Isak From

Herr talman! Finansministern säger att vi sedan länge har en väldigt stor underhållsskuld. Var det därför det här regeringsunderlaget sänkte anslaget till järnvägsunderhållet?

På regeringens hemsida framgår det att transportpolitikens övergripande mål är att säkerställa en samhällsekonomiskt effektiv och långsiktigt hållbar transportförsörjning för medborgarna och näringslivet i hela landet. Nu när vi har finansministern här kan hon ju också kommentera det faktum att väldigt många privatpersoner drabbas ekonomiskt av att inte hinna i tid till jobbet. Också många företag drabbas när anställda inte kommer i tid till jobbet. Det kan inte på något sätt vara samhällsekonomiskt lönsamt över huvud taget.

Nej, herr talman, detta håller helt enkelt inte. Det kan inte finnas någon som anser, när det kommer till järnvägen och SJ, att alla inställda tåg är någonting samhällsekonomiskt effektivt eller långsiktigt hållbart.

Kommer man inte till jobbet, hinner man inte i tid, litar man inte på järnvägen och litar man inte på SJ väljer man andra transportlösningar, vilket i förlängningen drabbar hela samhället. Det, herr talman, ligger nu i finansministerns knä.

Herr talman! Tack, finansministern, för förtydligandet på slutet av att det inte är ett föredöme!

I det inledande svaret sa finansministern att bolaget bär en stor del av ansvaret för den senaste tidens problem, och det är klart att det delvis är så. I talarstolen sa finansministern också att ansvaret även ligger på andra. Då är det bra att vi har finansministern här, för hon är ansvarig för den budgetproposition som läggs fram här i kammaren. Det är klart att den budgetproposition som finansministern har lagt fram försämrar förutsättningarna för Trafikverket att upprätthålla underhållet.

Sedan, herr talman, har Tidöpartierna röstat nej till vårt socialdemokratiska förslag att ta tillbaka underhållet i statlig regi då det är uppenbart att många av de privata aktörerna inte har uppfyllt de uppdrag de har fått avtal om att utföra.

Det gäller inte minst alla de växlar som Trafikverket har konstaterat borde ha bytts för länge sedan men som inte har bytts. Det är en betydande del i att alla tåg, oavsett operatör, har svårt att trafikera den svenska järnvägen.

Som flera har lyft fram har vi vinter i Sverige. Vi har haft vinter till och med långt nere i Skåne i år. Det är återkommande att det ibland blir vinter, och detta behöver man ha beredskap för. I Västerbotten gick vi från 38 minusgrader till blötsnö och sedan 6 plusgrader på två tre dagar, och det är klart att dessa tre olika väderfaktorer orsakar problem för trafiken. Likväl kan detta inte vara nyheter.

Det som är nytt är att SJ har konstaterat att man inte klarar av att upprätthålla tidtabellen. Precis som ledamoten Monica Haider så förtjänstfullt lyfte fram här ställer man in avgångar helt och hållet nu och hänvisar resenärerna till andra transportslag.

Det är klart att en sådan situation ger en signal att vi inte litar på att järnvägen faktiskt kan transportera oss. Detta är fullt förståeligt när till exempel Stockholm-Malmö förra året uppvisade nästan 10 000 förseningsminuter, drygt 30 minuter för sent per avgång, och att man under detta år har landat i att många avgångar helt och hållet ställs in.

Det kan inte på något sätt vara så att varken Trafikverket eller statligt ägda SJ klarar statens uppsatta transportmål, som finns på regeringens hemsida. Finansministern har ett ansvar för båda frågorna. Vi behöver stärka järnvägens förutsättningar. Bolaget SJ måste prestera bättre. Statens järnvägar, SJ, är vårt gemensamma bolag. Finansministern har ansvaret.

Herr talman! Tack, finansministern, för svaret!

Efterfrågan på tåg är stor, finansministern. Efterfrågan på tåg i tid är nog lika stor. Alla är nästan överens om att punktlighet är den största utmaningen för järnvägen och för dem som trafikerar den svenska järnvägen, bland annat SJ, som är statens eget bolag. Oavsett tågbolag är det väldigt många tåg som står still på statens järnvägar.

SVT granskade läget förra året. På vissa tågsträckor stod tågen still i snitt 9 800 minuter under förra året. Då är inte 2024 medräknat, precis som finansministern lyfte fram, med kyla, regn och snö under en och samma vecka. SVT:s granskning visar också ett snitt på 30 minuters försening per resa. Det här året ser inte bättre ut. Nu har det gått snart två månader. Men det har inte varit något för tågbolagen att skylta om.

Det är precis som finansministern redovisade bolaget och bolagets styrelse och ledning som ansvarar för bolagets organisation och förvaltning av dess angelägenheter, men det gör också staten. När staten är ägare har staten ett långtgående ansvar.

Är det finansministerns mening att den extremt stora andelen försenade SJ-tåg är något föredömligt? Det står på regeringens hemsida att de statliga bolagen ska agera föredömligt och åtnjuta offentligt förtroende. Är det finansministerns mening att SJ med alla inställda tåg och försenade tåg är ett föredöme? Det är knappast föredömligt.

