Sanne Lennström

Fru talman! Jag instämmer i det statsrådet nämnde kring att vi tillsammans - i denna kammare och i politiken i allmänhet - måste motverka den desinformation som finns kring vaccin. Det känns betryggande att regeringen står bakom detta då vacciner är så pass viktiga, som vi redan har nämnt.

När stora reformer ska genomföras måste man alltid ta ett första steg. Det steget har vårt grannland Danmark redan tagit. Vaccin mot pneumokocker kan förhindra lunginflammation. I Sverige är detta vaccin endast gratis från året då man fyller 75. I Danmark är detta gratis.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Hur påverkar det om det är gratis eller om det kostar pengar? Folkhälsomyndigheten menar att man bör vaccineras mot detta från 65 års ålder. I Sverige är vaccinationstäckningen för 65-plussarna i dag någonstans mellan 27 och 36 procent - jag har sett lite olika siffror på det. Jag vet inte om statsrådet är medveten om hur täckningen just i dag är i Danmark, som erbjuder detta gratis. Men jag har sett siffran 73 procent, vilket är avsevärt mycket högre och bättre än i Sverige. Det är alltså 1-0 till Danmark i det avseendet.

I Sverige blir det lite av ett lotteri i den här frågan. Det handlar om var du bor eller hur mycket pengar du har. Jag vet att Danmark är ett älsklingsland för regeringen i frågor avseende brottsbekämpning, men jag ber statsrådet och regeringen att även överväga andra frågor där vi kan ta efter Danmark. Detta handlar ju om att skydda våra äldre från allvarlig sjukdom och i värsta fall från en för tidig död.

Vaccin gör skillnad. Ett nationellt vaccinationsprogram kanske låter som ett stort steg att ta. Men man skulle kunna börja med att förhindra lunginflammation. Att ordna vaccin för äldre mot pneumokocker skulle vara ett stort och gott steg på rätt väg. Nyttan skulle dessutom sannolikt överväga kostnaden när sjukdomarna förebyggs.

Socialdemokraterna i socialutskottet har varit tydliga. En utredning bör tillsättas vad gäller möjligheterna att utveckla det sedan 2022 etablerade vaccinationsprogrammet för riskgrupper till ett bredare vaccinationsprogram med till exempel vaccinationer mot influensa och bältros för personer över 65 år och i riskgrupp. Politik är ju att vilja något.

Även jag ser fram emot Vårdansvarskommitténs betänkande, där det kanske kommer att öppnas några vägar mot en mer jämlik vård i Sverige. Vi får se om det blir helt eller delvis statligt ansvar på fler områden än i dag.

Men min fråga till statsrådet är om statsrådet är villig att gå Socialdemokraterna till mötes för att förbättra hälsan för landets äldre i detta avseende.

Fru talman! Jag vill inleda med att tacka statsrådet för svaret. Debatten här i dag är väldigt angelägen.

Vaccinationer är en av de absolut mest effektiva folkhälsoinsatser som finns i vår tid. Efter tillgången till rent vatten är det just vaccinationer som har räddat flest liv globalt. Världshälsoorganisationen uppskattar att vaccinationer årligen räddar mellan 3,5 och 5 miljoner liv.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Under covid-19-pandemin såg vi tydligt hur avgörande vaccinerna är, precis som statsrådet har nämnt. Bara under det första året uppskattas vaccinationer ha kunnat rädda över 20 miljoner liv världen över.

I Sverige har vi ett nationellt vaccinationsprogram för barn, vilket har bidragit till att många tidigare vanliga och allvarliga sjukdomar i princip har kunnat försvinna. Men för våra äldre, som också är särskilt utsatta för smittsamma sjukdomar, saknas ett liknande program. Äldre har ett svagare immunförsvar och är därför i högre grad beroende av att kunna skydda sig mot sjukdomar som influensa, lunginflammation och bältros.

Trots detta tvingas många äldre betala tusentals kronor för att vaccinera sig, exempelvis mot just bältros. I Region Örebro kan en vaccination kosta mellan 1 440 och 3 360 kronor, vilket är en betydande utgift för en pensionär som har ekonomiskt begränsade resurser. Detta skapar en ojämlikhet där den som har råd kan skydda sig medan den som inte har det kan tvingas riskera att bli svårt sjuk.

Fru talman! Detta är inte rimligt. Vi vet att pandemin har visat att det med riktade insatser går att öka vaccinationsviljan kraftigt även i svårnådda grupper. Ett nationellt vaccinationsprogram för äldre skulle ge alla ett jämlikt grundskydd. Då skulle de äldre inte behöva väga sjukdomsrisken mot plånbokens storlek. Det skulle inte bara minska sjukligheten utan även förebygga ett vårdbehov, vilket skulle vara en stor fördel för våra redan överbelastade regioner, som befinner sig i ett väldigt svårt ekonomiskt läge.

Regionerna är som bekant väldigt utsatta just nu. De befinner sig i en svår ekonomisk sits, vilket i detta läge kräver resurser även riktat från staten. Jag kan bara beklaga att regeringens senaste budget inte såg regionerna och sträckte ut den hjälpande hand som hade behövts här.

Det finns naturligtvis frågor att lösa inom det här ämnet också, till exempel vilka vaccinationer som borde ingå i ett nationellt program och om det behövs ett nationellt vaccinationsregister och hur detta i så fall skulle kunna implementeras för att säkerställa att rätt skydd ges i rätt tid till den som behöver det. Vacciner mot covid-19, influensa bältros och pneumoni är några exempel på vad som skulle kunna ingå i ett sådant program.

Statsrådet gav i sitt svar till mig inte några konkreta förslag på hur man skulle kunna gå vidare med att öka vaccinationsgraden utan hänvisar i stället till Folkhälsomyndigheten. Det är en mycket kompetent myndighet, men politiken får inte abdikera från ansvar att se över hur vaccinationsgraden kan öka i framtiden. Därför vill jag fråga socialminister Forssmed: Hur tänker regeringen säkerställa att äldre har råd att vaccinera sig mot allvarliga sjukdomar?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Eftersom statsrådet tar sig friheten att sammanfatta Socialdemokraternas politik kan jag sammanfatta Moderaternas politik. I min värld ser den ut så här: Rika personer ska ha mer. Man ska ha skattesänkningar så att rika människor får flera tusen mer i plånboken. De som har minst, till exempel de som är beroende av det tillägg vi pratar om här i dag, ska få mindre. Med andra ord: morot för dem som tjänar mest och piska för dem som har en utsatt situation. Det är inte en sådan värld som jag vill leva i.

