Lars Isacsson

Herr talman! Tack till justitieministern för svaret! Jag håller med om mycket av det ministern sa.

Både jag och Heléne Björklund var kommunstyrelseordförande 2015. För min del i Dalarna var det första som hände att man slog ihop olika lokalpolisområden. Jag kan lova att jag var rätt kritisk också då mot centraliseringen.

Det som ledamoten Björklund lyfte fram var att tilltron till staten är så mycket mer än en symbolfråga. Polisen är också en symbol för Sverige, och man känner att man blir lämnad utanför.

Om man inte lyckas med målet som justitieministern har, som vi delar och som rikspolischefen har så kommer debatten om kommunala poliser att uppstå. Nästa vecka är det ett seminarium här i riksdagen om kommunala poliser som hålls av ledamotskollegor från justitieutskottet från Moderaterna och KD. De idéerna finns också i vårt parti.

Jag tror inte att det är en bättre lösning. Jag tror att det är bättre med en polismyndighet och inte olika nivåer. Jag förstår att det handlar om legitimitet för systemet och att man tycker att det är bättre om kommunerna får ha hand om det själva, men jag tror att det är fel.

Vi måste lyckas med detta. Det är inte rimligt att det i 60 procent av Sveriges kommuner finns fler anställda på Systembolaget än poliser. Man kan också titta på det uppdrag som staten har gett till alla kommuner att kunna ha en kommunal räddningstjänst i beredskap dygnet runt. Alla 290 kommuner klarar det. De samverkar med andra, men de klarar det. Då borde också staten klara av att ha poliser i alla 290 kommuner synligt och närvarande.

Herr talman! Tack till ministern för debatten. Vi jobbar gärna ihop med ministern för att nå målet om ökad polisnärvaro i hela landet.

Herr talman! Jag tackar justitieministern och interpellanten Heléne Björklund för chansen att få debattera lokal polisär närvaro. Jag har haft förmånen att få debattera detta med justitieministern tidigare, och jag gör det gärna igen. Jag blev särskilt angelägen om det i och med en debatt jag hade med civilminister Erik Slottner om statlig närvaro. Där hävdade han att den polisiära närvaron ökat över landet.

Jag bad riksdagens utredningstjänst att titta lite närmare på detta. De senaste månaderna har polisen bara i mitt hemlän Dalarna stängt besöksreceptioner i Leksand, Rättvik och Vansbro, samtidigt som de nationella siffrorna visar att polispersonalen växer över landet. Enligt länsstyrelsens kartläggning fanns det 265 besökskontor i 236 kommuner år 2021, men år 2024 var det 231 kontor i 204 kommuner. På tre år hade det alltså blivit 32 kommuner fler som saknade besökskontor. Det är en tydlig trend av tillbakadragning av statlig närvaro.

Jag känner till justitieministerns och rikspolischefens prioriteringar, och jag delar dem verkligen. Jag tycker att det är bra att öka den lokala polisiära närvaron. Men samtidigt ser man att det inte går åt rätt håll. Brås utvärdering av målet om 10 000 fler poliser visar att det är ute i lokalpolisområdena som man växer minst. I de glesaste delarna av Sverige är tillväxten bara hälften så stor som i andra delar av landet.

Ett annat problem är att det nästan är omöjligt för allmänheten att följa utvecklingen. Polismyndigheten har nämligen ingen vedertagen definition av vad en polisstation är. Det gör det också svårt, förmodar jag, för regeringen att styra eller följa upp utvecklingen. När det gäller övrig blåljusverksamhet, den regionala ambulansverksamheten och den kommunala räddningstjänsten har man tydliga strukturer och ansvarsförhållanden och mått att följa upp. Men när det gäller polisens lokala närvaro famlar man i blindo som medborgare – och även som beslutsfattare, tänker jag mig.

Herr talman! Min fråga till justitieministern är om han ser ett problem med överblicken och styrningen mot de prioriterade målen om ökad lokal polisnärvaro i landet.

Fru talman! Min fråga går till justitieminister Gunnar Strömmer. Utbetalningsmyndigheten har nu varit i drift i drygt ett år. Den har fått ett viktigt uppdrag att motverka felaktiga utbetalningar och stärka kontrollen i våra välfärdssystem. Det är ett viktigt steg i rätt riktning.

Polisen har identifierat 62 000 personer med kopplingar till gängkriminalitet. Det är fullt rimligt att samhället kontrollerar om dessa personer tar emot pengar från våra gemensamma välfärdssystem och om de gör det på korrekta grunder. Vi socialdemokrater föreslår att regeringen ger Utbetalningsmyndigheten ett särskilt uppdrag att granska just detta. Det skulle slå hårt mot den grova organiserade brottsligheten, som ofta behöver en vit fasad för sina inkomster och ofta tar det från våra gemensamma välfärdssystem.

Min fråga är om regeringen kommer att ta detta initiativ och ge Utbetalningsmyndigheten i uppdrag att särskilt granska välfärdsutbetalningar till personer med kopplingar till gängkriminalitet.

Fru talman! I en debatt med mig om statens närvaro sa näringsminister och vice statsminister Ebba Busch att det om hon fick bestämma skulle finnas fler servicekontor i hela landet. I en annan debatt om nedläggning av servicekontor sa civilminister Erik Slottner att det ska finnas minst ett servicekontor i varje funktionell arbetsmarknadsregion. Bara veckan efter det uttalandet kom beslutet om att lägga ned servicekontoret i Ludvika, trots att Ludvika och Smedjebacken tillsammans är en funktionell arbetsmarknadsregion och trots att det finns en exceptionell utveckling av näringslivet i just Ludvika.

