Isak From

Herr talman! Som jag sa tidigare går jag inte in på artskyddet utan på ersättningsfrågan.

Är det rimligt att statens myndighet Skatteverket omtolkar tidigare praxis så att en skogsägare som blivit nekad avverkning på den fastighet han köpt för 2 miljoner, och därför har rätt till 125 procent, utifrån de nya regelverken beskattas med 65 eller 70 procent, det vill säga en skatt på drygt 1,165 miljoner kronor? Han står då kvar med drygt 800 000 plus en fastighet som är värdelös på grund av avverkningsrestriktioner. Han har köpt en fastighet, fått en ersättning och står kvar med en skuld. Det är fullständigt orimligt. Hade samma fastighet blivit ett naturreservat hade skatten blivit 135 000, och han hade stått kvar med 2,325 miljoner. Det är en helt annan situation. Men vi har ett antal fastighetsägare runt om i landet som i stället för att få ersättning står med en skuld, och vi har en regering som säger sig värna äganderätten. Det, herr talman, är helt absurt.

Herr talman! Jag har jobbat med skogsfrågor i åtta år. I svaret från Romina Pourmokhtari nämndes ordet ersättning, och ersättningsfrågan är ju helt central. I den så kallade Änokdomen kom man fram till att en skogsägare som nekats avverkningstillstånd har rätt till en ersättning på 125 procent.

Denna regering, bestående av partier som säger sig värna äganderätten, tar dock tillbaka med andra handen. Skattemyndigheten har genom en praxisändring beslutat att hela ersättningen ska beskattas. I stället för beskattning på 25 procent av ersättningen får man nu beskattning på 125 procent av ersättningen. Det gör att en enskild skogsägare kan beskattas på 70 procent av den ersättning som den har fått och som den från början inte ville ha, eftersom skogsägaren egentligen ville avverka på sin mark.

Den här regeringen har inte gjort någonting åt detta; det är ju det som är anmärkningsvärt. En regering som säger sig hävda äganderätten till marken tar med andra handen tillbaka det som skulle beskattas och det som skogsägarna var lovade. Det finns en mängd skogsägare i Västerbotten som har fått avverkningsrestriktioner och som skulle ha fått ersättning. Nu tar staten tillbaka det man har gett.

Det råder minst sagt stor frustration bland de skogsägare som nu drabbas. Skogsägare undrar om de ska söka avverkningstillstånd eller inte. Går det ens att lita på någonting denna regering säger? Man ger med ena handen och tar skyndsamt tillbaka med andra handen. Det är ytterst beklagligt.

Herr talman! Det är klart att vi ska titta på de författningsändringsförslag som regeringen kommer med och läsa dem noggrant. Hittills ser det nämligen ut som att man har missbedömt det här.

Det är klart att det kanske hade varit bättre att initialt ta en längre paus, för uppenbarligen hade regeringen annat arbete vilket gjorde att den här frågan hamnade på sidan om. Jag hör inte att regeringen har aviserat några lagändringar, och i den delen är det lagt kort ligger. Då är frågan: Vilka delar är det som man kan påverka? Det återstår att se.

Precis som Romina Pourmokhtari lyfte fram här kommer det förmodligen också att innebära att vi återigen behöver diskutera detta framgent. För oss socialdemokrater är det nämligen helt avgörande att vattenkraften klarar sina miljöåtaganden - och även att den fond som de stora vattenkraftselproducenterna faktiskt har skapat för att lindra bördan för de små kommer i arbete och att det arbetet också kan fortgå. Vi ser nu att det har pausats, och vi beklagar det, som sagt.

Vi ser att regeringen uppenbarligen är fullt upptagen med andra frågor men hoppas att det här nu är på gång. Vi ska också läsa budgetpropositionen väldigt noga och se vilka uppdrag som i så fall kommer till ansvariga myndigheter. Det är nämligen ansvariga myndigheter som på något sätt ska förändra sitt arbete, för det kommer inte att vara möjligt att påverka domstolarna om man inte ändrar lagstiftningen, herr talman.

Sist men inte minst önskar jag en trevlig sommar. Om statsrådet har tid kan hon gärna läsa Älven i mig av Jannete Hentati. Den beskriver Luleälvens tillkomst och de konflikter som finns kopplade till storskalig vattenkraft.

Herr talman! Som det står i SvD-artikeln från den 12 april med rubriken "Stora hot mot Sveriges vattenkraft" pausade regeringen omprövningen tämligen omgående. Vi bedömde att det nog var relevant. Man bedömde att man skulle komma igång efter ett år. Efter ett år pausade man i ytterligare två månader, och nu har regeringen ytterligare en gång tagit beslut om att förlänga pausen.

