Herr talman! Tänk om våra förfäder inte hade upptäckt metaller och mineral och vad som kunde göras med dessa. Föreställ er en värld utan allt som metaller och mineral har möjliggjort för oss. Hur hade ni kommit hit i morse? Hur hade huset vi befinner oss i byggts? Hur skulle vården ha sett ut? Det finns all anledning att vara tacksam för de steg våra förfäder tog för att förflytta sig från stenålder till där vi är i dag.

Det finns spår av brytning av metaller i Sverige som sträcker sig tillbaka till förkristen tid, och utvecklingen av gruvdriften har sedan dess gått i hisnande takt. Jag har personligen besökt ett antal gamla gruvor där det inte bedrivits någon annan verksamhet än besöksnäring de senaste decennierna. Det är med stor respekt och vördnad jag tänker på det slit och de oerhörda risker arbetet då innebar.

I dag när skrotare, borrare, laddare, lastare, bultare, utsättare, fältmekaniker och alla andra befattningar åker ned under jord eller ned i stora dagbrott är riskerna mindre, även om de ständigt finns där. Att vår moderna gruvindustri tar riskerna och säkerheten på största allvar ska vi vara mycket stolta över.

På samma sätt ska vi vara stolta över att svensk gruvnäring tar ett socialt ansvar. Landgrabbing, barnarbete och finansiering av klaner för att säkra områden och fördriva folk är något som förekommer i andra delar av världen men som vi, tack och lov, inte ser här.

Vi har dessutom en mycket strikt miljöbalk, som all gruvverksamhet prövas mot. Detta medför att svensk gruvnäring tillhör förtrupperna då det gäller att bryta och utvinna metaller och mineral på ett sätt som inte förstör omgivande natur mer än absolut nödvändigt.

Kraven på svensk gruvnäring är omfattande, förväntningarna höga och stoltheten inom branschen med all rätt i särklass. Det är nämligen där vi ska vara som gruvnation, i kampen om ledartröjan.

Ett led i detta är det vi debatterar nu och fattar beslut om senare i veckan, nämligen att flytta Natura 2000-prövingar, i de fall sådana ska ske, till samma skede i tillståndsprocessen som miljötillståndsprövningen. Nyckelordet här är alltså flyttas, inte avskaffas. Det vi debatterar och ska besluta om är när i tillståndsprocessen Natura 2000-prövning ska ske, inte om.

Detta är ett led i att effektivisera tillståndsprocesserna utan att göra avkall på de högt ställda krav vi anser oss kunna ställa på näringen i Sverige. Det är Tidöpartiernas övertygelse att detta är ett klokt steg i rätt riktning, och förändringen, som i sak innebär att en Natura 2000-prövning inte ska vara en förutsättning för att bearbetningskoncession ska beviljas, har efterfrågats av näringen.

Jag tänker att det är just så här man ska agera från politiskt håll när man identifierar sådant som fördröjer och därmed fördyrar tillståndsprocesserna för en del av svensk basindustri som är viktig för landet ur flera hänseenden. Svensk gruvindustri är en av hörnstenarna i de värdekedjor som byggt landets välstånd. Om vi vill fortsätta att vara landet där det av svensk malm tillverkas produkter i världsklass som exporteras globalt måste vi tänka nytt och tänka smart utan att för den sakens skull göra avkall på det som faktiskt är en av svensk gruvnärings konkurrensfördelar: miljömedvetenheten.

Det förslag vi i dag debatterar, det vill säga att Natura 2000-prövning inte ska vara en förutsättning för att bearbetningskoncession ska kunna beviljas, ska alltså ses som en del i ett led av förslag på det mineralpolitiska området som kommer att bära Tidöpartiernas signum. Arbetet med att korta och effektivisera tillståndsprocesserna har bara börjat. I detta nu arbetar Regeringskansliet dessutom för fullt med att färdigställa en ny mineralstrategi som kommer att presenteras inom kort, något vi sverigedemokrater har efterfrågat länge.

