmåga att styra landet om staten inte kan hålla sitt löfte om ett kontor i varje FA-region?

Jag hade en debatt med vice statsminister Ebba Busch här i kammaren. Då sa hon till mig: Om jag fick bestämma skulle det finnas fler servicekontor i Sverige, inte färre. Om inte vice statsministern anser att hon kan vara med och bestämma, vem är det då som styr?

Regeringen säger att det i stället för fasta kontor nu ska bli fler flexibla och mobila lösningar. Detta ska bidra till en stärkt statlig närvaro. I praktiken blir det sämre öppettider, färre personal och längre resvägar. Det är inte en förstärkning, utan det är en smygnedläggning.

I Avesta och Mora ska det bli flexibla mobila kontor. Man har redan dragit ned på öppettiderna. På kommunens servicecenter märker de tydligt att de får fler frågor de dagar som det statliga servicekontoret är stängt. Det är inte samverkan; det är en ansvarsförskjutning. Kommunerna får ta emot fler besök, mer frustration och fler frågor som egentligen är statens ansvar.

Fru talman! Det är inte rimligt att Ludvika och Smedjebacken, en motor i svensk industri, saknar det som staten själv kallar grundläggande service. Regeringen har också visat att det går att backa. Det skedde i Karlshamn efter att interpellanten Heléne Björklund jobbat hårt för det här och lyckats stoppa en planerad nedläggning. Varför kan man inte göra samma sak i Ludvika och Smedjebacken? Där är behovet minst lika stort.

När staten släcker lampan i kommun efter kommun blir signalen att man inte räknas. Jag tror tvärtom att Sverige håller ihop när staten står kvar. Frågan till ministern är därför enkel: När får Ludvika och Smedjebacken tillbaka sitt servicekontor på riktigt och inte bara på sikt?

(Applåder)

Herr talman! Jag tackar justitieministern för debatten och tar fasta på det sista han sa om en dialog framgent. Jag tror att det är väldigt viktigt.

Jag kommer att bidra och göra mitt. Svenska Fotbollssupporterunionen är en väldigt konstruktiv kraft och en organisation som samlar många av de organiserade supportergrupperna. De har ett seminarium till veckan som jag kommer att vara värd för tillsammans med min riksdagskollega Ulrika Liljeberg. Många riksdagsledamöter från olika partier, även många moderater, kommer att vara med. Jag tror att vi kan få ut många bra saker av det.

Sverige har en unik läktarkultur, och allsvenskan slår publikrekord. Familjeläktarna är fullsatta, vilket är positivt. På ståplats finns det killar och tjejer som lagt tusentals timmar på att med målarpenslar och symaskiner göra tifon. Många unga går på medlemsmöten. Det finns vittnesmål om att de är fler än någonsin. Att få in så många unga är något som vi inom politiska partier bara kan önska. De kommer på medlemsmöten och skriver motioner och får därigenom lära sig demokrati i praktiken. Det här är en styrka för svensk fotboll och för Sverige.

Samtidigt måste vi, som justitieministern är inne på, självklart vara tydliga mot dem som begår brott. Men vi får inte åter hamna i kollektiv bestraffning utan fortsätta med exkluderingsstrategin. Det är vi överens om.

När man ser på utvecklingen över tid tycker jag att svensk fotboll och allsvenskan har visat att det fungerar. Allsvenskan har haft publikrekord i år igen, och antalet ordningsstörningar har halverats jämfört med säsongen 2024. Det är ännu bättre om man jämför med säsongen 2023.

Låt oss bygga vidare på dialog, kunskap och respekt mellan supportrar, föreningar och polis. Men samtidigt måste vi vara stenhårda mot det som jag ser som en gemensam yttre fiende till fotbollen, det vill säga den organiserade brottsligheten och kriminaliteten som växer när det finns pengar. Den äter sig in i fotbollskroppen med matchfixning och oklarheter inom agentverksamheten. Det här riskerar att tränga bort aktörerna som är seriösa; alla agenter har såklart inte sådana kopplingar.

Herr talman! Tack till justitieministern för svaret och en konstruktiv dialog! Vi är överens om att målet är att fotbollen ska vara trygg och fri från brott.

Jag är glad att justitieministern vidimerar att exkluderingsstrategin ligger fast och att dialog är vägen framåt. Iakttagelsen att alla inte vill samverka, bidra och göra polisens arbete rättvisa håller jag också med om. Jag har noll överseende med sådant. Men jag har gått på fotboll länge och kan med ålderns rätt se bakåt. Justitieministern sa att man kan ingripa mot varandra när saker och ting är fel.

När jag började gå på derbyn och åkte ned från Dalarna till Stockholm på 80-talet var det typ 6 000 på Råsunda. Det var organiserad rasism. Det var läktarsånger som var bedrövliga. Det var mycket mer våld på och runt arenan än vad det är i dag. I dag hör du aldrig sådant från en ståplatsläktare. Folk tolererar inte det längre. Man kan lyfta fram att det finns något – kamratuppfostran eller vad man nu kallar det – som gör att man socialiseras in på en läktare och får lära sig vad som är okej och inte.