Finansministern beskriver att SJ AB bedriver en omfattande tågtrafik i hela landet med stor geografisk spridning. Enligt bolagsordningen ska SJ bedriva persontrafik inom ramen för affärsmässighet och bidra till att uppfylla de transportpolitiska målen och därmed en långsiktigt hållbar transportförsörjning i hela landet.

Herr talman! Det kan knappast vara så att vi kan anse att de transportpolitiska målen är uppfyllda. Det kan knappast vara någon som anser att alla inställda tåg och alla försenade SJ-tåg är ett föredöme.

Fru talman! Energi- och näringsministern nämnde många faktorer, men hon glömde en faktor som påverkar detta. Jag tänker på den svenska byggbranschen, som det helt har tagit stopp för. Mängden av det rivningsavfall och de byggrester som man har använt sig av i kraftvärmeproduktionen har minskat kraftigt, och åtgärderna - eller de bristande åtgärderna - när det gäller byggsektorn är något som ligger på regeringens bord. Det är delvis en annan debatt, men detta hänger ihop.

Energi- och näringsministern säger att man på Regeringskansliet analyserar Energimarknadsinspektionens förslag, som till stor del handlar om att stärka kunden i förhandlingssituationen, bland annat genom information. Det är väl rimligt. Kundskydd mot oskäliga prishöjningar är också synnerligen rimligt. Framför allt är det rimligt att samhället och regeringen pekar ut en rimlig väg. Det är ganska många som nu står och funderar - om de ska tåla prisökningar på 30 procent, eller återkommande prisökningar i denna takt, kanske de ser över att investera i någonting annat.

Bristande tilltro till det som görs riskerar att skada branschen. Det behövs en tydlig deklaration från energi- och näringsministern om vad man avser att göra för att förbättra kundernas situation.

Vi behöver den här kraftproduktionen. Den är synnerligen viktig för elnätet, vilket energi- och näringsministern har lyft fram.

Jag är tacksam för att vi kunde ha denna debatt. Precis som energi- och näringsministern har lyft fram behöver fokus flyttas lite från kärnkraft och vindkraft så att det även handlar om kraft- och energiproduktion från bioenergi.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag delar energi- och näringsministerns syn på att detta kraftslag har varit och är väldigt viktigt, speciellt eftersom det är planerbart. Det går att köra hårt på morgonen när efterfrågan är stor. Likväl är det nu väldigt många hushåll som drabbas av väldigt stora kostnader, och det måste vi vara medvetna om.

Detta är hela regeringens ansvar. Det görs nu stora investeringar av en del kraftvärmebolag, inte minst längs Norrlandskusten, tillsammans med vindkraft. Det handlar om att kunna producera hållbara biodrivmedel. alltså e-metanol, samtidigt som man producerar fjärrvärme och elkraft. Dessa investeringar är stora och kostsamma, och det är av största betydelse att politiken för omställningen ligger fast. Just nu kan vi se att det svajar något på ett antal områden i klimatpolitiken, och jag hoppas att det inte är så på detta område.

Fru talman! Stormen Hans drabbade hela landet. I norra Västerbotten fällde stormen Hans ungefär 1 000 kubikmeter i ett ganska kvadratiskt område.

Jag deltog i en interpellationsdebatt här i kammaren om statens möjligheter att införa ett undantag gällande avverkningsanmälningarna och om huruvida staten och landsbygdsministern kunde tänka sig några insatser för rennäringen, då rennäringen särskilt efterfrågade att hyggena efter stormen skulle städas upp. Tyvärr hade inte landsbygdsministern några som helst svar på mina frågor.

Nu vet jag att bland annat statliga Sveaskog jobbar ganska hårt och intensivt i området för att ta hand om så mycket grot och skogsrester som möjligt, men detta är också ett gemensamt uppdrag. Det finns en efterfrågan från flera olika intressenter när det gäller att ta till vara mer skogsrester och grot från markerna. Inte minst i det område som jag kommer från drabbas också rennäringen om man inte tar vara på detta. Det borde gå att se att vi har en vinn-vinnsituation här. På andra områden kan det behövas kapacitet för att transportera det här till närmaste kraftvärmeverk.

Energi- och näringsministern får gärna ge ett svar till alla de konsumenter som nu drabbas av extrema kostnadshöjningar till följd av omvärldsfaktorer som de är helt och hållet oskyldiga till. Vem ska kompensera dem för deras kraftigt ökade kostnader? Fjärrvärmekostnaderna går som sagt upp med över 30 procent på väldigt många håll runt om i landet. Här behövs gemensamma insatser från politiken.

Fru talman! Jag tackar för att energi- och näringsministern var snabb på bollen. Jag vet att näringsministern uppskattar denna debatt. För åhörarnas skull kan vi nämna att vi under de senaste åren har haft en hel del debatter om elpriser, kärnkraft och vindkraft. Därför kan det vara på sin plats att vi fyller ut byttan med lite kraftvärme.

