Isak From

Herr talman! År 2017 var för nästan tio år sedan. Då var förutsättningen att vi behövde locka fler att etablera sig i Sverige. Sedan kan vi se att omvärldshändelser kraftigt har förändrat förutsättningarna.

Det som har förändrats ännu mer är de stora datacentrens enorma förbrukning. Om vi tar Svenska kraftnäts egna beräkningar räknar man att det skulle bli 5 000 megawattimmar till 2030. Det är väldigt mycket.

Svenska kraftnät säger också att man överväger att datacenter ska garantera sin egen elproduktion. Det tror jag kanske är lite svårt utan att man har en tydlig styrning. Är det rimligt att det bara ska styras genom marknadsmässiga förutsättningar?

Svenska kraftnät säger också att det måste finnas avtal på plats innan anslutning, för annars klarar inte elnätet efterfrågan. Det är också fullt rimligt. Om man inte samordnar det finns också risken att de etableringar som skulle kunna vara bra går i stå och inte genomförs.

Anslutningskön är, precis som statsrådet säger, stor på många platser. Här har Svenska kraftnät, delvis med stöd av regeringen, betat av en del av ansökningarna som kanske inte har varit helt sanningsenliga med förutsättningarna.

Jag delar tanken att ska det bli möjligt att ta till vara återvinnings- och spillvärme. Det är i huvudsak de stora kraftvärmeproducenterna längs med Norrlandskusten i några av de större städerna som är aktuella och där en anslutning skulle kunna vara möjlig. Där skulle man direkt kunna koppla in sig på fjärrvärmenätet och kunna vara en viktig resurs och bidra. Energibristen i särskilt elprisområde 3 och 4 är kanske det som gör att förutsättningarna just nu inte riktigt föreligger där. Man kan ställa sig lite frågande när det gäller detta.

Ministern säger i svaret att regeringen har presenterat en AI-strategi, och det har man ju gjort. Den har fått en hel del kritik för att den i ganska hög grad lägger över ansvaret på andra aktörer och har relativt stort fokus på offentlig sektor. Det sistnämnda kanske inte är dåligt, men det är fler än vi socialdemokrater som tycker att regeringens och statens egen del i detta är ganska svag.

Det finns stora förutsättningar, och möjligheterna är många. Låt oss ta vara på möjligheterna och se till att det här inte landar fel!

Vilka övriga initiativ är energi- och näringsministern villig att ta den här mandatperioden?

Herr talman! Tack, energi- och näringsministern, för ett ändå rätt framåtlutat svar med goda intentioner!

Frågan som vi ställer oss är: Räcker det med goda intentioner när både företag och svenska familjer har upplevt en väldigt dyr vinter? Frågorna är stora om vad som händer med elräkningarna om det inte samordnas och styrs tillräckligt.

Utgångspunkten för interpellationen är att vi från Socialdemokraterna ser stora fördelar med att ligga i framkant inom AI-utvecklingen, men vi ser att Sverige har halkat efter. Det finns en anledning till att investeringar i AI-center hamnar i Sverige. Då är det också ganska viktigt att det samordnas med de förutsättningar som finns i samhället kopplat till vad vi har för elnätsförutsättningar. Vad är det för energiproduktion i området? Och framför allt: Kommer man att ställa krav på att ta vara på återvinningsvärmen?

Här ser jag inte direkt något tydligt svar från Ebba Busch om hur det skulle gå till. Jag har följt uppdraget som regeringen har gett till Svenska kraftnät och det som Svenska kraftnät nu har skickat ut på remiss.

Där finns en del goda intentioner där man lyfter fram behovet av att öka samordningen mellan de regionala aktörerna och den aktör som söker tillstånd. Men sedan är det många andra lagstiftningar som redan styr i frågan. Vad kan man i så fall göra?

Det är väldigt många traditionella svenska industriföretag som har betalat väldigt mycket för sin elanslutning och fortsatt väntar väldigt länge. Jag behöver bara säga SSAB i Oxelösund, så tror jag att alla förstår att det är många som förväntar sig bättre leveranser och låga energipriser.

Här har vi industriföretag som skapar välbehövliga jobb som är beskattningsbara för välfärden i Sverige. Nu ser vi det inte riktigt, men intresset har funnits från de stora amerikanska techjättarna att etablera sig i Sverige.

Kommer vi att kunna ställa krav på dem att också bidra till energiförsörjning och kunskapsöverföring och att vara en del i samhällslösningen genom att ta till vara den överskottsvärme som förväntas genereras från de nya datacenteretableringarna?

Det är tre delar som måste spela samman för att man ska kunna säga att det är en bra investering för Sverige.

Herr talman! Då har ju Kjell Jansson identifierat ett problem. Min fråga är om Kjell Jansson och Moderaterna kan tänka sig att driva den här frågan. Jag tänker på de kommuner som drabbas av sekundära kostnader, som nya vägar eller va-system, som kommunerna i dagsläget måste avskriva under vissa tider och under vissa ogynnsamma förutsättningar och som gör att de belastar lånekapaciteten i kommunen och i förlängningen också får ökade kostnader på ett sätt som kommunerna i dag inte kan få full kostnadstäckning för.

