Fru talman! Sverige har genomgått en tuff ekonomisk tid. Inflationen har slagit hårt mot många, och elpriserna har varit höga. Nyligen meddelade Omni att matpriserna i Sverige faktiskt stiger, och hyrorna är fortsatt höga. En grupp som drabbas hårt av detta är barnfamiljerna. I regeringens budget för utgiftsområde 12 medges att skillnaden är stor mellan familjer med och utan barn. Det beror på att många olika behov ska tillgodoses i en barnfamilj. Barn växer ur kläder och skor, blöjor är just nu rekorddyra, frukt ska skickas med till skolan och snart är det jul.

I fortsatt tuffa tider vore det rimligt att politiken ser barnfamiljerna och hjälper dem som har det tuffast. Därför blev jag upprörd när jag såg att regeringen i sin budget för nästa år inte bara väljer att återigen inte höja barnbidraget utan också att trappa ned tillägget i bostadsbidraget, det bidrag som kan hjälpa Sveriges mest utsatta barnfamiljer.

Tillägget förlängs, och det är ju välkommet, men det sänks alltså till 25 procent. Nedtrappningen drabbar de absolut mest utsatta barnfamiljerna. Det kan handla om flera hundralappar per månad för en barnfamilj, och det kanske är just den barnfamilj där den ensamstående mamman har ont i magen för att hon kanske inte kommer att kunna betala elräkningen. Dessa familjer behöver inte en nedtrappning. Dessa familjer behöver stöd.

Motiveringen till sänkningen är enligt regeringen att inflationsbekämpningen har haft effekt och att kampen mot den höga inflationen nu är vunnen. Men jag kan upplysa statsrådet och regeringen om att bara för att inflationen har sjunkit har inte priserna gjort det. Blöjorna, hyrorna och frukten är fortfarande fruktansvärt dyra.

Om det är någonting politik handlar om är det prioriteringar. Regeringen väljer att lägga sina pengar på någonting helt annat än stöd, nämligen skattesänkningar för den med höga inkomster och kapital. Det anses viktigare än att en ensamstående mamma eller pappa ska kunna betala räkningar eller köpa mat till barnen. Det är inte bara jag som oppositionspolitiker som säger detta. Tidningsrubrikerna när regeringen släppte sin budget var idel varianter på att "rika män tjänar mest på regeringens budget". Regeringens politik är därmed verklighetsfrånvänd. Den som tjänar mest ska få ännu mer, och den som har det tufft ska få det ännu värre.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag säger inte att bostadsbidraget i sin nuvarande utformning är perfekt, men pengarna når en utsatt grupp. Föräldrarna skulle kunna få ett bättre liv. Nu är det barnen som får betala priset för felprioriteringarna, för regeringen gör ingenting annat som väger upp detta. De lämnar barnfamiljerna i sticket.

Vi socialdemokrater tror att Sverige kan bättre än så här. Vi tror att ett permanentat stöd skulle nå de mest utsatta barnfamiljerna. Vi tror också att ett höjt barnbidrag skulle hjälpa, för det är ärligt talat väldigt få barnfamiljer som har det fett just nu.

Med sunt förnuft är det lätt att förstå att för den som redan har det svårt får mindre pengar på bankkontot konsekvenser, inte minst för barn. Min fråga blir därför vilka konsekvenser statsrådet ser att nedtrappningen av tillägget i bostadsbidraget kommer att leda till. Kan statsrådet lova att fler inte kommer att behöva gå på försörjningsstöd eller riskera vräkning?

Fru talman! Jag känner att när vi har den här interpellationsdebatten är det väldigt viktigt att vi är överens om hur verkligheten ser ut. Ministern pratar gärna om arbetslinjen, men det är också viktigt att tänka på att utsatta barnfamiljer mycket väl kan innefatta en förälder som har ett jobb.

Under frågestunden nämndes en ensamstående barnskötare med flera barn. Det kan också handla om en undersköterska. Det är inte den grupp ministern nämner som vi pratar om här i dag. Jag vill påminna ministern om att det finns en gemensam målsättning för den ekonomiska familjepolitiken, som riksdagen har slagit fast och som finns i regeringens budget, att bidra till en god ekonomisk levnadsstandard för alla barnfamiljer och till minskade skillnader i de ekonomiska villkoren mellan hushåll med och utan barn. Det förpliktar att stå bakom det här när man har en budgetproposition.