Energi- och näringsministern nämner de kraftigt ökade fjärrvärmepriserna, och det måste man ta med i detta. Runt om ute i landet är det ganska många kunder som får kraftigt höjda räkningar. Solör, ett bolag som har flera anläggningar runt om i landet, aviserar höjningar på drygt 30 procent i Falköping. I Västerbotten har Solör ett antal anläggningar där man aviserar ökningar med runt 30 procent. Det är klart att många av de kommunföreträdare som för ett antal år sedan sålde ut kraftvärmeverken och fjärrvärmeverken tycker att detta blir svårt.

De utredningar och förslag som ministern hänvisar till är förväntade, men kostnaderna för konsumenterna kommer att komma nu. Vi måste vara tydliga med att en del av kostnadshöjningarna beror på Rysslands invasionskrig i Ukraina. Europas beroende av fossil energi påverkar även vårt energisystem, och något som också påverkar är att energibolag har importerat skog och skogsrester från Ryssland. Det får inte göras nu, vilket är fullt rimligt.

Samtidigt kan vi konstatera, vilket jag också nämner i min interpellation, att tillgången på grot - alltså skogsrester från skogen - skulle kunna nyttjas i betydligt större utsträckning än vad som sker. Det gäller särskilt eftersom man av kostnadsskäl i princip inte tar ut några skogsrester från norra Sverige. Det har inte varit fullt ut lönsamt på grund av långa avstånd. Här behöver hela regeringen agera.

Energi- och näringsministern hänvisar i sitt svar delvis till den skogsutredning som har tillsatts och som ligger på landsbygdsminister Kullgrens bord, men när jag läser den framstår den mer som en juridisk utredning för att komma till rätta med några av de motsägelsefulla lagar som finns inom svensk och europeisk skogslagstiftning och miljölagstiftning. Det framgår inte speciellt väl att utredningen ska titta på hur näringen ska såga mer virke som skulle kunna ge såväl plank och brädor som sågspån, som mycket väl kan eldas. Det framgår inte heller speciellt väl av uppdraget att utredningen ska titta på hur och i vilken omfattning uttaget av skogsrester, alltså grot, kan ökas från fler marker.

En sådan debatt kanske snarare hör hemma på landsbygdsminister Kullgrens bord, men tillgången på skogsrester har väldigt stor betydelse för kraftvärmens fortsatta förmåga att leverera.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Fakta är att regeringen har dragit ned på naturvårdsanslaget. Fakta är också att Naturvårdsverket inte har beviljat en fortsättning av Svenska Jägareförbundets stenmårdsprojekt. Fakta är att regeringen nu för över stenmårdens eventuella skadeverkningar till de enskilda som drabbas: markägare, husägare och bilägare.

Fakta är också att stenmården har tagit sig till Sverige. Man kan spekulera i om den har fått hjälp av människan. Det troliga är att den har liftat med lastbilar från Danmark och etablerat sig i Bromölla med omnejd. Om stenmårdsprojektet inte fortsätter eller om man inte tar tag i detta är det troligt att stenmården fortsätter att breda ut sig.

Klimat- och miljöministern svarade inte på min fråga: Kan Naturvårdsverket använda anslag 1:3 som gäller skador på infrastruktur för att bekämpa stenmården? Kan Svenska Jägareförbundet söka ett nytt projekt utifrån det nya anslaget för arbete mot invasiva arter?

Det är fortfarande så att stenmården inte har funnits i Sverige tidigare och borde benämnas som invasiv.

Fru talman! Klimat- och miljöministern pratar om fakta. Fakta är att stenmården orsakar miljardskador på kontinenten. I Tyskland, Nederländerna och Schweiz käkar och biter den här gynnaren sönder infrastruktur och bilar för miljarder kronor.

Under Svenska Jägareförbundets arbete med utrotning av stenmården i Bromölla med omnejd har det uppmärksammats skador på hus och bilar. Det har varit totalt 24 konstaterade skador under en projekttid på tre år, med konstaterade ekonomiska skador på uppemot miljontals kronor inom ett ganska litet område.

Tillåter vi att stenmården etablerar sig i större områden kommer skadorna att öka. Eftersom stenmården inte har funnits här tidigare vet vi inte heller vad konsekvenserna kan bli till exempel för den svenska skogsmården. Är det särskilt bra att dessa två arter möts? Det vet vi inte. Vi kan konstatera att när olika arter möts får den ena eller den andra oftast ge vika.

Utifrån svaret från klimat- och miljöministern ser jag det som relevant att fråga om anslag 1:3 för Naturvårdsverket som handlar om skador på infrastruktur. Får de pengarna, eller de nya tillförda pengarna för bekämpning av invasiva arter, användas för bekämpning av stenmården? Om Svenska Jägareförbundet gör en ny ansökan om särskilda insatser från tilläggsanslagen, kommer då Naturvårdsverket att ha möjlighet att bevilja ett sådant projekt utifrån att stenmården inte är en art som tidigare har funnits i Sverige?