Att vi hade tomma läktare under pandemin tror jag var en av anledningarna till att det blev ett mycket sämre ordningsår 2023. Sådant drar också resurser från polisen. Men jag tycker att det finns större problem inom fotbollen som förtjänar mer uppmärksamhet från polisen. När jag lyfte fram det här tidigare blev jag kallad bengalpopulist hemma på den liberala ledarsidan. Jag sa att det var för mycket prat om bengaler och för lite om matchfixning och oreglerad agentverksamhet.

Allsvenskan säljer spelare i år för runt 800 miljoner. När det ska säljas bostäder har vi ett system med certifikat för mäklare, men när man ska handla med unga killar och tjejer har vi det inte. Det tror jag att vi skulle kunna göra mer av.

För tredje gången i debatten tar jag upp Italien. Italien har lyft in fotbollens ekonomi i sitt antimaffiaarbete på grund av att det handlar om stora ekonomiska intressen. Den organiserade brottsligheten söker sig dit där det finns få regleringar och mycket pengar.

Jag tror också att vi behöver prata om elefanten i rummet, nämligen ordning på läktaren och maskering. Jag tycker att maskeringsförbudet är bra. Men det handlar även om pyroteknik. Den stora anledningen till att vissa maskerar sig är att de håller på med pyroteknik. Jag tycker också att man missade det i utredningen. I utredningsuppdraget från justitieministern och Jakob Forssmed fanns det med. Det svarar man inte på i utredningen.

Man skulle kunna titta på andra nordiska länder, såsom Norge, hur man kan jobba med legal pyroteknik. Går det att hitta en väg framåt där? Det skulle ta bort en stor del av konfrontationerna mellan vissa supportergrupper och polisen.

Jag vill avsluta med en fråga. De hårda åtgärderna riktas mer mot supportrar och mindre mot den oreglerade agentverksamheten, matchfixning och ekonomiska flöden kopplade till organiserad brottslighet. Hur ser ministern på det?

Herr talman! Jag tackar justitieminister Gunnar Strömmer för svaret.

Jag håller helt med justitieministern – vi ska aldrig acceptera våld och ordningsstörningar på fotboll, och alla som går på fotboll ska känna sig trygga. Jag vill verkligen inte att någon ska begå brott.

Jag tycker att polisen överlag gör ett mycket bra jobb. Samtidigt tycker jag att de är för få över landet, och det kan saknas lokal kännedom.

Men jag tycker också att polis och politik var på väg att gå åt fel håll och hamna fel. Det kändes som att vi höll på att lämna en väg som byggt på dialog, samverkan och forskning och röra oss mer mot repressivitet och konfrontation.

Som justitieministern lyfter upp i sitt svar initierade regeringen den här utredningen hösten 2023. Då var det en bedrövlig avslutning på allsvenskan. Jag håller med om det.

Man kan titta på hur det såg ut i Europa efter covidpandemiårens stängda läktare. Det tog ett tag innan de nya kom in, och det var mycket ordningsstörningar. Svensk Elitfotboll har kommit med en utredning som visar att säsongen 2025 går mot nya publikrekord i allsvenskan. Man säljer slut på platserna på familjeläktarna väldigt snabbt. Antalet ordningsstörningar har halverats under säsongen 2025 jämfört med säsongen 2024. Det borde vara ett kvitto på att den gemensamma vägen fungerar och att det inte finns anledning att byta spår.

Jag tycker att maskeringsförbudet är rätt. Men när polisen avvek från exkluderingsstrategin, gick längre och krävde att matcher skulle stoppas vid så kallad organiserad maskering fick de mycket kritik för att det avvek från strategin och att det inte var förankrat. Ingen dialog hade skett med arrangörer och föreningar. Jag tycker att det var klokt att polisen backade och visade på prestigelöshet där. Jag tror inte att ordningsläget hade blivit bättre om det hade införts. Jag tror snarare att det hade blivit sämre. Målet måste ändå vara att det ska bli bättre.

I sitt skriftliga svar hänvisar justitieministern till Hübinetteutredningen och till att polisen för dialog med arrangörerna. Vi får väl se vad som kommer fram när regeringen ska behandla utredningen. Jag kan påminna om några av remissvaren. Svea hovrätt avstyrker skärpningarna med hänvisning till bristande behov och proportionalitet och pratar om en viss orimlighet i vissa av förslagen. Malmö universitet varnar för otydliga definitioner och ofullständig statistik. Enable Sverige, som är en organisation som jobbar forskningsbaserat för säkrare läktare, har träffat både moderater och socialdemokrater och även andra partiföreträdare här i riksdagen och poängterar vikten av dialog, kamerastöd och kunskapsbaserad samverkan.

Men många av förslagen är helt okontroversiella, och många av dem bygger på kameraövervakning och exkludering. Jag vill fråga justitieministern: Hur tänker regeringen följa upp att de positiva trenderna i svensk fotboll med publikrekord och halverade störningar fortsätter och att detta bygger på trygghet och förtroende och inte på kollektiv bestraffning?

Herr talman! Jag vill tacka justitieministern för debatten. Jag uppskattar att ha debatter med justitieministern.