Herr talman! Jag tackar Kjell Jansson för anförandet. Det var faktiskt ett av de mer balanserade anföranden som Kjell Jansson har hållit, kan jag tycka.

LKAB – vårt gemensamma bolag – genererar välstånd till hela landet, och de som bidrar till detta bör ju få någonting tillbaka. Det var dock inte därför jag begärde ordet.

Moderaterna har ganska länge, och aktivt, drivit äganderättsfrågorna. Nu har vi som praxis att samhället betalar 125 procent av marknadsvärdet. När det gäller en del andra intrång, till exempel komplettering och utbyggnad av va-system, får kommunerna inte samma möjligheter, eftersom detta måste bekostas och eftersom det blir stora avdragskostnader som hamnar på kommunerna framgent.

Kan Moderaterna tänka sig att prioritera att de kommuner som drabbas av stora kostnader som följer av gruvetableringar ska få mer tillbaka?

Herr talman! Vi debatterar näringsutskottets motionsbetänkande 16 om mineralpolitik. Jag börjar – så att jag inte glömmer det – med att yrka bifall till vår reservation 17, som är en motivreservation.

Relativt ny forskning från LTU visar att järn har brutits och bearbetats, att stål har smitts och att det har brutits ur sjöar och myrar i norra Sverige i över 3 000 år. Detta var alltså samtida med de fynd från Mesopotamien i nuvarande Irak som man tidigare ansåg vara äldst.

Man gjorde detta och beredde detta fossilfritt med träkol. Det kom inte upp i de temperaturer och fick inte den exakta hårdhet som det svenska stålet har i dag, när det svenska stålet används i specialapplikationer i väldigt många olika produkter världen över.

Oavsett vad man tycker om Trumps tullar anser många amerikanska företag att det är just det svenska bearbetade stålet man behöver använda sig av. Väldigt många av fordonsindustrins tillverkare tycker att det som är på väg att produceras i form av fossilfritt stål från norra Sverige är väldigt bra och väldigt viktigt.

I det avseendet är det väldigt tråkigt att det finns partier och företrädare här i Sveriges riksdag som gång på gång försöker kasta grus i det maskineri som ska göra att vi kan öka vidareförädlingen, skapa fler jobb, stärka konkurrenskraften och bli fossilfria.

Behovet av metaller och mineraler i världen minskar ju inte, utan det ökar. Drivkrafterna för att ställa om samhället i en fossilfri riktning är stor. Det nuvarande geopolitiska läget, och det som händer med bensin- och dieselpriser när Hormuzsundet är under attack, påminner inte minst om den påverkan detta har på oss och vad som händer när man inte kommer åt den fossila oljan. Det påverkar Sverige i väldigt stor utsträckning.

Det här gör att många av de kritiska metaller som fordonsindustrin och inte minst elektronikindustrin är i behov av nu produceras och utvinns i andra länder – i huvudsak Kina. Sveriges och Europas väldigt tydliga och stora importberoende på det här området visar på att vi som faktiskt skulle kunna – och kan – utvinna och vidareförädla de här metallerna och mineralerna måste göra det.

Vi var några socialdemokratiska riksdagsledamöter som under den plenifria veckan besökte Zambia. Zambia har en av världens kanske största fyndigheter av koppar och därtill hörande mineraler. Zambias ekonomi är till stora delar beroende av den gruvnäring som finns och som utgörs av kanadensiska och sydafrikanska bolag, som betalar och försöker göra rätt för sig. En ny aktör har dock trätt in på banan, och det är Kina.

Det har kommit stark kritik från företrädare för såväl Zambia och delar av södra Afrika som FN om hur Kina utnyttjar sin maktställning genom att utpressa och ställa orimliga krav. Det man särskilt har lyft fram i flera av de rapporter som har kommit från FN är att arbetsvillkoren i de kinesiska gruvorna inte uppfyller ens de minimikrav som bör ställas på förutsättningarna för arbete i gruva. Därtill har många blivit av med jobbet eftersom Kina vid kritik väljer att i stället ta in arbetskraft från Kina och Indonesien.

Detta pekar ytterligare på att vi måste göra mycket mer, och därför återkommer jag till frågan om Critical Raw Materials Act. Vi tycker att den är bra och rimlig. Vi har en reservation i betänkandet om att Sverige ska införa ett snabbspår. Vi har tidigare också ställt frågan här i kammaren – vi har haft interpellationsdebatt med ansvarig minister – om vad som händer med mineralstrategin och när den är färdig. Vi debatterade strategin här för ett år sedan, och nu hörde vi i Eric Palmqvists föredragning att det ska vara klart. Vi har dock fortfarande inte sett någon leverans av en mineralstrategi eller vad den innehåller.

Nuvarande mineralstrategi, som inte alls tog höjd för de geopolitiska förutsättningar vi ser i dag, togs ju fram av alliansregeringen och Annie Lööf, så det är klart att det faktiskt har hänt en del. Vi förstår också att tillståndsprocesserna kan vara svåra nu likaväl som de var svåra tidigare. Det är svåra avvägningar mellan olika intressen när det gäller vad som eventuellt ska gå före.