Min fråga till civilministern är: Vem styr egentligen över statens närvaro i hela landet – är det regeringen eller myndigheterna? Varför följer ni inte era egna löften i praktiken, särskilt när verkligheten, som i Ludvika, går i helt motsatt riktning?

Fru talman! Jag tackar statsrådet för möjligheten att ha den här debatten. Det här är intressant, och jag hade gärna haft fler inlägg, för jag vill prata om kommunernas möjligheter.

Jag tycker det är bra att statsrådet nämner att mediankommunen har 16 000 invånare. Hälften av Sveriges kommuner har alltså färre. Därmed blir problemen med kompetensförsörjningen och insidernas otillbörliga påverkan ännu större.

Det har blivit tydligt i debatten att regeringen och vi socialdemokrater ser allvarligt på frågan – möjligen finns en skillnad i vad vi är beredda att göra. Det måste finnas fler sekretessbrytande möjligheter, säger statsrådet. Jag håller med om det. Jag sitter i justitieutskottet. Under mandatperioden har vi fattat många beslut här i kammaren om hemliga tvångsmedel som påverkar integriteten för privatpersoner. Men inte lika många beslut har fattats om företagssekretess. Där finns det mer att göra.

Regeringen hänvisar till instruktioner och regioners ansvar. Det är bra, men vi som lagstiftare kan inte nöja oss med det. När vår lagstiftning inte klarar av att stoppa grov ekonomisk brottslighet i vård och omsorg är det inte bara ett juridiskt problem utan också ett politiskt svek.

Socialdemokraterna vill att myndigheterna ska ha rätt att dra in tillstånd vid grov ekonomisk brottslighet. Vi vill införa en svensk antimaffialagstiftning med ett samordnat myndighetsansvar mot organiserad brottslighet i välfärden. Det ska vara väldigt svårt, och inte enkelt, att sko sig på välfärden.

Fru talman! Så länge det är lättare att få tillstånd att driva en vårdcentral med kopplingar till grov organiserad brottslighet än att få bygglov i en svensk småkommun har vi ett systemfel, och det tycker jag är orimligt.

Fru talman! Jag uppskattar möjligheten att få diskutera dessa frågor, och jag ser fram emot att få höra om de verktyg som statsrådet ska återkomma till.

Överlag pekas det väldigt mycket på regioner och kommuner om vilket ansvar de har. De har självklart ett stort ansvar. Men vi i riksdagen har också ett stort ansvar att ge dem rätt möjligheter, och regeringen har kanske ett ännu större ansvar än riksdagen. Vi från Socialdemokraterna står beredda att hjälpa till med att ge dem dessa möjligheter.

Det är bra att statsrådet tar upp hur det ser ut ute i kommunerna. Jag kommer från Dalarna. Där har vi flera exempel på barn som placerats på HVB-hem utan att kommunerna haft insyn i vilka som egentligen står bakom verksamheten. Det är oklara ägarförhållanden, ekonomisk oegentlighet och i vissa fall kopplingar till kriminella nätverk.

Jag vet att statsrådet känner till hur det fungerar ute i kommunerna. Det är socialsekreterare som lägger fram ärenden till socialnämnden eller individnämnden, och det blir ett av de svåraste beslut man som kommunpolitiker kan ta. Genom lagen om vård av unga tar man ifrån föräldraansvaret från föräldrar och placerar barnet på ett HVB-hem.

Samtidigt vet polisen att det finns 26 HVB-hem som drivs av kriminella, men man får inte berätta det.

Det blir ju också en kostnad. Det skapar en väldig press på en socialnämnd när en kommunstyrelseordförande kommer och säger att man inte håller budgeten och att en plats på HVB-hem kostar 8 000–10 000 kronor per dygn.

Jag tycker inte att kommunen har rätt möjligheter att fatta sådana beslut och ta det ansvar som statsrådet säger att man har. Ansvaret kan inte bara skjutas nedåt om verktygen saknas. Vi kan inte lämna socialtjänst, kommuner och regioner ensamma att hantera organiserad brottslighet i välfärden. Jag vet att de egentligen inte är ensamma, men jag tror att de känner att de behöver mer stöd.

Det här är en strukturfråga. Det handlar inte bara om enskilda brister i kontrollen, utan enligt mig finns det en lagstiftningsmässig lucka. Den drabbar de mest utsatta. Därför vill jag, fru talman, ställa en uppföljande fråga till ministern. Är regeringen beredd att införa ett tydligt lagkrav på insyn i ägarförhållandena för den som bedriver välfärdsmärksamhet så att det kan ligga till grund för att neka eller återkalla tillstånd? Jag ser fram emot statsrådets nästa inlägg när hon nu ska berätta om vilka åtgärder som kommer.

Fru talman! Tack till statsrådet Acko Ankarberg Johansson för svaret!

Bakgrunden till min interpellation var Ekots granskning som visade att flera vårdcentraler i Göteborg, där det förekommit allvarliga ekonomiska oegentligheter som skattebrott och penningtvätt, kunnat fortsätta med sin verksamhet med offentlig finansiering trots att brotten varit så pass omfattande att de uppmärksammats av både Skatteverket och brottsbekämpande myndigheter. Men eftersom Ivo, Inspektionen för vård och omsorg, enligt dagens lagstiftning bara får ingripa om det finns direkt fara för liv och hälsa har de här aktörerna kunnat fortsätta som om inget hänt.

Min fråga till statsrådet var enkel men viktig: Är det verkligen rimligt att Ivo inte kan agera mot en vårdgivare vid grov ekonomisk brottslighet utan att det först måste vara en risk för patientens liv? Jag frågade även om regeringen är beredd att ändra lagen så att kriminella inte kan driva vårdcentraler och annan välfärdsverksamhet.