Jag tycker att det är bra att justitieministern lyfter vikten av lokal närvaro och en växande polisorganisation. Med den historiska tillväxt som vi är överens om har vi världens chans att lyckas med det. Vi har en gemensam bild. Det ska inte spela någon roll om man bor i Malung, Smedjebacken eller Danderyd. Tryggheten ska vara lika självklar.

Sedan är jag inte riktigt lika säker på att man kommer att lyckas med det som man inte har lyckats med tidigare om man inte har ännu tydligare politisk styrning. Jag var kommunstyrelsens ordförande 2014–2015 under polisomorganisationen. Det var fullt av goda intentioner. Regionalpolischefen sa: Det här gör vi för att komma närmare medborgarna. Det slutade med att lokalpolisområde Avesta uppgick i lokalpolisområde Falun. Det är några kommuner emellan. Det blev inte alls närmare. Sedan går man tillbaka.

Jag tror att vi politiker, särskilt på nationell nivå, måste styra mer och vara tydligare med vad vi vill och med uppföljningen. Som jag sa hamnar det annars i mitten. Jag tror till exempel att reglerad inställelsetid är ett sätt. Det skulle inte bara handla om minuter. Det skulle vara ett verktyg för ansvar, uppföljning och rättvisa. Det är först när vi mäter, följer upp och ställer krav som vi vet om tryggheten verkligen finns där den behövs.

Herr talman! Jag har nämnt Italien flera gånger. Vi behöver en polis som känner sitt territorium, finns nära människor och kan ingripa snabbt men som också jobbar förebyggande – det är lika viktigt.

Herr talman! Tack till justitieminister Gunnar Strömmer!

Vi är överens om det mesta här. Det handlar väl mer om hur man säkerställer styrningen när det gäller att nå målet.

Jag är särskilt glad över att du tar upp hur viktigt det är med polisens skylt och vad den symboliserar. Ibland får jag detta emot mig – jag är nostalgiker, det spelar ingen roll och allt sker digitalt. Men jag tror att man då missar vad polisen symboliserar. Det handlar om att man faktiskt också tillhör Sverige i den här kommunen. Det kan inte vara så att statens enda närvaro är Systembolaget. Det är för fattigt.

Justitieministern lyfter det här med faktisk trygghet och upplevd trygghet. Det tror jag att många känner igen. Man kan trygghetsvandra. Man kan titta på hur det är i kommunen och se att det inte har skett mycket, men ändå är människor rädda för att vara där. Då måste man agera. Detsamma gäller hela landet. Det handlar om upplevd otrygghet. Den gör att människor blir begränsade. De vågar inte gå ut. Vi har äldre som inte vågar gå på bio trots att det inte har hänt mycket. Där är det också polisens roll att liksom förebygga.

Men det räcker inte med goda intentioner, utan man måste också följa upp det här. Det handlar om styrning, uppföljning och tydliga krav.

Vi hade ett närbesläktat ärende. Det var ett regeringsbeslut om en ny polishögskola. Det skulle bli en ny polishögskola någonstans mellan Stockholm och Umeå – 44 mil. Den geografin känner justitieministern väl till.

I Dalarna var det Borlänge och Falun, och så var det Gävle. Jag kommer som bekant från Dalarna. Jag tycker att det hade varit väldigt lämpligt att den hade hamnat där, men jag hade förstått om den hade hamnat i Gävle. Men Polismyndigheten föreslog Uppsala, och regeringen beslutade att gå på det. Då tycker jag att man missar en väldig chans, för vi behöver rekrytera lokala poliser i ett så här stort område. Det missar man. Uppsala är en fantastisk stad, men den har inte brist på högre utbildning, och det är svårt för människor att få studentbostäder.

När vi var i Italien – jag tar upp det igen – pratade chefen för Carabinieri om varför de hade 4 600 polisstationer och vikten av det. Jag fastnade för det. Om inte polisen kan ge människor en känsla av trygghet i sitt eget hem, sitt kvarter och sin kommun vinner man inte den här kampen – det gläder mig att justitieministern har samma bild. Han sa också så här: Om du inte känner ditt territorium kan du aldrig kontrollera ditt territorium. Det är lite militärt, men man förstår intentionen.

Det handlar inte om symbolpolitik, utan det handlar om närvaro, kännedom och förtroende. Det borde vara en självklarhet även i Sverige.

En synlig lokal polis är inte bara viktig för tryggheten utan också avgörande när det gäller att stå emot organiserad brottslighet och för att människor i hela landet ska känna att staten finns nära.

Herr talman! Jag vill därför fråga justitieministern, som redan har pratat lite om detta: Hur ser justitieministern på den tydliga kopplingen mellan lokal polisnärvaro och bekämpning av grov organiserad brottslighet, som de bland annat lyfter fram i Italien?

Herr talman! Tack till justitieminister Gunnar Strömmer för svaret! Jag är särskilt nöjd med inledningen och den sammanfattning som gjordes i början. Det verkar som att vi delar rätt mycket åsikter vad gäller detta. Både ministern och regeringen visar goda intentioner i sitt arbete för en starkare polisnärvaro i hela landet, och det välkomnar jag.

Ministern skriver i sitt svar: Beslut som rör var polisstationer ska finnas och hur bemanningen ska se ut på olika orter fattas av Polismyndigheten. Det är myndigheten själv som har bäst förutsättningar att avgöra var polisstationer ska finnas och hur service och tillgänglighet ska kunna tillhandahållas på bästa sätt.