Jag vill återkomma till att jag inte har fått något svar på min fråga. Bör de vara fortsatt oroliga hos Majblomman för att de ska få ett inflöde av personer som behöver hjälp? Detta tror jag att de skulle vilja veta.

Sedan vill jag återigen komma tillbaka till att vi måste vara överens om verkligheten i denna kammare. Verkligheten är att inflationen har gått ned, men det betyder inte att det har blivit lättare för barnfamiljerna. Det betyder inte att hyrorna har gått ned. Hyrorna har gått upp. Och för bara två dagar sedan kom det en nyhet från Omni om att matpriserna faktiskt har fortsatt att öka.

Även om kriget mot inflationen är vunnet är alltså inte kampen för att göra det bättre för barnfamiljerna vunnen. Detta måste regeringen se om man vill kunna agera och faktiskt göra något åt situationen. Men detta kan vi återkomma till i framtida interpellationsdebatter.

Fru talman! Jag känner att när vi har den här interpellationsdebatten är det väldigt viktigt att vi är överens om hur verkligheten ser ut. Ministern pratar gärna om arbetslinjen, men det är också viktigt att tänka på att utsatta barnfamiljer mycket väl kan innefatta en förälder som har ett jobb.

Under frågestunden nämndes en ensamstående barnskötare med flera barn. Det kan också handla om en undersköterska. Det är inte den grupp ministern nämner som vi pratar om här i dag. Jag vill påminna ministern om att det finns en gemensam målsättning för den ekonomiska familjepolitiken, som riksdagen har slagit fast och som finns i regeringens budget, att bidra till en god ekonomisk levnadsstandard för alla barnfamiljer och till minskade skillnader i de ekonomiska villkoren mellan hushåll med och utan barn. Det förpliktar att stå bakom det här när man har en budgetproposition.

Jag förstår att statsrådet inte känner något behov av att reagera på en oppositionspolitikers oro inför följderna av regeringens budget, men väldigt många med mig undrar hur hårt regeringens budget kommer att slå mot barnfamiljerna nästa år. Ett exempel är Majblomman, som kommenterade regeringens höstbudget med följande ord:

"Majblommans målgrupp är mycket känslig för prisökningar. Det är ett av skälen till att vi är bekymrade över höstbudgeten, och dess avsaknad av kompensatoriska åtgärder med sikte på ekonomiskt utsatta barnfamiljer. Tusentals ansökningar om ekonomiskt stöd till barn kommer just nu in till Majblomman från familjer som inte har råd med det mest nödvändiga. Och tendensen är sedan länge att ansökningarna handlar mer och mer om barns basala behov. Kläder och skor är vår allra största kategori när vi delar ut ekonomiskt stöd till enskilda barn."

Regeringen säger att det svåra ekonomiska läget har mildrats och att framtidsutsikterna för hushållen ser ljusare ut. Men att regeringen ser ljusare på framtiden hjälper inte de här barnfamiljerna. Det betalar inte två matkassar eller en elräkning. Att regeringen jublar över att slaget mot inflationen har gått bra sänker inte hyran, som har eskalerat.

Oerhört många barnfamiljer har det fortfarande väldigt svårt. Återigen: Matpriserna ökar fortfarande! Man kan prata hur mycket man vill om ett vunnet inflationskrig, men det är de facto fortfarande jättesvårt för barnfamiljerna.

Det finns också fler anledningar att satsa på barnfamiljerna än att hjälpa den som har det svårt. Jag ska ta ett exempel. En vän till mig gick på Drottninggatan bakom två män i kostym och hörde att den ena sa: "Tack för tusenlapparna i skattesänkning, regeringen! Det var ju trevligt. Jag äter redan ute, men man får väl offra sig och lägga lite mer på sparkontot i stället." Jag tänker att en barnfamilj hade vetat exakt vad man skulle göra om man fick några tusenlappar eller hundralappar extra. Men det visste inte de här männen som uppenbarligen tjänade tillräckligt för att få flera tusen i skattesänkning. Därför är det ett väldigt viktigt argument att även tillväxten skulle kunna gynnas om man faktiskt gav pengarna till den som behöver dem.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Eftersom ministern ser en ljusning - kan ministern lova att vräkningarna, försörjningsstödet och flödet till Majblomman inte kommer att öka? Ja eller nej?

Fru talman! Sverige har genomgått en tuff ekonomisk tid. Inflationen har slagit hårt mot många, och elpriserna har varit höga. Nyligen meddelade Omni att matpriserna i Sverige faktiskt stiger, och hyrorna är fortsatt höga. En grupp som drabbas hårt av detta är barnfamiljerna. I regeringens budget för utgiftsområde 12 medges att skillnaden är stor mellan familjer med och utan barn. Det beror på att många olika behov ska tillgodoses i en barnfamilj. Barn växer ur kläder och skor, blöjor är just nu rekorddyra, frukt ska skickas med till skolan och snart är det jul.

I fortsatt tuffa tider vore det rimligt att politiken ser barnfamiljerna och hjälper dem som har det tuffast. Därför blev jag upprörd när jag såg att regeringen i sin budget för nästa år inte bara väljer att återigen inte höja barnbidraget utan också att trappa ned tillägget i bostadsbidraget, det bidrag som kan hjälpa Sveriges mest utsatta barnfamiljer.

Tillägget förlängs, och det är ju välkommet, men det sänks alltså till 25 procent. Nedtrappningen drabbar de absolut mest utsatta barnfamiljerna. Det kan handla om flera hundralappar per månad för en barnfamilj, och det kanske är just den barnfamilj där den ensamstående mamman har ont i magen för att hon kanske inte kommer att kunna betala elräkningen. Dessa familjer behöver inte en nedtrappning. Dessa familjer behöver stöd.