Fru talman! Jag tackar för svaret men hade hoppats på mer, om jag ska vara ärlig. Vi fick höra att regeringen ser allvarligt på problemet. Det är bra. Vi fick höra att Ivo har fått ett uppdrag att motverka brottslighet och att det skett vissa förordningsändringar. Men det vi inte fick höra var när regeringen tänker gå vidare med lagändringar som faktiskt ger myndigheten reella verktyg.

Det jag och många med mig ser är att de brottsliga metoderna har utvecklats men att lagstiftningen inte har hängt med. Resultatet har blivit att grovt kriminella kan använda välfärden som en kassako utan att riskera konsekvenser. Vi måste dra en gemensam gräns mot den organiserade brottsligheten också i välfärden, och den gränsen saknas i dag.

Fru talman! Min fråga kvarstår: När tänker regeringen ta initiativ till en lagändring som gör att grov ekonomisk brottslighet kan leda till att en verksamhet stoppas utan att det krävs fara för liv?

Herr talman! Tack, Pontus Andersson Garpvall, för frågan!

Överlag tror jag att det är viktigt för alla politiska partier att vara beredda att ompröva tidigare ställningstaganden. Jag tror att det är så Socialdemokraterna har kunnat vara det statsbärande partiet i Sverige sedan demokratins införande. Vi hänger med, har nya lösningar på nya problem och fastnar inte.

Vad gäller kärnkraft var vi initiativtagare till att ta fram en energiöverenskommelse, som sedan bröts av de andra partierna. Vi sträcker ut handen fortfarande och vill ha en bred energiöverenskommelse. Det tror jag även efterfrågas av näringslivet.

Herr talman! En restriktiv invandring och en reglerad arbetskraftsinvandring är nog ingenting nytt.

Åter till frågan om vilka man kan samarbeta med och inte. Jag kommer från en del av Sverige där det inte är helt ovanligt att vi socialdemokrater styr med egen majoritet. Det är väl inte helt troligt, men jag tycker att med tanke på hur regeringen och SD levererar borde det inte vara en omöjlighet att det skulle kunna vara så 2026.

(Applåder)

Herr talman! Tack till Pontus Andersson Garpvall för frågan! Svaret på ledamotens fråga är nej. Allt som har beslutats här kommer inte att rivas upp. Det vore väldigt dumt av oss socialdemokrater att göra det eftersom sju av tio propositioner som har tagits fram under mandatperioden är initierade av en socialdemokratisk regering. Det vore alltså att dra tillbaka den politik vi själva har fört fram. Nu är man ändå inne på tredje året av den här mandatperioden.

Vad gäller hur man ska samverka framöver kommer vi socialdemokrater med största sannolikhet att gå till val som ett eget parti med egen politik. Sedan kommer ett valresultat. Jag är van att samarbeta med både Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Jag har bra erfarenhet av det. Vi får se hur framtida samarbeten ser ut. Socialdemokraterna är ett parti som kan samarbeta med andra.

Fru talman! Jag vill inleda med att yrka bifall till reservation nummer 1 från Socialdemokraterna. Där markerar vi tydligt att de utökade tvångsmedel och befogenheter som polisen tilldelats, ofta på vårt initiativ, ska vara tidsbegränsade och utvärderas. Vi vet nämligen att det med större makt följer större ansvar. Det handlar om att försvara rättsstaten, inte urholka den. Vi ska vara tuffa mot brottsligheten men aldrig slarva med rättssäkerheten.

Rättsstaten är inte starkare än sin svagaste länk. Det räcker inte med fler poliser eller vassare verktyg om vi inte ser till att hela rättskedjan fungerar – från polisutredning till åtal, dom och verkställighet.

En ofta förbisedd, men ofta också helt avgörande, del av denna rättskedja är våra nämndemän. De representerar medborgarna i domstolen och är en unik del av svensk rättstradition. Deras närvaro säkerställer att rättskipningen sker av inte bara av jurister utan även med en folklig förankring och sunt förnuft.

I dag finns det stora utmaningar. Det är svårt att rekrytera nya nämndemän, särskilt i glesbygd och mindre kommuner. Många lämnar uppdraget i förtid på grund av bristande stöd och arbetsmiljöproblem. Det saknas också systematisk fortbildning, trots att nämndemän ofta förväntas delta i mycket komplexa rättegångar.

Om inte nämndemannasystemet ges bättre förutsättningar genom tydligare nationellt ansvar för utbildning, stöd och arbetsvillkor riskerar vi att detta folkförankrade inslag i vår rättsstat förlorar både kvalitet och legitimitet.

Jag vill även lyfta fram två andra områden där vi måste agera kraftfullare för att bevara och stärka allmänhetens tilltro till rättsväsendet: mängdbrotten och den grova ekonomiska brottsligheten.

I Dalarna, som jag kommer ifrån, har vi nyligen haft två uppmärksammade fall av smitningsolyckor. Det finns både foton och filmer på dem som kört bilen, men ändå har ärendena lagts ned. Det handlar om personer som blivit påkörda, en person med stora skador. Trots foton och filmer på både bil och förare möts man av beskedet: Utredningen läggs ned.

Det här är tyvärr inget undantag. Riksrevisionen har slagit fast att polisen hanterar mängdbrott ineffektivt och att det saknas uppföljning och analys. Brottsförebyggande rådet pekar på en oroväckande låg uppklaringsgrad och att detta skapar ett glapp mellan det brottsoffren förväntar sig och vad rättsväsendet faktiskt levererar.