I förra veckan tog Bergsstaten beslut om att hänvisa fyndigheten i Norra Kärr till regeringens bord för avgörande. Samtidigt lyftes det upp att det ligger åtta eller nio – jag är lite osäker – gruvprojekt för avgörande på regeringens bord. Det är klart att det någonstans är bra att visa inriktningen. Vad är det man vill? Vad är det som ska gå före? Det kommer nämligen också att skicka signaler både till dem som driver på för att få ett tillstånd och till dem som driver att någonting annat ska gå före.

Jag konstaterar alltså bara, i största ödmjukhet, att det kanske inte är så lätt för regeringar, oavsett färg. Detta hamnar nämligen på regeringens bord för avgörande, och då måste man ställa olika intressen mot varandra.

Vi har några reservationer i betänkandet, och vi har en motivreservation när det gäller alunskiffer. För vår del är frågan viktig. Den är viktig ur lokalbefolkningshänseende. Det är viktigt att de gruvbolag som ska verka i de här områdena är synliga och pratar med befolkningen. Det är väldigt konstigt att det finns så starka misstankar mot våra synpunkter på ett ökat och säkerställt kommunalt inflytande.

Om man inte får med sig lokalbefolkningen och inte får med sig kommunerna är det dömt att misslyckas, oavsett projekt. Grunden är att man har med sig lokalbefolkningen och de kommuner man ska vara verksam i – att man har deras förtroende. De bolag som är verksamma och som avser att bryta olika fyndigheter eller starta någon verksamhet måste vara i kontakt med kommuner och med lokalbefolkningen. Inget av projekten kommer att fungera annars. Säkerställ alltså det kommunala inflytandet!

(Applåder)

Herr talman! Ja, ambitionsnivån var i alla fall hög vad gäller nya gröna industriprojekt, gärna kopplade till grönt stål.

Ledamoten Eric Palmqvist glömmer bort att hälften av tillståndsgivningen kommer från det här utskottet. Bearbetningskoncessionen och prospekteringstillstånden hanterar vi här i näringsutskottet. Sedan är ju tillståndsprocessen för gruvorna en tillståndsprocess i fyra delar, där det är helheten som avgör om man ska få komma igång med brytning.

Jag kan också konstatera att det socialdemokratiska partiet och den socialdemokratiskt ledda regeringen var tvungna att fatta beslut om nödåtgärder när det gällde att bevilja tillstånd för att bryta kalk. Nu ser vi effekterna. Efter fyra år har det inte kommit en enda åtgärd för att vi ska kunna bryta mer kalk på Gotland, och kalk är viktig för stålindustrin. Tvärtom är det fler och fler tillstånd som avslås och större och större skeppslaster med kalk som importeras, inte minst från Turkiet. Det är vad Tidöpartierna lämnar efter sig.

Herr talman! Tack, Eric Palmqvist, för anförandet!

Vi har under den innevarande mandatperioden, när Sverigedemokraterna varit det aktiva stödpartiet till regeringspartierna, sett indragna, pausade och konkursade gröna investeringar på rad. Det kan vi bara konstatera.

Jag följde debatten om näringspolitik här tidigare, då Sverigedemokraternas ledamot kastade ungefär hela EU-medlemskapet under bussen och ondgjorde sig över i princip alla delar i EU-medlemskapet. Då tänkte jag att jag skulle lyfta upp EU:s Critical Raw Materials Act, som gruv- och mineralbranschen har hyllat – inte minst för att den tydligt sätter fingret på vad medlemsländerna måste göra i form av att korta tillståndsprövningarna.

Vi har faktiskt inte sett några aktiva åtgärder från regeringen på det området. SGU har förvisso fått en del uppdrag, men i fråga om att korta tillståndsprövningstiderna har vi inte sett någonting. Regeringspartierna har lyft upp att man planerar för en ny miljömyndighet, men det finns inget om vad den myndigheten ska innehålla eller vilka krav som ska komma från den myndigheten.

Eftersom Sverigedemokraterna är det stora påverkande partiet i det här regeringsunderlaget kanske Eric Palmqvist kan reda ut det här. Hur ska Sverige uppnå Critical Raw Materials Acts krav?

Herr talman! Energi- och näringsministern säger att regeringen har beredskap. Vi ska känna oss trygga, säger energi- och näringsministern.

Det betalar ingen elräkning, näringsministern. Det hjälper inte de pensionärer i norra Sverige som nu har fått elräkningar som är 300–600 procent dyrare. Detta betalar inte de elräkningarna när pensionen inte räcker till.

Det sägs att vi ska känna oss trygga och att regeringen har beredskap. Regeringen måste leverera. Regeringen säger: Vi har beredskap för att kunna betala ut. Se då till att trycka på knappen!

Energi- och näringsministern har också sagt: Vi kan tänka oss att pausa effekttarifferna. Jag skulle säga att det är helt nödvändigt att pausa effekttarifferna eftersom det nu visar sig att de slår helt fel. Det här kan inte ha varit meningen när man gav elnätsbolagen fria händer att implementera en helt orimlig tariff.