Jag kan hålla med om att Polismyndigheten ska råda över beslut om bemanning och kanske även om var polisstationer ska finnas. Men det är också i grunden regeringens ansvar att se till att det finns en grundtrygghet i hela Sverige. Där finns det enligt min åsikt ingen myndighet som är viktigare än polisen. Här ser jag ett bekymmer i att regeringen lägger över ansvaret och utförandet på Polismyndigheten, och i praktiken utan tydlig politisk styrning.

Herr talman! Jag har två saker att säga om det. Först och främst måste politiken ta ett större ansvar och vara mycket tydligare med vad vi kräver. Jag vill att justitieministern ska få mer att säga till om, och inte bara för att det är justitieminister Gunnar Strömmer. Jag tycker att statsråd överlag ska ha mer att säga till om. Men det är kanske fel att gå in på det här.

Jag kommer från en kommunverklighet och en regionverklighet med ett mycket tydligare ansvar och ansvarsutkrävande i politiken. Det är inte rimligt att en sådan central fråga för tryggheten i hela landet lämnas till att bli en resursfördelningsmodell inom Polismyndigheten. Det måste finnas politiska krav på lokal närvaro och tillgänglighet.

Ett sätt som jag lyfte fram här är att titta på de krav vi har på räddningstjänst och ambulanssjukvård och att ha en reglerad inställelsetid för polisen. I varje lokal och regional tidning finns det en gång per år genomgångar av hur lång inställelsetiden är för ambulanssjukvården i kommun A, B och C. Sedan har vi ett regionråd som får svara för varför det försämrats eller förbättrats.

Det andra är att det är väldigt svårt att utvärdera vad lokal polisnärvaro betyder i praktiken. Hur följer man upp det? Det är svårt att få ut det från polisen. Men både Brottsförebyggande rådet och Riksrevisionen har i sina rapporter visat att polistillväxten i lokalpolisområdena inte har följt samma takt som i övriga delar av myndigheten. Det betyder att även när antalet poliser ökar totalt är det inte säkert att människor i Leksand, Rättvik och Vansbro märker någon skillnad.

Det är där politiken måste kliva in. Om inte politiken styr kommer myndigheten att centralisera. Det är enligt mig samma mekanism i kommuner och regioner som i staten. Det är alltid enklare att dra resurser till mitten.

Herr talman! Jag var på ett seminarium om lokala polisstationer i veckan anordnat av kollegor från Moderaterna och Kristdemokraterna i justitieutskottet. Det var ett bra seminarium om de stora vinsterna med lokal polis med personkännedom som kan jobba inte bara reaktivt utan också brottsförebyggande.

Där presenterades en siffra om att hälften av landets polisstationer har stängts sedan 2002. Jag välkomnar att det nu inte ska stängas några fler polisreceptioner, men det beror också på hur definitionen är. Bara i år har de stängts i Vansbro, Rättvik och Leksand.

Min fråga är: Tror verkligen justitieministern att det räcker med regleringsbrev som styrning?

Herr talman! Jag vill passa på att tacka justitieministern för debatten.

Vi delar målet att slå tillbaka mot den organiserade brottsligheten. När jag tog upp att tre fjärdedelar av propositionerna på rättsområdet enligt riksdagens utredningstjänst fortfarande har sitt ursprung i socialdemokratiska förslag sa justitieministern att många av dem kom i slutet av förra mandatperioden.

Med tanke på de medieuppgifter jag har tagit del av om takten på Justitiedepartementet nu kommer nog många propositioner från den här regeringen också i slutet av mandatperioden. Jag tror att det ligger i sakens natur att många förslag kommer i slutet av en mandatperiod.

Justitieministern talar väl om italiensk maffialagstiftning och de bärande delarna. Men något som slog mig och flera när vi var där var att chefen för Carabinieri i Neapel tog upp en annan sak efter att de hade gått igenom allt om lagstiftning, domare och åklagare som vi har lyft upp i dag.

Det var att det bland annat behövs ett folkligt uppror mot de kriminella organisationerna. Det fick man med morden på Falcone och Borsellino i Palermo på 90-talet. Men om inte polisen kan garantera det som människor efterfrågar – trygghet i sitt eget hem, i sitt kvarter och i sin kommun – vinner man aldrig kampen mot de kriminella organisationerna.

Han berättade att de därför har 4 600 polisstationer i Italien. De har polisstationer i kommuner med mindre än 5 000 invånare. Vi ska prata lite om lokalpolisnärvaron här framöver. Men just den kombinationen får man inte glömma.

Det handlar om vikten av att ha en lokal polis som är ledande i samhället, som inger förtroende och som bryter tystnadskulturer samtidigt som vi blir mycket hårdare mot den ekonomiska brottsligheten. Om vi kan kombinera det tror jag att vi har en väg framåt.

Herr talman! Jag vill börja med att tacka Teresa Carvalho för möjligheten att debattera frågan om en svensk maffialag, och jag vill också tacka justitieminister Gunnar Strömmer för svaret.