Motiveringen till sänkningen är enligt regeringen att inflationsbekämpningen har haft effekt och att kampen mot den höga inflationen nu är vunnen. Men jag kan upplysa statsrådet och regeringen om att bara för att inflationen har sjunkit har inte priserna gjort det. Blöjorna, hyrorna och frukten är fortfarande fruktansvärt dyra.

Om det är någonting politik handlar om är det prioriteringar. Regeringen väljer att lägga sina pengar på någonting helt annat än stöd, nämligen skattesänkningar för den med höga inkomster och kapital. Det anses viktigare än att en ensamstående mamma eller pappa ska kunna betala räkningar eller köpa mat till barnen. Det är inte bara jag som oppositionspolitiker som säger detta. Tidningsrubrikerna när regeringen släppte sin budget var idel varianter på att "rika män tjänar mest på regeringens budget". Regeringens politik är därmed verklighetsfrånvänd. Den som tjänar mest ska få ännu mer, och den som har det tufft ska få det ännu värre.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag säger inte att bostadsbidraget i sin nuvarande utformning är perfekt, men pengarna når en utsatt grupp. Föräldrarna skulle kunna få ett bättre liv. Nu är det barnen som får betala priset för felprioriteringarna, för regeringen gör ingenting annat som väger upp detta. De lämnar barnfamiljerna i sticket.

Vi socialdemokrater tror att Sverige kan bättre än så här. Vi tror att ett permanentat stöd skulle nå de mest utsatta barnfamiljerna. Vi tror också att ett höjt barnbidrag skulle hjälpa, för det är ärligt talat väldigt få barnfamiljer som har det fett just nu.

Med sunt förnuft är det lätt att förstå att för den som redan har det svårt får mindre pengar på bankkontot konsekvenser, inte minst för barn. Min fråga blir därför vilka konsekvenser statsrådet ser att nedtrappningen av tillägget i bostadsbidraget kommer att leda till. Kan statsrådet lova att fler inte kommer att behöva gå på försörjningsstöd eller riskera vräkning?

Fru talman! Ja, kvoterna är viktiga. Därför står vi här och har denna debatt i dag. De har stor påverkan, för det är länderna emellan som fiskbestånden kan påverkas, precis som statsrådet nämner. Därför hoppas jag att regeringen också får med sig Sverigedemokraterna på tåget, detta eftersom de nyligen uteblev från en omröstning om nödbromsen.

Jag har förståelse för att det oavsett regering är svårt att följa vetenskapliga rekommendationer för fisket. Dessa kan variera kraftigt bara från år till år, vilket försvårar möjligheten för en långsiktig fiskepolitik. Statsrådet nämnde Ices. I dag fokuserar Ices på att mäta lekbiomassan, men det vi borde göra är att arbeta hårdare för en svensk linje där även fiskens ålder och storlek ska tas med i beräkningen. Så har ännu inte skett.

Detta är ett medskick till ministern i hans arbete på högre nivå för att skapa bättre förutsättningar för en rimlig fiskepolitik kring Östersjön. Vi vill alltså se mer driv mot en hållbar fiskepolitik och bättre kvoter. Annars står helt enkelt Östersjön och fiskbestånden inför en väldigt allvarlig kollaps.

Naturligtvis hoppas jag också att statsrådet tackar ja till inbjudan från Gräsö-Öregrund Fiskareförening och Gräsö skärgårdsråd att komma och besöka dem i november eller december för att få höra mer om erfarenheterna från kustfiskare som lever med effekterna av regeringens och EU:s beslut varje dag.

Tack så mycket för debatten!

Fru talman! Vad övriga länder sysslar med gällande fiskeripolitik kan inte jag som ledamot påverka eller ta ansvar för. Jag är här i dag och har kallat till den här debatten eftersom jag vill höra regeringens och statsrådets ambitioner inför kvotsättningen och hur vi ska rädda fiskbestånden och Östersjön. Här är det många som önskar tydliga besked.

Jag har redogjort för några åtgärder som mina kollegor i miljö- och jordbruksutskottet har jobbat med i utskottet. Men som statsrådet nämner är det även värt att lyssna till våra kustnära fiskare. Det är bra att statsrådet gör det när tillfälle ges. Han är varmt välkommen till Östhammar och kommer att få en inbjudan till ett sådant möte inom kort.

När jag för första gången träffade fiskare från Öregrund för att lyssna på deras erfarenheter fick jag lära mig fiskeåtgärdernas 1-2-3:

Nummer 1 är att flytta trålgränsen längre ut. Det måste naturligtvis göras i samarbete med andra berörda länder, så som statsrådet nämner, men det är också ett viktigt medskick att inte ha en massa undantag som förstör trålgränsens syfte. Det småskaliga hållbara fisket bör i stället, som tidigare nämnts, premieras.

Nummer 2 är sälen. En gråsäl kan äta upp till åtta kilo fisk per dag. Detta är strömming, skarpsill och torsk som annars hade kunnat bli fina filéer på en tallrik.

Nummer 3 är skarven. I mars och april ser vi som bor längs med kusten hur dessa fåglar tar över vår skärgård. Har man 6 000 skarvar som häckar äter de tre ton fisk per dag, enligt Danderyds viltvårdare. Fåglarna skapar dessutom skarvkolonier som förvandlar våra skärgårdsöar till vita, illaluktande platser som alla gärna undviker.

Jag ger mig in i den frågan eftersom statsrådet nämnde predatorer i sitt svar till mig. Att trålningen har effekter verkar vi kunna vara överens om här i kammaren, så åtgärder kan vidtas snarast. Men vi behöver också ha svar på frågan hur stor påverkan på fisket sälen och skarven egentligen har.

Här är det mest rimligt att se till forskningens resultat. Stockholms universitet och SLU har genomfört en studie där man skriver så här:

"Totalt sett äter säl och fåglar (framför allt skarvar) ungefär lika mycket fisk vardera per år . Men det är det småskaliga kustfisket som är mest påverkat av konkurrensen från säl och fågel. I det fisket är abborre, gädda, gös, havsöring, lax, sik och siklöja de viktigaste arterna. Och av dessa kustarter äter sälarna och skarven ungefär lika mycket som människan fångar (både yrkes- och fritidsfiske)."