Det är klart att det känns lite som att denna fråga har fallit mellan stolarna och att regeringen helt enkelt har lagt den åt sidan därför att den har varit fullt upptagen med att hantera andra energislag än vattenkraften. Då blir det väldigt tydligt, precis som vattenkraftsföreträdarna skriver, att vattenkraften behövs för att säkerställa vår gemensamma försörjningstrygghet av el.

Man kräver att regeringen ska säkerställa att miljöprövningarnas påverkan på vattenkraften blir acceptabel ur ett elsystemperspektiv. Man ställer ett antal krav, bland annat att regeringen ska skapa en effektiv styrning av miljöprövningarna för vattenkraften, så att den blir rättssäker för samtliga utövare, och att regeringen ska ta fram och säkerställa att det nationella riktvärdet om max 1,5 terawattimmar i produktionsförlust blir bindande.

Precis som statsrådet säger i sitt svar är det verksamhetsutövarna som ska bedöma om en investering i en effekthöjande åtgärd ska genomföras. Sådana åtgärder är stora och kostsamma och måste till stor del genomföras i hela linjen. Hela älvens förmåga måste alltså vara med. Eftersom vi har olika verksamhetsutövare i samma älv behöver det samordnas, och då är det inte konstigt att verksamhetsutövarna efterfrågar styrning. Vart är regeringen på väg?

Det framstår som att det är oreda i Regeringskansliet. Det framgår också tydligt att olika partier i regeringsunderlaget kanske har olika ingångar i denna fråga. I Naturskyddsföreningens enkät 2022 svarade Liberalerna att de vill värna och upprätthålla tempot i miljöanpassningen av vattenkraften.

Romina Pourmokhtari vill inte kommentera de nya förhalningarna. Det ser ut som att det nu är Liberalerna som förhalar processen i Regeringskansliet. Utomstående betraktare kan lätt få för sig att de olika partierna i Tidöunderlaget inte är överens i denna fråga. Det, herr talman, drabbar på sikt vår energiförsörjning, där vattenkraften är helt bärande.

Herr talman! Jag tackar Romina Pourmokhtari för svaret.

Jag ställde den här interpellationen till energi- och näringsminister Ebba Busch som en effekthöjningsfråga, men regeringen har i sitt svar bedömt att detta är mer av en miljö- och regleringsfråga. Därför svarar klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari på den.

Interpellationen skulle ha varit besvarad redan den 20 mars. Men, herr talman, det känns som om det redan då var bestämt att regeringen skulle trycka på pausknappen ytterligare en gång, för det har tagit ganska lång tid att få fram det här svaret.

Precis som statsrådet säger i svaret kom det ytterligare en paus den 23 maj, vilket innebär att ansökningarna ska vara inne senast den 1 juli 2025.

Jag frågade näringsminister Ebba Busch om ministern överväger några nya insatser förutom pausen. När jag skrev interpellationen trodde jag att det skulle vara en paus på två månader och att regeringen var nära. Även verksamhetsutövarna ute i landet som ska genomföra och söka tillstånd i omprövningarna trodde nog att regeringen var nära att komma till skott. Nu visar det sig att man behöver ytterligare drygt ett års tid på sig.

Regeringen håller också fast vid blixtsnabba remisser när det kommer till att förlänga pauserna. Myndigheternas syn på pauserna ska också komma regeringen snabbt till handa.

Herr talman! Jag ställde också en interpellation till Parisa Liljestrand tidigare om Riksantikvarieämbetets förutsättningar att bestämma om industriarv vid vatten. Även den interpellationen besvarades av Romina Pourmokhtari. I det svaret framgår det väldigt tydligt att de här investeringarna är väldigt dyra. Av svaret nu från Romina Pourmokhtari framgår att det är verksamhetsutövarna som ska bedöma om investeringarna kan genomföras.

Jag förstår verksamhetsutövarnas frustration. De stora intressenter som står bakom Vattenkraftens miljöfond har skrivit en debattartikel som jag är helt säker på att Romina Pourmokhtari känner till, om att regeringen måste ta tag i styråran.

Jag undrar: Har Romina Pourmokhtari något svar till verksamhetsutövarna om vad de förväntas och kan göra nu när regeringen har förlängt pausen ytterligare? Vad är det som förväntas? Ska också Vattenkraftens miljöfond pausas så att inget arbete fortsätter under kommande år?

Herr talman! Vad som kanske är intressant i sammanhanget, Kjell Jansson, är att den här regeringen har sagt nej till EU-medfinansiering. Kjell Jansson drev väldigt hårt att vi inte skulle ha några höghastighetsbanor, och jag kan förstå det. Men i sin iver att skrota dem sa man nej till all EU-medfinansiering via de så kallade TEN-T-projekten.

Vi vill plocka hem EU-medfinansiering och göra de här projekten lönsamma. I EU förstår man nämligen betydelsen av att ha sammanbundna stråk. Det tycks inte den här regeringen göra.