Det är bra att vi har en debatt om en svensk maffialag. Vi är nog många här som känner att vi behöver växla upp kampen mot den organiserade brottsligheten.

Men justitieministerns svar innehöll, precis som Teresa Carvalho sa, mycket som vi socialdemokrater står bakom. Det gäller sådant som vi initierade, genomförde eller påbörjade redan under den förra regeringen, bland annat lagstiftningen om förverkande av brottsvinster, ökade resurser till rättsväsendet och nya verktyg mot den kriminella ekonomin.

Jag brukar få höra att det under de åtta åren med den förra regeringen inte gjordes någonting. Därför har jag bett riksdagens utredningstjänst att titta på de propositioner som regeringen har lagt fram och var de har initierats. Jag kan konstatera att fjärde året in på mandatperioden är, enligt riksdagens utredningstjänst, 75 procent av de propositioner som har lagts fram i justitieutskottet initierade av den förra S-regeringen. Det är bra, och det visar på komplexiteten och vikten av att jobba uthålligt. Men jag är också lite trött på bilden av att den förra regeringen inte gjorde någonting.

Jag skulle önska fler svar på det som är nytt i vårt förslag. Teresa Carvalho lyfte fram kollektivt straffansvar, särskilda maffiaenheter, ett kronvittnessystem och en förverkandefond.

Justitieutskottet besökte Rom och Neapel i Italien i förra veckan. Där fick vi ta del av en del nya saker som inte har tagits upp tidigare. Vi behöver titta på dessa saker. Polizia, Guardia di Finanza och Carabinieri samt domare och åklagare tittar på Sverige med en viss skepsis. De undrar hur vi kan tillåta att så mycket pengar försvinner från välfärden och i upphandlingar.

I Italien har nu införts ett system med certifikat där man ska visa att man är antimaffia för att kunna göra affärer med staten, regioner eller kommuner. Det skulle vara något att titta på för framtiden. I Sverige finns lagen om offentlig upphandling, och det upphandlas för närmare 1 000 miljarder per år. Hur kan vi få bättre kontroll över upphandlingar?

Jag förstår att justitieministern får ta frågan på uppstuds, men hur ser ministern på värdet av att utreda ett svenskt certifikatsystem för offentliga affärer för att stoppa företag med kopplingar till kriminalitet, organiserad brottslighet och maffia redan innan de får kontrakt?

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret och debatten.

Jag kan börja med att kommentera statsrådets fråga. Jag håller helt med om att det behövs en europeisk eller internationell reglering, men jag tror också att vi redan nu kan göra mer och göra det snabbare.

Jag vet inte hur givande det är att titta tillbaka på vilka som gjorde eller inte gjorde vad. Om Tidöregeringen skulle vinna valet 2026 och vänta med detta till 2029 skulle det innebära att Tidöregeringen inte gjort något under sju års styre, för att jämföra med hur det varit tidigare.

Allsvenskan i fotboll blomstrar med publikrekord, tryggare läktarkultur och växande engagemang från kvinnor, barn och familjer över hela landet. Det är en folkrörelse och någonting att vara stolt över.

Samtidigt växer något annat. Detta är en miljardmarknad med agenter, pengar utan insyn och kopplingar till grov organiserad brottslighet. Det är mot detta vi borde rikta krafttagen. Vi borde rikta betydligt mer av samhällets kraft mot den organiserade brottsligheten, som äter sig in i fotbollskroppen, än mot supportrar och pyroteknik. Vi borde slå hårt mot dem som utnyttjar systemets svagheter för att tvätta pengar, manipulera spelare, påverka klubbar och sko sig på andras drömmar.

Att regeringen väljer att luta sig mot en reglering som ligger fem år bort och låta ett ideellt förbund bära ansvaret duger inte. Det behöver införas en nationell tillståndsplikt, och det behövs insyn. Detta behöver också kopplas till strategin mot den organiserade brottsligheten, och det behövs en svensk antimaffialagstiftning. Man kan inte blunda längre utan måste gå på pengarna och försvara det som är bra och unikt med svensk fotboll.

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret.

Jag upplevde inte att jag hade ett speciellt högt tonläge. Jag tyckte också att jag sa att jag verkligen inte har alla lösningar på detta stora problem. Jag upplevde heller inte att det var speciellt polemiskt.

Statsrådet undrade varför det inte hände någonting under de åtta år vi styrde. Jag är ledamot i justitieutskottet. Det är fortfarande så att sju av tio av de propositioner som lagts fram här kom från den socialdemokratiska regering som satt vid makten 2014–2022. Nu debatterar vi dock vad vi ska göra framöver.

Vi har ju verktyg som vi använder i andra samhällssektorer, från välfärden till finansmarknaden. Här, där det rör sig om unga människors livsöden och om mångmiljonbelopp, står staten dock bredvid och tittar på. Ekobrottsmyndigheten har varnat för att den organiserade brottsligheten efter införandet av den nya förverkandelagstiftningen, som vi varit överens om och som är väldigt bra, aktivt söker nya marknader att tvätta pengar på. Marknader som är oreglerade eller saknar tillsyn är särskilt utsatta. Agentmarknaden i fotboll är ett tydligt exempel på just en sådan sårbar miljö.

