Fru talman! Regeringen har, precis som statsrådet sa, beslutat att upphäva förordningen om kooperativt företagande. Det är ett beslut som kanske inte väcker de största rubrikerna men som får mycket stora konsekvenser i praktiken.

Det handlar nämligen om vilket stöd som ska finnas för människor som vill starta företag tillsammans. Det är företag som ofta växer fram där marknaden inte räcker till. Det kan vara service på landsbygden, arbetskooperativ, sociala företag eller verksamheter som skapar jobb för människor som står långt från arbetsmarknaden. Det handlar i dag om 300 företag som sysselsätter närmare 8 000 personer. Jag vill ge några exempel så att de som lyssnar får en inblick i vad vi pratar om.

Det handlar framför allt om Coompanions arbete, som har inneburit att butiken, bensinmacken eller vårdcentralen har kunnat bevaras på landsbygden. De som bor och verkar på orten driver dessa vidare.

Ett par av alla exempel är Ramsbergs handel i norra Västmanland eller Nordvärmlands livs i Ambjörby i norra Värmland. Det handlar också om Strömsbacka Återvinning, som är ett arbetsintegrerande socialt företag där människor som stått långt från arbetsmarknaden får en ny chans och där insatser för miljön görs genom att ge prylar nytt liv.

Ett annat exempel är alla fiberföreningar – fler än tusen – som har gjort att Sverige i dag har fiberuppkoppling till i princip alla hushåll. Där staten slutade och kommersiella intressen saknades samlades hushåll i fiberföreningar för att projektera, installera och i samverkan skapa uppkoppling i hela Sverige.

Det handlar också om personalkooperativ, föräldrakooperativ och brukarkooperativ på landsbygd men också i våra storstäder. Ett exempel är Gullogården, ett personalkooperativt äldreboende i en liten by i Mora kommun.

Coompanion har en viktig roll i att inspirera, mobilisera och utveckla bygdekooperativ på olika sätt, där boendes engagemang omstöps till effektiva företagsidéer för utveckling av landsbygden. Det finns massor av exempel. Ett är Röstånga, där byborna nu driver restaurang och har fastigheter och aktiviteter, till exempel en konsthall. Det handlar också om Basta och Vägen ut, som är verksamheter som bevisligen bidrar till att bryta missbruk och kriminalitet.

Fru talman! Det finns många exempel runt om i vårt land, och Coompanion är en del av de generella främjandeinsatserna för företagande och företagstillväxt. Detta har pågått under 40 år. Det har varit effektivt, och det har säkerställt välstånd i hela Sverige. Coompanion finns över hela landet och erbjuder rådgivning, utbildning och stöd.

Jag tackar för statsrådets svar på min fråga, men jag förstår det fortfarande inte. Det är bra att vi nu debatterar, men jag förstår alltså inte svaret. Statsrådet säger att man ska fokusera på effektivitet och på att använda resurser väl. Det ska man absolut göra; det tycker verkligen vi också. Men menar regeringen då att den verksamhet som har bedrivits har varit ineffektiv eller krånglig? Har den inte gett de effekter som det var meningen att den skulle ge?

Frågan kvarstår därför. Varför togs förordningen bort? Det riskerar att leda till att kooperativa verksamheter inte kan utvecklas i framtiden.

Fru talman! Tack, Eva Lindh, för en viktig interpellation! Jag tackar också Louise Thunström.

Energi- och näringsministern får faktiskt ta och förklara sig lite grann. Jag har lite svårt att förstå vad detta var bra för. Vems vallöfte var det att kasta Coompanion under bussen? Här har vi en organisation som under lång tid har visat väldigt gott resultat när det gäller att bygga företagande. Detta vill nu regeringen rasera och göra om.

Det här drabbar inte Sveriges stora och starka kooperativa företag. Det drabbar inte Norra Skog, Södra Skogsägarna, Folksam, Lantmännen, Arla, Riksbyggen eller HSB. Det drabbar de små och nya företagen. Det drabbar de kvinnor ute i bostadsföreningarna som vill starta en handelsträdgård. Det drabbar dem som känner att de inte riktigt vill eller törs starta ett eget företag men som skulle kunna tänka sig att göra det tillsammans med någon annan.

Coompanion har med all tydlighet visat att det behövs stora insatser, inte minst för att söka kapital för den här typen av företag. Det finns, precis som Louise Thunström lyfter fram, en stor okunskap. Samtidigt har den kooperativa företagsformen visat väldigt goda resultat med i snitt ungefär 400 nya företag per år. Så många har redovisat att de har kommit igång och kan växa. Några stannar kvar som små kooperativa föreningar, och några växer och blir stora och starka företag.

Återigen frågar jag energi- och näringsministern: Var kom det här ifrån? Det verkar faktiskt på riktigt vara jättedumt. Dessutom var det en ytterst dålig julklapp. FN utsåg 2025 till Kooperationens år, och staterna uppmanades att genomföra insatser för att stärka den kooperativa företagsformen. Och vad gör regeringen? Den ger Coompanion en väldigt dålig julklapp och säger: Det här ska vi sluta med. Det lägger vi ned.

Nej, energi- och näringsministern får allt ta och förklara hur det här gick till!

Fru talman! Jag tackar för att ministern försöker utveckla svaret men måste ändå konstatera att det inte ger något tydligt besked om hur regeringen tänker ersätta det som nu monteras ned. Att hänvisa till generella företagsstöd eller regionala insatser räcker inte.