För att återgå till dagens debatt nämnde jag i mitt anförande Critical Raw Materials Act som väldigt viktig. Den gäller alltså nu, och Sverige ska nu korta sina tillståndstider till 27 månader för vad som ska bli ett prioriterat projekt. För att det över huvud taget ska bli någon gruva i framtiden kommer det nog att vara nödvändigt att man får ett sådant EU-godkännande så att man är ett prioriterat projekt.

Men vad är då det, enligt Kjell Jansson? Som jag anförde i talarstolen är det först och främst motstående intressen som säger nej. Det kan vara bönder på Östgötaslätten, samer i norra Sverige, samtliga kommuner i Jämtland eller regionen i Skåne som säger nej för att detta hotar grundvattnet eller någonting annat.

Vilka andra, Kjell Jansson, är det enligt Moderaterna som ska stå tillbaka?

Herr talman! Jag tar tillfället i akt att prata lite mer om statligt ansvar. Privatiseringarna i underhållet av vår infrastruktur har ju lett till den situation vi har i dag. När entreprenörer konstaterar att växeln eller spåret är slut byts de inte. Det rapporteras inte. Man konstaterar att detta inte ingick i upphandlingen. Detta ingick inte i det här projektet, så det får vara. Det är väl här vi står nu.

Vi socialdemokrater har föreslagit att vi ska återförstatliga järnvägsunderhållet. Det är en början till att få järnvägen i hela Sverige att fungera. Just nu lägger stoppen på Malmbanan krokben för hela omställningen. Det är en del i vad som faktiskt pågår.

Kjell Janssons parti har återkommande genom åren lagt krokben för norra Sverige. Det var kanske ingen slump att det var Kjell Janssons parti som lade ned Norrbotniabanan och tog bort det projektet. Det hade varit rätt värdefullt att ha Norrbotniabanan på plats nu. Dessvärre står den nu och hackar. Den har stått still en längre tid.

Det kan också ha att göra med privatiseringarna. Just nu pågår det en upphandling om en tunnel som tydligen tar väldigt lång tid.

Jag tror att Kjell Jansson behöver se till helheten och titta på vad som faktiskt bygger Sverige starkt. Vad är det som får social acceptans? Funkar bostadspolitiken? Funkar infrastrukturen? Får folket som bryter malmen det stöd de är berättigade till?

Herr talman! Jag tror nog att vi måste ta varje halmstrå, när det nu är så att man har dragit ned på stöden. Man har inte aviserat något stöd till de kommuner som nu leder klimatomställningen. Man har inte mött upp i bostadspolitiken. Man sitter mest förvånad när det gäller Malmbanan.

Men vi kan väl ta en helt annan fråga. Tidöregeringen och Sverigedemokraterna har haft en ganska hög svansföring i gruvfrågor. Jag hade en interpellationsdebatt med miljöminister Romina Pourmokhtari förra veckan om kalkbrytning. Har då kalkbrytning någonting med gruvfrågor att göra? Ja, det kanske det har. Vi fick ju lite kritik förra mandatperioden för att det gick lite långsamt med att få till tillstånden på Gotland. Kalken är inte bara nödvändig till betong för bostadsbyggande. Den är också en högst nödvändig ingrediens när man producerar stål och har gruvor.

Regeringen gjorde ingenting när Gåsgruvan i Värmland lades ned. Till råga på allt fanns det en ansökan från BDX om att få bryta kalk i Jokkmokk i Norrbotten för att förse industrikommunerna i norra Sverige med kalk, men vid tillståndsprövningen beslöt regeringen att inte ge tillstånd. Det kanske var motiverat; argumentet som Romina Pourmokhtari och regeringen anförde var att rennäringen i området har mycket större betydelse än kalkbrytning i området, och så kan det vara. Men nu är det faktiskt så att Eric Palmqvist med flera säger att den här näringen är viktig. Samtidigt ser vi på område efter område att man tar beslut som motverkar den gröna industriella omställningen. Det gäller även gruvfrågan.

Herr talman! Jag tackar Eric Palmqvist för anförandet. De frågor som betänkandet berör är viktiga, och jag tycker att det är lite väl få ledamöter anmälda från andra partier.

Eric Palmqvist talar om kampen om ledartröjan. Just nu imponeras inte Kiruna speciellt mycket av den här regeringens ledartröja, inte heller Gällivare, Boden, Luleå eller Skellefteå. I kampen om ledartröjan och om att få hållbara samhällen och hållbara gruvsamhällen behöver det byggas bostäder. Skrotning är en ytterst angelägen åtgärd i en gruva, men Tidöregeringens totala skrotning av bostadspolitiken är ett fullständigt haveri. Det gör att de som faktiskt levererar nu inte känner att de vill leverera. De tar alla kostnader, men staten tar alla intäkter.