Det här är en rättvisefråga. När inbrott, stölder och skadegörelse inte leder till någon reaktion undermineras förtroendet för hela systemet. En viktig förklaring är bristen på lokala poliser. Brottsförebyggande rådet konstaterar att närpolisens närvaro och kännedom om det lokala samhället är avgörande för att hantera just dessa brott.

Vi socialdemokrater menar att alla kommuner ska ha en närvarande polis. Det är en trygghetsfråga, men det är också en fråga om respekt – för kommunmedborgarna, för brottsoffren och för rättvisan.

Jag vill även lyfta den grova ekonomiska brottsligheten, som är ett hot både mot tilliten till samhället och mot själva välfärdsstaten. Det handlar om avancerade upplägg: system där företag töms på pengar, bolag kapas och skattemedel hamnar i fel fickor. Dessa brott sker inte i stundens ingivelse utan är ofta planerade och genomtänkta med syftet att berika sig på samhällets bekostnad.

Ekobrottsmyndighetens generaldirektör Rikard Jermsten har varit tydlig: Straffen är för låga, vilket gör att denna typ av brott riskerar att inte prioriteras tillräckligt trots att de kan kosta samhället miljardbelopp.

För oss socialdemokrater är detta en fråga om rättvisa och en brottsförebyggande verkan. Högre straff spelar en avgörande roll för att avskräcka från den här typen av brottslighet. För dessa planerade ekonomiska brott måste risken för straff väga tyngre än vinsten från brottet.

Fru talman! Vi socialdemokrater vill höja straffen för grova ekonomiska brott. Vi vill införa en svensk antimaffialagstiftning så att vi kan slå mot hela den kriminella infrastrukturen. Vi vill göra det möjligt att konfiskera kriminellas tillgångar och återföra dem till samhället. Det handlar om att säga att du inte kan fuska dig till framgång och inte stjäla från välfärden och tro att du kommer undan.

Vi socialdemokrater har en tydlig linje. Rättsstaten ska vara stark, rättvis och folkligt förankrad. Vi ska ge polisen verktyg att knäcka gängen. Vi ska stärka skyddet för brottsoffer. Vi ska aldrig tumma på rättssäkerheten. Vi ska säga nej till ett system där brottsoffer får sina ärenden nedlagda utan åtgärd och nej till att ekonomiska brottslingar får fuska sig till framgång på bekostnad av hela vårt samhälle. Den som sköter sig ska inte vara en förlorare. Vi säger ja till en rättsstat som fungerar för alla i hela landet.

(Applåder)

Fru talman! Tack, näringsministern, för svaret!

Även jag tycker att staten ska gå in och göra det här tillsammans med kommunerna, men jag tycker också att det finns en hel del mer att göra. Infrastruktursatsningarna måste märkas. Hitachi kan leverera 52 av de absolut största transformatorerna per år. Det är för att man har fått ett tågläge i veckan, natten mellan lördag och söndag. De ville ha två tåglägen efter varandra så att de kan exportera 104 transformatorer. Men det fick de inte. Det finns alltså en del att bygga på.

Det här är en av Sveriges mest expansiva arbetsmarknadsregioner, och det kan inte finnas något roligare uppdrag än att vara kommunalråd i Ludvika eller Smedjebacken. Statsråden borde stå i kö för att åka dit och berätta att vilka satsningar deras respektive departement ska göra för att möta näringslivet.

Tyvärr är det inte första gången jag står i den här talarstolen och pratar om Ludvika och Smedjebacken. Jag har pratat om dammutrivningar, till exempel i Fredriksberg, som hotar att göra stora delar av kommunen till sumpmark. Jag har protesterat mot neddragningar i kollektivtrafiken, och jag har varnat för vad det innebär att stänga servicekontor. Detta kommer jag såklart att fortsätta med.

När näringslivet satsar i mångmiljardklassen i en region ska staten inte ducka. Det måste finnas infrastruktur, utbildning, bostäder och samhällsservice – sådant som gör omställningen möjlig. Jag tycker inte att det duger att varje statsråd pekar åt ett annat håll.

Näringsministern och vice statsministern Ebba Busch har det också så förspänt att de ministrar som har de roliga portföljer som näringslivet och kommunerna efterfrågar är hennes partikamrater. Här behövs acceleration, kanske inte i form av ett accelerationskontor i Ludvika och Smedjebacken men mer konkreta beslut från regeringen och ansvariga kristdemokratiska ministrar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Regeringen behöver kliva fram och visa samma handlingskraft som företagen och kommunerna i Ludvika och Smedjebacken. Tack till statsrådet för debatten!

Fru talman! Tack till näringsministern för svaret!

Jag håller, kanske föga förvånande, inte med näringsministern när hon säger att staten inte har dragit sig tillbaka. Jag kommer att återkomma till detta.

Näringsministern lyfte att hon inte kan bestämma själv och att det är ge och ta i en budget. Det förstår jag verkligen. Men jag tycker att det är ett problem att statsråd inte bestämmer mer i Sverige. Civilministern, till exempel, säger att det är ett uppdrag till Statens servicecenter att det ska finnas servicekontor i varje funktionell arbetsmarknadsregion. Två veckor senare läggs servicecentrum ned i Ludvika och Smedjebacken, som är en av de mest expansiva regioner som vi har. Jag tycker att det är ett problem. Då är det svårt att säga till kommunalrådet att signalen inte är att staten drar.