I ett pressmeddelande drar forskarna bakom studien slutsatsen att sälarnas och skarvens negativa effekter på fiskbestånden är så pass betydande att dessa bör beaktas i fiskeriförvaltningen.

Vi socialdemokrater vill ha en ekosystembaserad och etisk förvaltning av säl och skarv. Målet bör vara att kraftigt minska antalet skarvar i vårt land för att skydda det småskaliga fisket och fiskbestånden.

Min fråga till statsrådet blir därför: Hur stort hot anser statsrådet att sälen och skarven utgör mot livskraftiga fiskbestånd, och vad kan regeringen göra åt detta hot?

Fru talman! Jag vill tacka statsrådet Kullgren för att han är här i dag för att diskutera Östersjöns och våra fiskbestånds framtid, för läget är akut.

Om inte rätt åtgärder sätts in är risken att strömmingen försvinner helt från våra hav. Under de senaste 30 åren har vi sett att inte bara bestånden utan även fiskarnas storlek har minskat. Fiskarna blir mindre och magrare.

En kollaps skulle vara ytterst allvarlig, inte minst för att vi lever i en orolig omvärld. Fisk är ett viktigt livsmedel som borde hamna på svenska konsumenters bord. Så ser det tyvärr sällan ut i dag.

En kollaps skulle även vara ett dråpslag mot det hållbara kustnära fisket. Jag kommer från Östhammar, en liten kommun i norra Roslagen, där fiskare som exempelvis Tom Sundell är ute med sina små båtar och sedan säljer sin fisk i lokala butiker. Det blir färska och bra råvaror som inte har transporterats långa sträckor. Det är detta småskaliga och hållbara fiske vi borde premiera och värna. Det gagnar Sverige att ha kvar människor som Tom och hans kollegor.

Det vi ser i dag är ett överfiske. Den storskaliga industritrålningen står för den absoluta majoriteten av fisket i Östersjön. En stor del av sillen och strömmingen som fångas utanför Sveriges kust körs ned till Danmark och blir fiskmjöl. Sedan skeppas det vidare till Norge, där man matar laxar med det. I stället hade fisken exempelvis kunnat bli en strömmingsburgare åt en familj i Öregrund. På det här sättet slår vi ut det småskaliga fisket.

Det som krävs nu är kraftiga åtgärder från regeringen. Det krävs en utflyttning av trålgränsen och förhandlingar med andra berörda länder. I budgetpropositionen för 2025 minskar regeringen tyvärr också det totala anslaget till åtgärder för havs- och vattenmiljön med 40 miljoner.

Vi behöver pausa det storskaliga pelagiska fisket av sill och strömming i Östersjön till dess att bestånden har återhämtat sig. Vi behöver också se över det svenska kvotsystemet. För nationella kvoter finns möjligheten att överlåta dessa, vilket leder till snedvridningar. Det borde gå att fördela kvoter på ett mer rättvist sätt och försvåra försäljningen av dessa.

Kvoter är dessutom verkningslösa om vi inte skärper kontrollerna. I dag kontrolleras bara några procent av fiskfångsterna. Det duger inte. Det behövs fler kontroller för att vi ska kunna upptäcka felrapporteringar, och det behövs också högre straff vid sådana. Ingen borde kunna dammsuga våra hav och komma undan med det. Digitala verktyg skulle kunna hjälpa till här.

Nu är det dags för kvotsättning inför det kommande fiskeåret. EU-kommissionen föreslår i flera fall alldeles för höga kvoter för 2025. Detta värnar inte Östersjön eller det småskaliga och hållbara fisket. Statsrådet säger i sitt svar till mig i dagens debatt att förslaget behöver justeras något och att kvoterna bör sättas mer restriktivt än vad kommissionen föreslår. Statsrådet säger att det kustnära fisket ska värnas. Detta är bra.

Jag förstår att riksdagen har att fatta beslut, men jag får inga konkreta siffror som lugnar vare sig mig eller kustfiskarna. Därför vill jag fråga statsrådet: Kommer han att rösta för en kvotsättning som kommer att skydda våra fiskebestånd och säkra kustfiskarnas fortlevnad?

Statsrådet nämner också att 30 procent ska vara marina områden. Är det skyddade områden eller strikt skyddade områden? Jag undrar eftersom det är en väsentlig skillnad.

Fru talman! Det går inte att nog understryka hur avgörande det är att människor kan transportera sig mellan hem och jobb på ett rimligt sätt, oavsett om man bor i Uppsala, i Stockholm eller i andra delar av vårt land. Framtidens pendlingsmöjligheter måste säkras, och det är därför vi har den här debatten här i dag. Det borde ligga i regeringens intresse att trygga möjligheten för människor att ta sig till jobbet.

Det borde inte vara möjligt att konstatera att Sveriges mest trafikerade tågpendlarsträcka inte är lönsam, för att sedan med kort varsel rycka undan mattan och dra in pendlartågen. Precis som statsrådet nämner finns det flera olika aktörer som kör denna sträcka, men det spelar ingen roll. Att gå till något av de andra tågen ökar nämligen inte mina chanser att få en sittplats, för alla tåg är fulla. Det var de i morse också.

Sveriges pendlare förtjänar förutsägbarhet, att inte behöva vara oroliga för om de ska kunna ta sig till jobbet om några månader. Därför frågar jag statsrådet: Förtjänar inte både Sveriges pendlare och Sveriges företag mer förutsägbarhet genom ett tydligare direktiv till SJ?

Fru talman! Jag vill tacka statsrådet Svantesson för att hon är här i dag för att prata om en viktig fråga, nämligen frågan om att trygga människors väg till jobbet och hemmet.

I tolv år har jag åkt sträckan mellan Uppsala och Stockholm. Det är Sveriges mest trafikerade tågpendlarsträcka. Som pendlare möter jag många motgångar: inställda tåg, försenade tåg, signalfel, spårspring och viltolyckor. Det är bara några exempel. Inte sällan får man stå därför att sittplatserna på tåget har tagit slut. Jag pendlar ändå inte dagligen, som många gör. Pendlarna har det kort sagt inte lätt.