Kooperativ utveckling är något annat. Det handlar om affärsmodeller där vinster återinvesteras lokalt, där människor går samman och där demokratiskt ägande är en del av idén. Den kompetensen finns inte automatiskt i det traditionella näringslivet.

Just därför har staten under lång tid sett behovet av ett särskilt uppdrag. Just därför har aktörer som Coompanion byggts upp med nationell täckning och lång erfarenhet – därför att det behövs.

Jag är rädd om Sveriges ekonomi. Jag är rädd om Sveriges utveckling. Jag är rädd om Sveriges företagande. Det här är knasigt. Det är oekonomiskt. 25 miljoner kronor är mycket pengar, men i statens budget är det en ganska liten summa som ger otroligt stor effekt – 300 företag, 8 000 personer anställda och en massa kreativitet som har kunnat tas till vara och utvecklas både i städer och, framför allt, på landsbygden. Människor som inte har erfarenhet av företagande har kunnat få hjälp att starta företag tillsammans. Det är alltså en otroligt effektiv insats för de 25 miljoner kronor som det handlat om i den statliga budgeten.

Det är därför jag är väldigt bekymrad. De verksamheter som finns i dag hoppas jag ändå ska kunna fortsätta leva. Men det vi pratar om nu, det vi har ansvar för som politiker, är inte bara det som finns här och nu utan också det som finns i framtiden. Jag oroar mig och är på allvar väldigt bekymrad över att vi, om detta dras tillbaka, inte längre kommer att ha den där lilla lanthandeln som kan uppstå när man tillsammans bygger kooperativt eller de personalkooperativ som kan bidra med någonting annat eftersom det krävs en särskild kunskap.

När regeringen nu tar bort den här förordningen handlar det inte bara om pengar. Det handlar också om osäkerhet. Detta skapar osäkerhet ute i samhället: Är det här ingenting som Sveriges politiker vill ha?

Som sagt drabbar detta inte framför allt storstäderna utan mindre orter, glesbygd och platser där alternativen redan är få – där varje företag, varje servicepunkt och varje arbetstillfälle är avgörande. Jag förstår det inte.

Jag vill ändå fråga, eftersom jag inte förstår bakgrunden: Handlar detta om Sverigedemokraternas misstänkliggörande av den här företagsformen? Jag måste ändå ställa den frågan. Är det här någon påtryckning, eller finns det något annat bakom?

Ministern hänvisar till att effektivisera. Det vill vi alla. Men detta är inte ett effektivt sätt att använda vare sig våra skattepengar eller den kraft och den kreativitet som finns i vårt land.

Fru talman! Jag hade hoppats på lite mer information om orsaken från energi- och näringsministern: Varför? Hur gick det här till? Vad är orsaken?

I det här fallet måste vi säga att det är bra att detta har skjutits fram till 2027. Det ger förutsättningar för en ny regering att bromsa, styra och ändra utvecklingen. Det kräver att man ställer sig frågan om något annat låg bakom. Den frågan är viktig om andra partier ska lägga fram förslag på hur man säkerställer att verksamheten kan fortleva.

De kooperativa företagen har ställt krav på politiken att öka kompetensen, inte minst bland statens myndigheter. Det handlar om att säkerställa att också de kooperativa företagen kan delta i stora offentliga upphandlingar. Det är något som de regionalpolitiska stöden har motverkat. Varken Coop eller OK har fått statliga hemsändningsstöd för en lanthandlare eller för en lokal bensinmack, eftersom de ”sitter” på stora organisationsnummer. Ändå är de små verksamheter.

Det har funnits krav på politiken att i större utsträckning ge samma förutsättningar för de kooperativa företagen. Har energi- och näringsministern något annat på gång till de kooperativa företagen? Annars blir det ännu konstigare. Om man tar bort förutsättningarna för att söka stöd och för att stärka och öka kompetensen när det gäller att starta ett kooperativt företag blir det färre kooperativa företag.

Fru talman! Jag tackar för det utvecklade svaret.

Vi verkar inte dela synen på hur det här görs bäst. Det är synd. Att försvaga stödet till kooperativ utveckling är inte effektiv ekonomisk politik, oavsett vad jag hör att statsrådet säger. Det här handlar om en helt annan företagsform, nämligen företagande som antagligen inte skulle ha blivit av om det inte hade startats i ett kooperativt syfte. Det måste man hålla i huvudet.

Detta går inte ihop med att regeringen ofta säger att man ska tänka på arbetslinjen och att företagande ska finnas i hela landet. I praktiken är det här ett beslut som slår hårt där behoven är som störst.

Jag är bekymrad. Det finns inte heller en långsiktig lösning. Att det ges en frist på ett år är inte en lösning för framtiden. Det enda skulle i så fall vara att byta regering, och jag hoppas av flera skäl att vi ska göra det – inte bara på grund av frågan om kooperativa företag. Det är fråga om politiska prioriteringar. Vi ska välja stöd och företagande som är effektivt, gör bra saker för Sverige som helhet och utvecklar Sverige, utvecklar hela landet. Det är där som detta blir så himla viktigt.

Jag hoppas att regeringen tänker om och säkerställer att kooperativa företag kan utvecklas. Det behövs inte mindre kunskaper eller möjligheter för kooperativt företagande utan snarare mer.