Just nu har vi inte bara ett haveri i bostadsförsörjningsfrågan i de nämnda kommunerna. Vi har också ett haveri när det gäller infrastruktur. När inte Malmbanan fungerar drabbas just nu staten. Men kommunerna och regionerna drabbas också. I en kommun som Kiruna, där i dag många pendlar in och ut, orkar staten inte ens se till att flygplatsen är öppen på lördagar. Staten orkar inte upprätthålla nödvändig infrastruktur. De här kommunerna är i dagsläget inte så imponerade av regeringen.

Herr talman! Vi går vidare från sjuklöner till mineralpolitik och tillståndsprövning.

Frågan om att tydliggöra när tillståndsprocessen i samband med ett Natura 2000-tillstånd ska ske är enligt såväl gruv- och mineralnäringen som länsstyrelser och andra myndigheter angelägen. Därför beslutade den tidigare S-regeringen den 2 maj 2022 att tillsätta en utredare med uppdraget att utreda när prövningen av ett Natura 2000-tillstånd ska göras. Ska den göras i direkt anslutning till bearbetningskoncessionen, eller är det lämpligare att man gör den i den stora miljöprövningen?

Bakgrunden är att det just i bearbetningskoncessionsskedet är svårt att bedöma hela fyndighetens och verksamhetens omfattning. Bearbetningskoncessionens syfte är ju främst att säkra fyndigheten och att visa om fyndigheten är brytvärd.

Herr talman! Det är bra att regeringen nu går vidare med det förslag som presenterats i utredningen. Vi tycker också att det är bättre att Natura 2000-prövningen kan göras i samband med prövningen av miljötillstånd än att den görs i samband med bearbetningskoncessionen. Det framgår också i betänkandet att detta kan prövas i ett tidigare skede när verksamhetsutövaren tycker så är lämpligt.

Jag yrkar därför bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Vi bedömer att det är positivt att det fortsättningsvis kommer att vara möjligt för verksamhetsutövare att ansöka om ett Natura 2000-tillstånd tidigare i processen.

Vi tycker att propositionen är i linje med minerallagens primära syfte, vilket bör möjliggöra en effektivare tillståndsprövning och ett bättre användande av både prövningsresurser och landets mineralresurser.

De föreslagna ändringarna anser vi liksom många av remissinstanserna är positiva för såväl företag som myndigheter eftersom processen blir tydligare och mer förutsägbar, något som också minskar osäkerheten för investerare.

Vi bedömer liksom Bergsstaten att myndighetens handläggningstid för Natura 2000-tillstånd kan komma att förkortas, vilket också ger Bergsstaten större möjligheter att handlägga ärenden snabbare och mer kostnadseffektivt.

För de privata aktörerna innebär förändringen i ett tidigt skede ensamrätt till fyndigheten och den processuella rådigheten över området, vilket krävs när man går vidare med ansökan om miljötillstånd.

Vi tror att en tydlig och förutsägbar process även leder till större investeringsvilja i den svenska gruvnäringen, vilket är ytterst angeläget.

Vi instämmer också i regeringens bedömning att övergångsbestämmelser inte är nödvändiga. De ärenden som ligger på Bergsstaten i dag och är vilande i väntan på ett lagakraftvunnet Natura 2000-tillstånd, i de fall ett sådant krävs, kommer genom förslaget att kunna avgöras.

Som jag var inne på har såväl länsstyrelser som andra myndigheter ansett att detta är en bättre väg att gå. Både Länsstyrelsen Västerbotten och Bergsstaten bedömer att handläggningstiden kommer att förkortas när detta tydliggörs.

Herr talman! Det behöver dock tilläggas att det som i dag oftast förlänger tillståndsprocesserna är motstående intressen. Det är andra näringar, jord- och skogsbruk, rennäring och andra enskilda markägares rätt att föra talan som många gånger gör att tillståndsprocesserna drar ut på tiden.

Just detta har i alla fall en del av Tidöpartierna upptäckt. I varje fall har näringsminister Ebba Busch nyligen öppnat för en ny mineralskatt, något som våra grannländer har. Det skulle stötta våra gruvkommuner, som i dag sliter med enorma kostnader för verksamheter som de inte får något tillbaka från. Särskilt angeläget är det i Malmfälten där Kiruna kommun är helt lämnad åt sitt öde att bygga alla bostäder och säkerställa infrastrukturen.

Herr talman! För en fungerande mineralpolitik krävs också fungerande bostadspolitik och infrastrukturpolitik. Särskilt angeläget att lyfta upp är också Malmbanans förutsättningar.