Varför har vi då efterfrågat en ny mineralstrategi? Jo, herr talman, helt enkelt för att den nuvarande i flera avseenden är utdaterad. Inte nog med att teknikutvecklingen, inte minst den som är kopplad till den så kallade gröna omställningen, medfört att industrin i dag efterfrågar metaller och mineral som tidigare inte efterfrågats - det finns fler anledningar.

Rysslands folkrättsvidriga krig mot Ukraina sätter fingret på vårt beroende av kritiska råvaror från länder med en tveksam syn på demokrati och mänskliga rättigheter. Det finns därmed goda anledningar för oss att sträva efter en högre självförsörjningsgrad än vad som nu är fallet. Det handlar alltså inte bara om arbetstillfällen inom industrin utan också om säkerhetspolitiska beaktanden som man inte kan bortse från i det läge vi nu befinner oss i.

Herr talman! Som om detta inte vore nog med argument kan jag nämna Fraser Institutes rankning över gruvnationer och hur attraktiva de är att göra investeringar i. Under den förra regeringens styre sjönk Sverige som en sten i rankningen. Från att ha konkurrerat med länder som Australien och Kanada i toppen hamnade vi i samma liga som Mali och Ghana. Det är inget att jubla över. Så kan vi naturligtvis inte ha det. Nej, nu kavlar vi upp ärmarna och skapar förutsättningar för att fortsatt positionera Sverige som en gruvnation i världsklass! Om Sverige är en sådan skapas också förutsättningar för en god välfärd, regional utveckling och forskning och utveckling i världsklass.

Tänk om våra förfäder, de som bröt metall och mineral för hand och som med stor risk för hälsa eller liv och lem slet hårt med primitiva redskap, fick möjlighet att se vad deras upptäckter har möjliggjort för oss! Tänk om de fick se och uppleva en modern gruva med alla de hjälpmedel och säkerhetsrutiner som finns i dag! Jag vill tro att de skulle vara hänförda och oerhört imponerade. Däremot tror jag att de inte hade imponerats utan snarare förvånats över det faktum att det i dag kan ta över ett decennium att ro ett gruvprojekt i hamn, vilket faktiskt är ett av skälen till att vi har den här debatten i dag.

Med det sagt, herr talman, yrkar jag bifall till utskottets förslag till beslut i NU17.

(Applåder)

Herr talman! Jag tackar Isak From för att han var snabb nog att trycka replik på mig. Jag satt och fipplade med mitt kort och hann inte trycka replik på Isak From tidigare.

Jag börjar med Malmbanan och infrastrukturen. Det är ju inte så att infrastrukturen i Norrbotten eller i Sveriges inland förfallit under de två år som gått sedan den här regeringen tillträdde, utan det är någonting som har skett under decennier av eftersatthet. Den förra regeringen var fullt fokuserad på att man skulle bygga höghastighetståg mellan de tre storstäderna i södra Sverige. Det var inte på tapeten att man skulle rusta upp någon malmbana eller liknande. Det är ju någonting vi har tryckt på för. I norra Sverige har vi sett hastighetsbegränsningarna sänkas år efter år för att vägunderhållet varit eftersatt och vägarna inte levt upp till standarden. Men där är det välkommet att Socialdemokraterna nu är på banan.

Jag bor själv i Malmfälten och är kommunpolitiker i Gällivare. Jag vet att Isak Froms partikamrater uppe i Malmfälten och de som är kommunalråd i Kiruna och Gällivare hör till dem som efterfrågat en lex Malmfälten. De har efterfrågat hjälp. De efterfrågade alla möjliga stöd från staten under den tid då Isak Froms kamrater styrde landet. De ville ha hjälp för att de menade att de här frågorna kring samhällsomvandlingen var alldeles för komplexa att lösa på kommunal basis. Det har varit jättetufft för de här kommunerna att göra det. Det skramlar alltså lite tomt när Isak From lyfter de här frågorna.

Återbäring till kommunerna är någonting vi har förespråkat tidigare. Men var gång vi lyfte den frågan under förra mandatperioden fick vi höra från Socialdemokraterna att det var statens pengar. Det är välkommet att man har bytt fot i den frågan.