Det är däremot lätt att förstå den panik som drabbade våra pendlare när SJ den 27 augusti meddelade att man lägger ned pendeltågen mellan Uppsala och Stockholm därför att det inte anses lönsamt.

När Ardalan Shekarabi skrev interpellationen fylldes sociala medier av oroliga pendlare som inte visste om de efter årsskiftet skulle kunna ta sig till jobbet eller hämta barnen efter innebandyträningen eller om de nu alltid kommer att behöva stå trångt packade på tågen därför att de aldrig kan hitta en sittplats eller om det ens kommer att vara möjligt att bo i Knivsta och pendla.

Beskedet är allvarligt inte bara för våra pendlare utan för hela Stockholmsregionens och Sveriges tillväxt. Det får konsekvenser om människor med sin kompetens inte kan röra sig på ett rimligt sätt i detta område. Detta påtalas inte bara av oss i oppositionen utan även av Svenskt Näringsliv, som säger att det är katastrof för både arbetsgivare och arbetstagare att pendlingsmöjligheterna mellan Uppsala och Stockholm blir sämre.

Förra veckan kunde pendlarnas värsta magont äntligen gå över då Region Uppsala och vår socialdemokratiska regionstyrelseordförande Helena Proos meddelade att regionen tillsammans med övriga regioner i Mälardalen nu har gjort sig redo att ta över tågtrafiken genom Mälardalstrafik. Det var en stor lättnad för många, även om vi ännu inte vet fullt ut hur förändringarna i tidtabellen kommer att se ut.

Trots att situationen fann en lösning kvarstår en oro över hur SJ har agerat och varför. Jag vet att SJ drivs utifrån marknadsmässiga principer, men nu har vi sett vilka allvarliga konsekvenser det faktiskt kan få. Pendlarna mellan Uppsala och Stockholm har sett det. Det borde väl vara ett starkt samhällsintresse för regeringen att se till att människor kan ta sig mellan hem och jobb. Mina frågor till statsrådet Svantesson blir därför: Har regeringen ett ansvar för att se till att människor i hela landet kan ta sig till sina jobb? Vill man ta det ansvaret genom att förtydliga SJ:s uppdrag?

Herr talman! Jag vill tacka statsrådet för hennes engagemang i frågan. Jag känner engagemanget, och det ger ändå en del hopp inför framtiden.

För lite mer än ett år sedan stod statsrådet och jag här och debatterade exakt detta ämne, alltså jämställda löner. Statsrådet hänvisade då till att hon endast hade suttit i några månader. I dag har hon suttit lite längre, och min förhoppning är att vi inte åter står här i talarstolarna om ett år med ännu en nedslående rapport om att de jämställda lönerna har fått ännu en backlash - att de har backat eller avstannat.

Det finns nämligen många förslag som kan förhindra en sådan utveckling, och jag hoppas att statsrådet verkligen tar till sig dessa förslag och överväger dem för att kunna göra skillnad på riktigt. Jag tror inte att man kan komma åt detta problem med enbart rapporter, kartläggningar och information som ska leda till informerade val. Det är absolut en del av det hela, men jag tror också att man behöver titta på konkreta politiska åtgärder som verkligen gör skillnad i den här frågan.

Med det vill jag tacka så mycket för dagens debatt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Sverige är fortfarande inte jämställt. Vi ligger långt fram på flera plan, men kvinnor har fortfarande lägre löner, sämre möjligheter att utvecklas i arbetet och en sämre arbetsmiljö än män.

Statsrådet nämner föräldraförsäkringen som ett av verktygen som vi kan jobba med här, och både jag och interpellanten Anna Wallentheim lyfter också fram den.

Men jag blir lite beklämd när just frågan om att överlåta dagar inom föräldraförsäkringen tas upp. Det kan nämligen precis som statsrådet nämner vara en bra reform för ensamstående för att kunna lösa livspusslet och komma tillbaka till ett arbete snabbare. Därför gick vi socialdemokrater med på just den biten. Men det är också en reform som öppnar för en massiv välfärdskriminalitet, vilket till exempel Ekobrottsmyndigheten påpekade. Det är därför väldigt viktigt när man genomför sådana reformer att man också ser brett till vilka effekter som reformer kan få. För om detta gynnar gängkriminaliteten kommer vi tillbaka till den tidigare interpellationsdebatten. Det är alltså väldigt viktigt att man ser till hela pusslet om man nu ska lägga till bitar gällande jämställda löner också.

Vi socialdemokrater tycker att kvinnor och män ska ha lika rättigheter och lika ansvar i familjeliv, yrkesliv och samhällsliv. Det tycker vi eftersom jämställdhet, tillväxt och jobb hänger ihop. All kompetens ska tas till vara på arbetsmarknaden. Där är vi inte i dag. Den utvecklingen har, som vi tidigare har nämnt, rent av avstannat. Därför tog jag initiativet till denna debatt i dag.

Eftersom statsrådet målar ganska brett kring var man kan rusta för bättre löner och bättre livsinkomster tänker jag att det är svårt att inte tala om kvinnors löner utan att komma in på den sjukvårdskris som vi också ser i dag i Sverige. De pengar som regeringen tillför till landets regioner är inte i närheten av att förhindra de massuppsägningar och nedskärningar som vi står inför. Nedskärningarna kommer att göra att vissa, inte minst kvinnor som är ett dominerande kön inom denna bransch, blir uppsagda och att andra kan få färre kollegor. Arbetsbördan kan öka, och det kan göra att man behöver gå ned i tid eller i värsta fall går in i väggen och blir sjukskriven och därmed får en minskad inkomst. Man kanske också ser sig om efter ett annat jobb med en mer rimlig arbetsbörda. Allt detta kan ge kvinnor sämre livsinkomster, som statsrådet nämner, och minska friheten och den ekonomiska egenmakt som kvinnor faktiskt har.

Politik handlar, som tidigare har nämnts, om prioriteringar, och det går inte att prioritera avskaffad plastpåseskatt och lyx-rot samtidigt som man vägrar att införa en bankskatt. Denna typ av prioriteringar kommer i slutändan inte att leda till en bättre välfärd, en bättre sjukvård eller jämställda löner.