Trots näringsutskottets tillkännagivande till regeringen att skyndsamt återkomma med ny lagstiftning anser regeringen att beredning fortfarande behöver göras. Jag kopplar detta till hur man ska uppfylla gällande Critical Raw Materials Act. Att klara en tillståndsprocess på 27 månader är betydligt snabbare än i dag. Detta ligger nog till grund för att även näringsministern är ute och proklamerar att mer behöver gå till dem som faktiskt bidrar till vår nödvändiga och mycket efterfrågade mineralnäring.

Fru talman! Det vi kan konstatera är att regeringen i ett fall har gett ett avslag. I ett annat fall har en annan gruva, som har varit verksam sedan mitten av 1800-talet, inte fått fortsatt tillstånd, trots att man i sin ansökan till och med visat att vattnet i gruvan är jämförbart med dricksvatten.

Vi kan också konstatera att det är den här regeringen som just nu är ansvarig för att Cementa ska kunna fortsätta sin brytning på Gotland. Om det är regeringens mening att Gotland och Cementa ska förse hela landet med den kalk som landet behöver måste nog regeringen agera under mandatperioden för att Cementa ska få långsiktiga tillstånd.

Något annat vi kan konstatera, fru talman, är att det ofta är så att verksamhetsutövarna kan visa att deras verksamhet klarar de högt ställda miljökrav som Sveriges riksdag har beslutat om. Det finns dock motstående intressen som hamnar i domstol, i långtgående rättsprocesser i hela kedjan och till slut på regeringens bord. Då är frågan: Kommer den miljötillståndsutredning som regeringen nu väntar på att hantera detta, eller har regeringen en annan plan?

Oavsett var i landet vi befinner oss är det någon annan som tycker att verksamheten ska ligga någon annanstans. Här tycker jag att regeringen fortsättningsvis är svaret skyldig.

Fru talman! Vi kan naturligtvis väva in hela världen i den här diskussionen. Jag konstaterar att regeringen har nekat BDX möjligheten att bryta kalk i Norvijaur i Jokkmokk med hänvisning till rennäringen. Utgångspunkten för den brytningen var i huvudsak inte sjökalk utan den gröna industriella omställningen och den kalk som behövs i LKAB:s, SSAB:s och Bolidens industriproduktion. Både Boliden och LKAB använder också mycket kalk i sin befintliga verksamhet.

Som lagstiftningen nu är utformad är det regeringen som avgör när det finns motstående intressen, och regeringen har i det här fallet avgjort.

Jag kan konstatera att rennäringen under vinterhalvåret bedrivs på 52 procent av landets yta. Drygt 30 procent är åretruntmarker. Gruvor och stenbrott omfattar ungefär 1,7 promille av den totala landytan i Sverige. Vän av ordning kan säga att det kan vara transporter och annat som stör omgivningen, och så kan det vara.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Utgångspunkten är ändå att branschen menar att kalkpriset ökade med 22 procent när Gåsgruvan i Värmland inte fick fortsatt tillstånd. Om Havs- och vattenmyndigheten nu har andra siffror kanske det bygger på att Cementa har ökat produktionen på Gotland i en omfattning som inte jag känner till. Då kan det vara så. Det kan också vara så att regeringen och Romina Pourmokhtari sitter lugna i båten eftersom de avser att ge Cementa på Gotland långsiktiga tillstånd, för det är ju i huvudsak den produktionen vi har nyttjat för hela Sveriges beroende, oavsett om det handlat om byggnation, gruvor, jordbruk eller skogsbruk. Det vet förmodligen Romina Pourmokhtari bättre än jag.

Fru talman! Tack för svaret, Romina Pourmokhtari! När man har följt debatterna här under eftermiddagen kan man faktiskt komma till den slutsatsen att vi nog behöver ställa någon ytterligare interpellation.

Nu ska vi prata om kalk. Jag ställde interpellationen till Ebba Busch, eftersom jag såg att den hade en koppling till gruvnäringen. Utgångspunkten var dock att jag den 26 oktober i fjol ställde en skriftlig fråga som Romina Pourmokhtari svarade på, och mycket av det svar jag får i dag återfinns även i svaret på den frågan.

Man kan konstatera att nästan samtliga Tidöpartier kritiserade Sregeringen utifrån olika utgångspunkter. Liberalerna kritiserade kanske Sregeringen för att man beviljade ett tillfälligt tillstånd på Gotland, medan andra partier kritiserade att det gick för sakta eller att tillståndet som gavs var för dåligt. Utifrån den utgångspunkten har Tidöregeringen haft en hög svansföring. Man ska säkerställa att tillståndsprövningen går snabbare och säkrare och att den levererar.