Fru talman! Jag tackar klimat- och miljöministern för svaret.

Nu ska vi prata om en gullig liten rackare som enligt många med mig, inklusive Jägareförbundet, anser är lika invasiv som minken, som ju inte heller borde finnas i vårt habitat. Stenmården har funnits länge i Europa, och det finns forskning från inte minst Nederländerna som visar att den kan orsaka ganska stor skada på häckande kustlevande fågelarter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Klimat- och miljöministern redogör för högerregeringens budget, och vi vet båda väldigt väl att det särskilt inför budgeten 2023 gjordes stora neddragningar på anslaget till arbete med värdefull natur. Jag kanske i en senare interpellation tar upp de minskade anslagen till rovdjursinventering, till skötsel och underhåll av leder och skyltar och till underhåll av våra nationalparker. Men till just arbetet mot invasiva arter har regeringen och klimat- och miljöministern tillfört pengar.

Låt mig ordagrant läsa upp vad som står i Naturvårdsverkets svar på Svenska Jägareförbundets ansökan om fortsatt projektfinansiering av det uppdrag man har haft från Naturvårdsverket om att just bekämpa och avlägsna stenmården från svenskt habitat. "Naturvårdsverkets budget har de senaste åren påverkats av minskade anslag avseende åtgärder för värdefull natur. Naturvårdsverket har tagit del av Svenska Jägareförbundets ansökan och inser att beslutet kan få konsekvenser om stenmården etablerar sig och sprider sig i landet. Samtidigt behöver Naturvårdsverket förhålla sig till en mycket lägre anslagsnivå, och därför prioritera hårt bland åtaganden. Mot bakgrund av detta ser sig Naturvårdsverket tvingat att avslå ansökan."

Regeringens budget för skydd av värdefull natur får alltså den konsekvensen att stenmården, som förutom fågelägg äter kabel och isolering i hus och bilar, blir väldigt kostsam för de privatpersoner som drabbas av stenmårdens härjningar i hus och bilar. Det blir försäkringsbolagen och hus- och bilägarna som får stå för kostnaderna på grund av en art som aldrig har funnits och inte bör finnas i Sverige. Den är som sagt lika invasiv som minken.

Detta är alltså en politisk prioritering med konsekvenser för enskilda, just nu i huvudsak i Skåne eftersom stenmården etablerat sig i Bromölla. Men därifrån kan den sprida sig.

Vad avser klimat- och miljöministern att göra för att stoppa spridningen och få bort stenmården?

Fru talman! Klimat- och miljöministern och jag kan vara överens om att det handlar om motstående intressen.

Vi kan väl också utifrån den här debatten konstatera att det finns motstående intressen i Regeringskansliet, för under snart 14 månader nu har regeringen inte tydliggjort vad man avser med pausen. Vad är det för vägledning som behöver förbättras? Myndigheterna har på olika sätt presenterat att underlagen kan verka otydliga. Riksantikvarieämbetet har menat att man inte till fullo har förmåga eller kraft att genomföra det som man kanske borde göra.

Likväl uppfattar jag att jag och klimat- och miljöministern är helt överens om att den här prövningen måste komma igång och att vattenkraftens stora potential måste tas till vara. Det är klart att om vi inte kan ta till vara den storskaliga vattenkraften och effekthöja den i samband med den omprövning som förhoppningsvis går igång den 1 mars kommer Sverige som helhet att stå inför ganska stora utmaningar och bekymmer när det gäller energiförsörjningen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är också så att de stora höjningarna och sänkningarna av vattennivån till exempel i Skellefteälven är något som regleringsföretagen själva också lyfter fram att man vill och behöver komma till rätta med. Därför är det väldigt viktigt både ur ett ekonomiskt hållbarhetsperspektiv, ett miljöperspektiv och ett energiperspektiv att den här prövningen faktiskt blir tydlig och att man kommer igång.

Fru talman! Det är väl kanske just en osäkerhetsfaktor när ingångsvärdena från de olika Tidöpartierna är olika. Vi vet mycket väl att Liberalerna är ett av de partier som har drivit på för att just miljöaspekten ska säkerställas vid omprövningen, medan till exempel Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna har drivit en linje där det är kulturarvet som ska säkerställas. De myndigheter som ska starta omprövningen om någon vecka har inte fått vägledning om vad man tänker sig att de ska komma fram till.

Uppenbarligen har det varit lite svårt i Regeringskansliet, för man beredde frågan under ett års tid men blev inte klar och behövde två månader till. Nu ska omprövningen komma igång.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är klart att den vattenkraftsfond som skapats av de stora vattenkraftsbolagen i huvudsak ska finansiera omprövningen för den småskaliga vattenkraften, som tidigare har varit den stora konfliktfrågan. Omprövningen av de storskaliga produktionsälvarna ska i huvudsak bekostas av energiföretagen själva. Då är vägledning extremt viktig, för där handlar det både om en miljöaspekt och om ökat effektuttag. Det handlar också om ekonomisk hållbarhet. Ska det bli ekonomiskt hållbart att göra de stora insatser som behövs för att värna miljön, minska fluktuationen i vattennivån - alltså att vattennivåerna höjs och sänks kraftigt - måste det ju komma ut något. Det måste bli ekonomiskt hållbart för de företag som nu ligger i startgroparna och till viss del redan har startat arbetet. Det är en grund för hela energiförsörjningen.