Herr talman! Under vår tid i regeringsställning hade vi naturligtvis utmaningar. Samtidigt var investeringsviljan i svenskt skogsbruk väldigt hög. Nu ser vi dessvärre att den minskar.

En annan del i det är något som jag inte kan lasta Kristdemokraterna eller näringsminister Ebba Busch för. Näringsministern och vice statsministern har varit pådrivande för att få till en energiöverenskommelse som hade varit oerhört viktig. Tyvärr motarbetar andra partier i regeringsunderlaget, särskilt stödpartiet Sverigedemokraterna, aktivt det här. Varje dag motarbetar man möjligheterna för svensk industri att få långsiktiga energiförutsättningar. Det är illa. Och Kristdemokraterna har trots allt valt att sätta sig i denna situation.

I den första budget som regeringen lade fram tog man bort de pengar som vi hade aviserat som ersättning till skogsägare som hade drabbats oskäligt och blivit nekade avverkningstillstånd. Nu aviseras att man tänker återföra lite pengar till 2027. Det är bra, men i grund och botten måste vi kunna bruka skogen för att sätta välfärden främst.

Landsbygdsminister Peter Kullgren vet ju om att hans hemlän Värmland är det län som har drabbats hårdast. Landsbygdsministern behöver åka till Bryssel för att tydliggöra att svenskt skogsbruk, den gröna kolatomen, behövs. Den gröna industrin behöver fortfarande kunna leverera. Det är oskäligt och orimligt dumt att fasa ut möjligheten för svensk skogsindustri att ta del av utsläppsrätter samtidigt som man ger utsläppsrätter till fossilindustrin i Europa.

Herr talman, landsbygdsministern och alla åhörare! Vi diskuterar skogens förädlingsvärde och skogsindustrins betydelse för finansieringen av välfärden. När vi talade om detta före frågestunden upplevde jag att vi är överens om att den stora nedgång som har drabbat sektorn är skadlig för samhällsekonomin. Min frågeställning handlar om vilka åtgärder regeringen avser att vidta.

Ännu en hämsko som har lagts på svensk skogsindustri är att utsläppsrätterna fasas ut. Det innebär att den del av svensk skogsnäring som har ställt om, som är grön, kommer att förlora utsläppsrätter. I stället kommer utsläppsrätter att lämnas till skogsindustriföretag i andra länder, som driver sina processer med naturgas, kol och olja. Det blir en väldigt olycklig, dålig konkurrenssituation. De svenska företag som genomfört investeringar och fasat ut kol och olja ur sina processer straffas för att de har gjort rätt. Det är varken rättvist, klimatsmart eller särskilt ekonomiskt. Framför allt är det dåligt för den svenska statskassan.

Statsrådet Peter Kullgren pratade också om att industrin under ganska lång tid har efterfrågat fungerande järnvägstransporter. Samtidigt har de under de senaste tolv åren drabbats av kraftigt höjda banavgifter. Under tidsperioden har de höjts med 600 procent. Det är klart att det försämrar möjligheterna att lägga om transporterna till järnväg.

I mitt hemlän Västerbotten har särskilt SCA, men även Holmen, drivit på för att få till en fungerande järnvägsförbindelse och en upprustning av tvärbanan mellan Inlandsbanan från Storuman till stambanan och ut till Umeå hamn och skogsindustrierna som är belägna där. Det är satsningar som den svenska försvarsmakten också välkomnar. Man ser betydelsen av att rusta upp dessa viktiga tvärstråk. Men från regeringen kommer ingen signal om att det är något man kan tänka sig att överväga.

Det är helt avgörande att vi kan hålla igång en industrisektor som har varit och är väldigt betydelsefull.

Regeringen har även lagt en hämsko på planerade investeringar i biodrivmedelsproduktion. De har lagts på is. Det syns inte minst utifrån skogsindustriernas egen redovisning att de stora investeringar som man hade tänkt genomföra har pausats eller skjutits på framtiden.

Vad är landsbygdsministerns svar till sektorn? Är det att det blir en fortsatt nedgång som kommer att skada inte bara industrin och dem som arbetar i industrin utan hela den svenska ekonomin?

Fru talman! Tack, landsbygdsministern, för svaret!

Jag ställde denna interpellation till finansministern utifrån att skogsindustrin och skogsnäringen är och har varit väldigt betydelsefulla för den svenska statskassan och för möjligheten att finansiera vår gemensamma välfärd. Frågan blev omdirigerad till landsbygdsministern, vilket jag till viss del kan förstå.

En del omdirigerades dock till att gå till arbetsmarknadsminister Johan Britz. Vi hade en debatt förra veckan här i kammaren där vi bland annat diskuterade korttidspermitteringsförutsättningarna. Jag måste säga att arbetsmarknadsministern var väldigt tydlig med att man inte tänker gå vidare med det förslag som parterna i den utredningen tillsammans har lagt fram och som har legat på regeringens bord ända sedan 2023. Det var ett tydligt ställningstagande. Vi tycker naturligtvis inte att det är bra, men det var ändå ett tydligt svar på att det i varje fall inte är den vägen som gäller.