Herr talman! Tack, ledamoten From, för att du lyfter fram så viktiga frågor.

Vi är inte det minsta förvånade över situationen på Malmbanan. Jag vill upprepa det. Det är ingenting som har kommit som en överraskning de senaste två åren. Det är någonting som vi har adresserat tidigare.

Malmbanan är eftersatt. Att ett dubbelspår har efterfrågats i decennier är inget nytt. Väg E10 från riksgränsen ner till Luleå, eller i varje fall ner till Töre, är i bedrövligt skick. Det är inte heller något nytt. Det är ingenting som har uppkommit de senaste två åren. Vi har däruppe kallat den dödens väg ganska länge. Det är gammal känd problematik.

Sverigedemokraterna har länge argumenterat för en regionalisering av fastighetsskatten för industrifastigheter och elproduktionsanläggningar. Det menar vi hade löst en del av problemet inte bara när det gäller återbäring till gruvkommunen, utan även vattenkraftskommunerna och vindkraftskommunerna hade fått en stor återbäring.

Vi menar att det är någonting som vi tror kommer att komma på något sätt. Jag är tacksam för att åtminstone Socialdemokraterna vänt i den frågan. Det har tidigare varit hårdnackat för att det är statens pengar. Jag har adresserat landsbygdsministern flera gånger i den här frågan.

Nu ser man att i varje fall Ebba Busch har talat i termer av en gruvskatt. Vi har redan en gruvskatt. Vi har en mineralavgift. Det är egentligen en gruvskatt. Vi har länge föreslagit att den och fördelningen av den ska ses över. Jag tror att vi är inne på rätt väg även när det gäller den saken.

Herr talman! Tack, Elin Söderberg, för ditt inlägg i debatten!

Jag tänkte ta fasta på ett par saker som sades i anförandet. Det handlar om alternativa material. Det är ju trevligt, och det låter bra. I mina öron låter det kanske till och med bättre än vad som är verklighet i dag.

Jag tänkte dra parallellen till elbilar. I en nykter process erbjuder man först gångbara alternativ, presenterar dem och ser till att de alternativen inte är dyrare och inte sämre än det man redan använder i dag innan man börjar förvänta sig att människor ska använda sig av dem, som det är lite med elbilarna.

De är väldigt mycket dyrare att köpa med en hög kapitalkostnad. De har sämre prestanda när det gäller att dra släp, kortare aktionsradie och så vidare. Det är inte en lösning för alla, långtifrån.

Jag tänker också så med alternativa material. Man kanske ska presentera dem innan man förväntar sig att de ska ersätta det som är befintligt. Jag skulle vilja höra ledamoten tala lite mer om det.

Jag vill höra ledamoten resonera lite kring det faktum att mot slutet av förra mandatperioden när Miljöpartiet lämnade regeringen hände någonting med Socialdemokraterna.

Mycket av det jag hör Isak From säga här i dag, eller som jag hörde Karl-Petter Thorwaldsson säga i slutet av förra mandatperioden, låter och lät ganska mycket som det vi tänker. Innan Miljöpartiet hoppade av regeringssamarbetet lät det helt annorlunda. Vad kan det bero på?

Herr talman! Egentligen ska inte det här vara en elbilsdebatt; det blir lite fel. Men nej, elbilarna har inte blivit dyrare sedan den här regeringen tillträdde. De har blivit väldigt, väldigt mycket billigare - och detta trots att vi inte subventionerar dem.

Subventionen i sig var en skatteväxling mellan stad och landsbygd. Man slängde pengar på subsidier till elbilar i storstäder och hade malusskatt på de bilar som är vanliga på landsbygden. Det var en orättfärdig skatteväxling mellan stad och landsbygd, och jag kan inte sympatisera med den på något sätt.