Jag förstår att statsrådet inte känner något behov av att reagera på en oppositionspolitikers oro inför följderna av regeringens budget, men väldigt många med mig undrar hur hårt regeringens budget kommer att slå mot barnfamiljerna nästa år. Ett exempel är Majblomman, som kommenterade regeringens höstbudget med följande ord:

"Majblommans målgrupp är mycket känslig för prisökningar. Det är ett av skälen till att vi är bekymrade över höstbudgeten, och dess avsaknad av kompensatoriska åtgärder med sikte på ekonomiskt utsatta barnfamiljer. Tusentals ansökningar om ekonomiskt stöd till barn kommer just nu in till Majblomman från familjer som inte har råd med det mest nödvändiga. Och tendensen är sedan länge att ansökningarna handlar mer och mer om barns basala behov. Kläder och skor är vår allra största kategori när vi delar ut ekonomiskt stöd till enskilda barn."

Regeringen säger att det svåra ekonomiska läget har mildrats och att framtidsutsikterna för hushållen ser ljusare ut. Men att regeringen ser ljusare på framtiden hjälper inte de här barnfamiljerna. Det betalar inte två matkassar eller en elräkning. Att regeringen jublar över att slaget mot inflationen har gått bra sänker inte hyran, som har eskalerat.

Oerhört många barnfamiljer har det fortfarande väldigt svårt. Återigen: Matpriserna ökar fortfarande! Man kan prata hur mycket man vill om ett vunnet inflationskrig, men det är de facto fortfarande jättesvårt för barnfamiljerna.

Det finns också fler anledningar att satsa på barnfamiljerna än att hjälpa den som har det svårt. Jag ska ta ett exempel. En vän till mig gick på Drottninggatan bakom två män i kostym och hörde att den ena sa: "Tack för tusenlapparna i skattesänkning, regeringen! Det var ju trevligt. Jag äter redan ute, men man får väl offra sig och lägga lite mer på sparkontot i stället." Jag tänker att en barnfamilj hade vetat exakt vad man skulle göra om man fick några tusenlappar eller hundralappar extra. Men det visste inte de här männen som uppenbarligen tjänade tillräckligt för att få flera tusen i skattesänkning. Därför är det ett väldigt viktigt argument att även tillväxten skulle kunna gynnas om man faktiskt gav pengarna till den som behöver dem.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Eftersom ministern ser en ljusning - kan ministern lova att vräkningarna, försörjningsstödet och flödet till Majblomman inte kommer att öka? Ja eller nej?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Eftersom statsrådet tar sig friheten att sammanfatta Socialdemokraternas politik kan jag sammanfatta Moderaternas politik. I min värld ser den ut så här: Rika personer ska ha mer. Man ska ha skattesänkningar så att rika människor får flera tusen mer i plånboken. De som har minst, till exempel de som är beroende av det tillägg vi pratar om här i dag, ska få mindre. Med andra ord: morot för dem som tjänar mest och piska för dem som har en utsatt situation. Det är inte en sådan värld som jag vill leva i.

Jag vill återkomma till att jag inte har fått något svar på min fråga. Bör de vara fortsatt oroliga hos Majblomman för att de ska få ett inflöde av personer som behöver hjälp? Detta tror jag att de skulle vilja veta.

Sedan vill jag återigen komma tillbaka till att vi måste vara överens om verkligheten i denna kammare. Verkligheten är att inflationen har gått ned, men det betyder inte att det har blivit lättare för barnfamiljerna. Det betyder inte att hyrorna har gått ned. Hyrorna har gått upp. Och för bara två dagar sedan kom det en nyhet från Omni om att matpriserna faktiskt har fortsatt att öka.

Även om kriget mot inflationen är vunnet är alltså inte kampen för att göra det bättre för barnfamiljerna vunnen. Detta måste regeringen se om man vill kunna agera och faktiskt göra något åt situationen. Men detta kan vi återkomma till i framtida interpellationsdebatter.