Låt oss gå in i detta och titta på orsakerna till att vi nu har en situation i Sverige där skogsbolagen från Karlsborg uppe i Kalix i Norrbotten ned till Hylte i Halland har aviserat varsel och genomfört neddragningar. Det har också aviserats att en del av pappersindustrins verksamhet helt enkelt kommer att läggas ned. Det handlar i dagsläget om ungefär 1 400 arbetstillfällen.

Det är naturligtvis 1 400 människor som drabbas av arbetslöshet, och det är illa nog. Sektorn vidareförädlar också och skapar ett stort handelsöverskott i svensk ekonomi som har kommit Sverige till del. Det var orsaken till att jag ville diskutera detta med finansministern, alltså för att fråga hur det här kommer att påverka våra möjligheter att finansiera välfärden.

Det är klart att det, precis som landsbygdsministern säger i sitt svar, finns flera olika delar. Vi kan inte beskylla regeringen för Trumps olika utspel om handelstullar och så vidare. I det här fallet har det direkt påverkat två verksamheter i Västerbotten och Norrbotten som har inriktats på att sälja ett särskilt ”board” till USA. Det här påverkar naturligtvis dem särskilt mycket.

När jag har träffat skogsindustrin har man lyft upp att man i ett worst-case scenario ser att man kommer att tvingas sluta avverka upp till 50 procent i sina tidigare kärnområden. Detta får oerhört stora konsekvenser.

Detta är inte bara en följd av oklarheter i ansvarsfördelningen när det gäller artskydd och så vidare. Det har också att göra med att de certifieringsorgan som de stora skogsindustrierna är kopplade till har stora problem att komma överens med urbefolkningen och samebyarna och helt och hållet uteblir från samråd.

Det är också väldigt tydligt att de investeringar som skogsindustrin hade aviserat när det gäller biodrivmedel på grund av regeringens och Sverigedemokraternas politik antingen har stoppats eller lagts på is. När det gäller detta ligger ju ansvaret direkt hos regeringen.

(forts. § 10)

Herr talman! Nu kommer vi till det intressanta område som är regeringens skrivelse 2025/26:8, Riksrevisionens rapport om LKAB:s omställning. Det är inte någon jättetjock produkt, men den är däremot ganska viktig.

LKAB är en stjärna i den statliga bolagsportföljen. Riksrevisionen konstaterar att ägarens roll i omställningen har varit begränsad eftersom det ännu inte hade genomförts någon ägarsamordning vid granskningen. Riksrevisionen bedömer också att det inte har framkommit några tecken på att det har förekommit någon politisk styrning av bolaget – vare sig socialdemokratisk eller något annat som det har talats om i den tidigare debatten – för att bolaget ska kunna driva fram omställningen.

Herr talman! Granskningen är smal och inriktas främst på investeringsförutsättningarna och affärsmässigheten i tillskapandet av en anläggning för produktion av järnsvamp. Riksrevisionen har granskat om regeringen och LKAB har agerat affärsmässigt i planeringen av omställningen av LKAB:s verksamhet till produktion av järnsvamp.

Riksrevisionen lyfter flera orosmoment som påverkar bolaget. Myndigheten drar också slutsatsen att det inte finns rutiner på Regeringskansliet för hur lönsamhetsmål ska omsättas i praktiken för att tillförsäkra marknadsmässighet. Mot den bakgrunden rekommenderar Riksrevisionen att regeringen säkerställer att det beslutade lönsamhetsmålet tillämpas konsekvent.

Herr talman! Efter den tidigare debatten kan vi också konstatera att när det gäller de statliga bolagen har regeringen som ägare lämnat till bolagen själva att ta fram sina verksamhetsmål och fastställa sina lönsamhetsmål. Då kan man fundera hur det kan komma att faktiskt fungera.

Herr talman! De största förutsättningarna för LKAB:s omställning kan LKAB inte påverka. Man kan förvisso påverka och påtala sin situation. Men det är klart att när LKAB nu har tagit beslut om att skjuta fram produktionen av fossilfri järnsvamp innebär det också sämre förutsättningar att nå både lönsamhetsmål och klimatneutralitet.

Några saker som påverkar bolagets möjligheter är till sin karaktär sådant som staten hanterar på annat sätt. Förutsättningarna för att producera järnsvamp innebär att det behöver byggas ut en ny 400 kilovolts högspänningsledning till Malmfälten. Det är Svenska kraftnät, med staten som ägare, som ska säkerställa att detta sker. Det är helt nödvändigt att dubbelspår byggs på Malmbanan. Det är helt nödvändigt att stadsomvandlingen kan genomföras och att markbytesprogrammet kan genomföras så att Kiruna kommun och bolaget får tillgång till byggbar mark. Det är helt avgörande för bolaget att tillståndsprocesserna för brytning av den nya fyndigheten, Per Geijer-malmen, kommer igång.

Allt det här påverkar. Naturligtvis påverkas bolaget också av handelspolitiken, eventuella ståltullar och så vidare. Samtidigt påverkar även EU:s utsläppshandelssystem – en större kostnad kommer att läggas på bolaget om man inte kan ställa om det snabbt och resurseffektivt. Det, herr talman, kan orsaka stor skada för ägarna: staten och i förlängningen svenska folket. Det kan skada Sveriges beredskap och försörjning av järn, fossilfri järnsvamp och strategiska jordartsmetaller.