Vi reglerar assistansbolag, även om vi skulle kunna göra mer. Vi granskar kontanthantering och ställer krav på fastighetsmäklare, men när det gäller fotbollsagenter nöjer vi oss med att hoppas att någon annan löser det längre fram. Jag tycker inte att det är ansvarsfullt av nuvarande regering, som är inne på sitt fjärde år. Jag tycker heller inte att det var ansvarsfullt av tidigare regeringar.

Om man ser att det finns ett problem måste man agera, och det är fortfarande möjligt att göra rätt. Jag tror dock att man måste göra någonting nu och inte vänta in 2029.

Jag vill avsluta med nya frågor till statsrådet. Anser statsrådet verkligen att det är rimligt att vänta till 2029 på en europeisk reglering, och anser han att det är rimligt att Svenska Fotbollförbundet, som är en ideell organisation, ska bära ansvaret för reglering av en miljardmarknad med risk för organiserad brottslighet?

Fru talman! Tack till statsrådet Niklas Wykman för svaret på den fråga som jag ställde till justitieministern!

Det finns knappt något samhällsområde som är skyddat mot organiserad brottslighet längre, och det senaste exemplet i en lång rad är svensk fotboll. Inom politiken och i polisväsendet pratar vi ofta om våld på läktarna, pyroteknik och mer repressiva åtgärder, men det vi nästan aldrig pratar om är vad som pågår bakom kulisserna och där de stora pengarna rör sig.

Agentverksamheten inom svensk fotboll är i dag i princip oreglerad. Samtidigt är det en miljardmarknad; bara under 2023 uppgick spelarförsäljningen inom allsvenskan och superettan till över 660 miljoner kronor. År 2022 rapporterades det att över 100 miljoner kronor gick till agenter. Efter det har Fotbollförbundet slutat att redovisa siffrorna, och i dag finns det ingen öppen statistik.

Samtidigt har allsvenskan nått historiska publiknivåer där publikrekord slås varje år. Man ser en stark ökning av kvinnor och barn på läktarna. Det här är inte en miljö som håller på att glida samhället ur händerna utan ett exempel på något som förenar människor i hela landet och något vi ska värna.

Vi har sett hur agentverksamheten utvecklas i andra delar av världen. I delar av Afrika och Sydamerika sker ren människohandel där unga spelare exporteras till Europa av oseriösa aktörer. I Europa har agenter kopplats till penningtvätt och matchfixning, och i Italien har man gett landets antimaffiaorgan mandat att granska fotbollens ekonomi eftersom det ses som ett direkt hot mot samhällsstrukturen.

Flera svenska klubbar och supportergrupper har lyft sin oro. De ser hur stora pengar hanteras utan insyn, hur unga spelare – pojkar och flickor – får oklara rådgivare, hur agenter försöker påverka klubbarna och hur det saknas verktyg för att agera när något verkar fel. Vi reglerar mäklare och välfärdsföretag, men vi reglerar inte agenter som hanterar 100 miljoner inom en enda sport.

Jag har verkligen inte alla lösningar, fru talman, men jag har lagt fram ett antal förslag och tagit del av ministerns svar. Jag noterar att statsrådet lyfter EU:s framtida regelverk, och det är bra. Men statsrådet säger ingenting om vad Sverige kan göra redan nu. Statsrådet svarar inte på frågan om penningtvättslagen, säger ingenting om tillståndsplikten och undviker frågan om ekonomisk tillsyn.

Jag vill därför avsluta med en rak fråga till statsrådet, fru talman. Delar han min bild att det finns kopplingar mellan agentverksamhet i svensk fotboll och grov organiserad brottslighet, eller misstänker han det starkt, så som flera klubbar och supporterorganisationer gör? Om svaret är ja vill jag förstå varför regeringen inte agerar mer offensivt redan nu.

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag till beslut.

Rättsstaten behöver fungera över gränser. Det ska inte spela någon roll var i världen en dömd person befinner sig. Har man begått brott ska domen verkställas. Det är grundläggande för allmänhetens förtroende, för brottsoffers rätt till upprättelse och för vår gemensamma trygghet.

Därför välkomnar vi socialdemokrater den här lagstiftningen. Den gör upp med en ordning där internationell verkställighet ibland har försenats, försvårats eller inte ens påbörjats. Den tydliggör att Sverige ska kunna agera även om det inte finns ett formellt avtal på plats med det andra landet. När brottsligheten blir mer internationell måste också rättsstaten bli det.

Vi har i dag ett växande problem med personer som döms i Sverige men som sedan flyr landet för att undvika straff. Vi har kriminella som fortsätter styra narkotikahandel, utpressning och våld från andra länder och samtidigt hånar svensk rättvisa.

Det här förslaget slår fast att den som flyr inte ska kunna smita från sitt straff. Det är en viktig princip. Har du dömts och flyr ska Sverige kunna begära att straffet verkställs där du är. Samma sak gäller vid utvisning. Det är en balans mellan rättssäkerhet och tydlighet, och den är nödvändig.

Fru talman! Jag vill också säga något om samtycke, som är en viktig del i den här lagen.

I grunden är det så att den person som döms i ett land och ska avtjäna sitt straff i ett annat normalt själv ska samtycka till det. Det är en rättssäkerhetsprincip.

