Fru talman! Lars Isacsson har frågat statsrådet Gunnar Strömmer om han avser att initiera ett arbete med syftet att införa en nationell tillståndsplikt och tillsyn för idrottsagenter i Sverige, om han anser att agentverksamhet i Sverige bör omfattas av penningtvättslagen och/eller särskilt tillsynsansvar från Skatteverket eller annan myndighet, om han är beredd att låta fotbollens ekonomiska aktörer ingå i den bredare strategi mot organiserad brottslighet och ekonomisk brottslighet som regeringen driver samt om han och regeringen har tagit intryck av hur andra länder, till exempel Italien, har inkluderat idrottens ekonomi i sin antimaffialagstiftning och om han är öppen för att i Sverige göra motsvarande.

Interpellationen har överlämnats till mig.

Den organiserade brottsligheten är systemhotande. Våldet, hoten, rekryteringen av barn och den kriminella ekonomin påverkar samhällets funktionssätt och människors trygghet och säkerhet. Regeringen har därför tagit fram en nationell strategi mot den organiserade brottsligheten. Den innehåller prioriteringar, åtgärder och mål för att öka samhällets motståndskraft och handlingskraft mot den organiserade brottsligheten.

Idrottsrörelsen bidrar till inkludering och gemenskap och kan i vissa sammanhang bidra till att färre ungdomar dras in i ett liv i kriminalitet. Samtidigt har Polismyndigheten gjort bedömningen att den organiserade brottsligheten tar mark inom idrotten, framför allt inom fotbollen. Regeringen har tillfört resurser för att stärka idrottens motståndskraft mot idrottsrelaterad brottslighet. Regeringen har också vidtagit flera åtgärder för att motverka matchfixning, däribland att möjliggöra ett utökat informationsutbyte mellan relevanta aktörer vid misstanke om matchfixning.

I EU:s penningtvättsregelverk ställs krav på att vissa aktörer ska vara grindvakter mot att olika samhällssektorer missbrukas av kriminella. Delar av idrottsrörelsen har på EU-nivå identifierats som utsatta för särskilda risker för penningtvätt, och från och med sommaren 2029 kommer professionella fotbollsklubbar och fotbollsagenter att omfattas av regelverket och stå under tillsyn. Inom Regeringskansliet bereds de anpassningar av svensk rätt som krävs. EU:s medlemsstater, däribland Italien, har alltså tillsammans tagit fram en gemensam reglering kring detta. Det är positivt. Det banar väg för en fotbollssektor fri från inflytande av kriminella.

Svenska Fotbollförbundet ställer redan i dag krav på fotbollsagenters verksamhet. Dessa krav har sin grund i internationella standarder.

Fru talman! Jag vet inte om jag ska använda ordet ödmjuk, men om jag var Lars Isacsson och tillhörde Socialdemokraterna skulle jag vara försiktig med att uttrycka mig på det där sättet – lite nedlåtande och lite raljant – och undra varför ingenting har hänt. Det är ju ett enda stort frågetecken vad Socialdemokraterna gjorde under åtta år. Det är ett vakuum. Varför undertecknades inte Macolinkonventionen, alltså det internationella samarbete som finns? Sverige stod utanför; många skulle nog säga att det är helt otroligt.

Vi har fått ett enormt positivt bemötande från idrotten och från fotbollen, inte minst för att vi nu gör de här sakerna. Jag har något svårt att förstå det höga tonläget. Lars Isacsson kanske kan fylla i varför Sverige hade åtta så tomma år då man bara såg problemen växa på de här områdena. Sverige undertecknade inte ens de internationella konventioner som ska reglera åtgärder och samarbete på området. Det är faktiskt helt otroligt.

Precis som interpellanten påpekade pågår ett internationellt arbete. Det pågår också ett svenskt lagstiftningsarbete för att möta detta 2029. Jag är övertygad om att denna verksamhet till sin natur många gånger är gränsöverskridande och att detta därmed behöver lösas på en internationell arena. Man kan givetvis överväga enskilda åtgärder i Sverige, men det behövs en gemensam lösning för detta. Interpellanten är säkert medveten om att Fifa själva har försökt att ta tag i problemet genom att skapa standarder. Detta arbete är dock för tillfället pausat på grund av rättsliga bedömningar.

Fru talman! Man behöver aldrig utesluta att det går att göra saker och till exempel ha mer statlig kontroll och fler statliga register; det kan emellanåt vara befogat och en lösning på ett befintligt problem. Men när saker och ting till sin natur är så gränsöverskridande som detta är och berör internationella transaktioner är det rimligt att försöka nå och upprätthålla internationella överenskommelser. Det får ändå sägas vara huvudlinjen i det arbete som vi bedriver.

Fru talman! Det är alldeles uppenbart att mer borde ha gjorts tidigare när det gäller den organiserade brottsligheten både på det här området och på andra områden. Den har tillåtits äta sig djupt in i det svenska samhället. Idrotten är ett sådant exempel.