Precis som interpellanten Anna Wallentheim nämnde tidigare tjänar alla på ett mer jämställt samhälle. Därför engagerar vi oss i debatten här i dag.

Min fråga denna gång till statsrådet blir: Instämmer statsrådet i att Sveriges sjukvårdskris just nu är ett allvarligt hot mot kvinnors möjligheter till rimliga löner och en rimlig inkomst?

Herr talman! Jag tackar statsrådet så mycket för svaret och för dagens debatt om jämställda löner.

Inledningsvis vill jag säga att jag delar statsrådets bild av att arbetsmarknadens parter såklart har huvudansvaret för lönebildningen. Det är vår svenska modell, och den är, precis som statsrådet säger, värd att värna. Det innebär dock inte att politiken eller regeringen för den delen kan abdikera från sitt ansvar vad gäller jämställda löner. Det finns en hel del olika politiska åtgärder som kan genomföras inom ramen för den svenska modellen. Jag tänkte nämna några av dessa lite senare här i dag.

I min fråga till statsrådet nämnde jag Lön hela dagen, som har släppt sin årliga rapport. Den visar att kvinnor arbetar gratis 48 minuter varje dag, i jämförelse med män. Kvinnor jobbar alltså med betalning fram till klockan 16.12 medan männen får betalt hela vägen fram till 17.00. Detta är nedslående, men mest nedslående är att klockan inte tickar. Den har stannat. Lönegapet mellan könen har slutat minska för att i stället stå stilla.

Den här frågan är oerhört viktigt eftersom jämställd ekonomi handlar om rättvisa och frihet men framför allt eftersom det handlar om kvinnors egenmakt.

Utan en rimlig inkomst blir det exempelvis svårare att ta sig ur en våldsam relation. Man har inte råd med den kostnad som det kan innebära att flytta, ordna ny bostad, köpa möbler och så vidare, så man stannar. I slutändan kan det också innebära en sämre pension. Det är tyvärr ingen slump att majoriteten av dem som räknas till fattigpensionärer i vårt land i dag är kvinnor. Denna utveckling måste få ett slut.

Herr talman! Vi skulle kunna stå här i talarstolen länge och endast belysa hur allvarligt detta problem är, men vi behöver använda tiden till något viktigare, nämligen hur vi kommer framåt.

Lön hela dagen har en kravlista på fyra punkter som skulle göra stor skillnad för landets kvinnor, nämligen samma möjlighet till heltidsarbete och trygga anställningsformer, att även strukturella löneskillnader synliggörs och åtgärdas, jämställd föräldraförsäkring samt ökad tillsyn och skärpta sanktioner kopplat till kravet på lönekartläggning.

Min fråga till statsrådet här i dag var: Vilka politiska åtgärder avser statsrådet att genomföra för att minska lönegapet och öka den ekonomiska jämställdheten i Sverige? Här finns alltså fyra konkreta åtgärder som även forskare och arbetsmarknadens parter har tryckt hårt på, inte minst den tredje punkten: jämställd föräldraförsäkring.

Statsrådet nämnde att en del i de ojämställda lönerna kan härledas till att kvinnor tar ett större ansvar för hem och barn. Under ett seminarium här i riksdagen fick arbetsmarknadens parter frågan om vilken enskild förändring som skulle göra störst skillnad för kvinnors löner. De svarade samstämmigt: en mer jämställd föräldraförsäkring eller ett mer jämställt uttag av föräldraförsäkring.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Papporna tar ut ungefär 12-13 procent av den totala föräldraledigheten, om man räknar in både betald och obetald föräldraledighet. Vi hade nyligen en forskningsföreläsning i socialutskottet där det blev tydligt att uttaget är ojämställt även när det gäller vab, vård av barn. Här behövs åtgärder, som jag hoppas att statsrådet Brandberg och kanske även statsrådet Tenje kan se på tillsammans, för Sveriges kvinnor förtjänar bättre.

Jag tackar för redogörelsen för vilka projekt som regeringen planerar, men det är egentligen bara en av lösningarna som snuddar vid Lön hela dagen-nätverkets önskemål. Därför kvarstår min fråga: Vilka ytterligare åtgärder avser statsrådet att genomföra i närtid för att skapa mer jämställda löner kopplat till Lön hela dagen-nätverkets krav?

Herr talman! För oss socialdemokrater är det här en fråga som handlar om ansvar, som jag nämnde tidigare - ansvar för och omsorg om barnfamiljerna. Man ska ha råd att ge sina barn bra mat, vilket är väldigt viktigt för att de till exempel ska kunna klara av sin skolgång.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ekonomisk familjepolitik

Det handlar om ansvar, men det handlar också om prioriteringar - det är vad precis allt i den här kammaren handlar om. Politik handlar om prioriteringar. Vill vi ha lyx-rot och borttagning av plastpåseskatt, eller vill vi se till att barnen har råd med kollektivtrafik för att kunna ta sig till sitt första sommarjobb? Vill vi ge bankerna ännu mer övervinster, eller vill vi höja barnbidraget? För mig som socialdemokrat är svaren på de här frågorna enkla. Frågan om föräldrar ska kunna sätta bra mat på bordet åt sina barn är grundläggande.

Jag skulle vilja veta varför Sverigedemokraterna var ett av de partier som sa nej till absolut flest förslag av dem som nämndes under Rädda Barnen-seminariet. Tycker ni inte att politiken och ni som största parti i regeringsunderlaget har ett ansvar? Vad tycker ni är den viktigaste åtgärden för att våra svenska barnfamiljer ska ha råd med bra mat på bordet?

Fru talman! Det är ju så att matpriserna har skenat enormt i vårt land med någonstans mellan 25 och 30 procent. Det här har gjort att många, inte minst barnfamiljer, numera har svårt att ha råd med mat - framför allt frukt och grönt.

Ledamotens partiledare Jimmie Åkesson har sagt till de svenska hushållen att de ska handla hos den som har bättre priser. Så märkligt att barnfamiljerna inte hade tänkt på det tidigare! Jag kan för min del svara att jag har sju mil till mataffärer som skulle kunna ha bättre priser. Det finns alltså ganska naturliga svar på det.