Men – och detta är kärnan i lagförslaget – den som flyr utomlands för att undvika sitt straff, eller som ska utvisas från Sverige efter avtjänat straff, ska inte kunna säga nej. Det handlar inte om att ta ifrån någon dens rätt; det handlar om att rättvisa ska kunna skipas.

Att gömma sig i ett annat land ska inte bli en väg till straffrihet. Då måste staten kunna agera ändå. Men även när samtycke inte krävs ska myndigheterna ta hänsyn till vad personen tycker. De ska heller aldrig verkställa ett straff i ett land där personen riskerar tortyr, dödsstraff eller annan förnedrande behandling.

Fru talman! Vi vill också lyfta ett närbesläktat problem där regeringspartierna och SD tyvärr valt att säga nej till Socialdemokraternas förslag till initiativ i justitieutskottet.

Vi har i dag ett system där den som misstänks för ett brott kan resa utomlands och helt enkelt vänta ut rättsväsendet tills preskriptionstiden löper ut, tills landets polis inte längre letar efter personen som gömmer sig där och tills brottet inte längre kan prövas. Detta är inte fiktion utan ett växande problem i verkligheten.

Det är inte rimligt att ha en rättsstat som fungerar så olika för den som sitter kvar här och möter rättvisan och den som har kontakter och pengar nog att gömma sig och hålla sig undan.

Vi socialdemokrater har lagt fram ett förslag om att preskriptionstiden ska kunna förlängas för den som medvetet håller sig undan. Det handlar om rättvisa och om tilltron till att lag och ordning gäller lika för alla. Men det förslaget röstades ned av Tidöpartierna. Jag hoppas att vi kan komma tillbaka till den diskussionen. Vi har inte råd med rättsliga kryphål som utnyttjas av de kriminella med mest kontakter och resurser.

Avslutningsvis, fru talman: Rättvisa ska inte ha några gränser. Den här lagen gör det tydligare, snabbare och mer rättvist att verkställa domar – i Sverige och utomlands. Ingen som begår brott i Sverige ska kunna springa ifrån sitt ansvar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Tack till ministern för en viktig debatt! Det är roligt att debattera med justitieministern, och det är många saker man skulle vilja fortsätta med.

Att riva sekretesshinder tycker jag är jättebra. Det är då viktigt att se till att det går åt båda håll, så att det inte bara är kommuner som ska lämna information utan att de också kan få information från polisen om till exempel HVB-hem. Jag tror att det är viktigt för tilltron till detta.

Jag vet att det finns en ärlig vilja och ambition från flera håll att stoppa organiserad brottslighet. För oss socialdemokrater handlar det mycket om att återta kontrollen över välfärden och slå sönder brottslighetens affärsmodell – inte bara jaga enskilda fuskare. Jag ser fram emot att ta i hand på att jobba fram en svensk antimaffialagstiftning.

Socialdemokraterna är ett parti som aspirerar på makten och har gjort det sedan 1889. Ska man göra det måste man också förändra sin politik när verkligheten förändras. Om man har haft ett ställningstagande tidigare kan det vara ett annat ställningstagande som gäller nu. Jag tror att även Moderaterna kan känna igen sig i att man behöver ompröva sin politik.

Vi har lagt fram förslag som syftar till helhetssyn och kraft i arbetet mot den ekonomiska brottsligheten, höjda straff för grov ekonomisk brottslighet, ett riktat uppdrag till Utbetalningsmyndigheten, ett europeiskt näringsförbud, en återinförd revisionsplikt och ett tydligare krav på tillstånd och bakgrundskontroll.

Herr talman! Jag tycker att vi har varit för naiva i Sverige. Jag är ibland trött på allt prat om att vi har varit naiva. Men här har vi – särskilt kanske borgerligheten – haft en för naiv syn på marknadiseringen av välfärden. Det är dags att stänga kassaskåpet i vår gemensamma välfärd. Det är tyvärr så att organiserad brottslighet har gjort vård och omsorg till inkomstkällor. Det får aldrig accepteras.

Stort tack till justitieministern för debatten!

Herr talman! Tack till justitieministern för svaret och särskilt för svaret på mina inspel – ett ”ja” och två ”intressant”!

(Justitieminister GUNNAR STRÖMMER (M): Det är inget dåligt utfall!)

Det är inget dåligt utfall på en fredag, varav ett av förslagen kom för 24 timmar sedan!

Jag vill gärna fortsätta där jag slutade: Jag tror att vi behöver en samordnad offensiv och en långsiktig strategi mot välfärdsbrott och ekonomisk brottslighet. När man har varit här ett tag är det slående hur saker och ting hänger ihop.

Vi hade alldeles nyss en debatt om lokal polisiär närvaro, och i veckan var jag med på ett seminarium som socialutskottet hade med Försäkringskassan om felaktiga utbetalningar från Försäkringskassan och hur mycket som går direkt till gängkriminella. Även polisen var med. Det var mycket om registerslagningar och vad man kan göra, men så tog polisen från Noa upp att för att kunna spana mot det här krävs en lokal polisiär närvaro.