Jag välkomnar uppdraget till Svenska kraftnät, så att man får en helhetssyn på detta. Utgångspunkten för interpellationen var likväl det man kan läsa sig till i regeringens budgettext och i regleringsbreven till Riksantikvarieämbetet. Där finns ingen styrning på området. Parisa Liljestrand hävdar att Riksantikvarieämbetet har fått uppdraget, och de sitter bevisligen med i olika beredningsgrupper som gäller detta. Men Riksantikvarieämbetet har också uttryckt att de inte har alla underlag, särskilt när det gäller strandnära områden, för att säkert kunna säga vad som får stor påverkan eller inte. Det finns alltså en osäkerhetsfaktor.

Det är ytterst välkommet om klimat- och miljöministern här kan ge ett tydligt löfte om att det den 1 mars kommer att vara glasklart vad regeringen har kommit fram till, hur man har hanterat pausen och vilken vägledning som nu ska gå ut till prövningsmyndigheterna.

(Applåder)

Fru talman! Tack, klimat- och miljöministern, för svaret!

Jag hade i tisdags en interpellationsdebatt med kulturminister Parisa Liljestrand här i kammaren om kulturmiljöer vid stränder som påverkas av vindkraft. Jag fick svar av kulturministern på den interpellationen. Utgångspunkten för den interpellationen var, liksom för den här, om Riksantikvarieämbetet har rätt förutsättningar. Riksantikvarieämbetet har skrivit och belyst de svårigheter man ser i sitt uppdrag när det gäller denna fråga. Det finns heller inga tydliga instruktioner från regeringen i årets regleringsbrev till Riksantikvarieämbetet.

Med detta sagt är omprövningen av vattenkraften något av det viktigaste vi har att göra. Särskilt den storskaliga vattenkraften är och kommer att vara oerhört viktig för Sveriges energiförsörjning. Det är ytterst angeläget att en effekthöjning och samtidigt en modernisering av miljötillståndet kan komma igång.

När den nya högerregeringen tillträdde beslutade man om en paus på ett år. Nu har regeringen beslutat att förlänga den pausen med ytterligare två månader, så den upphör kanske att gälla den 1 mars. Då ska prövningarna komma igång. Det är, fru talman, ganska många som har efterfrågat en vägledning från beslutande myndigheter om hur man ska se på påverkan på kulturarvet liksom på andra mer miljörelaterade frågor, som fiskvandringsvägar och annat, och om hur detta förhåller sig till bedömningen som ett kraftigt modifierat vatten.

Min valkrets Robertsfors ligger i Västerbotten, liksom Rickleån. Det är välkommet att länsstyrelsen i Västerbotten har haft förutsättningar att besluta om det välkomna undantag som gjorts. Detta kan också komma att utgöra ett prejudikat för andra liknande prövningar.

I detta fall har jag full tillit till att länsstyrelsen har haft relevanta underlag. Det som framgått under tidigare delar av omprövningsprocessen är att olika länsstyrelser i landet har sett väldigt olika på hur man ska bedöma detta. Särskilt uttalat har detta varit när det gäller länsstyrelsen i Västra Götaland, som oftast inte över huvud taget har tagit någon hänsyn till kraftigt modifierat vatten när det har funnits ett industriellt kulturarv i någon form i närheten.

Detta innebär, som helhet, att branschen ser detta som en osäkerhetsfaktor. Att Riksantikvarieämbetet inte har fått ett tydligt direktiv innebär också att denna osäkerhetsfaktor fortsätter att flyga omkring. Nu när de viktiga prövningarna ska komma igång igen undrar jag vilken vägledning klimat- och miljöministern anser att regeringen har gett i det sammanhanget.

Fru talman! Statsrådet! Det är gott och väl att vägledning finns på svenska. Men i byggbodarna nu, oavsett om det är här i Stockholm eller i Skellefteå, är det huvudsakliga arbetsspråket inte svenska. Det förekommer väldigt många olika språk i byggbodarna. Arbetskraftsinvandringen i sektorn är rekordstor, samtidigt som vi har kraftigt ökad arbetslöshet bland svenska byggarbetare. Här har vi ett direkt mischmasch.

Men oavsett varifrån du kommer när du kommer till Sverige för att jobba ska arbetsplatsen vara säker för både dig själv och dina arbetskamrater. Därför är det synnerligen angeläget att det här problemet synliggörs. Det kan inte vara utan orsak som Australien helt har förbjudit den här typen av bänkskivor och även arbetet med dem. Det är arbetsmomentet man måste sikta in sig på. När man kapar en sådan ska man ha rätt utrustning.