Fru talman! Regeringen styr riket. Jag tror inte att det behövs ny lagstiftning. Däremot är det viktigt att regeringen ser till att säkerställa.

När jag skrev interpellationen i början av december hade jag kontakt med Konsumentverket. De uppgav då att den information de hade hade gått ut till operatörerna. Det var förmodligen en av orsakerna till att regeringen hade ett möte med operatörerna. Sedan har Konsumentverket fått signaler om att informationen inte har gått ut till alla försäljare. Det är väldigt viktigt.

Det handlar om glappet. Jag håller med om att konsumenterna ska vara skadeslösa. De ska få en ny produkt. Precis som statsrådet säger är det 7 000 telefoner som har slutat fungera. Om det är 60 000 till som kommer att fasas ut finns det risk att det blir ett glapp däremellan och att det finns personer som tror att de har en fungerande produkt men som inte kommer att nå 112.

Det är där jag tycker att regeringen, i kraft av just regering, måste säkerställa att de har gjort allt i sin makt för att personer som eventuellt blir drabbade ändå ska känna en trygghet i att ha en fungerande tjänst om man blir sjuk och behöver nå 112 på något sätt. Då behöver det sättas till resurser och åtgärder så att marknaden, i det här fallet, fungerar.

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar civilministern för svaret.

Konsumentverket och PTS har gemensamt varit ute och påpekat att nedstängning är en större fråga. Det är något som drabbar mer än bara enskilda hushåll. Jag menar också att en del av orsaken till att Telia fortsatt driver sitt nät till 2027 är att alla kunder inte har haft möjlighet att ställa om, och i det fallet ska ju Telia ha en eloge. Telia är även den operatör som har störst nät, inte minst ute i gles- och landsbygd. Det är klart att ytterligare en orsak är att det kan finnas ett antal trygghetslarm, hissar och betalterminaler som fortfarande går på den här gamla tekniken och som behöver fasas ut.

Vårt inlägg från den socialdemokratiska sidan är att konsumenterna måste vara skadeslösa i det här fallet. Det kan inte vara så att marknaden på konsumenternas bekostnad tjänar pengar på en teknik som faktiskt slutar att fungera.

Jag tackar för civilministerns förhoppning och hoppas att den räcker. Man bör dock lyssna på inte minst pensionärsorganisationerna. Bland annat PRO kräver att politiken måste agera för att enskilda konsumenter, oftast äldre personer, ska känna att de har en trygghet. Är du en seriös handlare ska du naturligtvis bistå i bytet till en telefon som funkar mot nätet. Finns det aktörer som inte gör det är det ju förkastligt och något som måste fördömas på alla sätt.

Det känns dock som att det finns anledning att fortsätta följa frågan, som statsråden brukar säga. Statsrådet kan ju här svara på vad man avser att göra om det kommer indikationer. Statsrådet har i sitt svar sagt att han i så fall avser att kalla till sig marknaden och berörda aktörer igen, och det är väl välkommet. Men jag tycker fortsatt att det är fullständigt oacceptabelt att enskilda pensionärer, vilket det oftast handlar om, ska drabbas av ekonomisk skada på grund av ett marknadsmisslyckande.

(Applåder)

Fru talman! Tack, civilminister Erik Slottner, för ett långt och innehållsrikt svar!

Jag och statsrådet debatterade senast en nedstängning av 2G- och 3G-näten i september 2024, alltså för snart ett och ett halvt år sedan. Då var utgångspunkten näringslivets och kommunernas användande, inte minst utifrån att larmsystem och olika tjänster som är viktiga för näringslivet försvann.

Jag ska väl säga att jag då i grund och botten delade civilministerns inställning att det här är en marknadsfråga. Det är marknaden och teleoperatörerna som ska säkerställa att omställningen faktiskt fungerar. Men man läser och blir kontaktad om ett sådant marknadsmisslyckande som det ändå måste vara att det fortsätter att säljas 4G-telefoner som inte kommer att fungera. Detta väcker ju frågor.

Civilministern är också konsumentminister. Det här är ju fullständigt orimligt och tveklöst ett marknadsmisslyckande. Det har i dagarna kommit nyhetsrapportering om att de här telefonerna fortsätter att säljas – oftast till äldre människor. Det är oftast en billigare variant med stora siffror, som är lätta för äldre personer att använda.

Frågeställningen blir därför: Har regeringen och konsumentministern gjort det som rimligen krävs? Jag förstår av svaret att man har kallat till sig operatörerna för samtal, och det kan givetvis vara bra. Men eftersom det här är en situation som fortgår efter att den har uppdagats känns det ändå som att konsumentministern borde ta ett initiativ till. Det vore rimligt att han här i kammaren redogjorde för vilka insatser man avser att göra för de personer, oftast äldre, som i det här fallet uppenbarligen är lurade på ett eller annat sätt – avsiktligt eller oavsiktligt.