Än så länge har vi dock inte sett så mycket av detta. Det vi har sett under Tidöregeringens tid är att ett kalkbrott i Norrbotten inte har fått öppna, eftersom regeringen bedömde rennäringen som viktigare än kalkbrytning, och att Gåsgruvan i Värmland, som har en särskild kalk som lämpar sig särskilt väl för sjökalkning, har fått stänga. Deras kalk används även i traditionell cementtillverkning, vid bostadsbyggande, vid asfalttillverkning, vid jord- och skogsbruk och för trädgårdsnäringen.

Fru talman! Ett antal länsstyrelser, bland annat Kalmar och Västerbotten, aviserar nu att man kraftigt kommer att dra ned på kalkningen på grund av kostnadsläget, som har skjutit i höjden på grund av inflationen. Priset på kalken har också ökat kraftigt eftersom produktionen kraftigt har minskat.

En regering kan då tänka att antingen kan vi göra det lättare att producera mer kalk eftersom det är många sektorer som behöver kalken, eller så kan vi tillföra medel för att den kalkning som både Havs- och vattenmyndigheten och många av våra länsstyrelser fortfarande anser behövs ska kunna upprätthållas.

Förvisso är det som Romina Pourmokhtari säger: Försurningen är inte som på 70- och 80-talet, utan på många håll har det blivit mycket bättre. Samtidigt kan det vara andra verksamheter som bidrar till att försurningen fortsätter.

Herr talman! Finansministern har en viktig roll som ansvarig för de statliga bolagen och för det största partiet i regeringen när det gäller att ha en helhetssyn. Det kan inte vara så att den ena delen av staten inte är fullt kompatibel med den andra delen av staten.

Det är bra att det tillförs pengar till både järnvägs- och vägunderhåll. Svenska folket kommer inte att acceptera denna ordning, framför allt inte sådant som hände på E22:an. I norra Sverige har vi tidigare, dock inte nu i påsk, haft långa stopp på grund av att snöröjning har missats eller på grund av att i huvudsak transportlastbilar inte har uppfyllt kraven på vinterdäck. Man har helt enkelt stoppat upp. Det gör att folk inte kommer till jobbet eller inte kan skjutsa ungarna till fritidsaktiviteter. Här har regeringen ett stort ansvar.

Interpellationen handlar om den största aktören på marknaden, Svevia, som är en statligt helägd aktör. Vitena som helhet i pengar motsvarar relativt lite, men som signal är det inte heller så bra att det statliga bolaget Svevia inte fullt ut fixar de uppgifter som man har åtagit sig.

Herr talman och finansministern! Svevia är absolut ett viktigt bolag. När det gäller lokalisering är Svevia ett av de statliga företag som kanske kan ses som föredöme. De är lokaliserade från Landskrona till Kiruna och på många ställen däremellan. Det är viktigt, med tanke på den kompetens och bredd som bolaget har. Det är också där jag känner att mitt engagemang och mitt engagemang i näringsutskottet, som har hand om de statliga bolagen, ligger. Med vår ägarpolicy och styrningsmodell har vi faktiskt beslutat att de statliga bolagen ska föregå med gott exempel.

Nu framkommer det att statens andra hand, myndigheten Trafikverket, har blivit hårdare och tuffare och delar ut fler viten och att Svevia bevisligen har fått procentuellt flest viten. Det skickar lite sämre signaler. Då tror jag att bara det att vi har debatten här är bra. Vi kan säga att verksamheten och bolaget är viktiga. Men vi kan inte tolerera att man slirar på upphandlingarna.

Om man inte klarar det fullt ut innebär det kanske också en konkurrensnackdel för det övriga näringslivet. Svevia ska konkurrera med andra företag på den öppna marknaden och samtidigt klara av att vara ett föredöme. Jag tycker och tror att man har förutsättningar för att göra det.

Svensk åkerinäring har publicerat ett antal rapporter där de är kritiska till att vägunderhållet har delats upp i färre områden. Det blir alltså fler mil väg inom varje område. Det gör att man kan missa en del entreprenörer runt om i landet. De som tar entreprenaderna - i huvudsak Svevia, Peab och Skanska - tar en betydligt större del av kakan och missar kanske helheten i vissa delar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Dalarna är ganska stort, liksom Västerbotten. Skåne är inte lika stort, men när det snöar i Skåne tycks det bli väldiga bekymmer. Då behöver man ha resurser för det. Om man har antagit och fått ett sådant uppdrag har man också ett stort ansvar.

Det är viktigt att vi i Sveriges riksdag skickar de signalerna. De statliga bolagen ska höra att de är väldigt viktiga, men de ska också utföra det de har åtagit sig.

Herr talman! Jag tackar finansministern för svaret.

Låt oss först konstatera att vi i alla fall i norra Sverige under påsken har blivit väldigt snörika. Vi kan också konstatera att vägunderhållet tycks ha fungerat relativt bra. Det har inte varit några större rapporter om trafikkaos. Vi får hoppas att det fortsätter, trots att snön nu även faller tät utanför Riksdagshuset.