Med de många led av underentreprenörer vi har på svensk byggarbetsmarknad i dag tycks det som att många delar fallerar. Därför är det angeläget att Arbetsmiljöverket gör särskilt riktade insatser för att se om det är ett verkligt problem som man behöver ta tag i.

Fru talman! Jag tror inte heller på ett förbud. Det finns ju många arbetsrelaterade redskap som man kan skada sig på. Motorsågen, till exempel, kan vara synnerligen livsfarlig om den används på fel sätt. En vanlig domkraft som du hissar upp bilen med kan du faktiskt klämma dig riktigt allvarligt på. Det är vägledningen för och hanteringen av redskap och material som måste göras rätt. Eftersom dessa bänkskivor, som används och säljs i Sverige i ganska stor omfattning, kapas och monteras i svenska hem är det den processen som måste fungera.

Nu har ju högerregeringen beslutat om en budget med ett höjt rotavdrag som bland annat går till bänkskivor. Vi hade velat ha ett höjt rotavdrag som fokuserade på energiförbättringsåtgärder, men nu har regeringen valt den här vägen. Dessa bänkskivor säljs i stor omfattning och monteras till viss del i svenska hem av arbetskraftsinvandrare som om ett antal år kanske kan komma att utveckla stendammslunga. Om det då beror på ett jobb de har gjort i Sverige eller någon annanstans kommer att vara synnerligen svårt att följa upp. Därför är det väldigt viktigt att arbetsgivarna på svensk arbetsmarknad, facken och ansvariga myndigheter har rätt uppdaterad vägledning. Oavsett från vilket land du kommer när du jobbar i Sverige ska du inte bli sjuk av jobbet.

Det LO-förbundet Byggnads vill se är en uppdaterad vägledning och inriktade kontroller. Är det någonting som statsrådet Paulina Brandberg kan tänka sig att genomföra?

Fru talman! Jag beklagar statsrådet Paulina Brandbergs röstproblem och hoppas att rösten håller.

Sverige och svenska arbetare, särskilt byggnads- och gruvarbetare, var under mitten av 50-talet hårt drabbade av silikos, stendammslunga. Ett stort arbete från arbetstagarorganisationen, facken, och även från arbetsgivarsidan, forskningen och politiken gjorde att silikos i princip utrotades.

Det bygger på att damm kan förekomma på arbetsplatser men att man använder relevant skyddsutrustning och nya metoder för att kapa stenskivor, bryta berg och utföra olika former av betongarbeten. Detta har tydligt förbättrats.

Vi kan konstatera att 2023 var ett synnerligen mörkt år med 62 döda i direkt arbetsrelaterade olyckor och många hundra arbetsrelaterade skador - exakt hur många vet vi inte. Vi kan också konstatera att det i synnerhet är unga, inhyrd arbetskraft och egenföretagare i skogs- och jordbruksnäringen som är utsatta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

När det gäller byggsektorn ser vi nu, inte minst i och med den tragiska hissolyckan utanför Stockholm, att inhyrda i många led ger en kraftigt förhöjd risk. Att det finns relevant och uppdaterad arbetsmiljölagstiftning och vägledning och att arbetsgivarna tar denna fråga på allvar också för sin inhyrda personal är grunden.

Utgångspunkten för min interpellation är att Byggnads har ställt krav på Arbetsmiljöverket att både uppdatera vägledningen och titta på den typ av bänkskivor som nu förbjuds i Australien då de bedöms som för farliga. Det handlar om kvartskompositskivor som kan anses som exklusiva och som ofta används när man renoverar sitt kök. De innehåller dessa partiklar. Skivorna är ofarliga när de väl ligger monterade, men när man kapar en skiva kan det uppstå damm som i förlängningen kan ge upphov till silikos.

Dessa arbeten och processer pågår ju även i Sverige, och då är min fundering: Avser statsrådet att ta något initiativ? Ser man den vägledning som finns i dag som tillräcklig?

Det finns också möjligheter för regeringen att ta ett samlat grepp och ge någon av de forskningsinstitutioner som forskar på detta, till exempel arbetsvetenskapen på LTU i Luleå eller arbets- och miljömedicin på Universitetssjukhuset i Umeå, i uppdrag att särskilt undersöka om detta är en fråga som vi behöver ta på större allvar.

Herr talman! Punkten är i alla fall Minerallagens utformning, och Sverigedemokraterna har en reservation där.

Under pandemin, och med de förutsättningar som rådde då, hade ju både regering och riksdag alla möjligheter att ändra på något om man såg att det fick orimliga konsekvenser, och det gjordes också i väldigt många fall.

Minerallagen är i grund och botten bra. Är det så att man inte nyttjar sin koncession är det inte rimligt att man sitter kvar med den rätten hur länge som helst. Det kan ju finnas ett annat företag som vill ta över den och faktiskt göra någonting med den. Jag menar att minerallagen, som den är utformad, är tämligen välbalanserad i detta stycke. Det utgör en säkerhet att den som har hittat mineral, eller metall, och visat att det är värt att bryta får koncession och kan påbörja en process mot en miljöprövning om den nu vill bryta, vilket vi hoppas - annars kommer ju dessa metaller och mineral inte upp.