Det är ändå de som säljer de här produkterna på marknaden som har ansvaret för att säkerställa att det de säljer faktiskt går att använda. Nu har det framkommit att det fortsätter att säljas 4G-telefoner som inte har den nödvändiga uppkopplingsfunktionen för att nå SOS Alarm. Jag tycker att Post- och telestyrelsens agerande har varit rimligt; det kan inte få vara så att det säljs telefoner som inte går att nyttja. Marknaden fortsätter dock att sälja de här telefonerna till konsumenter, och det känner jag faktiskt är lurendrejeri. Det vore rimligt av konsumentministern att agera.

(Applåder)

Herr talman! Nu är mandatperioden snart slut. Har inte regeringen prioriterat den här frågan tidigare kommer man ju inte att göra det framgent heller.

Det finns två stödsystem i dag – det ena som regeringen kan aktivera och styra över och det andra som man ansöker om hos Skattemyndigheten – och ett förslag om att ersätta detta med ett nytt system. Parterna menar att det systemet är bättre anpassat för djupa lågkonjunkturer som den vi har varit inne i. Detta borde ha kommit på plats under 2023. Regeringen fick utredningen i slutet av 2022 och hade kunnat prioritera frågan men valde att inte göra det.

Hela 2024 och 2025 har gått, med en stor mängd konkurser och arbetslösa. Det är ett kanske inte helt imponerande track record för den här regeringen, men det är ju Johan Britz fullt medveten om.

Frågan är nu om den största exportnäringens nedgång också kommer att påverka svensk ekonomi. Vilka resultat kommer det att bli framöver, och hur kommer det att påverka möjligheten att finansiera viktiga välfärdsreformer? Detta är vi socialdemokrater väldigt intresserade av.

Jag får fortsätta att ställa mina frågor till finansministern: Vad gör man för bedömning? Hur påverkar det här statsfinanserna? Johan Britz får slutanförandet på sig också.

Det är åtminstone, som jag räknar, ungefär 15 delar i det förslag som parterna har lagt fram. Det borde kunna finnas några delar som regeringen kunde bereda och vilja gå vidare med. Finns det sådana delar? Har Johan Britz ens tittat på det här?

Herr talman! Det är likväl så att det är skogsindustrins samlade förädlingsvärde som är grunden till att Sveriges exportnetto ligger på ett stort plus. För att skogsindustrin ska kunna fortsätta att finansiera svensk välfärd behöver vi ha en fungerande, konkurrenskraftig industri.

Under de år som Johan Britz regeringsunderlag har suttit vid makten ser vi att det har skett dramatiska försämringar när det gäller investeringsviljan i skogsindustrin, den skogsindustri som är betydelsefull för hela landet, från Kalix till Hylte. Västernorrland och Värmland är de län som har störst behov och störst avkastning och där flest jobb skapas och störst underlag för finansiering av välfärden föreligger. Det är också de län som nu drabbas av nedgången.

Pappers a-kassa har ökat med ungefär 10 procent. Det är väldigt lite, men förädlingsvärdet för varje pappersarbetare är enormt i förhållande till andra branscher.

Frågeställningen är fortfarande: Vilka delar i parternas utredning, som presenterades för regeringen, är det som regeringen och Johan Britz inte tycker är bra? Det sägs att man inom regeringsunderlaget är oense och att man därför inte har gått fram. Men vem är det då som är oense? Det är ändå Liberalerna och arbetsmarknadsministern som sitter på den här positionen och nu har möjlighet att reformera detta.

Det har kommit ett varsel i dag i en helt annan sektor som är betydelsefull för Sverige. Vi får säkert anledning att återkomma till den – det gäller Ericsson – men nu pratar vi om skogsindustrin.

Vilka delar är det som parterna – Teknikarbetsgivarna, Unionen, IF Metall – har lyft fram och velat ha, så att man får jämställda spelregler i konkurrensen med andra länder? Det är väl fullt rimligt att Sverige som industriland har liknande förutsättningar som våra närmaste EU-länder, som Tyskland, Finland och Frankrike?

Johan Britz säger sig vara stolt över parternas arbete, och man har nu lagt en produkt på regeringens bord. Regeringen via Johan Britz säger: Nej, i de här förslagen är det flera delar som är dåliga. Men regeringen har faktiskt möjlighet att bereda detta och plocka bort någon del som inte är bra.

Vilka delar är det som man menar att man inte kan lägga fram? Vilken del av industrin tycker man inte ska ha samma konkurrensförutsättningar som annan europeisk industri? Svara på det, Johan Britz!

Herr talman! Betydelsen av skogen och skogsindustrins förädlingsvärde för statsfinanserna var utgångspunkten för min interpellation till finansministern. Finansministern tyckte dock att frågan bäst besvarades av landsbygdsministern. Frågan har inte besvarats än, men landsbygdsministern tyckte att korttidspermitteringsfrågorna borde hanteras av arbetsmarknadsministern. Därför står vi nu här.

Jag ska inte säga att jag är förvånad. Men det är tydligt hur den här regeringen hanterar en näring som är väldigt viktig för hela landet. När över tusen personer runt om i landet blir av med sina jobb för att verksamhet läggs ned innebär det naturligtvis en personlig tragedi för den enskilde.