Utgångspunkten för min interpellation är att det runt om i landet råder väldigt stor irritation över bristande vägunderhåll och framför allt bristande vinterväghållning. Svevia är marknadsledande, precis som finansministern lyfter fram, och den största aktören - dessutom en till stora delar väldigt kompetent aktör - på den svenska marknaden som handlar om vinterväghållning, sommarväghållning, brobyggande, asfaltering och många andra delar som hör dit.

Likväl hade Trafikverket när jag skrev interpellationen delat ut 91 viten till olika företag, varav Svevia procentuellt fått flest, för att man inte uppfyllt kraven i de kontrakt man åtagit sig. Sedan jag skrev interpellationen tycks det också ha kommit ytterligare ett antal viten i fall där Svevia inte fullt ut har uppfyllt det man åtagit sig.

Det är trots allt finansministern som är ansvarig för det statliga bolaget Svevia, och det var grunden till att jag skrev interpellationen.

En annan del man måste ha med sig är att detta måste tas som en helhet. Vi minns väldigt väl den enorma kritik mot statens styrning som kom efter kaoset på E22:an i Skåne och som handlade om att olika myndigheter inte klarade av att genomföra vare sig snöröjning, avstängning eller andra delar. Det är också därför socialdemokraterna i trafikutskottet i Sveriges riksdag har velat kalla infrastrukturministern till trafikutskottet, vilket han dock inte har ställt upp på. Dessutom har majoriteten i utskottet röstat nej till det.

Det gör att det finns stor anledning att prata om en helhetssyn. Staten är ändå ansvarig på flera olika sätt, både som upphandlare av infrastruktur, underhåll och snöröjning och som utförare genom Svevia. Här är finansministern ansvarig.

Precis som finansministern säger i sitt svar ska de statliga bolagen följa bolagsordningen. De statliga bolagen ska föregå med gott exempel och vara föredömen. Det är väl lite tveksamt om Svevia är det. Och Svevia har väl till viss del erkänt brister.

Man säger att man inte hade räknat med det här. Om man inte har räknat med det är det klart att vi får förhålla oss till att vi kanske inte får det. Men då behöver staten vara väldigt tydlig i bägge leden och säga att det inte är acceptabelt. Om man har åtagit sig uppdraget ska man fullfölja det och leverera på det.

Herr talman! Jag frågade faktiskt om finansministern hade varit i Bryssel och förhandlat om något annat stöd till svenska bönder, för det är klart att producenterna är grunden nu när vi behöver ha ökad självförsörjning av livsmedel i Sverige. Det är ju böndernas arbete som till syvende och sist sätter maten på våra bord.

Det är klart att om man noga ska följa vad bönderna och deras centralorganisation LRF skrev i sitt remissvar om reduktionsplikten var ju regeringens förslag om en sänkning bland det dummaste de hade hört talas om. Både LRF och Skogsindustrierna ville ha en balanserad reduktionsplikt. Det skapar konkurrenskraft och självförsörjning av drivmedel.

Putins krig mot Ukraina gjorde att många blev utsatta - Tyskland med flera, hela Europa. Vi socialdemokrater omvärderade delar av reduktionsplikten och har landat i att 20 procent är ungefär vad vi borde ha. Därtill ska man stötta dem som är helt beroende av bil. Man ska stödja dem i glesbygden och på landsbygden som inte har möjlighet att använda kollektivtrafik och även stödja barnfamiljer med ett extra barnbidrag. Den socialdemokratiska politiken är från var och en efter förmåga till var och en efter behov, och då måste vi ju se att det nu är barnfamiljerna som har störst behov.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

(Applåder)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Tack, finansministern, och tack också till Jytte Guteland för en viktig interpellation som kan sägas följa i spåret av de tidigare!

Finansministern hänvisar även här till dieselstödet till bönderna. Det stödet är vällovligt eftersom det inte är bönderna som har fått ta del av de skenande matpriserna. Dessa har landat i matjättarnas och mellanhändernas fickor, så trots att finansministern har pratat sig varm för sänkta matpriser har pratet inte hjälpt.

Jag minns 2016-2017 då många av Elisabeth Svantessons partikamrater med flera borgerliga partier krävde olika former av stöd till bönderna, stöd som också kom. Den socialdemokratiska regeringen var nere i Bryssel och förhandlade om ett ökat mjölkstöd till bönderna. Men nu har jag inte hört ett endaste ljud om att finansministern har förhandlat i EU om några nya mjölkstöd till svenska bönder eller för den delen ägg- eller köttproducentstöd. Jag har inte hört ett ljud om det, bara att finansministern pratar med matjättarna.