Elin Söderberg pratar om fossilfrihet. Det må så vara, men då tänker jag: Vet Elin Söderberg över huvud taget hur man tillverkar elbilsbatterier? Vet hon vad som ingår i det? Grafit är en av huvudkomponenterna i de flesta elbilsbatterier. Det finns ett underskott på naturlig grafit. Det mesta som används i dag, framför allt i de kinesiska elbilarna, är syntetisk grafit. Syntetisk grafit tillverkas genom att man kokar olja i 3 000 grader. Oljan används alltså ändå. Och våra bilar, uttjänta dieselbilar och så vidare, hamnar någon annanstans. De skrotas inte, utan de går på export någon annanstans. Globalt sett gör detta alltså ingen skillnad över huvud taget.

Jag går nu över till en fråga som är kopplad till det som Elin Söderberg sa i sitt anförande. Hon tryckte på punkt tre om klimat, mänskliga rättigheter och så vidare och att Sverige ska ha höga miljöprestanda. Men Sverige tillhör ju i dag de bästa i världen på området. Vad är det Elin Söderberg inte är nöjd med?

Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Vi debatterar nu Natura 2000-tillstånd i samband med ansökan om bearbetningskoncession enligt minerallagen. Detta bygger på att vi ska förenkla och göra det lättare att komma igång med att bryta fler gruvor.

Mineralpolitiken är mycket viktig för Sveriges framtida industri. Sverige är ett exportberoende land, och vi måste ta fram produkter och bli självförsörjande i högre grad än vad vi har varit. Sverige är ett välståndsland och ett välfärdsland. Vi har hög standard och oerhört generösa bidragssystem. Någon ska betala det här, och det är vår exportindustri som drar det tunga lasset. Annars räcker inte pengarna.

Det är viktigt med ett växande näringsliv och nya arbetstillfällen, inte minst i den norra delen av landet. Sveriges gruvbrytning, om vi kommer igång med den, kommer att vara den säkraste i världen och ha den bästa arbetsmiljön i världen när det gäller gruvnäringen. Vi har också de bästa tekniska företagen som tar fram bergteknik och borrmaskiner för brytning. Som ledamoten Eric Palmqvist talade om bryter man inte med spett och slägga längre, utan vi har fantastisk teknik för detta.

Gruvnäringen är en av våra basindustrier. När jag var grabb sa man alltid "skogen och gruvorna", och så är det till viss del fortfarande.

Malmbanan har tagits upp i debatten; jag tror att det var ledamoten From som gjorde det. Det är naturligtvis viktigt att infrastrukturen fungerar. Men det är inte så lätt om vi har terrordåd och sprängningar på Malmbanan, som Säkerhetspolisen antyder. Då är det svårt att bygga bort problemen.

Gruvorna är det första steget i att förädla produkter. Malmen vi plockar upp från berget kommer efter många steg av förädling till slut exempelvis att rulla ut som en bil på Torslanda eller hos Scania i Södertälje.

Herr talman! Vikten av att Sverige är självförsörjande på mineraler är avgörande för vår framtida industri. Vi måste minska beroendet av det kommunistiska Kina, som dominerar marknaden fullständigt. Och jag kan garantera alla ledamöter här i plenisalen att arbetsmiljön är väsentligt sämre där än den kommer att vara i Sverige.

De mineral vi köper från Kina gör att vi kan producera batterier, bränsleceller, elmotorer, robotar, drönare, kretsloppschipp, vindkraft och inte minst solceller. De produktområden där vi är mest beroende av Kina är vindkraft och elmotorer.

Det är därför mycket bra att regeringen vill underlätta miljöprövningen av Natura 2000-områden i samband med tillståndsprövning av mineralbrytning. Det är ett stort fall framåt jämfört med tidigare.

Herr talman! Det är av stor vikt att vi öppnar upp för ny mineralbrytning i landet. Det är ett led i att minska beroendet av Kina, varifrån vi köper huvuddelen av metallerna i dag. Kina står för 100 procent av tunga sällsynta jordartsmetaller i EU. Turkiet står för 99 procent av behovet av bor, och Sydafrika står för 75 procent av platina.