Näringsministern lyfte också upp att det handlar om en helhet och att jag tog upp saker som inte rör hennes ansvarsområde. Men sedan kom hon in på infrastruktur. Det tänkte även jag prata mer om, för det är svårt att prata industri utan att prata infrastruktur.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Statsrådet talar om den största satsningen någonsin på infrastrukturbudgeten. Det ligger dock i sakens natur att varje infrastrukturbudget är större än den tidigare. Under mina tolv år som kommunalråd var budgeten den största någonsin varje mandatperiod. Detta innebar dock inte att skolan fick mer i reella medel än de hade förra gången.

I Smedjebacken och Ludvika står vi inför ett industrigenombrott. Den gröna omställningen sker inte längre bara i Norrbotten och Västerbotten, utan det är samma sak i Bergslagen, och då måste staten hänga med. Det handlar inte bara om elektricitet till fabriken, utan det handlar om vägar, järnvägar och kollektivtrafik som fungerar. Det handlar om hur folk ska ta sig till jobbet. Det handlar om tåglinjer för pendling, godstransporter, väg ut till hamn och framkomliga vägar. Annars blir tillväxten bara en vision på papper.

Regeringen, där näringsministern har en viktig roll, har nyligen gett Trafikverket i uppdrag att ta fram förslag till ny nationell plan. I uppdraget ingår att beakta behovet av ett robust transportsystem som kan möta utmaningar i snabbt växande industriregioner. Här måste Ludvika och Smedjebacken kvala in. Behovet är akut.

Mot den bakgrunden vill jag fråga näringsministern, som har ett samlat ansvar för att bejaka och underlätta för industrin: När kommer regeringens uppdrag till Trafikverket att konkret märkas i form av infrastruktursatsningar i Ludvika och Smedjebacken? Varför agerar man inte mer samlat när det är tydligt att industrin går före och staten halkar efter?

Fru talman! Tack till näringsministern för svaret!

I Ludvika och Smedjebacken har Hitachi nu en orderstock på 400 miljarder kronor – en tredjedel av statsbudgeten. Hitachi är också världsledande på kraftöverföring, vilket kanske kan vara en viktig del av lösningen i den förra interpellationsdebatten. Hitachi anställer för tredje året i rad tre personer om dagen. År 2024 anställde Hitachi Ludvika-Smedjebacken 1 576 personer. Nordic Iron Ore ska öppna gruvdrift i Ludvika kommun. Spendrups i Grängesberg investerar och bygger ut. Ovako i Smedjebacken har en fossilfri stålproduktion som är världsledande.

Det är många statsråd som vill komma till Ludvika och klippa band vid invigningar. Det är väldigt bra och uppskattat. Men vad gör regeringen och SD när näringslivet satsar och kommunen växer? Jo, man sticker. Det är vad kommunstyrelsens ordförande i Ludvika Leif Pettersson säger till Nya Ludvika Tidning: Staten kan inte bara dra härifrån.

Näringsministern hänvisar i sitt svar till det nyinrättade accelerationskontoret. Jag har själv mycket bra erfarenheter av att jobba med industrisamordnarna i accelerationskontoret. I morse bekräftade accelerationskontoret till Avesta Tidning att det finns ett avtal om elförsörjning mellan Google och Vattenfall Eldistribution.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Som en följd av detta har Google lämnat in en ansökan om marklov i Horndal i Avesta. Det tycker jag är mycket positivt. Det är bra att accelerationskontoret engagerar sig i detta, för det kan inte vara den enskilda kommunens uppgift att samordna staten och dess myndigheter och bolag. Det kan inte vara ett enskilt kommunalråd eller en riksdagsledamot från regionen som ska jaga statsråd och statssekreterare för att få till ett möte med ett av världens största företag, som vill göra en mångmiljardinvestering, och ett av statens företag.

Men i Ludvika-Smedjebacken handlar det inte om nya etableringar. Här är det företag som har funnits i över 100 år, med olika namn. Här finns fabriker. Här finns detaljplanerad mark från kommunerna. När bolagen behöver bygga behandlas bygglovsansökningar snabbt och säkert av kommunerna.

I Ludvika-Smedjebacken är behovet av accelerationskontor och samordning av staten därför inte lika stort. Här behöver staten agera för att det som produceras och behövs på en världsmarknad ska kunna lämna södra Dalarna och lämna Sverige. Det behöver också byggas bostäder för tusentals nya medarbetare som får jobb.

Vi har här en av landets absolut starkaste industriregioner. Företagen investerar miljardbelopp och skapar framtidens klimatsmarta jobb. Då kan man inte samtidigt låta staten dra sig tillbaka och stänga servicekontoret i Ludvika. Det går liksom inte ihop. Det är som att först applådera industrins utveckling och sedan dra undan mattan för människorna som ska leva och jobba på platsen.

Civilministern har i en debatt här sagt att Statens servicecenter har i uppdrag att se till att det ska finnas ett servicekontor i varje funktionell arbetsmarknadsregion. Ludvika och Smedjebacken är en egen arbetsmarknadsregion. Hitachi har medarbetare från 60 olika nationer och en fortsatt stor arbetskraftsinvandring. Det är inte rimligt att invånarna ska hänvisas till ett kontor i Borlänge fyra mil bort. Det är inte heller rimligt att staten slår igen kontor just där näringslivet som går som starkast.

Fru talman! Jag vill fråga näringsministern: Hur kan regeringen tala om att hela Sverige ska leva samtidigt som man avvecklar grundläggande statlig service i växande industriregioner?

Herr talman! Vi socialdemokrater yrkar bifall till förslaget i betänkandet gällande propositionen Kamerabevakning i brottsbekämpning och annan offentlig verksamhet – utökade möjligheter och ett enklare förfarande. Det här är ett viktigt steg för att stärka samhällets förmåga att bekämpa och förebygga brottslighet.