Arbetsmarknadsministern säger att de nog kan hitta jobb någonstans. Det handlar om orter i stort sett i hela landet, från Kalix till Hylte. Det berör län som Norrbotten, Västernorrland, Värmland, Kalmar och Halland, där skogsindustrin är väldigt betydelsefull och i stor utsträckning bidrar till välfärdsskapande.

Det är grunden i detta, och det var därför jag ville ha svar från finansministern på vad hon gör för analys av hur det kommer att påverka statsbudgeten framöver när verksamhet försvinner i skogsindustrin, som är den stora tillskaparen av exportnetto till Sverige. Verksamheter som försvinner tenderar att inte komma tillbaka.

Detta är också grunden för att det rör sig om en tillfällig lågkonjunktur, som skulle kunna lindras om till exempel köpkraften i Tyskland förbättrades. Det är inte säkert att detta behöver vara för evigt – det behöver vara till dess att Europa med flera kommer på fötter och exporten kommer igång. Vi ska nog inte räkna så mycket med USA och deras idéer just nu, men för skogsindustrin är Europa, Mellanöstern och naturligtvis Storbritannien väldigt viktiga exportmarknader. Nästan 90 procent av förädlingsvärdet från skogen exporteras. Därmed exporteras också klimatnytta från skogen.

Arbetsmarknadsministern sa i sitt svar att parterna ända sedan 2022, när man mottog utredningen, har varit väldigt delaktiga. Vi hörde i debatten här tidigare att arbetsmarknadsministern var stolt över parternas arbete. Parterna har faktiskt lagt fram ett förslag till ett reformerat korttidsarbete som skulle vara mycket bättre.

Arbetsmarknadsministern säger att det är för många dåliga förslag. Utredningen kom med en mängd förslag, så arbetsmarknadsministern kanske för parterna kan redogöra för vilka delar i utredning SOU 2022:65 som var dåliga. Vad är det som gör att man väljer att inte gå vidare med ett reformerat korttidsarbete?

Fru talman! Jag hade hoppats på lite mer information om orsaken från energi- och näringsministern: Varför? Hur gick det här till? Vad är orsaken?

I det här fallet måste vi säga att det är bra att detta har skjutits fram till 2027. Det ger förutsättningar för en ny regering att bromsa, styra och ändra utvecklingen. Det kräver att man ställer sig frågan om något annat låg bakom. Den frågan är viktig om andra partier ska lägga fram förslag på hur man säkerställer att verksamheten kan fortleva.

De kooperativa företagen har ställt krav på politiken att öka kompetensen, inte minst bland statens myndigheter. Det handlar om att säkerställa att också de kooperativa företagen kan delta i stora offentliga upphandlingar. Det är något som de regionalpolitiska stöden har motverkat. Varken Coop eller OK har fått statliga hemsändningsstöd för en lanthandlare eller för en lokal bensinmack, eftersom de ”sitter” på stora organisationsnummer. Ändå är de små verksamheter.

Det har funnits krav på politiken att i större utsträckning ge samma förutsättningar för de kooperativa företagen. Har energi- och näringsministern något annat på gång till de kooperativa företagen? Annars blir det ännu konstigare. Om man tar bort förutsättningarna för att söka stöd och för att stärka och öka kompetensen när det gäller att starta ett kooperativt företag blir det färre kooperativa företag.

Fru talman! Tack, Eva Lindh, för en viktig interpellation! Jag tackar också Louise Thunström.

Energi- och näringsministern får faktiskt ta och förklara sig lite grann. Jag har lite svårt att förstå vad detta var bra för. Vems vallöfte var det att kasta Coompanion under bussen? Här har vi en organisation som under lång tid har visat väldigt gott resultat när det gäller att bygga företagande. Detta vill nu regeringen rasera och göra om.

Det här drabbar inte Sveriges stora och starka kooperativa företag. Det drabbar inte Norra Skog, Södra Skogsägarna, Folksam, Lantmännen, Arla, Riksbyggen eller HSB. Det drabbar de små och nya företagen. Det drabbar de kvinnor ute i bostadsföreningarna som vill starta en handelsträdgård. Det drabbar dem som känner att de inte riktigt vill eller törs starta ett eget företag men som skulle kunna tänka sig att göra det tillsammans med någon annan.

Coompanion har med all tydlighet visat att det behövs stora insatser, inte minst för att söka kapital för den här typen av företag. Det finns, precis som Louise Thunström lyfter fram, en stor okunskap. Samtidigt har den kooperativa företagsformen visat väldigt goda resultat med i snitt ungefär 400 nya företag per år. Så många har redovisat att de har kommit igång och kan växa. Några stannar kvar som små kooperativa föreningar, och några växer och blir stora och starka företag.

Återigen frågar jag energi- och näringsministern: Var kom det här ifrån? Det verkar faktiskt på riktigt vara jättedumt. Dessutom var det en ytterst dålig julklapp. FN utsåg 2025 till Kooperationens år, och staterna uppmanades att genomföra insatser för att stärka den kooperativa företagsformen. Och vad gör regeringen? Den ger Coompanion en väldigt dålig julklapp och säger: Det här ska vi sluta med. Det lägger vi ned.

Nej, energi- och näringsministern får allt ta och förklara hur det här gick till!