Jag vill från Socialdemokraternas håll vara väldigt tydlig med att vi i alla fall anser att det är politikens ansvar och inte barnfamiljernas att se till att barnfamiljerna har råd att handla mat och tillgodose sina mest basala behov. Flera länder som liknar Sverige har vidtagit olika åtgärder för att se till att begränsa utvecklingen av matpriserna. Vårt parti har till exempel föreslagit en matpriskommission. Det här nämndes också under ett seminarium nyligen.

Min fråga till ledamoten är helt enkelt: Håller ledamoten med Jimmie Åkesson om att problemet med att barnfamiljer inte har råd med bra mat handlar om att man ska handla i billigare matbutiker?

Fru talman! "Maten vi numera har råd med är sämre, mindre näringsrik. Aldrig grönsaker eller frukt. Inga fritidsaktiviteter som kostar är aktuellt längre. Mitt mående som förälder påverkar barnen absolut." Det här är ett citat från en förälder i samband med att Rädda Barnens rapport om barnfattigdom kom.

Putins aggressiva krig mot Ukraina är en faktor som lett till att vi har en kostnadskris som drivit helt nya grupper in i ekonomiska problem som påverkar barnen som växer upp just nu.

Dagens betänkande handlar om ett politikområde som går rakt in i Socialdemokraternas kärna. Det spelar nämligen stor roll i vilken familj du föds. Från första stund har vi väldigt olika förutsättningar att klara oss i livet, nå våra drömmar och ha en trygg barndom.

Vi måste skapa ett Sverige där alla barn får trygghet, vågar drömma stora drömmar och får verktyg för att förverkliga dessa drömmar. Det är politikens jobb att se till att barn inte behöver låtsas bli sjuka för att man inte har råd att följa med på friluftsdagen. Det är politikens jobb att se till att barn inte har ont i fötterna för att föräldrarna inte har råd med nya skor. Politiken har ett ansvar att se till att hjälpa dessa barn - för deras skull, men också för det framtida samhällets skull.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ekonomisk familjepolitik

I dag tänkte jag ta mig friheten att repetera de krav på åtgärder Rädda Barnen förde fram vid sitt seminarium om barnfattigdom. Jag gör detta för att det ger en bra lägesbild av flera frågor i dagens betänkande.

Det första kravet är att vi permanent måste höja stödet till barnfamiljerna via bostadsbidraget. Bostadsbidraget är fördelningspolitiskt träffsäkert, vilket betyder att vi hjälper dem som har det tuffast. Det handlar också om att utjämna skillnaderna i boendestandard. Sverigedemokraterna och Moderaterna var de enda partierna i seminariets panel som var emot detta. Det kan handla om upp till 2 000 kronor för en ensamstående mamma. Vi kan inte låta barnen betala priset för kostnadskrisen vi just nu har i vårt land.

Det andra kravet är sprunget ur att allt fler föräldrar uppger svårigheter med att ha råd att köpa kläder till sina barn när det blir ny säsong och barnen växer: Höj barnbidraget! Det är något vi socialdemokrater har försökt göra i flera olika former. Här var alla regeringspartier utom Kristdemokraterna emot. Matpriser, hyror och andra kostnader drar iväg, och barnbidraget är något som kan få ekonomin att gå ihop för en barnfamilj, som ledamoten Mixter nämnde tidigare.

Det finns även ett tredje krav som handlar om kostnadsfria fritidsaktiviteter. Det är också något vi socialdemokrater ställer oss bakom.

Det fjärde handlar om gratis kollektivtrafik för barn. Man skulle kunna börja med ett sommarlovskort så att barn kan ta sig till sina första sommarjobb eller åka och bada. Även här ger Sverigedemokraterna och regeringspartierna negativ övervikt.

Det femte och sista kravet handlar om att en av tre sammanboende föräldrar säger att de har svårt att köpa näringsrik mat. Bland ensamstående är det varannan. Gratis skolfrukost är såklart kravet här. Återigen är det negativ övervikt på grund av regeringspartierna; SD, M och KD säger nej.

Rädda Barnen nämner även att ensamstående i många avseenden har det tuffast av alla. Här behövs insatser som exempelvis höjt underhållsstöd.

Politik handlar om att prioritera, och vi socialdemokrater prioriterar vanligt folk och inte minst barnfamiljerna, som drabbas hårt av den kostnadskris vi ser just nu. Vi prioriterar barnfamiljer framför bankdirektörer, höginkomsttagare, lyx-rot och plastpåseskatt.

Fru talman! En annan del av dagens betänkande handlar om vab, tillfällig föräldrapenning. Det finns en hel del reformer som skulle kunna göra föräldraskapet mycket tryggare, exempelvis om det fanns möjlighet att använda vab för att introducera skolpersonal till ett barns mediciner.

Vi skulle också behöva ett betydligt starkare socialförsäkringsskydd för gravida. Därför är det min förhoppning att regeringen vill gå vidare med Kristina Nilssons utredning på detta tema. Det skulle göra att gravida kvinnor kunde få bättre ersättning, vara hemma med ersättning utan att behöva söka sista veckan och få större rättigheter till omplacering på sin arbetsplats. Det är viktiga kliv mot ett jämställt arbetsliv och ett jämställt föräldraskap.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ekonomisk familjepolitik

Avslutningsvis, fru talman, skulle jag också vilja säga något om vår föräldraförsäkring. Vi socialdemokrater tycker att det är mycket olyckligt att det snart öppnas en möjlighet för föräldrar att ge bort dagar ur föräldraförsäkringen till vem man vill. Det hade varit en reform av godo för den som behöver lösa livspusslet som ensamstående. Det gick vi med på. Men regeringen har hastat fram förslaget och inte lyssnat på farhågor från LO, TCO och Ekobrottsmyndigheten om att reformen riskerar att öppna för både fusk och välfärdskriminalitet.

Vi kommer att få följa detta väldigt noga, för vi vill ha en jämställd föräldraförsäkring som ger trygghet, förutsägbarhet och tid tillsammans med barnet. Detta kan också ge oss ett jämställt arbetsliv och i slutändan även mer jämställda och bättre pensioner. Det finns en hel del att göra för att nå dit. En sådan reform är att avskaffa den så kallade snabbhetspremien.