Man kan heller inte undgå att bli lite provocerad av Edward Riedl, som går upp i talarstolen och pratar om elstödet - det totalt misslyckade elstödet, som helt och hållet missade norra Sverige och snarare uppmärksammades för att det gick till de största elkonsumenterna med pooler och annat i södra Sverige. Till slut gick elstödet ändå ut till dem i södra Sverige som faktiskt behövde det, dock inte till kommunerna. Kommunerna blev utan elstöd. Det kan man också ha med sig när man pratar om elstödet.

Och hur kan man prata om bensin- och dieselpriserna utan att komma ihåg vad Putins invasionskrig i Ukraina gav för bensin- och dieselpriser i hela Europa? Att man kan glömma bort att nämna det i riksdagens talarstol kan också vara provocerande.

Precis som sades i den förra interpellationsdebatten är det de hushåll som har de sämsta marginalerna som drabbas av de höga matpriserna. Det är familjerna med de lägsta inkomsterna som drabbas av den SD-ledda regeringens finanspolitik. Det måste vi vara medvetna om. Det är ett val regeringen gör.

(Applåder)

Fru talman! Fyra av tio ensamstående föräldrar har lånat pengar för att klara vardagsekonomin - för att klara att sätta mat på bordet - i Sverige 2024. Det är de som i förlängningen riskerar att hamna hos kronofogden. Varannan familj av dem med lägst inkomster har ställt in delar av eller alla barnens fritidsaktiviteter. En av fem ensamstående föräldrar har inte haft råd att äta sig mätt det senaste året, 2024. Detta är vad vi står inför och vad många av de mest utsatta befinner sig i.

Nu sjunker inflationen, men detta riskerar att få bestående effekter. Är det de barn som inte har haft möjlighet till fritidsaktiviteter som lättast kommer tillbaka när det vänder? Nej, de kommer att vara sist tillbaka, så för dem kan det handla om en ganska lång tid. Då behövs en politik som aviserar att vi behöver insatser här och nu. Vi behöver möta denna situation, där särskilt ensamstående hushåll men även hushåll med två föräldrar med låga inkomster hamnar riktigt illa till och inte har råd med det mest basala. Detta står vi inför nu, 2024.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

(Applåder)

Fru talman! Tack till finansministern och tack till Linus Sköld för viktiga interpellationer!

Det här är inte en favorit i repris för mig, men faktum är att jag stod i den här talarstolen för ungefär 14 år sedan och hade en nästan likadan interpellationsdebatt med ungefär föregående föregående föregående finansminister - Anders Borg, i alla fall - om barnfattigdomen och att barnfattigdomen i finanskrisens spår eskalerade i Sverige.

Barnfattigdomen fortsatte att vara hög. Den kanske gick ned något. Jag hoppas att den gick ned något, men vi kan konstatera att 2021 hade Sverige högst barnfattigdom i Norden. Nu har den ökat med inflationen i Sverige medan Sveriges grannländer har vidtagit åtgärder för att begränsa effekterna för barnfamiljerna.

Sverige har, särskilt för utsatta hushåll, blivit fattigare. Samtidigt kan vi konstatera att antalet miljardärer i Sverige fortsätter att öka. Bankernas vinster fortsätter att öka. Precis som Linus Sköld lyfte upp fortsätter också andelen barnfamiljer som hamnar hos kronofogden att öka. Det här måste ju mötas med politik.

Majblomman redovisar att fler nu äter skollunch. Det är ju vällovligt och viktigt. Det är kanske också viktigt att kommunerna säkerställer att de har ekonomi till mjölk på lunchbordet. Tyvärr har inte alla kommuner riktigt haft råd med det nu.

Fru talman! Vi riksdagsledamöter har i januari varit ute och träffat skolklasser. I Umeå träffade jag till exempel en skolklass som dessvärre meddelade att fredagsmyset har minskat. Familjerna har inte samma resurser till att fredagsmysa.

En tjej som tyckte att hennes mammas matlagning kanske inte var den bästa tyckte också att en viktig del i livet var att någon gång kunna köpa en pizza. Familjen hade räknat ut väldigt tydligt att pizzapriset just där hade ökat med 40 procent.

Det blir mindre pizza till barnfamiljerna. Samtidigt har vi en regering som tycker att det inte var viktigt att satsa på ett till barnbidrag till familjerna eller för den delen att höja någon annan viktig del, till exempel försörjningsstödet, för de mest utsatta.

De som nu hamnar hos kronofogden hade nog hoppats att inte göra det, men nu är de där. Nu behövs det åtgärder, för precis som Linus Sköld så förtjänstfullt lyfte fram har priserna fortsatt att öka. Inflationen är på väg tillbaka, men priserna fortsätter att öka - och för de mest utsatta ökar de mest påtagligt. Då, fru talman, blir det mindre fredagsmys för många barnfamiljer.

(Applåder)