Vi socialdemokrater har drivit frågan om att modernisera och effektivisera regelverket för kamerabevakning. Genom vår kommittémotion har vi betonat behovet av att förenkla tillståndsprocesserna och möjliggöra en mer flexibel och ändamålsenlig användning av kamerabevakning i brottsbekämpande syfte. Propositionen tillgodoser dessa krav på flera viktiga punkter, bland annat vad gäller avskaffandet av tillståndskravet. Det gör att kamerabevakning kan sättas in snabbare och mer effektivt utan onödig byråkrati.

Utökade bevakningsmöjligheter för Polismyndigheten och andra relevanta aktörer möjliggör för kamerabevakning på strategiskt viktiga platser, vilket leder till ökad trygghet och förbättrad brottsuppklaring. Omedelbar kamerabevakning i akuta situationer ger polisen möjlighet att snabbt vidta åtgärder vid pågående brott utan att hindras av långa beslutsprocesser. Och användningen av ANPR-teknik för att identifiera fordon som används i kriminell verksamhet är ett viktigt verktyg för att spåra och lagföra brottslingar.

De här åtgärderna utgör en nödvändig modernisering av rättssamhällets verktyg i kampen mot organiserad brottslighet och andra former av kriminalitet. Men samtidigt måste vi vara tydliga med att kamerabevakning i sig inte löser brottsproblematiken. Det är ett viktigt verktyg, men det är bara ett av flera som måste finnas på plats.

Flera av oss som debatterar här i salen i dag var förra året i New York och New Jersey. Vi besökte häftiga centrum med otroligt mycket bevakning i New York, som kanske är en av västvärldens mest kamerabevakade städer, vilket är logiskt inte minst med tanke på ”nine eleven”. Men när vi besökte den lokala polisstationen i Harlem var polischefens budskap: Kameraövervakning i all ära, men det är boots on the ground som gäller – en lokalt förankrad polis med personkännedom, som har förtroende och får in underrättelser.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kamerabevakning i brottsbekämpning och annan offentlig verk-samhet – utökade möjligheter och ett enklare förfarande

Samma sak gäller även i Sverige. I Avesta, som jag kommer från, ansökte vi om kamerabevakning under mandatperioden 2010–2014, under alliansregeringen, och fick nej. Vi ansökte om kamerabevakning på brottsutsatta platser som identifierats vid trygghetsvandringar under mandatperioden 2014–2018, under socialdemokratisk regering, och fick nej. Under nästa mandatperiod ändrade sedan, den 1 januari 2020, den socialdemokratiska regeringen bestämmelserna och lät polisen besluta om kameraövervakning.

Vi hade detta i en stadsdel i kommunen som heter Krylbo, ett av två områden i Dalarna som kunde benämnas som utsatta. Detta var en viktig del i vårt arbete för att vända en otroligt negativ utveckling. Men det hade inte gjort någon skillnad om inte polisen hade satsat på områdespoliser och om inte fastighetsägarna hade tagit ansvar för sina fastigheter och rustat dem, säkrat källare och satt in portlås. Då kunde kommunen göra det som var vårt ansvar: satsa på skolan, bygga en fritidsgård, åstadkomma tryggare utemiljöer, ta bort nedbrunna bilar oavsett vem som ägde dem, anlägga en konstgräsplan för fotboll, satsa på belysning och öppna ett servicekontor.

När polisen, kommunen och fastighetsägarna gör sitt tror också det lokala näringslivet på utvecklingen, och civilsamhället får den kraft det behöver. I dag har Krylbo inte högre kriminalitet än någon annan del av kommunen. Kamerorna har haft en viktig men i sammanhanget liten del i detta.

Att på allvar jobba brottsförebyggande och vara samhällsbyggare kostar pengar, och då behöver detta prioriteras i stället för skattesänkningar för dem som har mest.

Herr talman! Det vi anser fortfarande saknas även i den här propositionen är frågan om utökad kamerabevakning och biometrisk realtidsövervakning, som vi lyft i tidigare följdmotioner. Vi anser att polisen måste kunna använda kamerabevakning och ansiktsigenkänning på ett tillräckligt effektivt sätt. Polisen bör också få större tillgång till trafikkameror, kameror som används för trängselskatt och liknande, även i realtid. Genom en sådan övervakning av till exempel kända platser för nyrekrytering av unga, öppna drogscener, flygplatser och tågstationer kan fler kriminella identifieras, gripas och lagföras. Vi anser att regeringen behöver vidta åtgärder för att sjösätta en ny ordning där polis och säkerhetspolis kan ansöka om tillstånd för biometrisk fjärridentifiering i realtid.

Men, herr talman, som jag har sagt tidigare tycker vi att det förslag som ligger på bordet i dag är bra. Vi yrkar bifall och återkommer med det vi anser skulle stärka polisen och öka tryggheten.

(Applåder)

Fru talman! Tack till statsrådet och de andra interpellanterna!

Det var nu tredje gången som statsrådet sa i talarstolen att det ska finnas ett servicekontor i varje FA-region. Jag kan tolka det som att det inte blir någon nedläggning i Ludvika. Jag tänker att Leif Pettersson som är kommunstyrelsens ordförande i Ludvika och som tittar på den här debatten är glad över detta.