Sverige har i dag tolv gruvor. Förhoppningsvis har vi snart fler. Ett exempel är Viscariagruvan utanför Kiruna. Jag vet att Kiruna kommun just nu vill bromsa det projektet. Det kanske går att lösa ut om man tittar på de ekonomiska förutsättningarna.

Mineraler som vi inte bryter men har möjlighet att bryta med de jordarter vi har i Sverige är vanadin, kobolt och litium, som alla är batterimetaller, och uran, som är kärnkraftsbränsle.

Herr talman! Om vi får till detta kommer det att skapas många nya och långsiktigt hållbara jobb. Framför allt får vi en modern teknisk industri med gruvor och en stark näringspolitik där marknad och efterfrågan styr, inte statliga bidrag. Vi ska ha företag av världsklass på gruvsidan. Vi ska se till att Sverige blir det mest konkurrenskraftiga industrilandet i världen för nästa generation.

Herr talman! Tack, Isak From, för dina frågor!

När det gäller Trafikverkets underhåll är vi helt överens: Det är undermåligt och har så varit under många år. Oavsett blå eller röd regering har det varit eftersatt. Det har prioriterats ned mot annat. Jag ska inte gå in på alla utgiftsslag vi tar beslut om i riksdagen, men det är inte så att man har prioriterat vägar och spår.

Det ser vi som bor i Stockholmsregionen. Stockholm är den sista huvudstaden inom EU som inte har en kringfartsled. Till och med Tirana i Albanien har nu fått det, även om de inte är med i EU. Vi väntar på fortfarande på vår östliga förbindelse.

När det gäller underhållet av just Norrland kan jag inte gå in på detaljer, men jag vet att Trafikverket har ett klart förbättringsområde när det gäller underhåll. De har fått kraftig kritik av Riksrevisionen när det gäller upphandling, extrajobb och så vidare. Där tror jag inte att det finns någon konflikt mellan Moderaterna och Socialdemokraterna. Däremot kunde kanske förmågan att styra Trafikverket förbättras en aning.

Norrbotniabanan har väl prioriterats ned, vad jag erfar, mot andra projekt. Det är inte heller så konstigt, för de första prognoserna visade på ganska låg trafik där. Om nu alla industrisatsningar som man går in med i Norrland med statliga medel blir verklighet finns det med all sannolikhet större behov av Norrbotniabanan.

Detta ska inte blandas ihop med privatiseringar. Det har ingenting med det att göra. Trafikverket äger ju banorna. Vem som sedan kör tågen, om det är ett privat företag eller staten, är egentligen ointressant i sammanhanget.

Herr talman! Tack för frågorna, ledamoten From!

För att börja med höghastighetstågen var det ett vansinnesprojekt som den nya regeringen skrotade, med all rätt. Det var hysteriska pengar för låg nytta när det gäller tidsvinster. Det skulle dessutom ha fört ned huvuddelen av Stockholmsregionens flygresenärer mot Kastrup så att Arlanda hade tappat ännu mer kraft än vad man gjort senaste tiden. Det tyckte vi inte var bra.

När det gäller prioritering av olika trafikslag, som ledamoten From frågar mig om, är det svårt att svara rätt upp och ned på allt. Det finns önskelistor från alla håll, regionalt och nationellt, som ledamoten From är väl medveten om. Här i Stockholmsregionen vill vi som jag nämnde ha en östlig förbindelse. Norrland vill ha Norrbotniabanan. Jag vet också att man vill ha tågförbindelse mellan Göteborg och Borås, något som stoppades av Härryda kommun om jag är rätt uppdaterad.

Det finns alltså många projekt, och det finns olika skäl till att saker inte kommer fram som de ska. Men jag tror också att det behövs bättre processer i vägprojekten långt tidigare så att man inte har en massa konflikter under byggets gång, som det tycks vara just nu.

Det är som bekant också en ny nationell plan på väg. Den är under bearbetning, och det återstår att se när den kommer. Där hoppas jag att de viktigaste projekten kommer med.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 29 maj.)