Jag tycker att Sverigedemokraterna har en del att visa. Det pratas väldigt mycket om att man ska se över prospekteringsstrategin och att det ska komma en ny mineralstrategi. Vi kommer att ta del av denna när den kommer, reagera på den och se vad som eventuellt fattas. Eric Palmqvist kan ju använda sitt sista inlägg till att berätta vad Sverigedemokraterna särskilt har lyft fram som ska vara med i mineralstrategin.

Herr talman! Jag tackar Eric Palmqvist, och vi fortsätter dialogen om dessa viktiga frågor.

Jag har läst Sverigedemokraternas reservationer. Det är känt att i de fall som Sverigedemokraterna har överenskommelser med regeringen lägger man inte fram en reservation. Men nu har man lagt fram en reservation om minerallagens utformning. Motivtexten hänvisar till coronautbrottet, vilket får mig att fundera över vad de har för koppling. Sverigedemokraterna anser att man med anledning av utbrottet kan behöva se över minerallagen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Mineralpolitik

Minerallagen är i grunden bra. Ibland förväxlas minerallagen med miljöbalken. Minerallagen säkerställer att den som har funnit en metall eller ett mineral och har visat att den är brytvärd får en koncession. Minerallagen ska säkerställa ett skydd för exploatören och mineraltillgången. Man ser att metallen eller mineralet kan vara brytvärda.

Var någonstans kolliderar Sverigedemokraternas önskan att se över minerallagen med de övriga högerpartierna?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Mineralpolitik

Herr talman! Frågorna är viktiga. Det är klart att det i huvudsak handlar om gamla försyndelser. Många av de slagghögar vi talar om ligger ju i dammar. De bröts långt tidigare, på 50, 60, 70- och 80-talet, då tekniken inte var framme och behovet av de metaller och mineral som vi behöver i dag inte var så stort.

Då var det basmetallerna man ville åt, och lakningsprocessen var inte fulländad. I dag, precis som Eric Palmqvist säger, fyller man i en underjordsgruva tillbaka så mycket man kan av restprodukten direkt. Men för en gammal fyndighet, som kanske innehåller stora mängder bly och kadmium, behöver man ett miljötillstånd om man vill återfylla med material från en gammal deponi. Och miljöpåverkan kan bli ännu större om man ska riva upp den, för särskilt bly och kadmium kan finnas i väldigt stor omfattning. Då pratar vi miljögifter i ganska stor omfattning. Det måste man också ha med sig.

Jag har själv varit med i Björkdalsgruvan, till exempel. Där bröt man från slutet av 80-talet, och när gruvan återstartades i slutet av 90-talet började man med att bearbeta det gamla gråberget. Tekniken hade nämligen gått så mycket framåt.

Naturligtvis finns det därför även ekonomiska faktorer i det här. En ny gruva bör också ha förutsättningarna att ta vara på hela värdekedjan, och därför vill vi ha en forsknings- och innovationsstrategi som också innefattar detta.

Herr talman! Tack, Eric Palmqvist, för frågorna! Frågorna är viktiga och berättigade.

Jag skulle nog säga att det i huvudsak handlar om två händelser. Men först ska jag säga att jag inte kan påminna mig att vi i stora ordalag skulle ha applåderat mineralstrategin. Den var ju då i princip ny, och den behövde naturligtvis få verka.

Men sedan inträffade alltså två saker. Det blev ett kraftigt försämrat geopolitiskt läge med Rysslands invasion i Ukraina. Det andra som har förändrat tillståndsprövningen är Högsta domstolens dom gällande Norra kärr. Det underlag som gick fram till domstolen ansågs vara för litet och inte tillräckligt omfattande. Domstolen har bedömt att betydligt större vikt ska fästas vid kringboende, andra näringar och andra verksamheter.

Detta hanterade den förra regeringen genom att skicka tillbaka detta till bergmästaren och SGU. Det är klart att en ny mineralstrategi behöver ta höjd också för den frågan. Den är inte oviktig.

Precis som jag var inne på i mitt anförande kommer det inte att behövas särskilt många på en ort som känner oro för att vattnet ska bli försämrat för att man ska säga nej. Den här viktiga frågan måste man kunna hantera med förtroende för gruvbranschen.

Herr talman! Vi socialdemokrater har sex reservationer i mineralbetänkandet, men för tids vinning yrkar vi bara på reservation 15 under punkt 11 som handlar om en ny eller reviderad mineralstrategi.