Saker och ting hänger ihop. Det räcker inte att bara lägga pusselbit för pusselbit, utan vi måste se hela bilden. Precis som vid vilken annan organiserad brottslighet som helst handlar det om affärsmodeller: hur man tjänar pengar, skyddar sina resurser och tvättar sitt rykte via till synes legitima företag.

Det är mycket det som man har tagit fasta på i USA och Italien när man har skapat verktyg för att kunna slå mot själva organisationen, deras tillgångar och deras sätt att agera.

Man bygger upp en strategi som fokuserar på strukturen och inte på individen. Man slår mot bolagen, fryser tillgångarna och går på nätverken – och man gör det tidigt.

Jag var med några kollegor från justitieutskottet på Sicilien i höstas. Där fick vi veta att det folkliga upproret mot maffian efter morden på Falcone och Borsellino 1992 var helt avgörande. Jag tror att vi behöver något liknande i Sverige. En allmän medvetenhet behövs om att det inte står rätt till när saker och ting är alldeles för billiga. Detta handlar inte bara om politiska förslag och förslag från polisen utan även om folklig resning. Det här håller inte. Det är som justitieministern säger: Den kriminella ekonomin göder skjutningar och sprängningar och att barn anlitas för att mörda barn.

Socialdemokraterna vill införa en svensk antimaffialagstiftning så att man inte längre kan gömma sig bakom målvakter och bulvaner eller utnyttja kryphål i välfärdssystemet. Den som deltar i eller tjänar pengar på en kriminell organisation ska kunna dömas även utan att varje brott bevisats. Det är helheten som är hotet mot samhället.

Herr talman! Jag vill fråga justitieministern om regeringen är beredd att ta nästa steg i att forma en svensk strategi som slår mot brottslighetens affärsmodell, företagsstruktur och kapital.

Herr talman! Tack till justitieministern för svaret! Jag är medveten om att justitieministern tar frågan på stort allvar, och jag delar mycket av ministerns resonemang.

Det är ändå tydligt att vi socialdemokrater har en annan grundsyn när det gäller hur vi vill bygga och skydda den svenska välfärden. Det är väl inte direkt någon avslöjande nyhet att vi ser med oro på marknadiseringen av välfärden där skattepengar kanaliseras till bolag utan tillräcklig insyn, vilket har skapat sårbarheter. Vi hade ju aldrig accepterat att gäng eller ekonomiska brottslingar drev en vårdcentral i egen regi, men i dag kan samma krafter i praktiken driva HVB-hem, skolor och assistansbolag, ofta genom målvakter och bulvaner. Det är ett systemfel som kräver politiska svar.

Vi socialdemokrater menar att det offentliga ska ha en betydligt starkare roll som utförare och ansvarstagande aktör i välfärden. Det är inte rimligt att marknaden styr där samhället har ansvar, allra minst i de delar av välfärden som rör barn, unga och personer med funktionsnedsättning. Vi måste återta kontrollen.

Med det sagt och givet det system vi har i dag håller jag med om mycket i justitieministerns svar. Det är bra att sekretesshinder rivs, det är bra att myndigheter får större möjligheter att dela information och det är bra med den nya förverkandelagstiftningen. Men det räcker inte.

Den organiserade brottsligheten slår inte bara mot ekonomin, utan den slår också mot tilliten till hela samhället, den svenska modellen och våra gemensamma institutioner när kriminella får tillgång till skattemedel via vård, omsorg och skola.

Om man ska vara en ansvarstagande opposition ska man väl komma med konkreta förslag på hur man kan göra saker bättre, och jag har tre konkreta förslag som jag gärna vill lyfta upp och höra justitieministerns reflektioner kring.

Det första är höjda straff för grov ekonomisk brottslighet. Man skulle kunna ha brottsrubriceringen synnerligen grov ekonomisk brottslighet. I dag är straffen för systematiska bidragsbrott eller avancerat fusk med offentliga medel ofta mildare än för våldsbrott. Det måste vara mer kännbart att missbruka allas våra skattepengar. Det skulle också vara en direkt brottsförebyggande straffhöjning. Det här är medvetna brott – det handlar inte om unga med dåligt konsekvenstänkande, utan det är något som man har med i sin riskbedömning som kriminell.

Det andra lyfte jag även fram på frågestunden i går med justitieministern, nämligen ett riktat uppdrag till Utbetalningsmyndigheten. När polisen nu har sett att vi har 62 000 som rör sig i gängkriminella kretsar vore det bra om Utbetalningsmyndigheten fick ett riktat uppdrag att se om det finns utbetalningar kopplade till personer som polisen har identifierat som gängkriminella.

Det tredje är ett europeiskt näringsförbud. Det duger inte att vi drar in tillstånd i Sverige, och så flyttar man bara till ett annat land, startar upp ett nytt bolag och ger sig tillbaka till den svenska marknaden som en ny aktör. Vi vill se ett samarbete i EU som gör att ett näringsförbud i ett land gäller i hela unionen.

Herr talman! Kampen mot organiserad brottslighet kräver kraftfulla och samordnade åtgärder. Jag ser därför fram emot ministerns reflektioner kring dessa tre förslag och att vi gemensamt kan ta nästa steg för att försvara det svenska samhällskontraktet.