I Ludvika har Hitachi nu en orderstock på 400 miljarder kronor. Det motsvarar en tredjedel av statsbudgeten. De är inne på tredje året, och de anställer tre personer om dagen. Nordic Iron Ore ska öppna gruvdrift i kommunen, och Spendrups i Grängesberg investerar och bygger ut. Många statsråd vill komma till Ludvika och klippa band, men vad gör regeringen och SD när näringslivet satsar och kommunen växer? Man sticker! Det är som kommunstyrelsens ordförande i Ludvika, Leif Pettersson, sa i Nya Ludvika Tidning: Staten kan inte bara dra härifrån.

Det är dock precis vad som händer. Här i kammaren har det varit debatter om det statliga filmarkivet som lades ned i Grängesberg och om den bristande infrastrukturen för industri i Västerbergslagen. Det har varit debatter om neddragningar av persontrafik för arbetspendling och om överimplementering av vattendirektiv som riskerar att göra stora delar av Ludvika kommun till sumpmark - vi kan stänga både tvätteri och skidanläggning. Och nu ska staten lägga ned servicekontoret.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Regeringen och SD har inte brist på pengar. De prioriterar bara annat. De prioriterar sänkt skatt för höginkomsttagare högre än sjukvård för alla, tåg som går i tid och statlig service i hela landet. De prioriterar också alltid stad före land. Det är inte ett Sverige som håller ihop.

Vad KD menade med "hjärtlandet" i valrörelsen är oerhört svårt att veta, men den här debatten har visat att det i alla fall inte är Ludvika, Piteå, Östhammar, Sandviken, Bollnäs, Ovanåker, Arjeplog, Mariestad, Kramfors eller Västerbottens inland.

(Applåder)

Fru talman! Tack till statsrådet för svaret!

Statsrådet var inne på att om Statens servicecenter skulle hålla sig till FA-regionerna, de funktionella arbetsmarknadsregionerna, skulle det finnas närvaro över hela landet. Min fråga till statsrådet var varför man då lägger ned i Ludvika, när Ludvika-Smedjebacken är en funktionell arbetsmarknadsregion. Jag efterlyste mer styrning från regeringen och ministern och fick väl på en gång ett bevis för att det behövs. Anledningen till att man lägger ned i Ludvika är densamma som i Bollnäs: att hyresavtalet går ut. Det är den krassa verkligheten.

Fru talman! Ministern talar också om cykelavstånd. Jag tror inte att någon av oss ledamöter tror att vi kan ha statlig service på cykelavstånd. I helgen var jag i Malung-Sälen, som är Dalarnas till ytan näst största kommun. Där är det 17 mil från norr till söder i kommunen. Oavsett var man har servicekontoret är det långt dit, och det är inte cykelavstånd ens i dag.

Ministern säger också att det inte är effektivt att ha servicekontor på mindre orter och att regeringen måste vara rädd om varje skattekrona. Jag ifrågasätter analysen om effektivitet, särskilt när det gäller Ludvika och Smedjebacken, där det finns en exceptionell tillväxt. Nya företag etableras, arbetskraftsinvandringen ökar och befolkningen växer. När fler människor behöver myndighetsservice är det snarare mer kostnadseffektivt att staten finns på plats än att man ska tvinga invånare att resa långa sträckor till närmaste kontor.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag ifrågasätter också argumentet ur ett större perspektiv. Regeringen verkar nu driva en politik där staten drar sig tillbaka från kommun efter kommun med motiveringen att det inte är effektivt att finnas där. Vad innebär det för sammanhållningen och jämlikheten i vårt land? Ska vi acceptera att människor i mindre kommuner får allt sämre tillgång till statlig service medan storstäderna fortsätter att ha full närvaro? Ska vi verkligen använda skattekronorna för att centralisera servicen till några få platser i stället för att se till att hela landet fungerar?

Det är också en fråga om demokrati och förtroende. När staten drar sig tillbaka från mindre orter ökar känslan av att vissa delar av landet prioriteras framför andra - att man själv är en andra klassens medborgare. Det ökar misstron mot myndigheter och beslutsfattare. Om staten bara finns där det anses lönsamt ur ett snävt ekonomiskt perspektiv, hur påverkar det människors tilltro till samhället?

Fru talman! Jag skulle vilja fråga ministern: Vad är det som regeringen och SD egentligen menar när de säger att staten ska finnas i hela landet?

(Applåder)

Fru talman! Tack, statsrådet Erik Slottner, för svaret!

Ludvika kommun är en kommun i tillväxt. Näringslivsutvecklingen är stark, inte minst tack vare Hitachi Energys expansion. Nya arbetstillfällen skapas och inflyttningen ökar, och med det växer behovet av statlig service. Den stora arbetskraftsinvandringen till Hitachi gör att fler människor behöver stöd och kontakt med myndigheter. Samtidigt finns det många kommuninvånare, särskilt äldre och personer i glesbygd, som är beroende av fysiska möten med statliga tjänstemän.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Trots detta väljer regeringen och SD att låta servicekontoret i Ludvika läggas ned. Det innebär att Ludvikas och Smedjebackens funktionella arbetsmarknadsregion hänvisas till Borlänge. Det i sin tur innebär resor på upp till två timmar för dem som bor i Fredriksberg, Nyhammar och Grängesberg, och det är inte en rimlig lösning.

Fru talman! Ministern säger att det är upp till myndigheterna själva att avgöra var de vill lokalisera sig. Men vad innebär det i praktiken? Jo, det innebär ökad centralisering. Servicen försvinner från mindre orter och koncentreras till större städer.

När regeringen abdikerar från sitt ansvar att säkerställa statlig närvaro i hela landet lämnas fältet öppet för en utveckling där landsbygden successivt töms på samhällsservice. Det går också emot regeringens eget uppdrag till Statens servicecenter att det ska finnas servicekontor i varje funktionell arbetsmarknadsregion.