Herr talman! Den här veckan har präglats av mycket mineral, metall och näringspolitik. Vi har haft ett seminarium i riksdagen om alunskiffer, grundvatten och förutsättningar att bryta bland annat vanadin och uran. Iva hade ett stort seminarium i går och ett rapportsläpp med en geopolitisk analys om förutsättningarna och behovet särskilt för EU och Sverige att öka sin försörjningsgrad av metaller och mineral. Dessutom har vi naturligtvis debatten här. På morgonen hade vi också ett stålseminarium här i riksdagen om förutsättningarna för att Sverige ska bli helt världsledande och att våra aktörer LKAB, SSAB och H2 Green Steel kan genomföra sina stora investeringar så att de blir lyckade.

Det är ett till steg i värdeförädlingskedjan som höjer värdet på våra redan brutna metaller. Det är klart att det är så man får ekonomi i det och skapar konkurrenskraft mot länder som kan gräva upp metallen med grävskopa under miljöförutsättningar som vi inte accepterar.

Vi befinner oss i ett geopolitiskt läge som skapar nya risker. Leveranskedjorna för metaller och mineral har byggts på en handelspolitik där vi har kunnat handla med hela världen. Men med Rysslands invasionskrig i Ukraina skapades väldigt starka och tydliga hinder för att handla med Ryssland. Kinas totala dominans på området sätter också söklyktan på hur EU kan säkerställa sin självförsörjning av kritiska metaller. Även för halvledarkomponenterna, som är en helt central del i klimatomställningen, behöver industrier i både Sverige och EU faktiskt säkerställa att man bygger leveranskedjor och skapar efterfrågan här.

Det är klart att så länge man kan handla med Taiwan och Sydkorea kanske det fungerar, men hur länge kan Taiwan och Sydkorea handla med Kina? Det måste man ha med sig. Därför är det här också en central fråga. Det är en självförsörjningsfråga och en säkerhetsfråga, och det skapar insikten att vi kanske vetat detta tidigare. Men då var inte världsläget och den geopolitiska situationen som de är nu.

Det är också klart att Sverige kan vara en starkt bidragande aktör i det här arbetet, för dessa metaller och mineral har till viss del brutits tidigare. Men de bröts för att man bröt en basmetall som järn, koppar, zink eller guld. Det finns i dag på slagghögar och annat stora förekomster som man inte utvunnit.

Vi ser också behovet av forskning och innovation på det här området för att ny teknik ska kunna användas till att man på ett säkert sätt kan ta hand om metaller och mineral som finns i mindre omfattning när man bryter de viktiga basmetallerna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Mineralpolitik

Tillståndsfrågan är central. I och med EU:s råmaterialstrategi ställs hårdare, tuffare krav på medlemsländerna. Ett tillstånd ska ta 24-30 månader att få. Med den situation vi har i dag på gruvområdet ser det inte så ut. Vi behöver ta steg framåt. Här handlar det i huvudsak om motstående intressen. Det är alltså andra intressen som tycker att viss verksamhet inte ska tillåtas.

Det kan vara vattnet man är rädd om, som vid Norra kärr, i Skåne eller i Jämtland. Det viktiga vattnet ska säkras. Det är såklart ingen oviktig fråga; för de människor som är berörda är det en synnerligen viktig fråga att den miljöprövningen fungerar och går rätt till.

Det kan också handla om rennäringens eller kringboendes förutsättningar. Oftast är det någon annan som tycker att en verksamhet ska ske någon annanstans.

Länsstyrelserna lyfter fram att seniora bolag och kanske prospekteringsbolag - som inte sällan kommer från Australien, Kanada eller någon annanstans ifrån - ofta anlitar konsultbolag och att deras ansökningar inte är fullständiga utan saknar någonting. Då måste myndigheten vara transparent och ha egen kompetens för att klara att hantera frågan.

Vi kan inte heller säga nej bara för att ansökan inte uppfyller alla kriterier och myndigheten säger att den behöver kompletteras. I framtiden med EU:s råmaterialstrategi kommer det såklart att bli ett nej i ett tidigare skede för dem som inte uppfyller kriterierna, men här har alltså branschen ett arbete att göra med att säkerställa att underlagen man faktiskt går fram med är så kompletta som möjligt.

Sedan behöver det också i de fallen finnas transparens, så att man i dialog kan komma fram till exempelvis var dammarna, vägarna och så vidare ska vara.

Ofta kan det också finnas så kallade kumulativa effekter, till exempel närboende som tycker att vägen stör för mycket eller att någon annan näring blir för påverkad. I det läget behöver också till exempel Trafikverket bli mer lyhörda.

Många av dessa frågor, och flera andra frågor, behöver finnas med i en ny mineralstrategi. Den mineralstrategi som vi lever med nu tar inte höjd för Sveriges och EU:s behov av strategiska metaller och mineral. Vi behöver öka återvinningen, men för att kunna göra det behöver vi också ny brytning.

Verksamheten vid Rönnskärsverken i Skellefteå har ökat mångfalt, till stor del på grund av återvunnet material. Men där kan man som mest återvinna upp till tio eller tretton olika metaller och mineral, och det finns betydligt mer att göra. Här finns ett forsknings- och innovationsbehov. Därför kommer vi att trycka på att den forsknings- och innovationsstrategi som regeringen lägger fram också måste ta höjd för den här frågan.