Jag har själv träffat bland annat Interpol med anledning av den här frågeställningen. Jag har besökt Interpols verksamhet i Singapore, där man tittar på hur matchövervakningen går till. Det här är ett mycket utstuderat sätt att utnyttja idrotten, men idrotten gör sig emellanåt också till en aktör för detta. Här finns problem både med den organiserade brottsligheten och, emellanåt, i idrotten själv.

Jag håller med om att det är svårt att förstå varför man under så lång tid satt på händerna gällande detta. EU-regler är på väg in; de börjar gälla 2029, och det är dem vi arbetar med att implementera. Eftersom man inte har gjort så mycket under lång tid är frågan vilka tillfälliga svenska regler vi skulle ha under den perioden. Hur skulle de komma till, och hur skulle de fungera med det befintliga regelverket? Det är ändå en rimlig bedömning – det är bra att dessa regler kommer på plats.

Om vi från svensk sida till exempel hade undertecknat Macolinkonventionen tidigare hade vi kanske varit i en lite starkare position och haft större inflytande. Jag vet inte om ledamoten har något svar på varför man inte gjorde det under åtta års tid. Det är ju ändå den konventionen som är den internationella hörnstenen i det här arbetet, och Sverige valde att inte underteckna den under lång tid.

Vi har ju tagit fram en proposition om matchfixning och gjort förändringar i spelförordningen. Framöver kommer heller inte politiska partier att kunna åtnjuta gräddfiler i detta. Det har vi gjort för att höja moralen på det här området. Vi har också ökat anslaget till Spelinspektionen. Spelinspektionen och Finansinspektionen har fått gemensamma uppdrag kring detta. Förändringar har gjorts när det gäller lagöverträdelser och arbetet mot brott som gäller spelfusk.

Vi har alltså staplat åtgärder på varandra på det här området. Ledamoten har säkert rätt i att den förra regeringen tog initiativ till delar av detta. Det är dock lite konstigt att man inte klarade av att göra allt det bra under de första sju åren, utan allt det var i stället tvunget att skölja över till det åttonde året och till den här regeringens första. Jag tror inte att det imponerar särskilt mycket på människor att man först det sjunde året av åtta lyckades leverera något. Vi hade sedan kraft och förmåga att genomföra saker på ett område där det dessförinnan inte hade hänt så mycket.

Jag är lite nyfiken på ledamotens inställning till det arbete som Fifa gjort för de internationella standarderna på detta område. Det är för mig svårt att se hur Sverige ensamt skulle kunna reglera en marknad som är mycket internationell till sin karaktär och som många gånger handlar om rekryteringar över landsgränser. Som jag ser det är det en EU-reglering eller en internationellt överenskommen självreglering som måste till för att det här systemet ska fungera. Jag tolkar ledamoten som att vi i grund och botten är överens om att det är så det måste gå till för att det ska bli effektivt.

Fru talman! Regeringen vill få EU-regler på plats. Det tar lite tid, men det är bra att reglerna mot penningtvätt breddas till att omfatta fler sektorer så att vi kan bekämpa brottlighet effektivare också inom idrotten. Det är något helt annat än att helt låta bli att skriva under en konvention, för det kan man när som helst bestämma själv att inte göra. Det är alltså två olika typer av beslut.

Jag anar en viss ånger hos Lars Isacsson över att man inte tog tag i detta, och om Lars Isacsson inte kan erkänna det kan han åtminstone säga att det är bra att regeringen har gjort detta och att en förutsättning för att Sverige ska kunna vara ett bra land på detta område är att vi undertecknar de internationella konventioner som finns. Annars verkar han lite missunnsam.

Det sägs att det inte görs något på detta område. Men vi har gjort mycket på spelsidan, inom omsorgsplikten och med informationsdelningen. Vi har också gett Riksidrottsförbundet nya verktyg. Vi har vidare ändrat i förordningen om statsbidrag till idrottsverksamhet för att bygga grundstadga i hur detta fungerar. Det handlar om kontroll och skuld hos Kronofogden, om möjlighet att behandla personuppgifter vid kontroll, om stärkta krav på hantering och prövning av ansökningar av exempelvis behöriga företrädare, om stärkta krav på beslut förenade med villkor som avslås, om anmälningsskyldighet för ändrade förhållanden och om att Riksidrottsförbundet kan kräva in revisorsrapporter. Det handlar också om krav på hantering av återbetalning av medel och om tvåårsgräns för bidrag upp till ett prisbasbelopp.

Det är helt enkelt felaktigt att beskriva regeringen som passiv. Vi har gjort många saker inom spellagen, omsorgsplikten med flera områden. Vi har dessutom undertecknat de internationella konventionerna. Vi har också ökat rättsväsendets resurser generellt, vilket gör att vi även här kan möta det som är olagligt med större kraft.

Jag uppskattar dock ledamotens engagemang i frågan.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.