I Avesta, som jag kommer ifrån, har vi efter varje nytt val haft utbildning i kommunfullmäktige för alla ledamöter. Det är en utbildning i kommunallagen och vad som förväntas av en som förtroendevald. Den utbildningen heter "Styr eller avgå".

Fru talman! Jag vill fråga hur statsrådet ser på att regeringens målsättning om ett statligt servicekontor i varje funktionell arbetsmarknadsregion direkt åsidosattes av Statens servicecenter när de lade ned servicekontoret i Ludvika.

(Applåder)

Herr talman! Tack till justitieministern för svaret! Jag tackar särskilt för det sista som justitieministern lyfte, som handlade om att säkerställa att man maximerar där utbyggnad redan sker. Det är lite av min tes när det gäller denna interpellation.

Att hyra fängelseplatser utomlands tror jag riskerar att bli en dyr och ineffektiv lösning, där man inte tar till vara de resurser vi har här hemma. Med en rekordhög arbetslöshet och en byggsektor i kris är det dålig politik att låta investeringar och arbetstillfällen hamna utomlands när vi kan använda resurserna för att bygga upp vårt eget samhälle.

Det är bra att justitieministern lyssnar på kommunalråden. Jag tror att staten måste skaffa sig bättre självförtroende som arbetsgivare. Det kan inte vara rimligt att Kriminalvården tycker att en kommun av Kalmars storlek, med 70 000 invånare, är en för liten arbetsmarknad att etablera sig i. Jag tror att staten måste lära sig av näringslivet. I Dalarna har vi till exempel Ludvika och Smedjebacken. Ludvika har 26 000 invånare. Smedjebacken har 10 000 invånare. Där bygger Hitachi nya fabriker. Man har under två års tid - och man kommer att fortsätta med det under tre års tid - nyanställt tre personer om dagen. Men om man ska ha en polis i Smedjebacken säger man att det inte är någon som vill jobba där. Och om man ska ha någon till skattekontoret i Ludvika säger man: Nej, det går inte att rekrytera hit.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är väldigt deppigt för kommunpolitiker runt om i Sverige - där mediankommunen har 16 000 invånare - att staten inte kan etablera sig.

Till SD:s ledamot Pontus Andersson Garpvall vill jag säga att jag som kommunpolitiker i en bruksort kämpat mot outsourcing av svenska industrijobb till låglöneländer. Här får man fortsätta den kampen mot SD, som vill outsourca statliga jobb utomlands. Jag tycker att det är ett prov på att de är riktigt dåliga nationalister, med El Salvador som föredöme.

Men medskicket till justitieministern är: Släpp inte ansvaret ensamt till Kriminalvården!

Herr talman! Tack till justitieministern för svaret! Jag delar uppfattningen att det handlar om en angelägen samhällsutveckling när det gäller brottsuppklaring och vikten av skärpta straff, men det är såklart också rätt deppigt att fler blir frihetsberövade.

Jag har mer av en regionalpolitisk inriktning i denna debatt. Detta ger en möjlighet till väldigt bra arbetstillfällen runt om i landet vid en myndighet som har högt anseende och som under lång tid har jobbat väldigt bra med svensk kriminalvård - återfallsfrekvensen är låg tack vare Bättre ut, som man har jobbat med.

Herr talman! Justitieministern uppmanar till att avvakta utredningen och se vad den kommer fram till. Jag vet inte vad som är sant, men jag har medieuppgifter om att justitieministern var i Baltikum. Det var rubriker om att han förhandlade om anstaltsplatser utomlands - detta var väl före jul.

Justitieministern hänvisar också till ett intensivt arbete med att öka kapaciteten i kriminalvården och till stora ekonomiska tillskott. Detta är förstås positivt. Men problemet kvarstår: Regeringen, eller om det är Kriminalvården, verkar inte ta till vara de möjligheter som redan finns.

Jag tror att det är som med kärnkraften. Ska vi bygga ut kärnkraften i Sverige bör vi börja där det redan finns kärnkraft och en folklig acceptans. Om det är svårt att få en folklig opinion för att bygga vindkraft i en kommun tror jag inte att det blir lättare att bygga kärnkraft. Man bör bygga där det redan finns. Jag tror att det är likadant med anstaltsplatser.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Statsrådet övervägde också vad regeringen mer kan göra. Jag tror att Kalmar är ett lysande exempel. Där finns en färdig detaljplan. Det finns en pågående utbyggnad som kommer att ge fler platser. Man skulle lätt kunna utöka det från 430 platser till 660, vilket detaljplanen medger, utan att behöva ändra detaljplanen. Kommunen är redo, och man säger från kommunen också att arbetskraft finns.

Även andra kommuner vittnar om sådant. Det finns redan i dag möjlighet att bygga ut där det redan finns anstalter.

Jag kommer tillbaka till detta att regeringen väljer att undersöka möjligheten att hyra platser utomlands. Det är svårt att förstå detta i ett läge där vi har rekordhög arbetslöshet och en byggsektor som skriker efter projekt.

Dessutom lyfter Kriminalvården fram kompetensförsörjning som en utmaning, särskilt utanför storstadsområdena. Vi hade Kriminalvården på besök i justitieutskottet. På frågor om varför utbyggnaden går så långsamt sa man att det ofta handlar om att kommunalråd överskattar den lokala arbetsmarknaden.

Herr talman! Jag vill ställa en direkt fråga till justitieministern: Delar justitieministern synen att det är svårt att rekrytera till kriminalvården utanför storstäderna? Och om så är fallet, vilka konkreta åtgärder planerar regeringen för att lösa detta?