Snabbhetspremien i föräldraförsäkringen skapar i dag ekonomiska incitament att öka barntätheten. Den genomfördes på 80-talet, men vi har sedan dess sett negativa hälsoeffekter och ekonomiska effekter för kvinnor på grund av denna reform. Risken för förlossningsskador har ökat. Risken för för tidig födsel har också ökat. Detta är inget staten borde uppmuntra till ekonomiskt. Snabbhetspremien bör i enlighet med utredningen om en modern föräldraförsäkring avskaffas, och därför yrkar jag bifall till reservation 15.

(Applåder)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ekonomisk familjepolitik

Fru talman! Ledamoten talar väldigt gott om alla fördelar som regeringen och Moderaterna ser med förslaget, men jag hör inget svar på min fråga om den kritik som Ekobrottsmyndigheten har riktat mot det.

När man genomför en förändring i lagstiftningen måste man också se till konsekvenserna. Man kan inte bara hoppa och hoppas att man landar mjukt. Man måste hela tiden se över vad konsekvenserna skulle kunna bli, och då måste man lyssna på väldigt viktiga instanser som Ekobrottsmyndigheten. Men det har man inte gjort. Man har inte haft något svar på den kritiken.

Jag får heller inget svar på min fråga. Ledamoten pratar väldigt gärna om ansvar, men var finns ansvaret för välfärdskriminaliteten? Var finns ansvaret för svenska folkets skattepengar, som här skulle kunna hamna i kriminellas händer? Detta är vi väldigt oroliga för.

Ja, reformen kommer att följas upp, och det kommer vi i oppositionen också att se till att den gör. Jag vill dock fortfarande ha svar på min fråga: Har Ekobrottsmyndigheten fel?

Fru talman! Välkommen, ledamoten Lundkvist, till socialförsäkringsutskottet och våra debatter!

Jag förstår att ledamoten, Moderaterna och regeringen kanske inte vill lyssna så mycket på oss i oppositionen angående kritiken om att överlåtelse av dagar skulle kunna leda till välfärdskriminalitet. Men kanske skulle ni vara lite mer intresserade av att lyssna på vad Ekobrottsmyndigheten, LO och TCO har att säga. De är alla instanser som har påpekat att det finns en överhängande risk att överlåtelse av dagar skulle kunna öppna upp för väldigt mycket välfärdskriminalitet.

Jag kan därför lova här i kammaren i dag att vi socialdemokrater kommer att följa den reformen väldigt noga efter att den har införts i sommar, för vi ser verkligen den risk som har plockats upp av dessa olika instanser.

Därför har jag en väldigt kort och konkret fråga till ledamoten här i dag. Kan ledamoten garantera att Socialdemokraterna, TCO, LO och Ekobrottsmyndigheten har fel och att detta inte kommer att leda till välfärdskriminalitet? Ja eller nej passar bra som svar.

Fru talman! Jag vill avslutningsvis tacka statsrådet för dagens debatt och för samsynen när det gäller att detta är väldigt viktiga frågor som jag hoppas att vi tillsammans kan gå vidare med och hitta lösningar på, så att fler kvinnor slipper lida i framtiden. Jag vill också skicka med förhoppningen att det inte ska vara vattentäta skott mellan de olika statsrådens beredningsområden. Jag förstår naturligtvis att statsrådet inte kan svara på alla frågor här i dag, men jag hoppas att man tillsammans kan hitta en lösning på dem.

Fru talman! Tack återigen, statsrådet, för svaret! Jag misstänkte att statsrådet skulle fråga varför frågan om snabbhetspremien skulle gå till henne och inte till statsrådet Tenje, exempelvis, eftersom den rör socialförsäkringen. Det finns ett antal anledningar till detta.

Till att börja med är ju regeringen kollektivt ansvarig för all politik även om ni har era egna ansvarsområden. Snabbhetspremien har enligt forskning och utredningar påverkan på förlossningsskador och på kvinnors kroppar och hälsa, vilket ligger inom statsrådets beredningsområde. Ledamoten Annika Hirvonen från Miljöpartiet har dessutom redan haft en interpellationsdebatt om snabbhetspremien med statsrådet Tenje, som inte gav några svar. Jag ansåg det därför inte nödvändigt att ha en till sådan debatt utan tänkte att jag skulle prova med ett annat statsråd och hoppas på lite mer diskussion och svar.

Med detta sagt är det naturligtvis inte politikens uppgift att avgöra exakt när människor ska skaffa barn, och hur många. Men från politikens sida måste man fundera över om man ekonomiskt ska uppmuntra till ett tätt barnafödande när detta tydligt får effekter för kvinnors ekonomi och hälsa.

Eftersom jag inte fick något tydligt svar om regeringens ambitioner när det gäller att inom kort avskaffa snabbhetspremien undrar jag naturligtvis om statsrådet ser några hinder för att genomföra detta. Jag gjorde därför lite efterforskningar kring vad regeringsunderlaget har för åsikter i frågan.

"Snabbhetspremien hotar både kvinnors hälsa och ekonomiska frihet, därför bör den avskaffas." Detta skrev Liberala Kvinnor i Gefle Dagblad nyligen i en debattartikel.

Moderatkvinnorna skriver på sin hemsida: "Ta bort snabbhetspremien i föräldraförsäkringen. Då snabbhetspremien leder till ett mindre jämställt uttag av betald föräldraledighet skulle ett borttagande av denna premie bidra till att kvinnor är borta en kortare tid från arbetsmarknaden och därmed till högre inkomst och pension."

Sverigedemokraterna föreslår att man ska reformera systemet.

Vad Kristdemokraternas åsikt är hoppas jag att statsrådet kan redogöra för. Jag hoppas att statsrådet även kan kommentera om några förslag om snabbhetspremien bereds i Regeringskansliet.

(TREDJE VICE TALMANNEN: Som både interpellanten och statsrådet är medvetna om är interpellationer till för granskning av statsrådens tjänsteutövning; denna interpellationsdebatt gäller alltså de uppdrag som statsrådet förfogar över. Detta har statsrådet också kommenterat.)